Utbildningsutskottets betänkande nr 48 år 1972

UbU 1972:48

Nr 48

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motioner om lokalisering
av viss gymnasial utbildning m. m.

Motionerna

I motionen 1972: 32 av herr Henmark m. fl. (fp, s, c, m, vpk) hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa att en förnyad
utredning görs rörande gymnasieutbildning i sydöstra Skåne med
beaktande av i motionen framförda synpunkter och att därav föranledda
förslag framläggs för riksdagen.

I motionen 1972: 348 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen beslutar att anhålla hos Kungl. Majit om utredning av
specialkursernas ställning vid de särskilda skolenheter med gymnasial
utbildning vilka ligger inom kommuner i glesbygd eller inom kommuner
med korrespondensundervisning på gymnasial nivå.

Remissyttrandet

Yttrande över motionen 1972: 348 har avgetts av skolöverstyrelsen,
som till sitt yttrande fogat två bilagor, överstyrelsen har anfört i huvudsak
följande.

Kungl. Majit uppdrog den 30 juni 1971 åt skolöverstyrelsen (SÖ) att
inkomma med förslag rörande den fortsatta planeringen för gymnasieskolan.
Kungl. Majit anförde därvid i särskild till beslutet fogad promemoria
att SÖ vid fullgörandet av utredningsuppdraget borde göra en
mera samlad bedömning av i vilka former de särskilda anordningarna
i glesbygd i fortsättningen bör organiseras.

Den frågeställning som motionärerna tar upp berörs även i Glesbygdsutredningens
betänkande ”Utbildning i glesbygder”, Ds In 1972: 1.

SÖ har den 7 juni 1972 inkommit till Kungl. Majit med svar på ovannämnda
uppdrag angående den fortsatta planeringen för gymnasieskolan
och med yttrande över glesbygdsutredningens betänkande.

I svaret på sagda uppdrag och i remissvaret på glesbygdsutredningen
har SÖ anfört att det vore önskvärt med en mera enhetlig organisationsform
för utbildning inom gymnasieskolan i glesbygder. I sina överväganden
angående den önskvärda enhetliga organisationsformen har
SÖ även innefattat frågan om övergång från nuvarande specialkurser för
gymnasieskola till motsvarande 2-åriga linjer även i gymnasieskolor i
glesbygder.

Skolöverstyrelsens skrivelse angående den fortsatta planeringen av
gymnasieskolans organisation är som bilaga fogad till detta betänkande.

Riksdagen 1972.14 sami. Nr 48

UbU 1972:48

Utskottet

De allmänna principerna för planeringen av det gymnasiala stadiets
skolor lades fast genom beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964: 171,
SäU 1964: 1 höstsessionen, rskr 1964: 407). De bekräftades i samband
med ställningstagandena till prop. 1968: 140 (SU 1968: 195, rskr 1968:
404). Dessa principer innebär att gymnasieskolan skall bilda ett sammanhängande
system och att man på varje ort med gymnasieskolutbildning
bör erbjuda flertalet studievägar inom gymnasieskolan. Varje skolenhet
bör vidare erbjuda ett allsidigt val av studievägar. Då flera gymnasieskolenheter
finns i en kommun kan och måste enligt den sistnämnda
propositionen ibland utbildningen vid de olika skolenheterna av resursskäl
ha sin tyngdpunkt inom skilda områden.

Frågan om inrättande av gymnasieskola och av olika studievägar vid
sådan skola prövas med stöd av skolstadgan (1971: 235) 7 kap. 6—10 §§
av skolöverstyrelsen, som vid sitt beslut har att beakta bl. a. elevunderlaget
på sikt för ifrågasatt gymnasieskola och konsekvenserna av dennas
inrättande för elevrekryteringen till kringliggande gymnasieskolor.

I motionen 1972: 32 yrkas att förutsättningarna för linjeorganiserad
gymnasieskolutbildning i Simrishamn skall prövas på nytt.

I skrivelse den 7 juni 1972 till Kungl. Maj:t angående den fortsatta
planeringen av gymnasieskolans organisation, alltså sedan motionen
väcktes, har skolöverstyrelsen bl. a. tagit upp frågan om en särskild
organisationsmodell av gymnasieskolan i regioner eller på orter med ett
elevunderlag av 300—400 16-åringar. Förslaget innebär i stort att det
vid en liten skolenhet kan anordnas utbildning på gymnasieskolans mest
frekventa linjer genom bl. a. samläsning i vissa ämnen, överstyrelsens
förslag om viss försöksverksamhet med sådan mindre skolenhet av gymnasieskola
bereds f. n. i utbildningsdepartementet. Med hänvisning till
pågående beredningsarbete inom utbildningsdepartementet anser utskottet
att den förevarande motionen 1972: 32 inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

På vissa orter har korrespondensundervisning på gymnasial nivå (korrespondensgymnasium)
bedrivits sedan läsåret 1958/59 och försök med
särskild gymnasial undervisning i glesbygd (glesbygdsgymnasium) sedan
läsåret 1969/70. I motionen 1972: 348 tas upp frågor som avser de
tvååriga specialkursernas ställning på de orter som har de nyssnämnda
utbildningsanordningama.

I förutnämnda skrivelse har skolöverstyrelsen begärt bemyndigande
att företa sådana förändringar i bestämmelserna dels för korrespondensundervisning
på gymnasial nivå, dels för försök med särskild gymnasial
utbildning i glesbygd, som behövs för att vinna erfarenheter som underlag
för ett slutligt förslag till en enhetlig form för gymnasial utbildning
i de mer glest bebyggda delarna av landet. Det är enligt överstyrelsen
angeläget att finna former för en samordnad utbildningsinsats för såväl

UbU 1972:48

ungdomsutbildning som vuxenutbildning i dessa landsdelar. Som framgår
bl. a. av överstyrelsens yttrande över motionen 1972: 348 har överstyrelsen
i sitt fortsatta utredningsarbete innefattat även frågan om att
på orter som har särskilda utbildningsanordningar för gymnasial glesbygdsundervisning
byta ut nuvarande tvååriga specialkurser mot motsvarande
tvååriga linjer.

Med hänvisning till det av skolöverstyrelsen begärda bemyndigandet
i fråga om fortsatt utredningsarbete beträffande glesbygdsundervisning
av här nämnt slag avstyrker utskottet bifall till motionen 1972: 348.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att statsmakterna år 1968
slagit fast att gymnasial utbildning utanför orter med treårig linje av
gymnasieskolan bör kunna bibehållas så länge det finns en tillfredsställande
elevtillströmning och ett klart avnämarintresse för utbildningen
(prop. 1968: 140, SU 1968: 195, rskr 1968: 404).

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1972: 32,

2. att riksdagen avslår motionen 1972: 348.

På utbildningsutskottets vägnar

Stockholm den 21 november 1972
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s),
Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s), Elmstedt (c), Gustafsson i
Barkarby (s), fru Gradin (s), herr Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s),
fru Sundberg (m), herrar Berndtson i Linköping (vpk) och Stålhammar
(fp).

Särskilt yttrande

beträffande gymnasieskola i Simrishamn av herr Larsson i Staffanstorp
(c) och fru Sundberg (m):

I Simrishamn finns i dag gymnasieskola som omfattar dels specialkurser
motsvarande distributions- och kontorslinjen, konsumtionslinjen
och den trätekniska linjen, dels kommunal vuxenutbildning i form av
ämneskurser och särskild yrkesinriktad utbildning.

Simrishamn har i länsprogram 70 klassats som regionalt tillväxtcentrum.
Genom att Kiviks kommun den 1 januari 1974 kommer att
tillföras Simrishamns kommun ökas Simrishamns befolkningstal fr. o. m.
nämnda år.

Till förevarande utskottsbetänkande har fogats skolöverstyrelsens förslag
till fortsatt planering av gymnasieskolans organisation. I överstyrel -

UbU 1972:48

sens skrivelse föreslås olika organisationsmodeller för gymnasieskola,
bl. a. reguljär gymnasieskola, särskild samordnad gymnasieskola och
s. k. glesbygdsgymnasieskola. Av skrivelsen synes framgå att det bör
vara möjligt att på sådana orter som Simrishamn etablera någon form
av linjeorganiserad gymnasieskolutbildning.

Vi finner att man beträffande linjeorganiserad gymnasieskola i Simrishamn
bör kunna knyta stora förhoppningar till någon av de föreslagna
nya organisationsmodellerna. Genom att skolöverstyrelsens principförslag
tillämpas bör Simrishamn successivt kunna erhålla en särskild
samordnad gymnasieskola, som tillåter att viss gymnasieskolutbildning
kan avslutas på orten.

UbU 1972:48

KUNGL. SKOLÖVERSTYRELSEN Bilaga till UbU 1972: 48

Till Statsrådet och Chefen för
Utbildningsdepartementet

Den fortsatta planeringen av gymnasieskolans organisation1)

1 UPPDRAGET

Kungl. Maj:t har i ämbetsskrivelse 30.6.1971 uppdragit åt SÖ att,
med beaktande av vad i bilagd promemoria anförts rörande den fortsatta
planeringen av gymnasieskolan, senast den 1 mars 1972 inkomma
med förslag i ämnet. Kungl Maj:t har därvid givit följande direktiv för
utredningsuppdraget.

De allmänna principerna för planeringen av det gymnasiala stadiets
skolor lades fast genom beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964: 171,
SäU 1964: 1 höstsessionen, rskr 1964: 407). De bekräftades i samband
med ställningstagandena till prop 1968: 140 (SU 1968: 196, rskr 1968:
404). Dessa principer innebär att fackskola, gymnasium och yrkesskola
— vilka den 1 juli 1971 ersätts av en enda skolform, gymnasieskolan —
skall bilda ett sammanhängande system. Planeringen skall samtidigt och i
samma grad beakta de olika delarna av gymnasieskolan. Av resursskäl
och med hänsyn till önskemålet att bjuda ungdomen ett representativt
urval av studievägar har de s. k. g-orterna försetts med ett omfattande
urval av studievägar. I vilken omfattning och hur länge det kommer att
finnas kvar yrkesutbildning utanför dessa orter får bli beroende av
elevtillströmning och avnämarintresse.

I en rad framställningar till Kungl. Maj:t har besvär anförts över den
organisation SÖ fastställt för gymnasieskolan under det första verksamhetsåret.
I viss mån innebär dessa besvär en begäran om avvikelse från
ovannämnda planeringsprinciper. SÖ har i yttrande över dessa framställningar
bl. a. redovisat sin avsikt att pröva vissa särskilda planeringsfrågor
för gymnasieskolans organisation. I detta arbete bör SÖ beakta
vad som anförs i det följande.

Den fortsatta planeringen för gymnasieskolan bör alltjämt utgå från
de huvudprinciper som ligger i riksdagsbesluten 1964 och 1968. Det bör
dock vara möjligt att när nu gymnasieskolans struktur är fastlagd pröva
frågan om den utökning av antalet orter med treåriga gymnasieskollinjer
(g-orter) som enligt 1964 års beslut förutsatts kunna komma till
stånd (prop 1964: 171, s 115).

*) Till skolöverstyrelsens skrivelse är fogade 5 bilagor, som ej är medtagna
i detta tryck.

UbU 1972:48

I vissa av framställningarna, t. ex. från Arboga kommun, har väckts
tanken att inom en och samma g-region fördela linjerna inom gymnasieskolan
på två skilda orter. I det fortsatta arbetet bör, som SÖ framhåller,
denna fråga prövas. En viktig utgångspunkt är därvid att ett allsidigt
val av studievägar kan erbjudas ungdomarna på båda orterna, dvs. att
om en sådan uppdelning kommer till stånd den ej skall ske efter gränser
som motsvarar de gamla skölf ormsgränserna (jfr prop 1964: 171 s lil f,
och prop. 1968: 140, s 142). Skolans huvudmän bör även vara införstådda
med en sådan, från nuvarande planeringsprincip avvikande lösning.
Åtgärdens inverkan på huvudmannaskapet bör belysas. De ekonomiska
konsekvenserna av en här antydd lösning bör ingående redovisas.
Det kan inte uteslutas att detta alternativ endast bör komma i fråga
efter prövning i varje särskilt fall och inte som en generell åtgärd.

Inom gymnasieskolorganisationen finns för närvarande vissa särskilda
anordningar för de mer glest bebyggda delarna av landet. Särskild gymnasial
undervisning i glesbygd bedrivs på tre orter och s. k. korrespondensgymnasier
finns på fyra orter. Flera kommuner har ansökt om en
utvidgning av pågående verksamhet. Det är givetvis angeläget att, där
så är möjligt, anordna frivillig utbildning även i glesbygden. När det
gäller grundskolans högstadium har Kungl. Majit den 26 mars 1971 givit
SÖ ett uppdrag att inkomma med förslag beträffande upprätthållande
av undervisningen vid glesbygdshögstadier. Som SÖ framhållit i sitt
yttrande bör en mer samlad bedömning, på grundval av hittillsvarande
erfarenheter, göras av i vilka former de särskilda anordningarna i glesbygd
i fortsättningen bör organiseras. Därvid kan även komma ifråga
att gå över till gängse utbildningsformer.

Vid behandlingen av dessa frågor bör de regionalpolitiska synpunkter
och ställningstaganden beaktas, som regering och riksdag givit tillkänna
i samband med utvärderingen år 1969 (prop. 1, bil. 13) av det första
försöket med regional utvecklingsplanering (länsplanering 1967) och
i beslutet år 1970 om fortsatt regionalpolitisk stödverksamhet (prop.
1970: 75).

Av framställningarna till Kungl. Majit framgår angelägenheten för
kommunerna av att här berörda frågor kommer till ett snabbt avgörande.
Det är därför angeläget att SÖ:s utredningsarbete bedrivs med
största skyndsamhet. Strävan bör vara att få fram ett sådant utredningsmaterial
att Kungl. Majit kan besluta om eventuella ändringar i
organisationen av gymnasieskolan redan fr. o. m. den 1 juli 1972.

Det har icke varit möjligt för SÖ att inom ramen för sin personalorganisation
bedriva utredningsarbetet med sådan skyndsamhet att förslag
kunnat framläggas före den 1 mars 1972. Det har vidare varit önskvärt
att studera elevernas val av linjer och specialkurser i gymnasieskolan
även för läsåret 1972/73 och ej enbart för läsåret 1971/72, som är
det första läsåret för den nya gymnasieskolan.

UbU 1972:48

2 ALLMÄNNA PLANERINGSPRINCIPER

2.1 Förberedelsearbetet för gymnasieskolan

Vid avgivande av yttrande med anledning av besvär som ett antal
huvudmän anfört över SÖ:s beslut angående gymnasieskolans organisation
läsåret 1971/72, redogjorde SÖ för de planeringsprinciper som SÖ
tillämpade i förberedelsearbetet inför gymnasieskolans start läsåret
1971/72.

Med utgångspunkt i de riktlinjer som fastställdes genom riksdagsbeslut
1964 och 1968 inriktades planeringsarbetet på att det fulla genomförandet
av gymnasieskolan skulle ta jämförelsevis lång tid.

I Sö:s organisationsbeslut för läsåret 1971/72 gjordes klar åtskillnad
mellan införandet av linjer och inrättandet av specialkurser. För att
linjer skulle kunna anordnas redan fr. o. m. gymnasieskolans första år
fordrades bl. a. att den långsiktiga planeringen skulle kunna överblickas.
Specialkurser, som vände sig till ungdomar efter grundskolan inrättades
på både g-orter, dvs. orter som hade 3- och 4-åriga linjer av gymnasieskolan,
och de övriga orter som tidigare haft yrkesskola. Planeringen utgick
från att linjeorganisationen skulle införas successivt.

2.2 Faktorer som påverkar den fortsatta planeringen

2.2.1 Intresset för olika studievägar

Elevernas förstahandsval till gymnasieskolan har under de senaste
åren visat någon minskning vad avser intresset för 3- och 4-åriga linjer.
Våren 1972 var denna minskning mer markant än tidigare. Den kommande
utvecklingen är emellertid mycket oklar. Möjligen kan minskningen
av intresset på ifrågavarande linjer komma att fortsätta och kanske
också förstärkas sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts proposition om
allmän behörighet till universitets- och högskolestudier efter genomgång
av 2-åriga linjer i gymnasieskolan. Bestämmelserna om särskild behörighet
kan å andra sidan motverka en sådan effekt.

Utvecklingen kan också komma att påverkas av de tankegångar som
förs fram av U 68. Den kan också bli avhängig av vuxenutbildningens
framtida omfattning och inriktning. Läget är sålunda sett i ett längre
perspektiv svårbedömt.

Allmänt kan dock sägas att viss återhållsamhet bör iakttagas vid
planeringen av de humanistiska och samhällsvetenskapliga 3-åriga linjerna.
Ovannämnda synpunkter på den allmänna dimensioneringen kan
givetvis även påverka frågor som rör lokaliseringen. I detta sammanhang
måste man vid planeringen på såväl lång som kort sikt ta hänsyn till
förändringarna i elevunderlaget i dess helhet. Dessa är inte endast be -

UbU 1972:48

roende av det aktuella elevintresset för de olika utbildningsvägarna utan
även av årskullarnas storlek.

Det ökade elevintresset för vissa 2-åriga yrkesinriktade linjer ger ökad
aktualitet åt frågan huruvida en spridning av dessa till ytterligare orter
bör ske.

2.2.2 Befolkningsminskningens effekter

Flera av nu inrättade skolenheter med gymnasieskolans 3- och 4-åriga
linjer befinner sig i områden med stark befolkningsminskning. Glesbygdsutredningen
anför i sitt betänkande »Utbildning i glesbygder» (Ds
In 1972: 1) att man så långt det är möjligt bör undvika nedläggning av
dessa skolenheter och i stället pröva möjligheterna att lösa problemen
med inre organisatoriska förändringar. Enligt medgivande av Kungl.
Maj:t bedrivs sedan ht 1970 en försöksverksamhet med modifierad timplan
för de 3-åriga linjerna i gymnasieskolan vid Högbergsskolan i
Ludvika. Det är ännu för tidigt att dra några bestämda slutsatser av
detta försök, men enligt SÖ:s uppfattning bör en liknande försöksverksamhet
förläggas skolenheter i några mindre regioner. Sannolikt torde de
erfarenheter som därvid vinnes kunna bli av stor betydelse vid utformningen
av verksamheten vid mindre skolenheter och i den utsträckning
det är möjligt omfatta gymnasieskolans samtliga linjer. SÖ anser det vara
möjligt att med utnyttjande av de erfarenheter som kan vinnas i dylika
försök skapa en »särskild samordnad gymnasieskola» som till rimliga
kostnader kan erbjuda eleverna ett godtagbart antal valmöjligheter i
regioner som omfattar ca 300 16-åringar.

Detta bör ses mot bakgrunden av att elevunderlaget för gymnasieskola
av konventionell typ med såväl 2- som 3- och 4-åriga linjer enligt
Lgy 70 bör utgöra minst 400—500 16-åringar. Eftersträvas ett någorlunda
fullständigt utbud av studievägar fordras 700—900 16-åringar i regionen.
G-regionernas storlek år 1972 redovisas i bilaga.

2.2.3 Effekterna av en spridning av organisationen

En spridning av gymnasieskolans organisation får såväl positiva som
negativa effekter. Genom att åtkomligheten ökas underlättas givetvis
skolgången för eleverna på flera sätt. En lokalisering av vissa studievägar
till nya orter kan emellertid samtidigt medföra att en begränsning av
elevernas valmöjligheter måste ske på andra orter, vilkas gymnasieskola
sålunda blir mera »ofullständig». Som följd härav kan den lokalmässiga
och pedagogiska integrationen försvåras eller rentav omöjliggöras.

Kostnaderna blir i regel betydligt högre. Utförda räkneexempel som
bifogas i bilaga belyser detta.

Om en ofullständig gymnasieskola etableras på en mindre ort föreligger
risken att ungdomarna från orten väljer bland de relativt få möj -

UbU 1972:48

ligheter som erbjuds, även om de inte svarar mot deras egentliga intresseinriktning.
Frågan om omfattningen av denna avlänkning till de
lokala studievägarna i kommuner som har en mer ofullständig gymnasieskola
är av mycket stor betydelse vid planeringen på de orter som
här avses. SÖ har påbörjat en undersökning som bl. a. syftar till att
belysa dessa förhållanden, »Allokering av resurser för gymnasieskolan».
Två inledande delrapporter, som belyser regional tillgång och efterfrågan
på gymnasieutbildning, bifogas som bilagor.

Det material som redovisas i bilaga är alltför begränsat för att några
säkra slutsatser av generell natur skall kunna dragas. Arbetet med projektet
fortsätter emellertid och kommer att belysa frågor av stor betydelse
för lokaliseringen och dimensioneringen av gymnasieskolans studievägar.

Jämsides med nyssnämnda projekt pågår en undersökning inriktad på
studium av olika regionindelningar för bl. a. planeringen av gymnasieskolan.

En av de största utgiftsposterna för gymnasieskolan omfattar lärarlönerna.
Vid de mindre skolenheterna blir undervisningsgrupperna mindre
och följaktligen lärarkostnaderna per elev räknat högre. I bilaga redovisas
en undersökning som närmare belyser hur lärarkostnaden per elev
varierar med skolenhetens storlek. Även denna bilaga är en delrapport
ur ett större projekt som kommer att redovisas i annat sammanhang.

3 SÄRSKILD SAMORDNAD GYMNASIESKOLA

3.1 Yttre organisation

Antalet 16-åringar i nu befintliga g-regioner beräknas år 1972 understiga
400 i 16 regioner. År 1980 beräknas motsvarande siffra utgöra 21.
Om ökningen av antalet regioner är måttlig, är det desto allvarligare att
medelstorleken av elevunderlaget i de aktuella regionerna beräknas sjunka
mellan angivna år från 388 till 287 16-åringar. Denna utveckling
aktualiserar frågan om hur de nuvarande g-orternas fortbestånd skall
tryggas. Samtidigt bör man ta hänsyn till att såväl innevarande år som år
1980 finns och kommer att finnas orter, som kan diskuteras som g-orter
i nya g-regioner med samma elevunderlag som de ovan nämnda svagaste
av nuvarande g-regioner. Antalet eventuellt tänkbara nytillkommande
g-regioner av detta slag är 5—10.

I en organisation av gymnasieskolan med elevunderlag under 400 16-åringar blir antalet studievägar begränsat. För att erbjuda ett urval av
såväl 3- och 2-åriga teoretiska som 2-åriga yrkesinriktade linjer trots det
mindre elevunderlaget måste en särskild organisation skapas. Härigenom
kan uppsättningen av linjer representera samtliga tre förutvarande själv -

UbU 1972:48

ständiga skolformer på det gymnasiala stadiet — gymnasium, fackskola
och yrkesskola. Skolan kan därmed sägas vara samordnad.

Då det gäller urvalet av linjer bör märkas att följande linjer visat sig
svåra att rekrytera i regioner med litet underlag eller redan från början
är tänkta att ha ett upptagningsområde som är större än en g-region:
T, Te, Mu, Ba, Be, Li, Tr, Vd, Jo och Sb.

Linjernas spridning läsåret 1972/73 samt linjernas frekvens och antalet
elever per linje vid ett underlag av 300 16-åringar framgår av bilaga.

De linjer, som återstår sedan ovan nämnda linjer som kräver större
rekryteringsunderlag frånräknats, erbjuder vid ett underlag av 300 16-åringar ett schablonmässigt elevantal av 200 elever i årskurs 1 och
ca 500 elever totalt i årskurserna 1—2 respektive 1—3. Med detta underlag
kan följande organisation skapas (beräkningarna har utförts med utgångspunkt
från de antaganden som gjorts i LB 1972 avseende år 1976/
77):

Linje Frekvens	Beräknat antal elever åk 1	Förslag (antal elever)
H —S	7,8	23		30
E	6,0	18		15
N	10,0	30		30
S:a	23,8	71		75
So	9,2	28		30
Ek	5,6	17		15
S:a	14,8	45		45
Ko alt. Kv	5,1	15		16—30
Dk	8,0	24		30
Et	3,5	10		8—16
Fo	2,9	9		8
Ve	5,6	17		16
Specialkurs eller övrig linje	3,8	11		8—16
S:a	28,9	86		86—116
Totalt åk 1	67,5	202		206—236
Totala antalet elever: Treåriga teoretiska linjer åk 1—3 Tvååriga teoretiska linjer åk 1—2 Tvååriga yrkesinriktade linjer åk 1—2		225 90 172—232
Summa			487-	-547

En region med ovan angiven organisation skulle kunna erbjuda utbildning
för 25 % av årskullen på 3-åriga linjer, för 15 % på 2-åriga teoretiska
linjer och för 30—40 % på yrkesinriktade linjer. Ett relativt all -

UbU 1972:48

sidigt urval studievägar skulle kunna erbjudas samtidigt som avlänkningen
skulle bli måttlig.

Den redovisade organisationen bör uppfattas som ett alternativ, till
vilket nya kan skapas genom utbyte av studievägar och ändrad dimensionering
av studievägar.

Små g-regioner har ofta gemensam intagning med angränsande gregioner.
Vid de särskilda samordnade gymnasieskolorna bör intagningen
lösas på liknande sätt. Som regel torde utan svårighet ett naturligt upptagningsområde
kunna skapas för den nya ortens utbildningsvägar. För
att kunna dimensionera utbildningsresurserna på ett riktigt sätt bör
utgångspunkten vara en gemensam planeringsregion. Särskilda elevområden
kan dock i vissa fall behövas för var och en av orterna för vissa
utbildningar.

3.2 Inre organisation

Om den särskilda samordnade gymnasieskolan skall kunna erbjuda ett
acceptabelt antal studievägar samtidigt som kostnaderna hålls på en
rimlig nivå måste möjligheterna till samordning av olika studievägar
undersökas.

I den ovan nämnda försöksverksamheten vid Högbergsskolan i Ludvika
har sådana möjligheter prövats. Det syns angeläget att denna
verksamhet ytterligare byggs ut. Dessutom behöver åtgärder syftande
till en längre gående samordning prövas. Följande slag av åtgärder kan
därvid tänkas.

A. Utvidgning av samläsningsmöjligheterna i vissa ämnen till att omfatta
såväl 3- och — i undantagsfall — 4-åriga som 2-åriga linjer. I flera
fall bör detta kunna åstadkommas med begränsade modifikationer av
tim- och kursplaner. Möjligheter till samläsning mellan olika årskurser
bör också prövas.

B. Kombination av korrespondensundervisning och lärarledd undervisning
i ämnen med låga elevantal.

C. Viss begränsning av antalet tillvalsämnen.

D. Förändringar i språkorganisationen. Särskilt bör språkorganisationen
i åk 3 uppmärksammas.

E. Förenkling av läroplanen genom sammanslagning av vissa grenar.
Särskilt aktuellt är detta i årskurs 3 av 3-årig ekonomisk linje.

F. Begränsning av antalet studievägar inom den ekonomiska sektorn.
Av organisationsmodellen framgår betydelsen av en långt gående samordning
av kursplanerna på 3-årig och 2-årig ekonomisk linje. Möjligheterna
till samordning av kursplanerna på 2-årig ekonomisk linje och
distributions- och kontorslinje bör också prövas.

G. Begränsning av antalet studievägar inom den tekniska sektorn.
4-årig teknisk linje och 2-årig teknisk linje har ej medtagits i organisa -

UbU 1972:48

tionsmodellen på grund av den långt drivna specialiseringen på dessa
linjer. Möjligheter att dels minska specialiseringen dels samordna kursplanerna
på dessa två linjer — eventuellt också med vissa yrkesinriktade
linjer såsom verkstadsteknisk linje och el-teleteknisk linje — kan dock
övervägas.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas betydelsen av genomförd
integration av arbetsteknik och fackteori på vissa yrkesinriktade linjer.
Detta har ekonomisk betydelse överallt där B-formen existerar.

3J Lokaler

Om särskild samordnad gymnasieskola försöksvis skall inrättas måste
speciell hänsyn tas till befintliga lokaler.

I allmänhet torde det på de aktuella orterna finnas lokaler av något
slag; antingen för yrkesinriktad utbildning eller för teoretisk eller för
bådadera. I det sistnämnda fallet är de dock ofta placerade på visst
avstånd från varandra. Sådana lokaler kan användas under en övergångsperiod
men några större investeringar för omdisponeringar bör som regel
inte göras.

Vissa orter kan ha lokaler som även på sikt är användbara utan att
några större ändringar behöver göras. I regel måste man dock räkna
med att införande av särskild samordnad gymnasieskola kommer att
medföra investeringar i lokaler.

I anslutning till försöksverksamheten vill SÖ framhålla vikten av att
även lokalernas utformning ägnas uppmärksamhet. Det syns angeläget
att en översyn av nu föreslagna lokalnormer för gymnasieskolan utförs
med syfte att minska investeringarna vid små skolenheter.

4 UTÖKNING AV ANTALET ORTER MED 3-ÅRIGA
LINJER

Enligt prop. 1964; 171 skulle det kunna bli aktuellt att förlägga 3-åriga gymnasielinjer till ytterligare ett 10-tal orter.

Under tiden efter 1965 har skolenheter av denna typ kommit till på
3 nya orter.

Beslut föreligger dessutom om igångsättande på ytterligare 4.

Planer på igångsättande för 5—6 orter finns även om tidpunkten för
starten inte har fixerats.

I följande tabell har samtliga tätorter i landet med mer än 2 000
invånare grupperats i 8 storleksgrupper. För varje grupp har antalet
tätorter angivits liksom antalet orter med gymnasieskola.

En genomgång av materialet visar att en gräns syns gå vid ca 12 000
invånare. Endast ett fåtal tätorter med mer än 12 000 invånare saknar
gymnasieskola med 3-åriga linjer medan antalet ökar starkt i intervallet

UbU 1972:48

8 000—12 000. Även tätorternas inbördes läge bör beaktas i detta sammanhang.

Tätorter med mer än 2 000 invånare med angivande av förekomsten av gymnasieskola
läsåret 1971/72

Tätortsstorlek		Antal orter	i intervaller
Totalt	Gymnasie-skola med 3-åriga linjer	Gymnasie-skola i övrigt	Saknar gymnasie- skola
100 ooo—	3	3	0	0
50 000—99 999	16	16	0	0
25 000—49 999	28	27	1	0
12 000—24 999	50	43	4	3
8 000—11 999	31	10	12	9
5 000— 7 999	50	16	23	11
3 000— 4 999	83	6	33	44
2 000— 2 999	89	0	16	73
Totalt	350	121	89	140

De flesta av de orter där nyetablering av skolenheter med 3- och 4-åriga gymnasielinjer ägt rum ligger i storstadsregionerna.

För att belysa konsekvenserna av nyetablering på mindre orter har ett
räkneexempel utförts. Detta bifogas i bilaga. Av de utförda beräkningarna
framgår att kostnadsökningen under de förutsättningar som angivits
är betydande. Även om de investeringar som antagits ske i verkligheten
torde bli väsentligt lägre genom att befintliga lokaler kan utnyttjas
torde man inte kunna undvika att etablerande av integrerade gymnasieskolenheter
blir resurskrävande med hänsyn till den snabba utvecklingen
på skolområdet. Erfarenheten har visat att betydande nybyggnation
måste ske även där det befintliga lokal beståndet i initialskedet
bedöms som gott. Vid bedömningen av de utförda beräkningarna bör
hänsyn tas till att ett mycket lågt underlag valts för den mindre orten.

De orter, för vilka som ovan nämnts beslut om igångsättning föreligger
eller där långt framskridna planer finns, har samtliga underlag för
»fullständig» gymnasieskola av konventionell typ.

På mindre orter med ett elevunderlag av omkring 300 16-åringar kan
det bli aktuellt att införa skolenheter av typen särskild samordnad
gymnasieskola av bl. a. följande skäl:

1. Minskat elevunderlag på grund av sjunkande årskullar och/eller
minskande frekvens på teoretiska linjer medför krav på åtgärder som
möjliggör bevarande av de minsta redan etablerade gymnasieskolorna
med teoretiska linjer (16—21 orter).

2. På orter med gymnasieskola motsvarande förutvarande yrkesskolan
och med ett lika stort eller ännu större elevunderlag än för skolor under

UbU 1972:48

punkten 1 ovan upplever man det som ett rättvisekrav att mer fullständiga
gymnasieskolor inrättas (5—10 orter).

Frågan om utökning av antalet orter med 3-lriga gymnasieskollinjer
enligt 1964 års riksdagsbeslut (prop. 1964: 171, s 115) skulle sålunda
kunna lösas genom etablering av dels gymnasieskola av konventionell
typ dels särskild samordnad gymnasieskola.

På de orter som på sikt bedöms som lämpliga för skolor av typen
särskild samordnad gymnasieskola bör övergång från befintlig specialkurs
till motsvarande linje och nyinrättande av yrkesinriktad linje —
med åtföljande investeringar i lokaler och utrustning — kunna ske successivt
utan att man avvaktar starten av de teoretiska linjerna.

Frågan om övergång från inrättad specialkurs till motsvarande yrkesinriktad
linje på orter som bedöms ej böra ifrågakomma för utläggning
av teoretiska linjer enligt modell särskild samordnad gymnasieskola bör
prövas från fall till fall. Här måste noga vägas bl. a. nackdelarna med
ett ensidigt urval av studievägar och svag eller obefintlig integration
mot önskemålet att erbjuda utbildning enligt läroplan för linje i stället
för specialkurs så länge elevintresse och avnämarefterfrågan motiverar
lokaliseringen i fråga.

5 FÖRDELNING AV LINJERNA INOM EN REGION PÅ
FLERA ORTER

Tanken att inom en och samma g-region fördela linjerna inom gymnasieskolan
på två skilda orter har väckts på flera håll. Enligt utbildningsdepartementets
PM bör denna fråga prövas.

I bilaga har med ett exempel visats hur kostnaderna varierar. I räkneexemplet
har förutsatts att fullständig nybyggnad skulle ske på båda
orterna. Detta förhållande brukar sällan råda i verkligheten. På de flesta
av de orter som kan bli föremål för diskussion i detta sammanhang finns
lokaler av något slag. Ett tillvaratagande av gjorda investeringar där så
är möjligt är givetvis av stor betydelse. Denna synpunkt måste följaktligen
vägas samman med de övriga faktorer som påverkar lokaliseringen.

Fördelningen av studievägarna kan göras på många olika sätt och
efter olika principer. Exemplet i bilagan visar att de ekonomiska förhållandena
blir mycket beroende av vilken modell som används.

I den gymnasieorganisation som föregick 1964 års gymnasium tilläts
en expansion på fackgymnasiesidan ske på så sätt att filialklasser under
existerande enheter startades på ett flertal orter. Filialklasserna ingick
som en del i ett existerande fackgymnasium, modergymnasium, men
anknöts till en existerande allmän gymnasieenhet.

I flera olika sammanhang har på senare tid framförts förslag om att
inom den nuvarande gymnasieskolans ram inrätta filialer av olika slag.

UbU 1972:48

Utförda beräkningar har visat att kostnadsökningen vid en sådan
organisationsform blir betydande.

Då man inte heller torde vinna några mer betydande fördelar finner
SÖ att den i det föregående redovisade modellen särskild samordnad
gymnasieskola har så många fördelar att den i första hand bör komma
i fråga då en spridning av gymnasieorganisationen blir aktuell.

I vissa fall torde inte frågan om gymnasieskolans organisation kunna
avgöras innan definitiv klarhet vunnits om kommunsammanläggningarna
fr. o. m. 1.1.1974. Sådan klarhet torde dock finnas hösten 1973 då
beslut meddelas om gymnasieskolans organisation 1974/75. Fördelning
inom en och samma g-region av linjer inom gymnasieskolan på två
skilda orter berör efter kommunsammanläggningarna dels frågan om
uppdelning inom en och samma kommun på två eller flera skolenheter,
dels frågan om kommunsamarbete.

Ärenden av första slaget får i de aktuella fallen prövas som en skolenhetsfråga.
Beträffande det andra slaget avser SÖ uppta överläggningar
med de kommuner som även efter 1974 består som egna kommuner och
för vilka frågan om fördelning inom en och samma g-region av linjer
inom gymnasieskolan på två skilda orter fortfarande är aktuell.

6 KORRESPONDENS- OCH GLESBYGDSGYMNASIER

Korrespondensundervisning på gymnasial nivå (korrespondensgymnasium)
har bedrivits sedan läsåret 1958/59 och försök med särskild gymnasial
undervisning i glesbygd (glesbygdsgymnasium) sedan 1969/70.
Flera kommuner ansökte redan 1971 om en utvidgning av pågående
verksamhet och även att få starta ny försöksverksamhet. Skolöverstyrelsen
påpekade i skrivelse till utbildningsdepartementet 26.5.1971 att ett
försök till utvärdering av ifrågavarande verksamhet skulle göras under
budgetåret 1971/72 och att en utvidgning av försöksverksamheten inte
borde ske i avvaktan på denna. Resultatet av denna utvärdering bifogas
i bilaga.

Såväl korrespondens- som glesbygdsgymnasierna syns fylla ett behov
för glesbygdens befolkning. Medan korrespondensgymnasierna varit i
funktion närmare 15 år är motsvarande tid för glesbygdsgymnasierna
dock alltför kort för att några säkra slutsatser skall kunna dras beträffande
deras sätt att fungera.

SÖ finner det önskvärt att en enda organisationsform för utbildning
inom gymnasieskolan förekommer i utpräglade glesbygder. Den pågående
försöksverksamheten bör fortsätta ytterligare någon tid och inriktas på
att leda fram till en sådan enhetlig form.

Under denna tid bör verksamheten kunna utökas att omfatta ytterligare
några orter. Samtidigt bör de förändringar vidtas som föranleds

UbU 1972:48

av bl. a. efterhand vunna erfarenheter. Detta kan gälla såväl korrespondens-
som glesbygdsgymnasier.

Exempel på sådana förändringar är följande:

Försök med att lösa frågan beträffande preparandkurser och glesbygdsgymnasiernas
3:e årskurs på annat sätt än vad som gäller för
närvarande.

ökade insatser för att få fram rätt anpassade läromedel inom ramen
för SÖ:s arbete med läromedelsutveckling.

Funktionen som handledare skiljer sig väsentligt från att vara lärare.
Det är därför av stor vikt att utbildningskurser om minst en veckas
längd ordnas för dem som tjänstgör som handledare.

För närvarande utgår statsbidrag till kostnader för resor för handledarnas
besök vid modergymnasiet. Det syns vara av stort värde att
även bereda lärarna vid modergymnasiet möjlighet att besöka glesbygdsgymnasiet.

De flesta korrespondens- och glesbygdsgymnasier är i verksamhet på
mindre orter. På dessa är det oftast svårt att få underlag till vuxenutbildningskurser
i mer än ett fåtal ämnen. I de fall vuxna elever läser
fullständig studiekurs möter inga problem, men då en vuxenelev vill
studera enstaka ämnen kan svårigheter uppkomma. Då en kombination
mellan vuxenutbildning och ungdomsutbildning i det aktuella fallet syns
ändamålsenlig anser SÖ att de hinder som i dessa avseenden kan uppkomma
undanröjs.

7 SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG

7.1 Sammanfattning

I direktiven för utredningsuppdraget framhölls att flera olika organisationsmodeller
för gymnasieskolan skulle övervägas, såsom utökning av
antalet g-orter och fördelning av linjerna inom gymnasieskolan inom en
och samma region på flera orter. Dessutom skulle SÖ inkomma med
förslag beträffande den fortsatta verksamheten vid de särskilda anordningar
som finns i glesbygden.

Planeringen skulle alltjämt utgå från de huvudprinciper som fastlagts
i 1964 och 1968 års riksdagsbeslut.

Genom studium av olika organisationsmodeller från såväl ekonomisk
som pedagogisk synpunkt har SÖ funnit att den fortsatta planeringen
bör inriktas på följande tre huvudtyper av gymnasieskolan.

A. Gymnasieskola av den typ som nu finns på g-orter. Med tillämpning
av gällande läroplan erfordras ett underlag av minst 400—500
16-åringar om utbudet av studievägar skall kunna betraktas som någorlunda
tillfredsställande.

UbU 1972:48

B. Särskild samordnad gymnasieskola. Denna organisationsmodell
skulle kunna fungera tillfredsställande i regioner med ett underlag ned
till ca 300 16-åringar. Modellen skulle kunna användas dels då underlaget
sviktar inom en befintlig region, dels då det kan bli aktuellt att upprätta
gymnasieskola på en ny ort i en region.

C. Korrespondens-/glesbygdsgymnasieskola. Fortsatta försök bör inriktas
på att leda fram till en enda organisationmodell för utpräglade
glesbygder.

Förutom dessa tre huvudtyper förutsätter SÖ att gymnasieskola liksom
hittills skall kunna finnas på icke g-orter i form av specialkurser. Här
kan det i vissa fall bli fråga om övergång från inrättad specialkurs till
motsvarande yrkesinriktad linje.

7.2 Förslag

Hos SÖ finns ett antal framställningar från huvudmän för gymnasieskola,
som dels är ställda till Kungl. Maj:t och remitterade till SÖ för
handläggning eller yttrande, dels är ställda till SÖ. Framställningarna,
som ingivits i samband med utredningsuppdraget eller tidigare, avser

a) inrättande av 3- och/eller 2-åriga linjer vid gymnasieskolor som nu
har enbart specialkurser eller specialkurser jämte enstaka yrkesinriktad
2-årig linje

b) komplettering av pågående försöksverksamhet med korrespondensundervisning
på gymnasial nivå samt försöksverksamhet med särskild
gymnasial utbildning i glesbygd genom inrättande av 2-åriga yrkesinriktade
linjer

c) deltagande i försöksverksamhet med särskild gymnasial utbildning
i glesbygd.

Dessutom föreligger framställning från en kommun som nu ej är
huvudman för gymnasieskola att erhålla gymnasieskolutbildning som ej
närmare specificeras.

Beträffande framställningar, vilka är ställda till Kungl. Maj:t och
remitterade till SÖ för yttrande, kommer SÖ att avge yttrande över
varje framställning för sig.

För övriga framställningar avser SÖ

att vad gäller framställningen om inrättande av gymnasieskola pröva
denna med stöd av 7 kap. 6 § skolstadgan,

att i de fall framställning gäller inrättande av 3- och 2-åriga linjer eller
enbart 2-åriga yrkesinriktade linjer enligt gällande läroplan för gymnasieskolan
pröva framställningen i fråga med stöd av 7 kap. 7 § skolstadgan,

att i det fall framställning gäller försöksverksamhet med särskild
gymnasial utbildning i glesbygd avge yttrande över framställningen till
Kungl. Maj:t för Kungl. Maj:ts avgörande.

UbU 1972:48

Med hänvisning till vad ovan anförts under 3 Särskild samordnad
gymnasieskola och 6 Korrespondens- och glesbygdsgymnasier hemställer
SÖ om bemyndigande
att vidga den försöksverksamhet som bedrivs vid Högbergsskolan i
Ludvika till att omfatta ytterligare ett femtal skolenheter och som ett
led i försöksverksamheten företa de mindre förändringar i berörda kursplaner
m. m., som kan erfordras för vinnande av erfarenheter som
underlag för en mera slutlig utformning av gymnasieskolorganisationen
i regioner med litet elevunderlag eller där en fördelning på flera orter
i regionen är motiverad,
att med tillämpning av kungörelsen 1957: 318 medge statsbidrag till
uppförande av de lokaler som kan bli erforderliga för att försöksverksamheten
med särskild samordnad gymnasieskola skall kunna genomföras.
Kostnaderna beräknas kunna rymmas inom anslaget Bidrag till
byggnadsarbeten inom skolväsendet m. m.,
att företa sådana förändringar i nu gällande bestämmelser om korrespondensundervisning
på gymnasial nivå samt om försök med särskild
gymnasial utbildning i glesbygd som erfordras för vinnande av erfarenheter
som underlag för slutligt förslag till en enhetlig form för gymnasial
utbildning i glesbygd. Kostnader för här åsyftade förändringar som
kan uppkomma under budgetåret 1972/73 förutses kunna rymmas inom
anslaget Bidrag till driften av gymnasiala skolor,
att vidta åtgärder för utbildning av handledare vid korrespondens- och
glesbygdsgymnasier. Kostnaderna för en kurs omfattande en vecka och
30 deltagare kan uppskattas till 26 000 kr. Medelsbehovet beräknas uppstå
först budgetåret 1973/74 och bör tillföras anslaget Lärares fortbildning
m. m.