Utbildningsutskottets betänkande nr 47 år 1972

UbU 1972:47

Nr 47

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
undervisning av dövblinda m. fl.

Motionerna

I motionen 1972:495 av fröken Andersson i Stockholm (c) och herr
Mattsson i Lane-Herrestad (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit
hemställer om planering och åtgärder för att tillgodose behovet av
undervisning av sådana utvecklingsstörda barn och ungdomar på träningsnivån
som är utsatta för grava syn- och/eller hörselskador.

I motionen 1972: 1085 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att frågan om de
dövblindas behov av och möjligheter till utbildning snarast utreds och att
förslag till åtgärder därefter föreläggs riksdagen.

Särskolan

Enligt den nya lagen (1967:940, ändrad senast 1971:639) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall undervisning av
psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola, som kan vara förskola,
skola för grundundervisning, tränmgsskola eller yrkesskola. För utvecklingsstörda
med anpassningssvårigheter eller vissa komplicerande fysiska
handikapp skall meddelas specialundervisning i särskola eller undervisning
i specialsärskola. Huvudmännen är skyldiga att i hemmet eller på en
vårdinrättning anordna s. k. särskild undervisning av utvecklingsstörda,
som på grund av rörelsehinder, sjukdom e. d. inte kan delta i särskolans
vanliga arbete.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall enligt den nya lagen
finnas vårdhem, specialvårdhem, specialsjukhus, daghem för barn och
sysselsättningshem.

Statsbidrag utgår till landsting och kommun som inte tillhör landsting
samt — om särskilda skäl föreligger — till enskilda, föreningar och
stiftelser med 95 procent av lönekostnaderna för rektorer och lärare vid
särskolan. Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1968:350)
angående statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(ändrad senast 1970: 262).

1 Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 47

UbU 1972:47

Specialskolan

Sedan läsåret 1970/71 är grundskolan helt införd i den tioåriga skolan
för syn-, hörsel- eller talskadade barn, vilken enligt statsmakternas beslut
1965 (prop. 1965:70, SU 1965:101, rskr 1965:275) ersätter de
förutvarande blind- och dövskolorna. Skolformen benämns specialskolan.
Verksamheten regleras genom specialskolstadgan den 3 juni 1965 (nr
478, senast ändrad 1971:346).

Synskadade elever undervisas inom specialskolan vid två skolenheter,
belägna i Solna (Tomtebodaskolan) och i Örebro (Ekeskolan). Hörselskadade
elever undervisas vid sex skolenheter, belägna i Stockholm
(Manillaskolan), Lund (Östervångsskolan), Gnesta (Åsbackaskolan), Vänersborg
(Vänerskolan), Örebro (Birgittaskolan) och Härnösand
(Kristinaskolan). Vid Hällsboskolan i Sigtuna undervisas barn med grava
talskador samt hörselskadade barn med beteendestörningar och vissa
andra komplikationer. Skolor för vuxna synskadade finns i Kristinehamn
(Landaskolan) och Växjö (Värendskolan). Anpassningskurser för vuxna
synskadade anordnas i Skellefteå.

Gymnasial utbildning för gravt hörselskadade är anordnad i Örebro
sedan hösten 1967. I Solna pågår försöksverksamhet med gymnasieskola
för svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från skolöverstyrelsen,
socialstyrelsen och Svenska landstingsförbundet.

Motionen 1972: 495

Skolöverstyrelsen (SÖ) tillstyrker motionärernas förslag och har
därvid förutsatt att det kommer att uppdras åt ämbetsverket att
genomföra planeringen i samarbete med andra berörda myndigheter. Av
remissyttrandet framgår att SÖ under uppbyggnaden av träningsskolan
mött de av motionärerna påtalade problemen som sammanhänger med
den ifrågavarande handikappgruppens behov av speciellt tillrättalagda
pedagogiska metoder.

Den undervisning som ges vid de i motionen berörda skolorna
(Ekeskolan och Åsbackaskolan) är inte tillrättalagd för de svårast
dubbelhandikappade träningsskolelevernas behov, varför sådana elever
inte kunnat tas emot vid dessa skolor. Om de intagits för observation och
diagnos har de återhänvisats till det egna landstingets särskola. I flera fall
har det inte ens ifrågasatts att en förflyttning skulle ske, då adekvata
pedagogiska möjligheter för dessa elever hittills inte kunnat erbjudas
varken inom döv- eller blindundervisningens ram eller inom särskolans.

UbU1972:47

SÖ, sorn uppmärksammat att här föreligger hittills olösta pedagogiska
problem, har i petita begärt och genom riksdagsbeslut tilldelats en
reselärartjänst, fr. o. m. läsåret 1972/73 knuten till Ekeskolan. Reseläraren
beräknas få till första uppgift att i samarbete med omsorgsstyrelsernas
vårdchefer spåra upp psykiskt utvecklingsstörda elever med tilläggshandikapp
på synens och hörselns område och vara särskolcheferna
behjälplig att lägga upp en rad individuella första träningsprogram för
dessa elever, som alltså tills vidare beräknas få sina behov av pedagogiska
omsorger tillgodosedda inom särskolans träningsskola och dess särskilda
undervisning.

Elevgruppens omfattning är inte helt klarlagd. Inom socialstyrelsen
har en viss kartläggning skett genom en enkät, genomförd av socialstyrelsen
20.11.1970 till samtliga vårdchefer och särskolchefer samt Ekeskolans
och Åsbackaskolans styrelse. (SÖ hänvisar i detta sammanhang till
socialstyrelsens yttrande över motionen 1972:495). Bl. a. mot bakgrunden
av de uppgifter som därvid framkommit kommer SÖ att i petita för
1973/74 begära ytterligare reselärartjänster för här avsedda ändamål.

Det är vidare tänkbart att erfarenheterna av den nu planerade
pedagogiska verksamheten bland dessa svårt dubbelhandikappade elever
kommer att påvisa behovet av viss speciell utbyggnad av nu befintliga
skolorganisatoriska möjligheter.

SÖ finner det inte för sin del önskvärt med en utbyggnad av
riksskolorna i Örebro och Gnesta (Eke- och Åsbackaskolorna). Hittills
gjorda erfarenheter av adekvata metoder för kommunikation med och
pedagogisk utveckling av dessa elever är visserligen begränsade men de
pekar inte i riktning mot lämpligheten av lösningar på riksplanet för
elevgruppen.

Den planering av åtgärder för gruppen, som är behövlig, synes SÖ ligga
helt i linje med sådan planering för minoritetsgruppers behov, som vid
behov utförs av verket, varvid samråd sker med socialstyrelsen när svårt
handikappade elever avses.

Svenska landstingsförbundet upplyser att det inom förbundets regionvårdskommitté
för närvarande pågår en utredning rörande regionverksamhet
för särskolelever. Då utredningen skall behandla även frågan om
undervisningen av blii i och döva barn på träningsskolenivå anser
förbundet att några åtgärder nu inte bör vidtas i anledning av
motionsyrkandet utan att resultatet av utredningens arbete bör avvaktas.

Socialstyrelsen däremot delar motionärernas uppfattning att det föreligger
ett utredningsbehov men anser att arbetet bör få en vidare
omfattning än motionärerna förutsatt. Styrelsen har anfört bl. a. följande.

Socialstyrelsen har som tillsynsmyndighet över omsorgerna om vissa
psykiskt utvecklingsstörda under de senaste åren särskilt uppmärksammat
de flerhandikappade utvecklingsstördas problematik. Vad de syn- och/eller
hörselskadade utvecklingsstörda beträffar har socialstyrelsen i april
1971 genomfört en riksomfattande enkät för att skaffa sig upplysning
om antal och levnadsförhållanden för dessa ”tilläggshandikappade”.

UbU 1972:47

Endast sådana personer togs med i undersökningen som hade så grav synresp.
hörselnedsättning att den inte kunde korrigeras med tekniska
hjälpmedel. Enligt denna definition var dessa personer i praktiken blinda
resp. döva. Följande data ger information om storleksordningen av den av
motionen berörda personkretsen. Det är tydligen de ca 120 barn och
ungdomar i tabellens sista rad som motionärerna åsyftar.

Enligt omsorgslagen skolpliktiga utvecklingsstörda syn- och/eller hörselskadade
1971.

Synskadade Hörselskadade Syn- och hörselskadade Yrkesskolpliktiga (17-21

år) 138 44 11

Särskolpliktiga

(7-16 år) 261 123 39

Summa 399 167 50

Därav ej i särskola
eller motsvarande

dagverksamhet 89 13 17

I detta sammanhang borde dessutom beaktas förskolebarnen i åldern
4-6 år, som givetvis inte är skolpliktiga men har rätt att få förskoleutbildning
enligt omsorgslagen. Deras antal per handikappkategori framgår
av tabell 2. Tabellen redovisar även antalet barn utan schemalagd
dagverksamhet, även annan än förskola.

Syn- och/eller hörselskadade utvecklingsstörda förskolebarn 1971.

Synskadade Hörselskadade Syn- och hörselskadade Förskolebarn (4-6

år) 64 28 19

Därav utan regelbunden/schemalagd dagverksamhet

19 5 5

En systematisk undervisning för dessa barn och ungdomar förutsätter
inte enbart tillgång på specialutbildade lärare, ändamålsenliga lokaler och
adekvata undervisningsmaterial. 1 planeringen måste samtidigt hänsyn tas
till en rad medicinska, psykologiska och sociala aspekter framför allt i
fråga om boendet.

UbU 1972:47

De organisatoriska och innehållsmässiga frågorna är sålunda ganska
komplicerade varför socialstyrelsen finner att skäl föreligger till att en
utredning kommer till stånd som även måste omfatta uppspårning,
hemundervisning, förskoleundervisning, samordning med övriga synoch/eller
hörselskadade barn utöver frågan om träningsskoleundervisning.

Motionen 1972: 1085

Svenska landstingsförbundet avstyrker motionsyrkandet då utbildningsfrågan
för flertalet dövblinda måste lösas från fall till fall. Skolöverstyrelsen
däremot finner en översyn av den dövblinda gruppens utbildningsmöjligheter
befogad och socialstyrelsen anser att en eventuell utredning
bör omfatta det totala behovet av hjälpåtgärder.

Skolöverstyrelsen anför bl. a. följande.

Dövblinda skolpliktiga elever undervisas vid Ekeskolan i Örebro och
vissa lärare vid denna skola ges en s. k. skräddarsydd utbildning för både
blindundervisning och dövundervisning för att ta hand om dessa svårt
dubbelhandikappade elevers mycket komplicerade metodiska och pedagogiska
problem i inlärningssituationen. Under den tid som Ekeskolan
varit i verksamhet (alltsedan lå 1965/66) har sammanlagt nio dövblinda
elever fått sin undervisning vid skolan. Nio dövblinda barn i åldern 5—7
år är f. n. intagna i Ekeskolans förskola för observation. Genom
förskolkonsulenternas uppspårande verksamhet är ytterligare 17 dövblinda
småbarn i åldrarna 1—5 år kända för skolans ledning. En elev har
under ovan angivna period överflyttats till vårdhem på hemorten och en
elev har efter avslutad utbildning återgått till hemmet och är konstnärligt
verksam i av målsman driven rörelse.

Utöver dövblinda barn och ungdomar finns ett antal dövblinda vuxna.
Inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen och den därtill knutna
uppsökande verksamheten har ett antal vuxna med dubbelhandikapp
uppdagats. Dessa kan inom SÖ:s arbetsmarknadsutbildning numera få en
adekvat utbildning i första hand av grundläggande slag (anpassningsutbildning
m. m.). Denna meddelas vid arbetsmarknadscentret i Uppsala
där innevarande år fyra dövblinda elever utbildas. Två av dessa kommer
att inom kort, efter avslutad utbildning, övergå till verksamhet i skyddad
verkstad. Två nya elever kommer att påbörja utbildning vid centret
instundande hösttermin.

I en tid av utveckling på skolans område då allt fler ungdomar
beräknas kunna få tillgång till gymnasial utbildning, i vilken också den
tidigare yrkesutbildningen numera ingår, kan den lilla dövblinda gruppens
behov av motsvarande möjligheter endast i mycket begränsad omfattning
f. n. tillgodoses. Det syns befogat att göra en översyn över denna grupps
utbildningsmöjligheter, såväl hur nu befintliga resurser utnyttjas som hur
dessa skulle kunna förstärkas och kompletteras framför allt då det gäller
tillgång till frivillig utbildning av lämpligt slag. SÖ har vid åtskilliga
tillfällen inom ramen för sina utredningsresurser genomfört sådant
översynsarbete som sedan följts av förslag i SÖ:s petita. Som exempel kan
nämnas utredning angående hörselpedagogiska centra, utredning angåen -

UbU 1972:47

de barn med Spielmeyer-Vogts sjukdom etc. SÖ delar motionärernas
uppfattning om behovet av ett motsvarande utredningsarbete rörande de
dövblinda elevernas utbildning. Utredningen, som i hög grad blir en fråga
om inventering och kartläggning av det kvantitativa och kvalitativa
utbildningsbehovet, synes lämpligen kunna uppdras åt SÖ. Skälet till att
SÖ ej tidigare utfört denna hänför sig till dels bristande resurser för
uppgiften dels avvaktande av erfarenheter av pågående utbildning av
dövblinda inom såväl barn- och ungdomsskola som vuxenutbildning.

Socialstyrelsen påpekar att en relativt stor del av de dövblinda har en
viss synrest eller hörselrest. För dessa torde det finnas goda förutsättningar
att anpassas till någon form av arbete påpekar styrelsen och anför
vidare.

Socialstyrelsen har i olika sammanhang framhållit nödvändigheten av
större insatser för de multihandikappade vars situation framförallt i
vuxenstadiet är långt ifrån tillfredsställande.

Den kartläggning som gjorts av gruppen multihandikappade ger också
en belysning av de problem som återstår att lösa för att på ett
tillfredsställande sätt kunna förbättra denna handikappgrupps situation.
Vad som ännu saknas är en plan över de resurser som måste tillgodoses
för att kunna anpassa och utbilda de dövblinda till eget boende och
arbete med hänsyn till utbildningsresurserna. Denna uppgift bör enligt
styrelsens mening bli föremål för en särskild utredning vilken bör omfatta
aspekter utöver gymnasial utbildning och vuxenundervisning. Styrelsen
vill framhålla betydelsen av att utredningen uppmärksammar den grupp
dövblinda som är studiebegåvade. Efter avslutade studier finns nämligen i
dag mycket få möjligheter att kunna erbjuda dessa ett arbete som i någon
mån ansluter till utbildningsnivån. En annan viktig fråga är de behov av
hjälpmedel som uppstår i samband med studier, boende, resor och arbete.
Därtill kommer det enskilda behovet av övrig service för att klara ett eget
boende och arbete.

Det är alltså en rad problem som samtidigt måste lösas för att ernå
önskat resultat vid rehabilitering av dövblinda. En eventuell utredning
bör således omfatta det totala behovet av hjälpåtgärder. En särskild
arbetsgrupp — styrelsen för vårdartjänst — planerar för närvarande
gymnasial riksskola för gruppen svårt rörelsehindrade elever och har
därvid till uppgift att tillgodose även behovet av boende samt medicinsk
och social service av olika slag. En liknande planeringsgrupp borde
övervägas för dövblinda och andra multihandikappade ungdomar.

Utskottet

Yrkandena i de två ifrågavarande motionerna 1972:495 och
1972: 1085 syftar båda till ytterligare insatser från samhällets sida för att
underlätta situationen för dem som är döva och/eller blinda.

I den sistnämnda motionen yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj: t skall
begära att frågan om de dövblindas behov av och möjligheter till

UbU1972:47

utbildning snarast utreds och att förslag till åtgärder därefter föreläggs
riksdagen. Motionärerna anser att de nuvarande utbildningsmöjligheterna
är bristfälliga och att förbättringar i första hand påfordras i fråga om
yrkesutbildning för vuxna och utbildning på gymnasiestadiet för ungdom.

Den andra motionen behandlar den speciella problemsituationen för
en kategori psykiskt utvecklingsstörda som tillika är blinda, döva eller
dövblinda. Med anledning av detta motionsyrkande vill utskottet först
erinra om att särskolans verksamhet kraftigt har utökats sedan den nya
lagstiftningen angående omsorger om psykiskt utvecklingsstörda trädde i
kraft den 1 juli 1968. Elevantalet har stigit från ca 6 000 höstterminen
1967 till ca 13 000 höstterminen 1971. Utbyggnaden av huvudmännens
insatser, särskilt beträffande träningsskolan, har fått stor betydelse för
barn och ungdomar som inte kan följa undervisningen i grundsärskolan
men som kan delta i andra former av undervisning och träning i det
dagliga livets aktiviteter. Också yrkesundervisningen inom särskolan har
byggts ut. För innevarande budgetår har anvisats ett belopp av 89 milj.
kr. till bidrag till driften av särskolor. För bidrag till nyinrättade tjänster
m. m. inom särskolan har därvid beräknats 5,2 milj. kr. Särskolans
träningsskola omfattar tio årskurser och är avsedd för elever som ej kan
följa undervisningen i särskolans skola för grundundervisning. Det i den
ifrågavarande motionen 1972:495 framförda motionsyrkandet har avseende
på barn som är så psykiskt utvecklingsstörda att de är att hänföra
till särskolans träningsskola och som dessutom har grava tilläggshandikapp
i form av syn- eller hörselskada eller en kombination av båda dessa
skador. Motionärerna anser att undervisningsresurserna för denna elevgrupp
är otillräckliga och framför yrkande om fortsatta åtgärder —
planering och genomförande — för att det av dem konstaterade
ytterligare behovet av resurser för undervisning av gravt psykiskt
utvecklingsstörda barn och ungdomar med grav syn- och/eller hörselskada
skall bli tillgodosett.

Målsättningen för samhällets handikappomsorg är att så långt det är
möjligt göra de handikappade oberoende av sitt handikapp och underlätta
för dem att leva med i samhället. Åtgärderna för handikappade sätts
in på en rad områden. De ökade insatser som från samhällets sida gjorts
under den senaste tioårsperioden i syfte att skapa mera likvärdiga

ekonomiska, sociala och kulturella villkor för de handikappade har till en
betydande del gällt utbildningsmöjligheter. Genom de ifrågavarande två
motionerna 1972: 495 och 1972: 1085 har nu för riksdagen aktualiserats
utbildningsmöjligheterna för dövblinda samt för psykiskt ut ve ckhngsst örda
på träningsskolnivå som tillika är dövblinda eller som har tilläggshandikapp
i form av dövhet eller blindhet.

UbU1972:47

Som framgår av skolöverstyrelsens och socialstyrelsens remissyttranden
är de båda myndigheterna ense med motionärerna om att utbildningsmöjligheterna
för de i motionerna avsedda handikappgrupperna bör
ses över. Socialstyrelsen menar att utredningsarbetet inte bör avse endast
utbildningsproblemen och frågorna däromkring utan att arbetet bör ha
ett vidare syfte och även avse det mera totala behovet av hjälpåtgärder.

Utskottet är för sin del inte berett förorda att riksdagen i anledning av
de nu ifrågavarande motionsyrkandena skall uttala sig beträffande de mer
vittomfattande utredningsarbeten som socialstyrelsen synes åsyfta med
sina remissyttranden. Däremot anser utskottet det angeläget att riksdagen
ger Kungl. Maj: t till känna uppfattningen att skolöverstyrelsen så snart
som möjligt bör påbölja det i motionen 1972: 1085 föreslagna utredningsarbetet
rörande de dövblindas utbildning och att det bör uppdras åt
skolöverstyrelsen att i samarbete med andra berörda myndigheter
kartlägga och föreslå de åtgärder som fordras för att undervisningsbehovet
för de i motionen 1972: 495 behandlade utvecklingsstörda barnens
behov skall bli tillgodosett.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet i anledning av motionerna 1972:495 och
1972: 1085 anfört angående utbildning av dövblinda m. fl.

Stockholm den 14 november 1972

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s), Wiklund i
Härnösand (s), Elmstedt (c), fru Gradin (s), herr Johansson i Skärstad (c),
fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herrar Sundgren (s), Svensson i Kungälv
(s), Jonsson i Alingsås (fp), Strindberg (m) och fru Nordlander (vpk).

K L Beckmans Tryckerier AB, 1972