Utbildningsutskottets betänkande nr 44 år 1972
UbU 1972:44
Nr 44
Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motion om universitetsutbildning
i konsumentekonomi, m, m.
Motionen
I motionen 1972:1122 av fru Lewén-Eliasson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att det, efter erforderliga utredningar,
till nästkommande riksdag framläggs förslag som möjliggör igångsättande
av utbildning i ämnet konsumentekonomi på universitetsnivå samt att det
sker en översyn av läroplanerna i ämnena nationalekonomi och företagsekonomi.
Remissyttrandena
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från universitetskanslersämbetet
(UKÄ). UKÄ har översänt motionen till rektorsämbetena vid
universiteten och högskolan i Linköping, vilka inhämtat yttranden från
de samhällsvetenskapliga fakulteternas (motsvarande) utbildningsnämnder.
I sitt remissyttrande framhåller UKÄ att utbildningsnämndernas
yttranden rymmer en råd värdefulla synpunkter och förslag. UKÄ har
därför inledningsvis förhållandevis utförligt redogjort för innehållet i
dessa yttranden.
Utbildningsnämndernas yttranden
Utbildningsnämnden i Uppsala tar avstånd från tanken på inrättande
av ett särskilt universitetsämne benämnt konsumentekonomi och placerat
vid särskilda universitetsinstitutioner. Nämnden framhåller att frågor som
tas upp i motionen sedan länge studeras inom ämnesområdet nationalekonomi.
Detsamma är förhållandet inom ämnesområdet företagsekonomi,
dock i något mer begränsad omfattning. Viss forskning inom det
aktuella området äger dessutom rum inom ämnesområdena sociologi och
ekonomisk historia. Utbildningsnämnden pekar också på en av UKÄ
föreslagen yrkesinriktad studiekurs i marknadsföring med konsumentpolitik
om 20 poäng. Mot denna bakgrund anser nämnden att en angelägen
förstärkning av utbildning och forskning inom det konsumentekonomiska
området torde kunna tillgodoses inom ramen för befintliga ämnesområden
och planerad forskning. Ett effektivt sätt att stödja konsumentforskningen,
framhåller utbildningsnämnden avslutningsvis, vore att
inrätta tjänster som forskarhandledare inom detta område knutna till
någon ekonomisk institution vid varje läroanstalt.
Utbildningsnämnden i Lund framhåller att man principiellt vill undgå
en ytterligare uppdelning av ekonomiämnena. Nämnden är dock enig
med motionärerna om att ansträngningar bör göras för att bredda och
fördjupa forskningen och utbildningen i konsumentteori. Detta gäller
även resursfrågorna, där utbildningsnämnden framhåller att kravet på en
ökning av resurser för forskning och utbildning i konsumentekonomi
1 Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 44
UbU 1972:44
2
synes mycket välmotiverat. Utbildningsnämnden ställer sig slutligen
positiv till motionärernas förslag om en översyn av studieplanerna inom
ämnesområdena nationalekonomi och företagsekonomi, inte minst ”utifrån
synpunkten konsumentekonomi och dagens konsumentpolitiska
idéer”.
Utbildningsnämnden i Göteborg tillstyrker motionen och erinrar om
att fakulteten vid dåvarande handelshögskolan i Göteborg redan 1966
äskade medel till en professur i konsumentekonomi. Utbildningsnämnden
sammanfattar sitt yttrande genom att bl. a. framhålla att det föreligger
ett mycket starkt behov av ytterligare forskning på det konsumentekonomiska
området, att forskning och utbildning inom det aktuella området
bör ges starkt ökade resurser samt att samordning med motsvarande
verksamheter inom näraliggande ämnesområden givetvis bör komma till
stånd. Nämnden framhåller också att oavsett i vilket institutionssammanhang
ämnet införs har det anknytning till de flesta ämnesområden vid
samhällsvetenskaplig fakultet.
Utbildningsnämnden i Stockholm anser att utbildning i konsumentekonomi
i första hand bör tillgodoses inom ramen för utbildningen inom
nu existerande samhällsvetenskapliga ämnesområden. Utbildningsnämnden
föreslår emellertid att det bör uppdras åt en arbetsgrupp att dels
precisera innehållet i problemområdet konsumentekonomi, dels verkställa
en översyn av studieplanerna i nationalekonomi och företagsekonomi.
Utbildningsnämnden i Umeå framhåller att den i princip delar
motionärernas synpunkter beträffande konsumentens roll i den företagsekonomiska
utbildningen. Mot bakgrund härav anser nämnden att det får
ses som angeläget att utbildning bedrivs inom ämnet konsumentekonomi.
Utbildningsnämnden föreslår att det utreds närmare om utbildningen kan
ges i form av en yrkesinriktad studiekurs om 20 poäng, då det enligt
nämndens åsikt är svårt att bedriva utbildningen inom ramen för
existerande normalstudieplaner.
Utbildningsnämnden i Linköping anser att en uppdelning av undervisningen
på C- och D-nivån i alternativa studiekurser inom företagsekonomin,
varav konsumentekonomin skulle vara en, är svår att tekniskt och
pedagogiskt genomföra inom ramen för nuvarande lärartilldelningssystem
vid filosofisk fakultet. En förutsättning för att undervisning i konsumentekonomi
skall komma till stånd inom ramen för nuvarande lärartilldelningssystem
är därför enligt nämnden att ett särskilt ämnesområde,
benämnt konsumentekonomi, inrättas. Utbildningsnämnden anser det
således befogat med en utredning om behoven och möjligheterna att
starta utbildning inom det aktuella området och förutsätter därvid att en
sådan utredning sker i nära kontakt med företrädare för ämnesområdena
företagsekonomi och nationalekonomi.
Universitetskanslersämbetet anser, i likhet med flera
av utbildningsnämnderna, att problemområdet konsumentekonomi inom
relevanta ämnesområden vid samhällsvetenskaplig fakultet bör profileras
mer markant än vad som nu är fallet, vilket kan ske bl. a. genom
tillskapande av alternativa studiekurser.
UKÄ delar såväl motionärernas som utbildningsnämndernas syn att
det är angeläget att utbildningen och forskningen inom det konsumentekonomiska
området förstärks och får förbättrade möjligheter att
utvecklas. Frågan gäller då om detta lämpligen bör ske genom att det
skapas ett nytt ämnesområde konsumentekonomi, som motionärerna
föreslår, eller om det bör ske inom ramen för redan existerande
ämnesområden. UKÄ vill bl. a. stryka under vad samhällsvetenskapliga
UbU 1972:44
3
fakultetens utbildningsnämnd vid universitetet i Lund har anfört,
nämligen att ”de flesta 'konsumentekonomiska’ problem är av den art att
de inte med framgång kan studeras lösryckta ur sitt samhällsekonomiska
sammanhang”. Mot denna bakgrund förefaller det inte heller UKÄ
välbetänkt att ett nytt självständigt ämne bildas med den risk för
avskärmning som detta kan medföra.
UKÄ anser, i likhet med flera av utbildningsnämnderna, att problemområdet
konsumentekonomi inom relevanta ämnesområden vid samhällsvetenskaplig
fakultet bör profileras mer markant än vad som nu är fallet.
Detta kan bl. a. ske genom tillskapande av alternativa studiekurser.
Arbetet med detta kan initieras i samband med översyn av studieplanerna
i framför allt nationalekonomi och företagsekonomi. Studieplansöversyner
av detta slag ingår som ett reguljärt inslag i UKÄ:s verksamhet och
har beträffande de nämnda ämnesområdena även av andra skäl än dem
som föranleds av de i motionen uttryckta önskemålen fått ökad
aktualitet. De synpunkter som förs fram av filosofiska fakultetens
utbildningsnämnd vid högskolan i Linköping — att alternativa studiekurser
inom befintliga ämnesområden inte framstår som en godtagbar
lösning till följd av vissa negativa effekter av systemet för lärartilldelning
— har relevans i ett läge med lågt studerandeantal. UKÄ vill till detta
framhålla att ett nytt och smidigare lärartilldelningssystem håller på att
arbetas fram inom UKÄ.
Några utbildningsnämnder har i sina yttranden hänvisat till möjligheten
att förverkliga motionärernas förslag genom en s. k. YRK-kurs.
Samhällsvetenskapliga fakultetens utbildningsnämnd vid universitetet i
Uppsala hänvisar dessutom till ett redan utarbetat förslag till en dylik
kurs, benämnd Marknadsföring med konsumentpolitik, 20 poäng. Vad
gäller just denna kurs vill UKÄ framhålla att den endast till viss del
motsvarar vad motionärerna efterlyser. Vid sidan av den ovan anförda
möjligheten att främja utbildning inom det konsumentekonomiska
området torde kursen således totalt sett endast kunna komma att spela
en begränsad roll i sammanhanget.
Vad gäller frågan om forskning inom det aktuella området vill UKÄ
också peka på de möjligheter till tvärvetenskapligt samarbete som
successivt växer fram inom den nya forskarutbildningen, främst genom
de av flera ämnesområden gemensamt anordnade forskarutbildningskurserna.
Utskottet
Frågan om riktlinjer för en utbyggd och förnyad konsumentpolitik
har tidigare i år behandlats av riksdagen i anledning av förslag som Kungl.
Majd redovisade i propositionen 1972:33 (NU 1972:40, rskr 1972:225).
Med begreppet konsumentpolitik avses i propositionen de problem som
sammanhänger med konsumenternas köp och användning av varor och
tjänster, som bjuds ut på den privata marknaden eller på marknader som
arbetar enligt likartade principer. Det huvudsakliga målet för denna
konsumentpolitik är att stödja konsumenterna och förbättra deras
ställning på marknaden. En insats från samhällets sida i syfte att tillvarata
konsumenternas intressen som i propositionen nämnts som särskilt
betydelsefull är utbildningen. Det framhålls i propositionen att det blir
en framträdande uppgift för konsumentverket att medverka till förbättringar
av utbildningen i konsumentkunskap och att det ligger väl i linje
UbU 1972:44
4
med den nuvarande utbildningspolitiken att åstadkomma en undervisning
som bidrar till att eleverna blir självständigt tänkande och kritiskt
värderande konsumenter. Såväl skolutbildning som vuxenutbildning avses
med detta uttalande. I detta sammanhang kan vidare vara av intresse att
konsumentverket givits möjlighet att stödja och initiera konsumentinriktad
forskning.
Det i motionen 1972:1 122 framställda yrkandet syftar till förstärkta
resurser för högre utbildning och forskning på det konsumentpolitiska
området. Motionärerna önskar att ämnesområdet konsumentekonomi
skall ges ställning som självständig disciplin med en forsknings- och
utbildningsinriktning som skall vara uttalat hushålls- och konsumentcentrerad.
Yrkandet grundas på att konsumenternas egen verksamhet
enligt motionärernas mening inte alls eller i alltför ringa grad f. n. beaktas
i forskning och utbildning såväl när det gäller nationalekonomi som
företagsekonomi, där man nu i stället begränsar sig till företagens
problem. Beslutet om konsumentekonomi bör följas upp med en översyn
av studieplanerna i ämnena nationalekonomi och företagsekonomi.
Utskottet har inhämtat universitetskanslersämbetets (UKÄ) yttrande
över motionsyrkandet. UKÄ har till sitt yttrande fogat yttranden som i
ärendet infordrats från samhällsvetenskapliga fakulteternas (motsv.)
utbildningsnämnder. UKÄ delar såväl motionärernas som utbildningsnämndernas
syn att det är angeläget att utbildningen och forskningen
inom det konsumentekonomiska området förstärks och får förbättrade
möjligheter att utvecklas. Emellertid anser UKÄ det inte lämpligt att ett
nytt självständigt ämne bildas, då härmed kan följa en risk för att det
avskärmas.
Från olika håll har under senare år ställts krav på en utbyggnad av
forsknings- och utbildningskapaciteten inom det konsumentekonomiska
området, vilka krav i väsentliga delar är baserade på en medvetenhet om
att olika åtgärder måste sättas in för att stärka konsumenternas ställning i
det moderna samhället. Riksdagens under vårsessionen fattade beslut i
anledning av den nyssnämnda propositionen 1972:33 är en betydelsefull
åtgärd i sådant syfte.
Utskottet är ense med motionärerna och UKÄ om att den enskilde
konsumentens och det enskilda hushållets problem måste få ett tillräckligt
och sålunda i förhållande till dagens situation väsentligt ökat
utrymme i det totala utbudet av ekonomisk utbildning. Utskottet har
emellertid inte blivit övertygat om att en ytterligare uppdelning av
ekonomiämnena är den väg som bör följas när man önskar en snabb
förbättring. På grund härav kan utskottet inte ansluta sig till motionärernas
förslag om att ämnesområdet konsumentekonomi nu borges ställning
som självständig disciplin.
Den åsyftade och nödvändiga forskningen och utbildningen måste
sålunda tills vidare bli tillgodosedd inom ramen för redan existerande
ämnesområden. Detta bör ske genom att problemområdet konsumentekonomi
inom relevanta ämnesområden vid samhällsvetenskaplig fakultet
UbU 1972:44
5
profileras mer markant än vad som nu är fallet. Detta kan ske bl. a.
genom tillskapande av alternativa studiekurser. Det synes utskottet
angeläget att ifrågakommande studieplaner i sådant syfte snarast möjligt
blir föremål för översyn och att i övrigt erforderliga åtgärder vidtas för
att nå den med motionsyrkandet önskade förstärkta utbildningen och
forskningen i konsumentekonomi. Utskottet föreslår att riksdagen som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet sålunda anfört om
alternativa studiekurser.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet i anledning av motionen 1972:1122 anfört angående
alternativa studiekurser med konsumentekonomisk inriktning.
Stockholm den 7 november 1972
På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR
Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i
Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Richardson (fp), Nordstrandh (m),
Wiklund i Härnösand (s), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), fru
Gradin (s), fru Dahl (s), herrar Berndtson i Linköping (vpk), Sundgren
(s), fru Söder (c), herrar Stålhammar (fp) och Strindberg (m).
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1724 S Stockholm 1972