Utbildningsutskottets betänkande nr 32 är 1972

UbU 1972:32

Nr 32

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motion om inrättande
av ytterligare reumatologiska undervisningskliniker.

Motionen

I motionen 1972:1149 av fröken Pehrsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om åtgärder och förslag om
inrättande av reumatologiska undervisningskliniker vid undervisningssjukhusen.

Läkarutbildningsreformen år 1969

Nuvarande läkarutbildningsorganisation fastställdes av statsmakterna
år 1969 (prop. 1969:1 bil. 10 s. 295 - 309, SU 1969:46 s. 10 - 18 samt
prop. 1969:35, SU 1969:83). Fr. o. m. läsåret 1969/70 tillämpas vid de
medicinska fakulteterna en helt bunden studieordning, enligt vilken
läkares grundutbildning omfattar fem och ett halvt år. Detta innebär att
de första studerande efter den nya studieordningen avlägger läkarexamen
våren 1973.

Efter grundutbildningen följer vidareutbildning, som omfattar delsen
allmäntjänstgöring om 21 månader, dels specialistutbildning eller utbildning
för allmän praktik.

Allmäntjänstgöringen skall fullgöras som läkare i underordnad ställning.
Tiden om 21 månader fördelas så att för vardera medicin, kirurgi
och öppen vård avsätts sex månader och för psykiatri tre månader.

För dem som övergångsvis avlägger medicine licentiatexamen efter den
1 juli 1969 enligt tidigare ordning' gäller att allmäntjänstgöringen
omfattar tre månaders tjänstgöring i psykiatri och sex månaders
tjänstgöring inom öppen vård.

Den fortsatta vidareutbildningen skall i fråga om specialistutbildning i
regel omfatta tjänstgöringar under sammanlagt från cirka fyra till fem år
och i fråga om utbildning till allmänpraktiker tjänstgöringar under tre år.
Härunder skall läkaren följa viss systematisk undervisning.

Ändringen år 1969 av läkarutbildningen bars upp av grundtanken att
läkarnas vidareutbildning skulle inordnas i den allmänna sjukvårdsplaneringen.
Läkarnas vidareutbildning skall därvid utformas som ett led i en
strävan efter en balanserad expansion av sjukvårdens olika grenar. Det
framhölls i detta sammanhang att viktiga områden som behövde byggas
ut var den öppna vården utanför sjukhusen, den psykiatriska vården och
långtidssjukvården.

Ett program lades fram för användningen av läkartillskottet i landet
fram till år 1975.

1 Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 32

UbU 1972:32

Läkarresurserna skulle liksom övriga sjukvårdsresurser inriktas på att
tillgodose patienternas olika behov av sjukvård. Praktiskt taget alla nya
läkare förutsattes gå igenom vidareutbildning genom tjänstgöring i
offentlig sjukvård. Antalet tjänster som kan utnyttjas för vidareutbildning
skall vid varje tidpunkt motsvara antalet läkare som efterfrågar
sådan utbildning. Dessa tjänster skall vara fördelade på sjukvårdens olika
sektorer så, att de svarar mot det förutsebara sjukvårdsbehovet. Genom
ett sådant system skulle läkarresurserna kunna kanaliseras till de områden
där de bäst behövs.

Frågan om konstruktionen av läkartjänsterna m. m. krävde emellertid
fortsatt utredningsarbete, vilket uppdrogs åt socialstyrelsen. Socialstyrelsen
har därefter genom den s.k. läkartjänstutredningen utrett frågan och i
september 1971 avlämnat läkartjänstutredningens betänkande ”Läkartjänster.
Konstruktion, behörighet, tillsättning m. m.” (SOU 1971:68).
Förslag grundade på betänkandet har förts fram i propositionen
1972:104.

I kungörelsen den 29 maj 1969 med tillämpningsföreskrifter till lagen
den 30 juni 1960 om behörighet att utöva läkaryrket (SFS 1969:422)
har Kungl. Maj:t förordnat att reumatiska sjukdomar eller reumatologi är
en egen specialitet med fastställda krav på utbildning för att vederbörande
skall kunna erhålla bevis om specialistkompetens i ämnet.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från socialstyrelsen,
universitetskanslersämbetet (UKÄ) - som bifogat yttranden från
rektorsämbetena och de medicinska fakulteterna vid universiteten i
Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå samt karolinska institutet och
högskolan i Linköping — samt Svenska landstingsförbundet.

Svenska landstingsförbundet erinrar om att självständiga
reumatologiska undervisningskliniker för närvarande finns i Lund
och Stockholm och att det sålunda är de medicinska utbildningsorterna
Uppsala, Göteborg, Umeå och Linköping som saknar sådana kliniker.
Beträffande dessa fyra senare orter framhåller förbundet att reumatologisk
klinik ingår i utbyggnadsplanerna för Akademiska sjukhuset i
Uppsala, att det vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg finns en reumatologisk
avdelning med 27 vårdplatser inom medicinska kliniken II och att
det för denna finns en överläkare, att det vid regionsjukhuset i Linköping
finns 20 platser för reumatologi inom medicinska kliniken och 30 platser
inom ortopediska kliniken och att för dessa finns vid medicinska kliniken
en biträdande överläkartjänst och vid ortopediska kliniken en överläkartjänst
samt att vid lasarettet i Umeå finns reserverade 60 platser för
reumatologi inom medicinska kliniken och att en särskild överläkartjänst
har utannonserats. Sjukvårdens behov har således beaktats vid samtliga
lärosäten, men olika organisatoriska lösningar har valts. I två fall har

UbU 1972:32

reumatologin ställning sorn självständig klinik och i övriga är den
subspecialitet och som sådan inordnad inom invärtesmedicinsk eller
ortopedisk klinik. Enligt gällande författningar kan verksamheten inom
sådan subspecialitet ledas av särskild överläkare, vilket även är förhållandet
i några fall. Landstingsförbundet framhåller att den ökade resurstilldelning
till en specialitet, som blir följden av dess representation vid
undervisningssjukhus genom särskild klinik, givetvis har stor betydelse för
undervisningen. Förbundet betonar att status som subspecialitet ingalunda
behöver utesluta en fullvärdig undervisning i samband med grundutbildning
och anför vidare:

Huruvida ytterligare undervisningskliniker skall tillkomma är således
en fråga om de reumatologiska vårdresurserna vid vissa undervisningssjukhus
skall brytas ut ur den nuvarande klinikorganisationen och om
reumatologin skall tilldelas ökade resurser för forskning och undervisning.
Som motiv för en sådan förändring kan åberopas dels forskningens,
dels undervisningens behov. En bedömning av forskningens behov torde i
första hand ankomma på universitetskanslersämbetet och socialstyrelsen.
Eventuell tillkomst av nya undervisningskliniker för att skapa utökade
forskningsresurser är således en statlig angelägenhet, som styrelsen i och
för sig inte har anledning att motsätta sig, därest den skulle anses
befogad.

Beträffande behovet för vidareutbildning vill styrelsen framhålla, att
det här i första hand rör sig om en dimensioneringsfråga, som är beroende
av det framtida behovet av specialister på detta område. För att rätt
kunna bedöma omfattningen av detta behov krävs en från såväl
medicinska som sjukvårdsorganisatoriska utgångspunkter mera medveten
analys, grundad både på sjukvårdshuvudmännens och socialstyrelsens
bedömning av möjlig och lämplig kapacitetsutveckling. Reumatologins
behov får därvid självfallet inte ses isolerat utan infogas i ett prioriteringssammanhang,
som medger en överblick av den totala medicinska,
personella och ekonomiska utvecklingen.

I ”Råd och anvisningar angående Planeringen av reumatologisk vård”,
vilka socialstyrelsen utfärdade i början av år 1970, har
styrelsen framhållit behovet av en förstärkning av undervisnings- och
forskningsresurserna i reumatologi vid undervisningssjukhusen. I dessa
råd och anvisningar, till vilka socialstyrelsen hänvisar i sitt remissyttrande,
har styrelsen därtill förordat att reumatologiska kliniker inrättas vid
samtliga regionsjukhus. Från dessa kliniker skall information om forskningsresultat
och behandlingsprinciper spridas inom regionen. Klinikerna
har också till uppgift att medverka i vidareutbildningen av läkare inom
specialiteten reumatologi samt att möjliggöra forskning inom ämnet.
Vidare framhålls möjligheten att till internmedicinska kliniker vid centrallasaretten
knyta reumatologiska enheter. Mot bakgrund av ifrågavarande
råd och anvisningar prioriterar socialstyrelsen tjänster för verksamhetsområdet
reumatologi inom ramen för gällande program för inrättande
av läkartjänster.

Inom U K Ä har ärendet behandlats av fakultetsberedningen för
medicin, odontologi och farmaci. UKÄ delar fakultetsberedningens

UbU 1972:32

uppfattning i avvägningsfrågan och framhåller att behovet av förstärkning
av insatser på utbildningssidan successivt torde kunna tillgodoses genom
initiativ och dispositioner inom ramen av de resurser som står till
förfogande.

Fakultetsberedningens yttrande är av följande lydelse:

De medicinska fakulteterna har i sina yttranden väl dokumenterat
behovet av insatser på det reumatologiska området. Detta måste dock —
som påpekas i vissa remissyttranden - avvägas mot förstärkningar på
andra områden. En sådan avvägning sker regelbundet i samband med
UKÄ:s årliga anslagsframställningar och i detta sammanhang redovisade
långtidsbedömningar avseende bl. a. uppbyggnaden av högre tjänster.
Även när det gäller ökade insatser på utbildningssidan måste avvägning
ske mot andra subspecialiteter inom huvudämnet internmedicin.

Inom det nu aktuella området förefaller sjukvårdsbehovet vara
förhållandevis väl tillgodosett dels genom att särskilda reumatologiska
sjukvårdsenheter finns inrättade (eller planeras) på samtliga läroorter men
framför allt genom resurser i den allmänna sjukvårdsorganisationen.
Dessutom finns vid två läroanstalter inrättade högre tjänster (biträdande
professur) i reumatologi. Enligt fakultetsberedningens bedömning kan
härigenom såväl grundutbildningens som forskar- och vidareutbildningens
behov på det aktuella området tillgodoses på ett acceptabelt sätt.

Utskottet

Under hela efterkrigstiden har läkarutbildningskapaciteten successivt
byggts ut och under den närmaste femårsperioden beräknas nytillskottet
av läkare uppgå till ca 1 000 om året, innebärande bl. a. att antalet läkare
ökar från ca 11 000 år 1970 till ca 16 000 år 1975. Senast har
läkarutbildning startats i Linköping. I och med tillkomsten av medicinska
fakulteten där har vi nu i landet sex medicinska fakulteter, nämligen
förutom fakulteten i Linköping de medicinska fakulteterna i Uppsala,
Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå. För närvarande finns endast på
två av de nämnda sex orterna, nämligen i Lund och i Stockholm,
självständiga reumatologiska kliniker med ordinarie lärarbefattningar.
Det bör i sammanhanget påpekas att det även vid regionsjukhuset i
Örebro — vilket ej är undervisningssjukhus — finns en klinik för
reumatologisk vård. Vad beträffar återstående medicinska utbildningsorter
saknar Uppsala såväl självständig reumatologisk undervisningsklinik
som specialavdelning för reumatologi inom den medicinska kliniken på
Akademiska sjukhuset. Sådana specialavdelningar för reumatologi finns
däremot i Göteborg, Umeå och Linköping.

I motionen 1972: 1149 påpekas att det finns många i vårt land som
lider av reumatiska sjukdomar och att det därför är angeläget att
resurserna förstärks. Motionen utmynnar i förslag om att självständiga
reumatologiska undervisningskliniker skall inrättas vid de medicinska
lärosäten som nu saknar sådana kliniker.

Som framgår av socialstyrelsens i det föregående refererade remissyttrande
meddelade styrelsen i början av år 1970 råd och anvisningar för
planeringen av reumatologisk vård. Styrelsen framhåller att det pågåren

UbU 1972:32

utbyggnad av den reumatologiska vården enligt denna plan, vilken syftar
till bl. a. att speciella reumatologiska kliniker skall vara inrättade vid
samtliga regionsjukhus, att vid centrallasaretten behovet av reumatologisk
specialkunskap skall tillgodoses inom invärtesmedicinska klinikens ram
samt att den öppna vården för reumatiskt sjuka skall byggas ut. Ett
väsentligt led i strävandena att söka förbättra situationen för dem som
drabbas av reumatiska sjukdomar är vidare den prioritering av läkartjänster
för verksamhetsområdet reumatologi som socialstyrelsen enligt
remissyttrandet gör inom ramen för gällande program för inrättande av
läkartjänster.

Utskottet, som anser det betydelsefullt att de av socialstyrelsen
uppställda målen uppnås, vill i anledning av motionsyrkandet framhålla
att det reumatologiska ämnesområdet inte kan behandlas fristående utan
att man vid planeringen måste beakta konsekvenserna för andra specialiteter.
Utskottet har inte möjlighet att överblicka dessa konsekvenser.
Med hänsyn härtill och då enligt universitetskanslersämbetets uppfattning
såväl grundutbildningens som forskar- och vidareutbildningens behov på
ett acceptabelt sätt kan tillgodoses inom ramen av de resurser som står
till förfogande, är utskottet för sin del inte berett att ställa sig bakom det
i motionen framförda förslaget att riksdagen skall fatta ett beslut av
innebörd att de reumatologiska vårdresurserna vid vissa undervisningssjukhus
skall brytas ut ur den nuvarande eller planerade klinikorganisationen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972:1149.

Stockholm den 19 september 1972

På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Wikström
(fp), Larsson i Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Jönsson i Arlöv (s),
Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s), Gustafsson i Barkarby (s), fru
Gradin (s), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herr Berndtson i Linköping
(vpk), fru Söder (c), herr Jonsson i Alingsås (fp) och fröken Andersson i
Stockholm (c).

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1593 S Stockholm 1972