Utbildningsutskottets betänkande nr 31 år 1972 UbU 1972:31

Nr 31

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av propositionen
1972:84 angående gymnasieskolans kompetensvärde, m. m. jämte
motioner.

Propositionen

I propositionen 1972: 84 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden föreslagit riksdagen att
godkänna de riktlinjer för behörighet, urval m. m. för högskolan som
förordats i propositionen.

I propositionen redovisas, på grundval av kompetensutredningens
huvudbetänkande (SOU 1970: 21) Vägar till högre utbildning I, riktlinjer
för en reformering av kompetensreglerna för tillträde till högre
utbildning. Ett fortsatt utrednings- och planeringsarbete är nödvändigt
på vissa punkter. Som en grund för detta arbete bör ligga ett ställningstagande
från statsmakternas sida till de grundläggande principerna för
behörighet och urval. I propositionen framhålls också att utformningen
av kompetensreglerna har ett samband med det arbete som pågår inom
1968 års utbildningsutredning. Efter det fortsatta utredningsarbetet
kommer de återstående frågorna att redovisas för riksdagen.

En reform av kompetensreglerna bör utgå från principen att studerande
från varje linje i gymnasieskolan bör ha möjligheter att bygga
på sin utbildning med fortsatta studier. Samtidigt måste reformen tillgodose
samhällets krav på att de som går till högre utbildning skall ha
förutsättningar att genomföra studierna på denna nivå. I propositionen
förutsätts, liksom i direktiven till kompetensutredningen, att utgångsnivån
för universitets- och högskolestudier skall vara oförändrad.

I propositionen förordas att avslutad tvåårig eller treårig utbildning i
gymnasieskolan — under förutsättning av kunskaper motsvarande två
års studier i svenska och engelska — skall ge s. k. allmän behörighet för
högre utbildning. För tillträde till enskilda utbildningsvägar skall därutöver
kunna ställas krav på förkunskaper i vissa specificerade ämnen
(s. k. särskild behörighet). Ytterligare arbete är nödvändigt för att i det
nya läget precisera dessa krav för de olika studievägarna inom högskolan.

Möjligheterna för studerande som fyllt 25 år och varit yrkesverksamma
minst fem år att studera vissa ämnesområden inom filosofisk fakultet
bör kvarstå och utvidgas till att gälla studier för fullständig examen.
En försöksverksamhet med s. k. orienteringskurser för vuxna inom

1 Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 31

UbU 1972: 31

ramen för den kommunala vuxenutbildningen — avsedda att tjäna som
introduktion till högskolestudier — föreslås.

Med hänsyn bl. a. till arbetet inom 1968 års utbildningsutredning
redovisas beträffande regler för urval endast vissa principiella ställningstaganden.
En viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet bör vara att
undvika att grunda urvalet endast på betyg från underliggande skolstadium.
I propositionen förordas att ett studielämplighetsprov införs för
alla som vill söka till högre utbildning. I det fortsatta arbetet bör undersökas
om detta prov kan användas som en grund för fördelning av tillgängliga
utbildningsplatser mellan olika grupper av sökande. Erfarenhet
från arbetslivet bör ingå i meritvärderingsunderlaget.

Det bör enligt propositionen vara möjligt att låta nya behörighetsoch
urvalsregler träda i kraft omkring mitten av 1970-talet.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:

1972:1144 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att åtgärder snarast vidtas för att komma till
rätta med icke önskvärda effekter av nuvarande system för urval av
elever till spärrade utbildningslinjer,

1972: 1681 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för en reform av gymnasieskolans
kompetensvärde m. m. som förordats i motionen,

2. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en översyn av gymnasieskolans
organisation företas i enlighet med de riktlinjer som angetts
i motionen,

1972: 1682 av fröken Eliasson m. fl. (c) vari hemställs

1. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts
beträffande riktlinjer för utbildningspolitiken, utgångsnivån och
standarden i den högre utbildningen, en utbyggd studie- och yrkesorientering
i grundskolan och gymnasieskolan, en allmän orienteringskurs
som introduktion till högre studier samt värdering av arbetslivserfarenhet,

2. att utskottet vid behandlingen av propositionen 1972: 84 i övrigt
beaktar vad i motionen anförts,

1972: 1683 av herr Richardson m. fl. (fp) vari hemställs

A. att riksdagen uttalar att normalstudievägen till universitets- och
högskolestudier utgörs av genomgången treårig linje i gymnasieskolan
och att detta skall vara vägledande vid dimensioneringen av gymnasieskolan,

UbU 1972: 31

B. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer att

1. en förteckning över s. k. normalstudievägar till skilda postgymnasiala
utbildningsmöjligheter utarbetas,

2. regler och rekommendationer för komplettering av icke behörighetsgivande
gymnasieskolstudier i och för vinnande av såväl allmän som
särskild behörighet utarbetas,

3. betygssystemet i gymnasieskolan omarbetas så att en viss minimistandard
för godtagbara kunskaper och färdigheter i varje ämne fastställs.

Utskottet

Riksdagens beslut år 1968 om grundskola och gymnasieskola har genomgripande
förändrat det svenska skolväsendet (prop. 1968: 129, SU
1968: 179 och 201, 2 LU 1968: 71, rskr 1968: 378 och 366; prop. 1968: 140,
SU 1968: 195, rskr 1968: 404). Alla ungdomar avses inom grundskolan
få en likvärdig utbildning. Valet av tillvalsalternativ i grundskolan skall
inte längre påverka möjligheterna att välja studieväg i gymnasieskolan.
Beslutet om gymnasieskolan innebar dels att fackskola, gymnasium
och yrkesskola ersattes av en ny, organisatoriskt sammanhållen skolform,
dels att yrkesutbildningen innehållsmässigt reformerades. På den
gymnasiala nivån har nya utbildningsalternativ tillkommit, i flera fall
med inslag av sådana ämnen, som tidigare var ensamt utmärkande för
de linjer, som i dag ger behörighet för eftergymnasiala studier.

Övergången från gymnasieskola till eftergymnasial utbildning förutsätter
även i fortsättningen ett system av behörighetsregler. Dessa regler
bör enligt propositionen vara så utformade att de ger eleverna på gymnasieskolans
olika linjer möjligheter att utan alltför omfattande kompletteringar
gå vidare till högre utbildning. Å andra sidan måste behörighetsreglerna
ge utbildningsväsendet förutsättningar att uppfylla
de krav samhället ställer på den högre utbildningen. Satsningen på
utbildningsväsendet motiveras bl. a. av samhällets behov av arbetskraft
med högre utbildning och dessa behov bestämmer den önskvärda
kunskapsnivån hos dem som genomgått högre utbildning. Om denna i
framtiden skulle börja på en relativt låg utgångsnivå, måste enligt propositionen
tiden för de eftergymnasiala studierna förlängas, eftersom
en del av dagens gymnasiala utbildning då måste läggas in i den högre
utbildningen. Om vissa utbildningsmoment på detta sätt flyttas från
gymnasial utbildning till eftergymnasial kan det betyda att färre individer
får tillfälle att inhämta dem på grund av de tillträdesbegränsningar
som gäller inom den eftergymnasiala sektorn. Därmed ökar också klyftan
mellan dem som fått eftergymnasial utbildning och dem som inte
fått det.

UbU 1972: 31

I propositionen skiljs mellan allmänna och särskilda behörighetsvillkor.
Den allmänna behörigheten avser de krav, som alla studerande
måste uppfylla. Särskild behörighet avser de krav på bestämda förkunskaper,
som de enskilda utbildningslinjerna förutsätter.

Den som genomgått en avslutad tvåårig eller treårig utbildning inom
gymnasieskolan samt har kunskaper i svenska och engelska, motsvarande
lägst två årskurser av gymnasieskolan, skall enligt propositionen
ha allmän behörighet. Det föreslås också nya vägar för vuxna,
som ej genomgått gymnasieskola, att förvärva allmän behörighet. Utbildning
vid t. ex. folkhögskola bör ge allmän behörighet, om den studerande
har kunskaper i svenska och engelska motsvarande lägst två
årskurser på social linje i gymnasieskolan. Det får avgöras från fall till
fall om en utbildningsväg för vuxna av här aktuellt slag är att betrakta
som gymnasial. Vuxenstuderande utan skolmässiga meriter föreslås vidare
inom ramen för pågående försöksverksamhet med vidgat tillträde
till högre utbildning få rätt att avlägga fullständig examen inom de
ämnesområden, som omfattas av bestämmelserna i kungörelsen (1969:68)
om vidgat tillträde till högre utbildning. Den av kompetensutredningen
föreslagna orienteringskursen för vuxenstuderande bör enligt propositionen
bedrivas försöksvis inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen
och en utvärdering av resultaten göras, innan ställning tas till om
deltagande i den skall ingå i det allmänna behörighetsvillkoret för vuxna.

Frågor som avser de särskilda förkunskapskraven skall ytterligare
utredas. Problemen på detta område belyses med ämnesområdena
svenska och moderna språk vid humanistisk fakultet. Det kan enligt
propositionen vara nödvändigt att på studerande som har läraryrket
som mål ställa — förutom krav på godtagbara förkunskaper i svenska,
ett krav som rimligen bör anknyta till treårig gymnasieskolnivå i ämnet
— specificerade krav på kunskaper i historia och samhällskunskap
liksom på vissa färdigheter i moderna språk. Det är här fråga om kunskaper
och färdigheter som i allt väsentligt täcks av det i dag gällande
allmänna behörighetsvillkoret. För andra studerande, exempelvis redan
yrkesverksamma som vill skaffa sig vidare kunskaper i ämnet svenska för
sin yrkesutövning och personer som vill komplettera studier inom annat
område, t. ex. vid naturvetenskaplig fakultet, kan sådana omfattande
förkunskapskrav vara mindre relevanta. Det kan därför vara ändamålsenligt
att skapa ett system som är förhållandevis specificerat i fråga
om uppsättningen av krav för tillträde till en enskild studiekurs men
samtidigt innebär möjligheter för vederbörande utbildningsmyndighet
att efterge ett eller flera krav för enskilda studerande. För studiekurs
i modernt språk som i första hand genomgås av dem som siktar på
lärarbanan och för studier på högre nivå kan t. ex. krav på förkunskaper
i annat främmande språk eller allmän språkkunskap bli aktu -

UbU 1972: 31

ellt. Detta krav behöver däremot troligen inte gälla för studerande
som vill komplettera annan utbildning med språkstudier eller som Bedriver
språkstudier utan planer på lärarverksamhet.

Utskottet vill först erinra om att avgångsbetyg från årskurs 3 på
treårig (fyraårig) linje i gymnasieskolan samt vissa andra likställda utbildningar
i dag ger allmän behörighet för tillträde till flertalet utbildningsvägar
vid universitet och högskolor, om betyget omfattar fullständig
studiekurs och medelvärdet av betyget uppgår till 2,3. Avgångsbetyg
från årskurs 3 på treårig (fyraårig) linje i gymnasieskolan innebär
obligatoriskt studium under 1—3 år av minst följande åtta ämnen, nämligen
svenska, engelska, annat modernt språk än engelska, historia, religionskunskap,
samhällskunskap, matematik och naturkunskap (alternativt
fysik och kemi). Utgångsnivån för den eftergymnasiala utbildningen
och de studerandes förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen
efter en ändring av kompetensreglerna tas upp i motionerna
1972:1681, 1972: 1682 och 1972: 1683.

I motionen 1972:1681 behandlas frågan om allmänna behörighetsvillkor
för högre utbildning. De nya grupper som genom
en ändring av behörighetsvillkoren får tillfälle att bedriva högre studier
bör inte genom att alltför låga förkunskapskrav ställs upp få sämre förutsättningar
att genomföra universitets- och högskolestudier än tidigare
behöriga grupper. Detta anses olyckligt i ett läge, där redan formellt behöriga
har svårigheter med sina studier. För allmän behörighet föreslås
därför avslutad minst tvåårig gymnasial utbildning samt av den, som
genomgått tvåårig utbildning, kunskaper i svenska och engelska enligt
vad som erhålls på treårig studieväg samt kunskaper i matematik enligt
vad som erhålls under första årskursen på treårig studieväg. Vuxenstuderande,
som fyllt 25 år och har fem års yrkesverksamhet samt motsvarande
kunskaper i svenska, engelska och matematik, föreslås också
erhålla allmän behörighet.

Utskottet anser att tillträdet till högre utbildning bör vidgas genom
en ökning av det antal linjer i gymnasieskolan som ger allmän behörighet
till sådan utbildning och finner att elever från gymnasieskolan
bör erhålla allmän behörighet genom avgångsbetyg från årskurs 3 på
treårig (fyraårig) linje samt genom sådant avgångsbetyg från årskurs 2
på tvåårig linje, vilket omfattar eller kompletterats med avslutad tvåårig
utbildning i svenska och engelska. Avgångsbetyget skall avse fullständig
studiekurs. Av de tvååriga linjerna erhålls utan kompletteringar
allmän behörighet på två linjer samt, om engelska väljes inom ramen
för det fria tillvalet, på ytterligare tre. Utskottet, som alltså biträder
departementschefens förslag, avstyrker bifall till förevarande yrkande
i motionen 1972:1681.

Det är av vikt att kompetensreglema medger olika vägar att förvärva

UbU 1972: 31

allmän behörighet. Den starka motivation för studier liksom den klara
målinriktning som ofta finns hos vuxenstuderande motiverar enligt utskottets
mening viss särbehandling av dessa i fråga om villkor för allmän
behörighet. Utskottet ansluter sig till vad som i propositionen anförts
om dels allmän behörighet för den som genomgått sådan folkhögskolutbildning
eller annan utbildning som prövats vara gymnasial, dels
vidgat tillträde till högre utbildning för vuxenstuderande som ej genomgått
gymnasial utbildning.

Försöksverksamheten med en särskild orienteringskurs för vuxna,
som utskottet ansluter sig till, tas upp i motionen 1972: 1682. Då motionsyrkandet
ligger i linje med propositionens förslag bör det inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utformningen av de särskilda behörighetsvillkoren
för olika utbildningar tas upp i samtliga nämnda tre motioner.

Eftersom de allmänna behörighetskraven avses bli få och förhållandevis
låga behövs enligt motionen 1972:1681 en viss bredd i fråga om
de särskilda förkunskapsvillkoren för att de studerande skall få bl. a.
den kunskapsmässiga referensram som är nödvändig. I motionen 1972:
1682 stryks under att utgångspunkten för det i propositionen aviserade
fortsatta utredningsarbetet bör vara att universitets- och högskolestudierna
skall utgå från oförändrad nivå i förhållande till dagens läge.

Utskottet konstaterar att de allmänna behörighetsvillkoren och de
särskilda förkunskapsvillkoren tillsammans ger uttryck för de krav som
måste uppfyllas för att fullständig behörighet till en eftergymnasial utbildningsväg
skall föreligga. Om nuvarande allmänna behörighetsregler
ändras är det nödvändigt att se över de särskilda behörighetsreglerna
för den eftergymnasiala utbildningen. Universitets- och högskolestudierna
skall, som också understryks i propositionen, bygga på en oförändrad
utgångsnivå. Utskottet utgår därför från att de särskilda förkunskapskrav,
som kommer att ställas upp, i förening med den nya allmänna
behörighetsregeln kommer att trygga att de studerande vid de
olika utbildningsvägama vid universitet och högskolor har den allmänorientering
och de övriga förkunskaper som behövs. Med hänvisning
till det anförda avstyrker utskottet bifall till vad som i motionerna
1972: 1681 och 1972: 1682 anförts om särskilda förkunskapskrav samt
om oförändrad utgångsnivå för den högre utbildningen.

Frågor som hänger samman med de särskilda förkunskapskraven och
uppfyllandet av dessa tas upp i motionen 1972: 1683. Inledningsvis framhålls
att det finns motsättningar inbyggda i utbildningssystemen för de
eftergymnasiala och gymnasiala stadierna. För utbildningen vid filosofisk
fakultet har eftersträvats målinriktning och fasthet i fråga om
bl. a. studiegången inom vart och ett av de enskilda ämnena. Det finns
en allvarlig risk för att den gymnasiala utbildningen blir utan önskvärd

UbU 1972: 31

stadga och målinriktning, om tvååriga studievägar i gymnasieskolan
skulle bli de mest utnyttjade som förberedelse till högre utbildning. Effekten
härav skulle enligt motionärerna bl. a. bli att de studerande inte
utnyttjar alla de möjligheter till förberedelse som gymnasieskolan kan
ge. Då den högre utbildningen i vad gäller allmänorientering och övriga
förkunskaper enligt propositionen skall starta från nuvarande utgångsläge
måste de treåriga linjerna enligt motionärernas mening förbli
de normala studievägarna för dem, som redan i gymnasieskolan förbereder
sig för högre utbildning, samt dimensioneras härför.

Vidare bör enligt motionen 1972: 1683, för att eleverna skall ges ytterligare
vägledning i studievalet, normalstudievägar till olika
slag av universitets- och högskoleutbildningar utarbetas.

Beträffande den i motionen aktualiserade frågan om val av tvåårig
eller treårig linje i gymnasieskolan som förberedelse för högre utbildning
vill utskottet hänvisa till vad som i propositionen uttalas om strukturen
i ett framtida eftergymnasialt system. Denna kommer enligt departementschefen
sannolikt att vara sådan att de olika linjerna i gymnasieskolan
har sina mer eller mindre naturliga fortsättningar, men att
de studerande i gymnasieskolan ändå kan välja förhållandevis fritt mellan
olika eftergymnasiala utbildningar. Med hänvisning till detta uttalande
anser utskottet att förevarande yrkanden i motionen 1972: 1683
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Eftersom elever från samtliga linjer i gymnasieskolan bör ges möjligheter
att läsa vidare och ingen linje får bli en återvändsgränd, är det
enligt motionen 1972: 1683 angeläget att regler och rekommendationer
beträffande komplettering av förkunskaper för olika slag av högre
utbildning tillhandahålls samtliga gymnasieskolans elever. Behovet av
en kraftigt utbyggd studie- och yrkesorientering i samband med genomförandet
av ändringen av behörighetsvillkoren framhålls också i motionen
1972: 1682. Utskottet vill stryka under detta behov. Det är angeläget
att de studerande börjar gymnasieskolan med realistiska förväntningar
om de möjligheter gymnasieskolans olika studievägar erbjuder. I propositionen
erinras om den utbyggnad av gymnasieskolans och grundskolans
studie- och yrkesvägledningsorganisation som i enlighet med
statsmakternas beslut år 1971 påbörjats. Utskottet anser därför att
motionsyrkandena inte påkallar någon åtgärd.

Utskottet biträder propositionens förslag att förkunskapskraven normalt
skall uttryckas i hela årskurser i gymnasieskolan. I vad gäller frågan
om säkerställandet av en normalväg genom gymnasieskolan för varje
eftergymnasial utbildningsväg delar utskottet departementschefens uppfattning
att för varje utbildningsväg inom högskolan de särskilda förkunskapskraven
skall kunna helt uppfyllas på någon linje i gymnasieskolan.
Utskottet utgår därvid från att utbildningsvägens innehåll skall
vara någorlunda homogent. Framdeles liksom i dag kan självfallet un -

UbU 1972: 31

dantagsvis förekomma att en högskoleutbildning är sammansatt av till
sin art klart väsensskilda komponenter, vilka dock var och en bygger
på sin linje i gymnasieskolan.

I fråga om betyg i ämne föreslås i propositionen att kravet på ett
lägsta medelvärde om 2,3 för allmän behörighet skall avskaffas. Vidare
anses att någon generell lägsta betygsgräns för de särskilda förkunskapskraven
i form av betyget 2 inte bör förekomma.

I motionen 1972: 1683 tas upp frågan om bedömningen av de studerandes
kunskaper och färdigheter samt innehållet i propositionens
begrepp godtagbara kunskaper och färdigheter i olika ämnen.
För att de föreslagna behörighetsvillkoren skall bli meningsfulla
krävs enligt motionen att den princip om godtagbara kunskaper och
färdigheter, som enligt departementschefen skall gälla för vissa yrkestekniska
specialkurser inom gymnasieskolan, tillämpas generellt inom
hela den gymnasiala skolan, vilket innebär att inslag av tidigare målrelaterat
betygssystem tillfogas det nuvarande. Med tanke på de krav
för allmän behörighet som föreslås anses det vidare lämpligt att centrala
prov i svenska och engelska ges även på de tvååriga linjerna i gymnasieskolan.

Även i motionen 1972: 1681 framhålls att ett kvalifikationskrav bör
finnas inbyggt i såväl de allmänna som särskilda behörighetsvillkoren.

En arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen har behandlat frågor rörande
skolans betyg och lagt fram förslag, som skolöverstyrelsen skall ta ställning
till. Betygsfrågan övervägs således, och överstyrelsens ställningstagande
i ärendet bör enligt utskottets mening inte föregripas. Enligt
propositionen bör det vara möjligt att vid genomförandet av kompetensändringen
ställa upp krav på visst lägsta betyg när det gäller de särskilda
förkunskapskraven, men frågan skall bli föremål för ytterligare utredning.
Departementschefen framhåller dock att det redan nu i studieplanerna
för matematik och moderna språk vid universiteten bör vara
möjligt att införa en rekommendation om att den studerande bör ha
lägst betyget 3 för att bedriva studier i dessa ämnen. Vad gäller enhetlighet
i betygssättningen i ämnena svenska och engelska på de tvååriga
linjerna ankommer det på skolöverstyrelsen att uppmärksamt följa utvecklingen
på detta område. Utskottet erinrar även om vad utskottet i
detta hänseende uttalat i sitt betänkande 1972: 24 angående gymnasieinspektionen.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall
till förevarande yrkanden i motionerna 1972: 1681 och 1972: 1683.

Enligt propositionen bör man vid behandlingen av problemen rörande
urval till högre utbildning ta hänsyn till att urvalssystemet
skall kunna vara användbart vare sig en viss del av den högre utbildningen
är ospärrad eller inte.

De urvalsinstrument, som kompetensutredningen anser bör kunna

UbU 1972: 31

komma i fråga, är skolbetyg och test som avses mäta förutsättningarna
för fortsatt utbildning (studielämplighetsprov). Betyget sägs enligt en
råd undersökningar ha visat sig vara det bästa enskilda prognosinstrumentet,
vilket anses bero bl. a. på att betygen rymmer ett samlat mått
av flera lärares iakttagelser och bedömning av de enskilda eleverna
under lång tid. Vid meritvärderingen bör enligt utredningen erfarenhet
från arbetslivet tillgodoräknas som ett komplement till betyg och studielämplighetsprov.
Utredningen lägger inte fram något fullständigt
förslag när det gäller värderingen av studielämplighetsprov och arbetslivserfarenhet
samt en sammanvägning av de olika meritvärderingsunderlagen.
Utredningen föreslår att fördelningen av platser mellan olika
sökandegrupper t. v. skall ske genom proportionell kvotering. Ett annat
alternativ som nämns är en platsfördelning mellan grupperna efter
deras kollektiva studieprognos. Ju bättre studieprognos en grupp har,
desto större andel av platserna skall den få. En metod att lösa detta
tekniskt kan baseras på användningen av studielämplighetsprovskvotering.
Grupperna jämförs därvid beträffande resultatet på provet, och
med hänsyn till detta bestäms varje grupps andel av platserna.

I motionen 1972: 1681 tas upp ett antal frågor som gäller urval till
högre utbildning. Åtgärder mot den sociala snedrekryteringen inom den
högre utbildningen anses böra sättas in i första hand i skolväsendet och
på det studiesociala området och inte i något speciellt urvalssystem vid
antagning till högre utbildning. Alla sökande bör bedömas lika vid antagningstillfället
med hänsyn till deras då redovisade studieförutsättningar.
Det anses att betyg i ämnen som krävs för behörighet till viss
utbildningsväg bör ingå i meritvärderingsunderlaget vid antagning till
utbildningen. För att taktiska val av studievägar i gymnasieskolan skall
förhindras bör kvoteringen mellan olika sökandegrupper ske med studielämplighetsprovskvotering
och inte enligt den proportionella metoden.
Vidare bör i det fortsatta utredningsarbetet beaktas att ett tillgodoräknande
av arbetslivserfarenhet som är odefinierad kan leda till en
form av s. k. konkurrenskomplettering, som i annat sammanhang inte
anses acceptabel. Enligt motionen 1972: 1682 bör de erfarenheter, de
kunskaper och den studiemotivation som arbetslivserfarenhet kan innebära
tillgodoräknas vid urval bland sökande.

Enligt propositionen visar bl. a. vissa undersökningsresultat att en
av de avgörande punkterna i selektionsprocessen i vad gäller eftergymnasial
utbildning är ungdomarnas val redan vid avslutandet av grundskolan
av fortsatt utbildning eller annan verksamhet. Det är därför angeläget,
som departementschefen också påpekar, att påverka framför allt
de förhållanden dels utanför skolans område, dels inom skolan som
styr ungdomarnas val av utbildningsvägar. Vad gäller meritvärdering
av de ämnen som ger behörighet till viss utbildning och av arbetslivserfarenhet
hänvisar utskottet till det i propositionen aviserade fort -

UbU 1972: 31

satta utredningsarbetet. Beträffande frågan om studielämplighetsprov
och kvotering utifrån detta har utskottet inhämtat att det är möjligt
att i det fortsatta utvecklingsarbetet anpassa studielämplighetsprovet
till de i propositionen föreslagna behörighetsvillkoren samt att finna
någon form av kvoteringsmetod, som bygger på de sökandes studielämplighet.
Med hänvisning till det anförda och till det fortsatta utredningsarbetet
finner utskottet att motionerna 1972: 1681 och 1972: 1682 i förevarande
delar inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionen 1972: 1144, som väcktes under den allmänna motionstiden,
tas upp den proportionella kvoteringsmetoden inom grundskolans
kompetensområde vilken bygger på gruppindelning av de inträdessökande
efter deras behörighetsgivande skolunderbyggnad. Uppfyller sökande
kraven för flera huvudgrupper hänförs vederbörande till den huvudgrupp
som motsvarar den sökandes längsta utbildning. Eftersom hänsyn
inte tas till det ur den sökandes synpunkt bästa avgångsbetyget, kan
enligt motionärerna i vissa lägen sökande som har avgångsbetyg från
treårig gymnasial linje slås ut av annan sökande med endast grundskola
och med sämre grundskolbetyg än den förstnämnde sökanden, vilket
anses vara en orimlig konsekvens av systemet.

Utskottet erinrar om att utskottet i sitt uttalande vid fjolårets riksdag
(UbU 1971: 3, s. 8) förutsatt att allvarliga ansträngningar görs att rätta
till icke önskvärda effekter av gällande kvoteringsbestämmelser. Utskottet
föreslår nu att riksdagen som sin mening ger denna utskottets
uppfattning till känna för Kungl. Maj:t.

Hur en reform av gymnasieskolans kompetensvärde än utformas, kommer
det enligt motionen 1972: 1681 på sikt att uppstå ett stort behov
av kompletteringsstudier, framför allt för studerande som
genomgått tvåårig linje av gymnasieskolan. Sett i ett vidare perspektiv
bör detta behov enligt motionärerna resultera i att gymnasieskolan
organiseras så, att den inom sig ger alla de möjligheter till kompletteringar
och påbyggnadsstudier som en reform av kompetenssystemet erfordrar.

Enligt utskottet är en viktig strävan i utbildningspolitiken att undvika
att vissa studievägar blir återvändsgränder. Den kommunala vuxenutbildningen
har bl. a. som uppgift att tillhandahålla kompletterande utbildning.
Utskottet vill i anledning av motionsyrkandet erinra om att
gymnasieskolan som regel är primärkommunal och att förekommande
kommunal vuxenutbildning brukar förläggas till skolenhet med gymnasieskola
som avser ungdomsutbildning, såvida inte särskild skolenhet
för vuxenutbildning finns i kommunen. Av skolstadgan (1971: 235) och
kungörelsen (1971: 424) om kommunal och statlig vuxenutbildning framgår
bl. a. att rektor vid här nämnd skolenhet med gymnasieskola har
den omedelbara ledningen av både ungdomsutbildningen och vuxenut -

UbU 1972: 31

bildningen vid skolenheten och att flertalet studierektorer vid enheten
kan i sitt arbetsområde inräkna såväl ungdomsutbildning som vuxenutbildning.
Såvitt utskottet kan bedöma finns redan i dag organisatoriska
förutsättningar för att vid gymnasieskolor anordna den kompletterande
utbildning som tagits upp i motionen. Om ifrågavarande utbildning
skall anordnas på dagtid eller kvällstid, koncentrerad eller utsträckt
i tiden, är en praktisk fråga som får lösas lokalt med utgångspunkt i
bl. a. elevernas önskemål. Övriga organisatoriska frågor som kan komma
att aktualiseras får prövas i det fortsatta utredningsarbetet. Med
hänvisning till det anförda är utskottet f. n. inte berett att förorda någon
riksdagens åtgärd i det aktualiserade ärendet och avstyrker bifall
till motionen 1972: 1681 i denna del.

Såsom framgått av utskottets redovisning måste ett ställningstagande
till vissa huvuddelar av det nya kompetensregelsystemet för den högre
utbildningen anstå tills U 68 slutfört sitt arbete och beslut angående det
eftergymnasiala utbildningssystemet föreligger. Under tiden fram till dess
kommer nuvarande kompetensregler att kvarstå till sitt innehåll i stort
sett oförändrade, vilket bör beaktas av dem som i skolväsendet svarar
för studie- och yrkesorienteringen.

Hemställan

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 1681 i denna del godkänner de riktlinjer
som i propositionen 1972: 84 förordats i fråga om allmänna
behörighetsvillkor för högre utbildning,

2. att riksdagen avslår motionen 1972: 1682 i vad avser viss försöksverksamhet,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionerna 1972: 1681 och 1972: 1682 i motsvarande
delar godkänner de riktlinjer som i propositionen 1972: 84 förordats
i fråga om särskilda behörighetsvillkor för högre utbildning,

4. att riksdagen avslår motionen 1972: 1683 i vad avser normalstudievägar,

5. att riksdagen avslår motionerna 1972: 1682 och 1972: 1683 i
vad avser studie- och yrkesorientering,

6. att riksdagen avslår motionerna 1972: 1681 och 1972: 1683 i
vad avser kunskaper och färdigheter,

7. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 1681 och motionen 1972: 1682 i motsvarande
delar godkänner de riktlinjer som i propositionen
1972: 84 förordats i fråga om urval till högre utbildning m. m.,

UbU 1972: 31

8. att riksdagen avslår motionen 1972:1682 såvitt den inte behandlats
under 2, 3, 5 och 7,

9. att riksdagen beträffande kungörelsen (1966: 24) om grundskolans
kompetensvärde som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört i anledning av motionen 1972: 1144,

10. att riksdagen avslår motionen 1972: 1681 i vad avser gymnasieskolans
organisation.

Stockholm den 18 maj 1972
På utbildningsutskottets vägnar
JAN-ERIK WIKSTRÖM

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Wikström (fp), Mårtensson
(s), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund
i Härnösand (s), Gustafsson i Barkarby (s), fru Gradin (s), herr Johansson
i Skärstad (c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herrar Sundgren (s),
Fiskesjö (c), fröken Andersson i Stockholm (c) och fru Nordlander
(vpk).

Reservationer

1. beträffande allmänna behörighetsvillkor av herr Nordstrandh (m)
och fru Sundberg (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med »Utskottet
anser» och på s. 6 slutar med »gymnasial utbildning» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet, som tillstyrker yrkandet i förevarande motion, finner att
elever från gymnasieskolan bör erhålla allmän behörighet genom avgångsbetyg
från årskurs 3 på treårig (fyraårig) linje samt genom sådant
avgångsbetyg från årskurs 2 på tvåårig linje, vilket kompletterats med
avslutad treårig utbildning i svenska och engelska samt med första årskursen
i matematik på treårig studieväg. Avgångsbetyget skall avse
fullständig studiekurs.

Det är av vikt att kompetensreglerna medger olika vägar att förvärva
allmän behörighet. Den starka motivation för studier liksom den klara
målinriktning som ofta finns hos vuxenstuderande motiverar enligt
utskottets mening viss särbehandling av dessa i fråga om villkor för allmän
behörighet. Utskottet ansluter sig till vad som i motionen 1972: 1681
anförts om allmän behörighet för vuxenstuderande, som fyllt 25 år och
har fem års yrkesverksamhet samt kunskaper i svenska och engelska

UbU 1972: 31

som svarar mot avslutad treårig utbildning i gymnasieskolan och kunskaper
i matematik som svarar mot första årskursen på treårig studieväg.
»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1681 i denna del
och med avslag på Kungl. Maj:ts förslag i motsvarande del
godkänner de riktlinjer som i motionen förordats i fråga om
allmänna behörighetsvillkor för högre utbildning,

2. beträffande de särskilda behörighetsvillkoren och utgångsnivån för
universitets- och högskolestudierna av herrar Wikström (fp), Richardson
(fp), Nordstrandh (m), Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m), herr
Fiskesjö (c) och fröken Andersson i Stockholm (c) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med »Utskottet
konstaterar» och slutar med »högre utbildningen» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet konstaterar att de allmänna behörighetsvillkoren och de
särskilda förkunskapsvillkoren tillsammans ger uttryck för de krav som
måste uppfyllas för att fullständig behörighet till en eftergymnasial
utbildningsväg skall föreligga. Om nuvarande allmänna behörighetsregler
ändras är det nödvändigt att se över de särskilda behörighetsreglerna
för den eftergymnasiala utbildningen. De särskilda förkunskapskrav
som f. n. gäller är utformade under den förutsättningen att
de studerande före utbildningen inhämtat visst minsta antal lärokurser
i olika ämnen, antingen i gymnasieskolan eller på annat sätt. Universitets-
och högskolestudierna skall, som också understryks i propositionen,
bygga på en oförändrad utgångsnivå. Utskottet utgår därför från att de
förkunskaper som krävs för de olika utbildningsvägarna vid universitet
och högskolor skall uttryckas i särskilda förkunskapskrav, som i förening
med den nya allmänna behörighetsregeln i allt väsentligt motsvarar
vad som uttrycks i nu gällande behörighetsvillkor.

Vad utskottet sålunda anfört om utgångsnivån för universitets- och
högskolestudierna samt om de särskilda förkunskapskraven bör riksdagen
som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.»

dels utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj ris förslag och motionerna
1972: 1681 och 1972: 1682 som sin mening ger Kungl.
Majri till känna vad utskottet anfört om utgångsnivån för
universitets- och högskolestudierna samt om riktlinjer för särskilda
behörighetsvillkor för högre utbildning,

3. beträffande normalstudievägar i gymnasieskolan som förberedelse
för högre utbildning av herrar Wikström (fp), Richardson (fp), Nordstrandh
(m) och fru Sundberg (m) som anser att

UbU 1972: 31

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med »Beträffande
den» och slutar med »riksdagens åtgärd» bort ha följande lydelse:

»Även om möjligheter nu öppnas för elever som med godtagbara resultat
genomgått tvåårig gymnasial utbildning att på vissa villkor vinna
behörighet till eftergymnasial utbildning, bör dock detta enligt utskottets
mening inte bli den reguljära vägen till universitets- och högskolestudier.

Mycket talar för att den normala förberedelsen för högre studier alltjämt
bör vara treårig gymnasieskola. Ett av skälen härför är det förhållandet,
att utgångsnivån för den högre utbildningen — som utskottet
tidigare konstaterat — skall vara oförändrad. Ett annat skäl är den allmänt
gjorda erfarenheten att den nuvarande förberedelsen för dessa
studier inte kan anses vara onödigt lång. Erfarenheterna från de senaste
åren tyder tvärtom på att många universitets- och högskolestuderande
haft betydande svårigheter att klara av sina studier på normal tid. Behovet
av en god och bred allmänorientering i den kommande yrkesutövningen
utgör också skäl till att välja en treårig gymnasieskolutbildning
när man avser bedriva högre studier.

Det kan vidare förtjäna uppmärksammas att ett systematiskt uppbyggt
studietekniskt träningsprogram omfattande tre år och bestående av nya
arbetsformer som långläxa, betingsläsning och specialarbete utgjorde ett
väsentligt inslag i 1964 års gymnasiereform. Det finns inte anledning att
tro att behovet av en sådan studiemetodisk träning skulle vara mindre
nu.

En mera allmän övergång till tvåårig gymnasieskola som förberedelse
för högre studier skulle således enligt utskottets mening kunna leda till
att många studerande lockas in på krävande studier utan att ha tillräckliga
förkunskaper för dessa. En annan effekt skulle kunna bli att många
tvingas till alltför omfattande kompletteringar. Detta skulle lätt kunna
leda till att den i socialt avseende önskade breddningen av rekryteringen
till högre studier i själva verket skulle komma att motverkas.

Man kan vidare inte bortse från att en markant övergång till tvåårig
förberedelse för högre studier skulle kunna få negativa konsekvenser
för gymnasieskolans struktur. De treåriga linjerna utgör en tillgång av
stort värde som ovan visats och linjeorganisationen har en utomordentlig
utbildningskapacitet. Det skulle därför vara olyckligt om vid den
årliga dimensioneringen av gymnasieskolan antalet intagningsklasser
på treårig linje skulle krympas så att denna kapacitet inte skulle kunna
utnyttjas.

För att eleverna skall ges ytterligare vägledning i studievalet, bör
vidare normalstudievägar till olika slag av universitets- och högskoleutbildningar
utarbetas.

Utskottet finner sålunda att starka skäl talar för att den normala studiegången
för de elever, som redan i gymnasieskolan förbereder sig

UbU 1972: 31

för universitets- och högskolestudier, fortfarande bör vara en treårig
studieväg, vilket riksdagen sorn sin mening bör ge till känna.»

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1683 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
normalstudievägar i gymnasieskolan som förberedelse för högre
utbildning,

4. beträffande kunskaper och färdigheter

a. av herrar Wikström (fp) och Richardson (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 8 sorn börjar med »En arbetsgrupp»
och slutar med »och 1972: 1683» bort ha följande lydelse:

»Den relativa betygsprincipen har i samband med integrationen av
gymnasium, fackskola och yrkesskola utsträckts till att — med visst
undantag — gälla hela den nya gymnasieskolan trots att förutsättningarna
för en sådan betygssättningsmetod i hög grad saknas. Då elevgrupperna
i gymnasieskolan ofta är förhållandevis små ur statistisk synpunkt
och starkt skiftande i fråga om prestationsnivå och då därtill centrala
prov icke förekommer på de tvååriga linjerna, ger ett grupprelaterat
betygssystem ofullständig och osäker upplysning om elevernas kunskaper
och färdigheter.

Fastställandet av ett visst betygsmedelvärde eller ett lägsta betyg i ett
visst ämne för högskolestudier saknar därför mening och kan i stället
leda till direkta orättvisor, då ett visst betyg på en viss linje kan motsvara
helt andra kunskaper än dem som samma betyg motsvarar på en
annan linje. Antalet sökande till olika linjer ett år kan ju variera utomordentligt,
vilket ofta har den följden, att intagningsklassemas betygsmedelvärde
skiftar starkt mellan olika linjer vid starten av första årskursen.
På samma sätt kan på en och samma linje ett visst betyg motsvara
olika kunskaper under olika läsår beroende på att konkurrensen
om intagningsplatserna på linjen kan skifta från år till år.

En annan betygsprincip än den enbart relativa bör finnas. I själva
verket har propositionens krav om 'genomgång av en tvåårig utbildning’
och kunskaper 'motsvarande minst två årskurser’ ingen egentlig innebörd
så länge inte 'godkännandeprincipen’ infogats i det nuvarande relativa
betygssystemet. För att tanken på en oförändrad utgångsnivå i de eftergymnasiala
studierna skall bli meningsfull och garantier skall finnas för
att de studerande har en faktisk och inte bara en formell behörighet
för dessa studier måste krävas, att en linje eller kurs inte bara är 'genomgången'
utan också att den är genomgången med ett godtagbart resultat.
En precisering på just denna punkt är därför nödvändig.

Utan att i övrigt föregripa ställningstagandet till skolöverstyrelsens
kommande förslag till nytt betygssystem bör riksdagen nu uttala, att ett

UbU 1972: 31

av de moment som tillhör det målrelaterade betygssystemet bör tilllämpas,
nämligen principen om en viss lägsta prestation som motsvarar
godtagbara kunskaper och färdigheter. En sådan målprecisering bör
göras utifrån gällande kursplaner och tillämpas vid betygssättningen på
samma sätt som nu sker beträffande vissa yrkestekniska specialkurser.
Det synes vidare — med tanke på de behörighetskrav som föreslås —
lämpligt att centrala prov i svenska och engelska ges även på de tvååriga
linjerna på gymnasieskolan.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av förevarande yrkanden i
motionerna 1972: 1681 och 1972: 1683 bör riksdagen som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna.»

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 1681 och 1972:
1683 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om kunskaper och färdigheter,

b. av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med »En arbetsgrupp»
och slutar med »och 1972: 1683» bort ha följande lydelse:

»För allmän behörighet krävs f. n. ett lägsta betygsmedelvärde om
2,3 och beträffande särskilda förkunskaper är betyget 2 lägsta gräns för
behörighet. Dessa regler bör finnas kvar intill dess det nuvarande betygssystemet
av statsmakterna modifierats eller ersatts med ett nytt
system. Även därefter måste det emellertid uppställas ett mått för godtagbara
kunskaper och färdigheter. Detta bör då motsvara minst de
krav som i dag ställs upp i form av nämnda lägsta betygsmedelvärde och
generella lägsta betygsgräns. Det synes vidare lämpligt att centrala prov
i svenska och engelska ges även på de tvååriga linjerna på gymnasieskolan.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av förevarande yrkanden
i motionerna 1972: 1681 och 1972: 1683 bör riksdagen som sin mening
ge Kungl. Maj:t till känna.»

dels utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 1681 och 1972:
1683 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om kunskaper och färdigheter,

5. beträffande urval till högre utbildning av herrar Wikström (fp),
Richardson (fp), Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med »Enligt
propositionen» och på s. 10 slutar med »riksdagens åtgärd» bort ha följande
lydelse:

UbU 1972: 31

»Enligt propositionen visar bl. a. vissa undersökningsresultat att en
av de avgörande punkterna i selektionsprocessen i vad gäller eftergymnasial
utbildning är ungdomarnas val redan vid avslutandet av grundskolan
av fortsatt utbildning eller annan verksamhet. Det är därför
angeläget, som departementschefen också påpekar, att påverka framför
allt de förhållanden dels utanför skolans område, dels inom skolan som
styr ungdomarnas val av utbildningsvägar. Beträffande det fortsatta
utredningsarbetet i vad avser urval till högre utbildning bör vissa allmänna
riktlinjer nu lämnas av riksdagen. Antalet kvoteringsgrupper bör
vara så litet som möjligt och kvoteringen mellan olika grupper av inträdessökande
bör ske med studielämplighetsprovskvotering. Vidare bör det
prövas om studielämplighetsprov också kan användas som individuellt
urvalsinstrument i kombination med andra. Meritvärde bör tilldelas
även de betyg som erhållits vid komplettering för att särskild behörighet
skall uppnås. När ställning tas till hur arbetslivserfarenhet skall värderas
i olika urvalssituationer bör prövas om inte hänsyn i första hand bör
tas till sådan erfarenhet som har anknytning till den sökta utbildningen.

Vad utskottet i anledning av motionerna 1972: 1681 och 1972: 1682
anfört beträffande det fortsatta arbetet med urvalsfrågorna bör riksdagen
som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna.»

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 1681 och 1972:
1682 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om urval till högre utbildning m. m.,

Särskilda yttranden

1. beträffande normalstudievägar i gymnasieskolan som förberedelse
för högre utbildning av herr Fiskesjö (c):

Den viktigaste anledningen till att nu besluta om nya bestämmelser
beträffande gymnasieskolans allmänna kompetensvärde för högre
studier är att beslutet skall kunna vara utgångspunkt för fortsatt utredningsarbete
och ett därpå följande beslut om bl. a. särskilda behörighetsvillkor
och regler om meritvärdering och urval.

Däremot har beslutet endast begränsat värde som underlag för information
till föräldrar, studievägledare och elever om vilka reella möjligheter
till högre studier som olika linjer i gymnasieskolan kommer att
ge i framtiden. Det avgörande härvidlag kommer att vara utfallet av det
fortsatta utredningsarbetet och de beslut som kommer att fattas på
grundval därav.

Redan nu förefaller det emellertid ganska uppenbart att om högskolestudierna
skall bygga på en oförändrad utgångsnivå — vilket är den

UbU 1972: 31

målsättning som fastläggs i såväl proposition som utskottsbetänkande
— så kommer detta i flertalet fall att medföra krav på omfattande
kompletteringar för elever som skaffat sig allmän behörighet på gymnasieskolans
tvååriga linjer. Elever som från början är inriktade på högskolestudier
efter genomgången gymnasieskola bör därför även i fortsättningen
företrädesvis välja en treårig studieväg i gymnasieskolan.

2. beträffande information om tidpunkten för en ändring av reglerna
för allmän behörighet till eftergymnasiala studier av herrar Johansson
i Skärstad (c), Fiskesjö (c) och fröken Andersson i Stockholm (c):

Från många synpunkter är det positivt att nya grupper genom de
ändrade reglerna för allmän behörighet bereds tillträde till eftergymnasiala
utbildningsvägar. Återvändsgränder i vad gäller linjeval i gymnasieskolan
undanröjs samtidigt som de nya grupperna kan tillföra den
högre utbildningen nya erfarenheter och impulser. Det är däremot
mindre tilltalande att elever i dagens gymnasieskola inte kan få besked
om när ändringen träder i kraft. Elever som gjort sitt val med beaktande
av vad kompetensutredningen föreslagit om allmän behörighet kommer
även i fortsättningen att sväva i ovisshet om vid vilken tidpunkt
den studieväg man valt kommer att ge allmän behörighet till eftergymnasiala
utbildningsvägar. Ett besked i detta avseende skulle av dessa
med all säkerhet uppfattas som positivt, då det bl. a. skulle underlätta
möjligheterna att planera mellanperiodens verksamhet. Vi finner därför
att det skulle ha varit önskvärt att tidpunkten för kompetensändringen
preciserades i samband med beslutet.

3. beträffande det gymnasiala stadiets organisation av herr Nordstrandh
(m) och fru Sundberg (m):

Den nya utformningen av gymnasieskolans kompetensvärde kommer
otvivelaktigt att starkt öka behovet av möjligheter till kompletteringsstudier
för framför allt de studerande som genomgått tvåårig gymnasieskollinje.
Denna komplettering, som i första hand syns böra ske inom
gymnasieskolans ram, påkallar en sådan organisation av gymnasieskolan,
att denna inom sig förmår ge alla de möjligheter till kompletteringar
och påbyggnadsstudier som förändringen av kompetenssystemet
fordrar. Att de organisatoriska frågor, som kan komma att
aktualiseras i och med att de nya kompetensreglerna träder i kraft, enligt
utskottet får prövas i det fortsatta utredningsarbetet, kan tills vidare
betecknas som tillfredsställande. Detta får dock icke utesluta att en
särskild översyn av gymnasieskolans organisation kan behöva företas,
sedan arbetet med att utreda omfattningen av de särskilda behörighetskraven
ytterligare belyst organisationsfrågan och 1968 års utbildningsutredning
(U 68) redovisat sin syn på gymnasieskolan i relation till den
nya högskolan.