Utbildningsutskottets betänkande nr 28 år 1972

UbU 1972:28

Nr 28

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motion angående
professurerna i oral kirurgi.

Motionen

I motionen 1972: 1155 av herrar Romanus (fp) och Persson i Heden
(c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att kravet på
läkarutbildning på sätt som anges i motionen upprätthålles med avseende
på innehavare av professur i oral kirurgi vid tandläkarhögskola
och odontologisk fakultet.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har tidigare haft att ta ställning till motionsyrkanden som
syftat till att krav på läkarutbildning skall gälla för innehavare av professur
i oral kirurgi.

Ett motionsyrkande om allmän kirurgutbildning som kompetenskrav
för dylik professur avstyrktes av statsutskottet i dess av riksdagen godkända
utlåtande 1968: 144. Utskottet grundade därvid sitt ställningstagande
på vad socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet anfört
i remissyttranden över den då aktuella motionen.

Vid' 1970 års riksdag avstyrkte statsutskottet dels en motion angående
förening av professurerna i oral kirurgi med föreståndarskap för en
tand- och käkkirurgisk sjukhusavdelning (SU 1970: 88), dels en motion
i hithörande fråga avseende den odontologiska utbildningen i Huddinge
(SU 1970: 135). Riksdagen fattade i båda fallen beslut i enlighet
med utskottets hemställan.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1972: 1155 från
socialstyrelsen och universitetskanslersämbetet (UKÄ).

Socialstyrelsen har inhämtat yttranden i ärendet från medlemmen
av styrelsens vetenskapliga råd, professorn Holger Thilander,
och från professorn vid tandläkarhögskolan i Malmö Hilding Björn.

Under åberopande av dessa yttranden samt socialstyrelsens yttrande
den 17.4.1968 över den i andra kammaren väckta motionen 1968:671
avstyrker styrelsen motionen 1972: 1155.

Professorn Holger Thilander anför bl. a. följande:

1 Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 28

UbU 1972:28

2

Professorns skyldigheter i ämnet oral kirurgi omfattar undervisning,
forskning och klinik inom den del av kirurgin som ligger inom tandläkarens
behörighetsområde. Dessutom förutsättes att professorn tillsammans
med specialister inom andra odontologiska och medicinska
grenar såsom oto-rhino-laryngologi, plastikkirurgi, radioterapi med tumördiagnostik,
käkortopedi, foniatri skall ingå i det team som behandlar
t. ex. LKG-defekter och maligna tumörer. I detta arbetsteam
utgör professorn i oral kirurgi den odontologiske kirurgiske experten.

För att kunna fullgöra ovan skisserade uppgifter bör för professorn
i oral kirurgi krävas en odontologisk grundutbildning i form av avlagd
tandläkarexamen. Därutöver fordras en grundlig utbildning i oral kirurgi
jämte randutbildning inom angränsande odontologiska och medicinska
ämnesområden, minst motsvarande kraven på specialistkompetens inom
ämnesområdet. Om en sökande förutom ovanstående kompetens har
en läkarlegitimation är detta givetvis en utbildningsmerit men får ej
vara något krav. Det alternativ i kompetens som motionärerna föreslår
i form av enbart tandläkar- och läkarlegitimation är helt verklighetsfrämmande,
då någon specialutbildning överhuvudtaget i oral
kirurgi alltså ej skulle fordras, och beror antagligen på att de såsom
varande icke fackmän på detta område svårligen kan vara helt insatta
i aktuell problematik. Att förutom ovanstående skisserade odontologiska
grundutbildning och oralkirurgiska specialistutbildning kräva en
läkarlegitimation utgör en onödigt lång och alltför kostnadskrävande
utbildning.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att de kompetenskrav som bör
ställas på innehavare av professur i oral kirurgi, förutom forskningsoch
undervisningsmeriter, är tandläkarexamen och en därpå byggd
oralkirurgisk utbildning jämte randutbildning inom angränsande ämnesområden
så att detta minst motsvarar kraven på specialistkompetens
inom ämnesområdet.

Professorn Hilding Björn har bl. a. anfört:

För att kunna bedöma den fråga motionen tar upp torde man behöva
förfoga över följande fakta om tandläkarutbildningen.

»Tandläkarnas kirurgi» kan indelas i den mera direkt odontologiska
kirurgin — den del av kirurgin vars utövning ligger inom tandläkarens
kompetensområde, benämnt oral kirurgi — samt en mera omfattande
käkkirurgi som avser huvudsakligen käkarnas och angränsande bildningars
avancerade olycksfalls- och infektions- samt tumör- och missbildningskirurgi.

Den orala kirurgin utgör vid de odontologiska fakulteterna ett självständigt
ämne företrätt av professorer med odontologisk kompetens.
Käkkirurgin utövas av team av specialister inom olika kirurgiska,
medicinska och odontologiska grenar: plastikkirurgi, oto-laryngologi,
tumördiagnostik och radioterapi, oral kirurgi, käkprotetik, käkortopedi,
foniatri, mm. Att ersätta ett sådant arbetslag av kvalificerade specialister
med en enda man vore ett steg tillbaka. Det måste betraktas
som ett av de väsentliga framstegen icke blott för undervisning av
odontologie och medicine studerande utan även för patientbehandling
och forskning inom detta område att ett sådant lagarbete inom käkkirurgins
område har utvecklats under senare årtionden. Någon plats
för käkkirurger av äldre, i andra länder alltjämt förekommande typ,
torde icke finnas i vårt land.

UbU 1972:28

3

Undervisningen av blivande tandläkare har inpassats i denna specialiserade
organisation av patientvården genom särskilda kurser. Odontologie
studerande erhåller sålunda undervisning av företrädare för
samtliga kirurgiska områden som kan inbegripas i »tandläkarens
kirurgi». Kurser ges sålunda i: allmän kirurgi, öron-, näs- och halssjukdomar,
käkprotetik och oral kirurgi.

De kunskaper i invärtes medicin som är nödvändiga för att rätt
kunna värdera munhålesymtom som sammanhänger med allmänsjukdomar
meddelas i en kurs i intern medicin. För att ytterligare förstärka
den allmänmedicinska bakgrunden har det införts kurser i psykologi
och psykiatri. Inom kursernas ram förekommer ronder och
patientdemonstrationer. Omfånget av den allmänmedicinska undervisning
som har skisserats härovan är vida större än vad som kan rymmas
inom undervisningen i oral kirurgi, som naturligtvis i huvudsak
måste centreras kring den kirurgi vilken tandläkarna skall utöva praktiskt.

Att införa krav på läkarexamen för professorerna i oral kirurgi skulle
otvivelaktigt medföra allvarliga konsekvenser för forskning och undervisning
i ämnet. 10—12 år måste satsas enbart på grundutbildningen
och kanske lika mycket för praktisk meritering inom allmän kirurgi
och oral kirurgi. Härtill kommer forskarutbildning. All denna utbildning
måste satsas på en osäker framtid eftersom tjänsterna i oral kirurgi
är få. Det är alldeles uppenbart att urvalet av personer som skulle stå
till förfogande vid besättandet av en tjänst med sådana utbildningskrav
måste bli alltför begränsat. Risken måste bli överhängande att kraven
på vetenskapliga kvalifikationer och pedagogiskt handlag måste
sättas alltför lågt.

UKÄ har inhämtat yttranden över motionen från rektorsämbetena
samt de medicinska och odontologiska fakulteterna vid universiteten i
Lund, Göteborg och Umeå samt vid karolinska institutet. Fakulteterna
är eniga i sitt ställningstagande att läkarkompetens inte bör krävas av
innehavare av tjänst som professor i oral kirurgi vid odontologisk fakultet,
vilket framgår av en i det följande redovisad sammanställning av
innehållet i fakulteternas yttranden.

UKÄ, som avstyrker bifall till det i motionen 1972: 1155 framförda
yrkandet, anför i övrigt följande:

Inom UKÄ har ärendet behandlats i fakultetsberedningen för medicin,
odontologi och farmaci. Även fakultetsberedningen avstyrker bifall
till det i motionen framförda yrkandet bl. a. under hänvisning till pågående
utredningsarbete rörande tandläkares specialistutbildning m. m.
Inom ramen för detta arbete kommer bl. a. frågan om kraven för specialistkompetens
i oral kirurgi att behandlas.

UKÄ delar fakulteternas och fakultetsberedningens uppfattning i
frågan. Denna ståndpunkt har UKÄ redan tidigare gett uttryck för i
sitt yttrande 1968-04-25 över motion II: 671 till 1968 års riksdag där
samma yrkande framfördes. Utöver de invändningar som fakulteterna
redovisar vill UKÄ framhålla att den i motionen omnämnda Huddingetjänsten
redan är utlyst. Detta är också förhållandet beträffande professuren
vid universitetet i Lund. Att under pågående tillsättningsförfarande
ändra kompetenskraven är uteslutet.

UbU 1972:28

4

Sammanfattning av fakulteternas yttranden.

Odontologiska fakulteten vid universitetet i Lund framhåller att det
inte är mer befogat att kräva läkarkompetens när det gäller oral kirurgi
än i många andra fall t. ex. cariologi, parodontologi m. fl. Käkkirurgin
utövas för närvarande av team av specialister och de odontologie studerande
erhåller också undervisning av företrädare för samtliga kirurgiska
områden som kan inbegripas i »tandläkarens kirurgi». Att införa
krav på läkarexamen för professurerna i oral kirurgi skulle få olyckliga
konsekvenser: den långa utbildningstiden skulle medföra att urvalet
av personer blev alltför begränsat och kraven på vetenskapliga
kvalifikationer och pedagogiskt handlag måste sättas alltför lågt.

De medicinska och odontologiska fakulteterna vid universitetet i
Göteborg avstyrker i ett gemensamt yttrande kravet på läkarkompetens.
»För den odontologiska specialiteten oral kirurgi bör krävas en adekvat
randutbildning, som ger den medicinska sakkunskap som yrkesutövningen
kräver. En nu pågående översyn av tandläkarnas grundutbildning
och kraven för de olika odontologiska specialiteterna bör uppmärksammas
i detta sammanhang.» Fakulteterna anser, att det vid
Huddinge sjukhus bör vara möjligt att ge tandläkarstuderandena en
bredare klinisk undervisning i oral kirurgi genom utnyttjande av undervisningssjukhusets
medicinska sakkunskap.

De medicinska och odontologiska fakulteterna vid universitetet i
Umeå avstyrker ändringar i kompetenskraven med tanke bl. a. på sittande
utredningar dels vad gäller tandläkares grundutbildning, dels
specialistutbildning. Dessutom framhålls att de studerande i Umeå får
såväl teoretisk som klinisk utbildning av företrädare för relevanta medicinska
specialiteter. Förutsättningarna bör bli desamma vid Huddinge
sjukhus, varför något speciellt arrangemang där icke är motiverat.

Odontologiska fakulteten vid karolinska institutet hänvisar till att
tjänsten ledigförklarats och att ändring av behörighetsreglerna inte bör
ske under pågående tillsättningsförfarande. Man erinrar om de förbättrade
möjligheterna att ge de studerande en klinisk erfarenhet och god
orientering inom området som den nya tandvårdscentralen i Huddinge
medför. Fakulteten anser det till fyllest att som kompetenskrav uppställa
vetenskaplig skicklighet samt klinisk skicklighet i oral kirurgi,
vari specialistkompetens inom ämnesområdet bör ingå.

Professor Hertz har reserverat sig och tillstyrker motionen.

Utskottet

Såväl socialstyrelsen som universitetskanslersämbetet avstyrker bifall
till yrkandet i motionen 1972: 1155 att för innehavare av professur i
oral kirurgi —- utöver tandläkarlegitimation — skall fordras läkarutbildning
med specialistkompetens eller i varje fall läkarexamen. De båda

UbU 1972: 28

5

remissmyndigheterna vidhåller således den uppfattning de gav utttryck
för i sina yttranden år 1968 över en motion med i huvudsak samma
yrkande. Utskottet kan vidare konstatera att de experter som yttrat sig
i ärendet på ett undantag när är eniga om att det av motionärerna förordade
kompetenskravet inte bör uppställas.

Motionärernas åsikt att de blivande tandläkarna skall ha en bred
klinisk utbildning vad beträffar sjukdomstillstånd i käkar och munhåla
understryks i flera yttranden. Denna utbildning måste emellertid, framhålls
det, såsom nu är fallet förmedlas genom specialister inom olika
discipliner. Det framgår klart av remissyttrandena att tjänsteåliggandena
för professor i oral kirurgi inte bedömts kräva allmänkirurgisk
specialistkompetens eller läkarutbildning. Beträffande kompetenskrav för
denna odontologiska specialitet framförs att yrkesutövningen kräver
tandläkarexamen och en därpå byggd oralkirurgisk utbildning jämte
adekvat randutbildning inom angränsande områden, som ger den medicinska
sakkunskap som erfordras.

Med hänvisning till de synnerligen samstämmiga yttranden som avgivits
rörande den i motionen upptagna kompetensfrågan och med erinran
om att tandläkarutbildningen såväl på grund- som specialistnivå
är föremål för särskild utredning avstyrker utskottet motionen och
hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 1155.

Stockholm den 16 maj 1972

På utbildningsutskottets vägnar
JAN-ERIK WIKSTRÖM

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Wikström (fp), Mårtensson
(s), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund
i Härnösand (s), Gustafsson i Barkarby (s), fru Gradin (s), herr Johansson
i Skärstad (c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herr Fiskesjö (c),
fröken Andersson i Stockholm (c), fru Laag (s) och fru Nordlander (vpk).

;>-<y: