Utbildningsutskottets betänkande nr 11 är 1972

UbU 1972:11

Nr 11

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av motioner om psykologutbildningen.

Motionerna

I motionen 1972:1119 av herr Korpås m. fl. (c, fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att alla studerande som påbörjat femårig psykologutbildning skall få
fullfölja den,

2. att inga spärrar får förekomma inne i den femåriga psykologutbildningen,

3. att universitetskanslersämbetet får i uppdrag att utreda frågan om
biträdande psykologer i enlighet med vad som i motionen anförts.

I motionen 1972:1142 av herr Nordstrandh m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär åtgärder syftande till att göra
psykologutbildningen enhetlig och femårig, varvid spärrar under pågående
utbildning ej skall förekomma.

Bakgrund

1958 års beslut

Med utgångspunkt i dels 1953 års psykologutrednings betänkande
angående psykologisk utbildning och forskning (SOU 1955:1 1), dels
skrivelser från Sveriges psykologförbund och Sveriges förenade studentkårer
(SFS) meddelade Kungl. Maj:t år 1958 beslut om riktlinjer för
utformningen av psykologutbildningen. Av en till beslutet fogad promemoria
framgår dels att Kungl. Maj:t begränsade sitt förslag till de
teoretiska momenten i psykologutbildningen, dels att man ansåg att det
inte förelåg behov av någon särskild psykologexamen. 1 frågan om
tillämpningsmoment i utbildningen framhölls att den tills vidare borde
lösas genom samarbete mellan arbetsgivare och arbetstagare. Frågan om
legitimation av psykologer ansågs ligga utanför de aktuella utbildningsproblemen
och föranledde därför inte någon åtgärd från Kungl. Maj:ts
sida.

I den nämnda promemorian markerades behovet av två kategorier av
psykologer, nämligen psykologer i självständig ställning och psykologer i
biträdande ställning. Innehållet i den teoretiska grundutbildningen borde
vara av samma omfång som filosofie kandidatexamen med fem betygsenheter
som fördelades med två be!ygsenheter på vartdera av kärnämnena
psykologi och pedagogik samt med en betygsenhet i sociologi.
Den återstående sjätte betygsenheten kunde antingen tas som ytterligare
en enhet i något av kärnämnena eller som en betygsenhet i statistik. För

1 Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 11

UbU 1972:11

den högre kompetensen krävdes licentiatexamen i psykologi eller
pedagogik.

Med anledning av Kungl. Maj:ts ställningstagande till den teoretiska
psykologutbildningen tillsattes en utredning för att biträda kanslern för
rikets universitet med att utarbeta förslag till lämplig organisation av
undervisningen i ämnena psykologi och pedagogik, som resulterade i att
en särskild psykologlinje inrättades i pedagogik.

Sedermera tillkallade kanslern i december år 1961 en särskild
utredningsman som fick i uppdrag att utarbeta förslag till revidering av
psykologutbildningen. Utredningsmannen avlämnade sitt förslag år 1964,
vilket utformats med målsättningen ”att genom lämplig avvägning mellan
teori och tillämpning förbereda de studerande för verksamhet som
praktiskt utövande psykologer i situationer med klientkontakt”. Uppdelningen
av psykologerna i två utbildningsnivåer bibehölls.

Utredningsförslaget ledde inte till något statsmakternas beslut.

1969 års beslut

Universitetskanslersämbetets (UKÄ) arbetsgrupp för fasta studiegångar
m.m. (UKAS) avlämnade år 1968 betänkandet Utbildningslinjer
vid filosofisk fakultet (UKÄ:s skriftserie nr 5 och 6 år 1968). UKAS
föreslog i detta betänkande bl. a. att en särskild utbildningslinje skulle
inrättas för studerande som avser att utbilda sig för verksamhet som
biträdande psykolog. Under tredje studieåret skulle därvid väljas en
särskild påbyggnadskurs i vilken moment av tillämpnings- och färdighetskaraktärer
ingick.

1 betänkandets del 11, Förslag till studieplaner (UKÄ:s skriftserie nr 6
år 1968), lade UKAS fram förslag till studieplan för en sådan
påbyggnadskurs i psykologi.

Genom riksdagens beslut år 1969 i anledning av propositionen 1969:4
infördes utbildningslinjer vid de filosofiska fakulteterna. 1 propositionen
redovisades förslag om en särskild utbildningslinje med inriktning på
psykologyrket på grundutbildningsnivå. Föredragande statsrådet anförde
bl. a. att den föreslagna uppläggningen av utbildningen för dem som avser
att tjänstgöra som biträdande psykologer i huvudsak borde genomföras,
men med hänsyn till att det inom närliggande utbildningsområden, där
praktik infogats i den teoretiska utbildningen, uppstått svårigheter när
det gällt att finna lämpliga praktikplatser i tillräckligt antal, syntes frågan
om organisationen av tillämpningsmomenten kräva ytterligare överväganden.

Den för blivande biträdande psykologer avsedda utbildningslinjen 4 a
består i första avdelningen av studiekurs om 40 poäng i psykologi, i andra
avdelningen av studiekurser om vardera 20 poäng i sociologi och
pedagogik.

Vad beträffar det tredje årets utbildning för blivande biträdande
psykologer tillsatte UKÄ år 1969 en arbetsgrupp, som antog benämningen
TIG (tillämpningsmoment i den grundläggande utbildningen för

UbU 1972:11

blivande psykologer) med uppdrag att utarbeta förslag om tillämpningsmoment
i grundutbildningen för blivande biträdande psykologer. UKÄ
godtog i huvudsak utredningens förslag och hemställde hos Kungl. Maj:t
genom framställning den 5 april 1971 om erforderliga beslut för att
utbildningen skulle kunna påbörjas höstterminen 1971. I regleringsbrev
för budgetåret 1971/72 meddelade Kungl. Maj:t erforderliga bestämmelser.

Studerande som börjat på utbildningslinje 4 a hösten 1969 kunde
alltså — enligt planerna — läsåret 1971/72 följa den nya utbildningen
inom tredje avdelningen av utbildningslinjen.

Kungl. Maj:ts beslut innebär i korthet att tredje årets utbildning på
utbildningslinje 4 a kan omfatta en 40 poängs påbyggnadskurs i
psykologi (kallad CD 1-kursen). Studiekursen har tillämpningsinriktning,
dvs. vissa praktiska moment ingår i studiekursen. Ca 10 veckor av
utbildningen är förlagd till s. k. tillämpningsinstitutioner där den studerande
handleds av yrkesverksamma psykologer. Studiekursen anordnas i
samarbete mellan de psykologiska, pedagogiska och sociologiska institutionerna.

TIG framhöll att den föreslagna utbildningen — vilken alltså innefattar
10 veckor handledd praktik — tillsammans med de två första åren på
utbildningslinje 4 a ger en kompetens som i väsentliga avseenden är
jämställd med den av Sveriges psykologförbund meddelade behörigheten
som biträdande psykolog.

Kungl. Maj:ts beslut i anledning av UKÄ:s förslag utformades som ett
bemyndigande att tilldela lärarkrafter för utbildning i huvudsaklig
överensstämmelse med förslaget.

I den förutnämnda skrivelsen den 5 april 1971 tog UKÄ upp till
behandling frågan om en eller två psykologutbildningar. Härom anförde
UKÄ följande:

Arbetsgruppens förslag till Påbyggnadskurs CD 1 skall tillsammans
med tidigare studiekurser på utbildningslinje 4 a dels leda fram till en
examen, som syftar till tjänstgöring som biträdande psykolog, dels ligga
till grund för studier till psykologexamen. TIG har för att uppnå det
senare syftet sam rått med den arbetsgrupp, PEG, som skall avge förslag
till uppläggning av den tvååriga psykologutbildningen efter grundexamen.

Från bland andra Sveriges psykologförbund har den meningen
framförts, att endast en psykologutbildning borde finnas, nämligen den
femåriga som alltså även skulle innefatta den del av utbildningen som
leder fram till psykologexamen. Som skäl för sitt ställningstagande har
Psykologförbundet anfört, att psykologutbildningen i övriga nordiska
länder är odelad. I vissa remissyttranden har också antytts, att den
grundläggande psykologutbildningen inte skulle räcka för yrkesverksamhet.
Till detta kommer TIG:s bedömning att arbetsmarknadens behov
av biträdande psykologer nu är tillgodosett.

I remissyttranden från avnämarsidan, t. ex. AMS, socialstyrelsen och
Svenska landstingsförbundet, sägs emellertid klart ifrån, att den treåriga
utbildningen med föreslagen uppläggning dels är anpassad till arbetsmarknadens
behov, dels kommer att kunna motsvara de krav som i framtiden
kan ställas på psykologpersonal, nämligen att den bl. a. också skall delta i
behandlingsplanering, behandling och uppföljning. Från avnämarsidan

1 * Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 11

UbU 1972:11

pekas också på nya arbetsområden, där biträdande psykologer kan tänkas
bli verksamma, och på områden där psykologpersonalen kan tänkas öka.
Det senare gäller t. ex. barnstugeverksamheten. Skolöverstyrelsen framhåller
att skolpsykologerna i framtiden kommer att få utökade uppgifter
inom den allmänna elevvården, ”dvs. den som omfattar alla elever, både
oproblematiska och avvikande”.

Med hänsyn till bl. a. vad avnämarna anfört om arbetsmarknaden
anser UKÄ, att den grundläggande utbildningen med påbyggnadskurs
CD 1 ger en utbildning som motsvarar såväl nuvarande som framtida
behov på arbetsmarknaden. Självfallet bör studiekursen eller hela
utbildningslinjen i framtiden kunna modifieras med utgångspunkt i vunna
erfarenheter, men UKÄ anser inte, att tillräckligt starka skäl från
arbetsmarknadssynpunkt talar för en lösning som innebär, att alla
psykologer får en femårig utbildning. Därtill kommer betydelsen av att
de studerandes valmöjligheter inte alltför starkt begränsas. Den som
utbildar sig till biträdande psykolog kan kanske bäst i sin yrkesverksamhet
avgöra vilken fördjupning eller breddning i utbildningen som
är önskvärd i den specifika arbetssituationen. Mycket talar för att det i
det enskilda fallet kan upplevas som värdefullt att med vunna erfarenheter
välja andra alternativ till fortsatt utbildning än den som leder till
psykologexamen. Såväl den enskilde som arbetsmarknaden torde således
vinna på att psykologutbildningen förblir delad.

I anledning av propositionen 1969:31 angående forskarutbildning och
forskarkarriär m. m. fattade statsmakterna år 1969 beslut om en
reformerad forskarutbildning. Genom forskarutbildningsreformen avskaffades
licentiatexamen, vilket nödvändiggjorde ett förnyat ställningstagande
till frågan om den högre utbildningen för psykologer. Behovet av
en särskild yrkesinriktad examen efter grundexamen för bl. a. psykologer
behandlas i forskarutbildningspropositionen i samband med att forskarutredningens
förslag om en särskild mellanexamen kommenteras. Departementschefen
anför följande:

Med hänsyn till vad jag här anfört är jag inte beredd att nu förorda att
mellanexamen förs in som ett reguljärt - om än frivilligt — led i
forskarutbildningen. Behovet av en sådan examen får bedömas mot
bakgrund av möjligheterna att precisera avnämarintresset. Av remissyttrandena
att döma kan behov av en särskild yrkesinriktad examen efter
grundexamen föreligga på det tekniska området. En liknande lösning kan
vara motiverad vid t. ex. psykologutbildning. Jag vill emellertid
framhålla att det inte är givet att en särskild examen måste föras in för
att avnämarnas intressen skall kunna tillgodoses. Motsvarande syfte kan
nås om studerande som genomgått en del av utbildningen för doktorsexamen
får bevis över denna utbildning. Många gånger kan en sådan
anordning ge bättre information åt arbetsgivaren. Innan ställning tas till
dessa frågor bör dock, som redan framhållits, behovet av mellanexamen
närmare undersökas. Jag vill här också erinra om vad jag anfört
beträffande kravet på att de i forskarutbildningen ingående momenten
skall kunna kombineras så att skiftande utbildningsbehov kan tillgodoses.

Genom beslut den 27 juni 1969 meddelade Kungl. Majit provisoriska
bestämmelser om utbildning för psykologexamen. Denna tvååriga utbildning
avsågs ersätta tidigare teoretisk utbildning för blivande psykologer,
alltså filosofie licentiatexamen i pedagogik eller psykologi. Samtidigt som
de provisoriska bestämmelserna utfärdades fick UKÄ i uppdrag att efter

UbU 1972:11

utredning komma in med förslag till definitiv utformning av psykologutbildning
efter grundexamen. UKÄ tillsatte för ändamålet en arbetsgrupp,
PEG-gruppen (UKÄ:s arbetsgrupp för psykologutbildning efter grundexamen).

Universitetskanslersämbetets förslag den 12 januari 1972

PEG-gruppen överlämnade den 13 maj 1971 till UKÄ sitt förslag
”Utbildning för psykologexamen”. UKÄ har, sedan PEG:s förslag
remissbehandlats, i skrivelse den 12 januari 1972 i väsentliga delar
anslutit sig till förslaget och hemställt att Kungl. Maj:t medger att
utbildning för psykologexamen (psykologutbildning) fr. o. m. den 1 juli
1972 anordnas vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm
och Umeå i enlighet med de av UKÄ föreslagna bestämmelserna. UKÄ
anser att examen enligt de den 27 juni 1969 utfärdade provisoriska
bestämmelserna om utbildning för psykologexamen bör få avläggas utan
dispens under tre år efter det att den nya utbildningen börjat.

Enligt UKÄ:s bedömning bör en mera långsiktig översyn av psykologutbildningen
och näraliggande utbildningar med syfte att bl. a. avgränsa
dem mot varandra och/eller samordna dem göras inom ramen för den
översyn som 1968 års utbildningsutredning (U 68) påbörjat när det gäller
socionomutbildningen m. fl. utbildningar.

PEG-gruppen utgår från att ”psykologutbildningen bör ses som en
femårig utbildning, startande med linje 4 a, där det i princip är möjligt
att gå ut i yrkeslivet efter grundexamen men en bred kompetens som
psykolog uppnås först i och med psykologexamen”. Antagningsbegränsning
till den tvååriga psykologutbildningen bör enligt arbetsgruppen
ifrågakomma endast om resurser saknas för utbildningen. ”PEG nödgas
emellertid konstatera, att tillgången pä kvalificerade lärare och handledare
under de närmaste åren är så knapp att psykologutbildningen måste
spärras.” UKÄ föreslås fatta beslut om antagningsvolym och meddela
bestämmelser om urval bland behöriga sökande.

Vad beträffar frågan om en sammanhängande femårig utbildning har
UKÄ anfört bl. a. följande:

UKÄ anser att frågan - väckt av bl. a. fakultetsberedningen och SFS
— om eventuellt hårdare spärr före linje 4 a, alternativt kvotering vid
intagningen till linje 4 så att somliga studerande garanteras en femårig
utbildning, andra en treårig, hör samman med de överväganden om
dimensioneringen av den eftergymnasiala utbildningen och normer för
eventuell begränsning och antagning till spärrad utbildning som sker inom
U 68 och som även har samband med den fortsatta beredningen av
kompetensutredningens förslag. Frågan bör därför prövas först när U 68
lagt fram sina förslag.

UKÄ har förståelse för den bedömning som kommit till uttryck i
flertalet remissyttranden att det för åtskilliga psykologfunktioner framstår
som ändamålsenligt med en femårig utbildning. UKÄ ser emellertid
klara nackdelar med att konstruera denna som en sammanhängande
femårig utbildning. Enligt UKÄ:s mening bör man i största möjliga
utsträckning undvika långa ”slutgiltiga” ungdomsutbildningar och i

UbU 1972:11

stället stimulera till en växelverkan mellan yrkesverksamhet och utbildning.
Detta bör gälla generellt och vara vägledande också vid översyn av
andra liknande utbildningar. Arbetsmarknaden och yrket förändras
kontinuerligt och aktualiserar efter hand andra utbildningsbehov än man
kan förutse vid studiernas böljan.

UKÄ har också redan i samband med ställningstagandet till arbetsgruppen
TIGis förslag till tillämpningsutbildning för blivande biträdande
psykologer (skrivelse till Kungl. Majit 197 1-04-05) understrukit vikten
av och utvecklat skäl för att utbildningen av psykologer förblir delad i en
treårig + en tvåårig utbildning. UKÄ har inte funnit anledning att frångå
denna uppfattning, som har stöd i flera remissvar, utan vill åter peka på
att den tvååriga psykologutbildningen endast får ses som en möjlighet att
bygga på en treårig utbildning på linje 4 a (motsvarande).

Utskottet

Universitetskanslersämbetets arbetsgrupp för fasta studiegångar m. m.
(UKAS) föreslog bl. a. att en särskild utbildningslinje skulle inrättas för
studerande som avser att utbilda sig för verksamhet som biträdande
psykolog. Förslaget togs upp i propositionen 1969:4 angående utbildningens
organisation vid filosofisk fakultet. Föredragande statsrådet
accepterade därvid i princip förslaget om en fast studiegång om tre år.
Genom kungl, brev den 28 mars 1969 anmodades universitetskanslersämbetet
att inkomma med förslag rörande införande av praktiska
moment i utbildningslinje 4 a omfattande bl. a. frågan om antalet
praktikplatser, organisation av praktikförmedling samt kostnader för
genomförande av utbildningen.

Universitetskanslersämbetet avlämnade sitt förslag den 5 april 1971
och framhöll redan då att ämbetet ansåg att inte tillräckligt starka skäl
från arbetsmarknadssynpunkt talade för att alla psykologer får en
femårig utbildning.

Utbildningslinje 4 a kan utformas som utbildning för blivande
biträdande psykologer. Första avdelningen består då av studiekurs om 40
poäng i psykologi och andra avdelningen av studiekurser om vardera 20
poäng i sociologi och pedagogik. Tredje avdelningen omfattar för denna
kategori av studerande Påbyggnadskurs CD 1 i psykologi med tillämpningsinriktning,
40 poäng, den s. k. TIG-utbildningen. Intagningen till
första avdelningen är spärrad.

Genom beslut den 27 juni 1969 utfärdade Kungl. Majit provisoriska
bestämmelser om utbildning för psykologexamen (psykologutbildning).
Denna tvååriga utbildning ersatte tidigare teoretisk utbildning för
blivande psykologer, nämligen den genom 1969 års forskarutbildningsreform
avskaffade filosofie licentiatexamen i pedagogik eller psykologi.
Genom provisoriet löstes utbildningsproblemet för studerande som skulle
komma att avlägga grundexamen efter den 1 juli 1969 enligt dessförinnan
gällande studieordning.

Samtidigt som de provisoriska bestämmelserna utfärdades fick universitetskanslersämbetet
i uppdrag att efter utredning komma in med förslag
till definitiv utformning av psykologutbildning efter grundexamen. Den
nya mera definitiva psykologutbildningen avsågs kunna bli införd isådan

UbU 1972:11

tid att studerande sorn hösten 1969 böljade sina studier på utbildningslinje
4 a skulle läsåret 1972/73, dvs. tre år senare, kunna påbörja
psykologutbildning.

Universitetskanslersämbetet har numera avlämnat det av Kungl. Maj:t
begärda förslaget och samtidigt förordat att de förutnämnda provisoriska
bestämmelserna upphör att gälla med utgången av vårterminen 1972.
Universitetskanslersäm betets förslag innebär att utbildningen av psykologer
förblir oförändrad: en treårig utbildning för blivande
biträdande psykologer och en därpå följande tvåårig utbildning för
blivande psykologer. Universitetskanslersämbetet framhåller att den
tvååriga psykologutbildningen endast får ses som e n möjlighet att bygga
på en treårig utbildning på utbildningslinje 4 a (motsvarande).

I de under den allmänna motionstiden väckta motionerna 1972:11 19
och 1972:1142 har framförts yrkanden avseende en femårig sammanhängande
psykologutbildning.

I motionen 1972:1 142 uttalas att arbetsmarknadens krav inte tillgodoses
genom den grundutbildning som ges i dag utan att detta krav måste
tillgodoses i den högre utbildningen. Det kan då enligt motionärernas
mening inte vara riktigt att låta endast ett fåtal studerande fullfölja en
femårig utbildning. Konsekvensen blir att universiteten kommer att
utbilda en stor skara studenter som efter en treårig biträdande psykologutbildning
inte kommer att efterfrågas på arbetsmarknaden. Motionärerna
hemställer att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär åtgärder syftande till
att göra psykologutbildningen enhetlig och femårig. Under den femäriga
utbildningen skall spärrar ej få förekomma.

I motionen 1972:11 19 hävdas att en spärr mitt i utbildningen får stora
negativa konsekvenser förstudierna på grundnivån. Den treåriga grundutbildningen
är upplagd så att de studerande får en alltför klientinriktad
utbildning. Genom att den är alltför begränsad och individcentrerad
konserveras den traditionella psykologrollen. För att psykologen skall
kunna fullfölja den väsentliga förebyggande verksamheten förutsätts en
femårig utbildning. I motionen framförs tre yrkanden, nämligen att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att alla studerande som påbörjat femårig
psykologutbildning skall få fullfölja den, att inga spärrar får förekomma
inne i den femåriga psykologutbildningen samt att universitetskanslersämbetet
får i uppdrag att kartlägga efterfrågan på biträdande psykologer.

Vad först beträffar intagningen till grundutbildningen har den varit
spärrad i ett flertal år. Antalet utbildningsplatser i psykologi är f. n. ca
750. Höstterminen 1971 antogs 44 procent av alla förstahandssökande.
Med anledning av det sistnämnda yrkandet i motionen 1972:1119 vill
utskottet erinra om att såväl TIG-gruppen som PEG-gruppen presenterat
vissa analyser och räkneexempel avseende tillgången och efterfrågan på
biträdande psykologer och psykologer. Detta material har presenterats så
nyligen, att utskottet anser det föga troligt att en ny studie redan nu
skulle kunna ge en bättre eller annan bild av efterfrågan på biträdande
psykologer. Det i motionen framförda utredningsyrkandet bör därför

UbU 1972:11

enligt utskottets mening avslås.

När det sedan gäller yrkandena i övrigt i motionen 1972:1 119
sammanfaller dessa i sak med yrkandet i motionen 1972:1142 om en
femårig psykologutbildning utan inbyggda spärrar.

Det förslag till ny psykologutbildning som universitetskanslersämbetet
framlagt innebär att denna utbildning görs mer enhetlig vid olika
universitet och ges en starkare yrkesinriktning.

Enligt nu gällande bestämmelser får utbildningsnämnd fastställa det
högsta antal studerande som under ett läsår får bölja forskarutbildning
inom ett ämnesområde eller psykologutbildning. En sådan begränsning
förutsattes när statsmakterna år 1969 fattade beslut om en reformerad
forskarutbildning. Möjligheten att begränsa intaget till psykologutbildningen
utnyttjades första gången våren 1970 och då vid universitetet i
Göteborg. Fr. o. m. våren 1972 är all utbildning på forskarutbildningsnivå
i pedagogik och psykologi vid universiteten spärrad. Innevarande
vårtermin har ca 180 studerande antagits till psykologutbildning enligt de
provisoriska bestämmelserna.

Det förslag från universitetskanslersämbetet om nya bestämmelser
som nu är föremål för Kungl. Maj:ts prövning innebär status quo i vad
avser spärrfrågan för dem som efter avslutad grundutbildning till
biträdande psykolog önskar fortsätta studierna till psykologexamen.
Universitetskanslersämbetet har i sin framställning relativt ingående
behandlat i motionerna aktualiserade frågor om en sammanhängande
femårig utbildning. Universitetskanslersämbetet anser att frågan om
eventuell hårdare spärr före utbildningslinje 4 a, alternativt kvotering vid
intagningen till linje 4 så att somliga studerande garanteras en femårig
utbildning, andra en treårig, hör samman med de överväganden om
dimensioneringen av den eftergymnasiala utbildningen och normer för
eventuell begränsning och antagning till spärrad utbildning som sker inom
U 68 och som även har samband med den fortsatta beredningen av
kompetensutredningens förslag. Frågan bör därför enligt universitetskanslersämbetets
mening prövas först när U 68 lagt fram sina förslag.

Även om utskottet har förståelse för de önskemål som i motionerna
och annorstädes framförts om en sammanhängande psykologutbildning
är utskottet mot bakgrund av bl. a. inom U 68 pågående utredningsarbete
inte berett att ansluta sig till ifrågavarande motionsyrkanden. Utskottet
erinrar om att U 68 ägnar vårdyrkesområdet speciell uppmärksamhet och
att frågan om psykologutbildningens framtida organisation därför senare
kommer att bli föremål för prövning. Självfallet är det inte möjligt att
bortse från den existerande yrkesstrukturen inom denna sektor och de
önskemål som viktiga avnämare framfört.

Universitetskanslersämbetet förutsätter i sin framställning att intagningen
till PEG-utbildningen skall motsvara den intagning som under de
senaste terminerna skett till den provisoriska psykologutbildningen.
Ämbetet avser att vid fördelningen av den nya anslagsposten för
forskarutbildning vid filosofisk fakultet särskilt utmärka och avdela de
resurser som är avsedda för psykologutbildningen.

UbU 1972:11

Utskottet anser det angeläget att universitetskanslersämbetet fullföljer
planerna att särskilt utmärka och avdela de resurser som är avsedda för
psykologutbildningen. Därtill finner utskottet det väsentligt att intagningen
till denna utbildning ökas och sålunda prioriteras vid universitetskanslersämbetets
fördelning av kursanslaget. Detta kommer att föra med
sig en viss förskjutning i relationen mellan utbildade psykologer och
biträdande psykologer innebärande en ökning av den förra kategorin.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1972:1119 i vad avser utredning
om biträdande psykologer,

2. att riksdagen avslår motionerna 1972:1119 och 1972:1142 i
vad avser en sammanhängande femårig psykologutbildning,

3. att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1 119 och
1972:1142 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört om ökad intagning till psykologexamen.

Stockholm den 6 april 1972
På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Wikström
(fp), Richardson (fp), Jönsson i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund i
Härnösand (s), Elmstedt (c), Gustafsson i Barkarby (s), fru Gradin (s),
herr Johansson i Skärstad (c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m), herr
Berndtson i Linköping (vpk), fru Söder (c) och fru Laag (s).

Reservationer

1. beträffande kvotering vid intagningen till utbildning av herr Nordstrandh
(m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Även
om” och slutar med ”för psykologutbildningen” bort ha följande lydelse:

”De ifrågavarande motionerna utmynnar båda i yrkanden om en
sammanhållen femårig psykologutbildning. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att denna utbildning bör omfatta fem år och vara
sammanhållen. Enligt avnämarna, däribland socialstyrelsen, finns det
emellertid behov även av psykologer med en kortare utbildning.
Samtidigt har den enskilde studeranden ett påtagligt intresse av att så
snart som möjligt kunna vinna visshet om sina utbildningsmöjligheter.
Med hänsyn till det anförda har utskottet blivit övertygat om att två
utbildningsvägar bör anordnas, nämligen en treårig för blivande biträdande
psykologer och en sammanhållen femårig utbildning för blivande
självständiga psykologer.

UbU 1972:11

Det är enligt utskottets mening ofrånkomligt att var och en av de båda
utbildningarnas omfattning begränsas genom att man fastställer det
högsta antal studerande som får antas till respektive utbildning. Spärren
skall sålunda enligt utskottets förslag sättas in i samband med intaget till
utbildningslinje 4 och vara den enda spärren för båda grupperna
studerande. Det torde tills vidare böra få ankomma på universitetskanslersämbetet
att fastställa det antal sökande som skall antas till treårig
utbildning respektive femårig utbildning. De två utbildningsvägarna bör
anordnas fr. o. m. läsåret 1972/73.

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört om två utbildningsvägar för psykologer.”

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1119 och
1972:1142 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet förordat om treårig och femårig psykologutbildning,

2. beträffande fortsatt utbildning

a. av herr Nordstrandh (m) och fru Sundberg (m) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som böljar med
”Utskottet anser” och slutar med ”förra kategorin” bort ha följande
lydelse:

”Vad beträffar studerande som redan är under utbildning anser
utskottet att de som genomgått den treåriga grundutbildningen enligt nu
gällande utbildningsgång bör garanteras möjlighet till avslutande utbildning.
Med hänsyn till anslagsramarna och handledarresurserna måste
emellertid systemet med återkommande utbildning i viss utsträckning
tillämpas. Utskottet förutsätter att universitetskanslersämbetet kommer
att prioritera denna utbildning vid fördelningen av kursanslaget så att de
som så önskar kan få sin avslutande utbildning inom rimlig tidrymd.”

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1119 och
1972:1142 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört om avslutande utbildning.

b. av herr Berndtson i Linköping (vpk) som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”förra kategorin” bort ha följande lydelse:

”Utskottet noterar att ett betydande antal remissinstanser hävdar att
utbildningens dimensionering bör regleras vid ett tidigare skede än
efter tre års grundläggande studier. Flera remissinstanser förordar för
övrigt en sammanhållen femårig utbildning. Önskemål om en samlad
översyn av psykologutbildningen har därjämte framförts.

Enligt utskottets mening har otillräckligt klarlagts konsekvenserna av
att antalet utbildade biträdande psykologer kommer att bli så stort i för -

UbU 1972:11

hållande till antalet psykologer med femårig utbildning. I avvaktan på en
samlad översyn av psykologutbildningen förordar utskottet att intagningen
till PEG-utbildningen ökas, så att de som påbörjat eller nu genomgått
treårig utbildning har möjlighet att fullfölja utbildningen till självständig
psykolog. Detta förutsätter att denna utbildning prioriteras vid universitetskanslersämbetets
fördelning av anvisade medel. Även torde särskilda
åtgärder erfordras för att lösa handledarfrågan för PEG-utbildningen.”

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1119 och
1972:1142 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört om ökad intagning till PEG-utbildningen i
avvaktan på en samlad översyn av psykologutbildningen.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1260 S. Stockholm 1972