Utrikesutskottets betänkande nr 20 år 1972

UU 1972:20

Nr 20

Utrikesutskottets betänkande med anledning av propositionen 1972:135
angående avtal med de europeiska gemenskaperna m. m. jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Majit har i propositionen 1972:135, dagtecknad den 3
november 1972, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden föreslagit riksdagen att

1. godkänna avtalet mellan Sverige och den europeiska ekonomiska
gemenskapen med därtill hörande skriftväxlingar m. m. enligt de till
statsrådsprotokollet i detta ärende fogade bilagorna 1 och 2,

2. godkänna avtalet mellan Sverige samt den europeiska kol- och
stålgemenskapens medlemsstater och den europeiska kol- och stålgemenskapen
med därtill hörande skriftväxlingar m. m. enligt de till statsrådsprotokollet
i detta ärende fogade bilagorna 3 och 4,

3. bemyndiga Kungl. Majit att för Sveriges del godkänna sådana
ändringar i förenämnda avtal med tillhörande skriftväxlingar som
framdeles kan komma att beslutas, i den mån de inte angår fråga sorn
riksdagen skall avgöra ensam eller med Kungl. Majit,

4. bemyndiga Kungl. Majit att för Sveriges del godkänna sådana
ändringar i EFTA-konventionen jämte tillämpnings- och tolkningsreglerna
som föranleds av att Danmark och Storbritannien lämnar EFTA eller
föranleds av förenämnda avtal,

5. bemyndiga Kungl. Majit att för Sveriges del godkänna dels sådana
överenskommelser som kan komma att träffas mellan kvarvarande och
utträdande EFTA-länder om fortsatt samarbete av samma karaktär som
EFTA-samarbetet, dels sådana överenskommelser som kvarvarande
EFTA-länder kan komma att träffa om att inbördes tillämpa prisregler
motsvarande dem som finns i det under 2 angivna avtalet,

6. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1956:245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden,

7. antaga förslaget till lag om prisbestämmelser för järn- och
stålmarknaden (CECA-lag).

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner Sveriges avtal med
den europeiska ekonomiska gemenskapen och med den europeiska koloch
stålgemenskapen. En redogörelse lämnas för bakgrunden till och
förloppet av de förhandlingar, som lett fram till avtalen. Vidare redogörs
för den närmare innebörden av bestämmelserna i dessa. Slutligen
redovisas konsekvenserna av avtalen för Sveriges del och de åtgärder som
för Sveriges del blir aktuella med anledning av dem.

1 det följande lämnas en redogörelse för propositionens huvudsakliga

1 Riksdagen 1972. 9 sami. Nr 20

UU 1972:20

innehåll.

Historisk återblick

Den handelspolitiska utvecklingen under åren efter andra världskriget
kännetecknades på de flesta håll i världen av en strävan efter ökat
internationellt ekonomiskt samarbete och en liberalisering av världshandeln.
Man såg det angeläget att komma bort från mellankrigstidens och
de första efterkrigsårens protektionism och bilateralism i handeln och att
i stället skapa förutsättningar för en rationell och mera omfattande
internationell arbetsfördelning. Särskilt markant var denna utveckling i
Västeuropa.

Genom samarbete i Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete
(OEEC) och Europeiska betalningsunionen (EPU) kunde under
1950-talet en avveckling av de kvantitativa handelshindren och en
frigörelse av betalningarna i Västeuropa successivt genomföras. Däremot
hade man inom OEEC föga framgång i försöken att genomföra
motsvarande åtgärder på tullområdet. Det är bl. a. mot denna bakgrund
som man får se de regionala integrationssträvanden som började göra sig
alltmer gällande i Västeuropa.

År 1952 bildade Benelux-länderna, Frankrike, Italien och förbundsrepubliken
Tyskland den europeiska kol- och stålgemenskapen, CECA.
En utvidgning av det västeuropeiska ekonomiska samarbetet skedde
genom undertecknandet i Rom 1957 av fördraget om den europeiska
ekonomiska gemenskapen, EEC, och fördraget om den europeiska
atomenergigemenskapen, EURATOM.

Förhandlingar om bildande av ett frihan delsom rå de omfattande
samtliga OECD-länder strandade 1958.

Därpå bildades den europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA, år
1960, av Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och
Österrike. Senare har Finland associerats och Island anslutits som
medlem. Syftet med EFTA var dels att åstadkomma en funktionsduglig
integrationsform, som gav näringslivet i de deltagande länderna de
utvecklingsmöjligheter som följer med en större marknad, dels att skapa
ett bättre utgångsläge för förhandlingar med EEC.

Inom EFTA:s ram förverkligades bl. a. tullfrihet bland de nordiska
länderna.

Nya ansträngningar att få till stånd en enda gemensam stormarknad i
Västeuropa avbröts 1963 efter ett franskt veto mot brittiskt inträde i
EEC. Storbritannien, liksom Danmark och Norge, hade sökt medlemskap,
medan Sverige, Schweiz och Österrike hade ansökt om association.
Sveriges associationsansökan syftade till ett svenskt deltagande i EECsamarbetet
med de förbehåll som föranleddes av neutraliteten.

Våren 1967 ansökte Storbritannien på nytt om medlemskap i EEC.
Danmark, Norge och Irland följde efter. Sverige ansökte i juli samma år
om förhandlingar med EEC i syfte att göra det möjligt för Sverige att, i
en form som medgav ett fullföljande av den svenska neutralitetspolitiken,

UU 1972:20

delta i utvidgningen av gemenskapen. I samband med att ansökningen
överlämnades framhöll den svenska regeringen att den för sin del inte
ville utesluta någon av de former för anslutning, som Romfördraget
förutser. Till skillnad från 1961 uteslöts alltså inte medlemskap. Det
avgörande för svensk del var, framhölls det, att de förbehåll som
neutralitetspolitiken föranleder kunde tillgodosesvid förhandlingarna.

Denna öppna ansökan får ses mot bakgrund av den utveckling som
hade ägt rum inom EEC sedan 1961. Det överstatliga elementet i
samarbetet hade nedtonats, bl. a. som en följd av Frankrikes krav på
fortsatt vetorätt.

Sedan Frankrike ånyo i slutet av 1967 motsatt sig en utvidgning av
gemenskaperna, aktualiserades på nytt frågan om ett utvidgat nordiskt
ekonomiskt samarbete.

Våren 1968 inleddes de utredningar och förhandlingar som utmynnade
i ett förslag till utvidgat nordiskt samarbete i tullunionens form, den
s. k. Nordek-planen. Denna behandlades av de nordiska ländernas
statsministrar i samband med Nordiska rådets session i februari 1970 i
Reykjavik. Enighet uppnåddes härvid om Nordek-planens sakinnehåll.
Statsministrarna enades vidare om att de nordiska regeringarna så snart
som möjligt skulle underteckna en traktat om upprättande av en
organisation för nordiskt ekonomiskt samarbete. I mars 1970 meddelade
emellertid Finlands regering att den inte kunde underteckna traktaten i
detta skede.

Under år 1969 aktualiserades på nytt frågan om en utvidgning av EEC.
Vid ett möte i Haag i december samma år beslöt EEC-ländernas stats- och
regeringschefer att inleda förhandlingar med de medlemskapssökande
länderna. Man beslöt vidare att diskussioner skulle påböqas även med de
EFTA-länder som inte ansökt om medlemskap. Förhandlingarna inleddes
med Storbritannien i juli och med Danmark och Norge i september 1970.
Med övriga EFTA-länder — däribland Sverige — inleddes överläggningarna
i november.

Sedan förhandlingarna med Storbritannien, Danmark, Norge och
Irland slutförts, undertecknades fördragen om dessa länders anslutning
till gemenskaperna i januari 1972. Anslutningsfördragen har sedermera
godkänts av parlamenten i Storbritannien, Danmark och Irland. Dessa
länder kommer att den 1 januari 1973 inträda som medlemmar i
gemenskaperna. Sedan den rådgivande norska folkomröstningen visat en
majoritet mot norskt medlemskap har den norska regeringen beslutat
att inte föreslå ratificering av anslutningstraktaten. Den norska regeringen
har den 25 oktober 1972 hemställt om nya förhandlingar om ett avtal
mellan Norge och gemenskapen med målsättningen att den ömsesidiga
tullavvecklingen skall kunna inledas den 1 april 1973.

UU 1972:20

Allmänt om Sveriges förhandlingar med gemenskaperna och deras
resultat

Sveriges överläggningar med gemenskaperna inleddes med ett möte på
ministernivå i Bryssel den 10 november 1970.

Förhandlingarna avslutades den 21 juli 1972. Två avtal, ett med den
europeiska ekonomiska gemenskapen och ett med den europeiska koloch
stålgemenskapen undertecknades i Bryssel den 22 juli 1972. I
samband med förhandlingarna om avtalet med EEC ägde särskilda
skriftväxlingar rum rörande vissa fiskerifrågor samt beträffande vissa
trädgårdsprodukter m. m. Även i anslutning till förhandlingarna om
CECA ägde särskilda skriftväxlingar rum. Samtliga texter har bifogats
propositionen. Föredragande departementschefen framhåller bl. a. följande: Sveriges

handelspolitik har sedan lång tid tillbaka präglats av strävan
att åstadkomma friaste möjliga handel mellan alla länder. Denna strävan
har sin naturliga grund i det förhållandet att ett så fritt och omfattande
varuutbyte som möjligt med andra länder för ett litet land är en
förutsättning för snabb ekonomisk tillväxt. Det gäller i synnerhet för ett
land som i så hög grad som Sverige utvecklat en specialiserad och
teknologiskt avancerad industri.

I Västeuropa har under 1960-talet de handelspolitiska strävandena i
stor utsträckning inriktats på att få till stånd en stor tullfri marknad. Vi
har från svensk sida tagit aktiv del i dessa strävanden. Det avgörande
motivet för detta är att vi i hög grad är beroende av vår utrikeshandel.
Västeuropa utgör i dag den viktigaste avsättningsmarknaden för den
svenska exporten. Fri tillgång till denna stora exportmarknad är därför av
avgörande betydelse för våra möjligheter att uppnå en bättre arbetsfördelning
och ett effektivare utnyttjande av resurserna. Härigenom skapas
förutsättningar för en fortlöpande förbättring av levnadsvillkoren i vårt
land.

Särskilt angeläget har vi ansett det vara att undvika en handelspolitisk
isolering i ett läge där Danmark och Storbritannien inträder som
medlemmar i EEC och övriga EFTA-länder sluter frihandelsavtal med det
utvidgade EEC. Sverige skulle i avsaknad av ett avtal med EEC inte
endast befinna sig i ett sämre konkurrensläge på den nuvarande
EEC-marknaden utan också utsättas för nya konkurrensnackdelar i
Danmark och Storbritannien när dessa länder börjar tillämpa EEC:s
tulltaxa.

En grundläggande svensk målsättning för handelspolitiken i Västeuropa
har varit att slä vakt om den frihandel som redan uppnåtts inom
EFTA och att vinna tullfri tillgång för svensk industrivaruexport till den
västeuropeiska stormarknad som bildas genom gemenskapernas utvidgning.
Vi har vidare ansett det väsentligt att samarbetet kommer att vila på
en stabil och varaktig grund och att det täcker även andra betydelsefulla
områden än tullar och handelsregleringar. Slutligen har vi funnit det
angeläget att samarbetet ges en utvecklingsbar karaktär så att det
successivt kan vidgas och fördjupas.

De avtal som nu träffats innebär att Sverige blir del av en tullfri
marknad för industrivaror, som omfattar samtliga EEC- och EFTA-länder
samt Irland. Avtalen skapar enligt min mening förutsättningar för ett
stabilt och varaktigt samarbete mellan parterna baserat på ömsesidigt
förtroende. Bestämmelserna om konkurrensregler, skyddsklausuler och

UU 1972:20

uppsägning svarar i allt väsentligt mot svenska intressen och önskemål
och är normala i denna typ av avtal. Genom bestämmelserna om
utvecklingsbarhet öppnas möjlighet att vidga och fördjupa samarbetet i
framtiden under förutsättning att detta ligger i båda parters intresse. De
centrala svenska önskemålen om samarbetets utformning har sålunda i
huvudsak uppfyllts.

När det gäller valet av formen för vårt deltagande i det europeiska
ekonomiska samarbetet har neutralitetspolitiska överväganden spelat en
avgörande roll. Utgångspunkten från vår sida har varit att samarbetet inte
får försvåra eller omöjliggöra ett strikt iakttagande av de krav som
neutralitetspolitiken ställer. Målsättningen för samarbetet får inte strida
mot grunddragen i den svenska utrikespolitiken. Detta innebär, som
framhölls i regeringens deklaration den 10 november 1970, att vi inte kan
delta i ett förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en viss grupp av
stater med syfte att utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts
också för våra möjligheter att acceptera en överflyttning av beslutanderätten
från nationella till internationella organ inom ramen för en
ekonomisk och monetär union.

När den svenska regeringen i november 1970 inför EEC-ländernas
ministrar lade fram sin syn på förhållandet mellan de europeiska
gemenskaperna och Sverige, lämnades frågan om formen för Sveriges
deltagande i samarbetet öppen. I olika uttalanden av regeringen klargjordes
dock, att sannolikheten för medlemskap hade minskat.

Utvecklingen inom EEC ledde till att regeringen i mars 1971
förklarade, att ett medlemskap med hänsyn till neutralitetspolitiken
kunde uteslutas som en realistisk möjlighet för Sveriges del. Samtidigt
underströks att från svensk sida strävan alltjämt var att uppnå nära,
omfattande och varaktiga ekonomiska förbindelser med gemenskaperna
under hänsynstagande till neutraliteten.

De avtal som ingåtts mellan Sverige och gemenskaperna uppfyller de
grundläggande krav som vi måste ställa på vårt ekonomiska samarbete
med andra länder. De innehåller inga bindningar som begränsar våra
möjligheter att bedriva en självständig utrikespolitik och att bevara vår
neutralitet.

Från svensk sida framfördes vid förhandlingarna uppfattningen att
frihandeln borde etableras inom ramen för en tullunion. Skälet till detta
var inte att tullunionens egenskaper i och för sig ansågs utgöra primära
svenska intressen. Motivet var snarare att tullunionen ansågs vara den
samarbetsform som erbjöd de bästa möjligheterna att lösa de praktiska
problemen i en tullfri handel mellan länderna.

På flera håll i EEC-länderna, liksom inom kommissionen, torde man i
och för sig ha delat uppfattningen att tullunionen innebar praktiska
fördelar. Gemenskaperna avvisade likväl förslaget om ett samarbete
grundat på en tullunion. Det huvudsakliga skälet till detta var att man
ansåg att en sådan lösning skulle inkräkta på gemenskapernas beslutsautonomi.
Till detta kom att övriga icke-medlemskapssökande länder inte
önskade ett samarbete i tullunionens form och att gemenskaperna
förutsatte att likartade avtal skulle slutas med alla dessa länder.

Mot denna bakgrund begärde gemenskaperna att förhandlingarna
skulle inriktas på ett avtal om frihandel för industrivaror. Detta
accepterades från svensk sida. Sverige förbehöll sig emellertid rätten att
återkomma till förslaget om en tullunion, om det visade sig att de svenska
förhandlingsönskemålen inte kunde tillgodoses inom ramen för ett avtal
om frihandel.

Beträffande jordbrukssamarbetet visade de utredande samtal mellan
Sverige och kommissionen som föregick förhandlingarna att det inte är

UU 1972:20

möjligt för ett land som inte är medlem i gemenskaperna att delta fullt ut
i den gemensamma jordbrukspolitiken. Sverige förklarade sig emellertid
berett att under förhandlingarna undersöka om handeln med jordbruksvaror
kunde underlättas på ett sätt som gagnade båda parternas intressen.

Förhandlingsresultatet innebär att våra väsentligaste förhandlingsönskemål
kunnat tillgodoses inom ramen för ett frihandelsavtal. Skillnaden
mellan de två alternativen ligger främst i att frihandelslösningen —
till skillnad från tullunionen — innebär att parterna behåller sina
tredjelandstullar. För att undvika snedvridning av handeln krävs därför
ett system av regler, som fastställer varornas ursprung. Av praktiska och
administrativa skäl hade det självfallet varit fördelaktigt om ett sådant
system hade kunnat undvikas. Det avgörande är emellertid, att även den
lösning som nu uppnåtts tillgodoser det centrala önskemålet om tullfri
tillgång för svensk industri till den västeuropeiska stormarknaden.

Genom de avtal som slutits med den europeiska ekonomiska gemenskapen
och med den europeiska kol- och stålgemenskapen får svensk
industri efter en övergångstid på i allmänhet fem år tillträde till en tullfri
marknad om 300 milj. invånare, som omfattar i det närmaste hela
Västeuropa. Tullavvecklingen ger svensk exportindustri större utvecklingsmöjligheter
än någon tidigare handelspolitisk uppgörelse.

Tullavvecklingen innebär emellertid inte bara att svensk industri får fri
tillgång till den västeuropeiska stormarknaden. Den betyder också att den
svenska marknaden öppnas för fri konkurrens från näringslivet i
EEC-länderna. Jag är emellertid övertygad om att detta i stort inte
behöver medföra några allvarligare svårigheter. Sverige har sedan länge
fört en lågtullpolitik och även i övrigt sökt undvika restriktiva ingripanden
mot importen. Genom frihandeln i EFTA har konkurrensen från
andra industriländer på den svenska marknaden skärpts. Vårt näringsliv
har anpassat sig härtill och bör ha goda möjligheter att hävda sig även i
den nya konkurrenssituation som uppstår genom avtalen med gemenskaperna.
För de svenska konsumenterna bör tullavvecklingen medföra
betydande fördelar. Tullsänkningarna under de närmaste åren bör kunna
bidra till en stabilare prisnivå. Avtalen ger också stabilitet och varaktighet
åt vårt lands ekonomiska förbindelser med Västeuropa och skapar
därmed en god grundval för företagens produktion och planering.

Sammanfattningsvis anser jag, att avtalen innebär stora fördelar för
svensk ekonomi och att de bör positivt påverka utvecklingen av
produktion och sysselsättning. I ett längre perspektiv får de ses som en
bas för Sveriges ekonomiska samarbete med Västeuropa och som ett led i
strävandena att uppnå en mera omfattande frigörelse av världshandeln.

Det fortsatta samarbetet inom EFTA

Sedan Danmark och Storbritannien vid årsskiftet 1972—1973 lämnat
EFTA kommer samarbetet inom organisationen att fortsätta mellan de
övriga länderna, dvs. Sverige, Island, Norge, Portugal, Schweiz och
Österrike samt — enligt den särskilda FINEFTA-överenskommelsen —
Finland.

Departementschefen framhåller att EFTA, även sedan Storbritannien
och Danmark lämnat organisationen, kommer att vara av stor betydelse
för Sverige. Bl. a. går drygt 20 % av den svenska exporten till de
återstående EFTA-länderna. Det är nödvändigt att i vissa avseenden ändra
EFTA-konventionen, när två av EFTA:s nuvarande medlemsländer

UU 1972:20

lämnar organisationen samtidigt som övriga EFTA-länder ingår frihandelsavtal
med de europeiska gemenskaperna. Det bör ankomma på Kungl.
Maj:t att för Sveriges del godkänna de ändringar i EFT A-konventionen
jämte tillämpnings- och tolkningsregler som kommer att bli aktuella.

Inom EFTA pågår diskussioner om att det samarbete som byggts upp
inom organisationen i viss utsträckning skall kunna bevaras även i
förhållande till de utträdande länderna med den anpassning som kan
behövas. I den mån överenskommelser nås om sådant fortsatt samarbete,
bör det ankomma på Kungl. Maj:t att godkänna dessa.

Det fortsatta samarbetet i Norden

Genom samarbetet med de europeiska gemenskaperna ändras i vissa
avseenden förutsättningarna för det nordiska samarbetet.

Under det senaste året har olika åtgärder vidtagits för att främja
samarbetet mellan de nordiska länderna. På det organisatoriska planet har
en väsentlig utbyggnad skett.

Inom det nordiska ministerrådet utarbetas nu ett handlingsprogram
med konkreta förslag till gemensamma åtgärder för att stärka och
utveckla det nordiska samarbetet.

Dessa nordiska åtgärder har vidtagits under förutsättningen att de
nordiska länderna kunde komma att få olika lösningar på sitt förhållande
till gemenskaperna. Det nordiska samarbetet och planerna för detta är
därmed redan anpassade till den aktuella marknadssituationen.

Det framtida samarbetet i Norden bör enligt departementschefens
mening följa två linjer.

För det första bör de nordiska länderna liksom hittills söka uppnå
lösningar på interna nordiska samarbetsfrågor. Det handlingsprogram som
nyss nämnts är exempel på detta. För det andra är det viktigt för de
nordiska länderna att ha löpande och nära samråd vid behandlingen av
europeiska och internationella frågor och att, där så är möjligt, nå fram
till gemensamma ståndpunkter.

Från svensk sida bör vi även i fortsättningen sträva efter att finna nya
vägar för och ge nytt innehåll åt det nordiska samarbetet. Den nya
marknadssituationen i Europa ökar behovet av samverkan mellan länder
som står varandra nära geografiskt, ekonomiskt och kulturellt. Det är
viktigt att detta samarbete liksom hittills omfattar alla de nordiska
länderna. Detta utesluter inte att vissa samarbetsprojekt, som redan är
fallet inom industripolitiken och regionalpolitiken, omfattar en mindre
grupp av länder, vilkas intressen i sådana frågor kan förenas.

EEC-avtalet och GATT

Enligt GATT:s artikel XXIV kan ett land på vissa villkor medverka
i ett frihandelsområde. Dessa villkor är främst att avtalet skall innebära
att tullar och andra handelsrestriktioner avskaffas för i stort sett all
handel mellan parterna. Sveriges avtal med gemenskaperna har utformats

UU 1972:20

i överensstämmelse med GATT:s föreskrifter för frihandelsområden.
Parterna kommer att notifiera avtalen i GATT på vederbörligt sätt.
Förberedelser pågår för den sedvanliga granskningsproceduren. Om inga
erinringar rörande avtalens förenlighet med GATT framförs, krävs inte
något formellt godkännande. Skulle förutsättningarna mot förmodan inte
anses helt uppfyllda, kan avtalen ändå godkännas med två tredjedels
majoritet av GATT :s medlemsländer.

EEC-avtalets innehåll

Allmänt

I avtalets inledning förklaras bl. a. att Sverige i EEC önskar skapa
förutsättningar för en harmonisk utveckling av den ömsesidiga handeln i
syfte att bidra till den europeiska uppbyggnaden. Detta skall ske genom
att hindren för huvuddelen av varuutbytet avskaffas. Parterna förklarar
sig beredda att undersöka möjligheten att utveckla och fördjupa
samarbetet när detta framstår som fördelaktigt.

Varuomfattning

Art. 2, som behandlar avtalets varuomfattning har i huvudsak
följande innebörd. Avtalet omfattar samtliga industrivaror tillhörande
tulltaxans kap. 25—99 med ursprung i Sverige eller gemenskaperna med
undantag av de varor som anges i bilagan. I denna upptas bl. a. vissa
livsmedelsindustriprodukter vilka inom EEC betraktas som jordbruksvaror
samt ägg- och mjölkalbumin. För vissa livsmedelsindustriprodukter,
som inom EEC är föremål för särskild reglering, avvecklas endast den
fasta delen av gränsskyddet.

Departementschefen framhåller att en konsekvens av avtalets bestämmelser
om varuomfattningen är att vissa livsmedelsindustriprodukter,
vilka har varit föremål för frihandel inom EFTA, inte omfattas av avtalet
med det utvidgade EEC. Denna begränsning av frihandelns varuomfattning
kompenseras emellertid till en del av att avtalet med det utvidgade
EEC omfattar ett antal varor på livsmedelsindustriområdet, som inte varit
tullfria inom EFTA och för vilka svenskt exportintresse föreligger — i
första hand knäckebröd.

Tullavveckling m. m.

Bestämmelser härom återfinns i art. 3—7 och innehåller i huvudsak
följande.

Nya importtullar får inte införas i handeln mellan parterna. Genom
denna bestämmelse tryggas den fortsatta frihandeln mellan Sverige och
de EFTA-stater som blir medlemmar i EEC i fråga om sådana varor som
omfattas av avtalet mellan Sverige och EEC.

De importtullar som gällde den 1 januari 1972 mellan det nuvarande
EEC och Sverige skall avskaffas i fem etapper om vardera 20 % enligt
följande tidtabell.

UU 1972:20

Tidpunkt	Reduktion (%)
1.4.1973	20
1.1.1974	20
1.1.1975	20
1.1.1976	20
1.7.1977	20
Eventuella	importavgifter med

avskaffade senast den 1 juli 1977.

Tidtabellen för tullavvecklingen i förhållande till EEC är densamma
för Sverige och de övriga icke-medlemskapssökande länderna som för de
nya medlemsländerna.

Tullrestitution

Bestämmelserna härom (prot. 3, art. 23) innebär bl. a. att restitution
av tull på material som faller under avtalet och som
importeras från tredje land skall vara förbjuden i handeln mellan Sverige
och de ursprungliga EEC-länderna från den tidpunkt då tullarna sänkts
till 40 % av bastullen. För varor som följer den normala tullavvecklingen
inträffar denna tidpunkt den 1 januari 1975. EFTA:s restitutionsförbud
består oförändrat i handeln mellan samtliga nuvarande EFTA-länder.

Sär b es tärn me Is er

Enligt art. 8 protokoll 1 gäller, med avvikelse från de allmänna
reglerna beträffande tullavvecklingen m. m., särbestämmelser för vissa
s. k. känsliga varor. 1 fråga om dessa uppnås full tullfrihet först efter en
förlängd övergångsperiod.

Departementschefen framhåller bl. a. att bakgrunden till dessa särbestämmelser
är att man på EEC:s sida har ansett att den normala takten
för tullavvecklingen inom vissa sektorer inte ger tillräcklig tid för
gemenskapernas industrier att anpassa sig till en ökad konkurrens från
bl. a. Sverige.

För papper, papp och pappersprodukter (kapitel 48 och 49 i tulltaxan
med undantag av tulltaxenummer 48.09 — träfiberplattor, för vilken vara
tullavvecklingen sker enligt den normala tidtabellen) skall EEC:s tullar
avskaffas under en övergångsperiod på elva år enligt följande tidtabell.
Sorn exempel har tagits en tullsats om 12 %, vilken gäller för en
betydande del av EEC:s pappersimport från Sverige. För produkter med
annan tull än 12 % gäller samma övergångstid med tullavtrappning i
motsvarande takt.

Tidpunkt	Tullsats (%)	Tidpunkt	Tullsats (%)
1.4.1973	11,5	1.1.1979	6
1.1.1974	11	1.1.1981	4
1.1.1975	10,5	1.1.1983	2
1.1.1976	10	1.1.1984	0
1.7.1977	8

UU 1972:20

I syfte att undvika risker för att handeln snedvrids kommer under viss
tid tullar att återupprättas för importen av dessa varor till Danmark och
Storbritannien enligt följande tidtabell:

Tidpunkt	Tullsats (%)	Tidpunkt T
1.1.1974	3	1.1.1979 6
1.1.1975	4,5	1.1.1981 4
1.1.1976	6	1.1.1983 2
1.7.1977	8	1.1.1984 0

Dessa länder har dock möjlighet att under hela den tid tullarna gäller
importera papper tullfritt inom ramen för nationella tullfria kontingenter,
vars storlek framgår av en särskild bilaga till protokoll 1. De av EEC
beviljade tullkontingenterna motsvarar genomsnittet av den import som
ägt rum under åren 1968-1971 ökat med fyra gånger 5 % kumulativt.
Från och med den 1 januari 1975 skall dessa tullkontingenter årligen
ökas med 5 %.

Danmark har förbundit sig att till fullo utnyttja denna möjlighet till
tullfri import. Storbritannien har inte gått så långt men åtagit sig att
öppna årliga nolltullkontingenter för merparten av handeln med de
berörda varuslagen, vilket för år 1974 skall innebära minst 80 % av den
genomsnittliga importen åren 1968-1971. Kontingenternas storlek
fastställs per kalenderår efter konsultationer. Någon sänkning kan inte
ske i förhållande till tidigare år. En gemensam svensk-brittisk översyn av
dessa arrangemang skall äga rum år 1975. Avsikten är att man därvid skall
kunna besluta om ökning av de faktiskt öppnade kontingenterna under
hänsynstagande till marknadsutvecklingen i Storbritannien.

Departementschefen framhåller att i realiteten huvuddelen av Danmarks
och Storbritanniens import av papper och pappersprodukter
kommer att kunna ske tullfritt inom det system med tullkontingenter
som överenskommits.

För vissa andra känsliga produkter blir övergångstiden sju år. Det
gäller korta konstgjorda textilfibrer, ferrolegeringar, aluminium (obearbetad),
bly (obearbetat, annat än verkbly), zink (obearbetad), vissa oädla
metaller, specialstål, kullagerrör och rostfria rör.

Tullavvecklingen skall ske i accelererande takt enligt följande tidtabell:

Tidpunkt	Re
1.4.1973	5
1.1.1974	5
1.1.1975	5
1.1.1976	10
1.1.1977	15
1.1.1978	20
1.1.1979	20
1.1.1980	20

UU 1972:20

För importen från Sverige av de särbehandlade varorna med undantag
av bly har gemenskaperna förbehållit sig rätten att under tullavvecklingsperioden
tillämpa s. k. indikativa kvantitetsramar. Om ett medlemsland
av det utvidgade EEC eller EEC-kommissionen ett visst år så begär skall
den del av importen för detta år, som överskrider kvantitetsramarna
underkastas de tullar som EEC tillämpar mot tredje land. Den högre
tullsatsen utlöses sålunda först efter särskilt beslut. Vid sådant beslut
skall vid import till Danmark, Irland och Storbritannien följande tullar
gälla till den 1 juli 1977:

År Andel av EEC s tull

Gemenskaperna skall årligen underrätta det gemensamma förvaltningsorganet
om de kvantitetsramar som skall gälla följande år.

De indikativa kvantitetsramarna för 1973, som anges i avtalet, avser
praktiskt taget hela den svenska pappersexporten utom tidningspapper.
Sådana kvantitetsramar skall vidare tillämpas för vissa ferrolegeringar,
obearbetad aluminium, titan, specialstål, kullagerrör och rostfria rör. Vid
beräkningen av ramarna för 1973 har man utgått från den genomsnittliga
importen under perioden 1968-1971. På pappersområdet har detta
genomsnitt i regel räknats upp med 5 %, på stålområdet med 3 gånger
5 % och för övriga varor med något varierande tal. Fr. o. m. år 1974 skall
ske en årlig uppräkning av ramarna med 5 %. Gemenskaperna har dock
förbehållit sig rätten att vid konjunkturella svårigheter, efter konsultation
med Sverige, behålla föregående års kvantitetsramar.

Departementschefen framhåller att kvantitetsramarna i flertalet fall
inte fullt motsvarar den faktiska importen från Sverige under de senaste
åren. Systemet kan komma att medföra såväl en viss osäkerhet som en
del administrativa problem. Garantier finns dock för svenska exportörer
att komma i åtnjutande av de reducerade tullarna för den del av exporten
som ryms inom de årligen ökande kvantitetsramarna. Huruvida gemenskapen
kan komma att utnyttja möjligheten att ta ut högre tull i de fall
den svenska exporten överskrider de indikativa ramarna kan inte
förutsägas. Av betydelse för detta torde bli såväl det allmänna konjunkturförloppet
som utvecklingen inom berörda industrisektorer. Eventuella
överskridanden av ramarna kan förväntas äga rum först mot slutet av
varje år. Det finns därför anledning att förmoda att den högre tullen —
eftersom den skall gälla endast till årets utgång — kommer att belasta
endast relativt begränsade kvantiteter.

Vidare framhåller departementschefen att den europeiska pappersindustrins
farhågor för ökande konkurrens för den nordiska industrin är en
politisk realitet i EEC-länderna. Mot bakgrund av tidigare förhandlingserfarenheter
måste det även för svenska papperstillverkare framstå som
en väsentlig och ingalunda självklar framgång att efter en fastställd

gentemot tredje land (%)

1973

1974

1975

1976

UU 1972:20

övergångstid få tullfri tillgång till hela den västeuropeiska marknaden.
Man bör också hålla i minnet att en stor del av den svenska
skogsindustrins produktion — tidningspapper och massa — redan åtnjuter
tullfrihet på EEC-marknaden samt att tullavvecklingen för sågverksindustrin
och övrig träbearbetande industri följer den normala tidtabellen.
Departementschefens allmänna bedömning är att avtalet trots särbestämmelserna
innebär väsentliga fördelar för den svenska skogsindustrin.

Eör att bibehålla jämvikten i konkurrensförhållandena på stålområdet
kommer Sverige, som följd av att gemenskaperna tillämpar särskilda
bestämmelser, att förlänga tullavvecklingen vid import från gemenskaperna
till sju år för specialstål, bandjärn, viss tunnplåt samt rör. Sverige har
förbehållit sig rätten att senare inrätta indikativa kvantitetsramar för
specialstål och rör om så skulle visa sig nödvändigt.

I propositionen meddelas att det inom papperssektorn inte funnits
skäl att begära liknande säranordningar. Förlängt gränsskydd för den
svenska pappersindustrin skulle, på grund av vår obetydliga pappersimport,
inte få någon ekonomisk betydelse.

Som känsliga varor har gemenskaperna dessutom under förhandlingarna
betecknat ytterligare att antal varor, vilka dock inte omnämns i
avtalet, nämligen kisel, plywood, spånskivor, träfiberplattor, kvarnstenar,
slipstenar, slipmedel, varor av asfalt etc., varor av sten, eldfast konstruktionsmaterial,
vissa halvfabrikat av koppar, kullager, grafitelektroder och
dragbilar.

Tullarna för dessa kommer att avvecklas enligt den ordinarie tidtabellen
utan någon förlängning. Gemenskaperna har emellertid låtit förstå att
utvecklingen av importen av dessa varor kommer att bli föremål för en
statistisk övervakning. Härigenom kan upplysningar snabbt erhållas om
någon marknadsstörning hotar uppstå som skulle kunna leda till att
skyddsklausuler åberopas enligt det normala förfarandet.

Avtalet innehåller i protokollen 1 och 4 vissa särbestämmelser
avseende handeln med Irland.

Livsmedelsindustriprodukter
(Art. 9—10, protokoll 2)

För en rad livsmedelsindustriprodukter och andra bearbetade jordbruksvaror
utgår vid import till EEC dels en fast avgift (värdetull) som
utgör manufaktureringsskydd, dels en rörlig avgift som har till syfte att
utjämna skillnaden mellan prisnivåerna i EEC och på världsmarknaden
för de jordbruksvaror som ingår i produkterna. En del varor har, i likhet
med vad som ibland är fallet även i Sverige, enbart ett tullskydd, som i
vissa fall inbegriper såväl råvaruprisutjämning som manufaktureringsskydd.

De varor som ingår i överenskommelsen återfinns i de till protokoll 2
fogade tabellerna. Dessa upptar bl. a. choklad och konfektyrer, makaroner,
cornflakes, matbröd, däribland knäckebröd, såser och soppor
läskedrycker och öl.

UU 1972:20

Enligt avtalet skall parterna för dessa varor avskaffa manufaktureringsskyddet
men ha rätt att ta ut en rörlig avgift eller en schablontull eller att
vidta interna åtgärder i syfte att utjämna prisskillnaderna på i produkten
ingående jordbruksråvaror. Sålunda kommer EEC att avveckla den fasta
delen av gränsskyddet, manufaktureringsskyddet. För varor där endast
tull utgår kommer den del av tullen som utgör manufaktureringsskydd
att avvecklas. Däremot behålls den rörliga avgiften respektive den del av
tullen som utgör kompensation för råvaruprisskillnaden. Detta innebär
också att Storbritannien och Danmark kommer att införa rörlig avgift
eller schablontull för vissa varor som nu är tullfria enligt EFTA-konventionen.
Sverige kommer för samma varor, med undantag av jäst, att
likaledes avveckla manufaktureringsskyddet. När det gäller prisutjämningen
för råvaror kan Sverige antingen tillämpa nu gällande interna
system eller införa en rörlig avgift av det slag som förekommer i EEC.

Överenskommelsen medför att vissa livsmedelsindustriprodukter, som
ej varit föremål för frihandel i EFTA, nu kommer att få tullförmåner i
hela den utvidgade gemenskapen. Detta gäller t. ex. knäckebröd. Andra
åter, som varit industrivaror i EFTA och där givits frihandelsbehandling,
t. ex. fisk- och skaldjurskonserver, omfattas inte av avtalet och kommer
därför i Danmark och Storbritannien att successivt beläggas med tull.

Det gemensamma förvaltningsorganet skall avgöra om ytterligare, icke
jordbruksreglerade, varor hänförliga till kapitel 1—24 senare skall
inkluderas i avtalet. Principiell enighet råder redan nu om att vissa
alkoholhaltiga drycker hänförliga till tulltaxenummer 22.09 skall ingå i
avtalet.

Enligt art. 10 ges parterna möjlighet att företa de anpassningar av
avtalets regler som kan bli aktuella till följd av ändringar i deras
jordbrukspolitik. Vid sådana anpassningar skall hänsyn tas till den andra
partens intressen.

Jordbruk och fiske
(Art. 15)

Frihandeln Sverige — EEC omfattar inte jordbruksvaror. Enligt EEC:s
definition ingår i begreppet jordbruksvaror förutom de egentliga jordbruksprodukterna
även fisk, vissa livsmedelsprodukter, vin, frukt, grönsaker
och levande växter.

Färsk fisk omfattas sålunda inte av avtalet och kommer i likhet med
frysta fiskfiléer samt fisk- och skaldjurskonserver att beläggas med tull i
Danmark och Storbritannien. För den viktigaste svenska exportvaran
inom fiskområdet, sill, är EEC:s tull emellertid suspenderad. I särskild
skriftväxling har Sverige åtagit sig att behålla den nuvarande tullfriheten
för frysta fiskfiléer samt fisk- och skaldjurskonserver vid import från
Danmark och Storbritannien samt att utsträcka dessa förmåner att gälla
hela EEC. Dessa åtaganden gäller dock endast så länge någon genomgripande
förändring i konkurrensförhållandena inom fiskerinäringen inte
sker. Sådana förändringar kan vara att EEC upphäver nuvarande

UU 1972:20

suspendering av silltullen eller att de svenska fiskarnas landningsrättigheter
i Danmark upphör.

I anslutning till avtalet har Sverige utfäst sig att ensidigt bevilja EEC
tullförmåner för vin och vissa trädgårdsprodukter. Tullen avskaffas helt
för vin och blomsterlökar. Den sänks med 50 % för vindruvor, persikor,
mimosa, ljung, ginst, blomkål (under maj månad), nyskördade morötter
(den 1 maj—den 30 juni) samt med 1 kr./kg för rosor (den 1
december—29 februari) och tulpaner (den 1 mars—den 30 november).

I propositionen meddelas härom bl. a. följande.

Gemenskaperna hävdade vid förhandlingarna att ensidiga svenska
medgivanden var nödvändiga på jordbruksområdet för att skapa en
rimlig balans i avtalet. Några medgivanden från EEC:s sida kunde inte
komma i fråga. Under förhandlingarnas slutskede befanns vissa begränsade
medgivanden nödvändiga för att nå en tillfredsställande helhetslösning.

De svenska medgivandena på trädgårdsområdet torde i stort sett inte
ha någon negativ inverkan på den svenska trädgårdsnäringens konkurrensförhållande.
Departementschefen erinrar i detta sammanhang om att
Sverige beviljat eller avser att bevilja utvecklingländerna vissa tullförmåner
på ifrågavarande varuområde. Departementschefen finner det naturligt
att ifrågavarande tullättnader skall kunna utsträckas att gälla även de
kvarvarande EFTA-länderna.

Parterna uttalar i avtalet att de skall söka utveckla handeln med
jordbruksvaror under hänsynstagande till sin jordbrukspolitik. De förbinder
sig också att inte tillämpa sina sanitära och veterinära bestämmelser
på ett diskriminerande sätt eller så att handeln otillbörligt hindras.

Departementschefen framhåller beträffande avtalets konsekvenser för
jordbruk och livsmedelsindustri bl. a. följande. Den svenska fiskförädlingsindustrins
konkurrenssituation kommer att förändras genom att den
svenska exporten till de tidigare EFTA-medlemmarna Danmark och
Storbritannien i framtiden kommer att mötas av EEC-tullar.

Sveriges fiskares riksförbund har gjort en framställning om åtgärder
med anledning av EEC-avtalet. Den har överlämnats till fiskeri näringsutredningen
för att beaktas vid dess fortsatta arbete.

De förmåner som Sverige bl. a. som följd av EFTA-samarbetet haft på
den engelska marknaden vid export av bacon och smör går av allt att
döma förlorade, när Storbritannien lämnar EFTA.

Den svenska exporten av härdade marina fetter och oljor, vilken är
tullfri enligt EFTA-konventionen, kommer att beläggas med tull vid
export till de nya medlemsländerna i EEC. Frågan om att eventuellt höja
gränsskyddet till Sverige för fettvaror, inkl. margarin, bereds för
närvarande och kommer om särskild åtgärder krävs att i särskild ordning
anmälas för riksdagen.

Utvidgningen av EEC föranleder en ändring av EEC:s marknadsreglering
för nötkött. De nya reglerna kommer i vissa marknadslägen att
innebära ett större ekonomiskt utbyte vad gäller den svenska nötköttsexporten.

Vid förhandlingarna med EEC har Sverige understrukit att utvidgningen
av EEC kommer att medföra problem för den traditionella
svenska exporten till de nya medlemsländerna av bl. a. oljor och fetter,
fiskvaror, bacon och smör och att Sverige med hänsyn härtill har för
avsikt att med hänvisning till bestämmelserna i art. 15 i avtalet mellan

UU 1972:20

Sverige och EEC ta upp förekommande problem på jordbruksområdet i
syfte att finna lämpliga lösningar på dem.

Under hösten har kontakter inletts mellan vissa av de kvarvarande
EFTA-länderna i syfte att nå överenskommelser om ömsesidiga lättnader
i exporten av jordbruksprodukter.

Urspru ng sregler

För att de varor som omfattas av avtalet mellan Sverige och de
utvidgade gemenskaperna skall komma i åtnjutande av tullförmånerna
krävs att de har ursprung i Sverige eller i gemenskaperna.

Reglerna för vilka varor som skall anses ha ursprung återfinns i
protokoll 3. De är i vissa avseenden annorlunda än EFTA:s. Det nya
systemet är utvecklat ur de föreskrifter som gäller bl. a. för de nyligen
införda generella tullpreferenserna för u-länderna inom UNCTAD.

Enligt reglerna skall en vara anses ha ursprung i Sverige eller i EEC om
den helt framställts där eller framställts där genom bearbetning eller
behandling av importerat material, på villkor att materialet därvid
genomgått en bearbetning som är tillräcklig enligt avtalets bestämmelser.
Detta villkor gäller dock inte material som har ursprung i EEC eller
Sverige.

Huvudregeln är att en vara anses ha undergått tillräcklig bearbetning
om den framställda varan därigenom blir hänförlig till annat tulltaxenummer
än var och en av de varor som använts som material. Denna
huvudregel kompletteras med föreskrifter i två bearbetningslistor, A och
B.

Lista A innehåller en omfattande förteckning över varor för vilka
specifika krav gäller utöver huvudregelns nummerväxlingskrav. Som
exempel kan nämnas att på verkstadsområdet material av icke-ursprung
får användas till högst 40 % av slutvärdet. På textilområdet krävs i regel
att bearbetningen skett i två steg (t. ex. både spinning och vävning) för
att varorna skall få ursprung.

Lista B upptar varor för vilka där angivna bearbetningar är ursprungskvalificerande
även om nummerväxling ej äger rum. Denna lista innehåller
även vissa toleransregler som medger användande av icke-ursprungsmaterial
upp till en viss andel av slutvärdet trots att nummerväxling ej
skett genom bearbetningen. För så gott som alla kemiska produkter kan
20 % och för verkstadsindustriprodukter i allmänhet 5 % av icke-ursprungsmaterial
hänförligt till samma tulltaxenummer som exportvaran
sålunda ingå. För förbränningskolvmotorer (84.06), andra motorer
(84.08) och symaskiner (84.41) gäller emellertid att man tolerar att
icke-ursprungsmaterial till ett värde motsvarande högst 40 % av den
färdiga varans värde ingår i slutprodukten. För vissa maskiner för
pappersindustrin (84.16, 84.17, 84.31, 84.33) gäller en dylik toleransregel
om 25 % och för bildelar (87.06) om 1 5 %.

Avtalet innehåller bestämmelser som gör det möjligt att vid ursprungsbestämningen
ta hänsyn till bearbetning i olika länder (s. k. kumulation).

UU 1972:20

Bestämmelserna förutsätter att förhållandena mellan EEC-länderna och
övriga EFTA-länder liksom EFTA-Iänderna sinsemellan skall regleras i
avtal som alla innehåller samma regler.

En varas ursprung — och därmed rätt till preferensbehandling - skall
styrkas med ett intyg som upprättas av exportören och bestyrks av
tullmyndighet (varucertifikat). Certifikatet skall avlämnas till tullmyndighet
i importlandet. Formulärens utformning och innehåll är fastlagda i
protokollet.

I ursprungsprotokollet förutses att tullmyndigheterna i de olika
länderna skall ha ett nära samarbete och varje land förbinder sig att
beivra överträdelser av ursprungsreglerna, inbegripet lämnande av oriktig
uppgift.

Under övergångstiden för tullavvecklingen (dvs. 1 april 1973 - 1 juli
1977) kommer varor som exporteras till länder inom nuvarande EFTA
och som utgör ursprungsvaror enligt de nya reglerna att bli tullfria i dessa
länder, dock endast under förutsättning att varorna erhållit ursprung och
har undergått ytterligare bearbetning inom EFTA. Vid ursprungsbestämningen
av dessa varor skall sålunda material från nuvarande
gemenskaperna anses som tredjelandsmaterial. Detta innebär att svenska
exportvaror som innehåller material och komponenter från nuvarande
sex gemenskapsländer i sådan utsträckning att varorna inte utgör
ursprungsvaror med enbart nuvarande EFTA:s område som grund för
ursprungsbestämningen inte kommer att åtnjuta tullfrihet. De kommer
däremot att behandlas som varor med ursprung i EEC och sålunda bli
berättigade att importeras till den vid varje tillfälle gällande nedsatta
tullen. Motsvarande gäller även vid import till Sverige.

Departementschefen framhåller bl. a. att behovet av ursprungsregler
hänger samman med att parterna i frihandelsöverenskommelsen behåller
rätten att själva bestämma sina yttre tullar. Om ursprungsregler helt
saknades skulle det föreligga risk för snedvridning av handeln. Det skulle
nämligen kunna vara fördelaktigt att importera tredjelandsvaror via det
land som har den lägre tullen för att sedan låta dem direkt eller efter
obetydlig bearbetning tullfritt gå vidare till den andra parten.

De nu föreliggande ursprungsreglerna utgör resultat av ingående och
omfattande förhandlingar. Tillsammans med övriga icke-medlemskapssökande
länder har Sverige sökt få reglerna så utformade att de skall vara
enkla att tillämpa för både exportörer och myndigheter. Det har
emellertid inte varit möjligt att få alla önskemål i det avseendet
tillgodosedda.

Liksom när ursprungsreglerna i EFTA infördes är det svårt att
överblicka hur dessa regler kommer att verka i praktiken. Det gäller
därför att fortlöpande följa tillämpningen av reglerna och att vid behov
söka få en anpassning av reglernas innehåll. Sådana frågor kan tas upp till
behandling i det gemensamma förvaltningsorganet. Kungl. Majit bör
kunna godkänna de ändringar i ursprungsreglerna, som kan bli aktuella.

För att systemet med ursprungsregler skall kunna tillämpas på ett
korrekt men samtidigt smidigt sätt av de svenska exportörerna kommer
tullverket att svara för en omfattande rådgivning. I arbetet med dessa
frågor bör tullverket etablera en nära samverkan med kommerskollegium.
Sveriges Exportråd och de auktoriserade handelskamrarna i Sverige

UU 1972:20

kommer också att bistå exportörerna i dessa frågor.

Avtalet nödvändiggör en anpassning av EFTA-konventionens ursprungsregler.
Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att för Sveriges del
godkänna de ändringar i ursprungsreglema som EFTA-länderna kan
komma att enas om.

Konkurrensregler

Konkurrensreglerna är tillämpliga på avtalsparterna, dvs. Sverige som
stat och gemenskapen som organisation. Enskilda rättssubjekt kan således
inte själva väcka talan eller ställas till ansvar under åberopande av
bestämmelserna. Det ankommer på svenska staten respektive vederbörande
organ inom EEC att tillse att reglerna följs.

I art. 23 föreskrivs att kartellsamarbete och missbruk av dominerande
marknadsställning från ett eller flera företags sida är oförenliga med
avtalet i den mån dessa förfaranden är ägnade att påverka det varuutbyte
som avtalet omfattar.

I fråga om tillämpningen av bestämmelserna gäller enligt art. 27 att en
part, som anser att ett förfarande strider mot konkurrensreglerna, skall
kunna ta upp ärendet i det förvaltningsorgan som skall upprättas enligt
avtalet.

Om parterna inte kan komma överens i förvaltningsorganet inom tre
månader kan den skadelidande parten vidta de skyddsåtgärder som den
anser nödvändiga för att undanröja de allvarliga svårigheter som uppstått.
Skyddsåtgärder kan också tillgripas om en part, sedan man i förvaltningsorganet
enats om att ett visst förfarande är otillåtet, underlåter att
upphöra med förfarandet inom en viss överenskommen frist.

Beträffande tolkningen av konkurrensreglerna har gemenskapen i en
till avtalet fogad förklaring framhållit att den för sin del kommer att
tolka bestämmelserna i art. 23 på grundval av Romfördragets motsvarande
bestämmelser i art. 85, 86 och 90 och den rättspraxis som utvecklats
inom gemenskapen. Detta innebär bl. a. att vissa karteller kan bli tillåtna,
t. ex. om de har påtagliga rationaliseringseffekter.

Departementschefen framhåller bl. a. att avtalsbestämmelserna står i
god överensstämmelse med svensk lagstiftning och i praxis i fråga om
konkurrensbegränsningar. De har också i stort sett samma innehåll som
våra åtaganden enligt EFTA-konventionen. Gemenskapens grundsyn på
konkurrensbegränsningar överensstämmer i allt väsentligt med svensk
rättsuppfattning. Gemenskapen har således bl. a. visat sig angelägen att
stärka de mindre och medelstora företagens konkurrenskraft genom att
underlätta samarbetet mellan dem. Samtidigt har man inskridit mot
konkurrensbegränsningar, som allvarligt skadat konsumenternas intressen.
EEC-avtalet kommer inte att hindra vissa typer av kartellsamarbete
som är till fördel för näringslivets utveckling och för konsumenterna,
t. ex. specialiserings- och rationaliseringskarteller.

Offen tliga stödåtgärder

Offentliga stödåtgärder, som snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är

2 Riksdagen 1972. 9 sami. Nr 20

UU 1972:20

enligt konkurrensbestämmelserna i art. 23 oförenliga med avtalet i den
mån åtgärderna är ägnade att påverka handeln mellan Sverige och EEC.

EEC kommer för sin del att enligt den förutnämnda förklaringen vid
tillämpningen utgå från den rättspraxis som utbildats inom EEC vid
tillämpningen av art. 92 i Romfördraget. Statliga stödåtgärder kommer
således i avtalsförhållandet Sverige—EEC att vara tillåtna i samma
utsträckning som inom gemenskapen. Detta innebär bl. a. att exempelvis
åtgärder tillåts som avser att främja områden med onormalt låg
levnadsstandard eller allvarlig arbetslöshet. Beträffande samråds- och
besvärsförfarande samt möjligheterna att tillgripa skyddsåtgärder gäller
samma regler som i fråga om de nyss beskrivna konkurrensbegränsande
åtgärderna.

Departementschefen framhåller att han inte kan finna att målen och
medlen för den svenska regionalpolitiken står i strid med vad som gäller
inom gemenskapen. Risken för konflikter i detta avseende bedöms som
liten. Avtalet utgör enligt departementschefens mening inte något hinder
för en fortsatt aktiv regionalpolitik av det slag som bedrivs i Sverige. Den
svenska regeringen och riksdagen kommer liksom hittills att bestämma
formerna för och innehållet i den svenska regionalpolitiken. Skulle
endera parten trots allt i framtiden komma att anse att en viss åtgärd
strider mot avtalet och tvist sålunda uppstå om avtalets tillämpning, kan
det i sista hand bli fråga om att den andra parten vidtar handelspolitiska
åtgärder för att återställa konkurrensläget. Ingendera parten kan tvinga
den andra parten att avstå från att vidta en stödåtgärd.

Skyddsåtgärder

Avtalet innehåller ett antal bestämmelser som anger när endera parten
utan hinder av vad som i övrigt föreskrivs i avtalet kan vidta de åtgärder
som den anser påkallade. Motsvarigheter till dessa bestämmelser finns i
EFTA-konventionen och GATT.

Reglerna om sådana skyddsåtgärder återfinns i art. 20—22, 24—28.
Därav framgår att skyddsåtgärder bl. a. kan tillgripas i följande fall:
om endera parten gör sig skyldig till avtalsbrott (art. 22),
om importen av en vara på grund av tullnedsättningen ökar så att den
medför eller hotar att medföra allvarlig skada för importlandets
produktion och exportlandet har avsevärt lägre tullar på de råvaror,
halvfabrikat eller komponenter som ingår i ifrågavarande produkter (art.
24),

vid dumping, varvid skyddsåtgärder skall kunna vidtagas i enlighet
med GATT:s antidumpingkod (art. 25),

i händelse av allvarliga störningar inom en sektor av näringslivet eller
svårigheter som kan leda till en allvarlig förändring i den ekonomiska
situationen inom en region (art. 26).

Avtalet ger även möjlighet att vidta skyddsåtgärder vid betalningsbalanssvårigheter
och skyddsåtgärder som påkallas med hänsyn till allmän
ordning, säkerhet och försvar m. m. (art. 18, 20, 21).

Skyddsåtgärder skall enligt huvudregeln föregås av konsultationer i
förvaltningsorganet. Syftet skall vara att komma till rätta med situatio -

UU 1972:20

nen utan skyddsåtgärder.

I vissa undantagssituationer har en part rätt att vidta provisoriska
skyddsåtgärder utan föregående överläggning i förvaltningsorganet. Denna
möjlighet föreligger när exceptionella förhållanden, som kräver
omedelbart ingripande, omöjliggör en föregående undersökning.

Sådana provisoriska åtgärder kan vidtas i samband med snedvridning
på grund av tullskillnader vid dumping, vid sektors- och regionalsvårigheter
samt i fall av exportstöd som har en direkt och omedelbar verkan
på handeln.

Skyddsåtgärderna skall i första hand väljas så att de medför minsta
möjliga störningar i samarbetet.

Enligt art. 27 kan skyddsåtgärderna göras till föremål för regelbundna
överläggningar. Syftet med dessa överläggningar skall vara att göra det
möjligt att snarast upphäva åtgärderna.

En grundtanke har varit att genom detaljerade föreskrifter begränsa
tillgripandet av skyddsåtgärder och de skadliga verkningar som dessa kan
få på samarbetet i stort. Departementschefen säger sig vara övertygad om
att parterna inte kommer att vidta skyddsåtgärder utan mycket starka
skäl.

A vtalets förvaltning

En blandad kommitté, bestående av representanter för de avtalsslutande
parterna, skall upprättas med uppgift dels att vaka över att avtalet
tillämpas på rätt sätt, dels att vara forum för konsultationer mellan
parterna.

Beslut i förvaltningsorganet skall alltid fattas enhälligt.

Utvecklingsbarhet
(Art. 32)

Artikeln utgör en precisering av uttalanden i inledningen om avtalets
utvecklingsbarhet. Om någondera parten anser, att det finns ett gemensamt
intresse av att samarbetet utvidgas till områden som från början inte
täcks av avtalet, kan denna part göra framställning hos den andra parten
om en sådan utvidgning. På grundval av en sådan begäran kan parterna ge
förvaltningsorganet i uppdrag att förbereda frågan i syfte att avge
lämpliga rekommendationer. Under förutsättning att parternas självständiga
beslutanderätt inte påverkas, kan sådana rekommendationer avse en
samordnad harmonisering av bestämmelserna på ett visst område.

Departementschefen framhåller att det redan på ett tidigt stadium av
förhandlingarna med gemenskapen stod klart att samarbetet inte skulle få
den omfattning som man på svensk sida önskade. Detta beror på flera
omständigheter. Dels önskade man nå fram till en uppgörelse, som kunde
träda i kraft samtidigt med gemenskapernas utvidgning, dels har
gemenskaperna på en rad för oss intressanta samarbetsområden heller
inte utformat någon gemensam politik eller inlett något samarbete. Dels
kan t. ex. osäkerheten inom EEC i fråga om verkningarna av gemenska -

UU 1972:20

pens utvidgning ha medfört tveksamhet i fråga om ett mer preciserat
samarbete på vissa områden. Det resultat som uppnåtts i förhandlingarna
betraktas av departementschefen som tillfredsställande. Parterna har
enats om en smidig procedur för inledandet av diskussioner om att
utveckla samarbetet när det kan gagna båda parter. Vidare förutser
avtalets bestämmelser om utvecklingsbarhet möjligheten av en samordnad
harmonisering. Innebörden härav är att parterna i syfte att underlätta
handeln kan vara intresserade av att införa likartade regler på vissa
områden. Det har av gemenskapen uttalats att det i detta sammanhang
kan bli' fråga om att införa en särskild procedur för information och
samråd. Departementschefen vill understryka att parterna bevarar oinskränkt
frihet, att i de olika frågor som kan bli aktuella för samarbete, ta
ställning till om, hur långt och i vilken form man är beredd att samarbeta.
Varje beslut om en utvidgning av samarbetet måste enligt art. 32
godkännas i vederbörlig konstitutionell ordning.

På vissa områden har Sverige uttryckt direkt intresse för ett
samarbete. Dessa finns angivna i regeringens deklaration den 6 september
1971. Där nämns det svenska intresset av att delta i avveckling av
tekniska eller icke-tariffära handelshinder. Vidare bör samarbetet kunna
syfta till att underlätta för parterna att harmonisera tekniska föreskrifter
samt till ömsesidiga erkännanden av provningsresultat. Det är också
mycket angeläget att skapa bättre förutsättningar för svensk industri att
få delta på lika villkor i den offentliga upphandlingen inom EEC.
Departementschefen räknar slutligen med att Sverige och gemenskapen
kommer att ha ett gemensamt intresse av att bygga ut samarbetet i fråga
om energipolitik, energiförsörjning, transportpolitik, miljövård, forskning
och tekniskt utvecklingsarbete. Ett dylikt samarbete förekommer redan
mellan Sverige och gemenskapen på vissa områden, bl. a. i fråga om
teknologi och patenträtt samt på stålområdet. Vid sidan av områden där
parterna har ett intresse av direkt samarbete finns ett antal områden, där
ömsesidig information och samråd är värdefulla. Detta gäller exempelvis
konjunktur- och stabiliseringspolitik samt valutapolitik.

Övriga bestämmelser

Avtalet träder i kraft den 1 januari 1973 under förutsättning att det
då slutligt godkänts av båda parter (art. 36). Avtalet kan sägas upp med
12 månaders varsel.

Avtalet med den europeiska kol- och stålgemenskapen (CECA)

Allmän karakteristik

Avtalet mellan Sverige och CECA har i huvudsak utformats på samma
sätt som avtalet med EEC. Ett flertal artiklar är identiska i de båda
avtalen. En viktig skillnad är emellertid att avtalet med CECA går längre
än till en avveckling av tullar och kvantitativa restriktioner för de berörda
varorna. Genom avtalet blir nämligen CECA:s prisregler för järn och stål
gällande även i Sverige.

Avtalet skall tillämpas på varor som anges i bilagan till avtalet, dvs. kol
och koks, malm, järn, skrot och stål (samma varor som omfattas av
CECA-fördraget).

UU 1972:20

Liksom för industrivarorna i avtalet med EEC förutses som huvudregel
att tullavvecklingen skall vara slutförd den 1 juli 1977. I fråga om
specialstål kommer dock samma särbestämmelser att gälla som för de
tidigare angivna känsliga varorna i avtalet med EEC.

Prisregler
(Art. 20)

Gemenskapens prisregler skall tillämpas på ett stort antal järn- och
stålprodukter, men däremot inte för malm eller kol och koks. Dessa
regler syftar till att skapa en marknad med jämn och stadig avsättning av
produktionen, en stabil prisnivå och normala förräntningsmöjligheter.

Särskilt förbud föreskrivs mot osund konkurrens, i synnerhet prissänkningar
av tillfällig och lokal karaktär, som syftar till att uppnå en
monopolställning inom den gemensamma marknaden och mot diskriminerande
förfaranden, som innebär att en säljare tillämpar olika villkor vid
jämförbara affärstransaktioner.

Reglerna innebär vidare bl. a. att tillverkarna åläggs att publicera sina
priser med särskilt valda s. k. basorter. Priset gäller fraktfritt inom ett
begränsat område omkring basorten. För längre bort belägna köpare
tillkommer frakt enligt likaledes offentliggjorda tariffer. Dessa regler
modifieras av möjligheten för verken att anpassa priserna till andra
företags lägre offerter.

Gemenskapen skall utsträcka tillämpningen av prisreglerna till att avse
gemenskapsföretagens försäljning till svenskt område. Sverige skall för sin
del garantera att svenska företag efterlever prisreglerna vid leveranser på
svenskt område eller till gemenskapen. Bestämmelserna innebär emellertid
inte att företagen fråntas sin grundläggande frihet att själva bestämma
sina priser.

Om prisreglerna överträds eller tillämpas olika av Sverige och
gemenskapen och detta leder till att störningar uppstår på någondera
partens marknad, kan den berörda parten vidta skyddsåtgärder. Bestämmelserna
överensstämmer med motsvarande föreskrifter i avtalet med
EEC. Störningar till följd av brott mot prisreglerna skall kunna diskuteras
i det gemensamma förvaltningsorganet.

Om enighet inte uppnås mellan parterna eller om det felande företaget
inte åläggs sanktioner som är acceptabla för båda parter kan den
förfördelade parten vidta motåtgärder. Dessa åtgärder kan bestå i att
lämnade tullkoncessioner återtas och i att de berörda företagen befrias
från att respektera prisreglerna i sina transaktioner på motpartens
marknad. Sådana skyddsåtgärder skall omedelbart bli föremål för
konsultationer i förvaltningsorganet så att de snarast kan upphävas.

Den berörda parten kan i brådskande fall — utan föregående
konsultationer i förvaltningsorganet — direkt vända sig till sin motpart
med begäran om att ett visst förfarande skall upphöra och att sanktioner
skall vidtas mot ett felande företag.

UU 1972:20

Departementschefen framhåller att stålpriserna på den svenska marknaden
i dag står under starkt inflytande av prisutvecklingen på världsmarknaden.
Detta har lett till betydande prisfluktuationer, eftersom
världsmarknadspriserna växlar i takt med de i hög grad konjunkturberoende
variationerna i tillgång och efterfrågan. Inom gemenskaperna har
prisutvecklingen som följd av CECA:s prissystem i regel haft ett lugnare
förlopp. Den ömsesidiga tillämpningen av CECA:s prissystem kan
förväntas leda till mera dämpade prissvängningar i vårt land. Väsentligt
blir att vi undgår att i fortsättningen drabbas av de kontinentala verkens
samordnade prissättning på exportmarknaderna, vilken i lågkonjunkturer
varit mycket besvärande för våra tillverkare. Medan prisnivån i Sverige
sålunda vid efterfrågeunderskott efter det nya prissystemets införande
kan väntas bli något högre än hittills i sådana lägen, kan i stället prisnivån
vid efterfrågeöverskott väntas ligga under den den eljest skulle ha haft.

Mellan vissa av de kvarvarande EFTA-länderna pågår överläggningar
om åtaganden att inbördes tillämpa prisregler motsvarande dem som
finns i dessa länders avtal med CECA. Om överenskommelse kan träffas
om sådana åtaganden bör det ankomma på Kungl. Maj:t att för Sveriges
del godkänna dem.

Behov av åtgärder från statsmakternas sida

Särskild proposition kommer att föreligga för riksdagen om de av
avtalet föranledda ändringarna i tulltaxan. 1 detta sammanhang kommer
också att behandlas frågor i samband med administrationen av avtalets
ursprungsregler och bestämmelser om beivrande av överträdelser av dessa
regler.

Den enda vara, som för närvarande är underkastad krav på importlicens
i handeln med EEC är bilar. Sedan länge är detta licenstvång av rent
formell natur. Bestämmelsen i avtalet fordrar emellertid alt licenstvånget
upphävs gentemot EEC på samma sätt som skett gentemot EFTA-länderna.
Erforderliga åtgärder kan vidtas av Kungl. Maj:t.

Vid tillämpning av avtalets skyddsklausuler kan återinförande av tullar
i Sverige aktualiseras. Avtalet ger Sverige rätt att inrätta indikativa
kvantitetsramar för specialstål och stålrör, vilket kan innebära återinförande
av tull. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att i förekommande fall
besluta om de avvikelser från eljest föreskriven tullnedsättning eller
tullfrihet som är förenliga med avtalet.

Om skyddsåtgärder i form av kvantitativa importrestriktioner blir
aktuella har Kungl. Maj:t befogenheter att besluta om det.

En komplettering av den svenska lagstiftningen om konkurrensbegränsning
kan bli aktuell. Något omedelbart behov av sådan komplettering
torde inte föreligga. Lagen bör emellertid redan nu ändras på sådant
sätt att även fall av konkurrensbegränsning utom Sverige kan utredas med
stöd av lagen.

Enligt avtalet med CECA åtar sig Sverige att vidta åtgärder som är
nödvändiga för att säkerställa genomförandet av avtalets prisregler. Enligt
det förslag till lag om prisbestämmelser för järn- och stålmarknaden som
bifogats propositionen skall Kungl. Majit eller den myndighet som Kungl.
Majit bestämmer meddela de föreskrifter som behövs för att tillämpa

UU 1972:20

avtalsbestämmelserna. Företagen behåller sin grundläggande frihet att
själva bestämma sina priser. Föreskrifter behöver emellertid ges om att
priserna skall anknytas till viss basort, att priser och övriga försäljningsvillkor
skall publiceras, att priserna inte får vara diskriminerande, att
avvikelser från de publicerade priserna får ske endast på vissa villkor
m. m. Vidare behöver meddelas föreskrifter som säkerställer att prisangivelser
sker för transporter av järn- och stålvaror. Lagförslaget föreskriver
också att företagare är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för
övervakning av att avtalsbestämmelserna iakttas. Uppgiftsskyldighet kan
även åläggas vederbörande att tillhandahålla avtal och andra handlingar
och att inställa sig inför den behöriga myndigheten. Sedvanliga sekretessregler
förutses härvid gälla.

Genom avtalen med EEC och CECA kommer nya arbetsuppgifter att
åläggas i första hand generaltullstyrelsen och kommerskollegium, vilka är
de myndigheter som närmast kommer att svara för avtalens administration.
Väsentligt ökade arbetsinsatser kommer också att krävas av den
svenska delegationen i Bryssel.

Avsikten är att förslag om erforderliga personalförstärkningar skall
föreläggas 1973 års riksdag. För kommerskollegiets del avses detta ske i
proposition till nästa års vårriksdag med förslag till ändrad organisation
av verket.

Vid delegationen i Bryssel är personalförstärkning nödvändig redan
under innevarande budgetår. Detta gäller även till viss del kommerskollegium.
Kostnaderna för detta torde få täckas genom överskridande av
ifrågavarande anslag.

Motionerna

1 motionen 1972:1908 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) och
fru Frankel (fp) hemställs ”att riksdagen vid behandlingen av proposition
nr 135 angående avtal med den europeiska ekonomiska gemenskapen
m. m. uttalar sig för åtgärder som skyddar svensk sjöfart mot
flaggdiskriminering i enlighet med vad i motionen anförts.”

I motionen 1972:1909 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs ”att
riksdagen — med bifall till Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av
föreliggande avtal med de europeiska gemenskaperna — måtte i skrivelse
till Kungl. Majit uttala

1. att varje tillfälle till nya förhandlingsinitiativ bör utnyttjas för
överläggningar med gemenskaperna om en utveckling av samarbetet i det
slutliga syftet att — med de arrangemang som ett fullföljande av vår
alliansfria utrikespolitik kan kräva - uppnå svenskt medlemskap;

2. att — med hänsyn till de svårigheter det svenska jordbruket nu
kommer att ställas inför — förhandlingar snarast möjligt bör upptas med
såväl det utvidgade EEC som kvarvarande EFTA-länder i syfte att
åtminstone bibehålla den hittillsvarande exporten av svenska jordbruksprodukter.
”

I motionen 1972:1910 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs

UU 1972:20

”A. att riksdagen måtte godkänna avtalen mellan Sverige och den
europeiska gemenskapen respektive mellan Sverige och den europeiska
kol- och stålgemenskapens medlemsstater och den europeiska kol- och
stålgemenskapen samt bifalla de följdförslag som departementschefen
underställt riksdagen i anledning därav,

B. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att de diskussioner Sverige tagit upp både med EEC och EFTAstaterna
i syfte att snarast uppnå förenklingar och förbättringar av det i
avtalet intagna ursprungsregelsystemet bedrives med stor skyndsamhet,

2. att speciell vikt lägges vid att Sverige genom direkt kontakt med
EEC bör söka finna praktiska former för en svensk medverkan i
samarbetet inom EEC även på områden som ej täckes av de nu
föreliggande avtalen,

3. att inom regering och förvaltning ett förberedelsearbete för
utvidgning av de nu träffade avtalen med EEC snarast påbörjas för att
Sverige vid lämpligt tillfälle skall kunna begära nya förhandlingar med
EEC beträffande anslutningsform respektive sådan utveckling av samarbetet,
som skulle säkerställa en avtalsreglerad harmonisering av konkurrensvillkor
och konkurrensförutsättningar och som skulle garantera att vårt
förhandlingsmål om omfattande, nära och varaktiga relationer med EEC
uppnås, allt under förutsättning av oförändrad svensk neutralitetspolitik.
”

I motionen 1972:1911 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs

”1 första hand

att riksdagen måtte besluta att de i Kungl. Maj:ts proposition
föreslagna avtalen med EEC och Europeiska kol- och stålunionen
underställs folkets ställningstagande genom allmän folkomröstning, samt

att propositionen i övrigt icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

I andra hand

därest ovan ställda yrkanden icke vinner riksdagens bifall

att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1972:135.”

Utskottet har i detta sammanhang även behandlat punkten 1 i
motionen 1972:438 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs
”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

1. uttalar att Kungl. Maj:t, så snart förutsättningar därför
föreligger, bör vidta åtgärder för att utveckla och fördjupa
det avtal som nu förutses bli träffat med EEC, allt i enlighet
med de riktlinjer som anges i motion nr 294.”

Utskottet

Utskottet har inhämtat yttrande från skatteutskottet och näringsutskottet
över propositionen 1972:135 m. m. Yttrandena bifogas detta betänkande
som bilagor 1 och 2.

Utrikeshandeln har avgörande betydelse för Sveriges möjligheter att
med framgång driva en politik som syftar till full sysselsättning och snabb
ekonomisk tillväxt.

UU 1972:20

Ett fritt och omfattande varuutbyte med andra länder är av särskild
betydelse för ett litet land, som i så hög grad som Sverige utvecklat en
specialiserad och teknologiskt avancerad industri.

Sverige har därför också sedan länge aktivt deltagit i internationellt
ekonomiskt samarbete i syfte att riva ned tullar och andra handelshinder.
Målet för vår handelspolitik är en frihandel, som omfattar inte bara
Västeuropa utan hela den industrialiserade delen av världen och
u-länderna. Sverige har i det syftet konsekvent i GATT verkat för
förhandlingar som syftar till en expansion och fortgående frigörelse av
världshandeln.

Parallellt härmed har Sverige aktivt deltagit i strävandena att få till
stånd en stor tullfri marknad i Västeuropa. Dessa strävanden utgör led i
arbetet för att uppnå mera världsomfattande frihandelslösningar.

Västeuropa utgör i dag den viktigaste avsättningsmarknaden för svensk
export. Av denna går ungefär två tredjedelar till länder som är
medlemmar i den utvidgade europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC).

I propositionen redogörs för förhistorien till EEC:s utvidgning och till
gemenskapens förhandlingar med de länder som inte ansökt om
medlemskap.

Sverige har i sina förhandlingar med EEC eftersträvat ömsesidig
tullfrihet i handeln med industri- och jordbruksprodukter. Viktiga
förhandlingsmål har vidare varit att bevara tullfriheten i handeln med
övriga EFTA-länder samt att bevara och utveckla det nordiska samarbetet.

Utgångspunkten för valet av formen för svenskt deltagande i det
europeiska ekonomiska samarbetet har varit att deltagandet inte får
försvåra eller omöjliggöra ett strikt iakttagande av de krav som
neutralitetspolitiken ställer. Därom har enighet rått i riksdagen.

I regeringens deklaration den 10 november 1970 framhölls, att vi inte
kan delta i ett förpliktande utrikespolitiskt samarbete inom en viss grupp
av stater med syfte att utforma gemensamma ståndpunkter. Gränser sätts
också för våra möjligheter att acceptera en överflyttning av beslutanderätten
från nationella till internationella organ inom ramen för en
ekonomisk och monetär union.

1 oktober 1970 enades EEC-länderna om ett system för konsultation
och samverkan på utrikespolitikens område. Senare bekräftade de sin
beslutsamhet att förverkliga planerna på en ekonomisk och monetär
union.

1 mars 1971 förklarade regeringen under hänvisning till denna
utveckling, att ett svenskt medlemskap med hänsyn till neutralitetspolitiken
inte var en realistisk möjlighet för Sveriges del.

Utskottet finner att riktigheten av denna bedömning har bekräftats av
den utveckling som sedermera ägt rum inom EEC.

De överenskommelser som Sverige träffat med de europeiska gemenskaperna
och som nu av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen för godkännande,
utgör frihandelsavtal av samma karaktär som EFTA-konventionen.
Inga bestämmelser i överenskommelserna leder till att beslutanderätt som

UU 1972:20

tillkommer de svenska statsmakterna eller svenska myndigheter överlåtes
på gemenskapernas organ. Varje beslut om en utvidgning av samarbetet
mellan Sverige och gemenskaperna måste enligt avtalen (art. 32 respektive
art. 29) godkännas i vederbörlig konstitutionell ordning.

Genom överenskommelserna får svensk exportindustri efter en övergångstid
på i allmänhet fem år tillträde till en tullfri marknad om 300
milj. invånare som omfattar i det närmaste hela Västeuropa.

Därigenom skapas förbättrade förutsättningar för den svenska industrins
tillväxt och effektivisering, med de positiva verkningar detta kan få
på sysselsättning och inkomstutveckling.

Tullavvecklingen enligt överenskommelsen innebär givetvis också att
den svenska marknaden öppnas för fri konkurrens från näringslivet i
EEC-länderna. Som departementschefen framhåller, behöver detta i stort
inte medföra några allvarligare svårigheter. Bl. a. har Sverige sedan länge
fört en lågtullpolitik och även i övrigt sökt undvika restriktiva ingripanden
mot importen. Vårt näringsliv bedöms ha goda möjligheter att hävda
sig i den nya konkurrenssituationen. För de svenska konsumenterna
medför tullavvecklingen betydelsefulla fördelar.

Förhandlingarna mellan Sverige och gemenskaperna har varit hårda,
och slutresultatet utgör självfallet en kompromiss mellan parternas
utgångsbud. Förhandlingsresultatet innebär att våra väsentligaste önskemål
kunnat tillmötesgås inom ramen för ett frihandelsavtal. Bland
punkter där våra önskemål inte helt tillgodosetts kan nämnas frågor
rörande t. ex. avtalets varuomfattning, särbestämmelserna för vissa varor,
systemet för ursprungsregler och anordningar på jordbruks- och fiskeområdet.

Sålunda har förlängda tider för tullavvecklingen fått accepteras för
vissa varor. EECrs krav i dessa avseenden har motiverats av att den
normala takten för tullavvecklingen inom vissa sektorer inte ger tillräcklig
tid för gemenskapernas industrier att anpassa sig till en ökad konkurrens
från bl. a. Sverige. Sådana särbestämmelser gäller bl. a. på pappersområdet.
Utskottet delar departementschefens bedömning att avtalet trots
detta innebär påtagliga fördelar för den svenska skogsindustrin. Mot
bakgrund av erfarenheter från tidigare tullförhandlingar måste det även
för svenska papperstillverkare framstå som en väsentlig och ingalunda
självklar framgång att efter en fastställd övergångstid få tullfri tillgång till
hela den västeuropeiska marknaden. Man bör också hålla i minnet att en
stor del av den svenska skogsindustrins produktion — tidningspapper och
massa — redan åtnjuter tullfrihet på EEC-marknaden samt att tullavvecklingen
för sågverksindustrin och övrig träbearbetande industri följer den
normala tidtabellen.

Beträffande systemet för ursprungsregler, vilka är en nödvändig

UU 1972:20

beståndsdel av ett frihandelsavtal, vill utskottet ansluta sig till departementschefens
uttalande att det är svårt att överblicka hur reglerna
kommer att verka i praktiken. Systemet kan under ogynnsamma
omständigheter leda till en inte önskvärd byråkratisering av handelsutbytet.

Utskottet förutsätter att de svenska myndigheterna i nära samråd med
näringslivet noggrant kommer att följa dessa frågor och att regeringen,
där så befinns lämpligt, tar sådana initiativ som förutses i avtalet.
Utskottet har i detta sammanhang erfarit att vederbörande myndigheter
redan fortlöpande insamlar uppgifter om konkreta fall avseende möjliga
konsekvenser av ursprungsreglernas tillämpning. Det framhålls i propositionen
att tullverket kommer att svara för en omfattande rådgivning till
de svenska exportörerna.

Vad jordbruks- och fiskeområdet angår noterar utskottet att Sverige
vid förhandlingarna underströk att utvidgningen av EEC kommer att
medföra problem för den traditionella svenska exporten till de nya
medlemsländerna av bl. a. oljor och fetter, fiskvaror, bacon och smör.
Sverige har förklarat sin avsikt att med hänvisning till bestämmelserna i
art. 15 i avtalet mellan Sverige och EEC ta upp förekommande problem i
syfte att finna lämpliga lösningar på dem. Gemenskaperna har noterat det
svenska uttalandet och konstaterat att problem som uppstår kan tas upp i
det gemensamma förvaltningsorganet. Under hösten har också kontakter
inletts mellan vissa av de kvarvarande EFTA-länderna i syfte att nå
överenskommelse om ömsesidiga lättnader i exporten av jordbruksprodukter.

Oro för den osäkerhet som företagen kan komma att känna i fråga om
tolkning och tillämpning av avtalets skyddsklausuler uttalas bl. a. i
motionerna 1972:1909 och 1972:1910. Utskottet erinrar om departementschefens
uttalande att från svensk sida under förhandlingarna ställts
krav på att klausulerna skulle utformas så klart och entydigt som möjligt
för att därmed förebygga godtyckliga tolkningar, vilka skulle kunna
rubba avtalets stabilitet. Vidare begärdes att överläggningar alltid skulle
inledas mellan parterna, innan skyddsåtgärder vidtogs. Gemenskapen har
gått Sverige till mötes på flera punkter. Avtalet föreskriver således som
huvudregel att förhandsöverläggningar med motparten skall föregå
vidtagandet av skyddsåtgärder. Endast under ”exceptionella förhållanden”
kan en part frångå kravet om förhandsöverläggningar, men även i
detta fall skall överläggningar mellan parterna komma till stånd så snart
som möjligt. Avtalet innehåller detaljerade föreskrifter om de typer av
skyddsåtgärder som bör komma i fråga och om deras varaktighet. Vidare
anges att åtgärderna skall göras till föremål för regelbundna överläggningar.
Syftet med dessa överläggningar skall vara att göra det möjligt att
snarast upphäva åtgärderna. En grundtanke har varit att genom relativt
detaljerade föreskrifter begränsa tillgripandet av skyddsåtgärder och de
skadliga verkningar som dessa kan få på samarbetet i stort. Även om de
detaljerade procedurreglerna inte utgör någon garanti för att skyddsklausulerna
inte utnyttjas på ett otillbörligt sätt, torde parterna inte komma

UU 1972:20

att vidta skyddsåtgärder utan mycket starka skäl. Samarbetet måste i
detta hänseende — liksom på så många andra områden i detta omfattande
avtal — bygga på ömsesidigt förtroende.

Överenskommelsen med gemenskapen innehåller bl. a. bestämmelser i
fråga om offentliga stödåtgärder. Bestämmelserna kommer, enligt en
förklaring från gemenskapens sida, för dess del att tolkas i enlighet med
motsvarande bestämmelser i Rom-fördraget. Det bör dock understrykas
att den tolkning som EEC kommit fram till inte är bindande för Sverige.

Vad angår dessa bestämmelsers inverkan på Sveriges möjligheter att
fullfölja en aktiv regionalpolitik noterar utskottet departementschefens
uttalande att de principer som gäller på detta område inom gemenskapen
i stort sett överensstämmer med vad som tillämpas i Sverige. Målen och
medlen för den svenska regionalpolitiken står inte i strid med vad som
gäller inom gemenskapen. Risken för konflikter i detta avseende bedöms
därför som liten. Avtalet utgör enligt departementschefens mening inte
något hinder för en fortsatt aktiv regionalpolitik av det slag som bedrivs i
Sverige. Den svenska regeringen och riksdagen kommer liksom hittills att
bestämma formerna för och innehållet i den svenska regionalpolitiken.
Skulle endera parten trots allt i framtiden komma att anse att en viss
åtgärd strider mot avtalet och tvist sålunda uppstå om avtalets tilllämpning,
kan det i sista hand bli fråga om att den andra parten vidtar
handelspolitiska åtgärder för att återställa konkurrensläget. Ingendera
parten kan tvinga den andra parten att avstå från att vidta en stödåtgärd.

Art. 20 reser inte hinder mot sådana förbud eller restriktioner
avseende import, export eller transitering, som motiveras av hänsyn till
bl. a. skydd för människors och djurs hälsa och liv eller växters
bevarande. Sådana förbud eller restriktioner får dock inte utgöra medel
för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av
handeln mellan de avtalsslutande parterna. Innebörden härav är att
svenska bestämmelser på området inte får utformas olika för inhemska
och utländska varor. Inte heller får ett land favoriseras på bekostnad av
ett annat. Avtalet hindrar inte Sverige från att införa långtgående krav på
produkters kvalitet, utformning, konstruktion eller sammansättning etc.
t. ex. av hälsovårds- eller miljöpolitiska skäl.

I samband med avtalets undertecknande har den svenska regeringen
förklarat att den är angelägen att begagna sig av de möjligheter som finns
att under bevarande av den svenska neutralitetspolitiken stärka förbindelserna
med EEC.

I sina kommentarer till bestämmelserna om avtalets utvecklingsbarhet
framhåller departementschefen att parterna enats om en smidig procedur
för inledandet av diskussioner om att utveckla samarbetet, när det kan
gagna båda parter. Vidare förutser avtalets bestämmelser om utvecklingsbarhet
möjligheten av en samordnad harmonisering. Innebörden härav är
att parterna i syfte att underlätta handeln kan vara intresserade av att
införa likartade regler på vissa områden. Gemenskapen har uttalat att det
i detta sammanhang kan bli fråga om att införa en särskild procedur för
information och samråd. Det bör understrykas att parterna bevarar

UU 1972:20

oinskränkt frihet att i de olika frågor som kan bli aktuella för samarbetet
ta ställning till om, hur långt och i vilken form man är beredd att
samarbeta. Varje beslut om en utvidgning av samarbetet måste enligt
art. 32 godkännas i vederbörlig konstitutionell ordning.

Beträffande avtalets utvecklingsbarhet framgår det vidare av propositionen
att Sverige under förhandlingarna framfört att en överenskommelse
med gemenskaperna även borde täcka andra betydelsefulla
områden än tullar och handelsregleringar. Departementschefen understryker
särskilt Sveriges intresse av ett samarbete om avveckling av tekniska
eller icke-tariffära handelshinder samt om offentlig upphandling. Från
svensk sida har också uttryckts intresse för ett samarbete beträffande
energipolitik, energiförsörjning, transportpolitik, miljövård, forskning
och tekniskt utvecklingsarbete. Departementschefen räknar med att det
kommer att visa sig att Sverige och gemenskapen har ett gemensamt
intresse av att bygga ut samarbetet på dessa områden. Ett dylikt
samarbete förekommer redan mellan Sverige och gemenskapen på vissa
områden, bl. a. i fråga om teknologi och patenträtt samt på stålområdet.

Genom avtalen med gemenskaperna kommer nya arbetsuppgifter att
åläggas i första hand generaltullstyrelsen och kommerskollegium och
väsentligt ökade arbetsinsatser att krävas av den svenska delegationen i
Bryssel. Förslag om erforderliga personalförstärkningar kommer att
föreläggas 1973 års riksdag.

Som framhålls i motionen 1972:1908 har EEC ännu inte fattat något
beslut om att etablera en gemensam sjöfartspolitik enligt art. 84 i
Rom-traktaten.

Motionärerna påpekar att EEC genom att ingå överenskommelser med
tredje länder för att förhindra flaggdiskriminering har börjat att de facto
agera på det sjöfartspolitiska området. Utskottet finner det angeläget att
regeringen uppmärksamt bevakar utvecklingen i detta avseende och
strävar efter att utveckla det goda samarbete som tidigare etablerats med
berörda länder på sjöfartsområdet.

Frågan om att uppta nya förhandlingar med gemenskaperna i syfte att
uppnå en närmare form för anslutning tas upp i motionerna 1972:1909
och 1972:1910.

Utskottet finner att de senaste årens erfarenheter, inte minst i
samband med förhandlingar mellan Sverige och EEC, har gett vid handen
att frihandelsavtalet i praktiken — med hänsyn till vår neutralitetspolitik
— är den enda formella ram som kommer i fråga för en utveckling av
samarbetet mellan Sverige och gemenskaperna. En ny diskussion om
anslutningsformen skulle störa samarbetet mellan avtalsparterna. Utskottet
anser att man i stället helhjärtat bör satsa på att utveckla
förbindelserna på den grundval som avtalet ger.

I fråga om förhandlingar rörande bibehållande av exporten av svenska
jordbruksprodukter, vilka förordas i motionen 1972:1910, vill utskottet
hänvisa till vad som tidigare sagts om de förhandlingsinitiativ som redan
tagits i detta avseende. Motionärernas önskemål torde i huvudsak vara
tillgodosett.

UU 1972:20

Beträffande diskussioner om förenklingar och förbättringar av systemet
för ursprungsregler, som förordas i motionerna 1972:1909 och
1972:1910 har utskottet uttalat sig här ovan. Yrkandet i motionen
1972:1909 torde i huvudsak vara tillgodosett.

I motion 1972:1910 föreslås även direkta kontakter med gemenskapen
för att finna praktiska former för en svensk medverkan i
samarbetet inom EEC på områden, som ej täcks av de nu föreliggande
avtalen. Avtalets bestämmelser om utvecklingsbarhet ger möjlighet att ta
upp just de frågor som motionärerna avser på denna punkt.

I motionen 1972:1911 föreslås bl. a. att riksdagen måtte besluta att de
i propositionen föreslagna avtalen med de europeiska gemenskaperna blir
föremål för folkomröstning. Utskottet finner att avtalen, vilka har samma
karaktär som exempelvis EFTA-konventionen, icke innehåller någonting
som motiverar behandling i annan ordning än den som föreskrivs i 12 §
regeringsformen.

Behandlingen av yrkandet i punkten 1 i den under den allmänna
motionstiden väckta motionen 1972:438 hade av utskottet uppskjutits
till höstsessionen. 1 motionen föreslås åtgärder för att utveckla EEC-avtalet.
Motionärerna önskar bl. a. att frågan om medlemskap inom ramen
för vår neutralitetspolitik bör aktualiseras så fort förutsättningar föreligger.
Utskottet avstyrker denna motion under hänvisning till vad som ovan
sagts, bl. a. i anledning av motionen 1972:1909, om detta ämne.

Utskottet delar liksom näringsutskottet den uppfattning som framförts
av departementschefen angående EEC-avtalets konsekvenser för
svenskt näringsliv. Som departementschefen uttalat, innebär avtalen stora
fördelar för svensk ekonomi, och de bör positivt påverka utvecklingen av
produktion och sysselsättning. I ett längre perspektiv får de ses som bas
för Sveriges ekonomiska samarbete med Västeuropa och som ett led i
strävandena att uppnå en mera omfattande frigörelse av världshandeln.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen, med bifall till propositionen 1972:135, motionen
1972:1909, såvitt nu är i fråga, och motionen 1972:
1910, punkten A, samt med avslag på motionen 1972:1911

a. godkänner avtalet mellan Sverige och den europeiska
ekonomiska gemenskapen med därtill hörande skriftväxlingar
m. m. enligt de till statsrådsprotokollet i detta ärende fogade
bilagorna 1 och 2,

b. godkänner avtalet mellan Sverige samt den europeiska koloch
stålgemenskapens medlemsstater och den europeiska koloch
stålgemenskapen med därtill hörande skriftväxlingar
m. m. enligt de till statsrådsprotokollet i detta ärende fogade
bilagorna 3 och 4,

c. bemyndigar Kungl. Maj:t att för Sveriges del godkänna
sådana ändringar i förenämnda avtal med tillhörande skriftväxlingar
som framdeles kan komma att beslutas, i den mån
de inte angår fråga som riksdagen skall avgöra ensam eller
med Kungl. Maj:t,

UU 1972:20

d. bemyndigar Kungl. Maj:t att för Sveriges del godkänna
sådana ändringar i EFTA-konventionen jämte tillämpningsoch
tolkningsreglerna som föranleds av att Danmark och
Storbritannien lämnar EFTA eller föranleds av förenämnda
avtal,

e. bemyndigar Kungl. Maj:t att för Sveriges del godkänna
dels sådana överenskommelser som kan komma att träffas
mellan kvarvarande och utträdande EFTA-länder om fortsatt
samarbete av samma karaktär som EFTA-samarbetet, dels
sådana överenskommelser som kvarvarande EFTA-länder kan
komma att träffa om att inbördes tillämpa prisregler motsvarande
dem som finns i det under b angivna avtalet,

f. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1956:245) om
uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden,

g. antar förslaget till lag om prisbestämmelser för järn- och
stålmarknaden (CECA-lag),

2. att riksdagen avslår motionen 1972:438, punkten 1,

3. att riksdagen anser motionen 1972:1908 besvarad med vad
utskottet anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1972:1909, punkten 1, angående
nya förhandlingsinitiativ i det slutliga syftet att uppnå
svenskt medlemskap,

5. att riksdagen anser motionen 1972:1909, punkten 2, angående
förhandlingar om jordbruksexport, besvarad med vad
utskottet anfört,

6. att riksdagen anser motionen 1972:1910, punkten B 1,
angående systemet för ursprungsregler, besvarad med vad
utskottet anfört,

7. att riksdagen avslår motionen 1972:1910, punkten B 2,
angående viss svensk medverkan i samarbetet inom EEC,

8. att riksdagen avslår motionen 1972:1910, punkten B 3,
angående förberedelsearbete för nya förhandlingar med EEC
om anslutningsform m. m.

Stockholm den 5 december 1972

På utrikesutskottets vägnar

ARNE GEIJER

Närvarande: herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), Lange (s),
Bohman (m), Bengtson i Jönköping (c), Johansson i Jönköping (s),
Wirmark (fp), Palm (s), Antonsson (c), Turesson (m), Hellström (s), Sten
Andersson i Stockholm (s), Korpås (c) och Ericson i Örebro (s).

UU 1972:20

Reservationer

1. av herrar Dahlén (fp) och Wirmark (fp) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”1 sina
kommentarer” och på s. 29 slutar med ”på stålområdet” bort ha följande
lydelse:

”1 samband med avtalets undertecknande har den svenska regeringen
förklarat att den är angelägen att begagna sig av de möjligheter som finns
att under bevarande av den svenska neutralitetspolitiken stärka förbindelserna
med EEC. I den nu framlagda propositionen understryker också
departementschefen att den snabba industriella och tekniska utvecklingen
ställer ökade krav på internationellt samarbete. Av propositionen
framgår också att regeringen fäster stor vikt vid avtalets utvecklingsbarhet.

Det nu ingångna avtalet är begränsat till avveckling av tullar och
handelsregleringar rörande industrivaror. Vårt land får inte direkt
tillträde till samarbetet inom EEC på en rad områden, där vi har uttryckt
önskemål om ett nära och varaktigt samarbete. Det gäller t. ex. det
tekniska och ekonomiska informationsutbytet på en rad områden:
energipolitiken, energiförsörjningen, transportpolitiken, miljövården,
forskningspolitiken, det tekniska utvecklingsarbetet och inte minst det
ekonomiska och monetära samarbetet. Ett begränsat samarbete förekommer
för närvarande främst i fråga om teknologi, patenträtt och på
stålområdet.

Sverige löper också risk att icke kunna påverka arbetet med att
undanröja icke-tariffära handelshinder eller utformningen av harmoniseringen
av det tekniska normarbetet. Samma sak gäller samordningen av
reglerna för den statliga upphandlingen och för behandlingen av de
multinationella företagen.

Genom utvecklingsparagrafen har parterna enats om en procedur för
inledande av diskussioner om att utveckla samarbetet. Det gäller — som
propositionen framhåller — frågor som spänner över ett stort fält.
Utskottet konstaterar i likhet med departementschefen att formen,
omfattningen och djupet i samarbetet inte har preciserats utan får bli
föremål för överläggningar. Med instämmande i motion 1972:1910 vill
utskottet mot bakgrunden av det ovan anförda framhålla, att det måste
bli en huvuduppgift för Sverige att snarast möjligt söka bygga ut det
träffade avtalet till att omfatta ytterligare områden, så att vårt samarbete
med EEC blir så omfattande att svenskt näringsliv uppnår rimliga
garantier för lika behandling och likvärdiga konkurrensförutsättningar.

På de avgörande punkter i frihandelsavtalet, där svenska intressen inte
tillgodosetts i tillräcklig utsträckning, borde det råda enighet mellan de
fyra stora partierna att Sverige bör sträva efter att förbättra det nu
uppnådda resultatet. Utskottet erinrar i detta sammanhang om departementschefens
uttalande i propositionen att det var 'naturligt för oss att
inrikta förhandlingarna på att i avtalet skapa så gynnsamma förutsättningar
som möjligt för framtida förhandlingar om ett utvidgat samarbe -

UU 1972:20

te’. Enbart sådant samarbete kan förekomma som är förenligt med de
krav som en oförändrad neutralitetspolitik ställer. Vilka anslutningsformer
som blir möjliga är med hänsyn till den utveckling som äger rum
inom EEC i dag inte möjligt att avgöra.

Utskottet finner det också angeläget att möjligheterna tillvaratas —
också innan en sådan större förhandlingsomgång kan komma till stånd -att på för Sverige intressanta specialområden uppnå en utvidgning av
samarbetet. Speciell vikt bör därvid läggas vid att genom direktkontakter
med EEC söka finna praktiska former för en sådan svensk medverkan i
samarbetet inom EEC på områden som inte täcks av det nu föreliggande
avtalet.”

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
”Utskottet finner att” och på s. 30 slutar med ”på denna punkt” bort ha
följande lydelse:

”Mot bakgrunden av att de svenska förhandlingsmålen endast delvis
kunnat tillgodoses i det nu ingångna avtalet med EEC finner utskottet
det angeläget att i likhet med vad som förordas i motion 1972:1910
regeringen omgående startar ett brett upplagt förberedelsearbete för att
Sverige vid lämpligt tillfälle skall kunna begära nya förhandlingar med
EEC beträffande anslutningsform resp. sådan utveckling av samarbetet
som skulle säkerställa en avtalsreglerad harmonisering av konkurrensförutsättningarna.
Den vidare utvecklingen inom EEC på en rad områden
kan komma att ge nytt material för de bedömningar som därvid måste
göras. En grundläggande förutsättning måste därvid som hittills vara att
samarbetet med EEC inte får omöjliggöra ett strikt iakttagande av de
krav som en oförändrad neutralitetspolitik ställer.

Utskottet konstaterar att det nu träffade avtalet inger bekymmer både
för det svenska jordbruket och för det svenska fisket och finner det
angeläget att åtgärder snarast vidtas för att finna lösningar på avsättningsproblem
som man måste räkna med för dessa produkter. Utskottet
förutsätter därför att dessa frågor kommer att aktualiseras vid tidigast
möjliga tidpunkt med EEC och att Sverige också med energi kommer att
fullfölja sina kontakter med kvarvarande EFTA-länder i syfte att nå
lättnader i exporten av jordbruksprodukter.

Utskottet har redan anfört sin syn och sina farhågor beträffande
verkningarna av det i avtalet intagna systemet för ursprungsregler. I likhet
med vad som förordas i motion 1972:1910 finner därför utskottet det
önskvärt att Sverige snarast möjligt upptar diskussioner i det gemensamma
förvaltningsorganet om förenkling av dessa regler. Speciellt angeläget
synes vara att avlägsna de svårigheter i EFTA-handeln under övergångstiden
för tullavvecklingen, som de nya ursprungsreglerna kommer att
innebära. Sverige bör därför skyndsamt slutföra påbörjade diskussioner
med både EFTA- och EEC-länderna för att få gehör för kraven på att
gällande EFTA-regler under övergångstiden skall kunna tillämpas i
handeln mellan kvarstående EFTA-länder liksom med Storbritannien och
Danmark. Från svensk sida bör man också söka ta initiativ till andra

3 Riksdagen 1972. 9 sami. Nr 20

UU 1972:20

förenklingar i ursprungsregelsystemet i takt med att erfarenheterna
påvisar behovet därav.

I motion 1972:1910 föreslås även direkta kontakter med gemenskapen
för att finna praktiska former för en svensk medverkan i samarbetet
inom EEC på områden som ej täcks av de nu föreliggande avtalen.
Utskottet biträder detta förslag och konstaterar att avtalets bestämmelser
om utvecklingsbarhet ger möjlighet till att aktualisera sådana diskussioner
inom det nuvarande avtalets ram.”

dels att utskottets hemställan under punkterna 5 — 8 bort ha följande
lydelse:

”5. att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1909, punkten
2, och 1972:1910 i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att -med hänsyn till de svårigheter det svenska jordbruket och
fisket nu kommer att ställas inför — förhandlingar snarast
möjligt bör upptas med det utvidgade EEC och fullföljas med
kvarvarande EFTA-länder i syfte att åtminstone bibehålla
den hittillsvarande exporten av svenska jordbruksprodukter
och svensk fisk,

6. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1910 hos

Kungl. Maj:t begär att de diskussioner Sverige tagit upp med

både EEC och EFTA-staterna i syfte att snarast uppnå förenklingar
och förbättringar av ursprungsregelsystemet bedrivs
med stor skyndsamhet,

7. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1910 hos

Kungl. Maj:t begär att speciell vikt läggs vid att Sverige genom
direkt kontakt med EEC bör söka finna praktiska former
för en svensk medverkan i samarbetet inom EEC även på
områden som ej täcks av de nu föreliggande avtalen,

8. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1910 hos

Kungl. Maj:t begär att inom regering och förvaltning ett förberedelsearbete
för utvidgning av det nu träffade avtalet med
EEC snarast bör påbörjas för att Sverige vid lämpligt tillfälle
skall kunna begära nya förhandlingar med EEC beträffande
anslutningsform resp. sådan utveckling av samarbetet, som
skulle säkerställa en avtalsreglerad harmonisering av konkurrensvillkor
och konkurrensförutsättningar och som skulle
garantera att vårt förhandlingsmål om omfattande, nära och
varaktiga relationer med EEC uppnås, allt under förutsättning
av oförändrad svensk neutralitetspolitik.”

2. av herrar Bohman (m) och Turesson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”1 oktober
1970” och slutar med ”inom EEC” bort ha följande lydelse:

”1 deklarationen förklarade sig regeringen eftersträva omfattande, nära
och varaktiga ekonomiska förbindelser med gemenskaperna under hänsynstagande
till neutralitetspolitiken. Regeringen sade sig med tillförsikt

UU 1972:20

se på möjligheterna att nå en uppgörelse som bygger på lika rättigheter
och skyldigheter för båda parter. Tullunionen utgör — framhöll regeringen
— ett centralt element i gemenskaperna. Efter noggrant studium av
gemenskapernas regelsystem sade sig regeringen vara övertygad om att
goda förutsättningar föreligger för ett svenskt deltagande i denna union.
De av gemenskaperna angivna riktlinjerna för anpassningen till den
gemensamma tulltaxan framstod som väl avvägda. Romtraktatens allmänna
målsättning för handelspolitiken stod i god överensstämmelse med
av Sverige sedan länge hävdade grundsatser.

Redan före den 10 november 1970 — i oktober samma år — hade
EEC-länderna enats om ett system för konsultation och samverkan på
utrikespolitikens område. I februari 1971 bekräftade ministerrådet
gemenskapernas beslutsamhet att förverkliga föreliggande planer på en
ekonomisk och monetär union.

Den 18 mars 1971 förklarade regeringen med åberopande av utvecklingen
inom EEC att medlemskap med hänsyn till neutralitetspolitiken
inte var en realistisk möjlighet för Sveriges del.

Utskottet vill erinra om att fram till nämnda datum regeringen
förklarat att alternativet fullt medlemskap i gemenskaperna icke borde
uteslutas.

Regeringen hade i olika sammanhang sökt vinna förståelse härför
inom gemenskapernas medlemsländer. Genom det plötsligt ändrade
ståndpunktstagandet stängdes emellertid vägen för fortsatta förhandlingar
om sådant medlemskap och om gemenskapernas beredvillighet att
godta de arrangemang som Sverige med hänsyn till sin alliansfria politik
kan anse erforderliga.”

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”De avtal”
och slutar med ”neutralitet” bort ha följande lydelse:

”De avtal som ingåtts mellan Sverige och gemenskaperna innehåller
inga bindningar som begränsar våra möjligheter att bedriva en självständig
utrikespolitik och att bevara vår neutralitet.”

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med
”Förhandlingarna mellan” och slutar med ”jordbruks- och fiskeområdet”
bort ha följande lydelse:

”1 och med att regeringen avvisade tanken på ett svenskt medlemskap
uteslöts möjligheterna för ett svenskt deltagande i tullunionen. Samarbetet
trappades ned till ett handelsavtal enligt Romfördragets paragraf 113
och Sverige tvingades acceptera ett krångligt system av ursprungsregler,
skyddsklausuler och särbestämmelser för bl. a. papper och specialstål,
varjämte vissa av livmedelsindustrins produkter samt jordbruket och
fisket lämnades utanför frihandeln.

Den av regeringen valda anslutningsformen utesluter också i stor
utsträckning Sverige från nära samarbete på många andra områden där
gemensamma beslut förutsätts, nämligen avseende icke-tariffära handelshinder,
offentlig upphandling, energipolitik, energiförsörjning, transportpolitik,
miljövård, forskning och tekniskt utvecklingsarbete, konjunkturoch
stabiliseringspolitik samt valutapolitik.”

UU 1972:20

dels den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”den normala tidtabellen” bort ha
följande lydelse:

”Avtalet innebär vissa fördelar för den svenska skogsindustrin. Den
mycket långsamma avvecklingen av papperstullarna inger dock oro och
utgör en allvarlig motgång för de svenska strävandena. Den svenska
pappersindustrin försätts under ett antal år — viktiga för den framtida
utvecklingen i branschen — i ett försämrat konkurrensläge.”

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
”Beträffande systemet” och på s. 27 slutar med ”byråkratisering av
handelsutbytet” bort ha följande lydelse:

”Det i avtalet inbyggda systemet med ursprungsregler är utomordentligt
krångligt och väsentligt mer svåradministrerat än det som gällt inom
EFTA. Det kommer att skapa problem för den svenska industrin, särskilt
för de mindre och medelstora företagen, och hotar även att försvåra
handeln inom Norden. Utskottet vill också hänvisa till den uppfattningen
som uttryckts i skatteutskottets yttrande, att systemet under ogynnsamma
omständigheter kan leda till en inte önskvärd byråkratisering av
handelsutbytet och därför i sämsta fall verka som ett handelshinder.”

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27 som börjar med
”Gemenskaperna har noterat” och slutar med ”exporten av jordbruksprodukter”
bort ha följande lydelse:

”Utskottet, som understryker vikten av att dylika förhandlingar
snarast kommer till stånd, vill dock ifrågasätta huruvida artikel 15 ger
tillräckliga möjligheter att finna lämpliga lösningar på förekommande
problem på jordbrukets och fiskets områden. Även andra vägar bör
därför undersökas i syfte att nå tillfredsställande resultat med såväl det
utvidgade EEC som kvarvarande EFTA-stater. Målet bör vara att
åtminstone behålla den hittillsvarande exporten av svenska jordbruksprodukter
och svensk fisk. Utskottet anser att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t bör påtala behovet därav.”

dels den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Utskottet
erinrar om” och på s. 28 slutar med ”ömsesidigt förtroende” bort ha
följande lydelse:

”Utskottet vill erinra om att enligt artikel 26 skyddsåtgärder kan
vidtagas om allvarliga störningar inträffar inom en sektor av näringslivet
eller om det ekonomiska läget i en region drabbas av en allvarlig
försämring. Av artikel 27 framgår vidare att skyddsåtgärderna kan
vidtagas utan att man avvaktar resultatet av konsultationer mellan Sverige
och EEC i den blandade kommittén. Det ömsesidiga förtroende som
avtalet sägs bygga på innebär ingen rättslig garanti mot obefogade
skyddsåtgärder. Utskottet finner därför att de svenska företagens
osäkerhet kvarstår, i synnerhet beträffande de varor som redan angivits
som känsliga. Risk föreligger för att detta måste påverka företagens
investeringsvilja och får negativa effekter på sysselsättningen.”

UU 1972:20

dels den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”1 sina
kommentarer” och på s. 29 slutar med ”konstitutionell ordning” bort ha
följande lydelse:

”Utskottet vill understryka det positiva i varje initiativ syftande till en
utveckling av samarbetet men finner att de praktiska möjligheterna att på
grundval av själva avtalet i någon väsentlig grad åstadkomma resultat
torde vara begränsade. Som sägs i propositionen har varken formen,
omfattningen eller djupet i samarbetet preciserats i avtalet. Dess s. k.
utvecklingsparagraf innehåller blott procedurregler för framtida förhandlingar.
Det bör också uppmärksammas att i artikeln uttryckligen sägs att
en framtida harmonisering endast kan ske 'under förutsättning att de
båda avtalsslutande parternas självständiga beslutanderätt icke påverkas’.
Eftersom det är denna förutsättning som utgjort det väsentliga hindret
för framgång i de nu avslutade förhandlingarna är det svårt att se hur
bättre resultat skall kunna uppnås i framtiden. I den mån en längre
gående harmonisering kan komma till stånd inom ramen för artikel 32 lär
den enligt utskottets mening förmodligen endast ske genom att Sverige
nödgas acceptera vad gemenskapens medlemmar arbetat fram. Med
hänsyn härtill är det angeläget att Sverige utnyttjar varje tillfälle att
upptaga överläggningar med gemenskaperna även utanför avtalets ram.”

dels den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med
”Utskottet finner” och slutar med ”vara tillgodosett” bort ha följande
lydelse:

”Utskottet anser att det nu träffade avtalet innebär att Sveriges
beroende av gemenskaperna ökar utan att vårt land får möjlighet att
påverka händelseutvecklingen. Det nya avtalet ger icke heller tillfredsställande
utvecklingsmöjligheter. Varje tillfälle till nya förhandlingsinitiativ
måste därför utnyttjas för överläggningar med gemenskaperna. Det
slutliga syftet bör därvid vara att — med de arrangemang som ett
fullföljande av vår alliansfria utrikespolitik kan kräva — uppnå medlemskap.
Först därigenom blir vårt land delaktigt i det samarbete och den
sysselsättningsskapande välståndsutveckling som de västeuropeiska nationerna
nu kan se fram emot. Utskottet är av den uppfattningen att det
skall visa sig möjligt att förverkliga denna målsättning med bibehållen
neutralitetspolitik. Utskottet anser att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t bör göra uttalande härom.

I fråga om förhandlingar rörande exporten av svenska jordbruksprodukter
och svensk fisk, vilka förordas i motionerna 1972:1909 och
1972:1910, vill utskottet hänvisa till vad som tidigare sagts och föreslår
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t påtalar angelägenheten av sådana
förhandlingar.”

dels den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Avtalets
bestämmelser” och slutar med ”på denna punkt” bort ha följande
lydelse:

”Vid de ytterligare överläggningar som utskottet ovan förordat bör
dessa frågor upptagas.”

UU 1972:20

dels den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
”Utskottet delar” och slutar med ”frigörelse av världshandeln” bort ha
följande lydelse:

”Utskottet kan till stor del ansluta sig till den uppfattning som
framförts av departementschefen angående EEC-avtalets konsekvenser
för svenskt näringsliv, nämligen att avtalen är ägnade att medföra fördelar
för svensk ekonomi och positivt påverka utvecklingen av produktion och
sysselsättning. I ett längre perspektiv ger de emellertid vårt land
otillräckliga möjligheter att deltaga i det utomordentligt betydelsefulla
europeiska integrationsarbetet. Avtalen bör därför blott betraktas som en
bas för fortsatta överläggningar, då tillfälle därtill erbjudes, i syfte att —
med bibehållen neutralitetspolitik — uppnå fullt medlemskap.”

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

”2. att riksdagen anser motionen 1972:438, punkten 1, besvarad
med vad utskottet anfört,”

dels utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

”4. att riksdagen med bifall till motionen 1972:1909, punkten
1, i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att varje tillfälle till nya
förhandlingsinitiativ bör utnyttjas för överläggningar med
gemenskaperna om en utveckling av samarbetet i det slutliga
syftet att — med de arrangemang som ett fullföljande av vår
alliansfria utrikespolitik kan kräva — uppnå svenskt medlemskap,
”

dels utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

”5. att riksdagen i anledning av motionerna 1972:1909, punkten
2, och 1972:1910 i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att —
med hänsyn till de svårigheter det svenska jordbruket och
fisket nu kommer att ställas inför — förhandlingar snarast
möjligt bör upptas med det utvidgade EEC och fullföljas med
kvarvarande EFTA-länder i syfte att åtminstone bibehålla
den hittillsvarande exporten av svenska jordbruksprodukter
och svensk fisk,”

Särskilt yttrande

av herrar Dahlén (fp) och Wirmark (fp):

Beträffande utskottets motivering för nu föreliggande förslag till avtal
vill vi anföra följande.

Det är en glädjande och positiv utveckling i det europeiska samarbetets
historia, som lett fram till att den europeiska gemenskapen från och
med nästa år utvidgas till att även omfatta Storbritannien, Danmark och
Irland och som inneburit att avtal slutits med kvarvarande EFTA-länder i
syfte att uppnå frihandel med industrivaror mellan dessa länder och den
utvidgade gemenskapen. Resultatet blir att en tullfri marknad i Västeuropa
omfattande inemot 300 miljoner människor upprättas. För Sverige
och svensk ekonomi är det av avgörande betydelse att Sverige får deltaga

UU 1972:20

i det ekonomiska samarbetet och den ekonomiska integrationen i
Västeuropa. Det avtal som EEC nu erbjuder Sverige innebär, att ca 80
procent av Sveriges industriexport får tullfrihet. Det öppnar möjligheter
till export som det gäller för svenskt näringsliv att väl ta till vara,
samtidigt som det är angeläget att rätt kunna möta den ökade
konkurrensen från importvarorna på hemmamarknaden och i övriga
EFTA-länder.

Frågan om anslutningsformen till gemenskapen hölls öppen i regeringsdeklarationen
av den 10 november 1970. Genom deklarationen den
18 mars 1971 förklarade den svenska regeringen att ett svenskt
medlemskap med hänsyn till neutralitetspolitiken kunde uteslutas som en
realistisk möjlighet för Sveriges del. Från vårt håll konstaterades att i
detta läge medlemskap ej var möjligt att uppnå.

Under den fortsatta diskussionen förordade folkpartiet att Sverige
liksom 1961 borde ansöka om associering enligt § 238 i Romfördraget.
Detta skulle enligt vår mening ha ökat möjligheterna för Sverige att
uppnå ett fastare och bredare samarbete med EEC och en avtalsreglerad
harmonisering av konkurrensvillkor och konkurrensförutsättningar. Från
vårt håll framfördes kritik av regeringens sätt att handlägga frågan under
betonande av vikten av att Sveriges målsättning att uppnå ”omfattande,
nära och varaktiga ekonomiska förbindelser” med EEC måste stå fast.
Från folkpartiets sida har hävdats, att Sverige i förhandlingar med EEC
bort söka få klarhet om vilka anslutningsformer som kunde vara förenliga
med oförändrad svensk utrikespolitik. Sverige skulle därvid självfallet
ensamt avgöra hur vårt land skulle ställa sig i ett läge som eventuellt
kunde ha uppkommit i samband med lösningar av annan typ och som
kunde ha betydelse för fullföljandet av den oförändrade svenska
utrikespolitiken.

Det vårt land nu har att ta ställning till är inte frågan om svenskt
medlemskap, för vilket i dagens situation av olika skäl inte förutsättningar
föreligger, utan erbjudande om frihandelsavtal med EEC. Riksdagen
bör enligt folkpartiets mening acceptera detta avtal. Det bör ske i
medvetande om att det inte motsvarar de förhandlingsmål som de i
utrikesutskottet företrädda partierna ställt sig bakom och som konfirmerades
i det memorandum regeringen överlämnade den 6 september 1971
till den europeiska gemenskapen. Sveriges förord för att en tullunion
mellan Sverige och gemenskaperna skulle upprättas för att säkra
”omfattande, nära och varaktiga ekonomiska förbindelser” med EEC
accepterades inte. Det jordbrukspolitiska samarbetet inom EEC liksom
samordningssträvanden på en rad andra områden, som Sverige förklarat
sig berett att deltaga i, omfattas ej av avtalet. Avtalet är betydligt mindre
omfattande och mindre stabilt än den konvention som hittills reglerat vår
handel med EFTA-länderna.

Mot bakgrunden av vad som ovan anförts har vi i en reservation
redovisat de åtgärder som vi anser att Sverige bör vidtaga för att
skyndsamt uppnå förbättringar i det läge som avtalet medför för vår del.
Vi anser att de svenska intressena härvidlag i flera avseenden bör hävdas
mera bestämt än vad utskottets majoritet ger uttryck för.

UU 1972:20

Skatteutskottets yttrande nr 3 år 1972 Bilaga 1

Nr 3 y

Skatteutskottets yttrande över propositionen 1972:135 angående avtal
med EEC m. m.

Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
propositionen 1972:135 angående avtal med den europeiska gemenskapen
m. m.

Med anledning härav får skatteutskottet anföra följande.

Skatteutskottet som i annat sammanhang behandlar de av EEC-avtalet
föranledda förslagen i propositionen 1972:143 rörande tull och råvaruprisutjämning
m. m., tar i detta yttrande inte någon ställning till avtalets
handelspolitiska verkningar utan inskränker sig till att beröra vissa
effekter på tullområdet.

Som framgår av båda de ovan nämnda propositionerna kan EEC-avtalets
ursprungsregler medföra svårigheter för den svenska exporten.
Uppenbart är att reglerna skapar stor osäkerhet framför allt i initialskedet
och att de kommer att förorsaka såväl exportörer som tullmyndigheter
betydande merarbete. Det föreligger också risker för att kraven på
ursprungsdokumentation kommer att öka i takt med tullavvecklingen.

Skatteutskottet tar inte här upp ursprungsreglerna till någon mera
ingående granskning eftersom frågan utförligt belysts i propositionen
1972:135. En central punkt i sammanhanget är att ursprungscertifikaten
skall utfärdas av tullmyndigheterna, som också skall kontrollera riktigheten
av de uppgifter som legat till grund för certifikaten. Systemet kan
under ogynnsamma omständigheter leda till en inte önskvärd byråkratisering
av handelsutbytet och därför i sämsta fall verka som ett
handelshinder. Utskottet vill starkt understryka angelägenheten av att de
fortsatta ansträngningarna inriktas på att söka få till stånd en tillämpning
av ursprungsreglerna som motverkar en sådan utveckling. Utskottet
förutsätter att Kungl. Maj:t i överensstämmelse med uttalandena i
propositionen ägnar all erforderlig uppmärksamhet åt de problem som
ursprungsreglerna kan medföra. Utskottet vill i sammanhanget nämna att
utskottet tillstyrker de i propositionen 1972:143 framlagda förslagen om
att tullmyndigheterna i förväg skall kunna lämna exportörerna besked
om möjligheterna att få varucertifikat för exportvarorna liksom förslaget
att avgift inte skall utgå för tullmyndigheternas arbete med sådana
certifikat.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen 1972:135 såvitt
den berör skatteutskottets ämnesområde.

Stockholm den 28 november 1972

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

UU 1972:20

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Eriksson i
Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i
Arrie (c), Wärnberg (s), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i
Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Hörberg (fp) och fru
Normark (s).

Avvikande mening

av fru Nettelbrandt (fp) och herr Hörberg (fp) som anför följande:

Vi delar utskottsmajoritetens uppfattning i fråga om de olägenheter
som kan förväntas uppkomma på grund av EEC-avtalets ursprungsregler
och anser att skatteutskottet med anledning härav borde ha förordat att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att diskussionen med EEC och EFTA i
syfte att snarast uppnå förbättringar av detta regelkomplex bedrivs med
stor skyndsamhet.

UU 1972:20

Näringsutskottets yttrande nr 3 år 1972 Bilaga 2

Nr 3 y

Näringsutskottets yttrande över propositionen 1972:135 angående avtal
med den europeiska ekonomiska gemenskapen, m. m., jämte motioner.

Till utrikesutskottet

Genom beslut den 14 november 1972 har utrikesutskottet berett
näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över propositionen 1972:135
angående avtal med den europeiska ekonomiska gemenskapen, m. m.,
jämte följdmotioner, dvs. motionerna 1972:1908—1911.

Med anledning härav får näringsutskottet anföra följande.

Utskottet har inriktat sin granskning på de centrala näringspolitiska
och konsumentpolitiska frågor som avtalen med EEC och CECA
aktualiserar.

Utskottet delar den uppfattning som framförs av departementschefen
angående EEC-avtalets konsekvenser för svenskt näringsliv. Det har blivit
nödvändigt att i frihandelsavtalet acceptera särbestämmelser för vissa
varugrupper enligt vilka tullavvecklingen genomförs långsammare än
enligt huvudregeln. Det har inte kunnat undvikas att härigenom vissa
industrigrenar kan komma att få sina konkurrensförutsättningar försämrade.
Systemet med ursprungsregler kommer att medföra vissa problem.
Avtalets konsekvenser för det svenska näringslivet sett som en helhet
måste dock bedömas som klart fördelaktiga med tanke på den stora
tullfria marknad som blir tillgänglig efter en övergångstid av varierande
längd.

1 propositionen framläggs förslag dels till sådan ändring i lagen
(1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden
att skyldigheten att lämna myndigheterna uppgifter om konkurrensbegränsningar
utsträcks till att gälla även förhållanden utom landet, dels
till en lag om prisbestämmelser för järn- och stålmarknaden vilken syftar
till att säkerställa genomförandet av vissa bestämmelser i avtalet med
CECA. Utskottet har ingen erinran mot dessa förslag. Sveriges Mekanförbund
har i skrivelse till utrikesutskottet hemställt att ordet ”företagare” i
3 § i det sistnämnda lagförslaget skall utbytas mot ordet ”stålleverantör”.
Som departementschefen anför avses lagen endast innehålla grundläggande
regler för att sedermera kompletteras med detaljföreskrifter och
definitioner. Det är för närvarande något oklart vilka uppgifter som kan
komma att behöva infordras för att avtalet med CECA skall kunna
upprätthållas. Utskottet förutsätter att uppgiftsinsamlandet kommer att
begränsas till vad som erfordras för detta ändamål. Därigenom torde
huvudsyftet med Mekanförbundets framställning bli tillgodosett.

Från sina inledningsvis angivna utgångspunkter vill utskottet sålunda
ge uttryck för en positiv bedömning av avtalen. De föreliggande

UU 1972:20

motionerna ger med hänsyn till innebörden av där framställda yrkanden
inte anledning till särskilt uttalande från utskottets sida.

Stockholm den 30 november 1972

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Haglund (s), Gustafsson i Byske (c), Blomkvist (s), Wååg (s),
Hovhammar (m), Gustafsson i Säffle (c), Jonsson i Husum (s), Rydén
(fp), fru Hansson (s), herrar Nordgren (m) och Hallgren (vpk).

Avvikande mening

av herr Hallgren (vpk) som anser att det avsnitt i yttrandet som börjar
med ”Utskottet har inriktat” och slutar med ”från utskottets sida” bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

De i propositionen framlagda avtalen mellan Sverige å ena sidan samt
EEC och CECA å den andra kan inte godtas. De kommer att förstärka
bindningen av Sverige till EEC.

EEC är en organisation som kommit till för att främja de stora
västeuropeiska monopolens utveckling. Bindningen av Sverige till EEC
kommer att medföra en ytterligare koncentration av den svenska
utrikeshandeln till EEC-staterna, stärka koncentrationen av kapital och
makt i Sverige och ytterligare skärpa den regionala obalansen.

Utskottet vill understryka vad som framhålls i motionen 1972:191 1,
att avtalet på intet vis kommer att innebära tryggare sysselsättning. Också
EEC följer kapitalismens utvecklingslagar, till vilka hör skapandet av en
reservarmé av arbetslösa. En närmare länkning av Sverige till EEC
upphäver inte detta vare sig i Sverige eller i EEC. Snarare torde avtalet
komma att medföra en ökad takt i kapitalkoncentrationen och en
snabbare ökning av arbetslösheten.

Utskottet vill också understryka att avtalet — genom artikel 23 —
innehåller en press mot en förbättrad regionalpolitik. Det är riktigt som
påpekas i motionen 1972:191 1 att de svenska statsmakternas regionalpolitiska
åtgärder hittills varit lika otillräckliga som de inom EEC. Dock
finns i Sverige inget hinder mot en kraftig vidgning av regionalpolitiska
insatser, något som däremot föreligger inom EEC.

De skärpta ursprungsregler som finns i EEC-avtalet kommer inte bara
att innebära administrativa problem för svenska företag. De kommer
också att främja en ökning av handeln mellan Sverige och EEC och verka
dämpande på Sveriges handel med andra stater.

Avtalet mellan Sverige och CECA kommer att underlätta monopolistisk
prissättning och innebära dyrare frakter och sämre konkurrensläge

UU 1972:20

för verkstadsindustrin, t. ex. i Norrbotten. Järnbrukens val av basorter
missgynnar särskilt denna region. Men avtalet kommer att ge alla köpare,
avlägsna från basprisorterna, kostnadsstegringar.

Det visar sig att regeringen inte kan överblicka de regionalpolitiska
konsekvenserna av att CECA-avtalet kommer att ställa framför allt
norrländsk verkstadsindustri i strykklass. Chefen för industridepartementet
har tillsatt en utredning om verkningarna av CECA-avtalet. Denna har
ännu icke slutfört sitt arbete. Utskottet vill ha fastslaget att det måste
betecknas som en synnerligen märklig behandlingsordning att regeringen
föreslår riksdagen att anta ett avtal vars konsekvenser man ännu inte kan
överblicka. Detta strider mot grundläggande demokratiska principer.

Utskottet finner det väl underbyggt i motionen 1972:1911 att avtalet
måste ses som ett första steg för att inlemma Sverige i EEC. Utskottet är
motståndare till ett sådant inlemmande. Därför instämmer utskottet för
sin del i och tillstyrker bifall till yrkandena i motionen 1972:191 1 och
avstyrker bifall till de i propositionen 1972:135 och i motionerna
1972:1908—1910 gjorda yrkandena.