Utbildningsutskottets betänkande nr 30 år 1972 UbU 1972:30

Nr 30

Utbildningsutskottets betänkande i anledning av propositionen
1972:1 i vad avser anslag för budgetåret 1972/73 till förvaltningarna
vid universiteten, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1972: 1 bil. 10 har Kungl. Maj:t (punkterna E27, s.
349—351, och E 41, s. 366—370, i utdrag av statsrådsprotokollet över
utbildningsärenden) föreslagit riksdagen att

1. till Förvaltningarna vid universiteten m. m. för budgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 42 264 000 kr.,

2. till Pedagogiskt utvecklingsarbete vid universiteten m. m. för budgetåret
1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 8 777 000 kr.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner:

1972: 62 av herr Wikström m. fl. (fp, c) vari hemställs

A. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

1. att de allmänna utbildningslinjerna vid de filosofiska fakulteterna
ges karaktären av rekommendationer,

2. att Kungl. Maj:t med anledning härav företar erforderliga ändringar
i kungörelsen om utbildning vid de filosofiska fakulteterna,

3. att 31 § i denna kungörelse upphävs,

B. att riksdagen under åttonde huvudtiteln till Pedagogiskt utvecklingsarbete
vid universiteten m. m. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit
anvisar 500 000 kr.,

C. att riksdagen under åttonde huvudtiteln utöver vad Kungl. Maj:t
föreslagit anvisar 1 500 000 kr. för studievägledning vid universitet och
högskolor,

D. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts
beträffande behovet av en översyn av utbildningslinjerna,

1972: 194 av herr Wijkman m. fl. (m) vari hemställs

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

1. begär att de allmänna utbildningslinjerna vid de filosofiska fakulteterna
ges karaktären av rekommendationer och att Kungl. Maj:t företar
nödvändiga ändringar i kungörelsen om utbildning vid de filosofiska
fakulteterna med anledning härav,

1 Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 30

UbU 1972: 30

2. begär att 31 § i kungörelsen om utbildning vid de filosofiska fakulteterna,
den s. k. avstängningsparagrafen, upphävs,

3. begär förslag till ett system för utbyggd kontakt mellan universitet
och olika avnämarkategorier efter de riktlinjer som anförts i motionen,

4. som sin mening ger till känna vad som i motionen anförts beträffande
behovet av en översyn av utbildningslinjerna samt att därvid särskilt
bör beaktas kravet på bibehållen kvalitet i utbildningen,

B. att riksdagen under åttonde huvudtiteln utöver vad Kungl. Majit
föreslagit anvisar 1 500 000 kr. för studievägledning vid universitet och
högskolor,

C. att riksdagen beslutar om inrättandet av arbetsmarknadskonsulenttjänster
vid samtliga universitet, högskolenheten i Linköping och de tre
universitetsfilialerna,

1972: 498 av herr Bohman m. fl. (m) i vad avser hemställan att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller att nu gällande studieordning vid de
filosofiska fakulteterna reformeras i enlighet med vad som anförts i
motionen 1972: 294,

1972: 500 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till regeringen anhåller om

1. att den s. k. utspärrningsparagrafen i utbildningskungörelsen avskaffas,

2. att de nuvarande utbildningslinjerna vid filosofisk fakultet avskaffas,

3. utredning angående studenternas studiemotivation som kan läggas
till grund för en framtida målsättningsdebatt och reformering av de
filosofiska fakulteterna,

1972: 1113 av herr Jonasson m. fl. (c) i vad avser hemställan att riksdagen
beslutar att till Förvaltningarna vid universiteten m. m. anvisa
42 894 000 kr., vilket är en förhöjning i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag med 630 000 kr.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från universitetskanslersämbetet
(UKÄ), centrala studiehjälpsnämnden (CSN), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges
förenade studentkårer (SFS).

UKÄ har lämnat rektorsämbetena vid universiteten i Uppsala, Lund,
Göteborg, Stockholm och Umeå samt vid högskolenheten i Linköping
tillfälle att avge yttrande i ärendet. Inkomna yttranden från rektorsämbetena
vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg och Stockholm
samt vid högskolenheten i Linköping är bifogade UKÄ:s yttrande.

UbU 1972: 30

Till UKÄ:s och CSN:s yttranden är fogade vissa reservationer.

I detta sammanhang bör anmälas att till utskottet inkommit skrivelser
i ärendet från Uppsala studentkår, Lunds studentkår och Uppsala radikala
demokrater.

Bakgrund till motionsyrkandena om vissa anslagshöjningar

Anslag till studievägledning

I den tryckta anslagsframställningen för budgetåret 1972/73 (s. 25—
27) har UKÄ lagt fram ett treårsprogram för utbyggnad av studievägledningen
vid universitet och högskolor. Programmet innebär att de
nuvarande resurserna — ca 6 700 000 kr. vid förvaltningarna och på
institutions- och sektionsnivåerna — förstärks med 2 700 000 kr. varje
budgetår fram t. o. m. budgetåret 1974/75.

UKÄ framhåller att målet för studievägledningen inom universitetssektorn
är att ge de studerande underlag för studievalet med beaktande
av såväl deras fö utsättningar och intressen som bedömningar av arbetsmarknadsutvecklingen.
Studievägledningen bör också innefatta hjälp åt
de studerande i fråga om uppläggning och genomförande av studierna.
Ämbetet stryker under behovet av resurser för studievägledning för att
möjliggöra en uppsökande verksamhet till stöd för studerande som av
olika skäl kommit efter. En aktiv och uppsökande studievägledning
måste, framhåller ämbetet, också kunna innefatta avrådning från tillämnade
studier.

I propositionen 1972: 1 föreslås att medelsanvisningen för studievägledningsverksamheten
räknas upp med 300 000 kr.

Anslag till pedagogiskt utveck lingsarbete

I den tryckta anslagsframställningen för budgetåret 1972/73 (s. 18—
24) har UKÄ lagt fram ett flerårigt handlingsprogram för pedagogiskt
utvecklingsarbete, omfattande bl. a. särskild pedagogisk försöksverksamhet
vid vissa institutioner för att pröva förutsättningarna för och konsekvenserna
av en mer studerandeanpassad undervisning, utveckling av
individualiserande läromedel samt pedagogisk utbildning av lärare. För
ifrågavarande ändamål har UKÄ för nästa budgetår begärt en höjning
av nuvarande resurser, 7 332 000 kr., med sammanlagt 7 618 000 kr.,
fördelad på dels nuvarande anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete,
dels ett nytt anslag till lärarfortbildning m. m. Betydelsen av att det
föreslagna handlingsprogrammet förverkligas har UKÄ ytterligare belyst
i UKÄ-aktuellt 1971/72: 13.

Den i propositionen 1972: 1 föreslagna ökningen av resurserna för
det pedagogiska utvecklingsarbetet vid universiteten och vissa högskolor
uppgår till nominellt 1 445 000 kr.

UbU 1972: 30

Utbildningen vid de filosofiska fakulteterna

Den nya studieordningen vid filosofisk fakultet trädde i kraft den 1
juli 1969 och gäller för de studerande som inskrivits efter utgången av
april 1969 eller som gått över till det nya systemet. Enligt kungörelsen
(1969: 50) om utbildning vid de filosofiska fakulteterna är den grundläggande
utbildningen vid dessa uppdelad på allmänna utbildningslinjer.
Sådan utbildningslinje inrättas av Kungl. Maj:t. För närvarande är inrättade
sjutton allmänna utbildningslinjer.

Varje allmän utbildningslinje omfattar normalt studiekurser om sammanlagt
120 poäng. Inom varje linje fördelas studiekurserna på tre avdelningar.
Den första avdelningens studiekurser är gemensamma för
alla studerande på linjen. I andra avdelningen kan den studerande välja
mellan ett begränsat antal studiekurser medan valet av studiekurser i
den tredje avdelningen oftast är helt fritt.

Vilka studiekurser som skall anordnas vid en läroanstalt inom av
Kungl. Majit medgivna ämnesområden bestäms av UKÄ.

Särskild utbildningslinje inrättas av vederbörande rektorsämbete för
studerande som begär det och som inför valet av utbildningslinje funnit
att inte någon av de allmänna utbildningslinjerna svarar mot det av
honom eller henne uppställda utbildningsmålet.

Särskild utbildningslinje inrättas endast i den mån ifrågavarande studiekurser
anordnas på orten och den studerande uppfyller förkunskapskraven
för de valda studiekurserna. Ingår i särskild utbildningslinje
studiekurs eller studiekurser vartill tillträdet är begränsat skall den studerande
inge ansökan om tillträde därtill i den ordning som gäller för
övriga studerande. I sådana fall inrättas särskild utbildningslinje under
förutsättning att den studerande antas till den spärrade utbildningen.

Särskild utbildningslinje av sådan typ att den endast innebär att studiekurserna
i en allmän utbildningslinje genomgås i annan ordning än
vad som är föreskrivet för den allmänna utbildningslinjen får ej inrättas.

Det åligger rektorsämbetena att på sätt som UKÄ bestämmer hålla
ämbetet underrättat om vilka särskilda utbildningslinjer som inrättats
under terminen och om hur många studerande som följer sådana utbildningslinjer.

Enligt 1969 års studieordning förekommer två typer av prövning av
de studerandes studiesituation. Den ena prövningen, tröskelprövningen,
är avsedd att hindra att studerande, som påbörjat en studiekurs, inleder
studier inom ytterligare studiekurser innan han klarat av i varje fall
huvuddelen av den första studiekursen. Den andra prövningen, avstångningsprövningen,
är avsedd att gälla studerande med klart otillfredsställande
studieresultat som inte kan hänföras till särskilda omständigheter
av studiesocial eller annan art i det enskilda fallet. Bakom avstäng -

UbU 1972: 30

ningsprövningen, som gäller rätten till fortsatt undervisning på utbildningslinjen
och inte rätten att delta i prov, ligger antagandet att det
från såväl individens som samhällets synpunkt i sådana fall kan vara
mest ändamålsenligt att den studerande går över till annan utbildning
eller till yrkesverksamhet. Såväl tröskelprövningen som avstängningsprövningen
görs av vederbörande utbildningsnämnd.

När det gäller tröskelprövningen enligt 28 § i kungörelsen skall den
studerande, om ej särskilda skäl föranleder annat, ges tillstånd att deltaga
i undervisningen enligt den senare studiekursen på utbildningslinjen
så snart han godkänts i prov som avser tre fjärdedelar av den tidigare.

I tillstånd att deltaga i undervisning enligt den senare studiekursen
på utbildningslinjen anges när den studerande skall fullfölja återstoden
av den tidigare studiekursen.

Vad därefter beträffar avstängningsprövningen skall enligt 31 § prövas
fråga om fortsatt undervisning för en heltidsstuderande om han efter
tre terminers studier inom ramen för en studiekurs om 40 poäng icke
godkänts i samtliga prov för studiekursen. Motsvarande gäller för heltidsstuderande
som följer studiekurser med annat poängtal beträffande
studieavsnitt om 40 poäng på samma utbildningslinje.

Vidare gäller enligt 34 § fjärde stycket att studerande som avstängts
från undervisning på en utbildningslinje och som därefter underkänts
fyra gånger i prov för en kurs eller en del av en kurs icke har rätt att
fordra ytterligare prov för samma kurs eller del av kurs.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter m. m.

Remissinstanserna har i sina yttranden redovisat vissa erfarenheter
och allmänna synpunkter m. m. i anledning av de framförda motionsyrkandena.

U K Ä påpekar att den allmänna debatten kring 1969 års studieordning
i hög grad kommit att kretsa kring frågan om hur stor del av de
studerande som följer de allmänna utbildningslinjerna och att denna
debatt delvis blivit snedvriden på grund av att tillgänglig information
har varit svårtolkad. Det sistnämnda beror väsentligen på att man inom
anmälnings- och inskrivningsstatistiken i princip delar in de studerande
i två huvudkategorier, nämligen dels sådana som avser att följa en allmän
utbildningslinje fram till hel examen, dels övriga studerande.

I kategorin övriga studerande ingår även de som uppger sig inte ämna
läsa fram till hel examen men som följer en utbildningsgång, som sakligt
sett faller inom ramen för en allmän utbildningslinje. Eftersom denna
grupp har ökat och redovisas tillsammans med den grupp som följer
en s. k. särskild utbildningslinje (speciell kombination av minst två stu -

UbU 1972: 30

diekurser efter den studerandes eget val och sorn kan omfatta mindre
än 120 poäng) har statistiken blivit svårtolkad. I UKÄ-aktuellt 1971/
72: 13 har visats, att statistik, som grundas på den sakliga sammansättningen
av utbildningslinjerna, ger en betydligt mer nyanserad bild
av utbildningslinjesystemet än anmälnings- och inskrivningsstatistiken.
Andelen nybörjare, som valt särskild utbildningslinje omfattande 120
poäng, utgör endast 2 till 3 procent av samtliga nybörjare.

Från och med höstterminen 1972 avser UKÄ att få till stånd en omläggning
av anmälnings- och inskrivningsstatistiken, så att den bättre
speglar sakförhållandena. För detta ändamål kommer redovisningen av
fördelningen mellan allmänna och särskilda utbildningslinjer att i första
hand helt grundas på utbildningslinjernas innehåll, med sekundär redovisning
i båda fallen av den tillämnade resp. faktiska längden av de
studerandes studiegång på skilda utbildningslinjer (se tablå nedan). Det
avsedda förfaringssättet medger alltså att man alltjämt tar fram uppgifter
bl. a. om hur många som avser att genomgå en kortare utbildning.
Dessa uppgifter kan sedan sättas i relation till valen av utbildningslinje.

Studerande på allmänna
utbildningslinjer Övriga

studerande
(särskilda utbildningslinjer
och del
av utbildningslinjer) -

Studerande på allmänna
utbildningslinjer
(och del
därav)

Studerande på särskilda
utbildningslinjer
(och del
därav)

Nuvarande redovisning
Ht 1969 Vt 1970 Ht 1970 Vt 1971 Ht 1971

87 % 50 % 66 % 46 % 55 %

13% 50% 34% 54% 45%

Reviderad redovisning

Ht 1969 Vt 1970 Ht 1970 Vt 1971 Ht 1971

87 % 72 % 81 % 72 % 79 %

13% 28% 19% 28% 21%

CSN stryker under att den översyn av utbildningens innehåll i sin
helhet som företogs i samband med studieordningens införande, poängsättningen
av de olika avsnitten i studiekurserna m. m. varit befrämjande
för hela utbildningsväsendet och kommit de studerande till godo.
Vidare torde enligt CSN:s uppfattning uppläggningen av studierna av
många studerande ha upplevts som positiv och inhämtandet av kunskapsstoffet
därför betydligt ha underlättats. Samtidigt konstateras att de
förväntningar som ställdes på 1969 års studieordning inte infriats. Den
fasthet och stadga i utbildningsgången som skulle utgöra basen för hela

UbU 1972: 30

systemet har inte konsekvent fått något uttryck i praktiken. En viktig
fråga för de studiesociala myndigheterna är studietidens längd påpekar
vidare CSN.

Från studiesocial synpunkt är varje åtgärd som syftar till och medför
en större kongruens mellan de i studieplanerna fastställda normalstudietiderna
och de faktiska studietiderna önskvärd. I den gamla studieordningen
utgjorde de alltför långa studietiderna anledning till oro.
Den organisation av utbildningen som fastställdes för den nya studieordningen
syntes väl ägnad att åstadkomma ökad effektivitet av utbildningen
inom filosofisk fakultet. Det fanns också anledning anta, att
man på ett bättre sätt än tidigare skulle kunna hålla studietiderna under
kontroll.

Det är förståeligt att kritik nu riktas mot de rådande förhållandena
vid filosofisk fakultet. CSN delar emellertid inte den uppfattning som
förs fram i motionen 1972: 62 att den nya studieordningen helt misslyckats.
Enligt nämndens mening har systemet ändå inneburit en utveckling
till det bättre. Bl. a. har registreringen centralt av samtliga studerande
utgjort ett framsteg. Därigenom har produktiviteten inom filosofisk
fakultet åskådliggjorts på ett sätt som tidigare inte var möjligt.

Vid genomgång av siffror för genomströmningen bör man uppmärksamma,
att de studieresultat som redovisas grundar sig på de studerandes
bruttostudietid, dvs. antalet terminer de studerande varit registrerade
för studier i en viss studiekurs. I studietiden ingår därför längre
eller kortare avbrott t. ex. för sjukdom, förvärvsarbete, barnpassning.
Delvisa avbrott av liknande anledningar eller en svag aktivitet över
huvud taget från de studerandes sida påverkar i hög grad också utfallet
i studierna. Om nettostudietiderna vore kända skulle säkerligen siffrorna
för genomströmningen visa sig ligga betydligt närmare de uppställda
normerna.

Detta aktualiserar frågan om ett förbättrat registreringssystem. I
registreringen bör ingå förutom data om godkända prov även andra
möjliga data om aktivitet, t. ex. underkända prov. Registrering av avbrott
i studier bör införas liksom förekomsten av parallellstudier.

L O finner det för tidigt att nu göra en samlad utvärdering av den
nya studieordningen mot de långsiktiga mål som ställs upp i motionerna.
Möjligheter till smärre förändringar inom ramen för PUKAS-reformens
huvuddrag bör dock utnyttjas. LO anser att motionärernas yrkanden,
om de skulle förverkligas, leder till ökade resurskrav för den högre
utbildningen.

LO anser det vara nödvändigt att ytterst noga pröva anspråken på
resurskrävande reformer inom den högre utbildningen ifall det överhuvudtaget
skall vara möjligt att inom det utrymme som kan ställas
till förfogande för fortsatt utbildningsexpansion föra fram vuxenutbildningen
till en utvecklingsnivå, där den får en rimlig genomslagskraft
för utjämningen av de rådande orättvisorna på utbildningsområdet.
Förskolan är ett annat område som bör prioriteras för att söka skapa
utjämning redan före skolstarten. Även inom dessa områden torde kraven
på resurser vara så omfattande att prioriteringar av från utjämningssynpunkt
mycket angelägna reformbehov får göras.

UbU 1972: 30

Beträffande avsikterna med de fasta studiegångarna erinrar TCO
om att en av dem var att öka effektiviteten i utbildningssystemet genom
minskning av studietiderna och ökad genomströmning. Ansvaret för
att detta mål inte uppnåtts vilar enligt TCO bl. a. på de lokala och centrala
universitetsorganen. Kraven på universiteten att anpassa kurserna
till normalstudietiderna liksom studiebefrämjande insatser måste skärpas.
Avstängningsreglernas effekter är, framhåller vidare TCO, helt
beroende av vilka krav som ställs på de studerande och den press som
kan utövas på institutionerna att följa de normala studietiderna.

SACO anser att utbildningen vid de filosofiska fakulteterna — i
likhet med vad som gäller vid andra fakulteter och högskolor — bör
vara organiserad i studielinjer.

Enligt SACO:s mening har tillkomsten av ett system med allmänna
utbildningslinjer inneburit, att de studerande på ett bättre sätt än tidigare
kunnat få en överblick över utbildningsutbudet vid de filosofiska
fakulteterna. Förekomsten av utbildningslinjer med successivt tillval har
även medfört att de studerande redan före studiernas påbörjande
tvingats tänka igenom sin utbildning. Enligt SACO:s uppfattning har
detta förhållande inneburit stöd och hjälp åt de studerande att planlägga
och fullfölja sina studier. SACO finner det väsentligt, att de studerandes
utbildningsval även i fortsättningen föregås av medvetna och
planmässiga överväganden rörande studie- och yrkesinriktningen.

Samtidigt framhåller SACO att PUKAS-systemet ingalunda framstår
som någon idealisk och definitiv lösning.

I SACO:s remissyttrande över UKAS-förslaget 1968 betecknades den
tilltänkta reformen som främst administrativ till sin karaktär. Emellertid
föreligger det i den praktiska tillämpningen avsevärda svårigheter.
I stor utsträckning sammanhänger dessa med att man inte lyckats få
fram ett tillfredsställande registreringssystem vid de filosofiska fakulteterna.
PUKAS-systemet är administrativt tungrott utan att man egentligen
uppnått den fasthet som åsyftades.

Enligt SACO:s mening har universitetskanslersämbetet visat en ambition
att komma till rätta med bristerna i PUKAS-systemet. Inom ämbetet
utförs en kontinuerlig översyn av utbildningslinjerna. Denna har
lett till vissa konkreta resultat, även om mycket återstår att göra, innan
man uppnår den anpassning till arbetsmarknadens behov som SACO
alltid framhållit som önskvärd. SACO anser att man för den närmaste
framtiden i första hand bör satsa på de s. k. yrkesinriktade studiekurserna
och kombinationsutbildningarna.

SFS anser att utbildningslinjerna inte motsvarar de studerandes
behov.

De utvärderingar, enkäter och rapporter som gjorts kring 1969 års
studieordning ger en relativt entydig bild: Inget av de mål som sattes
för reformen har uppnåtts. Genomströmningen har blivit betydligt lägre
än beräknat. Studiekurserna har visat upp betydande skillnader mellan
universiteten. För en del kurser, exempelvis statistik och de moderna
språken, har genomströmningen varit mycket låg på flera orter.

UbU 1972: 30

Utbildningslinjerna har inte visat sig motsvara de studerandes behov.
Vårterminen 1971 valde mer än hälften av dem som sökte sig till ospärrad
utbildning vid filosofisk fakultet särskild utbildningslinje eller del
av utbildningslinje. Hösten 1971 var andelen 45 % och vårterminen 1972
43 % enligt SCB:s statistik av den 16 mars 1972. Under utbildningens
gång bytte 17 % av nybörjarna hösten 1969 allmän utbildningslinje eller
övergick till särskild utbildningslinje inom loppet av fyra terminer —
i den siffran ingår inte de elever som bytte mellan inskrivningen och
studiernas påbörjande.

UKÄ menar dock att enbart 2—3 % valt särskild utbildningslinje.
I de beräkningarna har bara medtagits de studerande som från början
presenterat en full utbildningsgång fram till examen efter särskild utbildningslinje.
De som inte presenterat hel examen har förts till gruppen
partiellt studerande trots att många av dem avsett att ta hel examen
men inte velat binda sig för alla ämnen från början. De som konstruerade
en egen utbildningsgång och som valde ett förstaämne som överensstämde
med ett förstaämne på allmän utbildningslinje fördes i statistiken
till denna allmänna utbildningslinje.

Den främsta orsaken till att så många valt en egen utbildningsväg är
otvivelaktigt att de allmänna utbildningslinjerna inte ansetts ge en lämplig
yrkesinriktning.

Enligt rapporter från studievägledare har linjesystemet inneburit
andra påtagliga olägenheter för de studerande. En del har känt det
administrativt krångligt att ta sig ur en linje och stannat kvar längre
än de borde ha gjort. En del — ofta då de som är sämst informerade
och som kommer från de minst studievana hemmen — vågar inte sätta
ihop en egen linje som skulle passa dem bättre. Ett myndighetssanktionerat
system tas som intäkt för att det är bra och ger en god yrkesutbildning.

Utbildningslinjernas innehåll
Motionsyrkandena

I motionerna 1972: 62 och 1972: 194 föreslås att utbildningslinjerna
ges en klarare och mer differentierad yrkesinriktning. Nya yrkesinriktade
kurser bör komma till stånd och sammansättningen av de olika
linjerna ses över. Enligt motionen 1972: 194 bör hela systemet dimensioneras
och inriktas med hänsyn till arbetsmarknadens, särskilt näringslivets,
behov.

Remissyttrandena

I samtliga remissyttranden stryks under vikten av att de yrkesförberedande
inslagen i utbildningen förstärks. TCO erinrar om att organisationen
länge hävdat att den eftergymnasiala utbildningen skall organiseras
som en klart målinriktad yrkesutbildning, och SACO framför
ånyo önskemål om en bättre anpassning av utbildningen till arbetsmarknadens
behov.

1* Riksdagen 1972. 14 sami. Nr 30

UbU 1972: 30

UKÄ påpekar att en råd åtgärder redan vidtagits, varigenom de
yrkesförberedande inslagen i utbildningen förstärkts. Det är emellertid,
framhåller UKÄ, angeläget att fortlöpande söka ge utbildningen klarare
karaktär av direkt förberedelse för yrkesverksamhet. I avvaktan på att
de förslag som 1968 års utbildningsutredning (U 68) väntas framlägga
prövas av statsmakterna avser UKÄ verka för en ökning av de direkt
yrkesförberedande inslagen i utbildningen vid de filosofiska fakulteterna.
I likhet med rektorsämbetena vid Lunds universitet och högskolenheten
i Linköping finner UKÄ det särskilt angeläget att utbildningen
kompletteras med sådana alternativ som gör det möjligt att finna sysselsättningar
inom andra sektorer av arbetsmarknaden än skolväsendet.

Den innehållsmässiga förnyelse som kommit till stånd vid de filosofiska
fakulteterna genom 1969 års studiereform är att betrakta som ett
första led i en ständigt fortgående förändring av utbildningen vid dessa
fakulteter, bl. a. ledande mot en mera markant yrkesinriktning än den
som kom till uttryck 1969 och som väsentligen kom att avse skolväsendets
behov. UKÄ har alltsedan 1969 ägnat frågan om att vidareutveckla
den grundläggande utbildningen vid de filosofiska fakulteterna skärpt
uppmärksamhet. I blickpunkten har därvid hela tiden stått frågan om
att stärka de yrkesförberedande inslagen i utbildningen.

Inom UKÄ pågår ett omfattande utredningsarbete genom ett betydande
antal arbetsgrupper och skilda experter med uppgift att medverka
vid översyn m. m. i anslutning till den nya studieordningen.

I syfte att stärka de yrkesförberedande inslagen i utbildningen pågår
bl. a. en speciell försöksverksamhet med yrkesinriktade studiekurser
vid universitetens filosofiska fakulteter.

Innevarande budgetår anordnas YRK-kurser vid samtliga universitet
och universitetsfilialer för sammanlagt drygt 4 000 studerande. Det är
ytterst angeläget att antalet utbildningsplatser vid dessa studiekurser
även fortsättningsvis ökar kraftigt. De yrkesinriktade studiekurserna är
ett första steg i förändringen av utbildningens struktur.

UKÄ har tillsatt en expertgrupp för yrkesinriktade studiekurser och
kombinationsutbildningar. Särskilt viktig är inriktningen på sådana
arbetsmarknadssektorer, där det potentiella behovet av arbetskraft med
eftergymnasial utbildning redan nu kan bedömas vara stort och där
efterfrågan på sådan utbildning kan beräknas öka under de närmaste
åren. Som exempel kan nämnas distributions- och servicesektorerna
inom näringslivet samt verksamhet inom kommuner och landsting. Senast
har expertgruppen avgett förslag om studiekurser med inriktning
på hälso- och sjukvårdsadministration.

Som ett annat exempel på hur utbildningen vid filosofisk fakultet
mer och mer inriktas mot den framtida yrkesverksamheten vill UKÄ
nämna den försöksverksamhet med s. k. kombinationsutbildningar som
pågår på alla universitets- och filialorter.

Vikten av en kontinuerlig översyn av utbildningslinjerna stryks under
av SACO som anser att man bör sträva efter att föra in flera utbildningslinjer
med både längre och kortare studietid än tre år.

Utbildningens bristande yrkesinriktning förklarar till stor del de
växande svårigheter som möter dem som nu examinerats från de filo -

UbU 1972: 30

sofiska fakulteterna. Det är här nödvändigt att snabbt vidta åtgärder
för att anpassa utbildningen till behoven inom särskilt den enskilda sektorn
av arbetsmarknaden. SACO vill erinra om, att av de närmare
70 000 personer som under perioden 1970—1975 väntas slutföra sina
studier vid de fria fakulteterna kommer högst ca 20 000 att kunna få
anställning inom den offentliga sektorn. Resterande ca 50 000 måste
beredas sysselsättning inom den enskilda sektorn, om de inte skall emigrera
eller bli arbetslösa.

Även om det bör vara möjligt att inom ramen för det fortlöpande
översynsarbetet inom UKÄ ge utbildningen ett mera yrkesinriktat innehåll,
finner SACO det realistiskt att räkna med att mera genomgripande
förändringar kan komma till stånd först sedan resultatet av U 68:s
arbete föreligger.

En studieorganisation med inslag av successiv differentiering underlättar
enligt T C 0:s uppfattning en arbetsmarknadsanpassad utbildning,
eftersom den väsentligt okar möjligheterna till anpassning till
ändrade krav från arbetsmarknadens, forskningens eller de studerandes
sida; bl. a. förenklas inrättandet av nya utbildningsvägar och nya varianter
inriktade mot nya områden. TCO framhöll också 1968 att oavsett
vilken uppbyggnad de fasta studiegångarna ges så erfordras en fortlöpande
förändring av dessa i olika avseenden med hänsyn till de nya
behov som samhällsutvecklingen skapar. TCO menade att för detta
krävdes särskilda organ med nära arbetsmarknadsanknytningar.

Sedan de fasta studiegångarna infördes, har vissa men inte tillräckliga
insatser gjorts för att markera yrkesinriktningen vid de filosofiska fakulteterna.
Även om TCO således anser att den eftergymnasiala utbildningen
bör göras starkare yrkesinriktad än den för närvarande är och
att kortare utbildningsalternativ bör införas, anser TCO att det i avvaktan
på U 68:s förslag och mot bakgrund av det arbete som för närvarande
bedrivs i detta syfte inom UKÄ inte finns anledning att nu
genomföra i motionerna föreslagna förändringar. Förändringar i yrkesinriktande
syfte torde snarast leda till att studiegångarna gavs ännu fastare
status än för närvarande.

Utbildningslinjernas allmänna karaktär
Motionsyrkandena

I motionerna 1972: 62 och 1972: 194 yrkas att de allmänna utbildningslinjerna
ges karaktären av rekommendationer. I motionen 1972: 62
föreslås vidare att utbildningslinjer inrättas som omfattar mindre än
tre års studier. Studieordningen bör enligt motionen 1972: 498 omarbetas
så att de studerande får betydligt större val- och kombinationsmöjligheter
än för närvarande. I motionen 1972: 500 yrkas att utbildningslinjerna
vid filosofisk fakultet helt avskaffas.

Remissyttrandena

Av remissinstanserna är det endast SFS som ställer sig positiv till
förslagen om ändrad karaktär på utbildningslinjerna. Övriga remissin -

UbU 1972: 30

stanser är helt eniga om att U 68 :s väntade förslag i så hög grad kommer
att påverka situationen inom de filosofiska fakulteterna att det
inte nu bör komma i fråga att genomföra motionsförslagen.

U K Ä har förutom till U 68 :s pågående arbete hänvisat till att hittills
vunna erfarenheter av 1969 års studieordning enligt ämbetets bedömning
inte ger tillräckligt underlag för en så genomgripande förändring
av studiesystemet som motionsyrkandena enligt ämbetets mening innebär.
Vidare hävdas att det fordras ett omfattande och tidskrävande förberedelsearbete.

Mot bakgrund av den situation som rådde tidigare, karaktäriserad
bl. a. av ofta orimligt långa studietider, som i sin tur till väsentlig del
berodde på ett praktiskt taget helt obundet ämnesval, på avsaknaden
av en bestämd målsättning för studierna och på ett ofta planlöst parallelläsande
av skilda studiekurser inom olika examensämnen, innebär
tillkomsten av 1969 års studieordning med dess system av allmänna utbildningslinjer
enligt UKÄ:s bedömning en otvetydig hjälp till de studerande
att finna sig till rätta i en ny studiesituation och att på ett mera
rationellt sätt än förr utnyttja tillgängliga studiemöjligheter. Vid påbörjandet
och genomförandet av studierna har den studerande numera stöd
— förutom av en studievägledningsorganisation som successivt byggts
ut — av framför allt de allmänna utbildningslinjernas och de enskilda
studiekursernas konstruktion. Uppbyggnaden av dessa element inom
utbildningen innebär enligt UKÄ:s uppfattning ett viktigt inslag av studievägledning
och av stöd i den konkreta inlärningssituationen. En uppluckring
av linjernas karaktär genom att ge dem innebörden av rekommendationer
skulle enligt UKÄ:s mening undanrycka de nu angivna
positiva inslagen i utbildningen enligt 1969 års studieordning samt medföra
en återgång till de förhållanden, som rådde före 1969, förhållanden
som ytterligare skulle försvåras genom det numera ökade studerandeantalet.

Den nuvarande konstruktionen med successiva val mellan olika studiekurser
inom andra och tredje avdelningarna medger ett betydande
mått av kombinationsmöjligheter för framtida yrkesverksamhet inom
skilda sektorer av arbetsmarknaden. Ett införande av ytterligare alternativa
kurser inom flertalet ämnesområden kommer att än mer förbättra
möjligheterna att med sikte på speciella yrkeskrav skaffa en adekvat
utbildning inom ramen för de allmänna utbildningslinjerna.

UKÄ vill vidare understryka — vilket också Lunds universitets rektorsämbete
framhåller i sitt remissyttrande —■ att tillkomsten av 1969
års studieordning, vid sidan av de organisatoriska förändringarna, har
medfört en pedagogisk och innehållsmässig förnyelse av utbildningen
vid de filosofiska fakulteterna. Bl. a. har en total revision företagits av
studieplanerna vid filosofisk fakultet. Införandet av utbildningslinjerna
såsom ett överblickbart utbud av utbildningsmöjligheterna har haft till
följd att den studerande kan planlägga sina studier på ett mera rationellt
sätt än tidigare.

UKÄ vill här vidare hänvisa till förslagen som UKÄ lagt fram och
vilka bl. a. syftar till att ge UKÄ vidgad befogenhet att införa alternativa
utformningar av studiekurserna. En ytterligare differentiering

UbU 1972: 30

av utbildningen inom de allmänna utbildningslinjerna kommer att kunna
genomföras vid bifall till UKÄ:s sålunda framlagda förslag.

UKÄ vill här också erinra om det mycket omfattande och tidskrävande
planeringsarbete — avseende bl. a. utformande av studieplaner
och läromedel, författningsändringar, nya regler om lärarkraf»indelning
m. m. samt information till skolväsendet och dess studerande och
till dem som redan börjat studera i det eftergymnasiala utbildningssystemet
— som måste föregå varje mera betydande omläggning av studieordningen.
Vidare måste nya prognoser för studerandetillströmningen
tas fram. En omläggning måste även medföra förändringar i dispositionen
av tillgängliga lärarkrafter och andra resurser vid läroanstalterna.
Ett beslut om en sådan förändring bör därför fattas åtminstone ett och
ett halvt år innan en omläggning kan börja genomföras.

Genom att utbildningslinjerna ersätts med rekommendationer tar
man bort en för många studerande olämplig låsning av ämnen och
ämneskombinationer hävdar SFS. Därjämte undanröjer man föreställningen
att alla utbildningslinjer är sammansatta för att ge en bra yrkesutbildning
som ger arbete efter utbildningen. Man tar också bort låsningen
vid den arbetsmarknadssituation som fanns då utbildningslinjerna
konstruerades. Till en början bör rekommendationerna bygga på
de studiealternativ som finns beskrivna i de nuvarande utbildningslinjerna
så att reformeringen kan ske utan omfattande utredningsarbete.
De bör sedan successivt ses över. I och med att linjerna görs om till rekommendationer
avskaffar man dem också som administrativt begrepp,
varför SFS anser att det endast föreligger en semantisk skillnad mellan
motionernas krav på denna punkt.

SFS anser att denna ändring enbart innebär en anpassning till verkligheten
och att en mängd betungande administrativt arbete skulle falla
bort för de lokala universitetsmyndigheterna. Universitetsförvaltningarna
kan arbeta på väsentligare uppgifter, utbildningsnämnderna avlastas
och studievägledarna kan ägna sig åt det de egentligen är till för,
dvs. studievägledning. De åtgärder som UKÄ föreslagit Kungl. Maj:t
anser SFS otillräckliga för att minska de administrativa bördorna.

Det kan konstateras att U 68 siktar på att dess förslag skall träda i
kraft 1975 och att konkreta förslag om utbildningen vid motsvarande
filosofisk fakultet dröjer ytterligare en tid därefter. SFS anser inte att
förändringar kan vänta så länge.

Enligt T C 0:s uppfattning representerar systemet med fasta studiegångar
en nödvändig förutsättning för en ökad styrning mot yrkesinriktade
studier vid filosofisk fakultet. TCO bedömer det vidare som
ofrånkomligt att den framtida högskolan totaldimensioneras. Man kan
då, framhåller TCO, knappast undvara utbildningslinjerna som instrument
för en ändamålsenlig dimensionering.

Ett ytterligare skäl för en avstyrkan är att 1969 års studieordning
fungerat under så kort tid, att det är för tidigt att nu göra en definitiv
och sammanhängande bedömning av systemet. Resultaten av de utvärderingar
som utförts av UKÄ motiverar enligt TCO:s uppfattning inte

UbU 1972: 30

de hårda omdömen som fälls i motionerna. En del av denna kritik förefaller
bygga på missuppfattningar av de i vissa avseenden svårtolkade
utvärderingsresultaten.

Även om utbildningslinjerna inte motsvarat förväntningarna, när det
gällt att stimulera till precisare målsättning för studierna, synes ändå
en väsentlig förbättring ha ägt rum i detta avseende framhåller CSN.
En återgång till samma situation som rådde före 1969 års reform skulle
enligt CSN vara mycket olycklig. Och även om stark kritik kan riktas
mot de nuvarande förhållandena vid filosofisk fakultet tror inte CSN
att förändringar av den organisatoriska ramen i studieordningen av det
slag som föreslås i motionerna skulle innebära några förbättringar. Enligt
nämndens mening skulle snarare en striktare tillämpning av bestämmelserna
vara att förorda.

Ett bifall till motionerna skulle enligt L 0:s mening leda till en uppluckring
av studieordningen vid de filosofiska fakulteterna som knappast
kan vara till glädje för vare sig de studerande eller universitetsadministrationen.
En fast och överskådlig linjeindelning såväl för de
studerande som för administrationen anser LO vara ett av de mest
grundläggande kraven för att de filosofiska fakulteternas utbildningsutbud
skall kunna fogas in i ett större system av meningsfulla och praktiskt
tillgängliga studievägar för s. k. återkommande utbildning—fortlöpande
vuxenutbildning.

SACO hävdar att det måste vara helt felaktigt att några månader
innan resultatet av U 68:s överväganden redovisas avskaffa de allmänna
studielinjerna.

Att upphäva de allmänna utbildningslinjerna som administrativt begrepp
eller ge dem innebörden av rekommendationer skulle enligt
SACO:s uppfattning innebära en icke önskvärd återgång till de förhållanden
som rådde före 1969 års reform. Förändringar av detta slag
ter sig dessutom i nuläget helt omotiverade med hänsyn till att U 68
före årets slut kommer att framlägga förslag till åtgärder för att råda
bot på de svagheter som förvisso finns i PUKAS-systemet och som påtalas
i motionerna.

SACO finner det också olämpligt att med endast några års mellanrum
företa ändringar fram och tillbaka av studieorganisationen vid filosofisk
fakultet. Ett bifall till motionsyrkandena på denna punkt måste leda
till ett omfattande planerings- och informationsarbete. SACO finner
det omöjligt att en sådan ändring skulle kunna genomföras redan höstterminen
1972. Det förhållandet att förberedelsetiden för PUKAS-systemets
införande gjordes alldeles otillräcklig kan inte tas till intäkt för
att man nu bör göra om samma misstag.

Den s. k. avstängningsprövningen
Motionsyrkandena

I motionerna 1972: 62, 1972: 194 och 1972: 500 yrkas att den s. k. avstängningsprövningen
avskaffas.

UbU 1972: 30

Remissyttrandena

UKÄ påpekar att ämbetet föreslagit Kungl. Maj:t att avstängningsprövningen
skall begränsas till endast ett tillfälle under individens studiegång,
nämligen efter tre terminer. Som förutsättning härför har angivits
att utbildningsnämnderna får klarare befogenheter vid den s. k. tröskelprövningen.
Enligt ämbetets mening skulle ett fullständigt borttagande
av avstängningsprövningen i nuvarande situation påtagligt motverka de
strävanden till effektivitet och förhindrande av utdragna studier, som
utgör en väsentlig förutsättning för den nuvarande studieordningen.

UKÄ understryker att frågan om avstängningsprövningens närmare
utformning eller eventuella avskaffande står i nära samband med vilka
resurser som kan ställas till förfogande för studievägledande insatser.
Enligt UKÄ:s mening, som endast i begränsad utsträckning biträds av
de hörda rektorsämbetena, skulle ett fullständigt borttagande av avstängningsprövningen
i nuvarande situation påtagligt motverka de strävanden
till effektivitet och förhindrande av utdragna studier, som utgör
en väsentlig förutsättning för den nuvarande studieordningen. Visserligen
är det relativt få studerande som avstängs men uppenbart är att
prövningen alltjämt — i avvaktan på betydligt bättre resurser för en
uppsökande studierådgivning — spelar en roll som träffpunkt mellan
den studerande och studievägledningen och att den också i sig utgör en
— om än hårdhänt — förvarnare till många studerande att överväga
sin studiesituation och yrkesinriktning.

Inte heller CSN tillstyrker att avstängningsprövningen helt slopas.

Möjligheterna som skulle erbjudas i den nya studieordningen att avvisa
sådana studerande, som inte visade sig ha förutsättningar att hålla
studietakten, ingav de studiesociala myndigheterna förhoppningar om
att läroanstalterna på ett annat sätt än tidigare skulle ta ansvaret för
uppföljningen av de studerandes studieresultat och fortsatta studiegång.
CSN såg detta som mycket positivt. Detta föranledde också CSN att
i sitt yttrande över UKAS-utredningen diskutera möjligheterna till en
harmonisering av rätten till studier contra rätten till studiemedel. Nämnden
skisserade i yttrandet vissa tänkbara former för samråd mellan studiemedelsnämnder
och utbildningsnämnder i individuella fall, både när
det gällde byte av utbildningslinje och rätt till fortsatt deltagande i undervisningen.

Enligt 6 § studiemedelsförordningen kan studiemedel för fortsatta
studier beviljas endast om det med hänsyn till tidigare uppnådda studieresultat
måste anses sannolikt att studierna kommer att avslutas inom
normal tid. Som yttersta gräns för normal studietid måste självfallet
anses vara den tid, efter vilken den studerande normalt skall skiljas från
undervisningen.

I praktiken har samråd i enskilda fall mellan studiemedelsnämnder
och utbildningsnämnder förekommit i mycket liten utsträckning. Anledningen
härtill är att utbildningsnämndernas tillämpning av bestämmelser
om rätten till fortsatt deltagande i undervisningen så avsevärt
kommit att skilja sig från studiemedelsnämndemas tillämpning av bestämmelsen
om rätt till fortsatta studiemedel, att ett mer omfattande
samarbete inte framstått som meningsfullt.

UbU 1972: 30

CSN anser att avstängningsinstitutet naturligt ingår i ett system med
kontinuerlig studievägledning. Sedd från denna synpunkt bör det också
fylla en viktig funktion. UKÄ:s förslag om att avstängningsprövning
skall ske endast en gång, har nämnden intet att erinra mot. Förslaget
sammanfaller väl med nämndens uppfattning att det allvarliga ställningstagande
detta innebär, och som kan medföra övergång till annan
utbildning eller till annan verksamhet än studier, bör ske så tidigt som
möjligt.

I valet mellan avstängning från studierna genom uteblivna studiemedel
och utspärming förordar TCO liksom tidigare utspärmingssystemet.

TCO finner inte anledning att i nuvarande läge tillstyrka ett avskaffande
av avstängningsparagrafen, i synnerhet inte om de av universitetskanslersämbetet
i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna
genomförs. Med betonande av att avstängningen får ses som en
sista utväg vill TCO slutligen påpeka, att alternativet till en avstängning
enligt nuvarande regler är en visserligen inte formell men reell avstängning
från studierna genom uteblivna studiemedel. I valet mellan dessa
alternativ förordar TCO fortfarande ett system med utspärrning, som
ges en konsekvent tillämpning i överensstämmelse med intentionerna
vid reformens genomförande.

Under förutsättning av väsentligt förstärkta resurser för studie- och
yrkesvägledning samt en effektivare tröskelprövning tillstyrker SACO
yrkandena om att avstängningsprövningen slopas. Tröskelregeln har i
allmänhet bedömts vara ett värdefullt inslag i den nya studieordningen
och kan enligt SACO:s mening motiveras från pedagogiska synpunkter.

SFS kan inte finna några tecken som tyder på att utspärrningen
medfört en höjning av studietakten hos de studerandegrupper som ansetts
tillbringa för lång tid vid universiteten. Ett slopande av bestämmelserna
skulle enligt SFS:s mening i sig innebära att reella resurser
tillförs studievägledningen.

För statsverket har denna s. k. utspärming inneburit stora kostnader
eftersom den fordrar mycket administration och eftersom så få studerande
blivit avstängda. För de lokala utbildningsmyndighetema har det
medfört att resurserna fördelats fel och fått läggas på en mängd onödigt
rutinarbete. För studievägledarna har avstängningsprövningen betytt
svåra problem. För de studerande har bestämmelserna enbart inverkat
negativt med sociala och psykiska problem som följd.

Det finns inga tecken som tyder på att utspärrningen medfört höjning
av studietakten hos de studerandegrupper som ansetts tillbringa för
lång tid vid universiteten. Arbetsklimatet vid universiteten har snarare
försämrats. Argumentet att utspärrningen skulle avhålla personer med
låg studiemotivation från att börja vid universitetet har inte haft någon
relevans. Den nedgång i studerandeantalet som skett de senaste terminerna
beror på arbetsmarknadssituationen. De som eventuellt avhållit
sig på grund av utspärmingens existens är sannolikt personer från hem
utan studietradition och studieuppmuntran som inte givits en tillräcklig
information och studievägledning och som därför inte fått en korrekt

UbU 1972: 30

bild av universitetsutbildningens krav. Utspärrningen drabbar i första
hand studerande med denna bakgrund och medför ökad social snedrekrytering
till utbildningens senare faser.

Lärare och studerande vid universiteten är med några få undantag
helt eniga i sitt motstånd till avstängningsprövningen. Alla politiska
grupper på studentkårerna motsätter sig den.

Utredning angående studenternas
studiemotivation

Motionsyrkandet

I motionen 1972: 500 föreslås en utredning angående studenternas
studiemotivation, som kan läggas till grund för en framtida målsättningsdebatt
och reformering av de filosofiska fakulteterna.

Remissyttrandena

Med erinran om de rapporter från U 68, som publicerats under titlarna
»Val av yrke och utbildning» (SOU 1971: 61) och »Högre utbildning
och arbetsmarknad» (SOU 1971:62), avstyrker UKÄ ifrågavarande
motionsyrkande.

SFS tillstyrker förslaget och anser att en gemensam syn på utbildningens
mål bör komma till stånd. SFS har tidigare gjort erinringar mot
att de utredningar kring den högre utbildningen som tillsatts inte givits
möjlighet att behandla alla problemen samtidigt. Således får U 68 inte
yttra sig över de studiesociala frågorna. För att kunna anpassa utbildningen
mot arbetsmarknad och samhälle fordras en klart utmejslad målsättning.
Utbildningens roll för att nå sociala förändringar och allmänna
samhällsmål får inte glömmas när nya utbildningsvägar utarbetas
påpekar vidare SFS.

Kontakt avnämare universiteten
Motionsyrkandet

I motionen 1972: 194 föreslås ett system för utbyggd kontakt mellan
universiteten, närmast utbildningsnämnderna, och olika avnämarkategorier,
med en rådgivande funktion för avnämarrepresentantema. Som
speciella åtgärder i sådant syfte förordas anordnande av regelbundet
återkommande konferenser och inrättande av lokala yrkesråd enligt
yrkesutbildningsberedningens modell. Vidare yrkas att vid varje universitets-
och filialort inrättas en särskild tjänst (»arbetsmarknadskonsulent»).
Denna konsulent bör vara knuten till det lokala yrkesrådet och
ha till uppgift att närmast uppehålla kontakt mellan avnämare samt
studenter och studievägledare.

UbU 1972: 30

Rem issyttrandena

U K Ä och SACO föreslår båda att motionen 1972: 194 i förevarande
del överlämnas till U 68 för att tas i beaktande vid fullgörandet
av utredningens uppdrag. UKÄ har anfört bl. a. följande.

Frågan om avnämarnas inflytande på utbildningens innehåll vid filosofisk
fakultet hänger naturligen nära samman med i vilken grad denna
utbildning förutsätts vara inriktad mot en framtida verksamhet inom
samhällslivet. Även om utbildningen inte utformas med sikte på att ge
en snävt avgränsad yrkeskunskap utan mera inriktas på att lära ut kunskaper
och färdigheter som kan ligga till grund för verksamhet inom
vidare sektorer av skilda yrkesområden, framstår enligt UKÄ:s mening
kravet på en närmare samverkan mellan universiteten och olika avnämarkategorier
— en närmare arbetsmarknadsanknytning — som starkt
berättigat. En ökad samverkan mellan representanter för arbetsmarknaden
och utbildningsanstaltema förordas också av rektorsämbetena vid
universiteten i Lund och Göteborg. Motionens allmänna syfte i detta
avseende bör därför kraftigt stödjas. För närvarande saknas en formalisering
av det samarbete på lokal nivå, som äger rum mellan universitet
och arbetsmarknad i varierande och mer eller mindre utvecklade
former, t. ex. kontaktkonferenser.

Vad gäller lämpliga praktiska former för vidareutvecklingen av universitetsutbildningens
lokala och regionala arbetsmarknadsanknytning
vill UKÄ påpeka att detta spörsmål hör till de frågor, som U 68 inom
ramen för sitt utredningsuppdrag har att pröva vid sina förslag beträffande
såväl högskolans studieorganisation som dess lokala institutionella
organisation.

SACO anför att man länge hävdat behovet av en utbyggd kontaktverksamhet
mellan universiteten och arbetslivet.

I skriften »Den högre utbildningen och arbetsmarknaden» (SACO:s
skriftserie nr 13) förordar SACO, att helt nya arbetsmarknadsråd med
representanter för arbetsmarknadens parter, universitetslärarna och de
studerande inrättas på universitetsorterna. Även andra lösningar kan
självfallet tänkas för att uppnå den nödvändiga kontakten mellan universiteten
och arbetslivet. De praktiska formerna för ett sådant samarbete
bör enligt SACO:s mening U 68 pröva inom ramen för utredningens
uppdrag beträffande studieorganisationen och den lokala institutionella
organisationen.

SFS anser att arbetsmarknadskonsulentema bör utbildas och administreras
av arbetsmarknadsstyrelsen och/ eller utbildningsmyndighetema.

Ökade resurser för studievägledning
Motionsyrkandena

I motionerna 1972: 62 och 1972: 194 yrkas att riksdagen utöver vad
Kungl. Maj:t föreslagit anvisar 1 500 000 kr. för studievägledning vid
universitet och högskolor.

UbU 1972: 30

Remissyttrandena

U K Ä föreslår att motionsyrkandena bifalles och påpekar samtidigt
att medelsanvisningen ändå inte obetydligt kommer att understiga det
av UKÄ beräknade anslagsbehovet.

Det är UKÄ:s bestämda uppfattning att en väl utbyggd studievägledningsorganisation
är av fundamental betydelse för att de studerande
skall kunna fullfölja sina studier på ett framgångsrikt sätt. Enligt UKÄ:s
mening är därför beskämingen av UKÄ:s på denna punkt mycket högt
prioriterade anslagsäskande synnerligen olycklig.

CSN erinrar om att nämnden redan tidigare vid upprepade tillfällen
pekat på nödvändigheten av en förstärkt studievägledning. Den utbyggnad
som hittills skett har inte varit tillräcklig.

Nämnden delar de synpunkter som förs fram i motionerna 1972: 62
och 1972: 194 om att studievägledningen bör sättas in så tidigt som
möjligt. Redan under första månaderna, då attityden till studierna börjar
utformas, bör de studerande som inte deltagit i prov eller inte godkänts
i prov kontaktas av studievägledare. Den uppsökande studievägledningen
är enligt nämndens mening den angelägnaste. Den jämförelsevis stora
avbrottsfrekvensen under första läsåret inom vissa ämnesområden skulle
med stor sannolikhet kunna nedbringas, om erforderliga resurser för
uppsökande studievägledning fanns att tillgå.

SFS anser att motionärernas krav är ett minimum och TCO och
SACO tillstyrker också den yrkade medelsanvisningen. SACO anför
i huvudsak följande.

Enligt SACO:s mening förutsätter den nuvarande studieordningen vid
filosofisk fakultet omfattande insatser av rådgivning och vägledning. En
upprustning av studievägledningsorganisationen är enligt SACO:s uppfattning
av avgörande betydelse för att de studerande inom rimlig tid
skall kunna fullfölja studierna fram till avsett utbildningsmål.

Frågan om ett avskaffande av avstängningsprövningen måste enligt
SACO:s mening ovillkorligen ses i samband med omfattningen av de
resurser som står till förfogande för studie- och yrkesvägledning. SACO
anser, att ett borttagande av avstängningsprövningen förutsätter en kraftig
intensifiering av detta slags insatser. Framför allt bör ökade resurser
tillföras den uppsökande studievägledningen på institutionsnivå. SACO
står inte främmande för tanken att obligatorisk studierådgivning föreskrivs
som krav för deltagande i omtentamen i de fall den studerande
misslyckats vid två tidigare tillfällen.

Ökade resurser f ö r p e d a g o g i s k t
utvecklingsarbete

Motionsyrkandet

I motionen 1972: 62 yrkas att riksdagen utöver vad Kungl. Maj:t
föreslagit i statsverkspropositionen anvisar 500 000 kr. till pedagogiskt
utvecklingsarbete vid universiteten m. m.

UbU 1972: 30

Remissyttrandena

UKÄ, CSN, SACO och SFS har alla tillstyrkt förevarande
motionsyrkande. LO och TCO har inte särskilt behandlat denna del av
motionen.

Enligt SACO:s uppfattning skulle även en mindre ökning av anslaget
utöver vad som upptas i statsverkspropositionen verksamt bidra till att
främja det pedagogiska utvecklingsarbetet.

UKÄ har anfört följande.

UKÄ har lagt fram ett flerårigt handlingsprogram för pedagogiskt
utvecklingsarbete, omfattande bl. a. särskild pedagogisk försöksverksamhet
vid vissa institutioner för att pröva förutsättningarna för och
konsekvenserna av en mer studerandeanpassad undervisning, utveckling
av individualiserande läromedel samt pedagogisk utbildning av lärare.
För ifrågavarande ändamål har UKÄ för nästa budgetår begärt en
höjning av nuvarande resurser, 7 332 000 kr., med sammanlagt 7 618 000
kr. fördelad på dels nuvarande anslag till pedagogiskt utvecklingsarbete,
dels ett nytt anslag till lärarfortbildning m. m.

Den i årets statsverksproposition föreslagna ökningen av resurserna
för det pedagogiska utvecklingsarbetet vid universiteten och vissa högskolor
uppgår endast till 1 445 000 kr. Det anslag, som efter nämnda
ökning kommer att stå till förfogande, skall dessutom belastas med utgifter
till vissa ändamål som för närvarande bestrids från andra anslag.
Den verkliga förstärkningen av resurserna för ytterligare pedagogiskt
utvecklingsarbete är därför väsentligt mindre än vad som framgår av
det redovisade anslagsbeloppets storlek.

Utskottet

Ett nytt utbildningssystem för de filosofiska fakulteterna infördes
den 1 juli 1969. Enligt kungörelsen (1969: 50) om utbildning vid de filosofiska
fakulteterna (omtryckt 1969: 237, ändrad senast genom kungörelsen
1971:690) innebär den nya utbildningsorganisationen i korthet
följande.

En ny treårig grundexamen — filosofie kandidatexamen — ersatte
filosofisk ämbetsexamen och filosofie kandidatexamen. Den nya utbildningen
kan även leda till filosofisk-samhällsvetenskaplig examen och
ekonomexamen samt sekreterarexamen.

Utbildningen är f. n. organiserad i sjutton allmänna utbildningslinjer.
Varje allmän linje omfattar — med vissa undantag — studiekurser om
sammanlagt 120 poäng och består av tre avdelningar varav den första
är gemensam för alla studerande på utbildningslinjen. Andra avdelningen
omfattar ett eller flera studiealternativ och den tredje avdelningen
innebär ett fritt val. Beträffande den tredje avdelningen utfärdar
UKÄ allmänna anvisningar till vägledning för de studerandes val
av studiekurser.

UbU 1972: 30

Studerande som har en bestämd yrkes- eller intresseinriktning som
inte tillgodoses genom de allmänna utbildningslinjerna kan begära att
vederbörande rektorsämbete inrättar en särskild utbildningslinje. Därutöver
har den studerande rätt att begränsa sina studier till del av en
utbildningslinje.

Byte av utbildningslinje kan efter anmälan ske, när den studerande
godkänts i samtliga prov för en studiekurs, från allmän utbildningslinje
till annan allmän eller till särskild utbildningslinje och från särskild
till allmän utbildningslinje. I övriga fall krävs tillstånd av vederbörande
utbildningsnämnd.

Utbildningslinjerna är uppbyggda av studiekurser, som indelas i två
kategorier, grundkurs och påbyggnadskurs. För att en studerande skall
få övergå från en studiekurs till nästa gäller som riktpunkt att normalt
minst 3/4 av den första studiekursen skall vara avklarade. För övergång
från grundkurs till därpå byggande påbyggnadskurs gäller att
grundkursen normalt skall vara avklarad.

Om en heltidsstuderande efter tre terminers studier inom ramen för
en studiekurs om 40 poäng inte godkänts i samtliga prov för studiekursen
skall utbildningsnämnden pröva om den studerande bör få fortsätta
inom utbildningslinjen. Motsvarande gäller för heltidsstuderande
som följer studiekurser med annat poängtal beträffande studieavsnitt
om 40 poäng på samma utbildningslinje.

I motionen 1972: 500 har framställts yrkande om avskaffande
av utbildningslinjerna. Motionärerna framhåller att utbildningslinjerna
förvärrat överproduktionen av speciellt lärare och att det
numera blivit bekräftat att utbildningslinjerna inte kan garantera de
studerande framtida sysselsättning inom det fack de studerar. Motionerna
1972: 62 och 1972: 194 inrymmer båda yrkanden om att de allmänna
utbildningslinjerna skall ges karaktären av rekommendationer.
I den sistnämnda motionen hävdas att ytterst få
av dem som i dag läser inom det fasta linjesystemet kommer att få arbete
som direkt svarar mot utbildningskombinationen och att det därför
är fel av samhället att låsa utbildningen i vissa fasta banor. Enligt
motionärernas mening förvärras problemet av att det saknas kombinationer
som är inriktade på olika typer av arbetsuppgifter inom näringslivet.
I motionen 1972: 62 anförs att de allmänna utbildningslinjernas
verkliga värde redan i dag ligger i att de utpekas som utbildningskombinationer,
som är speciellt lämpade för vissa yrkesområden eller erbjuder
en pedagogiskt motiverad studiegång. För att minska den administrativa
bördan för universiteten bör man dra de praktiska konsekvenserna
och ändra utbildningslinjernas tvingande karaktär.

Utskottet vill först erinra om att föredragande statsrådet i propositionen
1969: 4 angående utbildningens organisation vid filosofisk fakultet
lämnade en ingående redogörelse för bakgrunden till statsmak -

UbU 1972: 30

ternas beslut år 1965 om införande av en fastare organisation av utbildningen
vid de filosofiska fakulteterna (prop. 1965: 141, SU 1965: 173,
rskr 1965: 411).

Utskottets i det följande redovisade ställningstaganden skall bedömas
även mot bakgrund av de yttranden över nu ifrågavarande motionsyrkanden
som efter anmodan avgivits av universitetskanslersämbetet
(UKÄ), centrala studiehjälpsnämnden (CSN), Landsorganisationing
i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges
akademikers centralorganisation (SACO) och Sveriges förenade
studentkårer (SFS).

Remissinstanserna är på något undantag när ense om att tillkomsten
av 1969 års studieordning med dess system av allmänna utbildningslinjer
underlättat de studerandes möjligheter att finna sig till rätta i en
ny studiesituation och att på ett mera rationellt sätt än förr utnyttja
tillgängliga studiemöjligheter. De studerande har redan före studiernas
påbörjande tvingats till medvetna och planmässiga överväganden rörande
sin studie- och yrkesinriktning och det nya studiesystemet har hindrat
ett ofta planlöst parallelläsande av skilda studiekurser inom olika
examensämnen. Utskottet kan ansluta sig till de sålunda redovisade uppfattningarna
och avstyrker därför yrkandet i motionen 1972: 500 om
att de nuvarande utbildningslinjerna skall avskaffas.

Vad därefter beträffar yrkandena i motionerna 1972: 62 och 1972: 194
att de allmänna utbildningslinjerna skall ersättas med rekommenderade
utbildningslinjer erinras om att de allmänna utbildningslinjerna är organiserade
enligt principen om successiva tillval. Studerande som inte kan
få sina önskemål tillgodosedda inom ramen för dessa utbildningslinjer
kan fritt kombinera studiekurser till en egen studiegång, s. k. särskild
utbildningslinje. Den som inte vill ha hel examen, t. ex. studerande som
önskar endast en studiekurs, kan också få sina önskemål tillgodosedda
inom systemet. Vidare bör erinras om att rektorsämbetet skall inrätta
särskild utbildningslinje för den studerande som begär det. Därvid förutsätts
självfallet att den studerande är behörig och att studiekurserna
i fråga anordnas vid läroanstalten. Någon annan saklig prövning förekommer
inte i samband med inrättande av särskild utbildningslinje.
Den anmälan till särskild utbildningslinje den studerande lämnar in,
ligger till grund endast för registrering av den studerandes studieväg.

Mot denna bakgrund finner utskottet att de allmänna utbildningslinjerna
från vissa synpunkter redan i dag kan sägas ha karaktär av
rekommendationer, som den studerande behöver följa endast om han
inom ramen för dessa linjer kan nå sitt studiemål. Den studieorganisation,
som innehåller vissa i förväg utpekade utbildningskombinationer,
rymmer avsevärda fördelar. De studerande stimuleras att på förhand
söka precisera sina studiemål. Samtidigt utgör utbildningslinjerna ett
stöd för de studerande som är osäkra beträffande lämpliga studiekombi -

UbU 1972: 30

nationer. Den nya studieordningen har emellertid, såsom framförts från
universitetshåll, medfört inte oväsentliga problem av administrativ art.
Systemet innehåller f. n. vissa bestämmelser och rutiner vilkas praktiska
värde inte bedöms motsvara de betydande arbetsinsatser som
krävs.

Ett huvudsyfte med den nya studieordningen var att det skulle bli
möjligt att fortlöpande följa och stödja de studerande. Den förstärkning
av resurserna för studievägledning som kom till stånd samtidigt
hade samma syfte. En viss ytterligare förstärkning av studievägledningsorganisationen
har därefter skett. Från UKÄ:s sida har nu framlagts
en treårsplan för utbyggnaden av resurserna för studievägledning. Utskottet
finner trots planens synnerligen resurskrävande innebörd, att
den fortsatta utbyggnaden bör ske i huvudsaklig överensstämmelse med
denna plan. I vissa avseenden är de praktiska möjligheterna för en
effektiv studievägledning ännu icke helt tillfredsställande. Sålunda saknas
ett fungerande system för registrering av de studerande, och utskottet
förutsätter att denna fråga snarast löses.

Sedan den nya studieordningen infördes har av totalantalet studerande
andelen förhandsanmälda visat en stadigt sjunkande tendens. Därmed
försvåras i hög grad planeringsarbetet för institutionerna och universitetsförvaltningarna.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 januari i år har
UKÄ föreslagit åtgärder i syfte att komma till rätta med detta problem.
UKÄ har sålunda föreslagit att det skall vara möjligt för ett
konsistorium att fastställa en sista dag för registrering vid institution.
Utskottet finner det naturligt, att den studerande för att få deltaga i
undervisning och prov skall ha registrerat sig vid institutionen före en
fastställd sista dag i början av terminen.

Med de här förordade justeringarna får den nu aktuella studieorganisationen
enligt utskottets mening en ökad stadga, som bör möjliggöra
att vissa bestämmelser ändras så att de administrativa olägenheterna
minskar.

I vissa fall är ordningsföljden mellan studiekurserna i utbildningslinjens
första och andra avdelning mindre viktig från pedagogisk synpunkt.
Utskottet finner att i dessa fall studiekurserna därför bör få
genomgås i valfri ordning. Därigenom vinner man en väsentligt ökad
flexibilitet i studieordningen utan att försvaga effekterna av utbildningslinjesystemet.
Antalet övergångar till särskild utbildningslinje skulle
därmed kunna nedbringas väsentligt. Särskild utbildningslinje skulle
behöva väljas endast av sådana studerande som har ett klart utformat
studiemål, vilket inte kan tillgodoses inom de allmänna utbildningslinjernas
ram. Det bör ankomma på UKÄ att utfärda anvisningar om i
vilka fall studiekurserna i de två första avdelningarna skall genomgås
i bestämd ordning.

En studerande som finner att han valt fel studieinriktning har möj -

UbU 1972: 30

lighet att byta utbildningslinje. Sådant byte kan i flertalet fall ske efter
anmälan, om den studerande med godkänt resultat fullföljt den studiekurs
han påbörjat. I övrigt kan sådant byte ske efter medgivande av
utbildningsnämnd. Enligt vad utskottet inhämtat skapar byten av utbildningslinje
under terminerna administrativa problem vid universitetsförvaltningarna.
Utskottet anser att starka administrativa och pedagogiska
skäl talar för att alla slag av byten av utbildningslinje efter anmälan
skall få ske under de första veckorna av den studerandes första
termin vid läroanstalten och därefter endast i anslutning till terminsskifte.

Med de här antydda justeringarna bör enligt utskottets mening en
väsentlig del av de olägenheter av administrativ natur som är förenade
med tillämpningen av 1969 års studieordning kunna elimineras, och utskottet
föreslår att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört i anledning av de ifrågavarande motionsyrkandena.

I motionerna 1972: 62 och 1972: 194 har även förts fram yrkanden
om översyn av utbildningslinjerna m. m. Motsvarande
yrkande görs i motionen 1972: 498. I anledning av dessa motionsyrkanden
vill utskottet anföra följande.

Enligt 3 § i sin instruktion har UKÄ att fortlöpande verka för en
utveckling av utbildningen beträffande såväl innehåll som organisation.
I fråga om den nya utbildningsorganisationen vid filosofisk fakultet
har denna uppgift starkt betonats i propositionen 1969: 4.

Av UKÄ:s remissyttrande framgår att ämbetet som ett led i den
fortlöpande översynen av utbildningens innehåll och organisation vid
de filosofiska fakulteterna både hösten 1970 och hösten 1971 inhämtat
redogörelser från vederbörande rektorsämbeten om de hittills vunna
erfarenheterna av 1969 års studieordning vid dessa fakulteter. Hösten
1971 har UKÄ — i syfte att få till stånd en översyn av gällande bestämmelser
— från berörda rektorsämbeten även begärt in förslag till
ändringar i 1969 års studieorganisation.

UKÄ har, delvis med utgångspunkt i förslag från universiteten, i
skilda framställningar till Kungl. Maj:t hemställt både om vissa mera
permanenta förändringar i den nya utbildningens innehåll och organisation
och om vissa mera tillfälliga sådana. Till följd härav har utbildningsorganisationen
undergått förändringar i enlighet med därom
framställda önskemål. Senast har UKÄ i den förutnämnda framställningen
från januari månad i år lagt fram vissa förslag till ändringar
i kungörelsen om utbildning vid de filosofiska fakulteterna.

Mot bakgrund av önskemålen om en ökad och differentierad yrkesutbildning
inom ramen för de filosofiska fakulteterna förs i motionerna
fram krav på utveckling av nya studiekurser och utbildningskombinationer,
som kan svara mot skilda behov på arbetsmarknaden.

UbU 1972:30

Som utskottet nyss erinrat om har universitetsmyndigheterna sedan
år 1969 bedrivit ett fortlöpande arbete med att förbättra och vidareutveckla
studiesystemet. För den enskilde studerande har antalet utbildningsalternativ
ökat väsentligt dels genom en planmässig geografisk
spridning av traditionella utbildningsvägar och studiekurser, dels
genom tillkomsten av helt nya studiealternativ. Utskottet vill här erinra
om försöksverksamheten med systematiserad decentraliserad universitetsutbildning
i Luleå, Sundsvall och Östersund och om den vidgning
av utbildningsmöjligheterna som kommit till stånd genom yrkesinriktade
kurser vid filosofisk fakultet och genom anordnande av s. k.
kombinationsutbildningar på bl. a. alla universitets- och filialorter.

Det arbete som hittills utförts har enligt utskottets mening lett till
värdefulla justeringar och kompletteringar i enlighet med riksdagens
år 1969 gjorda uttalande. På grundval av de båda första årens erfarenheter
har UKÄ tillsatt arbetsgrupper för översyn av studieplanerna
i vissa ämnen. Resultatet av detta arbete har dock hittills endast
i begränsad utsträckning hunnit påverka uppläggningen av utbildningen
vid institutionerna. Utskottet har förståelse för att ett arbete av
detta slag är tidskrävande, men vill betona vikten av att vunna erfarenheter
så snabbt som möjligt leder till justeringar av utbildningens
uppläggning. Ett betydande ansvar faller härvidlag även på utbildningsnämnderna
som har att vidta de jämkningar i fråga om t. ex. kurslitteratur
och examinationens organisation som kan föranledas av bl. a.
det förhållandet att tentamensresultaten visar sig vara avsevärt olika
vid skilda läroanstalter inom ramen för en och samma studieplan.

Med anledning av de nu ifrågavarande motionsyrkandena vill utskottet
vidare framhålla att ansträngningarna att finna nya utbildningskombinationer
och yrkesinriktade studiekurser bör kunna intensifieras,
vilket kan komma att leda till en förändring av innehållet i nuvarande
linjer. Det förefaller därvid utskottet angeläget att också en viss utökning
av antalet allmänna utbildningslinjer kommer till stånd. Det är
angeläget att ökade resurser därvid ställs till förfogande för dessa
syften.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionsyrkandena om
översyn av utbildningslinjerna m. m. bör riksdagen som sin mening ge
till känna för Kungl. Maj:t.

Som utskottet tidigare erinrat om innebär den i kungörelsen om utbildning
vid de filosofiska fakulteterna föreskrivna s. k. avstängningsprövningen
att frågan om fortsatt undervisning för en
heltidsstuderande skall prövas, om den studerande efter tre terminers
studier inom ramen för en studiekurs om 40 poäng inte godkänts i samtliga
prov för studiekursen. Prövningen görs av vederbörande utbildningsnämnd.
Denna prövning har sålunda ett annat syfte än den s. k.
tröskelprövningen, som är avsedd att hindra att studerande som påbör -

UbU 1972: 30

jat en studiekurs inleder studier inom ytterligare studiekurser innan
han klarat av i varje fall huvuddelen av den första studiekursen.

I motionerna 1972: 62 och 1972: 194 yrkas att 31 § om avstängningsprövning
upphävs och ersätts med effektivare tröskelprövning. I motionen
1972: 500 yrkas att bestämmelserna om avstängningsprövning
upphävs.

Motiveringen för införandet av avstängningsprövningen var att man
därigenom skulle kunna ge en studerande med klart otillfredsställande
studieresultat ett stöd att övergå till annan utbildning eller till yrkesverksamhet.
Samtidigt skulle den kunna bidra till att hålla nere samhällets
kostnader för den högre undervisningen.

Utskottet konstaterar att avstängningsprövningen visat sig vara förknippad
med stora praktiska svårigheter och att endast ett fåtal studerande
hittills avstängts från undervisningen. Enligt läroanstalternas
bedömningar motsvarar inte de praktiska resultaten av denna prövning
de avsevärda insatser som krävs från universitetsförvaltningarnas sida
för att verkställa prövningen enligt kungörelsens föreskrifter.

UKÄ har till Kungl. Maj:t avlämnat förslag till vissa ändringar i
kungörelsen. Ämbetets förslag innebär att avstängningsprövningen begränsas
till att ske en gång för varje studerande, nämligen efter de tre
första terminernas studier. Samtidigt föreslår ämbetet en viss uppstramning
av reglerna för den s. k. tröskelprövningen. Ämbetets förslag
syftar bl. a. till att minska omfattningen av de administrativa rutinerna.

Utskottet finner det angeläget att man så snabbt som möjligt eliminerar
den nuvarande studieordningens administrativa olägenheter. Utskottet
vill med anledning härav betona vikten av att Kungl. Maj:t
snarast tar positiv ställning till UKÄ:s förslag, som i detta avseende
har samma syfte som de i förevarande fråga framförda motionsyrkandena.
Därjämte anser utskottet att riksdagen bör bemyndiga Kungl.
Maj:t att generellt upphäva 31 § eller på försök medge lokal dispens
från dess tillämpning därest UKÄ:s förslag inte skulle få önskad effekt
i vad avser administrativ förenkling.

Utskottet föreslår att riksdagen i anledning av ifrågavarande yrkanden
i motionerna 1972: 62, 1972: 194 och 1972: 500 bemyndigar Kungl.
Maj:t att beträffande upphävande av eller dispens från den s. k. avstängningsprövningen
besluta i enlighet med vad utskottet förordat.

Förslag om utredning angående studenternas studiemotivation
har förts fram i motionen 1972: 500. Avsikten är att utredningsresultatet
skall kunna tjäna som underlag för en framtida målsättningsdebatt
och reformering av de filosofiska fakulteterna.

Med anledning av detta motionsyrkande vill utskottet erinra om det
arbete som pågår inom U 68 och om de två rapporter från U 68, som
publicerats under titlarna »Val av yrke och utbildning» (SOU 1971: 61)

UbU 1972: 30

och »Högre utbildning och arbetsmarknad» (SOU 1971: 62). Det synes
utskottet inte böra komma i fråga att riksdagen nu ansluter sig till
förslaget om den i motionen begärda utredningen. Utskottet avstyrker
därför motionen 1972: 500 i denna del.

Två yrkanden som båda syftar till att uppnå ökad kontakt
mellan avnämarna och universiteten har förts fram i
motionen 1972: 194. I denna föreslås ett system för utbyggd kontakt
mellan universiteten, närmast utbildningsnämnderna, och olika avnämarkategorier
med en rådgivande funktion för avnämarrepresentanterna.
Som speciella åtgärder i sådant syfte förordas att regelbundet skall
anordnas konferenser och att lokala yrkesråd skall inrättas. Vidare yrkas
att det skall inrättas ett antal tjänster som arbetsmarknadskonsulent.
Konsulenten bör enligt motionen vara knuten till det lokala yrkesrådet
och ha till uppgift att närmast uppehålla kontakt mellan avnämare
samt studenter och studievägledare.

I remissyttrandena över dessa motionsyrkanden har behovet av ökad
kontakt strukits under. UKÄ anser att kravet på en närmare samverkan
mellan universiteten och olika avnämarkategorier är starkt berättigat.
Utskottet delar denna uppfattning. Spörsmålet om lämpliga praktiska
former för vidareutvecklingen av universitetsutbildningens lokala
och regionala arbetsmarknadsanknytning hör emellertid till de frågor
som U 68 inom ramen för sitt utredningsarbete har att pröva vid sina
förslag beträffande såväl högskolans studieorganisation som dess lokala
institutionella organisation. Utredningens förslag förväntas bli avlämnat
under nästa budgetår och utskottet anser det inte erforderligt
att ifrågavarande motionsyrkanden föranleder någon riksdagens åtgärd.
Utskottet avstyrker därför motionen 1972: 194 i förevarande
delar.

I propositionen 1972: 1 har Kungl. Maj:t beträffande nu ifrågavarande
medelsanvisningar föreslagit att för nästa budgetår
skall under anslagsrubriken Förvaltningarna vid universiteten m. m.
anvisas ett förslagsanslag av 42 264 000 kr. och under anslagsrubriken
Pedagogiskt utvecklingsarbete vid universiteten m. m. ett reservationsanslag
av 8 777 000 kr. De föreslagna anslagsbeloppen understiger inte
oväsentligt vad UKÄ begärt i sin anslagsframställning.

Vid behandlingen av utbildningsutskottets betänkande 1972:4 har
riksdagen avslagit vissa i motionen 1972: 1113 framförda yrkanden.
Som en konsekvens härav avstyrker utskottet denna motion såvitt nu
är i fråga.

När det gäller resurser för studievägledningen inrymmer UKÄ:s anslagsframställning
ett treårsprogram som innebär att de nuvarande resurserna
— ca 6 700 000 kr. vid förvaltningarna och på institutionsoch
sektionsnivåerna — förstärks med 2 700 000 kr. varje budgetår
fram t. o. m. budgetåret 1974/75. För ändamålet har Kungl. Maj:t för

UbU 1972: 30

nästa budgetår beräknat ytterligare 300 000 kr. under förvaltningsanslaget.

Utskottet har i det föregående betonat studievägledningens betydelse
för en effektiv utbildningsorganisation. Med hänvisning härtill tillstyrker
utskottet yrkandena i motionerna 1972: 62 och 1972: 194 om anvisande
för nästa budgetår av 1 500 000 kr. till studievägledning utöver
vad Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet föreslår att detta belopp, som
avser såväl studievägledning knuten till universitetsförvaltningarna som
till institutionerna, för nästa budgetår i sin helhet tas upp under anslaget
till förvaltningarna och hemställer att riksdagen för nästa budgetår
till Förvaltningarna vid universiteten m. m. anvisar ett förslagsanslag
av 43 764 000 kr.

Vad därefter beträffar det förutnämnda reservationsanslaget till
pedagogiskt utvecklingsarbete har UKÄ även i fråga om detta lagt
fram ett flerårigt handlingsprogram och föreslagit en betydligt ökad
medelsanvisning. Utskottet föreslår i enlighet med vad som förordats
i motionen 1972: 62 att förevarande anslag räknas upp med 500 000 kr.
utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit och att sålunda för nästa budgetår
anvisas tillsammans 9 277 000 kr.

Hemställan

1.att riksdagen beträffande utbildningslinjerna vid filosofisk fakultet
och översyn av linjerna med avslag på motionen 1972:
500 i denna del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet i anledning av motionerna 1972: 62, 1972: 194
och 1972: 498 förordat angående utbildningslinjerna m. m.,

2. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 62, 1972: 194
och 1972: 500 såvitt nu är i fråga bemyndigar Kungl. Maj:t att
beträffande den s. k. avstängningsparagrafen meddela beslut
om upphävande eller dispens i enlighet med vad utskottet anfört,

3. att riksdagen avslår motionen 1972: 194 i vad avser ökad kontakt
mellan avnämare och universiteten,

4. att riksdagen avslår motionen 1972: 194 i vad avser vissa konsulenttjänster,

5. att riksdagen avslår motionen 1972: 500 i vad avser utredning
om studenternas studiemotivation,

6. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna 1972: 62 och 1972: 194 och med avslag
på motionen 1972: 1113, motionerna såvitt nu är i fråga, till
Förvaltningarna vid universiteten m. m. för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 43 764 000 kr.,

7. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med

UbU 1972: 30

bifall till motionen 1972: 62 såvitt nu är i fråga till Pedagogiskt
utvecklingsarbete vid universiteten m. m. för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 9 277000 kr.

Stockholm den 10 maj 1972
På utbildningsutskottets vägnar
STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Wikström
(fp), Larsson i Staffanstorp (c), Mårtensson (s), Richardson (fp), Jönsson
i Arlöv (s), Nordstrandh (m), Wiklund i Härnösand (s), Elmstedt
(c), Gustafsson i Barkarby (s), fru Gradin (s), herr Johansson i Skärstad
(c), fru Dahl (s), fru Sundberg (m) och herr Berndtson i Linköping
(vpk).

Reservationer

1. beträffande utskottets hemställan under 1 av herr Berndtson i Linköping
(vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med »Remissinstanserna
är» och på s. 25 slutar med »för Kungl. Maj:t» bort ha
följande lydelse:

»Studieordningen har nu varit i kraft i ca 2 y2 år och det har under
denna tid visat sig att den nya utbildningsorganisationen inneburit en
mycket kraftig ökning av universitetens administrativa arbetsbörda.
Kostnaderna härför har blivit betydande vilket innebär att resurser fått
tagas i anspråk som bättre kunde nyttjas för andra och angelägnare
ändamål.

Det är numera helt uppenbart att den nya studieorganisationen vid
filosofisk fakultet ur studenternas synvinkel enbart är till nackdel. Inte
några av de syften som redovisades då riksdagen hade att ta ställning
till reformförslaget synes ha nåtts. Utskottet tillstyrker därför yrkandet
i motionen 1972: 500 om att systemet med utbildningslinjer — allmänna
eller särskilda — vid filosofisk fakultet skall upphöra att tillämpas
med ingången av juli månad innevarande år.

Som en konsekvens av detta ställningstagande avstyrker utskottet motionsyrkandena
om översyn bl. a. av utbildningslinjerna.»

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen beträffande nuvarande utbildningslinjer vid filosofisk
fakultet med bifall till motionen 1972: 500 i denna del
och med avslag på motionerna 1972: 62, 1972: 194 och 1972:
498, sistnämnda tre motioner i vad avser utbildningslinjernas
karaktär och översyn av studieordningen, beslutar att utbild -

UbU 1972: 30

ningslinjerna skall avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1972,

2. beträffande utskottets hemställan under 2 av herr Berndtson i Linköping
(vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med »Motiveringen
för» och slutar med »utskottet förordat» bort ha följande
lydelse:

»Av de infordrade remissyttrandena framgår att rektorsämbetena vid
universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå samt
vid högskolenheten i Linköping samtliga är av den uppfattningen att bestämmelserna
som reglerar avstängningsprövningen bör slopas.

Utskottet har kunnat konstatera att avstängningsprövningen innebär
ett administrativt merarbete utan att man samtidigt kan visa på någon
ökad genomströmning. Därtill kommer att utspärrningen i första hand
drabbar studerande från hem utan studietradition. Bestämmelserna
medför sålunda ökad social snedrekrytering och bör avskaffas. Utskottet
tillstyrker motionsyrkandena härom.»

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 62, 1972: 194
och 1972: 500 såvitt nu är i fråga beslutar att bestämmelserna
om den s. k. avstängningsprövningen skall upphöra att gälla
med utgången av juni månad år 1972,

3. beträffande utskottets hemställan under 5 av herr Berndtson i Linköping
(vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med »Med
anledning» och på s. 27 slutar med »i denna del» bort ha följande lydelse: »I

motionen 1972: 500 anförs att de grundläggande problem som vidlåder
utbildningen vid filosofisk fakultet inte kan lösas genom Pukassystemet.
Studiemotivationen har inte ökat utan snarare minskat. Utskottet
delar därför motionärernas uppfattning om behovet av en utredning
angående studenternas studiemotivation som kan läggas till
grund för en framtida målsättningsdebatt och reformering av de filosofiska
fakulteterna.»

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 500 i denna del
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
beträffande utredning rörande studenternas studiemotivation,