Trafikutskottets betänkande nr 9 år 1972

TU 1972: 9

Nr 9

Trafikutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:19 med förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)
jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 19 under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 25
februari 1972 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade
och i bilaga till detta betänkande redovisade förslag till lag om ändring
i luftfartslagen (1957: 297).

I propositionen föreslås att förbud mot civil luftfart i överljudsfart
införs i luftfartslagen.

Vidare föreslås en allmän regel om att civilt luftfartyg som används
för luftfart skall vara miljövärdigt, dvs. stå i överensstämmelse med
föreskrifter som meddelas i syfte att förebygga att luftfartyget vållar
skada genom buller, förorening eller likartad störning. Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj-.ts bemyndigande, luftfartsverket skall meddela
sådana föreskrifter.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972: 1496 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts
att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 19 måtte besluta att naturvårdsverket ges medansvar vid utfärdandet
av föreskrifter, som reglerar miljökraven för luftfartyg, samt att
vederbörande utskott utformar härför erforderlig komplettering av berörda
paragrafer i luftfartslagen,

dels motionen 1972: 1497 av fru Theorin m. fl. (s) vari hemställts
att riksdagen antager förslag till lag om ändring i luftfartslagen med
den ändringen att i 1 kap. 2 a §, andra stycket ”När synnerliga skäl
bestämma villkoren därför.” utgår.

1 Riksdagen 1972.15 sami. Nr 9

TU 1972: 9

Utskottet

I propositionen framhålls att lagstiftning som innebär förbud mot
luftfart i överljudsfart stöds av en bred opinion i vårt land. Det är nämligen
befogat att räkna med risk för allvarliga skadeverkningar för människan
och hennes miljö till följd av den s. k. ljudknallen, dvs. den knall
som alstras av överljudsflygplanen. Nordiska rådet har rekommenderat
de nordiska regeringarna att genom direkta lagbestämmelser förbjuda
civilt överljudsflyg över land på sådant sätt att ljudknallen når ner till
marken. Det finns emellertid anledning befara att överljudsflygningen
kan vålla miljöskador även i övrigt. Med hänsyn härtill och då det är
svårt att se vilka fördelar som skulle vara förenade med sådana flygningar
över Sverige finner utskottet i likhet med Kungl. Maj:t att lagbestämmelser
som förbjuder civil luftfart i överljudsfart inom svenskt
område bör införas. Utskottet finner det vidare tillfredsställande att
Sverige enligt vad departementschefen uppger avser att verka för att
sådana överenskommelser kommer till stånd att det blir möjligt att
skydda det svenska området också från ljudknall som härrör från flygning
utanför svenskt område.

Frågan om det miljöhot flyget utgör kan vidare komma att aktualiseras
även i andra sammanhang. Luftföroreningsproblem kan sålunda
uppkomma genom flygplanens avgasutsläpp. Starka skäl talar därför
för att lagstiftningen redan nu utformas så att lämpliga åtgärder för att
skydda miljön snabbt kan vidtas. I propositionen har med hänsyn härtill
föreslagits att en lagbestämmelse införs som innebär att ett luftfartyg
för att få registreras inte bara som f. n. skall vara luftvärdigt utan också
så konstruerat att det inte utgör ett hot mot miljön. Bevis om miljövärdighet
bör även enligt utskottets uppfattning krävas för registrering
av luftfartyget. Eftersom underlag saknas för att fordra bevis för alla
luftfartyg skall miljövärdighetsbevis enligt lagförslaget dock krävas endast
i den utsträckning Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver.

När synnerliga skäl föreligger skall enligt 1 kap. 2 a § andra stycket
i lagförslaget dispens från förbudet att flyga i överljudsfart kunna meddelas
av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av luftfartsverket.

I motionen 1972: 1497 har yrkats att bestämmelsen om dispens skall
utgå. Genom möjligheten att meddela dispens synes intresset av enhetlig
lagstiftning i frågan i Sverige, Norge och Danmark tillgodosett.
Inom utskottet har dock rått viss tveksamhet beträffande denna dispensmöjlighet,
men utskottet har ej velat motsätta sig att en sådan införes.
Utskottet vill emellertid kraftigt betona vikten av vad departementschefen
anfört i propositionen, nämligen att dispens endast skall
ges om det kan uteslutas att flygningen medför skador. Vidare förut -

TU 1972: 9

sätter utskottet att största möjliga restriktivitet iakttas och att dispens
bara beviljas i rena undantagsfall. Under hänvisning till det anförda
avstyrks motionen.

I 3 kap. 1 § tredje stycket lagförslaget anges att luftfartyg är miljövärdigt
när det är konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet i enlighet
med föreskrifter som meddelats av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande, av luftfartsverket för att förebygga att luftfartyget
vållar skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. I
anledning härav har i motionen 1972: 1496 hemställts att naturvårdsverket
ges medansvar vid utfärdandet av föreskrifter som reglerar miljökraven
för luftfartyg.

Utskottet finner det väl motiverat att naturvårdsverket — som det
bl. a. åligger att som central förvaltningsmyndighet verka för att arbetsföretag
utförs med beaktande av miljön — får aktivt medverka vid
bedömningen av luftfartygs miljövärdighet. Även om utskottet ej kan
tillstyrka att naturvårdsverket ges medansvar förutsätter utskottet dock
att verket bereds tillfälle att deltaga vid bestämmelsernas utformning.

Utskottet tillstyrker sålunda Kungl. Maj:ts förslag i nu berörda delar.
Vad i propositionen i övrigt anförts och förordats har ej gett utskottet
anledning till erinran.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med avslag å motionen 1972: 1497 antar 1 kap.
2 a § andra stycket i det vid propositionen 1972: 19 fogade
förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297),

2. att riksdagen med avslag å motionen 1972: 1496 antar 3 kap.
1 § tredje stycket i förslaget till lag om ändring i luftfartslagen,
samt

3. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i luftfartslagen
i vad förslaget ej omfattas av utskottets hemställan under
1—2.

Stockholm den 18 april 1972

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Lindahl
(s), Persson i Heden (c), Rosqvist (s), Lindberg (s), Clarkson (m), Magnusson
i Kristinehamn (vpk), Karlsson i Malung (s), Torwald (c),
Taube (fp), Jonasson (c), Sundgren (s) och Komstedt (m).

TU 1972: 9

Kungl. Maj:ts Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom förordnas i fråga om luftfartslagen (1957: 297),
dels att 2 kap. 4, 6 och 8 §§, 3 kap. 1 §, 13 kap. 1 och 3 §§ samt
rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 1 kap. 2 a § och 3
kap. 10 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 KAP.

2a §

Luftfart må ej inom svenskt
område äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga,
äger Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, luftfartsverket
medgiva luftfart utan hinder
av vad som sägs i första stycket
så ock bestämma villkoren
därför.

2 KAP.

4 §

Luftfartyg må icke registreras
med mindre det har luftvärdighetsbevis
och, i den utsträckning
Konungen eller efter Konungens
bemyndigande luftfartsverket föreskriver,
miljövärdighetsbevis. Bevis
skall ha utfärdats eller godkänts
här i riket.

6 I1

Registret skall för varje luftfartyg
innehålla fartyget tillkommande
nationalitets- och registreringsbeteckning,
de uppgifter som äro
nödiga för att identifiera det, upplysning
angående äganderätten till
fartyget och ägarens fång samt
huruvida fartyget är intecknat,
hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis
och miljövärdighetsbevis
ävensom anteckning om tiden,
då fartyget införes i registret,
ändring i äganderätten registreras
eller fartyget avföres ur registret,
så ock i övrigt vad Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver.

1 Senaste lydelse 1969:201.

Registret skall för varje luftfartyg
innehålla fartyget tillkommande
nationalitets- och registreringsbeteckning,
de uppgifter som äro
nödiga för att identifiera det, upplysning
angående äganderätten till
fartyget och ägarens fång samt
huruvida fartyget är intecknat,
hänvisning till fartygets luftvärdighetsbevis
ävensom anteckning
om tiden, då fartyget införes i
registret, ändring i äganderätten
registreras eller fartyget avföres
ur registret, så ock i övrigt vad
Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, luftfartsverket föreskriver.

Luftfartyg må icke registreras,
med mindre det har luftvärdighetsbevis
som utfärdats eller godkänts
här i riket.

TU 1972: 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §2

Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren begär det.

Samma lag vare, om det i 2 § första stycket för registrering uppställda
villkoret ej längre är uppfyllt och Konungen icke jämlikt andra
stycket i samma paragraf medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå
i registret eller om medgivande, som Konungen lämnat enligt sistnämnda
stycke, återkallats eller ock förfallit på den grund att i medgivandet
föreskrivet villkor icke längre är uppfyllt, så ock om fartyget
förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om det efter anträdd
luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har omständighet
som nu sagts inträffat, åligger det ägaren att ofördröjligen göra
anmälan därom till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i
7 § stadgas.

Har luftfartyg sedan tre år icke Har luftfartyg sedan tre år
haft gällande luftvärdighetsbevis, icke haft gällande luftvärdighetsmå
fartyget avföras ur registret, bevis eller miljövärdighetsbevis,
där ägaren ej inom tid, som luft- må fartyget avföras ur registret,
fartsverket bestämmer, visar att där ägaren ej inom tid, som luftfartyget
är luftvärdigt. fartsverket bestämmer, visar att

fartyget är luftvärdigt och miljövärdigt.

3 KAP.

Om luftvärdighet Om luftvärdighet och miljövärdighet

1 §

Luftfartyg skall, när det nyttjas Luftfartyg skall, när det nyttjas
till luftfart, vara luftvärdigt. till luftfart, vara luftvärdigt och

miljövärdigt.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre det är så konstruerat,
byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana flygegenskaper, att
säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövärdigt
med mindre det är konstruerat,
byggt, utrustat och vidmakthållet
så att luftfartyget ej vållar
skada genom buller, luftförorening
eller likartad störning. Närmare
föreskrifter för tillämpningen
av detta stycke meddelas av
Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, av luftfartsverket.

10 a §

Bestämmelserna i 2—9 §§ om
luftvärdighet och luftvärdighetsbevis
gälla i tillämpliga delar
även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

* Senaste lydelse 1969: 201.

TU 1972: 9

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 KAP.

1 §8

Överträder någon förbud eller
föreskrift som Konungen meddelat
med stöd av 1 kap. 3 §, dömes
till fängelse i högst två år eller, om
brottet är ringa, till dagsböter.

överträder någon förbud enligt
1 kap. 2 a § eller villkor vid medgivande
enligt detta lagrum eller
förbud eller föreskrift som Konungen
meddelat med stöd av 1
kap. 3 §, dömes till fängelse i
högst två år eller, om brottet är
ringa, till dagsböter.

Överträdelse av förbud eller föreskrift som eljest meddelats med
stöd av 1 kap. 3 § straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

3 §

Nyttjas luftfartyg utan lov till
luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis
eller eljest icke är
luftvärdigt enligt vad i 3 kap. sägs,
dömes till dagsböter eller fängelse
i högst ett år.

Nyttjas luftfartyg utan lov till
luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis
eller miljövärdighetsbevis
eller eljest icke är luftvärdigt
eller miljövärdigt enligt vad
i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter
eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om luftfartyg utan lov nyttjas till luftfart ehuru
det icke är bemannat enligt vad i 4 kap. sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

* Senaste lydelse 1964: 211.

MARCUS BOKTR. STHLM 197 2 72005S