Trafikutskottets betänkande nr 18 år 1972

\ TU 1972:18

Nr 18

Trafikutskottets betänkande i anledning av motioner rörande den statliga
trafikpolitiken, m. m.

Motionerna

I motionen 1972:65 av herr Torwald (c) har hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att trafikpolitiska delegationen får i uppdrag att
pröva huruvida det i Hamburg tillämpade trafiksystemet går att använda i
vårt land.

I motionen 1972:85 av herr Helén m. fl. (fp) har, såvitt nu är i fråga,
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att de i
motionen angivna riktlinjerna beaktas vid utformningen av en integrerad
trafikpolitik, som genom att inordnas i den regionalpolitiska målsättningen
tryggar en tillfredsställande transportförsörjning för landets olika
delar, varvid även miljöpolitiska och sociala synpunkter bör beaktas, att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en ny utredning beträffande
kriterier och kalkyleringsmetodik vid bedömning av en järnvägslinjes
lönsamhet och att inga järnvägsnedläggningar företas mot lokala myndigheters
vilja i avvaktan på att denna utrednings och den regionala
trafikplaneringens resultat föreligger.

I motionen 1972:197 av herr Hermansson m. fl. (vpk) har, såvitt nu är
i fråga, hemställts 1. att riksdagen med instämmande i de i motionen
anförda synpunkterna om utformningen av nya riktlinjer för trafikpolitiken
för beaktande överlämnar motionen till den trafikpolitiska delegationen,
2. att riksdagen uttalar sig för genomförandet av en sociologisk
undersökning av järnvägsnedläggelsemas effekter i några områden inom
skilda delar av landet där sådana nedläggelser ägt rum och att den
anmodar den trafikpolitiska delegationen att föranstalta om en sådan
undersökning.

I motionen 1972:249 av herr Fälldin m. fl. (c) har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående
järnvägsnätets framtida omfattning.

1 motionen 1972:519 av herr Andersson i Södertälje m. fl. (s) har
hemställts att riksdagen ger Kungl. Maj:t i uppdrag 1. att för särskilda
regioner starta en interregional trafikplanering, 2. att låta upprätta en
trafikplan för Mälardalen.

I motionen 1972:526 av herr Jadestig m. fl. (s) har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en skyndsam översyn av gällande
tillståndsbestämmelser för den inrikes luftfarten.

1 Riksdagen 1972. 15 sami. Nr 18

TU 1972:18

I motionen 1972:530 av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c) och
Mattsson i Skee (c) har hemställts att riksdagen som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna att berörda organ skall beakta betydelsen av
upprustning av samt effektiv service och samordning inom den kollektiva
trafiken.

I motionen 1972:721 av herr Lothigius m. fl. (m) har, såvitt nu är i
fråga, föreslagits att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att beslut om
nedläggning av järnvägar skall underställas riksdagen för godkännande, att
fortsatta försök görs på vissa av SJ:s bandelar med starkt reducerade
priser för personbiljetter, att användandet av kollektiva trafikmedel
stimuleras genom i motionen angivna åtgärder, att ett flexibelt transportsystem
utvecklas som motsvarar glesbygdens behov.

I motionen 1972:723 av herr Stridsman m. fl. (c, fp, m) har hemställts
att riksdagen hos Kungl. Majit begär att konkurrens- och prisförhållandena
inom den inrikes luftfarten utreds med sikte på att uppnå största
möjliga samhällsnytta och med särskild hänsyn till behovet av bättre
samklang med regionalpolitiken.

I motionen 1972:1183 av herrar Elmstedt (c) och Stjernström (c) har
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att statensjärnvägar får
i uppdrag att pröva möjligheterna att öka resandefrekvensen under
lågtrafikdygnen genom en allmän prisnedsättning.

I motionen 1972:1184 av herr Elmstedt m. fl. (c) har hemställts att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att beslut om
ytterligare nedläggning av järnvägslinjer inte bör fattas under tiden fram
till den 1 oktober 1974, då länsstyrelsernas regionala trafikplanering
beräknas vara slutförd.

I motionen 1972:1186 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp) har
hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit begär att trafikplaneringsutredningen
ges i uppdrag att i det pågående utarbetandet av modellplaner för
regional trafikplanering föranstalta om försök med låg enhetstaxa för
färd med kollektivt trafikmedel inom regionen.

I motionen 1972:1189 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c) har
hemställts att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till känna dels
att nedläggning i princip inte må förekomma vare sig av järnvägslinje eller
busslinje på landsväg i avvaktan på resultatet av den regionala trafikplanering
som länsstyrelserna har att ombesöija, dels att kostnaderna för
olönsamma busslinjer på landsbygden skall bestridas av staten och ej
överlastas på kommunerna.

I motionen 1972:1 198 av herr Helén m. fl. (fp) har hemställts att en
utredning tillsätts med uppgift att framlägga förslag om bildande av ett
forsknings- och utvecklingsbolag för kollektivtrafikteknik ägt gemensamt
av staten, intresserade landsting och kommuner samt industrier.

I motionen 1972:1202 av herr Jonsson i Alingsås (fp) har hemställts

TU 1972:18

dels att riksdagen hos Kungl. Majit begär att trafikpolitiska delegationen
med stor skyndsamhet redovisar sin utvärdering av 1963 års trafikbeslut,
dels att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad som i motionen anförts
om de statliga verkens samordning i syfte att främja en samhällsekonomisk
helhetssyn på transportkostnaderna.

I motionen 1972:1204 av fru Jonäng m. fl. (c) har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller dels om skyndsam utredning och
förslag av frågan om stöd till persontrafiken på långa avstånd, dels att
statens järnvägar upptar försöksverksamhet med taxenedsättningar inom
tåg- och busstrafiken på i motionen anförda grunder.

Utskottet

Trafikpolitikens framtida utformning och inriktning

I motionen 1972:85 konstateras att målsättningen i 1963 års
trafikpolitiska beslut — en tillfredsställande transportförsörjning för
landets olika delar — inte uppnåtts. Sedan beslutet fattades har en ny
lokaliserings- och regionalpolitik börjat växa fram, som syftar till att
motverka koncentrationen av arbetsplatser och boende till storstadsregionerna
för att i stället ge förutsättningar för en positiv befolknings- och
näringslivsutveckling i olika delar av landet. Trafikpolitiken är ett av de
effektivaste hjälpmedlen för att nå de regionalpolitiska målen och bör
därför inordnas i den regionalpolitiska målsättningen, varvid även
miljöpolitiska och sociala synpunkter bör beaktas. I fråga om en av de
bärande principerna i 1963 års beslut, nämligen att varje trafikmedel skall
bära sina kostnader, konstateras att hållbara metoder att beräkna dessa
kostnader ännu saknas. Detta gäller i särskild grad vägkostnaderna, varför
vägkostnadsutredningens arbete måste forceras. En samhällelig nyttokostnadskalkyl
anses vidare vara nödvändig som vägledning för de ramar som
samhället fastställer för trafikpolitiken, och i största möjliga utsträckning
bör varje transportmedels tjänster prissättas på basis av de samhällsekonomiska
kostnaderna. Det anses mot bakgrund bl. a. härav angeläget att
riksdagen gör vissa preciseringar och begär ytterligare åtgärder i syfte att
uppnå det mål som angavs i 1963 års beslut. Under tre rubriker -fjärrtrafiken, tätortstrafiken och landsbygdstrafiken - föreslår motionärerna
vissa sådana åtgärder samt hemställer härefter att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit uttalar att de i motionen angivna riktlinjerna
beaktas vid utformningen av trafikpolitiken.

I motionen 1972:197 framhålls likaledes att målsättningen i 1963 års
trafikbeslut om en tillfredsställande transportförsörjning för landets olika
delar inte kunnat uppnås. Behov föreligger därför av en ny trafikpolitik
som sätter sociala och lokaliseringspolitiska mål samt säkerhets- och
miljösynpunkter m. m. före kraven på en fri konkurrens och företagsekonomisk
lönsamhet. Genom en aktiv styrningspolitik bör i enlighet
härmed så stor del av trafiken som med hänsyn till samhällsekonomiska

1* Riksdagen 1972. 15 sami. Nr 18

TU 1972:18

bedömningar kan anses vara ändamålsenligt föras över till kollektiva
trafikmedel. Vidare bör konkurrensen trafikmedlen emellan i allt högre
grad ersättas av totalplanering och samordning av åtgärder för hela det
trafikpolitiska fältet. Under hänvisning härtill föreslår motionärerna att
riksdagen, med instämmande av de i motionen anförda synpunkterna, för
beaktande överlämnar motionen till den trafikpolitiska delegationen.

I motionen 1972:1202 framhålls som angeläget att erfarenheterna av
1963 års trafikbeslut och dess tillämpning snarast redovisas och att man i
fortsättningen vid bedömning av transportbehoven tar hänsyn till
trafiksäkerhets- och miljösynpunkter samt nationalekonomiska konsekvenser.
En samordning mellan framför allt SJ och de statliga förvaltningarna
i övrigt bör vidare kunna förverkligas på ett sådant sätt att
verken kan utnyttja varandras tjänster. Motionären föreslår därför att
riksdagen dels hos Kungl. Maj:t begär att trafikpolitiska delegationen med
stor skyndsamhet redovisar sin utvärdering av 1963 års trafikbeslut, dels
ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts om de statliga verkens
samordning i syfte att främja en samhällsekonomisk helhetssyn på
transportkostnaderna.

Utskottet vill i anledning av nämnda yrkanden erinra om att Kungl.
Maj:t genom beslut den 29 september 1972 bemyndigat chefen för
kommunikationsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för
utredning av vissa trafikpolitiska frågor.

I direktiven för utredningen framhålls att — med den omfattning och
betydelse som trafiksektorn har, med den tillväxttakt som karakteriserar
den och med de investeringsbehov den representerar — det är av största
vikt att betingelser skapas för en samhällsekonomiskt riktig utveckling
och fördelning av transportarbetet.

Den samhällsekonomiska målsättningen — som man även fortsättningsvis
bör hålla fast vid - skulle enligt 1963 års principbeslut uppnås
dels genom en avveckling av olika föråldrade och utvecklingshämmande
regleringar inom järnvägs- och landsvägstrafiken, dels genom en tillämpning
av kostnadsansvarighetsprincipen innebärande att varje trafikgren i
princip själv borde svara för de kostnader den förorsakade det allmänna.
Härigenom skulle den likhet i marknadsvillkoren skapas, som var en
förutsättning för att man genom en ökad konkurrens skulle få en
samhällsekonomiskt rationellare transportmarknad.

I direktiven erinras i anslutning härtill om det grundläggande
förhållandet att ansvaret för anläggningsverksamheten inom transportväsendet
till helt övervägande del åvilar det allmänna. En begränsning i
möjligheterna till en på likhet i villkoren grundad effektiv konkurrens
följer vidare av bl. a. svårigheterna att på ett mera långtgående och exakt
sätt fördela de samhällsekonomiska kostnaderna på olika trafikmedel och
transportförhållanden. 1 sammanhanget görs jämförelse mellan järnvägsoch
landsvägstrafiken, där i det ena fallet en enda huvudman i princip är
ansvarig för såväl trafikanläggningar som rullande materiel, medan i det
andra fallet ansvaret för anläggningarna är fördelat på stat och kommuner

TU 1972:18

och ansvaret för trafikarbetet på ett stort antal trafikutövare. Problemen
härvidlag sammanhänger också med de krav på administrativ hanterlighet
som måste ställas på frakt-, avgifts- och beskattningssystemen.

Med hänsyn till samhälleliga intressen — trafiksäkerhet, arbetarskydd,
miljökrav osv. — måste resp. trafikgrenar också vidkännas restriktioner av
olika slag, som ofta inte låter sig uttryckas i ekonomiska termer men som
innebär mer eller mindre långtgående ingrepp i trafikutövningen.

Samtidigt som i direktiven sålunda erinras om omständigheter, som
begränsar möjligheterna att tillämpa en mera utvecklad fri konkurrens,
hänvisas till den utveckling inom samhället som skett sedan 1963 års
trafikpolitiska beslut och som inneburit en längre gående precisering i
fråga om inriktningen av det samhälleliga handlandet i olika hänseenden.
Det gäller samhälleliga mål inom närings- och regionalpolitiken samt
arbetsmarknadspolitiken m. m. Härigenom åsyftas en utjämning av
utvecklingsmöjligheterna i förhållandet mellan landets olika delar genom
en mera balanserad utveckling av näringslivet och därmed av sysselsättningen
samt till en mera balanserad bebyggelseutveckling med en
tillfredsställande samhällelig och kommersiell service för befolkningen i
olika områden.

Det har enligt direktiven efter hand framstått klart att man i vidare
utsträckning än som förutsattes vid 1963 års trafikpolitiska beslut måste
förena den marknadsmässiga rörelsefriheten med en planmässig samordning
och styrning. Inom den ram och på de villkor som bestäms genom
åtgärder av sistnämnda slag skall möjligheter finnas för trafikutövarna
inom resp. trafikgrenar att i marknadsmässiga former göra sig gällande
efter sina särskilda förutsättningar.

Mot den angivna bakgrunden anses en omprövning böra ske av
kostnadsansvarets utformning och tillämpning. En sådan omprövning
förklaras motiverad med hänsyn till de olägenheter som följer med
kostnadsansvarighetsprincipens nuvarande hårda knytning till varje särskild
trafikgren. Den kan få till följd antingen att samhällsekonomiskt
motiverade investeringar inom en trafikgren inte kommer till stånd eller
att deras finansiering framtvingar en avgiftsnivå som leder till att
investeringarna inte effektivt utnyttjas. Angivna innebörd av kostnadsansvarighetsprincipen
kan också få till följd att redan gjorda investeringar
— exempelvis i SJ — inte utnyttjas på ett tillräckligt effektivt sätt på
grund av den gällande avgiftsnivån. En relativt sett lägre nivå — ledande
till ett visst underskott för trafikgrenen — skulle kunna tänkas innebära
en samhällsekonomisk vinst jämförd med en eljest erforderlig utbyggnad
av vägnätet.

Med hänsyn till den begränsning av möjligheterna att åstadkomma
samhällsekonomiskt riktiga lösningar, som i vissa fall följer med en till
varje trafikgren knuten kostnadsansvarighet, anses det också finnas
anledning att närmare överväga i vilken utsträckning och under vilka
förutsättningar en ändrad innebörd bör ges åt kostnadsansvaret. Härvid
avses närmast en anknytning av detta till landtransportsektorn eller till
trafiksektorn i dess helhet. Med hänsyn till de vidare samhällsekonomiska

TU 1972:18

bedömningarna av resursanvändningen konstateras att det redan nu
förekommer avvikelser utöver en sådan ram av närings- och regionalpolitiska
samt sociala skäl. Exempel härpå är utgående bidrag till det
trafiksvaga järnvägsnätet och till det regionalpolitiska transportstödet.

Det skall därför ankomma på särskilt tillkallade sakkunniga att bl. a.
närmare pröva härmed sammanhängande problem och framlägga förslag
till konkreta handlingsnormer. De sakkunniga bör i sammanhanget ha
samråd med vägkostnadsutredningen, som bl. a. överväger de teoretiska
och praktiska betingelserna för prissättningen av det allmännas tjänster
inom vägtrafiksektorn.

Betydelse måste framöver i ökad utsträckning tillmätas tillgången till
en övergripande och fortlöpande trafikplanering, som ger underlag för
bedömning av möjliga transportalternativ. Härvid erinras om att Kungl.
Maj:t hösten 1971 gett länsstyrelserna i uppdrag att till senare hälften av
år 1974 genomföra en sådan regional planering i enlighet med anvisningar
som successivt utfärdas på grundval av förslag från den s. k. trafikplaneringsutredningen.
Denna planering anses — i förening med andra
trafikpolitiska instrument — kunna skapa bättre förutsättningar att
genom prioritering uppnå en samhällsekonomiskt lämplig fördelning av
transportarbetet på olika transportgrenar. Med hänsyn till arten av
trafikplaneringsutredningens arbete bör de tillkallade sakkunniga ha
kontakt med utredningen.

I direktiven tas också upp frågan om behovet av särskilda åtgärder
avseende godstrafiken på landsväg, vilka kan vara motiverade för att
främja en sund och balanserad utveckling. Härvid hänvisas till den under
våren 1972 framlagda propositionen (1972:81) angående bl. a. yrkesmässig
godsbefordran och den häri redovisade utveckling som under senare år
ägt rum inom sektorn. En utbyggnad har numera skett av den
lämplighetsprövning som föregår tillståndsgivningen. För att motverka en
från trafikpolitiska, trafiksäkerhetsmässiga och arbetssociala synpunkter
oacceptabel snedvridning av utvecklingen i vissa hänseenden har också en
skärpning beslutats i fråga om företagarnas ansvar för att gällande
arbetstids- och belastningsbestämmelser följs.

Det skall härvidlag ankomma på de sakkunniga att överväga de
ytterligare åtgärder som krävs för att främja en rationell och sund
utveckling inom berörda landsvägstrafik. Därvid bör också beaktas
behovet av instrument, som kan bidra till en samhällsekonomiskt riktig
arbetsfördelning mellan olika trafikmedel och trafikutövare. Som exempel
på sådana åtgärder anges nya former för tillståndsgivning inom
landsvägstransportsektorn.

Avslutningsvis konstateras att utredningsuppdraget är omfattande och
att det med hänsyn härtill är angeläget att de sakkunniga tidsprioriterar
olika delar av detta.

I anslutning till det anförda må erinras om att 1969 och 1971 års
riksdagar — på förslag av vederbörande utskott - gjorde vissa uttalanden
rörande trafikpolitikens fortsatta utformning och inriktning (SU

TU 1972:18

1969:167, rskr 1969:380, TU 1971:6, rskr 1971:146). Genom det nu
beslutade utredningsarbetet torde material kunna erhållas för en bättre
bedömning av frågorna härom samt förutsättningar därmed kunna skapas
för ett fullföljande av statsmakternas intentioner på det trafikpolitiska
området. Med hänsyn till frågornas angelägna karaktär vill utskottet
understryka vikten av att utredningsarbetet bedrivs med skyndsamhet.
Det kan därvid visa sig önskvärt eller lämpligt att de sakkunniga, i
enlighet med kommunikationsministerns uttalande, söker framlägga
delförslag till provisoriska åtgärder och arrangemang som kan stödja
strävandena att fylla den samhällsekonomiska målsättningen. Även
utskottet finner det riktigt att vid utredningsuppdragets fullgörande de i
det följande närmare berörda frågorna om SJ :s taxekonstruktion och
prövningen av SJ:s trafiksvaga nät ges hög prioritet.

Utskottet konstaterar också att de för utredningen meddelade
direktiven i väsentliga delar torde innebära ett tillgodoseende av de
synpunkter som framförts i samband med de förut nämnda motionsyrkandena.

Av denna anledning finner utskottet motionen 1972:85, såvitt nu är i
fråga, inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet finner vidare anledning inte föreligga att från riksdagens sida
begära att motionen 1972:197 överlämnas till den trafikpolitiska
delegationen för beaktande.

Motionen 1972:1202 om bl. a. den trafikpolitiska delegationens
utvärdering av 1963 års trafikbeslut synes ej heller böra påkalla någon
riksdagens åtgärd. Utskottet vill härvidlag f. ö. också hänvisa till den
ingående redovisning för delegationens tidigare avgivna rapporter som
lämnats i utskottets betänkande nr 6 vid fjolårets riksdag.

I motionen 1972:519 har hemställts att riksdagen ger Kungl Maj:t i
uppdrag att dels för särskilda regioner starta en interregional trafikplanering,
dels låta upprätta en trafikplan för Mälardalen.

I anledning härav vill utskottet erinra om att i anvisningarna till
länsstyrelserna om regional trafikplanering (kommunikationsdepartementet,
februari 1972) bl. a. upptagits frågan om interregional trafik. Sålunda
framhålls att den interregionala trafiken bör beaktas i den regionala
trafikplaneringen med hänsyn dels till behovet att i lämplig utsträckning
samordna de regionala transporterna med de mera övergripande trafikströmmarna
till och från övriga delar av landet, dels till de återverkningar
i fråga om dimensioneringen av den egna regionens transportnät och
trafikanläggningar som de övergripande trafikströmmarna kan ha. Vidare
framhålls att den regionala trafikplaneringen avses ske i nära samverkan
mellan länsstyrelserna och trafikplaneringsutredningen, mellan länsstyrelserna
inbördes och mellan länsstyrelserna och kommunerna inom resp.
län. I anslutning härtill konstateras att länen — med hänsyn till
allmänhetens och näringslivets kontaktmönster — inte alltid utgör från
trafikplaneringssynpunkt funktionellt lämpligt avgränsade områden. En
regional trafikplanering för ett län måste därför i viss utsträckning på

TU 1972:18

lämpligt sätt avstämmas med motsvarande planering i ett eller flera
angränsande län. Som exempel pä grupper av län, där de trafikmässiga
sambanden särskilt bör beaktas, anges dels Stockholms, Uppsala, Södermanlands
och Västmanlands län, dels Värmlands, Örebro och Västmanlands
län.

Syftet med yrkandena i motionen — som väckts innan de nämnda
anvisningarna utfärdats - synes härigenom väl tillgodosett. Någon
särskild åtgärd i frågan från riksdagens sida är följaktligen inte påkallad,
varför motionen avstyrks.

Taxefrågor

I förenämnda utredningsdirektiv framhålls också att det givetvis är av
stor vikt att SJ även i fortsättningen vidtar energiska åtgärder i olika
hänseenden för att öka företagets möjligheter att hävda sig marknadsmässigt.
Därvid bör SJ :s marknadsföring och utbud av transporttjänster
anpassas så att möjligheter till samtransporter med landsvägssektorn i all
möjlig mån tas till vara.

I detta sammanhang anses närmare böra övervägas i vad mån
konstruktionen av SJ:s taxor i olika hänseenden är den rätta för att SJ på
ett samhällsekonomiskt riktigt sätt skall kunna fullgöra sin andel i
trafikarbetet. Taxorna går i sina huvuddrag tillbaka till de förslag som år
1956 lades fram av den s. k.järnvägstaxekommittén. Sedan dess har en viss
successiv anpassning skett samtidigt som SJ i anslutning till 1963 års
trafikpolitiska beslut fått en ökad rörelsefrihet i taxemässigt hänseende.

Det bör sålunda enligt direktiven ankomma på de sakkunniga att
närmare överväga frågan om den lämpliga utformningen av SJ:s taxor. I
sammanhanget skall beaktas SJ :s kostnadsstruktur, marknadsförhållanden
och servicemöjligheter. Det sägs vara av stor vikt att taxorna ges en
sådan utformning att de i önskvärd utsträckning stöder marknadsföringen
av SJ:s transporttjänster och i högre grad medverkar till ett effektivt
utnyttjande av SJ :s kapacitet. Angeläget sägs också vara att övervägandena
omfattar möjligheterna att anpassa SJ:s taxor på längre avstånd så
att de dels i större utsträckning kommer att ligga i linje med samhällets
allmänna regional- och näringspolitiska mål, dels förbättrar SJ :s möjligheter
att hävda sig i fråga om persontrafik, godsslag och sändningsstorlekar
som SJ har naturliga förutsättningar att handha.

En utgångspunkt förklaras slutligen vara att SJ även i fortsättningen
skall ha en betydande kommersiell rörelsefrihet att — med motsvarande
avvikelser från taxorna — träffa fraktavtal, medge rabatter etc. SJ :s
möjligheter härvidlag från marknadssynpunkt skall av de sakkunniga
övervägas från principiella utgångspunkter.

I anslutning härtill vill utskottet ta upp frågan om det system med
tillämpning av den s. k. snittaxan som vid SJ införts fr. o. m. den 28 maj i
år. Systemet innebär att vid kombinerade tåg—bussresor avgift beräknas
på varje färdmedels delsträcka för sig enligt resp. färdmedels taxa.
Speciellt i de fall då en förutvarande järnvägsförbindelse ersatts med

TU 1972:18

alternativa tåg/bussförbindelser synes tillämpningen av detta system ha
skapat stor irritation bland den resande allmänheten.

Även utskottet finner angivna förhållande otillfredsställande och anser
därför en omprövning av systemet snarast böra komma till stånd — i syfte
att eliminera de olägenheter som uppkommit vid tillämpningen av
detsamma. Utskottet vill därför föreslå att i anledning härav erforderliga
åtgärder vidtas — utan att resultatet av förenämnda utredningsarbete
avvaktas.

Vad utskottet i denna fråga anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t
till känna.

Det nu anförda samt den försöksverksamhet med nedsättning av
biljettpris och med avgiftsrabatter m. m. som sedan länge pågått inom SJ
torde i det närmaste innebära ett tillgodoseende av vissa motionsyrkanden
i taxefrågor. Detta gäller yrkandet i motionen 1972:721 att fortsatta
försök göres på vissa av SJ :s bandelar med starkt reducerade priser för
personbiljetter, yrkandet i motionen 1972:1204 om skyndsam utredning
och förslag om stöd till persontrafiken på långa avstånd och om
försöksverksamhet med taxenedsättningar inom tåg- och busstrafiken
samt yrkandet i motionen 1972:1 183 om möjligheter för SJ att öka
resandefrekvensen under lågtrafikdygnen genom en allmän prisnedsättning.
Nämnda motioner bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av den
omfattande utredningsverksamhet som i övrigt pågår eller planeras inom
trafikområdet finner utskottet ej heller anledning föreligga att hos Kungl.
Maj:t begära sådana särskilda försök med tåg enhetstaxa för färd med
kollektivt trafikmedel inom skilda kommuner eller regioner, som avses i
motionen 1972: 1 186. Motionen avstyrks därför.

Vissa frågor rörande nedläggning av järnvägs- och busslinjer

I direktiven framhålls att det inom ramen för det trafikpolitiska
utvecklingsarbetet finns anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt
järnvägstrafiken och dess möjligheter att utvecklas i marknads- och
servicehänseende. Det erinras i anslutning härtill om de betydande
ansträngningar som gjorts för att successivt anpassa SJ :s verksamhet till
de krav som SJ:s kunder i person- och godstrafikeii ställer.

I anslutning härtill tas upp frågan om SJ:s trafiksvaga bandelar och
SJ:s separatredovisning av dessa. Härvidlag anses - mot bakgrund av de
erfarenheter som efter hand vunnits av denna separatredovisning — finnas
anledning att överväga en ändrad prövnings- och handläggningsordning.

Separatredovisningens syfte anges vara att bedöma den resultatförbättring
för SJ som en nedläggning av hela det trafiksvaga järnvägsnätet skulle
medföra. Den beräkningsmetodik som hittills använts anses lämpa sig för
bandelar, som går att isolera från det övriga bannätet utan att
helhetsbilden förändras i avgörande utsträckning. När det undersökta
bannätet däremot utökas till att omfatta även bandelar, som har ett mera

TU 197218

direkt samband med affärsbanenätet, blir det väsentligt svårare att
beräkningsmässigt klarlägga verkningarna av en tänkt nedläggning.

Mot bakgrund härav förklaras en omprövning böra ske av den
nuvarande beräkningsmetodiken vid avgränsning av det trafiksvaga bannätet.
Därvid bör perspektivet vidgas så att man får en handläggningsordning,
som även innefattar en realistisk prövning av det trafiksvaga nätet
med hänsyn till de alternativa, samhällsekonomiskt fördelaktigare transportmöjligheter
som kan stå till buds. Övervägandena i denna del bör ske
i kontakt med trafikplaneringsutredningen.

I anslutning härtill vill utskottet för sin del erinra om sitt uttalande vid
fjolårets riksdag (TU 1971:6) att en förutsättning vid trafikplaneringen
måste vara att försörjningen med kollektiv trafik hålles på en tillfredsställande
nivå. Stor försiktighet måste därför, som riksdagen tidigare
understrukit, iakttagas beträffande järnvägsnedläggelser. Därest nedläggning
av en viss bandel ändå anses böra komma till stånd skall såvitt
möjligt sådan ersättningstrafik ordnas att kravet på en god trafikförsörjning
kan tillgodoses. Den viktiga frågan om ansvaret för uppehållande av
sådan olönsam busstrafik som tillkommit i anledning av järnvägsnedläggelse
— samt kostnadsberäkningen härför — måste också få en tillfredsställande
lösning.

I samband med beslutet under hösten 1971 om verkställande av en
regional trafikplanering framhölls också av kommunikationsministern att
regeringen - i avvaktan på planeringens genomförande — kommer att
iaktta viss återhållsamhet i fråga om beslut rörande nedläggning av
ytterligare järnvägslinjer. Enligt vad utskottet erfarit innebär detta att
några beslut om järnvägsnedläggelser — annat än i rena undantagsfall —
inte kommer att tas före planeringsarbetets slut under senare delen av
1974.

Vidare må nämnas att Kungl. Maj:t genom beslut den 21 januari 1972
med giltighet t. v. föreskrivit att statens järnvägar — i fråga om
busslinjetrafik, som med hänsyn till linjesträckningen och trafikförhållandena
i övrigt har en regional karaktär genom att i icke oväsentlig
utsträckning tillgodose behov av persontransporter mellan centralorter i
olika kommunblock - iakttar återhållsamhet i fråga om begränsningar av
trafiken som påtagligt försämrar resemöjligheterna mellan sådana orter.

Direktivens innehåll jämte det i övrigt nu anförda synes innebära ett
tillgodoseende av yrkandet i motionen 1972:85 om en ny utredning
beträffande kriterier och kalkyleringsmetodik vid bedömning av en
järnvägslinjes lönsamhet samt att inga järnvägsnedläggningar företas mot
lokala myndigheters vilja i avvaktan på att denna utrednings och den
regionala trafikplaneringens resultat föreligger. Någon särskild åtgärd i
ämnet från riksdagens sida är följaktligen inte påkallad.

Av samma skäl torde det ej heller längre vara påkallat att, som i
motionen 1972:249 yrkats, hos Kungl. Maj:t begära särskild utredning
samt förslag angående järnvägsnätets framtida omfattning.

TU 1972:18

Utskottet har vidare inte funnit tillräckliga skäl föreligga att från
riksdagens sida kräva att beslut om nedläggning av järnvägar av Kungl.
Maj:t skall underställas riksdagen för godkännande. Yrkandet härom i
motionen 1972:721 avstyrks därför av utskottet.

Inte heller finner utskottet anledning nu föreligga att i enlighet med
yrkandet i motionen 1972: 1184 riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t gör
ett särskilt uttalande att beslut om ytterligare nedläggning av järnvägslinjer
inte bör fattas under tiden fram till den 1 oktober 1974, då
länsstyrelsernas regionala trafikplanering beräknas vara slutförd.

Detsamma gäller kravet i motionen 1972:1 189 att riksdagen som sin
mening skall ge Kungl. Maj:t till känna dels att nedläggning i princip inte
må förekomma vare sig av järnvägslinje eller busslinje på landsväg i
avvaktan på resultatet av den regionala trafikplaneringen, dels att
kostnaderna för olönsamma busslinjer på landsbygden skall bestridas av
staten och ej överlastas på kommunerna.

Vad beträffar den i motionen 1972:197 begärda sociologiska undersökningen
av järnvägsnedläggelsernas effekter kan en sådan i och för sig
vara av stort intresse. Därest verkligt behov av undersökningen — i
samband med förut berörda utredningsarbete eller eljest — skulle visa sig
föreligga förutsätter utskottet också att densamma kommer till stånd.
Utskottet finner det emellertid inte böra ankomma på riksdagen att
genom den trafikpolitiska delegationen begära en särskild undersökning
av detta slag och avstyrker därför motionen i berörda del.

Viss kollektivtrafik m. m.

I motionen 1972:530 har hemställts att riksdagen som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna att berörda organ skall beakta betydelsen av
upprustning av samt effektiv service och samordning av den kollektiva
trafiken. De i motionen berörda förhållandena torde närmast avse SJ:s
tåg- och busstrafik. Under hänvisning till vad som anförts i de förut
nämnda utredningsdirektiven — angående bl. a. behovet av upprustning
och förbättrad service m. m. i fråga om de kollektiva trafikmedlen —
samt till det pågående regionala trafikplaneringsarbetet finner utskottet
någon särskild framställning i ämnet från riksdagens sida ej erforderlig
och avstyrker därför motionen.

Av samma skäl och med hänsyn jämväl till det omfattande utredningsoch
planeringsarbete som i övrigt och bl. a. inom kollektivtrafikutredningen
pågår kan utskottet inte heller finna det påkallat att på de i
motionen 1972:721 anförda grunderna i särskilda skrivelser till Kungl.
Maj:t hemställa dels att användandet av kollektiva trafikmedel stimuleras,
dels att ett flexibelt transportsystem utvecklas som motsvarar glesbygdens
behov. 1 sistnämnda hänseende må för övrigt erinras om att
glesbygdsutredningen i sitt nyligen avgivna betänkande Glesbygder och
glesbygdspolitik (SOU 1972:56) även tagit upp kommunikationsfrågorna.

TU 1972:18

Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds f. n. inom Kungl.
Maj:ts kansli. Under hänvisning till det anförda avstyrks motionen i
berörda delar.

Likaledes under hänvisning till pågående utrednings- och planeringsarbete
kan utskottet ej heller finna det motiverat att hos Kungl. Maj:t
anhålla att trafikpolitiska delegationen får i uppdrag att pröva huruvida
just det i Hamburg tillämpade trafiksystemet går att använda i vårt land.
Yrkandet härom i motionen 1972:65 avstyrks därför.

I motionen 1972:1198 har hemställts att en utredning tillsätts med
uppgift att framlägga förslag om bildande av ett forsknings- och
utvecklingsbolag för kollektivtrafikteknik ägt gemensamt av staten,
intresserade landsting och kommuner samt industrier.

I sitt betänkande 1971:6 ägnade utskottet härmed sammanhängande
frågor en ingående behandling och redogjorde bl. a. för innehållet i en
inom Svenska utvecklings AB utarbetad promemoria i ämnet. I anslutning
härtill framhöll utskottet att det är angeläget att en effektiv
uppföljning sker av berörda frågor såväl inom utvecklingsbolaget som i
övrigt. Utskottet ansåg sig dock kunna utgå från att Kungl. Maj:t
uppmärksamt följer utvecklingen på området samt vidtar i anledning
härav eventuellt erforderliga åtgärder. Under hänvisning härtill syntes
någon särskild framställning i ämnet till Kungl. Maj:t från riksdagens sida
ej erforderlig.

Utskottet är alltjämt av samma uppfattning och avstyrker under
hänvisning härtill även det nu aktuella motionsyrkandet.

Vissa frågor rörande den inrikes luftfarten

I motionen 1972:723 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär
att konkurrens- och prisförhållandena inom den inrikes luftfarten utreds
med sikte på att uppnå största möjliga samhällsnytta och med särskild
hänsyn till behovet av bättre samklang med regionalpolitiken. Vidare har
i motionen 1972:526 yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en
skyndsam översyn av gällande tillståndsbestämmelser för den inrikes
luftfarten.

I anledning härav må erinras om att inom kommunikationsdepartementet
utredningsarbete pågår i frågor rörande kostnaderna för persontransporter
på långa avstånd samt eventuellt transportstöd härför. Vidare
må erinras om trafikplaneringsutredningens arbete och den regionala
trafikplanering som sker i länsstyrelsernas regi. I samband med nämnda
utrednings- och planeringsarbete torde även taxorna inom den inrikes
flygtrafiken komma att aktualiseras. Enligt vad utskottet erfarit bedrivs
f. ö. också inom SAS och Linjeflyg ett utredningsarbete som syftar till en
förhållandevis genomgripande revision av taxesystemet.

Beträffande de främst i motionen 1972:723 redovisade uppgifterna
angående vissa konkurrens- och prisförhållanden samt därvid gjorda
jämförelser har i den allmänna debatten om dessa frågor olika uppfatt -

TU 1972:18

ningar redovisats. Utskottet finner det för sin del inte påkallat att i nu
förevarande sammanhang närmare ingå härpå. Av intresse är emellertid de
i motionerna upptagna principfrågorna om organisationen av och tillståndsgivningen
för den inrikes flygtrafiken. Även utskottet finner skäl tala för
att en översyn av härmed sammanhängande spörsmål kommer till stånd —
i syfte att klarlägga den ur olika synpunkter lämpligaste och effektivaste
organisationen av inrikesflyget. Utskottet vill därför förorda att Kungl.
Maj:t i lämpligt sammanhang föranstaltar om en sådan översyn samt för
riksdagen redovisar resultatet härav.

Vad utskottet i denna fråga anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t
till känna.

Hemställan

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet

att riksdagen

1. avslår motionerna 1972: 85 i de delar som behandlas i detta
betänkande, 1972:249, 1972:721 i vad avser prisförsök på
SJ:s bandelar och nedläggning av järnvägslinjer, 1972: 1204,
1972: 1 183, 1972: 1 184 och 1972:1189,

2. avslår motionen 1972: 197 i vad den avser hemställan att
motionen överlämnas till den trafikpolitiska delegationen,

3. avslår motionen 1972: 1202,

4. avslår motionen 1972:519,

5. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört beträffande SJ :s tillämpning av systemet med den s. k.
snittaxan,

6. avslår motionen 1972: 1 186,

7. avslår motionen 1972: 197 i vad den avser skrivelse till
Kungl. Maj:t om uppdrag åt den trafikpolitiska delegationen
att genomföra en sociologisk undersökning av effekterna av
järnvägsnedläggelser,

8. avslår motionen 1972:530,

9. avslår motionen 1972:721

a) i vad den avser skrivelse till Kungl. Maj:t om att
användandet av kollektiva trafikmedel stimuleras,

b) i vad den avser skrivelse till Kungl. Maj:t om ett flexibelt
transportsystem för glesbygdens behov,

10. avslår motionen 1972: 65,

11. avslår motionen 1972: 1 198,

12. i anledning av motionerna 1972:526 och 1972:723 som sin
mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört
rörande en översyn av organisationen av och tillståndsgivningen
för den inrikes flygtrafiken.

Stockholm den 9 november 1972
På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

TU 1972:18

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren (c),
Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c), Hugosson (s),
Sellgren (fp), Rosqvist (s), Håkansson (c), Lindberg (s), Clarkson (m),
Magnusson i Kristinehamn (vpk) och Karlsson i Malung (s).

Reservationer

1. beträffande trafikpolitikens framtida utformning och inriktning av
herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i
Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Clarkson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

”Inom utskottet har vid behandlingen av motionerna en ingående
prövning skett av de skilda yrkandena. Utskottet har därvid funnit att
dessa till inte oväsentlig del blivit tillgodosedda i de för utredningen
meddelade direktiven. Med hänsyn till de många komplicerade samband
som trafikpolitiken omspänner kommer emellertid denna utredning
sannolikt att pågå under avsevärd tid. Även med en prioritering av den
ordningsföljd med vilken frågorna skall behandlas inom utredningen
finner utskottet det angeläget att det redan under utredningstiden vidtas
vissa åtgärder.

För att alla delar av landet skall få en tillfredsställande trafikförsörjning
inom rimlig tid måste sålunda den kollektiva trafiken förbättras och
byggas ut. En förutsättning härför är att redan gjorda investeringar inom
kommunikationssektorn i dess helhet vidmakthålls. Detta gäller främst
järnvägs- och landsvägsnäten men även investeringarna avseende exempelvis
sjöfart och luftfart.

Det står enligt utskottets mening alldeles klart att järnvägarna även i
framtiden måste spela en betydande roll för både gods-och persontransporter.
Även miljöhänsyn och trafiksäkerhetsskäl gör det nödvändigt att
den rälsbundna trafiken stimuleras. Taxepolitiken måste bedrivas med
tanke härpå och vidare måste SJ över huvud taget försöka göra sin del av
den kollektiva trafiken mera attraktiv och bättre anpassad till trafikanternas
önskemål och behov.

Uppkommande frågor om nedläggningar av järnvägar och indragningar
av stationer bör ses i ett mera långsiktigt perspektiv. Någon nedläggning
av järnvägar bör därför inte ske under pågående utrednings- och
planeringsarbete. Det är vidare enligt utskottets mening inte tillräckligt
att låta framställningar om nedläggningar av järnvägslinjer vila i avvaktan
på trafikplaneringsverksamheten. Tveksamheten om järnvägarnas framtida
roll är därmed inte undanröjd. Det ger inte tillräcklig stabilitet åt
beslut om lokaliseringar av företag eller fraktavtal som under tiden måste
fattas. Ett mera klargörande uttalande om statsmakternas avsikt att
tilldela järnvägarna en betydande roll i den framtida transportförsörjningen
vore därför i hög grad motiverat.

För att nå en önskvärd utveckling av framför allt transporterna över
längre avstånd måste statens järnvägars konkurrenskraft förstärkas. F. n. är

TU 1972:18

i olika avseenden inte SJ :s transportservice av den kvalitet som kunderna
kräver. Det gäller inte minst företagets möjligheter att hålla eller ingå
bindande avtal om transporttider. Förtroendet för transportföretaget
måste på den punkten vara orubbligt inom ett näringsliv där även ett kort
driftstopp kan vålla stora kostnadsökningar. Sådana krav på statens
järnvägar måste i högre grad än hittills beaktas vid prövningen av verkets
framställningar om investeringsmedel och även internt i företagets
investeringspolitik.

Mot angivna bakgrund finner utskottet övervägande skäl också tala för
att — såsom i motionen 1972:249 föreslagits — frågan om järnvägsnätets
framtida omfattning och uppgifter utreds. Utskottet delar vidare motionärernas
uppfattning att riksdagen bör ges tillfälle att ta ställning till
förslag i frågan. Arbetet bör bedrivas med skyndsamhet och i möjligaste
mån samordnas med den regionala trafikplaneringen.

Inom ramen för nuvarande bestämmelser bör — som förut nämnts —
förbättringar göras i statens järnvägars taxepolitik och genom statligt
initiativ och ekonomiskt stöd även möjliggöras i andra transportföretags
taxor. Utöver det borttagande av den s. k. snittaxan som utskottet i det
följande föreslår är det angeläget att en reduktion av kostnaderna för
persontransporter kommer till stånd, motsvarande det transportstöd som
nu utgår för godstransporter. En sådan åtgärd är i hög grad motiverad för
att ge de enskilda människorna och näringslivet i framför allt norra
Sverige mera likvärdiga förutsättningar med förhållandena i södra och
mellersta Sverige. Den har således ett starkt samband med regionalpolitiska
ansträngningar. Utskottet finner det därför angeläget att förslag
i angivet syfte föreläggs riksdagen.

För stora delar av landet är kvaliteten på transportförsöijningen
beroende av förutsättningarna för busstrafiken. Utskottet har vid ett
flertal tillfällen fäst uppmärksamheten på behovet av en skyndsam
prövning av frågan om ett reformerat system för statsbidragen till den
olönsamma busstrafiken. Det är också angeläget att Kungl. Maj:t genom
erforderliga bidrag gör det möjligt att i avvaktan på resultatet av den
regionala trafikplaneringen upprätthålla regional busstrafik.

Till de frågor som inte heller kan vänta på förslag till åtgärder från
trafikpolitiska utredningen hör den fortgående försämringen av vägnätets
kvalitet. Tillgängliga trafikprognoser pekar på en kraftigt växande
efterfrågan på transporttjänster. Även om ansträngningarna att överföra
en allt större del av transportökningen till järnvägarna blir mycket
framgångsrika, kommer ändock vägnätets omfattning och kvalitet inom
överskådlig tid att vara otillräckliga. Det är därför ett oeftergivligt krav att
det kapital som vägnätet f. n. representerar inte minskar i värde genom
eftersatt underhåll. Enligt utskottets mening måste tillräcklig hänsyn
härtill tas vid prövningen av anslagen till vägsektorn. Pågående överarbetning
av den långsiktiga vägplaneringen måste också bedrivas med
största skyndsamhet.

Även utvecklingen inom sjöfarten och luftfarten påkallar skärpt
uppmärksamhet. Vad speciellt luftfarten beträffar må erinras om den

TU 1972:18

snabba utvecklingen på detta område och de frågor denna aktualiserat
med avseende å bl. a. investeringarna samt pris- och taxefrågorna m. m.
Den samordning av luftfartspolitiken med den övriga trafikpolitiken som
även eljest erfordras motiverar enligt utskottets uppfattning att en
översyn av luftfartspolitiken i dess helhet i lämpligt sammanhang
kommer till stånd.

Utskottet vill slutligen i detta sammanhang framhålla att en integrerad
trafikpolitik kan bli effektiv från samhällsekonomiska och regionalpolitiska
utgångspunkter endast om den utformas så, att snärjande
detaljregleringar undviks. Detta synes bäst ske om varje transportmedels
tjänster prissätts med hänsyn till de samhällsekonomiska kostnaderna.
Effektiviteten i transportapparaten och kvaliteten på transporttjänsterna
torde också främjas bäst genom en med tillbörligt beaktande av de
samhällsekonomiska aspekterna i möjligaste mån lika konkurrens mellan
trafikmedel och trafikföretag.

Vad utskottet i nu berörda frågor anfört bör av riksdagen ges Kungl.
Maj:t till känna.”

dels det stycke av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Det
nu” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

”Genom vad utskottet härutöver tidigare anfört samt den försöksverksamhet
med nedsättning av biljettpris och med avgiftsrabatter m. m.
som sedan länge pågått inom SJ torde vissa motionsyrkanden i taxefrågor
i det närmaste kunna tillgodoses. Detta gäller yrkandet i motionen
1972:721 att fortsatta försök görs på vissa av SJ:s bandelar med starkt
reducerade priser för personbiljetter, yrkandet i motionen 1972: 1204
om skyndsam utredning och förslag om stöd till persontrafiken på långa
avstånd och om försöksverksamhet med taxenedsättningar inom tåg- och
busstrafiken samt yrkandet i motionen 1972: 1 183 om möjligheter för SJ
att öka resandefrekvensen under lågtrafikdygnen genom en allmän
prisnedsättning. ”

dels den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
”Direktivens innehåll” och på s. 11 slutar med ”på kommunerna” bort
ha följande lydelse:

”Direktivens innehåll jämte det i övrigt nu anförda synes innebära ett
tillgodoseende av yrkandet i motionen 1972:85 om en ny utredning
beträffande kriterier och kalkyleringsmetodik vid en bedömning av en
järnvägslinjes lönsamhet. Beträffande den i samma motion upptagna
frågan om järnvägsnedläggelser vill utskottet hänvisa till sina uttalanden i
det föregående, vilka torde tillgodose motionärernas önskemål i denna
del.

Detsamma gäller yrkandet i motionen 1972:1184 att beslut om
ytterligare nedläggning av järnvägslinjer inte bör fattas under tiden fram
till den 1 oktober 1974 samt kravet i motionen 1972: 1 189 att riksdagen
som sin mening skall ge Kungl. Maj:t till känna dels att nedläggning i
princip inte må förekomma vare sig av järnvägslinje eller busslinje på
landsväg i avvaktan på resultatet av den regionala trafikplaneringen, dels

TU 1972:18

att kostnaderna för olönsamma busslinjer på landsbygden skall bestridas
av staten och ej överlastas på kommunerna. Även önskemålet i motionen
1972:721 att beslut om nedläggning av järnvägar av Kungl. Maj:t skall
underställas riksdagen för godkännande synes härigenom beaktat.”

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

”1. i anledning av motionerna 1972:85 i de delar som behandlas
i detta betänkande, 1972:249, 1972:721 i vad avser prisförsök
på SJ:s bandelar och nedläggning av järnvägslinjer,
1972:1204, 1972:1 183, 1972:1184 och 1972:1189 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
rörande utformningen av en integrerad trafikpolitik och
utredning av järnvägsnätets framtida utformning jämte vissa
taxefrågor m. m.,”

2) beträffande sociologisk undersökning av järnvägsnedläggelsernas effekter
av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Vad
beträffar” och slutar med ”berörda del” bort ha följande lydelse:

”Vad beträffar den i motionen 1972:197 begärda sociologiska undersökningen
av järnvägsnedläggelsernas effekter anser utskottet att en sådan
kan vara av stort intresse. Att järnvägsnedläggelser har samhällsekonomiska
konsekvenser står givetvis utom all diskussion — på vilket sätt och i
vilken grad borde närmare utredas. En undersökning av nämnda slag kan
förbättra underlaget för framtida bedömningar av järnvägsnedläggningar.
Utskottet finner det därför lämpligt att riksdagen hos den trafikpolitiska
delegationen begär en sådan undersökning och tillstyrker motionen i
berörda del.”

dels utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

”7. med bifall till motionen 1972:197, såvitt nu är i fråga, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
rörande en sociologisk undersökning av effekterna av järnvägsnedläggelser,
”

3. beträffande bildande av ett forsknings- och utvecklingsbolag för
kollektivtrafikteknik av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c),
Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och
Clarkson (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”1 sitt”
och slutar med ”aktuella motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

”1 sitt betänkande 1971:6 ägnade utskottet härmed sammanhängande
frågor en ingående behandling och redogjorde bl. a. för innehållet i en
inom Svenska utvecklings AB utarbetad promemoria i ämnet. I anslutning
härtill framhöll utskottet att det är angeläget att en effektiv
uppföljning sker av berörda frågor såväl inom utvecklingsbolaget som i

TU 1972:18

övrigt.

Det av motionärerna föreslagna utvecklingsbolaget skulle i första hand
ta upp tre projekt, nämligen 1) snabbtåg för SJ och 2) spårtaxisystem för
de större städernas centrala delar samt 3) korthållsflygplan för trafikförsörjning
av inre Norrland och andra glesbygdsområden.

Dessa tre projekt har det gemensamt att de fyller stora samhälleliga
behov, att dessa behov inte överlappar varandra, att de har många
tekniska delproblem gemensamma och därför i viss mån kan stötta
varandra i utvecklingsskedet samt att de är av sådan storlek att endast
samhället kan tänkas ha intresse och resurser att uppträda som beställare
av det erforderliga forsknings- och utvecklingsarbetet.

I flera länder pågår ett intensivt arbete med att utveckla kollektiva
transportsystem. Den svenska tillverkningsindustrin riskerar att här
komma på efterkälken. Än allvarligare är emellertid att de kollektiva
transporterna kan komma att utvecklas alltför långsamt på grund av att vi
inte tagit aktiv del i utvecklingsarbetet utifrån våra transportbehov.
Förutom att beakta problemen i våra större städer är det väsentligt att
utvecklingen sker med hänsyn till de långa avstånden mellan befolkningskoncentrationerna
i Sverige. Att utveckla snabba fjärrtransporter med
lokala matarsystem skall också ses som ett led i strävandena att undvika
en alltför stor koncentration av befolkning och arbetstillfällen. Även våra
möjligheter att hävda oss i konkurrensen om turistströmmarna skall tas
med i bilden.

För att undvika dubbelarbete och samtidigt ge detta viktiga utvecklingsarbete
ökade resurser bör enligt utskottets uppfattning Kungl. Majit
låta utreda lämpliga former för att samordna och vidareutveckla det
arbete som f. n. pågår inom Styrelsen för teknisk utveckling, Svenska
utvecklings AB, övriga forskningsinstitutioner och industrier. Detta kan
ske genom att bilda ett utvecklingsbolag av det slag som motionärerna
föreslår eller genom en stiftelse eller nämnd som får erforderliga resurser.
I samtliga dessa alternativ bör förutom statliga organ också ingå de
kommuner och industrier som vill deltaga i arbetet.”

dels utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

”11. i anledning av motionen 1972:1198 hos Kungl. Majit begär
utredning och förslag beträffande formerna för en samordnad
satsning på kollektivtrafikteknik,”.

Särskilt yttrande

i anledning av motionen 1972:197 — i vad den avser trafikpolitikens
framtida utformning och inriktning — av herr Magnusson i Kristinehamn
(vpk) som anfört:

”1 vpk-motionen 1972: 197 hänvisas till det faktum att vänsterpartiet
kommunisternas riksdagsgrupp under en lång följd av år vänt sig mot det
grundläggande i 1963 års trafikbeslut. Den har krävt nya riktlinjer för
trafikpolitiken och upprepar i årets motion kravet på en ny trafikpolitik,

TU 1972:18

en trafikpolitik som sätter sociala och lokaliseringspolitiska mål, säkerhetssynpunkter,
miljösynpunkter m. m. före kravet på s. k. fri konkurrens
och företagsekonomisk lönsamhet. Genom en aktiv styrningspolitik
bör så stor del av trafiken som med hänsyn till samhällsekonomiska
bedömningar kan anses vara ändamålsenligt föras över till
kollektiva trafikmedel. Tunga transporter, i första hand på långa avstånd,
bör så långt det är möjligt föras över från landsväg till järnväg, och
maximalt tillåten längd för landsvägsfordon bör avsevärt reduceras.
Konkurrensen trafikmedlen emellan bör i allt högre grad ersättas av
totalplanering och samordning av åtgärder för hela det trafikpolitiska
fältet. Med anledning av beslutet om genomförandet av en regional
trafikplanering ansåg motionärerna sig inte vilja upprepa kravet om
tillsättandet av en ny trafikpolitisk utredning utan föreslog i stället att
motionens krav om nya riktlinjer för trafikpolitiken skulle hänskjutas till
trafikpolitiska delegationen för beaktande. Riksdagen hade ju nämligen
också gett denna delegation ett vidgat mandat.

Då regeringen nu beslutat tillsätta en ny trafikpolitisk utredning
kommer frågan givetvis i ett nytt läge. De direktiv som förelagts
utredningen tillmötesgår på flera punkter förslag och tankegångar som
framförts i motioner och interpellationer från vår riksdagsgrupp. Utöver
frågeställningar som här redan påpekats gäller detta t. ex. frågan om SJ :s
taxepolitik och lönsamhetsberäkningen för trafiksvaga bandelar. Även
om utredningsdirektiven inte säger någonting om ett förkastande av 1963
års trafikbeslut innebär de i alla fall en omvärdering av detta, vilket
ytterligare understryks av kommunikationsministerns uttalande i samband
med det s. k. trafikpolitiska utspelet i somras. Med hänvisning till
det anförda anser jag mig kunna stödja utskottets betänkande över
motionen 1972:197 i berörd del.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1326 S Stockholm 1972