Trafikutskottets betänkande nr 16 år 1972

TU 1972:16

Nr 16

Trafikutskottets betänkande i anledning av motion om elektrifiering av
järnvägen Borlänge-Mora

Motionen

I motionen 1972:257 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, s, c, m) har
yrkats att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om åtgärder för
elektrifiering av bandelen Borlänge—Mora med beaktande av vad i
motionen anförts om möjligheten till beredskapsarbete.

Remissyttrandena

Över motionen har yttranden inhämtats från statens järnvägar,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och Näringslivets
trafikdelegation. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Frågan om elektrifiering av bandelen Borlänge—Mora, har som i
motionen och remissyttrandena framhållits, tidigare vid flera tillfällen
behandlats av riksdagen — dock utan att föranleda någon åtgärd från dess
sida. SJ erinrar om sitt yttrande i frågan till statsutskottet vid 1968 års
riksdag och finner nu liksom då företagsekonomiska skäl tala mot en
elektrifiering. De totala investeringskostnaderna för företaget beräknas
numera till ca 10,6 milj. kr., medan mindre-kostnaderna till följd av
minskat behov av lok samt lägre drift- och underhållskostnader anges till
knappt 0,4 milj. kr. per år samt därmed vara klart otillräckliga för
amortering och förräntning av de erforderliga investeringsmedlen. De
indirekta fördelarna för persontrafiken, vilka ej ingår i kalkylen, anses
inte medföra mer än mycket små bidrag till en bättre lönsamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen bedömer det ifrågasatta objektet till sin
huvuddel inte vara lämpat som beredskapsarbete men ansluter sig till
motionärernas synpunkter rörande de gynnsamma sysselsättningseffekter
som upphandling av materiel för arbetena skulle komma att medföra för
berörda industrier.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län erinrar om Moras nuvarande funktion
som centralort för de norra och nordvästra delarna av länet samt om det
stora behov av åtgärder som där erfordras för att styra utvecklingen i linje
med de uttalade regionalpolitiska målen. Länsstyrelsen bedömer det
vidare mot bakgrund av Siljansbygdens ställning som ett av landets
främsta turistområden som utomordentligt angeläget att undvika varje
försämring av kommunikationerna till denna del av länet. Ett klart behov

1 Riksdagen 1972. 15 sami. Nr 16

TU 1972:16

2

av förbättrade gods- och personkommunikationer mellan Mora och övriga
delar av landet anses i stället föreligga. Mot bakgrund av dels de starka
regionalpolitiska motiven, dels de ökade och ökande företagsekonomiska
förutsättningarna för en elektrifiering av bansträckan Borlänge—Mora—
Oxberg är det därför länsstyrelsens bestämda uppfattning att projektet
bör genomföras.

Näringslivets trafikdelegation finner — under förutsättning att ett
standardförbättrande arbete i form av beredskapsarbete kan ske på linjen
— inte skäl till erinran mot motionärernas förslag. Ett genomförande av
förslaget skulle innebära att trafikservicen till berörda bygder förbättras
och vägnätet i någon mån kan avlastas samtidigt som i dagens situation
positiva effekter ur sysselsättningssynpunkt kan uppkomma.

Utskottet har i annat sammanhang uttalat att, med hänsyn till den
stora betydelse transportväsendets utformning har för lösandet av de
lokaliserings- och regionalpolitiska problemen, fortsatta ansträngningar
bör göras att samordna åtgärderna på dessa områden. Förbättrade
järnvägskommunikationer mellan landets olika delar framstår härvidlag
som angelägna önskemål. I anslutning till riksdagens behandling av de
trafikpolitiska frågorna har också vid flera tillfällen framhållits, att det är
angeläget att en fortlöpande uppföljning och effektiv samordning av de
trafikpolitiska åtgärderna sker med hänsyn till olika landsdelars behov
och intressen. Vid den integrerade trafikplanering som därvid erfordras
bör beaktas inte blott de skilda trafikgrenarnas lönsamhet och kostnadsansvar
var för sig utan även deras inbördes beroende av varandra samt den
totala samhällsekonomiska effekten vid olika transportalternativ. Hänsyn
måste därvid även tas till sociala, näringspolitiska och lokaliseringspolitiska
förhållanden.

Vid sin prövning av den nu aktuella motionen har utskottet inte
funnit sig berett tillstyrka att riksdagen begär omedelbara åtgärder i det
av motionärerna angivna syftet. Bl. a. regionalpolitiska och arbetsmarknadsmässiga
skäl synes dock tala för en elektrifiering av banan. En
förnyad och allsidig prövning av frågan med beaktande härav bör därför
komma till stånd. Mot bakgrund jämväl av vad i det föregående anförts
vill utskottet sålunda förorda att Kungl. Maj:t snarast låter verkställa en
sådan prövning och för riksdagen redovisar resultatet härav.

Utskottet hemställer följaktligen

att riksdagen i anledning av motionen 1972:257 som sin mening
ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande den i
motionen upptagna frågan om elektrifiering av bandelen
Borlänge—Mora.

Stockholm den 8 september 1972
På trafikutskottets vägnar:

SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren (c),
Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c), Hugosson (s),
Sellgren (fp), Rosqvist (s), Håkansson (c), Lindberg (s) och Magnusson i
Kristinehamn (vpk).

TU 1972:16

3

Bilaga

Yttranden över motionen 1972:257
Statensjärnvägar (30.5.1972)

Motorvagnståget ”Siljan” har som motionärerna framhåller ersatts av
loktåg fr.o.m. tidtabellsskiftet den 28.5.72. Under senare år har det ett
stort antal fredagar uppstått platsbrist i ”Siljan” i riktning från
Stockholm. Eftersom antalet motorvagnsfordon av den typ som används
i ”Siljan” är begränsat och fordonsparken dessutom har varit splittrad på
två håll — fordonen används även mellan Malmö och Karlskrona -har möjlighet saknats att öka platsantalet genom att koppla till fler
fordon. På grund härav och på grund av de av motionärerna nämnda
tekniska bristerna har motorvagnståget ofta fått bytas ut mot loktåg.
Därvid har i regel enbart äldre lok- och vagnmateriel funnits tillgänglig,
vilket medfört sämre komfort och förseningar.

Genom den omdisponering av motorvagnarna som har skett vid
tidtabellsskiftet består ”Siljan” numera av modern lok- och vagnmateriel.
Denna kräver dock något reducerad hastighet i förhållande till motorvagnståg
på vissa avsnitt av banan och dessutom lokbyte i Borlänge. I
riktning mot Stockholm förlängs restiden med 11 minuter och i motsatt
riktning med 20 minuter. Restidsförlängningen uppvägs till en del av att
de förseningar som drabbat ”Siljan” då motorvagnståget måst ersättas av
loktåg eliminerats.

En elektrifiering av bansträckan Borlänge—Mora skulle medföra en
tidsvinst av max. 10 minuter i vardera riktningen för två tågpar genom att
lokbytet i Borlänge då skulle bortfalla. För det tågpar som medför vagnar
till och från Falun skulle någon tidsvinst inte ernås.

De särskilda dieselvärmefinkor som används för uppvärmning av
persontågssätten på sträckan Borlänge—Mora kommer att moderniseras.
Dessutom undersöks möjligheterna att anskaffa nya värmefinkor med
större effekt. En del av de i motionen nämnda olägenheterna kommer då
att elimineras.

Frågan om elektrifiering av bansträckan Borlänge—Mora har aktualiserats
vid flera tillfällen. SJ har bl.a. avgivit yttrande till Riksdagens
Statsutskott den 16.4.68 över tre motioner i frågan. Med anledning av
årets motion har SJ ånyo undersökt kostnaderna för elektrifiering med
hänsyn tagen till de ändrade förhållanden som inträtt sedan tidigare
undersökningar.

I investeringskalkylen har räknats med att utnyttja en del av
lokstallarna i Mora—Noret för ombyggnad till omformarstation samt med
ett förenklat utförande av kontaktledningsanläggningen. Härigenom har
investeringskostnaderna kunnat hållas nere. De beräknas nu till ca 10,6
mkr. Av investeringskostnaderna skulle ca 6 mkr falla på industribeställningar.
För AMS lämpliga arbeten har beräknats till ca 2 mkr.

Vid beräkning av de driftkostnadsförändringar som en elektrifiering
skulle medföra har förutsatts att de tre persontågsparen och de

TU 1972:16

4

”allmänna” godstågen framförs med elektrolok. När det gäller de
särskilda timmertågen har undersökningen visat att det är en klar fördel
att framföra dessa med diesellok även efter en elektrifiering. Loken för
dessa tåg används för vagnomsättningen vid lastningsterminalerna bortom
Mora, d.v.s. i Oxberg, Lomsmyren och Tallhed. Vagnomsättningen är så
stor att två diesellok erfordras. Att framföra timmertågen med elektrolok
mellan Mora och Borlänge skulle därför innebära en större insats av
dragkraft. Möjligheterna att meranvända elektrolok eller diesellok i Mora
är mycket små.

Den under dessa förutsättningar gjorda beräkningen har visat en
mindrekostnad till följd av minskat behov av lok, lägre drift- och
underhållskostnader på knappt 0,4 mkr per år. Denna summa är klart
otillräcklig för amortering och förräntning av de erforderliga investeringsmedlen.
De indirekta fördelarna för persontrafiken, vilka inte ingår i
kalkylen, kan inte beräknas medföra mer än mycket små bidrag till en
bättre lönsamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen (13.4.1972)

I motionen framhålls betydelsen av snabba järnvägsförbindelser till
och från Mora samt de trafikmässiga fördelar, som skulle uppkomma om
sträckan Borlänge—Mora elektrifierades.

Vidare framförs, att man bör pröva frågan om arbetet med elektrifieringen
vore lämpligt att utföra som beredskapsarbete. Vid bedömningen
bör även hänsyn tas till de effekter ur sysselsättningssynpunkt som
objektet ger hos industrier vid materielbeställningar.

Motionärernas uppfattning om betydelsen av snabba järnvägsförbindelser
samt trafikmässiga fördelar som skulle kunna uppstå vid sträckans
elektrifiering, delas av styrelsen.

Arbeten av här ifrågavarande slag omfattar en stor volym av
materialkostnader och maskinarbete och kräver även till stor del sådan
specialutbildad arbetskraft som i regel icke kan fyllas genom rekrytering
av arbetslösa. Med hänsyn härtill bedömer styrelsen, att det ifrågasatta
objektet till sin huvuddel icke är lämpat som beredskapsarbete utan att
endast smärre delar av objektet torde vara lämpliga att utföra i denna
ordning. Dessa delar synes emellertid vara så begränsade att det kan
ifrågasättas huruvida det är organisatoriskt lämpligt att utbryta dem ur
företaget.

De i motionen framförda synpunkterna, om gynnsamma sysselsättningseffekter
hos berörda industrier vid upphandling av materiel för
objektet, delas av styrelsen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län (17.4.1972)

Frågan om elektrifiering av bandelen Borlänge-Mora har aktualiserats
av länsstyrelsen tillsammans med länsarbetsnämnden vid flera tidigare
tillfällen. Även motionsledes har frågan vid flera tillfällen förts fram i

TU 1972:16

5

riksdagen. Tillsammans med de motiv som då gavs för en sådan
investering vill länsstyrelsen i det följande framföra ytterligare skäl som
starkt talar för en elektrifiering av järnvägen Borlänge—Mora.

I den i länsprogram 70 genomförda ortsklassificeringen förde länsstyrelsen
Mora till gruppen regionala tillväxtcentra. Bakgrunden till länsstyrelsens
ställningstagande i denna fråga var dels Moras nuvarande funktion
som centralort för de norra och nordvästra delarna av länet dels
medvetenheten om det stora behov av åtgärder som där erfordras för att
styra utvecklingen i linje med de uttalade regionalpolitiska målen.
Såtillvida intar Mora enligt länsstyrelsens uppfattning en särställning
bland länets regionala tillväxtcentra. Denna länsstyrelsens uppfattning,
som också accepterats av statsmakterna har inneburit att kraftiga
satsningar med olika former av regionalpolitiska medel, såsom lokaliseringsstöd,
ökad bostadstilldelning etc, har skett i Mora. Dessa satsningar
för att åstadkomma ett regionalt mönster i enlighet med fastställda
målsättningar har självfallet inneburit och kommer framledes i än högre
grad att leda till ökade krav på förbättrade kommunikationer med andra
delar av landet.

Ortsklassificeringen innebär även en hierarkisk uppbyggnad av det
regionala tätortssystemet. Härmed följer också nödvändigheten av goda
gods- och personförbindelser mellan systemets olika nivåer. Detta för att
utbudet av olika typer av service som erbjuds på skilda nivåer skall bli
mer lättillgängligt för större regionala områden och därmed i högre grad
kunna uppfylla kravet på regional jämlikhet i olika avseenden.

Länsstyrelsen bedömer det vidare mot bakgrund av Siljansbygdens
ställning som ett av landets främsta turistområden som utomordentligt
angeläget att undvika en försämring av kommunikationerna till denna del
av länet, vilket kommer att bli följden när dieseltåget ”Siljan” tas ur drift
under innevarande vår. Länsstyrelsen har också i sitt remissyttrande över
det delbetänkande, ”Statligt lokaliseringsstöd till rekreationsanläggningar”
(stencil, jordbruksdepartementet 1971:7), som utarbetats av
kommittén för planering av turistanläggningar och turistområden, föreslagit
att Siljansområdet bör tillhöra gruppen primära rekreationsområden.
På sikt skulle med de utbyggnader av turistanläggningar o dyl som därvid
torde äga rum i ett sådant område turistströmmarna öka och därmed
bidra till ett ökat trafikunderlag.

Den ovan nämnda kraftiga satsningen på Mora som ett regionalt
tillväxtcentrum samt både Moras och Falun—Borlänges ställning i ett
större regionalt sammanhang kommer självfallet att avteckna sig i den nu
påbörjade regionala trafikplaneringen i den meningen att uppbyggnaden
av ett regionalt stomlinjenät för gods- och persontransporter i hög
utsträckning måste påverkas av den nu genomförda ortsklassificeringen.
En förbättring av kommunikationerna mellan Borlänge och Mora redan i
detta skede torde därvid ligga helt i linje med utformningen av de
kommande regionala trafikplanerna.

Av det ovan sagda framgår enligt länsstyrelsens uppfattning klart
behovet av förbättrade gods- och personkommunikationer mellan Mora

TU 1972:16

6

och övriga delar av landet. Därvid anser länsstyrelsen att en elektrifiering
av bansträckan Borlänge—Mora skulle vara ett verksamt medel att
uppfylla denna målsättning.

I länsprogram 70 har länsstyrelsen berört frågan om elektrifiering av
bansträckan Borlänge—Mora. I programmet har förutom motiven för en
elektrifiering även frågan om investeringens utförande och finansiering
behandlats. Därvid framför länsstyrelsen uppfattningen att arbetet, mot
bakgrund av det allmänna sysselsättningsläget kan vara lämpligt som
beredskapsobjekt. Om således vissa delar av arbetet med elektrifieringen
utföres i form av beredskapsarbete torde även de rent företagsekonomiska
förutsättningarna för Statens Järnvägar för ett fullföljande av
projektet bli väsentligt gynnsammare. Till detta kan även läggas att den
totala investeringskostnaden för projektet har sjunkit avsevärt under åren
efter riksdagens ställningstagande år 1968 i denna fråga, då ärendet
avstyrkts under hänvisande till enbart företagsekonomiska aspekter.
Således uppgår nu totalkostnaden för projektet enligt uppgift till 12
miljoner kronor, medan den vid föregående kostnadsberäkning år 1968
uppgick till 14 miljoner kronor. Därvid är att märka att den nu
framräknade kostnaden avser bansträckan Borlänge—Mora samt dessutom
även sträckan från Mora till virkesterminalen i Oxberg. Efter år 1968 har
nyetablerats tre virkesterminaler i Moraområdet, nämligen i Oxberg,
Tallhed och Lomsmyren, från vilka virkestransporter går på järnväg via
Mora till Borlänge och Gävle. Vid dessa virkesterminaler lastas varje vecka
nästan 10 000 ton rundvirke, varav över hälften vid terminalen i Oxberg.
Dessa förhållanden torde enligt länsstyrelsens uppfattning på ett avgörande
sätt förbättra investeringens företagsekonomiska lönsamhet.

Mot bakgrund av dels de starka regionalpolitiska motiven, dels de
ökade och ökande företagsekonomiska förutsättningarna för en elektrifiering
av bansträckan Borlänge—Mora—Oxberg är det länsstyrelsens
bestämda uppfattning att projektet bör genomföras.

Näringslivets trafikdelegation (17.4.1972)

Motionärerna har föreslagit, att järnvägslinjen Borlänge—Mora elektrifieras
för att därmed eliminera vissa olägenheter för passagerare- och
godstrafiken på sträckan. Bl. a. medför övergången från el till dieseldrift i
Borlänge att restiden förlänges samt att komforten i vissa avseenden
försämras för trafikanterna.

Trafikdelegationen har uppmärksammat att tidigare motioner i denna
fråga har avslagits med hänvisning till företagsekonomiska aspekter.
Delegationen finner troligt att ur företagsmässig synpunkt inga förändrade
förutsättningar uppkommit sedan frågan senast behandlades i riksdagssammanhang.
Mot bakgrund av nu gällande målsättning för SJ torde en
elektrifiering av ifrågavarande bana knappast ifrågakomma med anlitande
enbart av ordinarie investeringsmedel för SJ.

Under förutsättning att ett standardförbättrande arbete kan ske på
denna järnvägslinje i form av beredskapsarbete finner delegationen dock

TU 1972:16

7

icke skäl till erinran mot motionärernas förslag. Härför talar att
trafikservicen till berörda bygder förbättras, vägnätet i någon mån kan
avlastas samtidigt som i dagens situation positiva effekter ur sysselsättningssynpunkt
kan uppkomma.

I

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1460 S Stockholm 1972