Trafikutskottets betänkande nr 1 år 1972

TU 1972:1

Nr 1

Trafikutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i
propositionen 1972:1 gjorda framställningar rörande utgifterna
på driftbudgeten för budgetåret 1972/73 inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner.

SJÄTTE HUVUDTITELN
Kommunikationsdepartementet m. m.

1. Kommunikationsdepartementet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts i propositionen 1972: 1, bilaga 8, framlagda förslag
(punkterna A 1-A 3, s. 21-22 i utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 3 januari 1972) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Kommunikationsdepartementet ett förslagsanslag av
5 968 000 kr.,

2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 2 730 000 kr.,
därav hälften att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 430 000 kr.

2. Den långsiktiga vägplaneringen m. m. jämte allmän översikt över utvecklingen
inom vägväsendet. Anslagen till vägväsendet. Före behandlingen
av de skilda anslagen har Kungl. Maj:t lämnat dels en redogörelse
för utredningsförslag angående den långsiktiga vägplaneringen m. m.
(s. 23-41), dels en allmän översikt över utvecklingen inom vägväsendet
(s. 43-92).

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning för budgetåret 1972/73
under de skilda väganslagen m. m. innebär

att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter anvisas ett förslagsanslag
av 5 120 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkt
B 1, s. 92-93),

att till Drift av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
914 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkt B 2,
s. 93-94),

att till Byggande av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
725 470 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkt B 3,
s. 94-95),

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisas ett

1 Riksdagen 1972. 15 sami. Nr 1

TU 1972:1

reservationsanslag av 144 130 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkt B 4, s. 95-96),

att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator anvisas
ett reservationsanslag av 331 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkt B 5, s. 96-97),

att till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. anvisas ett reservationsanslag
av 60 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,
samt att under budgetåret 1972/73 statlig lånegaranti för lån avseende
inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar beviljas intill
ett belopp av 120 000 kr. (punkt B 6, s. 97-98),

att till Bidrag till byggande av enskilda vägar anvisas ett reservationsanslag
av 23 400 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkt B 7, s. 99),

att till Tjänster till utomstående anvisas ett förslagsanslag av
10 030 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkt B 8,
s. 100)

samt att till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond anvisas
ett förslagsanslag av 1 000 kr. (punkt B 9, s. 100-101).

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972: 35 av herr Henmark m. fl. (fp, c, m) vari yrkats
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att regeringen måtte anbefalla
vägverket att vid fortsatt planeringsarbete beakta vad i motionen anförts
och att i flerårsplanen 1973-1977 disponera för L-län utöver vad
som planerats för övriga vägföretag inom länet 80 000 000 kronor för
utbyggnad av vägarna nr 10 och 21,

dels motionen 1972: 63 av herr Andersson i Örträsk m. fl. (s, c) vari
hemställts att riksdagen som sin mening uttalar att de i motionen redovisade
synpunkterna beträffande byggande av väg 363 beaktas vid fördelningen
av väganslagen,

dels motionen 1972: 85 av herr Helén m. fl. (fp) vari, såvitt nu är
i fråga, hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär ett mera preciserat
ställningstagande till den långsiktiga vägplaneringen för den tid
Vägplan 1970 omfattar,

dels motionen 1972: 139 av herr Enskog m. fl. (fp) vari föreslagits
att riksdagen beslutar att uppdra åt regeringen att dels låta utföra prov
med hjälptelefoner utan starkströmsanläggning, dels framlägga förslag
om en snabbare utbyggnad av hjälptelefoner vid de mest trafikerade
vägarna,

dels motionen 1972: 141 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av dels frå -

TU 1972:1

gan om fullständig täckning med statsbidrag av kostnaderna för den
enskilda väghållningen, dels frågan om formerna för byggande och drift
av enskilda vägar,

dels motionen 1972: 248 av herr Eriksson i Ulfsbyn (c) vari hemställts
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att
transportforskningsdelegationen får i uppdrag att företa en allsidig utredning
av frågan om däckdubbar och deras fortsatta användande,

dels motionen 1972: 250 av herr Fälldin m. fl. (c) vari hemställts att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att vägplaneringen
såsom ett instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken skall
syfta till en positiv befolknings- och näringslivsutveckling i landets olika
delar enligt i motionen angivna riktlinjer,

dels motionen 1972: 253 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari
hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om ändring av anvisningarna
för uppsättande av vägmärken, syftande till minskad restriktivitet
vid behandlingen av ansökningar om uppsättande vid allmän väg
av upplysningsmärken för vägvisning till samlingslokaler och andra icke
kommersiella anläggningar,

dels motionen 1972: 354 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att väg 363 och andra
nödvändiga trafikleder i Vindelådalen nu färdigställs,

dels motionen 1972: 355 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) vari
hemställts att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t om att de ordinarie
vägbyggnadsramama i de sysselsättningssvaga regionerna icke minskas
med anslagsbelopp motsvarande kostnad för vägprojekt som överföres
från ordinarie vägbyggnadsplan till beredskapsarbete,

dels motionen 1972: 360 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) vari
hemställts 1. att en fond för anslag till från lokaliseringssynpunkt angelägna
vägprojekt tillskapas, 2. att en viss procentandel av väganslagen
tilldelas denna fond,

dels motionen 1972: 517 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m) vari
hemställts att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att
för upprustning av skolresevägar bör tilldelas en större andel av vägmedel
än för närvarande,

dels motionen 1972: 528 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Ångström
(fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att, såvida
utrymme inte omedelbart kan ges inom det ordinarie väganslaget
för en total utbyggnad av väg 363, arbetsmarknadsstyrelsen med förtur
får påbörja en snabb utbyggnad av vägen längs Vindelälvens dalgång
att bekostas av medel ur anslaget för allmänna beredskapsarbeten m. m.,

TU 1972:1

dels motionen 1972: 531 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att Kungl. Majit av trafiksäkerhetsskäl
verkställer utredning syftande till begränsning av vägsaltets
användning,

dels motionen 1972: 533 av herr Tobé (fp) vari föreslagits att riksdagen
hos Kungl. Majit hemställer om utredning dels av frågan i vad mån
skyddsanordningar mot olägenheter av buller m. m. må inräknas i väganordningar
enligt väglagen, dels om fördelningen av det ekonomiska
ansvaret för erforderliga skyddszoner utefter allmän väg,

dels motionen 1972: 708 av herrar Antby (fp) och Rydén (fp) vari
hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit begär att särskild uppmärksamhet
ägnas frågan om vägnätets förstärkning och underhåll i det
sydsvenska skogsindustriområdet,

dels motionen 1972: 710 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. (c)
vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av anslaget till byggande
och upprustande av länsvägar måtte besluta hos Kungl. Majit ge till
känna att vägplaneringen för Kopparbergs län skall inriktas på den
omfattning som erfordras för en positiv befolknings- och näringslivsutveckling,

dels motionen 1972: 713 av herr Fälldin m. fl. (c) vari, såvitt nu är i
fråga, hemställts att riksdagen B. till Bidrag till drift av enskilda vägar
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 73 000 000
kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, C. som sin mening ger
Kungl. Majit till känna att den förestående revisionen av flerårs- och fördelningsplanerna
skall bygga på förutsättningen att vägplaneringen såsom
ett instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken skall syfta till en
positiv befolknings- och näringslivsutveckling i landets olika delar, D. 1.
avslår förslaget att beteckningen på anslaget Bidrag till kommunala vägar
och gator ändras till reservationsanslag, 2. hos Kungl. Majit anhåller om
att utredningen angående den kommunala ekonomin får i uppdrag att
undersöka verkningarna av ändrad beteckning på nämnda anslag,

dels motionen 1972: 715 av herr Hörberg m. fl. (fp, s, c, m) vari
hemställts att riksdagen begär att Kungl. Majit låter undersöka möjligheten
att samordna vägverkets och luftfartsverkets tidsplaner så att
riksväg 40 mellan Göteborg och Borås i hela dess sträckning är utbyggd
såsom motorväg vid den tidpunkt då Härryda flygplats tas i
bruk,

dels motionen 1972:716 av herr Hörberg m. fl. (fp, s, c, m) vari
hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit begär ett tidigareläggande
av utbyggandet till motorväg/motortrafikled av E 6, i första hand sträckan
Halmstad-Uddevalla,

TU 1972:1

dels motionen 1972: 717 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari
hemställts att riksdagen beslutar att sådana ekonomiska resurser ställs
till vägverkets förfogande att de aviserade indragningarna av allmänt
underhåll för vissa vägar icke kommer till stånd,

dels motionen 1972: 721 av herr Lothigius m. fl. (m) vari, såvitt nu
är i fråga, yrkats att utbyggnaden av motorvägarna E4 och E6 påskyndas,
att förslag om avgiftsfinansiering av större broar och motorvägar
föreläggs riksdagen,

dels motionen 1972: 722 av herr Sellgren m. fl. (fp) vari hemställts
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att vid fördelningen
av väganslagen behovet av ombyggnad av kapacitetsbegränsande
broar och vägsträckningar inom stödområdet måtte tillgodoses,

dels motionen 1972: 1178 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c, fp)
vari hemställts att riksdagen som sin mening uttalar 1. att den planeringsmetodik
- i form av prognoser och lönsamhetsbedömningar -som tillämpas i vägplaneutredningen inte bör ligga till grund för den
framtida vägpolitiken, 2. att planerna för kommande väginvesteringar
bör byggas på en metod som även tar hänsyn till miljö, sociala och
lokaliseringspolitiska konsekvenser, 3. att de i långtidsplanen planerade
projekten i första hand bör genomföras under 1970-talet i de regioner
som är i behov av lokaliserings- och regionalpolitiska insatser, 4. att
Kungl. Maj:t uppdrar åt vägverket att snarast ompröva planeringen
av väginvesteringar i syfte att uppnå långtidsplanens målsättningar under
1970-talet i Kalmar län och i andra regioner som är i starkt behov
av insatser på kommunikationsområdet för att uppnå regional jämlikhet,

dels motionen 1972:1180 av herr Bengtsson i Göteborg m. fl. (c)
vari hemställts att riksdagen till Kungl. Maj:t uttalar att halkbekämpning
med hjälp av salt må upphöra,

dels motionen 1972: 1182 av herr Dahlgren m. fl. (c) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att glesbygdsutredningen
får i uppdrag att skyndsamt utreda frågan om fria resor vid överfart till
fastlandet för på skärgårdsöar boende befolkning,

dels motionen 1972: 1191 av herr Fransson (c) och herr förste vice
talmannen Bengtson (c) vari hemställts att riksdagen som sin mening
uttalar att den planeringsmetodik - i form av prognoser och lönsamhetsbedömningar
- som tillämpas i vägplaneutredningen inte bör ligga
till grund för den framtida vägpolitiken, att planerna för kommande
väginvesteringar bör bygga på en metod som även tar hänsyn till miljö-,
social- och lokaliseringspolitiska konsekvenser, att de i långtidsplanen
planerade projekten i första hand bör genomföras under 1970-talet i de

TU 1972: 1

regioner som är i behov av lokaliserings- och regionalpolitiska insatser,
samt att Kungl. Maj:t uppdrar åt vägverket att snarast ompröva planeringen
av väginvesteringar i syfte att uppnå långtidsplanens målsättningar
under 1970-talet i Jönköpings län och i andra regioner som är i
starkt behov av insatser på komunikationsområdet för att uppnå regional
jämlikhet,

dels motionen 1972: 1197 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Majrt begär att ett program för en ökning av
väganslagen för de närmaste åren föreläggs riksdagen; att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att vid fördelningen av väganslagen
mellan riks- och länsvägar stor hänsyn måtte tas till behovet
av ett från närings- och regionalpolitiska synpunkter väl fungerande
vägnät; att riksdagen beslutar att till Bidrag till drift av enskilda vägar
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av
73 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen; samt att riksdagen
beslutar att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator
för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 144 130 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

dels motionen 1972: 1201 av herr Hörberg m. fl. (fp, c, m) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att statsbidragskungörelsens
nuvarande föreskrifter att statsbidragen för drift av kommunala vägar
och gator skall bibehålla karaktären av förslagsanslag,

dels motionen 1972: 1211 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl.
(vpk) vari, såvitt nu är i fråga, föreslagits att riksdagen uttalar sig för
ett förbud mot saltning av vägar och gator,

dels motionen 1972: 1213 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c) vari
föreslagits att riksdagen uppdrager åt Kungl. Maj:t att, om inte medel
från ordinarie väganslag tilldelas väg 363, upprusta den med medel
från arbetsmarknadsanslaget,

dels motionen 1972: 1223 av herrar Rimås (fp) och Hamrin (fp)
vari föreslagits att riksdagen h|emställer hos Kungl. Maj:t om en snar
utredning rörande möjligheten att infoga Ölandsbron i ett större kommunikationssammanhang
genom inrättandet av en ny Europaväg från
Danmark genom södra Sverige och över Öland och Gotland till Finland
och Sovjetunionen,

dels motionen 1972: 1226 av herr Stadling m. fl. (s, c) vari hemställts
att riksdagen som sin mening uttalar att spridning av vägsalt måtte
upphöra,

dels motionen 1972: 1229 av herr Svanström (c) vari hemställts att
riksdagen vid behandling av frågan om väganslag för nästa budgetår

TU 1972:1

uttalar att Kalmar län tillerkännes anslag i sådan omfattning att vägstandarden
snabbt kan förbättras och en bro byggas vid Bjursunds
ström,

dels motionen 1972: 1230 av fru Söder m. fl. (c) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att sådana bestämmelser utfärdas
att statsbidrag för tunnelbanor kan användas även till annan
spårbunden trafik i kommunal regi än tunnelbanor,

dels motionen 1972: 1233 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. (fp) vari
föreslagits att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om 1. att flerårsplanen
för vägbyggandet perioden 1970-1974 omprövas i syfte att få
en snabbare upprustning och utbyggnad av vägnätet i synnerhet i
regioner, där det är angeläget att stärka förutsättningarna för näringslivet,
samt 2. att frågan om fullständig täckning med statsbidrag för
den enskilda väghållningen och formerna för byggande och drift av
enskilda vägar göres till föremål för utredning,

dels motionen 1972: 1236 av herr Åkerlind m. fl. (m) vari hemställts
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförts om att en större del av vägmedlen än för närvarande bör anvisas
till Stockholms län för upprustning av vägarna i de yttre delarna av
länet.

Utskottet

Den långsiktiga vägplaneringen m. m.

Under avsnittet om vägväsendet har i statsrådsprotokollet lämnats en
redogörelse för det av vägplaneutredningen i december 1969 framlagda
betänkandet Vågplan 1970 (SOU 1969: 56 och 57) samt häröver
avgivna remissyttranden. Utredningen har efter en kartläggning av
väg- och gatunätets omfattning och standard ingående övervägt principerna
för en långsiktig vägplanering och därvid lagt stor vikt vid att
utarbeta en planeringsmetodik som bygger på en samhällsekonomisk
värdering av olika insatser på vägområdet. I sistnämnda hänseende har
utarbetats en kalkylmodell för lönsamhetsbedömning av vägprojekt
som avses vara ett hjälpmedel vid prioritering av vägförslag och även
vid bestämning av olika tekniska standardkrav på vägnätet. Utredningen
har också gjort prognoser avseende den framtida trafikutvecklingen
samt med utgångspunkt från dessa och med anlitande av bl. a. den
nyssnämnda lönsamhetskalkylen upprättat behovsplaner för de statliga
insatserna inom vägväsendet under perioden 1970-1984. För byggande
och drift skulle medelsbehoven uppgå till sammanlagt (27,5 + 16,7)
44,2 miljarder kr. i 1969 års priser. Detta belopp har med hänsyn till bl. a.
kommande standardförbättringar och eventuella nya åligganden för

TU 1972:1

väghållarna uppräknats till avrundat 50 miljarder kr., som avses vara
ett samlat uttryck för det totala medelsbehovet för statliga insatser
inom vägsektorn fram till år 1985.

Departementschefen anser att utredningen överskattat den framtida
ökningen av personbilsantalet och det därav följande trafikarbetet samt
finner de av vägverket senare gjorda uppskattningarna rimligare. Enligt
dessa skulle personbilsantalet år 1980 komma att stanna vid 3,2
miljoner att jämföras med vägplaneutredningens 3,8 miljoner. I statsrådsprotokollet
framhålls att sådana ändrade förutsättningar i fråga
om det framtida fordonsantalet och trafikarbetet givetvis måste direkt
återverka på vägplaneringen och på behoven av drift och investeringsåtgärder.

Departementschefen anser det vidare vara tveksamt att låta tidsvinstfaktorn
få en så dominerande betydelse vid lönsamhetsberäkningarna
som utredningen ansett motiverat. Ett säkrare bedömningsunderlag
härför liksom för värdering av olycksfaUskostnaderna måste därför
eftersträvas. Allmänt framhålls i fråga om den av utredningen förordade
kalkylmodellen att den utgör resultatet av ett kvalificerat utvecklingsarbete
i syfte att inom en viktig sektor söka konkretisera och
utvärdera de samlade nyttoeffekterna av olika åtgärder för att underlätta
en såvitt möjligt optimal resursanvändning. Med sina brister bör
den därför ändå kunna användas som hjälpmedel vid bestämning av
typsektioner och vid val mellan sådana samt vid prioritering av vägprojekten
inom flerårs- och långtidsplaner. Ett fortsatt utvecklingsarbete
anses emellertid böra bedrivas för att få fram underlag som gör det
möjligt att på ett bättre sätt än hittills bestämma den vikt, som rimligen
bör ges vissa av de i kalkylmodellen ingående komponenterna.

Utskottet ansluter sig till denna uppfattning som f. ö. även uttalats
i flera av de motioner som i det efterföljande behandlas.

Syftet med det utvidgade utvecklingsarbetet anges sammanfattningsvis
vara att ta fram ett underlag, som gör det möjligt att klarlägga och
värdera de grundläggande sambanden mellan väginvesteringar och vägnätets
standard å ena samt bebyggelse- och näringslivsutveckling å
andra sidan. Utifrån ett sådant underlag bör en utveckling ske av
planeringsmetodiken som gör det möjligt att med utgångspunkt från
en given investeringsnivå på ett bättre sätt än hittills bedöma och prioritera
vägbehoven inom ramen för en till regionalpolitiken lämpligt anpassad
vägpolitik.

Departementschefen avser att senare föreslå Kungl. Maj:t formerna
för och inriktningen av vägverkets fortsatta insatser i vad gäller såväl
översynen av den nuvarande kalkyl- och planeringsmetodiken som det
mera långsiktiga utvecklingsarbetet.

TU 1972:1

I avvaktan på den arbets- och tidskrävande utvecklingen av en mera
generellt tillämplig planeringsmetodik - som inrymmer möjligheter till
vidare samhällsekonomiska och andra hänsyn - anses även på kortare
sikt ett ökat utrymme under vissa förutsättningar kunna beredas för
regionalpolitiska hänsyn vid överväganden beträffande väginvesteringar
och andra åtgärder på vägområdet.

Utskottet vill för sin del kraftigt understryka vad departementschefen
sålunda anfört. Den integrerade väg- och trafikplanering som nu bör
eftersträvas måste vidare ske i nära kontakt med samhällsplaneringen i
stort och i högre grad än hittills samordnas med en aktiv lokaliseringsoch
regionalpolitik. Arbetsmarknadspolitiska och allmänt näringspolitiska
målsättningar måste härvid beaktas varjämte hänsyn måste tas till trafiksäkerhetsmässiga
och miljömässiga synpunkter. De resurser som
avsätts för vägändamål bör i enlighet härmed fördelas på ett sådant
sätt att alla delar av landet får ett vägnät som tillsammans med andra
åtgärder skapar bättre förutsättningar för befolknings- och näringslivsutvecklingen.
Lönsamhetsbedömningarna måste sålunda styras av kravet
härpå.

En sådan allmän målsättning ger också departementschefen uttryck för.
Han anser emellertid att det även på kortare sikt bör finnas möjlighet att
i särskilda fall komplettera de rent trafikekonomiska utvärderingarna
med samhällsekonomiskt betingade hänsyn till behovet av speciella regionalpolitiska
åtgärder. Härvid åsyftas vägprojekt av särskild regionalpolitisk
betydelse där de samhälleliga vinsterna uppenbarligen inte oväsentligt
kan överstiga vad som följer av en ren trafikvinstkalkyl.

Det betonas vidare att det här kan finnas anledning att i särskilda
fall beakta inte bara den funktion som ett vägavsnitt har enligt den
i propositionen redovisade klassindelningen utan även arten av det eller
de transportbehov som vägen skall tillgodose. Som exempel härpå nämns
bl. a. skolskjutstransporter och vissa andra slag av resor som befolkningen
i framför allt mer glesbygdsbetonade områden måste företa för att nå
olika former av samhällelig och kommersiell service.

Hänsyn i särskilda fall bör också tas till transportbehov vilka till
omfattningen visserligen är alltför begränsade för att de från rent
trafikekonomiska synpunkter skall kunna konkurrera om tillgängligt
medelsutrymme men vilkas speciella regional- och näringspolitiska betydelse
ändå motiverar ett beaktande. Det kan gälla t. ex. vissa råvarutransporter
till industrier inom områden där alternativa transportmöjligheter
saknas. Det kan också gälla att samordna utbyggnaden av vägar
med angelägna konkreta satsningar för att allmänt stimulera näringslivets
utveckling inom en viss region.

När det gäller det kommunala vägnätet anses för statsbidragsgivningen
till detta böra gälla samma grundsyn i planeringshänseende som

TU 1972:1

för insatserna på det statliga vägnätet. I detta sammanhang betonas
särskilt angelägenheten av att prioritera satsningar som avser att åstadkomma
förbättringar av kollektivtrafikstandarden.

I anslutning härtill påtalas de betydande olägenheter, som - särskilt
i de större tätorterna - trafikutvecklingen i olika hänseenden medfört
och som lett till försämrad effektivitet i transportapparaten över huvud
taget, försämrade betingelser för kollektivtrafiken och olika slags miljöproblem.
Departementschefen erinrar vidare om att han - i syfte att
stödja kommunerna i deras strävanden på detta område - i början
av år 1971 tillkallat särskilda sakkunniga, som i anslutning till en
försöksplanering på ett antal utvalda orter skall överväga åtgärder
och planeringsformer ägnade att skapa gynnsammare betingelser för
kollektivtrafiken i tätorterna.

I statsrådsprotokollet erinras vidare om att under innevarande år
flerårsplaner och fördelningsplaner författningsenligt kommer att revideras.
Departementschefen avser att - med utgångspunkt från de av honom
framlagda principförslagen - förelägga Kungl. Maj.t förslag till de
närmare anvisningar som bör gälla för detta arbete.

De principiella synpunkter departementschefen enligt det föregående
anfört finner utskottet i allt väsentligt riktiga och jämte utskottets uttalanden
böra läggas till grund för det fortsatta planeringsarbetet.

Det anförda torde också innebära ett tillgodoseende av de i motionen
1972: 250 framförda önskemålen om att vägplaneringen såsom ett instrument
i lokaliserings- och regionalpolitiken skall syfta till en positiv befolknings-
och näringslivsutveckling i landets olika delar.

Detsamma torde gälla yrkandet i motionen 1972: 713 att även den
förestående revisionen av flerårs- och fördelningsplanema skall bygga
på de nyss nämnda principerna rörande befolknings- och näringslivsutvecklingen
m. m.

Även yrkandet i motionen 1972: 1197 att vid fördelningen av väganslagen
mellan riks- och länsvägar stor hänsyn bör tas till behovet av
ett från närings- och regionalpolitiska synpunkter väl fungerande vägnät
synes härigenom kunna tillgodoses.

Vid sin bedömning av standardfrågorna framhåller departementschefen
i fråga om vägarnas bärighet att han finner en successiv fortsatt
utökning av det tunga vägnätet till 10/16 ton önskvärd. En sådan -som bedöms kunna ske utan några mera omfattande investeringsåtgärder
- kommer i fortsättningen att i högre grad beröra de sekundära
vägarna. För dessa, som i särskilda fall kan vara av stor betydelse för
exempelvis skogsbruket, blir det i första hand fråga om förstärkning och
ombyggnad av svaga broar.

TU 1972:1

I fråga om nya typsektioner innebär utredningens rekommendationer
sammanfattningsvis att körfältsbredden för motorväg ökas med 0,5 meter
mot att bredden på vägrenarna minskas från 3 till 2 meter, att
minsta bredd på mittremsan vid motorväg blir 12 meter mot f. n. 7
meter, att en ny fyrfältssektion införs som förutsätter enklare utförande
än motorväg samt att antalet typsektioner i övrigt begränsas
från fem till fyra. Departementschefen anser sig sakna anledning att
i detta sammanhang gå närmare in på vad utredningen härvidlag anfört
men framhåller dock att den föreslagna nya fyrfältssektionen med fördel
bör kunna användas i många fall där enligt hittillsvarande normer
motorväg ansetts böra komma i fråga.

I anslutning till de av utredningen gjorda behovs- och anslagsbedömningarna
säger sig departementschefen allmänt vilja framhålla, att den
pågående trafik- och samhällsutvecklingen liksom hittills kommer att
kräva betydande insatser från samhällets sida för att trygga en säker
och i övrigt acceptabel framkomlighet på våra vägar. Att göra några uttalanden
om storleken av de anslag som kan komma att utgå på viss
sikt anses inte möjligt. Detta följer redan av osäkerheten i prognoserna
beträffande omfattningen och inriktningen av den fortsatta efterfrågan
på vägtjänster liksom av de begränsningar som kännetecknar planeringsoch
kalkylmetodiken etc. Bortsett härifrån förklaras det givetvis vara
angeläget att statsmakterna successivt kan pröva vägutgifteraa med hänsyn
till det tillgängliga resursutrymmet och till de krav som andra samhällssektorer
ställer.

I anledning av departementschefens ställningstagande har i motionen
1972: 85 begärts att regeringen för riksdagen framlägger en mera preciserad
syn på vägplaneringen för den tidsperiod som omfattas av Vågplan
1970. Det framhålls bl. a. i motionen att vid bedömningen av
nödvändiga och möjliga investeringar i vägväsendet de närmaste åren
hänsyn måste tas till de senaste årens eftersläpning. Det framstår därför
sorn alldeles uppenbart att den nuvarande investeringsnivån är helt
otillräcklig för varje acceptabelt alternativ för vägutbyggandet. En successiv
ökning av väganslagen anses under alla förhållanden nödvändig,
och ett program för de närmaste årens ökning måste därför utarbetas.

De av motionärerna aktualiserade frågorna är enligt utskottets uppfattning
av största vikt. Utskottet är också för egen del väl medvetet om de
avsevärda behov som föreligger på vägområdet samt väginvesteringarnas
stora betydelse för såväl näringslivets utveckling som för samhället i dess
helhet. Vid sin prövning av förevarande frågor har utskottet emellertid
inte funnit sig berett att nu ta ställning till frågan om väginvesteringarnas
storlek och härför erforderliga resurser under den period som Vägplan
1970 omfattar. Utskottet finner det dock angeläget att det fortsatta utrednings-
och planeringsarbetet bedrives med all den skyndsamhet som

TU 1972:1

befinns möjlig samt att som resultat härav ett långsiktigt program för de
totala väginvesteringarna inom landets olika delar föreläggs riksdagen.
Under hänvisning till det anförda anser utskottet motionen 1972: 85, såvitt
nu är i fråga, inte böra påkalla någon riksdagens åtgärd liksom ej
heller yrkandet i motionen 1972: 1197 att riksdagen hos Kungl. Maj:t
nu begär ett program för en ökning av väganslagen för de närmaste åren.

Utskottet vill i anslutning till nu behandlade frågor ta upp spörsmålet
om bidragsgivningen till det enskilda vägnätet. Senast vid förra
årets riksdag framhöll utskottet att vid bedömningen av de med denna
bidragsgivning samanhängande frågorna hänsyn måste tas till det enskilda
vägnätets betydelse för näringslivet och kommunikationerna i
allmänhet.

I motionen 1972: 141 har nu begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om utredning av dels frågan om fullständig täckning med
statsbidrag av kostnaderna för den enskilda väghållningen, dels frågan
om formerna för byggande och drift av enskilda vägar. Vidare har i
motionen 1972: 1233 yrkats att frågan om fullständig täckning med
statsbidrag för den enskilda väghållningen och formerna för byggande
och drift av enskilda vägar görs till föremål för utredning. Även i
motionerna 1972: 85 och 1972: 250 framförs synpunkter beträffande
de enskilda vägarnas anslagsbehov m. m.

Enligt vägverkets petita för nästa budgetår pågår arbetet med upprättande
av långtidsplan för drift av enskilda vägar. Inventering och
standardbedömning har vidare utförts. I vad avser byggandet pågår
bearbetning av behovsplanen. Dessutom anges att en långtidsplan -att läggas till grund för den fortsatta bidragsgivningen - kommer att
vara färdig under år 1972.

Utskottet vill för sin del föreslå att det i samband med det tidigare
omnämnda planerings- och utredningsarbetet uppdras åt vägverket att
på grundval av sålunda befintligt material och de ytterligare uppgifter
som kan vara erforderliga göra en översyn av statsbidragssystemets
utformning samt föreslå de förbättringar häri som kan befinnas erforderliga.

Vad utskottet i det föregående anfört rörande behandlingen av de i
Vägplan 1970 upptagna frågorna, den framtida vägplaneringen m. m.
samt utformningen av statsbidragssystemet för enskilda vägar bör av
riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

Av det tidigare anförda torde framgå att anledning inte föreligger att
från riksdagens sida härutöver göra de särskilda uttalanden som i
motionerna 1972:1178 och 1972:1191 yrkats rörande bl. a. den av
vägplaneringsutredningen föreslagna planeringsmetodiken samt långtidsplanens
målsättningar under 1970-talet i Kalmar län resp.
Jönköpings län jämte vissa andra regioner. De av motionärerna sålunda
aktualiserade frågorna bör nämligen enligt utskottets uppfattning prö -

TU 1972:1

vas enligt de för landet i dess helhet gällande reglerna samt i den för
handläggningen av vägärenden stadgade ordningen. Utskottet vill dock
erinra om att Kungl. Maj:t i cirkulär (SFS 1969: 483) anbefallt samtliga
statsmyndigheter att vid beslut som rör lokalisering av offentliga
investeringar eller som på annat sätt har betydelse för den regionala
utvecklingen beakta det prognosmaterial m. m. som utarbetats inom
länsplanering 1967 samt vad Kungl. Maj:t och riksdagen i anslutning
därtill uttalat (SU 1969: 57 och BaU 1969: 30, rskr 1969: 188 och
1969: 309). Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
i fråga.

Av samma skäl avstyrker utskottet motionen 1972: 35 angående vägverkets
fortsatta planeringsarbete och medelstilldelningen till Kristianstads
län, motionen 1972:710 angående vägplaneringen för Kopparbergs
län, 1972: 1229 om ökat statligt stöd till vägbyggandet i Kalmar
län och 1972: 1236 om ökad medelsanvisning för upprustning av vägarna
i Stockholms län liksom motionen 1972: 1233 i vad den avser
att flerårsplanen för vägbyggandet under perioden 1970-1974 omprövas
i syfte att få en snabbare upprustning och utbyggnad av vägnätet
i synnerhet i de regioner, där det är angeläget att stärka förutsättningarna
för näringslivet.

Detsamma gäller yrkandena i motionen 1972: 715 angående tidsplanen
för utbyggnad till motorväg av riksväg 40 mellan Göteborg och
Borås, 1972:716 angående utbyggnaden till motorväg/motortrafikled
av E 6 inom Hallands samt Göteborgs och Bohus län samt 1972: 721
angående snabbare utbyggnad av motorvägarna E 4 och E 6.

I motionerna 1972: 528 och 1972: 1213 har yrkats att om inte medel
från ordinarie väganslag nu kan avsättas för utbyggnad av väg 363
längs Vindelälvens dalgång en upprustning av densamma sker med medel
från anslaget för allmänna beredskapsarbeten m. m., medan i motionen
1972: 63 yrkats att vägprojektet beaktas också vid fördelningen
av ordinarie väganslag. Vidare har i motionen 1972: 354 begärts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att berörda väg jämte andra nödvändiga
trafikleder i Vindelådalen nu färdigställs.

Enligt utskottets uppfattning bör emellertid vid bedömningen av
dessa frågor anläggas liknande synpunkter som i det föregående anförts
beträffande andra vägutbyggnader, varför utskottet inte anser sig kunna
tillstyrka motionerna i fråga. Utskottet förutsätter dock att möjligheterna
för en fortsatt upprustning och utbyggnad av väg 363 med
beredskapsmedel omsorgsfullt prövas.

Ej heller anser sig utskottet kunna tillstyrka motionen 1972:708
vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att särskild uppmärksamhet
ägnas frågan om vägnätets förstärkning och underhåll i det
sydsvenska skogsindustriområdet, eller yrkandet i motionen 1972: 722

TU 1972:1

att riksdagen hos Kungl. Maj:t gör en särskild framställning att vid
fördelningen av väganslagen behovet av ombyggnad av kapacitetsbegränsande
broar och vägsträckningar inom stödområdet tillgodoses.

Utskottet finner vidare anledning inte föreligga att, såsom i motionen
1972:517 förordats, riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att upprustning
av skolresevägar bör tilldelas en större andel av vägmedel än f. n.
I sammanhanget må dock erinras om vad departementschefen enligt
det föregående uttalat rörande tillgodoseendet av vägbehoven i vissa
fall för exempelvis skolskjutstransporter. Under hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionen liksom yrkandet i motionen 1972: 717
om särskilda åtgärder från riksdagens sida i syfte att sådana resurser
ställs till vägverkets förfogande att de aviserade indragningarna av allmänt
underhåll för vissa vägar inte kommer till stånd.

Ej heller anser sig utskottet kunna tillstyrka det i motionen 1972: 355
framförda yrkandet att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att de
ordinarie vägbyggnadsramarna i de sysselsättningssvaga regionerna ej
minskas med anslagsbelopp motsvarande kostnad för vägprojekt som
överföres från ordinarie vägbyggnadsplan till beredskapsarbete. I anslutning
härtill må erinras om att enligt uppgift i statsverkspropositionen
kostnaderna för beredskapsarbetena på landsbygdens vägnät för landet
i sin helhet under perioden 1966-1970 i löpande priser uppgått till
1 243 milj. kr. Detta belopp motsvarar drygt 24 procent av de totala
väginvesteringarna på detta vägnät under samma tid. Av beloppet
hänför sig ca 392 milj. kr. till Västerbottens och Norrbottens län motsvarande
ca 70 procent av de totala väginvesteringarna i dessa län. Härigenom
har vägverkets långtidsplaner för länen i fråga i stort sett kunnat
tillgodoses medan för landet i övrigt stora eftersläpningar föreligger.
Som beredskapsarbeten utförs normalt projekt som planeras komma till
utförande inom långtidsplanen. Någon ändring av principerna härför bör
enligt utskottets uppfattning inte ske.

Av samma anledning avstyrks yrkandet i motionen 1972:360 att en
särskild fond för anslag till vissa från lokaliseringssynpunkt angelägna
vägprojekt skapas samt att en viss procentandel av väganslagen tilldelas
denna fond. Ett genomförande av detta förslag skulle f. ö. enligt utskottets
uppfattning omöjliggöra en rationell användning av anslagsmedlen
och en riktig fördelning av desamma samt medföra avsevärda
olägenheter inte minst från administrativa synpunkter.

Anslagsfrågor

Vid sin behandling av frågan om medelstilldelningen till väg- och
gatubyggandet redogör departementschefen bl. a. för utfallet av investeringarna
inom denna sektor under perioden 1966-1970 samt de

TU 1972: 1

beräknade kostnaderna under åren 1971 och 1972. Vidare erinras om
de krav som ställs på vägdriften och om vikten av att vidmakthålla
standarden på det statliga vägnätet. Ökade medel bör enligt departementschefen
ställas till förfogande för detta ändamål. För nästa budgetår
(avseende kalenderåret 1973) beräknar departementschefen därför
en ökning av anslaget med 88 milj. kr. Totalt skulle således för nämnda
ändamål disponeras ca 915 milj. kr. Utskottet finner den föreslagna
anslagshöjningen välmotiverad och tillstyrker densamma.

Anslagen till det statliga vägbyggandet bör enligt departementschefen
räknas upp med 40 milj. kr. I enlighet härmed förordas för budgetåret
1972/73 (avseende kalenderåret 1973) ett anslag om ca 725 milj. kr. som
jämväl tillstyrks av utskottet.

Kostnadsramarna för år 1973 för anslagen Drift av statliga vägar
resp. Byggande av statliga vägar bör såsom departementschefen föreslagit
bestämmas till samma belopp som anslagen.

Anslaget till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator bör i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag tas upp med ca 144 milj. kr., innebärande
en ökning i förhållande till innevarande budgetår med ca 22
milj. kr.

Utskottet tillstyrker också att detta anslag i likhet med de två övriga
vägdriftanslagen uppförs som reservationsanslag. Härav följer att utskottet
avstyrker yrkandena i motionerna 1972:713, 1972:1201 och
1972: 1197 att anslaget skall uppföras som förslagsanslag.

Utskottet anser det följaktligen inte vara påkallat att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att utredningen angående den kommunala ekonomin
får i uppdrag att undersöka verkningarna av ändrad beteckning på
nämnda anslag. Utskottet anser sig f. ö. kunna utgå från att utredningen
under sitt arbete även kommer in på frågan om statsbidragsgivningen i
dess helhet och dess inverkan på kommunernas ekonomi.

Till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. har i propositionen föreslagits
ett anslag av 60 milj. kr. I anledning härav har i motionerna
1972: 713 och 1972: 1197 yrkats en höjning av anslaget till 73 milj. kr.

Utskottet har för sin del funnit sig böra godta Kungl. Maj:ts förslag
innebärande en ökning med 5,5 milj. kr. samt avstyrker följaktligen
motionerna 1972: 713 och 1972: 1197 i berörda delar.

De av Kungl. Maj:t i övrigt framlagda anslagsberäkningarna har inte
gett utskottet anledning till erinran. Detta innebär bl. a. att utskottet
biträder Kungl. Maj:ts förslag att - på samma sätt som skett för innevarande
budgetår - 40 milj. kr. av det statliga vägbyggnadsanslaget
och 20 milj. kr. av det statliga vägdriftanslaget tilldelas Värmlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län att användas under särskilt beaktande av arbetsmarknadspolitiska
synpunkter.

De sammanlagda utgifterna under de olika väganslagen m. m. för bud -

TU 1972:1

getåret 1972/73 uppgår enligt departementschefens beräkningar till ca
2 214 milj. kr. För trafiksäkerhet och vissa bidrag m. m. beräknas under
andra anslag under sjätte huvudtiteln sammanlagt 96 milj. kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen. Under andra, femte, åttonde, nionde
och elfte huvudtitlarna föreslås därjämte 561 milj. kr. att avräknas mot
nämnda medel.

Det totalbelopp som avses skola täckas av automobilskattemedlen
skulle därmed uppgå till ca 2 871 milj. kr. I förhållande till motsvarande
på riksstaten för innevarande budgetår uppförda anslag innebär detta en
ökning med ca 225 milj. kr. Då inkomsterna av automobilskattemedlen
beräknas till ca 3 424 milj. kr. skulle överskottet på vägväsendets specialbudget,
vilket per den 30 juni 1971 uppgick till ca 2 454 milj. kr., komma
att under budgetåret öka med ca 553 milj. kr.

Övriga motionsledes aktualiserade frågor

I motionen 1972: 721 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
hemställa om förslag om avgiftsfinansiering av större broar och motorvägar.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att frågan om avgiftsfinansiering
av vägar och broar senast utretts av 1960 års vägsakkunniga. I
sitt år 1962 avgivna betänkande härom (SOU 1962: 26) framhöll de sakkunniga
att de fann grundregeln om att de för den allmänna samfärdseln
nödiga vägarna och förbindelserna i princip skall byggas genom det
allmänna och att avgifter inte får uttagas för deras begagnade helt riktig
samt i sig själv innebära stora fördelar. Dess tillämpning i praktiken
ansågs nämligen bl. a. innebära, att en angelägenhetsgradering av de för
utbyggnad aktuella företagen sker samt att sådana företag, vilkas tillkomst
ej är tillräckligt motiverade ur ekonomiska eller andra synpunkter,
ej kommer till stånd.

Även om behovet av en viss avgiftsfinansierad förbindelse vore så
stort, att en investering i och för sig sannolikt skulle vara företagsekonomiskt
lönsam, kunde vid bedömandet av härom uppkommande frågor
dock inte bortses från allmänna prioriteringsgrunder. För dess utförande
måste nämligen kapitalmarknaden i motsvarande mån tas i anspråk -kanske till nackdel för andra viktiga investeringar. Avgörande för ställningstagandet
härvid borde till sist vara omfattningen av samhällets
totala resurser, vilka alltid måste framstå som begränsade. Frågan om
avgiftsfinansiering borde också ses mot bakgrunden av den totala motorfordonsbeskattningens
storlek.

De sakkunnigas förslag anmäldes i propositionen 1963: 191 och
lämnades utan erinran av såväl departementschefen som riksdagen (S3LU
1, rskr 1963: 424).

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om det utredningsarbete
som f. n. pågår inom dels utredningen rörande vägtrafikens kostnads -

TU 1972:1

ansvar m. m., dels bilskatteutredningen. 1 avvaktan på resultatet av dessa
utredningar och under hänvisning jämväl till vad i det föregående anförts
avstyrker utskottet således motionen i fråga.

I motionen 1972: 1230 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om att sådana bestämmelser utfärdas att statsbidrag för tunnelbanor
kan användas även till annan spårbunden trafik i kommunal regi
än tunnelbanor. Då så redan är fallet synes någon särskild åtgärd
i ämnet från riksdagens sida ej erforderlig, varför motionen avstyrks.

I motionen 1972: 1223 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
om en snar utredning rörande möjligheten att infoga Ölandsbron
i ett större kommunikationssammanhang genom inrättandet av en ny
Europaväg från Danmark genom södra Sverige och över Öland och
Gotland till Finland och Sovjetunionen. Utskottet har för sin del inte
övertygats om behovet av en särskild utredning härom men förutsätter
att därest det framdeles skulle framstå som angeläget att ifrågavarande
förbindelse klassificeras som Europaväg framställning härom till Kungl.
Majit ingives från vederbörande myndigheter eller intressenter.

I motionen 1972: 248 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller
om att transportforskningsdelegationen får i uppdrag att företa en
allsidig utredning av frågan om däckdubbar och deras fortsatta användande.
Enligt vad utskottet erfarit har i en inom nämnda delegation
verksam särskild arbetsgrupp - med representanter för bl. a. vägverket,
statens trafiksäkerhetsverk och statens väg- och trafikinstitut - förberedelsearbetet
för forsknings- och undersökningsarbetet i berörda fråga
redan påbörjats. Då utskottet förutsätter att detta resulterar i en allsidig
utredning i ämnet samt att härför erforderliga medel ställs till förfogande
torde någon åtgärd i ämnet från riksdagens sida inte vara påkallad. Motionen
avstyrks därför.

I motionen 1972: 139 har föreslagits att riksdagen beslutar att uppdra
åt regeringen att dels låta utföra prov med hjälptelefoner utan starkströmsanläggning,
dels framlägga förslag om en snabbare utbyggnad av
hjälptelefoner vid de mest trafikerade vägarna.

Såsom motionärerna erinrat om pågår sedan 1970 en försöksverksamhet
med hjälptelefoner för vägar, vilken tillkommit i nära samarbete
mellan vägverket, som anordnar proven och står för kostnaderna, och
televerket, som utvecklat ett för svenska förhållanden avpassat hjälptelefonsystem
för vägar och svarat för framtagning av erforderliga telefonutrustningar
och förbindelser i telefonnätet. Som tredje part har polisen
åtagit sig att i sin sambandscentral ta emot larmsamtalen från hjälptelefonema
och samordna och dirigera erforderliga hjälpinsatser.

Utskottet finner det för sin del med fördel kunna anförtros åt de
nämnda myndigheterna att fortsätta försöksverksamheten och därvid

2 Riksdagen 1972. 15 sami. Nr 1

TU 1972:1

även utprova de lämpligaste tekniska metoderna. I vad gäller en snabbare
utbyggnad av systemet är detta en fråga som nära sammanhänger med
spörsmålet om avvägningen av de disponibla vägmedlens användning och
som i första hand bör prövas av vägverket. Under hänvisning till det
anförda finner utskottet något initiativ i ämnet från riksdagens sida ej
påkallat och avstyrker därför motionen.

I motionen 1972: 1182 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om att glesbygdsutredningen får i uppdrag att skyndsamt utreda
frågan om fria resor vid överfart till fastlandet för på skärgårdsöar boende
befolkning.

Nämnda utredning har enligt vad utskottet erfarit behandlat bl. a.
kommunikationsfrågorna i glesbygderna varmed även det av motionärerna
nu aktualiserade spörsmålet torde sammanhänga. Utredningen beräknar
kunna lägga fram sitt slutbetänkande redan under vårens lopp.

Frågan om att tillgodose trafikbehovet i glesbygder och skärgårdseller
öområden behandlades f. ö. i samband med 1963 års riksdagsbeslut
om riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. I den proposition (1963:
191) som låg till grund för beslutet förutsattes sålunda särskilda insatser
från samhällets sida såvida nämnda områden ej på annat sätt kunde
erhålla en tillfredsställande transportförsörjning. Med hänsyn till de
skiftande befolknings- och näringsförhållandena i olika delar av landet
ansågs det enligt propositionen vara ogörligt att på förhand fastställa
vilken underskottstrafik som vore nödvändig från allmän synpunkt. En
prövning från fall till fall borde i stället äga rum i samband med att
frågan om stöd från det allmänna bleve aktuell. Utskottet vill vidare
erinra om den planering i vad gäller tillgodoseende av behovet av vägoch
färjtrafikförbindelser som författningsenligt åligger vederbörande
vägmyndigheter. I anslutning härtill må också nämnas att å anslaget
till enskilt vägunderhåll särskilda medel finns disponibla för bidrag till
båt- och färjförbindelser av just det slag motionärerna bl. a. synes
åsyfta. Sådana bidrag utgår också f. n. i viss omfattning. Slutligen torde
få förutsättas att frågan om skärgårdsförbindelsemas ordnande även
kommer att aktualiseras under det arbete med den regionala trafikplanering
som uppdragits åt länsstyrelserna att verkställa.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet motionen inte böra
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida och avstyrker följaktligen
densamma.

I motionerna 1972: 1180, 1972: 1211 och 1972: 1226 har med likartade
motiveringar yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att
användningen av vägsalt upphör. Vidare har i motionen 1972: 531 hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning syftande
till begränsning av vägsaltets användning.

TU 1972: 1

Utskottet vill i anledning härav erinra om att i fjolårets statsverksproposition
vissa av vägverket lämnade uppgifter om den pågående försöks-
och utredningsverksamheten med saltning av vägarna redovisades.
Härav framgår bl. a. att försök har gjorts med dels salt blandat med
sand, dels enbart salt. I det senare fallet rör det sig om förebyggande
åtgärder i halkbekämpande syfte. Vägverket har under fyra vintersäsonger
prövat den senare metoden med en för Sverige och dess klimat
speciellt utvecklad teknik. Vidare följer verket uppmärksamt resultatet
av i utlandet pågående försök med andra kemikalier än salt. Verket
har också medverkat i forskningsverksamheten på området. Omfattande
försök i syfte att belysa frågan om korrosionen och dess samband med
olika klimattyper och användning av salt i väghållningen pågår också.
1 dessa frågor har vägverket samarbetat med främst statens naturvårdsverk,
statens trafiksäkerhetsverk, statens väginstitut, statens provningsanstalt
och Korrosionsinstitutet.

Riksdagen har tidigare genom bl. a. motioner, interpellationer och
enkla frågor uppmärksammats på det av motionärerna aktualiserade
spörsmålet, som är av betydelse från framför allt trafiksäkerhetssynpunkt.
Utskottet finner det för sin del alltjämt angeläget att vägverkets pågående
arbete på området intensifieras i syfte att än mer förbättra tilllämpade
metoder samt den tekniska materielen så att olägenheter och
skadeverkningar i möjligaste mån motverkas. Utskottet vill slutligen föreslå
att Kungl. Maj:t uppdrar åt vägverket att snarast låta sammanställa
och utvärdera erforderligt material för frågans bedömning. Resultatet
härav bör vidare anmälas för riksdagen.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till
känna.

I motionen 1972: 533 har begärts att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer
om utredning dels av frågan i vad mån skyddsanordningar mot
olägenheter av buller m. m. må inräknas i väganordningar enligt väglagen,
dels om fördelningen av det ekonomiska ansvaret för erforderliga
skyddszoner utefter allmän väg.

Utskottet vill i anledning härav erinra om att riksdagen vid höstsessionen
av fjolårets riksdag antog en ny väglag m. m. (TU 1971: 24, rskr
1971: 316) - gällande fr. o. m. den 1 januari i år. I anslutning härtill behandlades
även de frågor som aktualiserats av motionären. Utskottet förklarade
sig därvid dela departementschefens uppfattning att - innan
slutlig ställning tas i berörda frågor - bl. a. trafikbullerutredningens förslag
borde avvaktas. Utskottet, som alltjämt är av samma uppfattning,
avstyrker under hänvisning härtill motionen i fråga.

I motionen 1972: 253 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om ändring av anvisningarna för uppsättande av vägmärken

TU 1972:1

syftande till minskad restriktivitet vid behandlingen av ansökningar om
uppsättande vid allmän väg av upplysningsmärken för vägvisning till
samlingslokaler och andra icke kommersiella anläggningar.

Utskottet anser sig för sin del kunna utgå från att vederbörande myndigheter
i förekommande fall noggrant prövar inkomna ansökningar
samt gör de avväganden som i det enskilda fallet betingas av omständigheterna.
Någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida synes därför
ej påkallad, varför motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

a. till Statens vägverk; Ämbetsverksuppgifter ett förslagsanslag
av 5 120 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Drift av statliga vägar ett reservationsanslag av
914 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Byggande av statliga vägar ett reservationsanslag av
725 470 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen

a. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
1972: 1201, 1972:713 och 1972: 1197, sistnämnda
båda motioner såvitt nu är i fråga, till Bidrag till drift av
kommunala vägar och gator för budgetåret 1972/73 anvisar
ett reservationsanslag av 144 130 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen,

b. avslår motionen 1972: 713 i vad den avser begäran om utredning
rörande verkningarna av ändrad beteckning på driftanslaget,

3. att riksdagen till Bidrag till byggande av kommunala vägar
och gator för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag
av 331 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

4. att riksdagen

a. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna
1972: 713 och 1972: 1197, nämnda motioner såvitt
nu är i fråga, till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m.
för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av
60 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. medger att under budgetåret 1972/73 statlig lånegaranti
för lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa
enskilda vägar beviljas intill ett belopp av 120 000 kr.,

5. att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

a. till Bidrag till byggande av enskilda vägar ett reservationsanslag
av 23 400 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

TU 1972:1

b. till Tjänster till utomstående ett förslagsanslag av
10 030 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

6. att riksdagen i anledning av departementschefens uttalanden
samt motionerna 1972: 250, 1972: 713 i vad avser förestående
revision av flerårs- och fördelningsplanerna, 1972: 1197
i vad avser fördelningen av väganslagen mellan riks- och
länsvägar, 1972: 141 och 1972: 1233, sistnämnda motion i
vad avser bidragsgivningen till enskilda vägar, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
den fortsatta vägplaneringen m. m. samt frågan om statsbidragsgivning
till enskild väghållning,

7. att riksdagen avslår

a. motionen 1972: 85 i vad avser skrivelse till Kungl. Maj:t
om den långsiktiga vägplaneringen,

b. 1972: 1197 i vad avser skrivelse till Kungl. Maj:t om ett
program för en ökning av väganslagen under de närmaste
åren,

8. att riksdagen avslår

a. motionen 1972: 1178,

b. motionen 1972: 1191,

c. motionen 1972: 35,

d. motionen 1972: 710,

e. motionen 1972: 1229,

f. motionen 1972: 1236,

g. motionen 1972: 1233 i vad den avser omprövning av flerårsplanema
för vägbyggnader under perioden 1970-1974,

9. att riksdagen avslår

a. motionen 1972: 715,

b. motionen 1972: 716,

c. motionen 1972: 721 i vad avser utbyggnaden av motorvägarna
E 4 och E 6,

10. att riksdagen avslår motionerna 1972:528, 1972:1213,
1972: 63 och 1972: 354,

11. att riksdagen avslår

a. motionen 1972: 708,

b. motionen 1972: 722,

c. motionen 1972: 517,

d. motionen 1972: 717,

e. motionen 1972: 355,

f. motionen 1972: 360,

12. att riksdagen avslår motionen 1972: 721 i vad den avser
begäran om förslag till avgiftsfinansiering av större broar
och motorvägar,

TU 1972:1

13. att riksdagen avslår

a. motionen 1972: 1230,

b. motionen 1972: 1223,

c. motionen 1972: 248,

d. motionen 1972: 139,

14. att riksdagen avslår
motionen 1972: 1182,

15. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 531, 1972:
1180, 1972: 1226 och 1972: 1211, sistnämnda motion i vad
den avser förbud mot saltning av vägar och gator som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande
de i motionerna upptagna frågorna om användande
av salt på vägarna m. m.,

16. att riksdagen avslår

a. motionen 1972: 533,

b. motionen 1972: 253.

Trafiksäkerhet

3. Registrering av motorfordon. Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder
vid järnvägskorsningar. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
(punkterna C 3-C 4, s. 110-112) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Registrering av motorfordon ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
ett reservationsanslag av 6 500 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

4. Kostnader för nytt bilregister m. ni. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkten C 6, s. 115-119) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för nytt bilregister m. m. för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 26 193 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Sjöfart

Sjöfartsverket

5. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen tili sjöfartsverkets verksamhet.
Före behandlingen av de skilda anslagen har Kungl. Maj:t (s.
120-143) lämnat en allmän översikt över sjöfarten m. m. I anslutning
härtill har bl. a. föreslagits inrättandet av en tjänst som sjösäkerhetsdirektör
i Cr 2 hos sjöfartsverket.

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning för budgetåret 1972/73
under de skilda anslagen innebär

TU 1972:1

att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag
av 99 100 000 kr. (punkt D 1, s. 144),

att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag av 30 145 000 kr. (punkt
D 2, s. 145),

att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag av 9 920 000 kr.
(punkt D 3, s. 145-146),

att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag av 420 000 kr.
(punkt D 4, s. 146-147).

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972: 714 av herr Hedin m. fl. (m) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till bestämmelser
för vilka krav som måste ställas på inomskärsfarleder för
oljetransporter samt om inventering av befintliga farleder i sådant syfte,

dels motionen 1972: 720 av herr Lothigius m. fl. (m) vari, såvitt nu är
i fråga, yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl.
Maj:t söker vidta ytterligare åtgärder för att undanröja hinder för fri
internationell sjöfart och för att motarbeta flaggdiskriminering och lastpreferenser,
att Kungl. Maj:t medverkar till att internationell och nationell
lagstiftning får en sådan utformning att den utjämnar konkurrensförhållandena
mellan svenska och utländska rederier, att Kungl.
Maj:t vid förhandlingar med EEC säkerställer att svensk sjöfart icke
kommer i sämre konkurrensläge i förhållande till rederierna inom EEC,
att Kungl. Maj:t vid beräkning av avgifter och taxor främjar utvecklingen
av Göteborgs hamn till skandinavisk centralhamn,

dels motionen 1972: 1185 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Wirtén
(fp) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning
och förslag angående möjligheterna att kraftigt reducera antalet småbåtsolyckor,
varvid särskilt bör beaktas vad i motionen anförs beträffande
användning av flytväst,

dels motionen 1972: 1231 av herr Wennerfors (m) vari hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om förbättrad sjösäkerhet.

Utskottet. I förevarande sammanhang har i statsverkspropositionen
erinrats om att sjöfartsverkets verksamhet fr. o. m. innevarande budgetår
uppdelats i tre program, nämligen Farledsverksamhet, Fartygsverksamhet
och Övrig verksamhet. Medel till programmet Farledsverksamhet
anvisas över två anslag benämnda Farledsverksamhet, exkl. isbrytning,
och Isbrytning. De övriga programmen motsvaras av två anslag med

TU 1972:1

samma namn som programmen. Farledsverksamhet, exkl. isbrytning,
och Fartygsverksamhet är avgiftsfinansierade medan anslagen Isbrytning
och Övrig verksamhet är skattefinansierade.

Av sjöfartsverket framlagda förslag om en sammanlagd medelsanvisning
under driftbudgeten av 150,9 milj. kr. har av Kungl. Maj:t godtagits
med vissa ändringar. Detta innebär att anslagen tas upp med
99 100 000 kr. till Farledsverksamhet exkl. isbrytning, 30 145 000 kr.
till Isbrytning och 9 920 000 kr. till Fartygsverksamhet. För anslaget
övrig verksamhet har departementschefen beräknat 420 000 kr. Därvid
har förutsatts ett särkostnadsbidrag från fjärde huvudtiteln av
1 385 000 kr. för att täcka kostnaderna för den under programmet ingående
verksamhetsgrenen militär sjökartläggning m. m. Utskottet tillstyrker
de sålunda gjorda anslagsberäkningarna samt vad departementschefen
i samband därmed anfört och förordat.

I motionen 1972: 720 har yrkats att Kungl. Maj:t söker vidta ytterligare
åtgärder för att undanröja hinder för fri internationell sjöfart och
för att motarbeta flaggdiskriminering och lastpreferenser samt att Kungl.
Maj:t medverkar till att internationell och nationell lagstiftning får en
sådan utformning att den utjämnar konkurrensförhållandena mellan
svenska och utländska rederier. Även utskottet finner de av motionärerna
upptagna spörsmålen vara av största vikt. Av statsrådsprotokollet
framgår att frågor om den tilltagande flaggdiskrimineringen och andra
problem inom den internationella sjöfarten behandlas i sjötransportkommittén
inom OECD och i den s. k. Consultative Shipping Group
(CSG) ett organ för sjöfartsorganisationerna i 13 länder, däribland
Sverige. Arbetet inriktas på att söka främja en fri och effektiv internationell
sjöfartspolitik.

Med beaktande av sålunda redan pågående verksamhet på detta område
och då utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t uppmärksamt följer
utvecklingen samt vidtager alla de åtgärder som kan befinnas erforderliga
finner utskottet motionärernas yrkanden i dessa delar väsentligen
tillgodosedda, varför någon särskild åtgärd från riksdagens sida i vart
fall f. n. ej är påkallad.

Inom EEC förekommer en internationell transportpolitik som även
gäller sjöfarten. Utskottet förutsätter därför att sjöfartsfrågoma kommer
att beaktas vid Sveriges överläggningar med EEC. I samband därmed
torde vidare få förutsättas att det i motionsyrkandet framförda önskemålet,
att Kungl. Maj:t vid förhandlingar med EEC säkerställer att
svensk sjöfart inte kommer i sämre konkurrensläge i förhållande till
rederierna inom EEC, vederbörligen beaktas.

I motionen har dessutom yrkats att Kungl. Maj:t vid beräkning av avgifter
och taxor främjar utvecklingen av Göteborgs hamn till en skandinavisk
centralhamn. Utskottet finner de därvid upptagna frågorna vara

TU 1972:1

mycket angelägna och anser det vara av stor vikt att Göteborgs hamn
utvecklas till en skandinavisk centralhamn. I anslutning härtill må
erinras om innebörden i det av 1970 års riksdag fattade beslutet angående
riktlinjer för lots- och fyrväsendets organisation och för statliga
sjöfartsavgifter (jfr SU 1970: 143). I samband därmed konstaterades att
departementschefen frångått sjöfartsutredningens förslag om full kostnadstäckning
inte enbart för trafikgrenen sjöfart i dess helhet utan även
för olika delar av verksamheten, olika geografiska områden etc. Enligt
statsutskottets därvid uttalade uppfattning måste vid bedömningen av
dessa frågor hänsyn tas till de lokaliserings- och regionalpolitiska strävandena
m. m., och utskottet anslöt sig bl. a. därför till departementschefens
uppfattning. I sammanhanget underströks dock att sjöfartsverket
skulle få rätt att besluta om sådana avvikelser - t. ex. i form av rabatter
i avgiftssystemet - som är företagsekonomiskt motiverade. Slutligen
förutsatte utskottet att verkningarna i olika hänseenden av det nya
avgiftssystemet fortlöpande följes samt att de åtgärder som av förhållandena
kan påkallas utan tidsutdräkt vidtas.

Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att - inom
ramen för 1970 års riksdagsbeslut - hänsyn tas till Göteborgs hamns
konkurrensförhållanden visavi övriga större hamnar i Europa som är
eller kan bli alternativa anlöpshamnar till Göteborg. Under hänvisning
till det anförda anser utskottet någon särskild framställning i ämnet till
Kungl. Maj:t ej nu vara erforderlig och avstyrker därför motionen även
i denna del.

I motionen 1972: 714 har hemställts om utredning och bestämmelser
beträffande inomskärsfarleder för oljetransporter och om inventering av
befintliga farleder i sådant syfte. I anledning härav vill utskottet erinra
om att riksdagen hade anledning pröva frågan 1970. I sitt utlåtande
1970: 143 förutsatte sålunda statsutskottet att miljö- och säkerhetsaspekterna
tillmäts stor betydelse vid avgränsningen av lotsplikten med avseende
å fartygs storlek m. m. Sjöfartsverket har bl. a. som följd härav
sedermera inventerat och beskrivit olika farleder vilket resulterat i lotstvång
för dels vissa för oljetransporter farliga leder och dels för leder
som över huvud taget bedöms som farliga. Sjöfartsverket har vidare i
sina petita understrukit att oljetransportema kräver speciell uppmärksamhet
genom det miljöhot utsläpp kan innebära. Slutligen må erinras
om att departementschefen i samband med anslagsäskandet för Södertälje
kanalverk framhållit att han med hänsyn till förekomsten av oljeoch
i någon mån kemikalietransporter avser att låta utreda frågan om behovet
från miljöskyddssynpunkt av ytterligare trafik- och säkerhetsföreskrifter.
Utskottet finner med hänsyn till vad sålunda anförts motionen ej
böra föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrker därför densamma.

I motionen 1972: 1231 har hemställts om utredning angående för -

3 Riksdagen 1972. 15 sami. Nr 1

TU 1972:1

bättrad sjösäkerhet. Utskottet får med anledning härav framhålla att
redan av sjöfartsverkets anslagsframställning framgår att inom verket
ett kontinuerligt arbete pågår i syfte att genom olika åtgärder förbättra
sjösäkerheten. Vidare må erinras om att under hösten 1970 en särskild
utredning, den s. k. sjösäkerhetsutredningen, tillkallats för att överse sjöräddningens
organisation m. m. Enligt vad utskottet erfarit har utredningen
i sitt arbete redan upptagit frågor av den art motionärerna aktualiserat.
Någon särskild framställning till Kungl. Maj:t från riksdagens
sida finner utskottet därför ej påkallad och avstyrker motionen.

I motionen 1972: 1185 har hemställts om utredning och förslag angående
möjligheterna att kraftigt reducera antalet småbåtsolyckor, varvid
särskilt bör beaktas vad i motionen anförs beträffande användning av
flytväst. I anledning härav vill utskottet erinra om att frågor av detta
slag kontinuerligt bevakas i sjösäkerhetsrådet, som har att genom propaganda
och upplysning medverka till större säkerhet på sjön beträffande
fritidsbåtarna. Detta innefattar enligt vad utskottet erfarit även
rekommendation beträffande användning av flytvästar. Vidare torde
kunna förutsättas att därmed sammanhängande frågor kommer att prövas
i samband med fritidsbåtsutredningens fortsatta arbete. Under hänvisning
till anförda förhållanden synes någon särskild utredning i ämnet
ej vara erforderlig varför motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen bemyndigar Kungl. Majit att i enlighet med

vad departementschefen i statsrådsprotokollet förordat inrätta

en tjänst som sjösäkerhetsdirektör i Cr 2 hos sjöfartsverket,

2. att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, ett förslagsanslag
av 99 100 000 kr.,

b. till Isbrytning ett förslagsanslag av 30 145 000 kr.,

c. till Fortygsverksamhet ett förslagsanslag av 9 920 000 kr.,

d. till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 420 000 kr.,

3. att riksdagen

a. avslår motionen 1972: 720 utom i vad avser transportstöd
för frakter med fartyg,

b. avslår motionen 1972: 714,

c. avslår motionen 1972: 1231,

d. avslår motionen 1972: 1185.

Övriga sjöfartsändamål

6. Handelsflottans pensionsanstalt m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkterna D 5-D 8, s. 147-168) och hemställer

1. att riksdagen

a. godkänner i statsrådsprotokollet förordade riktlinjer för

TU 1972:1

den fortsatta sjömanspensioneringen,

b. till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1972/73
anvisar ett anslag av 1 000 kr.,

2. att riksdagen till Bidrag till vissa resor av sjöfolk för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 365 000 kr.,

3. att riksdagen till Avsättning till handelsflottans välfärdsfond
för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 650 000
kr.,

4. att riksdagen till Understöd åt skärgårdsrederier m. m. för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 650 000 kr.

Institut lii. lii.

7. Transportnämnden. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten
E 1, s. 169-171) och hemställer

att riksdagen till Transportnämnden för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 1 692 000 kr., därav tre fjärdedelar
att avräknas mot automobilskattemedlen.

8. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader.
Kungl. Majit har (punkten E 2, s. 171-175) föreslagit riksdagen
att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 23 561 000
kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972: 86 av herr
Lövenborg m. fl. (vpk) vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit
anhåller om utredning och förslag syftande till en kraftfull utbyggnad
av väderlekstjänstens resurser i norra delen av Sverige, framför allt genom
utbyggnad av observatörsnätet.

Utskottet. Den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen om
23 561 000 kr. tillstyrks av utskottet.

Kungl. Majit har genom beslut den 27 juni 1969 uppdragit åt en särskild
arbetsgrupp att genomföra en undersökning av behovet av väderleksinformation
och hydrologisk information. Mot bakgrund härav har
det av statskontoret ansetts nödvändigt att - i avvaktan på utredningens
resultat - iaktta en viss restriktivitet vid bedömningen av de föreliggande
anslagsframställningarna.

Då utskottet för sin del förutsätter att nämnda arbetsgrupp även kommer
att ta upp den i motionen 1972: 86 aktualiserade frågan om utbyggnad
av väderlekstjänsten i norra Sverige synes någon särskild åtgärd från
riksdagens sida ej påkallad. Utskottet avstyrker därför motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1972/73 till Sveriges mete or o -

TU 1972:1

logiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader anvisar
ett förslagsanslag av 23 561 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1972: 86.

9. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll av materiel
m. m. jämte flera anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
(punkterna E 3-E 7, s. 175-182) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll
av materiel m. m. ett förslagsanslag av 1 179 000 kr.,

2. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Nyaniskaffning
av instrument m. m. ett reserVationsanslag av
400 000 kr.,

3. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 4 550 000 kr.,

4. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst
för luftfarten ett förslagsanslag av 10 468 000 kr.,

5. till Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland
m. m. ett förslagsanslag av 1 576 000 kr.

10. Statens väg- och trafikinstitut. Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna E 8-E 9,
s. 182-184) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Statens väg- och trafikinstitut ett förslagsanslag av 5 323 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning ett reservationsanslag
av 200 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

11. Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna E 10-E 12, s. 185—
188) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 2 668 000 kr.,

2. till Statens geotekniska institut: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 3 141 000 kr.,

3. till Statens geotekniska institut: Utrustning ett reservationsanslag
av 100 000 kr.

12. Fraktbidragsnämnden. Kungl. Maj:t har (punkten E 13, s. 188) föreslagit
riksdagen att till Fraktbidragsnämnden för budgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 535 000 kr.

TU 1972:1

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972: 536 av
herr Winberg m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna att fraktbidragsnämndens kansli bör flyttas till
Östersund.

Utskottet. Den av Kungl. Maj:t föreslagna medelsanvisningen om
535 000 kr. tillstyrks av utskottet.

1 motionen 1972: 536 har hemställts att nämndens kansli flyttas
till Östersund. Vid sin tidigare behandling av denna fråga har riksdagen
erinrat om (jfr TU 1971: 1) att kansliet personalmässigt beräknas få
en mycket begränsad omfattning, varför dess stationering från lokaliserings-
och regionalpolitiska synpunkter inte torde bli av nämnvärd betydelse.
Kansliets arbetsuppgifter vore vidare av sådan karaktär att de
måste fullgöras i nära kontakt med vederbörande departement och myndigheter.
Vidare har understrukits att fraktbidragsgivningen är en ny
verksamhet av försökskaraktär, vilket motiverar en nära uppföljning av
departementet. Det förutsattes dock att efter försöksperiodens slut och
sedan definitiv ställning tagits till transportstödet frågan om förläggningen
av nämnden tas upp till förnyad prövning. Utskottet är alltjämt
av samma uppfattning och avstyrker under hänvisning härtill motionen
i fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. till Fraktbidragsnämnden för budgetåret 1972/73 anvisar ett
förslagsanslag av 535 000 kr.,

2. avslår motionen 1972: 536.

13. Transportforskningsdelegationen. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkten E 16, s. 190-191) och hemställer

att riksdagen till Transportforskningsdelegationen för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 6 375 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Diverse

14. Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m. Kungl Maj:t har (punkten F 1, s. 192-194) föreslagit riksdagen
att till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1972/73 anvisa ett anslag av
322 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972: 138 av herr Börjesson i Falköping (c) vari hemställts
att riksdagen beslutar att kvinna med hustrutillägg, som haft 67-kort, också skall erhålla sådant kort om hon blir änka trots att hon icke
är folkpensionär,

TU 1972:1

dels motionen 1972: 142 av fröken Ljungberg (m) och herr Söderström
(m) vari yrkats att riksdagen 1. hos Kungl. Maj:t hemställer att
Kungl. Maj:t anmodar SJ att utvidga 67-kortsförmånen till att omfatta
resa även i första klass tågkupé fr. o. m. den 1 juli 1972, 2. för budgetåret
1972/73 under F 1 i bil. 8 till statsverkspropositionen anslår
323 000 000 kronor,

dels motionen 1972: 197 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt
nu är i fråga, föreslagits att riksdagen under F 1, bil. 8 i statsverkspropositionen
till ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för
budgetåret 1972/73 anvisar ett anslag av 328,1 milj. kr.,

dels motionen 1972: 256 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) vari yrkats
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om att sådana åtgärder vidtas
att även änkepensionärer enligt lagen om allmän försäkring och som
uppnått 60 års ålder berättigas utnyttja 67-kortet vid resor,
att 67-kortet görs gällande för resa i I klass,
att 67-kortets giltighetstid utsträcks till 18 månader,
att 67-kortets tidsmässiga giltighet under året vidgas,

dels motionen 1972: 358 av herrar Ringaby (m) och Komstedt (m)
vari föreslagits att Kungl. Maj:t måtte utfärda bestämmelser om att 67-kortet skall gälla även för I klass sovvagn för invalider som är beroende
av en vårdare,

dels motionen 1972: 518 av herr Andersson i Ljung m. fl. (m) vari yrkats
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att SJ får i uppdrag att
utreda hur stor kostnaden skulle bli om alla förtidspensionärer finge möjlighet
att utnyttja 67-kortet, i syfte att låta riksdagen ta ställning till en
eventuell subventionering ur statskassan,

dels motionen 1972: 1177 av herrar Adolfsson (m) och Nordgren (m)
vari yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa att
nuvarande inskränkningar i 67-kortets användningstider måtte avskaffas.

Utskottet. Till förevarande ändamål har SJ för nästa budgetår hemställt
om en medelsanvisning av 328,1 milj. kr., varav oförändrat 4 milj.
kr. för det inkomstbortfall som uppkommer genom att man vid nedläggning
av järnväg övergångsvis tillämpar reducerad taxa för styckegodssändningar
i samtrafik järnväg/billinje. Vidare ingår i yrkade beloppet
dels ersättning med 0,1 milj. kr. för bibehållande av olönsamma jämvägsanstalter,
dels ersättning med 1,7 milj. kr. för resultatförsämringen till
följd av 67-kortsrabattens utvidgning att gälla förtidspensionärer m. fl.
I beloppet ingår slutligen 1,6 milj. kr. som SJ begär i ersättning för underskott
av landsvägstrafiken på linjen Övertomeå-Pajala. Departementschefen
har ansett att anslaget bör begränsas till 322 milj. kr., vilket
innebär en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 25,3
milj. kr.

TU 1972:1

Utskottet tillstyrker den sålunda föreslagna medelsanvisningen. Härav
följer att utskottet avstyrker motionen 1972: 197, såvitt gäller yrkandet
att till ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret
1972/73 anvisas ett anslag av 328,1 milj. kr. Likaledes avstyrks
yrkandet i motionen 1972: 142 om en höjning av anslaget till 323 milj.
kr.

I sistnämnda motion har vidare hemställts att SJ anmodas att utvidga
67-kortsförmånen att omfatta resa även i förslå klass tågkupé fr. o. m. 1
juli 1972. Ett yrkande av samma innebörd finns i motionen 1972: 256.

I anledning härav må erinras om att utskottet vid sin behandling av
en motion i samma syfte vid fjolårets riksdag funnit skäl tala för
motionärernas yrkande inte minst med hänsyn till önskemålet att uppnå
nordisk enhetlighet på området. Utskottet ansåg vidare att problemet
främst torde avse resa i sovvagn. Vad sålunda anfördes torde alltjämt
gälla.

Under hänvisning till den kontinuerliga översyn av tillämpningsområdet
m. m. för rabattsystemet i dess helhet som påginge inom SJ
fann utskottet det vidare för sin del vara av värde om översynen
kunde resultera i en samlad bedömning av hithörande frågor. Då så ej
synes ha skett och det alltjämt framstår som angeläget att SJ prövar
frågekomplexet i dess helhet vill utskottet framhålla önskvärdheten
av att prövningen påskyndas samt att resultatet redovisas i nästa års
statsverksproposition. I avvaktan härpå och då utskottet inte nu funnit
sig berett att tillstyrka nu berörda yrkanden avstyrks de båda motionerna
i dessa delar.

I motionen 1972: 256 har yrkats att åtgärder vidtas så att vissa
änkepensionärer som uppnått 60 års ålder kan erhålla det s. k. 67-kortet. Utskottet utgår från att också frågan härom kan komma att
beaktas i samband med den förutsatta omprövningen av rabattsystemet.
Utskottet finner därför motionen inte nu böra föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida.

Det i motionen 1972: 1177 framställda yrkandet att nuvarande inskränkningar
i 67-kortets användningstider måtte avskaffas anser sig
utskottet inte kunna tillstyrka liksom ej heller det i motionen 1972: 256
gjorda yrkandet att 67-kortets tidsmässiga giltighet under året vidgas.
Detsamma gäller i sistnämnda motion väckta yrkandet att 67-kortets
giltighetstid utsträcks till 18 månader.

I motionen 1972: 138 har hemställts att kvinna som haft 67-kort
också skall erhålla sådant kort om hon blir änka trots att hon ej är
folkpensionär och i motionen 1972: 518 att SJ utreder kostnaderna för
alla förtidspensionärer att utnyttja 67-kortet. Utskottet har emellertid
vid sin prövning av dessa frågor med hänsyn inte minst till de svåra
gränsdragningsproblem som skulle uppkomma vid ett bifall härtill inte

TU 1972:1

funnit sig kunna tillstyrka de sålunda föreslagna utvidgningarna och
avstyrker därför motionerna.

Av samma skäl anser sig utskottet ej kunna tillstyrka det i motionen
1972: 358 framförda yrkandet att Kungl. Majit måtte utfärda bestämmelser
om att 67-kortet skall gälla även för I klass sovvagn för invalider
som är beroende av en vårdare.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna 1972: 142 och 1972: 197, båda motionerna såvitt
nu är i fråga, till Ersättning till statens järnvägar för drift
av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. för budgetåret 1972/73
anvisar ett anslag av 322 000 000 kr.,

2. att riksdagen

a. avslår motionerna 1972: 142 och 1972: 256 såvitt de avser
67-kortets giltighet för resa i första klass,

b. avslår motionen 1972: 1177 samt motionen 1972: 256 i vad
den avser att 67-kortets tidsmässiga giltighet under året skall
vidgas,

c. avslår motionen 1972: 256 såvitt motionen ej berörs under
punkterna a och b ovan,

d. avslår motionen 1972: 138,

e. avslår motionen 1972: 518,

f. avslår motionen 1972: 358.

15. Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer.

Kungl. Majit har (punkten F 2, s. 194—196) föreslagit riksdagen att till
Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer för
budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 14 550 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1972: 197 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari, såvitt
nu är i fråga, föreslagits att riksdagen under F 2 beslutar att den generella
gränsen för bidragsgivning till icke lönsamma busslinjer höjes
till 3 kr. per bidragsberättigad vagnmil samt att riksdagen till Ersättning
till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer för budgetåret
1972/73 anvisar ett reservationsanslag av 18 870 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen,

dels motionen 1972: 351 av herrar Fransson (c) och Andersson i
Nybro (c) vari hemställts att riksdagen som sin mening ger Kungl.
Majit till känna att en av målsättningarna för bussbidragsgivningen bör

TU 1972:1

vara att nuvarande busslinjer på landsbygden i Småland bibehålies, så
att en tillfredsställande trafikförsörjning kan upprätthållas,

dels motionen 1972: 523 av herrar Fälldin (c) och Helén (fp) vari
hemställts att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att
bussbidragsgivningen väsentligt måtte ökas genom den aviserade propositionen
i syfte att trygga en tillfredsställande trafikförsörjning på landsbygden
och att de nya bidragsreglerna utformas så, att de gäller från och
med kalenderåret 1972,

dels motionen 1972: 1216 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) vari
yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att, om fortsatta överväganden
inom kommunikationsdepartementet visar att högre anslag till
icke lönsamma busslinjer är erforderliga, förslag föreläggs riksdagen om
att anvisa medel på tilläggsstat.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt innebär
att till ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer
för nästa budgetår anvisas ett anslag av 14 550 000 kr. mot av transportnämnden
föreslagna 18 870 000 kr. Nämnden har vid sin beräkning av
anslagsbehovet utgått från en höjning av bidraget från 2: 50 till 3 kr.
per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete.

I statsrådsprotokollet framhålls att frågan om bussbidragssystemets
fortsatta utformning nära sammanhänger med frågan om busstrafikens
struktur och med trafikplaneringsutredningens arbete. Departementschefens
avsikt är att föreslå Kungl. Maj:t att till 1972 års riksdags
höstsession framlägga förslag till ändrat bussbidragssystem som t. v. -i avvaktan på det slutliga genomförandet av en regional trafikplanering
- inom ramen av anvisade medel kan på ett bättre sätt än hittillsvarande
system stödja en rationell utveckling av den berörda busstrafiken.

I anledning av Kungl. Maj:ts förslag har i motionen 1972: 197 hemställts
att riksdagen beslutar att den generella gränsen för bidragsgivning
till icke lönsamma busslinjer höjes till 3 kr. per bidragsberättigad
vagnmil samt att anslaget upptages med 18 870 000 kr.

I motionen 1972: 523 har begärts att bussbidragsgivningen väsentligt
måtte ökas genom den av Kungl. Maj:t till höstriksdagen aviserade
propositionen i syfte att trygga en tillfredsställande trafikförsörjning på
landsbygden och att de nya bidragsreglerna utformas så att de gäller
från och med kalenderåret 1972. Vidare har i motionen 1972: 1216
hemställts att om fortsatta överväganden inom kommunikationsdepartementet
visar att högre anslag till icke lönsamma busslinjer är erforderliga
förslag föreläggs riksdagen om att anvisa medel på tilläggsstat. Slutligen
har i motionen 1972: 351 yrkats att riksdagen som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna att en av målsättningarna för bussbidragsgivningen
bör vara att nuvarande busslinjer på landsbygden i Småland

TU 1972:1

bibehålls så att en tillfredsställande trafikförsörjning kan upprätthållas.
I motionen har därvid framhållits att, eftersom löfte föreligger att till
årets riksdag förslag till ändrat bussbidragssystem skall framläggas, det är
angeläget att tillräckliga medel anvisas på tilläggsstat för budgetåret
1972/73, så att bidragsnormerna kan höjas till en nivå som skapar
förutsättningar för att bibehålla de busslinjer som fyller en uppgift
i trafikförsörjningen.

Klyftan mellan de av trafikföretagen redovisade underskotten och de
utbetalade statsbidragen har emellertid, såsom i motionen 1972:523
framhållits, ökat kraftigt, vilket i sin tur haft till följd att takten i turindragningar
och linjenedläggningar ökat liksom också anspråken på
kommunala medel till stöd för trafikförsörjningen.

Denna för stora landsbygdsområden starkt oroande utveckling har
uppmärksammats på många håll och föranlett insatser av olika slag.
Så har t. ex. den i bidragsfrågoma handläggande myndigheten, tidigare
statens biltrafiknämnd numera transportnämnden, nästan regelbundet
återkommit med förslag om generösare bidragsbestämmelser och höjda
anslagsbelopp. Visst gehör för detta fick man också inför budgetåret
1968/69, då förutvarande bidragsgränsen höjdes från 2 kr. till 2: 50 kr.
per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete. Statens biltrafiknämnd hade
föreslagit 3 kr., men i stället tillsattes bussbidragsutredningen som fick
i uppdrag att skyndsamt utreda formerna för bidragsgivningen.

Det nu aktuella anslagsförslaget avser femte budgetåret efter det
under vilket de ovannämnda frågorna behandlades av riksdagen. Ännu
för detta femte budgetår, alltså budgetåret 1972/73, synes ingen förbättring
i fråga om bidragsreglerna vara att vänta.

Oron för den framtida transportförsörjningen är enligt motionärerna
stor på landsbygden. Detta har också kommit till uttryck i riksdagen,
som 1968 underströk vikten av att den av departementschefen då
aviserade utredningen angående formerna för bidragsgivningen skulle
bedrivas skyndsamt »samt att av dess arbete föranledda förslag om
möjligt läggs fram redan till nästa (1969) års riksdag». Vidare begärde
1971 års riksdag förslag till 1972 års riksdag till ett nytt bussbidragssystem.

Eftersom systemets verkan på ett avgörande sätt sammanhänger med
storleken av det anslag som ställs till förfogande för ändamålet, finner
utskottet det för sin del angeläget att riksdagen redan nu uttalar sin
beredvillighet att kraftigt förbättra det statliga stödet för landsbygdens
transportförsörjning.

Departementschefen synes enligt motionärerna anse att det ändrade
bidragssystemet skall tillämpas inom ramen för de i statsverkspropositionen
föreslagna medlen på 14 550 000 kr. Det skulle innebära att målsättningen
för bidraget inte kunde vidgas. Detta vore enligt utskottets

TU 1972:1

mening i hög grad otillfredsställande. I avvaktan på resultatet av den pågående
regionala trafikplaneringen måste åtgärder som förhindrar fortsatt
försämring av trafikservicen vidtas. Nedläggning av linjer som
fyller en uppgift i trafikförsörjningen skall inte behöva förekomma och
det är också angeläget att överförande av kostnader på kommunerna
undviks. Utskottet förutsätter därför att - därest en proposition om
ändrat bussbidragssystem trots allt inte skulle föreläggas höstriksdagen -Kungl. Maj:t begär ytterligare medel på tilläggsstat för budgetåret
1972/73 för att provisoriskt öka bidragstilldelningen enligt nuvarande
ordning.

Utskottet har därmed funnit sig kunna godtaga att anslaget nu upptages
med det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet eller 14 550 000 kr.
Härav följer att utskottet avstyrker det i motionen 1972: 197 framförda
yrkandet om en höjning av anslaget till 18 870 000 kr.

Det sålunda anförda torde i realiteten innebära ett bifall till de i motionerna
1972: 523 och 1972: 1216 samt 1972: 197 - sistnämnda motion
såvitt avser grunderna för bidragsgivningen - framförda yrkandena och
bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

Genom utskottets ställningstagande torde även de i motionen 1972:
351 framförda önskemålen i väsentliga delar vara tillgodosedda. Någon
särskild framställning till Kungl. Maj:t i anledning av denna motion
synes därför ej påkallad, varför motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen 1972: 197, nämnda motion såvitt nu är i
fråga, till Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma
busslinjer för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag
av 14 550 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen i anledning av motionerna 1972:523 och
1972: 1216 samt 1972: 197, sistnämnda motion såvitt avser
bidragsgrunderna, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört beträffande målet för bidragsgivningen
m. m. samt om medelsanvisning på tilläggsstat,

3. att riksdagen avslår motionen 1972: 351.

16. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser. Kungl.
Maj:t har (punkten F 3, s. 196-197) föreslagit riksdagen att till Ersättning
till postverket för befordran av tjänsteförsändelser för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 157 000 000 kr., därav 2 725 000 kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1972: 1232 av
herr Werner i Malmö m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen hos Kungl.

TU 1972:1

Maj:t anhåller om tjänstebrevsrätt för Lutherhjälpen och Rädda barnen
i vad avser dessa organisationers informationsverksamhet.

Utskottet. Den av departementschefen förordade anslagsanvisningen
tillstyrks av utskottet.

I anledning av det i motionen 1972: 1232 framställda yrkandet vill
utskottet erinra om att tjänstebrevsrätt medgivits förutom åt statliga ämbetsverk
och myndigheter även åt sådana institutioner vilkas verksamhet
avser allmänna ändamål av den betydelse att de ansetts böra helt bekostas
av statsmedel. Dessutom har i några exceptionella fall, såsom beträffande
Röda korset tjänstebrevsrätt medgivits. Även om vissa skäl i och
för sig kan anföras för att tjänstebrevsrätt tillerkänns de i motionen
föreslagna organisationerna anser sig utskottet dock icke böra förorda
en ytterligare utvidgning av denna rätt. Motionen avstyrks därför.
Utskottet hemställer

1. att riksdagen till Ersättning till postverket för befordran av
tjänsteförsändelser för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 157 000 000 kr., därav 2 725 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen avslår motionen 1972: 1232.

17. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m. m. fl. anslag.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna F 4-F 7,
s. 197-200) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m.
ett förslagsanslag av 1 871 000 kr.,

2. till Beredskap för civil luftfart ett reservationsanslag av
800 000 kr.,

3. till Kostnader för visst värderingsförfarande ett förslagsanslag
av 40 000 kr.,

4. till Kostnader för riskgaranti till Scandinavian Airlines System
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Uppskjutna frågor

18. Uppskjutna frågor. Utskottet kommer senare under sessionen att
yttra sig beträffande Kungl. Maj:ts under följande punkter och avsnitt
framlagda förslag, nämligen

punkten C 1 Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader,
punkten C 2 Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet,
punkten C 5 Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande,

punkten E 14 Transportstöd för Norrland m. m.,

TU 1972:1

punkten E 15 Transportstöd för Gotland,
vilket utskottet här anmäler.

Stockholm den 15 mars 1972

På trafikutskottets vägnar

SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s) Dahlgren
(c), Lindahl (s), Lothigius (m), Hjorth (s), Persson i Heden (c),
Hugosson (s), Sellgren (fp), Rosqvist (s), Håkansson (c), Lindberg (s),
Karlsson i Malung (s), Komstedt (m) och fru Ryding (vpk).

Reservationer

1. vid punkten 2 (Den långsiktiga vägplaneringen m. m. jämte allmän
översikt över utvecklingen inom vägväsendet. Anslagen till vägväsendet)
beträffande anslaget till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator
av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson
i Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c) och Komstedt (m) som anser
att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med »Utskottet
tillstyrker» och slutar med »som förslagsanslag» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet finner sig däremot inte kunna tillstyrka departementschefens
förslag att anslaget skall föras upp som reservationsanslag. Därest
nuvarande möjligheter att - i enlighet med gällande författningsbestämmelser
- överskrida anslaget faller bort kan staten komma att undandra
sig tidigare åtagna förpliktelser och ökade kostnader härigenom komma
att överföras på kommunerna. Utskottet tillstyrker därför yrkandena i
motionerna 1972: 713, 1972: 1201 och 1972: 1197 om att anslaget skall
uppföras som förslagsanslag.»

dels att utskottets hemställan under 2 a. bort ha följande lydelse:

»a. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionerna
1972: 1201, 1972:713 och 1972: 1197, sistnämnda
båda motioner såvitt nu är i fråga, till Bidrag till drift av
kommunala vägar och gator för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 144 130 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen,»

2. vid punkten 2 (Den långsiktiga vägplaneringen m. m. jämte allmän
översikt över utvecklingen inom vägväsendet. Anslagen till vägväsendet)
beträffande anslaget till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. av herrar
Gustafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Sellgren
(fp) och Håkansson (c) som anser att

TU 1972:1

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med »Utskottet
har» och slutar med »berörda delar» bort ha följande lydelse:

»Det för nästa budgetår föreslagna anslagsbeloppet innebär en uppräkning
med drygt 5 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår. Efter
borträknande av kostnaderna för central och regional administration
återstår ett bidragsbelopp på 55,26 milj. kr. Bidragen till redan bidragsbeviljade
vägar uppgår till 49,8 milj. kr., vilket efter justeringar med
hänsyn till pris- och lönestegringar stiger med 4,0 milj. kr. till 53,8
milj. kr. Av dessa skall 1 milj. kr. gå till särskilda kommunikationsändamål
(bidrag till vissa båt- och färjförbindelser). De knappt 0,5 milj. kr.
som därefter återstår skall gå till iståndsättningsarbeten och redskapsanskaffning
men kan naturligtvis inte tillnärmelsevis tillgodose behoven
i dessa avseenden.

Detta innebär att några nya ansökningar om bidrag till underhåll av
enskilda vägar inte kan beviljas, trots att ett stort antal sådana föreligger.
Från 1970 finns sålunda 200 ansökningar och från 1971 finns 600.
Flera torde kunna väntas under innevarande år. Knappheten på medel
till driften av det statliga vägnätet gör att frågor angående intagning av
enskilda vägar till allmänt underhåll måste prövas ytterst restriktivt. För
att inneliggande ansökningar skall kunna tillgodoses krävs 8 milj. kr. till
bidrag till iståndsättningsbidrag och 5 milj. kr. till barmarks- och vinterväghållning.

Det kan enligt utskottets mening inte accepteras att ett stort antal
vägar blir utan bidrag såsom sker om departementschefens förslag vinner
riksdagens bifall. Det måste undvikas att kostnader som borde bestridas
med statsmedel i stället åsamkas enskilda medborgare. Det är
heller inte tillfredsställande om berörda kommuner skulle anse sig böra
svara för ifrågavarande kostnader. Dessa bör nämligen åvila staten.

Mot denna bakgrund framstår en uppräkning av bidraget till drift av
enskilda vägar i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag såsom nödvändig.
Utskottet anser därför att ytterligare 13 milj. kr. bör beviljas för detta
ändamål samt att anslaget tas upp med ett belopp av 73 milj. kr.»

dels utskottets hemställan under 4 a. bort ha följande lydelse:

»a. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionerna
1972:713 och 1972: 1197, nämnda motioner såvitt
nu är i fråga, till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för
budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag av
73 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,»

3. vid punkten 2 (Den långsiktiga vägplaneringen m. m. jämte allmän
översikt över utvecklingen inom vägväsendet. Anslagen till vägväsendet)
beträffande avgiftsfinansiering av större broar och motorvägar av herrar
Gustafson i Göteborg (fp), Lothigius (m), Sellgren (fp) och Komstedt
(m) som anser att

TU 1972:1

dels den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med »Utskottet
vill i anledning» och på s. 17 slutar med »i fråga» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att motorvägarna har visat
sig vara mycket effektiva och har dessutom en låg olycksfallsfrekvens.
De är emellertid mycket kostsamma och kan innebära, att väganslagen
icke förslår för ett väl fungerande länsvägnät. I sådana fall, och även i
fråga om större broar, som med ordinarie väganslag inte kan byggas
inom rimlig tid, bör ett system med avgiftsfinansiering försöksvis kunna
prövas för att tidigarelägga projekt. Det bör dock framhållas, att ett
sådant system endast bör användas för större broar och sammanhängande
motorvägssträckor, där trafikanterna ges alternativa färdvägar.

Det anförda torde innebära ett tillgodoseende jämväl av vissa i motionen
1972: 85 framförda synpunkter i frågan.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till
känna.»

dels utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

»12. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 721, såvitt nu är
i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört rörande försök med avgiftsfinansiering av vissa
större broar och vägar,»

4. vid punkten 8 (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Förvaltningskostnader) av fru Ryding (vpk) som anser att

dels den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med »Kungl.
Maj:t har genom» och slutar med »därför motionen» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet vill i likhet med motionärerna framhålla att väderlekstjänsten
har en viktig funktion i dagens samhälle. Vissa yrkeskategorier
är dock särskilt beroende av dess verksamhet, exempelvis folk inom
fiskerinäringen, renskötseln, jord- och skogsbruket, turism och friluftsliv.

Tyvärr har Norrland beräffande utbyggnad av väderlekstjänsten missgynnats
i förhållande till södra Sverige. Ett glesare nät av väderleksstationer
ger här sämre möjligheter till tillförlitlig väderleksrapportering.
Tätare nät av observationsstationer ger noggrannare prognoser. En utbyggnad
av observatörsnätet kräver inga stora insatser i kostnadshänseende
men skulle förutom att skapa tillförlitligare väderleksprognoser
ge stadigvarande arbete åt människor i glesbygd som kanske annars inte
kan beredas sysselsättning. Gifta pär i medelåldern eller svårplacerad
arbetskraft kan vara lämpliga för detta. Utskottet finner det därför befogat
att en utredning, som syftar till en kraftfull utbyggnad av väderlekstjänstens
resurser i norra delen av Sverige, kommer till stånd och
tillstyrker sålunda motionen 1972: 86.»

TU 1972:1

dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

»2. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 86 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
utbyggnad av väderlekstjänsten i norra Sverige.»

5. vid punkten 14 (Ersättning till statens järnvägar för drift av icke
lönsamma järnvägslinjer m. m.) av fru Ryding (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 31 som börjar med »Utskottet
tillstyrker» och slutar med »323 milj. kr.» bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser för sin del att anslaget såsom i motionen 1972: 197
yrkats, bör tas upp med 328,1 milj. kr. Det av 1971 års riksdag fattade
beslutet - att stor försiktighet skall iakttagas vid nedläggandet av trafiksvaga
bandelar - nödvändiggör nämligen en positiv inställning till höjandet
av anslagen till olönsam järnvägstrafik från riksdagens sida. I
likhet med motionärerna anser utskottet det därför befogat att SJ:s
begäran om anslag till drift av icke lönsamma järnvägslinjer i detta fall
bifalles. Detta kommer då också att innebära att SJ får ersättning för
underskottet av landsvägstrafiken på linjen Övertomeå-Pajala, som trafikmässigt
i vissa avseenden betraktas som en järnväg. Den i motionen
1972: 142 på andra grunder föreslagna höjningen av anslaget till 323
milj. kr. finner utskottet följaktligen otillräckligt.»

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»1. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1972: 142,
nämnda motion såvitt nu är i fråga, samt med bifall till motionen
1972: 197, såvitt nu är i fråga, till Ersättning till statens
järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar ett anslag av
328 100 000 kr.,»

Särskilt yttrande

1. vid punkten 16 (Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser)
av herr Komstedt (m) som anfört

»Jag anser att de humanitära organisationer som på ett mycket förtjänstfullt
sätt utför en betydelsefull insats för informationsarbetet i
Sverige om u-länder och katastrofdrabbade länder bör ha tjänstebrevsrätt.

I motionen 1972: 1232 nämnda organisationer har en insamlingsverksamhet
på över 20 milj. kr. per år. Medgivande av tjänstebrevsrätt
för dessa organisationer skulle utgöra ett mycket betydelsefullt tillskott
till deras fortsatta informationsverksamhet. Denna kan annars - särskilt
med tanke på aviserad portohöjning - komma att inskränkas, vilket
vore mycket beklagligt. Verksamheten bör i stället på allt sätt underlättas,
bl. a. genom den av motionärerna föreslagna åtgärden.»

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972 722040