Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 6 år 1972

SfU 1972:6

Nr 6

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
tandvårdsförsäkring för diabetiker.

Motionen

I motionen 1972:223 av fröken Pehrsson m. fl. (c) har hemställts att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag om tandvårdsförsäkring
för diabetiker framläggs med förtur.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om allmän försäkring utgår i vissa fall ersättning för
utgifter för tandläkarvård. Det gäller dels viss behandling, som föranletts
av sjukdom och meddelats av tandläkare vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola
eller allmänt sjukhus, dels ock behandling som meddelats
blivande eller nyblivna mödrar. Vad som är ersättningsgill behandling
anges i en särskild, av Kungl. Maj:t fastställd förteckning. För annan
än blivande eller nyblivna mödrar är det i huvudsak fråga endast om
specialistbehandling. Ersättning utgår med % av utgifterna eller, om
dessa överstigit ett visst taxebelopp, med % av sistnämnda belopp.

Enligt lagen om yrkesskadeförsäkring kan ersättning utgå för tandläkarvård,
som föranletts av yrkesskada.

Historik

Rätt till ersättning inom sjukförsäkringen för utgifter för tandläkarvård
infördes år 1952. Rätten begränsades till behandling av svårare
former av sjukdom i tänder, munhåla och käkar. Som förutsättning uppställdes
vidare att vården meddelats vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola
eller allmänt sjukhus. Främst var det folktandvårdens utbyggnadsproblem
och kostnadshänsyn som motiverade begränsningarna. Vid
flera tillfällen därefter gjordes i riksdagen framstötar om utvidgning av
ersättningsmöjlighetema, dock utan åsyftat resultat. På grundval av förslag
av den s. k. socialpolitiska kommittén genomfördes emellertid år
1962 tandvårdsförsäkring inom moderskapsförsäkringen. I förslaget uttalades
att man genom en tandvårdsförsäkring för mödrar hade möjlighet
att på ett begränsat område vinna erfarenheter som skulle komma en
allmän tandvårdsförsäkring till godo.

1961 års sjukförsäkringsutredning, som hade till uppgift att bl. a.

Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 6

SfU 1972:6

undersöka förutsättningarna för vidgad rätt till ersättning från sjukförsäkringen
för kostnader för tandläkarvård, framlade 1965 ett delbetänkande
med förslag till en allmän tandvårdsförsäkring (SOU 1965:4).
Förslaget ledde inte till lagstiftning. Under remissbehandlingen framfördes
från flera håll att en mera genomgripande utredning av folktandvårdens
framtida utformning borde ske, innan en allmän tandvårdsförsäkring
infördes. För detta ändamål tillsattes 1967 års folktandvårdsutredning.
I direktiven för utredningen framhöll föredragande departementschefen
att det är angeläget att man kan förbättra möjligheterna
för den enskilde att erhålla en god tandvård till överkomliga kostnader
och att en allmän tandvårdsförsäkring blir meningsfull endast om den
skapar en allmän förbättring av medborgarnas möjligheter till tandvård.
Han underströk vidare att de framsteg som folktandvården medfört inte
fick äventyras, att en effektiv folktandvårdsorganisation utgör den nödvändiga
grundvalen för en tandvårdsförsäkring samt att vissa grundläggande
spörsmål i fråga om folktandvården behövde penetreras ytterligare.

I motioner till 1968 års riksdag hemställdes om utredning och förslag
beträffande tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer. Med hänvisning
bl. a. till det pågående arbetet inom 1967 års folktandvårdsutredning
avstyrkte andra lagutskottet i sitt utlåtande nr 10 motionerna, som avslogs
av riksdagen.

Frågan om vidgade möjligheter till ersättning från den allmänna
försäkringen för behandling av personer med medfödda eller förvärvade
ansikts- och käkmissbildningar togs upp i motioner till 1969 års riksdag.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1969:77 tillstyrkte andra lagutskottet
— i enlighet med vad riksförsäkringsverket förordat i ett yttrande
till utskottet — att den i motionerna aktualiserade frågan blev föremål
för utredning i syfte att åstadkomma sådana åtgärder, att patienter som
på käkskadevårdens område meddelats behandling förenad med dryga
kostnader själva skulle behöva svara endast för en mindre del av dessa.
— Kungl. Maj:t uppdrog sedermera åt riksförsäkringsverket att utreda
frågan, och spörsmålet kommer att tas upp till behandling inom nedannämnda
1970 års utredning om tandvårdsförsäkring.

1967 års folktandvårdsutredning lade fram sitt huvudbetänkande i
april 1970 (SOU 1970:11). I betänkandet föreslås bl. a. en successiv
utbyggnad av den regelbundna, organiserade tandvården, som f. n. formellt
omfattar barn i åldern 3—16 år, till att efter hand omfatta alla
invånare i åldern 0—19 år. Utredningen anser vidare att en avsevärd
utbyggnad av distriktstandvården bör ske för att tillgodose den vuxna
befolkningens tandvårdsbehov. Enligt utredningens beräkningar behöver
folktandvårdens andel av den totala vuxentandvården öka från nuvarande
cirka 17 % till 30—35 %. I det sammanhanget uttalar utredningen
att folktandvårdens möjligheter att under 1970-talet fylla sina uppgifter

SfU 1972:6

i betydande grad kan komma att påverkas av hur en allmän tandvårdsförsäkring
utformas och när den kommer att träda i kraft. — Utredningen
har sedermera även avgivit en promemoria angående särskilda
tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper, bl. a. långtidssjuka och
därmed jämförbara handikappade samt syn- och hörselskadade (SOU
1971:38). I promemorian behandlas emellertid inte diabetikemas tandvårdssituation.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit har statsrådet Aspling i april
1970 tillkallat en särskild sakkunnig för att utreda frågan om utformningen
av en tandvårdsförsäkring, 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring.
I direktiven framhåller departementschefen, att utredningsmannen
bör utarbeta sitt förslag med utgångspunkt bl. a. i det material
och de överväganden, som redovisas i folktandvårdsutredningens
betänkande och som öppnar nya möjligheter i fråga om en tandvårdsförsäkring.
Efter att ha framhållit att syftet med en tandvårdsförsäkring
bör vara att göra en god tandvård tillgänglig till en för alla medborgare
överkomlig kostnad fortsätter departementschefen:

En tandvårdsförsäkring kan göras allmängiltig, men det kan också
finnas skäl för vissa avgränsningar och för prioritering av vissa tandvårdsbehov.
Det blir en av utredningsmannens uppgifter att klarlägga
tandvårdsförsäkringens omfattning och i detta avseende lägga fram
alternativa förslag.

Utredningsmannen bör även se över den allmänna försäkringens
nuvarande ersättningsregler för viss specialtandvård och mödratandvården
med sikte på att åstadkomma en samordning med de nya regler
som föreslås för tandvård i övrigt.

Utredningen kommer enligt uppgift att avlämna sitt betänkande under
sommaren eller hösten 1972.

Vid 1970 års riksdag väckta motioner, i vilka hemställdes att Kungl.
Majit måtte skyndsamt förelägga riksdagen förslag om utformningen av
en allmän tandvårdsförsäkring, avslogs av riksdagen med hänvisning till
att resultatet av den då aviserade utredningen om formerna för en
tandvårdsförsäkring borde avvaktas (2LU 1970:26).

Vid 1971 års riksdag väcktes två motioner, i vilka hemställdes dels
att de handikappades speciella problem skulle tas i beaktande vid utformningen
av en tandvårdsförsäkring dels att förslag om tandvårdsförsäkring
för diabetiker skulle framläggas med förtur. Motionerna behandlades
av socialförsäkringsutskottet (SfU 1971:16), som efter att ha
redogjort för de ovan återgivna direktiven för 1970 års utredning om
tandvårdsförsäkring uttalade:

Dessa direktivuttalanden får enligt utskottets mening ses mot bakgrund
av bl. a. den uppfattning som år 1968 redovisades av andra lagutskottet
i ett av riksdagen godkänt utlåtande över motioner rörande
tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer. Andra lagutskottet avstyrkte

SfU 1972:6

motionerna med motivering bl. a. att det ej kunde överblickas om en
reform borde ske successivt och vilka grupper som i så fall borde
prioriteras. Motsvarande bedömning kan enligt utskottets mening göras
beträffande de i förevarande motioner aktualiserade frågorna. Av de
ovan återgivna utredningsdirektiven följer dessutom att utredningsmannen
har att undersöka i vad mån det bland olika grupper av medborgare
— avgränsade med hänsyn till ålder eller på annat sätt — finns sådana
tandvårdsbehov som kan behöva särskilt tillgodoses. Prioriteringsfrågorna
får givetvis särskild aktualitet om en tandvårdsförsäkring anses
böra genomföras i etapper och inte på en gång omfatta alla medborgare.
Utskottet utgår ifrån att vid den undersökning som blir erforderlig även
de i motionerna angivna grupperna kommer att uppmärksammas.

Med hänsyn till vad som sålunda anförts ansåg utskottet inte erforderligt
med något riksdagens initiativ i anledning av motionerna och hemställde
att dessa inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen
biföll utskottets hemställan.

Utskottet

Förslag om en allmän tandvårdsförsäkring lades fram år 1965 av 1961
års sjukförsäkringsutredning men har ej lett till lagstiftning, överväganden
som i anledning av förslaget gjordes inom Kungl. Maj:ts kansli resulterade
i att ytterligare utredning, främst av vissa grundläggande spörsmål
rörande folktandvården, ansågs erforderlig. 1967 års folktandvårdsutredning,
som erhöll utredningsuppdraget, har i sitt år 1970 framlagda
betänkande föreslagit en successiv förstärkning av folktandvårdens resurser,
främst med avseende på tandvårdsbehoven bland barn och ungdom
upp till 19 år. Kungl. Majit har därefter uppdragit åt en särskild
utredningsman att utreda frågan om utformningen av en tandvårdsförsäkring,
1970 års utredning om tandvårdsförsäkring (S 1971:32).

I förevarande motion pekas på de speciella tandvårdsbehov som enligt
motionärerna föreligger hos diabetiker. Motionärerna framhåller bl. a.
att det förekommer en ogynnsam växelverkan mellan diabetes och vissa
tandsjukdomar och menar att diabetikerna bör hänföras till de grupper
som i första hand bör ha tillgång till fri tandvård och bättre möjligheter
att förebygga tandsjukdomar.

Utskottet hade vid förra årets riksdag att ta ställning till motioner angående
vissa gruppers särskilda tandvårdsbehov, bl.a. en motion med
samma yrkande som den nu ifrågavarande. Utskottet framhöll då (SfU
1971:16) i anslutning till ett år 1968 av andra lagutskottet avgivet utlåtande
över motioner angående tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer,
att det inte kunde överblickas om en tandvårdsreform borde ske
successivt och vilka grupper som i så fall borde prioriteras. Vidare hänvisade
utskottet till att 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring enligt
direktiven hade att undersöka i vad mån det bland olika grupper av

SfU 1972:6

medborgare fanns sådana tandvårdsbehov som kunde behöva särskilt
tillgodoses. Utskottet förklarade sig utgå ifrån att även de i motionerna
angivna grupperna skulle komma att uppmärksammas av utredningen
och avstyrkte därför motionerna. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet, som erinrar om att 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring
avser att avlämna sitt betänkande under sommaren eller hösten
1972, finner sig sakna anledning att frångå den ståndpunkt utskottet intog
till den vid förra årets riksdag framlagda motionen i samma ämne.
Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1972:223.

Stockholm den 22 februari 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c),
Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby* (s),
Persson i Stockholm (s), Mundebo* (fp), fru Håvik* (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), Olsson i Stockholm
(vpk), Andersson i Nybro (c) och Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av fröken Pehrsson (c), som anfört:

”Enligt direktiven för 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring bör
utredningsmannen göra en inventering av de tandvårdsbehov som finns
bland olika grupper av medborgare och som kan kräva särskilda åtgärder
för att tillgodoses. Det är självfallet att de prioriteringsfrågor som då
kan aktualiseras kommer att kräva svåra och ömtåliga ställningstaganden.
Emellertid är det i hög grad angeläget att frågan om diabetikemas
tandvård så snart som möjligt får en tillfredsställande lösning. Som
framhålls i motionen har det konstaterats att inte mindre än 20 %
av insulinpatienterna har kärlförändringar i tandköttet, rothinnan och
pulpan. Bland de sockersjuka förekommer också en ogynnsam växelverkan
mellan diabetessjukdomen och vissa tandsjukdomar. Det är enligt
min mening klart att diabetikerna direkt kan hänföras till de grupper
som i första hand bör få tillgång till fri tandvård och bättre möjligheter
att förebygga tandsjukdomar. Jag utgår ifrån att utredningsmannen ägnar

SfU 1972:6

diabetikernas tandvårdssituation särskild uppmärksamhet och att han
i det aviserade betänkandet kommer att framlägga förslag till skyndsam
lösning av frågan om tandvård för diabetiker, även om en tandvårdsförsäkring
i övrigt skulle anses böra genomföras successivt.”

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1972