Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 40 år 1972

SfU 1972:40

Nr 40

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
studiesocialt stöd tili utländska studerande.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972: 965 av fröken Bergström m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen uttalar, att som villkor för studiestöd till andra utlänningar än
flyktingar och övriga i prop. 1971:81 exemplifierade grupper skall
fr. o. m. den 1 juli 1972 gälla att vederbörande vistats och förvärvsarbetat
i Sverige under ett år samt att vid denna bedömning hemarbete skall
jämställas med förvärvsarbete,

motionen 1972: 1460 av fröken Bergström m. fl. (fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj: t anhåller om en utredning med uppgift att
framlägga förslag rörande den framtida utformningen av utländska
medborgares studiemöjligheter i Sverige.

Gällande bestämmelser

De nuvarande studiesociala förmånerna utgår enligt två olika system
beroende på vilken skolform den studerande tillhör. Till elever vid
gymnasier och därmed jämförbara läroanstalter utgår studiehjälp enligt
bestämmelser i studiehjälpsreglementet, medan elever vid eftergymnasiala
läroanstalter erhåller studiemedel enligt bestämmelser i studiemedelsförordningen.

Inom studiehjälpssystemet skiljer man mellan äldre och yngre elever,
varvid till den senare gruppen räknas elev som fyller högst 19 år under
det kalenderår då läsåret börjar. Studiehjälpen omfattar för yngre elever,
förutom behovsprövat studielån om i regel högst 4 000 kr. per läsår,
studiebidrag om 110 kr. i månaden jämte bl. a. inkomstprövade och
behovsprövade tillägg samt resetillägg. Till äldre studerande utgår förhöjt
studiebidrag om 175 kr. i månaden jämte studielån om i regel högst
6 000 kr. per läsår. Studiehjälp beviljas av skolstyrelse eller centrala
studiehjälpsnämnden (CSN).

De studerande vid eftergymnasiala läroanstalter erhåller studiemedel

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 40

SfU 1972: 40

enligt bestämmelserna i studiemedelsförordningen. Studiemedel består av
studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Studiemedlen är
indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom den
allmänna försäkringen (f. n. 9 940 kr.). Harden studerande vårdnaden om
barn under 16 år kan dessutom utgå barntillägg med 25 % av basbeloppet
(f. n. 1 775 kr. per barn och år). Föreligger synnerliga skäl kan extra
studiemedel utgå. Av studiemedlen utgör normalt 1 750 kr. studiebidrag
medan återstoden skall betalas tillbaka med indexreglerade avgifter under
i regel 20—25 år. Studiemedel beviljas av de lokala studiemedelsnämnderna.

Studiestöd till utländska studerande utgår efter principer som är
desamma för studiehjälp och studiemedel. Invandrare och gäststuderande
behandlas som två separata grupper.

I fråga om invandrare gäller den huvudprincipen att endast den som är
inlemmad i det svenska samhället har rätt till studiestöd. I både
studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen stadgas att annan
än svensk medborgare har rätt till studiestöd endast om han bosatt sig i
riket huvudsakligen i annat syfte än att utbilda sig här. Detta innebär att
studiestöd utgår bl. a. till utlänning som mottagits under sådana
omständigheter att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna i
Sverige. Till denna kategori hänförs i första hand flyktingar och därmed
jämförbara grupper. För övriga utlänningar gäller som villkor för rätt till
studiestöd att vederbörande med erforderliga tillstånd vistats och arbetat
i Sverige under en sammanhängande period av två år, om inte särskilda
omständigheter föreligger, t. ex. nära familjeanknytning.

Beträffande handläggningen av ärenden om studiestöd gäller särskilda
bestämmelser för utländska studerande. Fråga om utlännings rätt till
studiestöd skall första gången alltid prövas av CSN. För handläggningen
av sådana ärenden har inom CSN inrättats en särskild delegation för
utländska studerande, vari skall ingå företrädare för utbildnings- och
invandrarmyndigheter samt studerandeorganisationer. Delegationens beslut
omfattar endast den principiella rätten till studiestöd och inte
beräkning av den studiehjälp eller de studiemedel vartill sökanden kan
vara berättigad. Denna beräkning ankommer på den myndighet som
normalt prövar sådana ansökningar från svenska medborgare. CSN:s
beslut angående rätten till studiestöd för utländsk studerande kan inte
överklagas.

För att utvidga möjligheterna för utlänning att vistas i Sverige som
gäststuderande har fr. o. m. budgetåret 1972/73 inrättats 100 gäststipendier
av ny typ. Sådana skall kunna innehas i högst tre år och utgå med ett
årsbelopp motsvarande studiemedlen, dvs. med nuvarande basbelopp
9 940 kr.

SfU 1972: 40

Tidigare behandling

Vid 1967 års riksdag behandlades en motion med krav på mer
preciserade bestämmelser angående utländska studerandes rätt till studiemedel.
I motionen pekade man på att oklarheten i dåvarande bestämmelser
lett till att praxis varierade mellan de lokala studiemedelsnämnderna.
I sitt utlåtande med anledning av motionen hänvisade andra lagutskottet
(2LU 1967: 72) till att CSN nyligen i en framställning till Kungl. Maj: t
tagit upp ifrågavarande problem. CSN framhöll att det visat sig svårt att
tillämpa den bestämmelse som gällde för utländsk studerandes rätt till
studiestöd, nämligen att han inte skulle ha bosatt sig här i landet i
huvudsakligt syfte att vinna utbildning, och att någon entydig praxis inte
utformats. Nämnden påpekade vidare att antalet utländska studerande i
Sverige hade ökat starkt och att ökningen i betydande grad hänförde sig
till utlänningar som bosatt sig här kort tid före studiernas början.
Framställningen utmynnade i en begäran om klarare och entydigare
regler. Med hänvisning till CSN: s initiativ avslogs motionen på utskottets
hemställan.

De nu gällande reglerna om studiestöd till utländska studerande
genomfördes vid förra årets riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1972.
I propositionen (prop. 1971: 81), som grundade sig på utredningsförslag
från den 1968 tillsatta kommittén för utländska studerande, redovisade
föredragande statsrådet vissa förhållanden som medfört problem i olika
avseenden. Han pekade bl. a. på den ökade tillströmningen av utländska
studerande till högre läroanstalter, vilken torde ha stimulerats av den
generösa praxis i fråga om beviljande av studiemedel till utländska
studerande som tillämpats fram till 1968. Han framhöll också att
bristande kunskaper i svenska språket inte sällan medfört studiemisslyckanden
och att många utländska studerande sökte sig till Sverige utan
att ha tillgång till studiestöd från hemlandet eller från annat håll. Ett
annat problem var den olikartade bedömningen av ansökningar om
studiestöd som förorsakats av att handläggningen ägde rum på det lokala
planet. Också den kurativa servicen för utländska studerande hade
upplevts som otillfredsställande. 1 propositionen konstaterades att det var
angeläget att i Sverige bosatta utlänningar i studiesocialt avseende
behandlades enhetligt och att förutsättningarna för studiestöd borde
klargöras för att lindra de utländska studerandenas ofta otrygga
ekonomiska situation. Föredraganden betonade också vikten av att
underlätta den studiemässiga och sociala anpassningen till utbildningen.

I anledning av propositionen väcktes en motion med i allt väsentligt
samma innehåll som den nu behandlade. Motionen avslogs av riksdagen
på hemställan av socialförsäkringsutskottet (1971: 29).

SfU 1972:40

Beträffande förslaget att utsträcka den då gällande karenstidsregeln
om ett år till två år anförde utskottet följande:

Propositionens förslag härom bör ses mot bakgrund av den av
utskottet i det föregående förordade principen för utlännings rätt till
studiestöd, nämligen att sådan rätt bör tillkomma endast den som kan
anses inlemmad i det svenska samhället. Invandrare, som inte tillhör
gruppen flyktingar och därmed jämställda och som ej heller har någon
direkt familjeanknytning till Sverige, bör enligt utskottets mening kunna
betraktas som inlemmad först sedan han fått sådan anknytning till vårt
land att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna här.
Utskottet anser det med hänsyn härtill befogat att i dessa fall utsträcka
det nuvarande kravet på ett års vistelse och förvärvsarbete för rätt till
studiestöd till två år. Härigenom uppnås också en anpassning till rådande
praxis för beviljande av bosättningstillstånd, vilket normalt sker efter två
år. För invandrare, som avser att bedriva studier i Sverige, torde den
föreslagna förlängningen av karenstiden även kunna medföra ökade
möjligheter att lära sig svenska och över huvud taget nå en bättre
anpassning till svenska samhällsförhållanden. Detta innebär i sin tur att
vederbörande får större utsikter att kunna bedriva sina studier med
framgång. I detta sammanhang må framhållas att av de utländska
medborgare, som under senare år beviljats studiemedel — år 1969 var
siffran cirka 1 400 — erhöll 35 % studiemedel endast en gång, dvs. för en
eller två terminer. Det torde kunna antas att en inte obetydlig del av
dessa gått miste om rätten till fortsatta studiemedel därför att de inte
uppfyllt kravet på uppnådda studieresultat. Detta har säkerligen i många
fall haft sin grund i bristfälliga svenskkunskaper eller allmänna anpassningssvårigheter.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
propositionsförslaget i denna del. Motionsyrkandet avstyrks.

Med anledning av att motionärerna uttalat att det beträffande antalet
utländska studerande kunde finnas skäl för någon form av reglering, som
skulle anknyta till principerna för vår invandringspolitik i stort, uttalade
utskottet bl. a. — i anslutning till den uppfattning som föredragande
statsrådet gett uttryck åt — att rätten till studiestöd inte borde göras
beroende av någon form av reglering i form av tillståndsgivning eller
genom något system av fastställda kvoter utan att rätten till studiestöd i
stället borde utformas med hänsyn till utlänningens faktiska anknytning
till Sverige.

Motionärernas kritik av den föreslagna ändringen av handläggningsordningen
avvisades av utskottet med hänvisning till behovet av enhetlig
bedömning. Utskottet framhöll också att delegationen för utländska
studerande skulle få en sådan sammansättning att ärendenas invandringspolitiska
aspekter i erforderlig utsträckning skulle bli beaktade. I vart fall
ansåg utskottet att erfarenheterna av det nya systemet borde avvaktas
innan frågan om en annan handläggningsordning togs upp till förnyat
övervägande. Därvid kunde också, menade utskottet, frågan om införande
av besvärsrätt aktualiseras.

SfU 1972: 40

Med anledning av att motionärerna ifrågasatt om den föreslagna
tidsgränsen på tre år för innehav av de nya gäststipendierna var lämplig
uttalade utskottet att inrättandet av dessa stipendier innebar en väsentlig
förbättring, såväl beloppsmässigt som i fråga om antalet stipendier och
tiden för innehavet. Frågan om stipendierna var lämpligt utformade fick
vid behov tas upp av stipendiemyndigheten, Svenska institutet, sedan
någon tids erfarenhet vunnits av det nya systemet.

Utskottet berörde också den i motionen behandlade frågan om
studierådgivning och kurativ verksamhet i fråga om utländska studerande.
Utskottet underströk i samband därmed att en ökad satsning på dessa
områden var angelägen, men med hänsyn till vad föredragande statsrådet
anfört i frågan förklarade sig utskottet utgå från att de förslag i ämnet
som petitamyndigheterna kunde finna skäl att lägga fram skulle bli
föremål för en positiv behandling.

Utskottet

Studiesociala förmåner utgår enligt två olika system beroende på
vilken skolform den studerande tillhör. Till elever vid gymnasier och
därmed jämförbara läroanstalter utgår studiehjälp, medan studerande vid
eftergymnasiala läroanstalter erhåller studiemedel.

I fråga om utländska studerande gäller att studiestöd i form av
studiehjälp eller studiemedel endast kan utgå till den som bosatt sig i
Sverige huvudsakligen i annat syfte än att utbilda sig här. Flyktingar och
därmed jämförbara grupper kan få studiestöd utan att det krävs viss tids
vistelse i landet. För andra utlänningar gäller i princip att de skall ha
vistats och förvärvsarbetat i Sverige under två år för att få studiestöd.
Fråga om utlännings rätt till studiestöd skall första gången alltid prövas
av CSN, där det inrättats en särskild delegation för utländska studerande.
CSN: s beslut kan inte överklagas.

För gäststuderande i Sverige finns fr. o. m. innevarande budgetår
möjlighet att erhålla stipendium i högst tre år med ett årsbelopp
motsvarande studiemedlen, dvs. med nuvarande basbelopp 9 940 kr.

I motionen 1972: 965 föreslås att karenstiden för utländska studerandes
rätt till studiestöd sänks till ett år och att hemarbete jämställs med
förvärvsarbete vid prövning av rätten till studiemedel.

De nu gällande reglerna om studiestöd till utländska studerande antogs
av förra årets riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1972. Riksdagen
behandlade då också en motion, i vilken bl. a. föreslogs att den då i
praxis gällande karenstidsregeln om ett år skulle bibehållas. Med
anledning härav hänvisade socialförsäkringsutskottet (SfU 1971:29) till
principen att studiestöd endast borde tillkomma den som kunde anses
inlemmad i det svenska samhället. Invandrare, som inte tillhörde gruppen

SfU 1972:40

flyktingar och därmed jämställda och som inte heller hade familjeanknytning
till Sverige, borde enligt utskottets mening betraktas som inlemmad
först sedan han fått sådan anknytning till landet att det kunde förutsättas
att han skulle stanna. Utskottet ansåg det därför befogat att utsträcka
karenstiden till två år. Utskottet framhöll vidare att förlängningen av
karenstiden också kunde medföra ökade möjligheter för utlänningar, som
avsåg att studera, att lära sig svenska och att över huvud taget nå en
bättre anpassning till svenska samhällsförhållanden, vilket i sin tur skulle
medföra bättre förutsättningar för framgångsrika studier. På utskottets
hemställan avslogs motionsyrkandet.

Utskottet vidhåller den ståndpunkt riksdagen intog förra året.

I fråga om motionärernas krav att arbete i hemmet skall jämställas
med förvärvsarbete vid prövningen av utländska studerandes rätt till
studiestöd vill utskottet framhålla, att delegationen för utländska
studerande, enligt vad utskottet inhämtat, vid sin prövning av ansökningar
om rätt till studiestöd tillämpar den ifrågavarande föreskriften på det
sättet att den sökande får tillgodoräkna sig den tid han eller hon ägnat
vård av egna barn i hemmet. Motionärernas önskemål torde sålunda i
denna del vara tillgodosedda.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen
1972: 965.

I motionen 1972: 1460 framställs krav på utredning av vissa frågor om
utländska medborgares studiemöjligheter. Motionärerna anser att möjligheten
för utlänningar att studera i Sverige bör utökas till andra grupper
än dem som nu kan få studiestöd och att det är angeläget att främja en
ökad invandring av studerande och grupper med högre utbildning. Detta
medför emellertid enligt motionärerna behov av någon form av reglering
av antalet utländska studerande. Motionärerna kritiserar den nuvarande
handläggningsordningen, som enligt deras mening innebär att CSN fattar
invandringspolitiska beslut. De anser att ärenden om studiestöd till
utlänningar bör avgöras av någon annan myndighet och framhåller i det
sammanhanget att möjligheter till överklagande bör införas. I motionen
ifrågasätts vidare om inte begränsningen av de nya gäststipendiema till tre
år är alltför snäv med tanke på att ett av de tre åren i allmänhet måste
användas för studier i svenska. Även svenskundervisningen för utländska
studerande liksom frågor om studierådgivning och kurativ verksamhet
bland dessa föreslås bli föremål för utredning.

Utskottet behandlade förra året ett utredningsyrkande med i allt
väsentligt samma innebörd som det i motionen 1972: 1460. Yrkandet
avslogs på utskottets hemställan. Förslaget om reglering av antalet
utländska studerande avvisades med motiveringen att rätten till studiestöd
inte borde göras beroende av någon tillståndsgivning eller av något
system med fastställda kvoter utan borde utformas med hänsyn till

SfU 1972:40

utlänningens faktiska anknytning till Sverige. Kritiken av handläggningsordningen
tillbakavisade utskottet med hänvisning till behovet av enhetlig
bedömning och till att delegationen för utländska studerande skulle få
sådan sammansättning att invandringspolitiska aspekter blev beaktade i
erforderlig utsträckning. Frågan om införande av besvärsrätt behövde
enligt utskottet inte tas upp förrän någon tids erfarenhet vunnits av det
nya systemet. I fråga om tidsgränsen för de nya gäststipendiema framhöll
utskottet att inrättandet av dessa innebar en väsentlig förbättring och att
frågan om de var lämpligt utformade vid behov fick tas upp av
stipendiemyndigheten. Utskottet underströk vidare att det var angeläget
med en ökad satsning på studierådgivning och kurativ verksamhet. Med
hänsyn till vad föredragande statsrådet anfört i frågan förklarade sig
utskottet dock utgå från att de förslag i ämnet, som petitamyndighetema
kunde finna skäl att lägga fram, skulle bli föremål för positiv behandling.

Vad motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande om utredning av
utländska medborgares studiemöjligheter i Sverige har inte övertygat
utskottet om att det finns anledning frångå den bedömning utskottet
gjorde vid sin behandling av motsvarande yrkande vid förra årets riksdag.
Utskottet finner det emellertid angeläget att understryka vad som förra
året anfördes från utskottets sida rörande vikten av ökade samhälleliga
insatser i fråga om studierådgivning och andra åtgärder för att främja
utländska studerandes sociala anpassning.

Med det sagda avstyrker utskottet bifall jämväl till motionen
1972:1460.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1. motionen 1972:965,

2. motionen 1972: 1460.

Stockholm den 22 november 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herr Fredriksson (s), fröken Sandell (s), herrar Ringaby (m),
Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i
Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar
Marcusson (s), Andersson i Nybro* (c), fröken Bergström (fp), herrar
Signell (s) och Lindström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SfU 1972:40

Reservation

av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”De
nu” och slutar på s. 6 med ”motionen 1972:965” bort ha följande
lydelse:

Den nuvarande karenstidsregeln infördes vid förra årets riksdag. 1
prop. 1971:81, vari förslaget om skärpning av den förut gällande
ettårsgränsen framlades, anförde föredragande statsrådet inte något skäl
för sitt förslag om förlängning av karenstiden till två år. I en tid av ökad
internationalisering och ökad rörlighet över gränserna framstår det enligt
utskottets mening som omotiverat att på det sätt som skett genom
antagandet av tvåårsregeln försvåra möjligheterna för utländska medborgare
att få studiestöd i Sverige. Utskottet anser att den tidigare gällande
ettårsregeln är uttryck för en lämplig avvägning av de intressen som här
gör sig gällande. Särskilt för nordiska studerande har införandet av
tvåårsregeln inneburit en betydande försämring. En regel av denna art
motverkar de integrationssträvanden som kännetecknar förhållandet
mellan de nordiska länderna, och den strider mot andan i det förra året
undertecknade nordiska kulturavtalet, där det bl. a. heter att avtalsparterna
skall vidga möjligheterna för studerande från de nordiska länderna
att utbilda sig i annat nordiskt land.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att den nuvarande
tvåårsregeln fr. o. m. den 1 januari 1973 bör ändras så, att det för
erhållande av studiestöd uppställda kravet på vistelse och förvärvsarbete i
Sverige begränsas till ett år i fråga om andra utlänningar än flyktingar och
därmed jämställda, vilka även i fortsättningen bör vara undantagna från
tillämpning av karenstidsregeln. Utskottet tillstyrker följaktligen motionen
1972: 965 i denna del.

I motionen 1972:965 föreslås också att hemarbete skall jämställas
med annat arbete vid bedömningen av rätt till studiestöd. Vid prövning
av ansökningar om rätt till studiestöd tillämpar delegationen för
utländska studerande, enligt vad utskottet inhämtat, den ifrågavarande
föreskriften på det sättet att den sökande får tillgodoräkna sig den tid
han eller hon ägnat vård av egna barn i hemmet. I motionen framhålls att
kulturmönstret inom många invandrargrupper ofta hindrar en gift kvinna
att söka sig ut på arbetsmarknaden och att arbetstillfälle inte alltid
kunnat erbjudas en gift kvinna på samma ort som maken, även om hon
skulle önskat arbete. Med hänsyn härtill delar utskottet motionärernas
uppfattning att hemarbete skall jämställas med förvärvsarbete vid
prövning av rätt till studiestöd oberoende av om det finns barn i hemmet
eller ej. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1972: 965 även i denna del.

SfU 1972:40

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med
”Utskottet behandlade” och slutar på s. 7 med ”motionen 1972: 1460”
bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller är det angeläget att främja ökad
invandring av studerande och grupper med högre utbildning. Våra högre
utbildningsanstalter bör i större utsträckning än vad som nu är fallet
kunna fungera som öppna och aktiva centra för ett vidgat kulturutbyte,
ökade forskningsinsatser i internationell samverkan och större internationell
förståelse över huvud taget. Inrättandet av gäststipendier får ses
som en välkommen insats i detta syfte. Som ytterligare stimulansåtgärd
bör dessutom övervägas att i viss utsträckning utvidga det studiesociala
stödet till andra grupper än dem som nu kan få studiestöd. Detta
förutsätter emellertid, som motionärerna påpekar, någon form av
reglering av antalet utländska studerande som vill påbörja sin vistelse här
med studier. Kommittén för utländska studerande lade 1969 fram ett
förslag härom, vilket i princip tillstyrktes av flera remissinstanser. Den
närmare utformningen av en sådan reglering bör dock övervägas av en
utredning.

Den nuvarande ordningen för handläggning av ärenden om studiestöd
åt utlänningar innebär i praktiken att antalet utländska studerande
kommer att regleras genom beslut angående studiestöd. I sitt remissyttrande
över det av kommittén för utländska studerande avgivna
utredningsförslaget förordade CSN statens invandrarverk som prövningsinstans
och framhöll att ärenden om rätt till studiestöd främst är av
invandringspolitisk natur. Mot bakgrund härav ansluter utskottet sig till
det i motionen 1972: 1460 framförda kravet att frågan om handlägg -ningsordningen bör bli föremål för förnyad utredning, varvid också
frågan om inrättande av besvärsmöjlighet bör prövas.

Som utskottet framhöll vid förra årets riksdag är det angeläget att det
sker en ökad satsning i fråga om studierådgivning och andra kurativa
åtgärder för utländska studerande. I prop. 1971:81 gjordes ett allmänt
uttalande att det fanns skäl för vidgade insatser på dessa områden men
framfördes inte något konkret förslag. Med tanke på de studiemisslyckanden
som förekommer bland utländska studerande bör denna fråga
utredas med sikte på snara förbättringar. I detta sammanhang bör också
erinras om att bristande framgång i studierna, liksom bristande social
anpassning över huvud taget, många gånger har sin orsak i otillräckliga
kunskaper i svenska. Även frågan om svenskundervisningen för utländska
studerande bör därför bli föremål för ytterligare överväganden.

Vad slutligen angår frågan om de nyinrättade gäststipendierna är det
otvivelaktigt så att dessa medfört en förbättring i jämförelse med tidigare
förhållanden men begränsningen till tre år framstår enligt utskottets
mening som alltför snäv. Syftet med stipendierna måste rimligen vara att

SfU 1972:40

ge den studerande ekonomiska möjligheter att avlägga akademisk
examen. Detta torde knappast vara möjligt med denna tidsbegränsning,
eftersom ett av de tre åren torde gå åt till inhämtande av tillfredsställande
kunskaper i svenska. Även på denna punkt vill utskottet förorda
ytterligare utredning.

dels att utskottet bort hemställa

1. under punkten 1.

att riksdagen med anledning av motionen 1972:965 uttalar
att som villkor för studiestöd till andra utlänningar än
flyktingar och därmed jämställda skall fr. o. m. den 1 januari
1973 gälla att vederbörande vistats och förvärvsarbetat i
Sverige under ett år samt att vid denna bedömning hemarbete
skall jämställas med förvärvsarbete,

2. under punkten 2.

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1460 hos Kungl.
Maj: t anhåller om en utredning med uppgift att framlägga
förslag rörande den framtida utformningen av utländska
medborgares studiemöjligheter i Sverige.