Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 37 år 1972

SfU 1972:37

Nr 37

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion
om ändrade regler för frivillig pensionsförsäkring.

Motionen

I motionen 1972: 81 av herr Taube (fp) hemställs i fråga om den frivilliga
pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket

1) att tariff T 3 (temporär ålderspension) kompletteras med avgiftsåterbetalning
vid dödsfall enligt samma regler som gäller i fråga om
tariff R 3 (livsvarig ålderspension med avgiftsåterbetalning);

2) att multiplikationsfaktorn för den högsta avgiftsinbetalningen enligt
tarifferna T 3, U 3 (livsvarig ålderspension utan avgiftsåterbetalning)
och R 3 höjs från 1 000 kr. till 1 500 kr. för levnadsår;

3) att de högsta avgiftsinbetalningar som sker efter 67 års ålder
får göras med så stora belopp att den totala pensionen från den frivilliga
pensionsförsäkringen blir högst 9 000 kr. per år mot nu gällande högst
6 000 kr. per år.

Socialförsäkringsutskottet har inhämtat yttrande över motionen från
riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser

Riksförsäkringsverket tillhandahåller med stöd av bestämmelse i 22
kap. AFL några former av frivillig pensionsförsäkring. Genom inbetalning
av avgifter kan man hos verket försäkra sig för temporär eller
livsvarig ålderspension som komplement till de pensionsförmåner den
obligatoriska försäkringen ger. Försäkringen, som alltsedan 1963 är
inordnad under lagen om allmän försäkring, vilar på premiereservmetoden
och är i princip jämförlig med de pensionsförsäkringar som
enskilda försäkringsbolag meddelar. Rätten att teckna frivillig pensionsförsäkring
hos riksförsäkringsverket är f. n. förbehållen svenska medborgare.
Genom beslut av årets riksdag kommer emellertid fr. o. m. den
1 januari 1973 även här i riket bosatt utlänning att ha rätt att teckna sådan
försäkring. Huvudbestämmelserna om den förevarande försäkringen
finns i kungörelsen (1962: 521) om frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket
och innebär bl. a. följande.

Frivillig pensionsförsäkring i form av temporär ålderspension (T 3)
ger pension före 67 år och innefattar inte återbetalning av avgifterna
vid dödsfall. Försäkringen kan tas ut från tidigast 55 års ålder och

Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 37

SfU 1972:37

senast då den försäkrade fyller 65 år. Avgift till försäkring för temporär
ålderspension får erläggas t. o. m. den månad då man fyller 65 år.

I fråga om livsvarig ålderspension föreligger valmöjlighet mellan försäkring
utan avgiftsåterbetalning vid dödsfall (tariff U 3 och tariff O 3)
och försäkring med sådan avgiftsåterbetalning (tariff R 3). Sistnämnda
försäkring innebär att, om den försäkrade avlider innan han börjat lyfta
pensionen, de efterlevande får ut hela den avgiftssumma som betalats
in, dock utan ränta. Har pensionen utbetalats för kortare tid än fem år,
får de efterlevande den inbetalade avgiftssumman minskad med 1/60
för varje månad som premierna utgått. Om den avlidne vid sin död
uppburit pension i fem år eller mer blir det alltså ingen avgiftsåterbetalning.

För livsvarig pension enligt tarifferna U 3 och R 3 kan avgifter
inbetalas t. o. m. den månad då man fyller 67 år. Pension enligt dessa
båda tariffer kan tas ut tidigast fr. o. m. den månad då man fyller 55 år
och senast fr. o. m. den då man fyller 67 år. För livsvarig pension enligt
tariff O 3, avseende försäkring för åldringar, kan avgift erläggas fr. o. m.
månaden näst efter den man fyller 67 år. Sådan pension utgår alltid
fr. o. m. inbetalningsmånaden t. o. m. den månad då den försäkrade
avlider.

Vid försäkring för livsvarig pension med avgiftsåterbetalning anses i
beskattningshänseende 9/10 utgöra pensionsförsäkring, vilken i sin
helhet får dras av i självdeklarationen, och 1/10 kapitalförsäkring. Denna
är avdragsgill endast inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget
(f. n. 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för två sammanlevande
makar).

Avgiftsinbetalningama till den frivilliga pensionsförsäkringen är inte
fixerade till vissa belopp varje år. Insättningarna kan varieras i princip
hur som helst och varje inbetalning ger rätt till en bestämd pension.
Dock gäller vissa begränsningsregler. Det belopp som man före 67 års
ålder får betala in under ett kalenderår får, tillsammans med tidigare
erlagda avgifter, inte överstiga 1 000 kr. multiplicerat med det antal
levnadsår man uppnår året efter betalningsåret. Det år man fyller 60 år
får man alltså betala in högst så mycket att det inbetalade beloppet tillsammans
med tidigare erlagda avgifter uppgår till 61 000 kr.

Efter den månad man fyller 67 år får man inte göra inbetalningar
med större belopp än att den totala pensionen från den frivilliga pensionsförsäkringen
blir högst 6 000 kr. om året.

Livförsäkringsskattekommittén

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för
finansdepartementet i december 1971 en utredning med uppgift att

SfU 1972:37

överse beskattningen av livförsäkringstagare m. m. Utredningen, som
antagit benämningen livförsäkringsskattekommittén, skall i första hand
undersöka möjligheterna att begränsa begreppet pensionsförsäkring i
beskattningshänseende och därmed rätten till avdrag för sådan försäkring
samt åstadkomma i modem bemärkelse rättvisa och praktiskt
användbara beskattningsregler på området.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket uppger i sitt remissyttrande, att avgiftsinbetalningama
till den frivilliga pensionsförsäkringen brakar hålla sig tämligen
konstant omkring 11—13 milj. kr. per år, att till försäkringen f. n.
är anslutna omkring 70 000 personer, av vilka 22 000 nu uppbär pension,
att genomsnittspensionen för det stora flertalet försäkrade håller
sig något under 1 000 kr. per år och att den övervägande delen av de
försäkrade — omkring 98 % — är anslutna till någon av de frivilliga
försäkringsformer som omfattar livsvarig ålderspension.

I fråga om det i motionen framställda yrkandet att temporär ålderspension
— i likhet med vad som gäller i fråga om de livsvariga pensionerna
— skall kunna innefatta avgiftsåterbetalning vid dödsfall framhåller
verket bl. a.

Behovet av en frivillig statlig temporär ålderspensionsförsäkring med
avgiftsåterbetalning vid dödsfall torde i nuvarande läge inte kunna anses
särskilt angeläget. Pensionerna vid temporära försäkringar utgår i allmänhet
under relativt kort tid. Försäkringsmomentet i den föreslagna
försäkringsformen skulle därför i flertalet fall bli obetydligt med endast
ränta på avgifterna som riskinsats. Exempelvis skulle en bankinsättning
ofta i stort sett kunna tjäna samma syfte som en inbetalning till försäkringen.

Vidare måste beaktas att den avsedda försäkringsformen skulle kunna
bli svårhanterlig i beskattningsavseende. Vid försäkring för livsvarig
pension med avgiftsåterbetalning vid dödsfall skall varje försäkring enligt
kommunalskattelagen delas upp i en del utgörande pensionsförsäkring
och en del som utgör kapitalförsäkring. Som en följd av att pensionsåldern
inom den frivilliga statliga pensionsförsäkringen inom vissa gränser
är valfri, kan nämnda uppdelning inte ske på ett helt entydigt sätt.
Enligt föreskrift av Kungl. Maj:t tillämpas därför vid uppdelningen för
närvarande ett genomsnittsförfarande, innebärande att 90 % av avgiften
betraktas som avgift för pensionsförsäkring (och medför avdragsrätt vid
beskattningen utan beloppsgräns) och 10 % som avgift för kapitalförsäkring.
Även för temporär försäkring med avgiftsåterbetalning vid
dödsfall skulle något slags uppdelning i nämnda hänseende behöva ske.
Ovisst torde vara om även därvid ett motsvarande schablonmässigt förfarande
kan tillämpas. Varom ej, kan förutsättas att försäkringen skulle
komma att medföra administrativa komplikationer.

I fråga om maximibeloppet för inbetalning av avgifter till den frivilliga
pensionsförsäkringen uttalar riksförsäkringsverket att nuvarande

SfU 1972:37

bestämmelser om sådant belopp trädde i kraft den 1 mars 1956 och att
sedan dess levnadskostnaderna stigit. Enligt konsumentprisindex utgjorde
stegringen från mars 1956 till januari 1972 ungefär 90 %. I samband
härmed tredubblades inbetalningarnas genomsnittliga storlek mellan
åren 1956 och 1963. Mellan 1963 och 1970 ökade inbetalningarna
med 40 %. Antalet inbetalningar minskade däremot väsentligt i samband
med att tilläggspensioneringen genomfördes. För närvarande betalar
varje år något mer än 3 000 personer avgifter till den frivilliga
försäkringen. Uppskattningvis inemot 1 000 försäkrade har hittills gjort
inbetalningar som ligger nära eller tangerar nu gällande maximibelopp
och detta antal tenderar att öka.

Riksförsäkringsverket har för sin del ingen erinran mot att gällande
avgifts- och pensionsgränser omprövas. Med hänsyn till att den frivilliga
pensionsförsäkringen i hög grad torde vara beroende av den skattemässiga
behandlingen av avgifterna bör emellertid enligt verkets mening
en sådan omprövning anstå i avvaktan på resultatet av den tidigare omnämnda
livförsäkringsskattekommitténs arbete.

Utskottet

I den förevarande motionen framställs vissa yrkanden avseende den
frivilliga pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket. Denna försäkring
vilar på premiereservmetoden och är i princip jämförlig med de
pensionsförsäkringar som enskilda försäkringsbolag meddelar. Rätt att
teckna frivillig försäkring tillkommer svenska medborgare och — fr. o. m.
den 1 januari 1973 — här i riket bosatta utlänningar.

Den frivilliga statliga pensionsförsäkringen omfattar endast ålderspension.
Denna kan vara antingen temporär eller livsvarig. I fråga om
den temporära ålderspensionen gäller att de premier som inbetalats för
försäkringen inte kan återbetalas vid den försäkrades död. När det gäller
försäkring för livsvarig ålderspension föreligger däremot valmöjlighet
mellan försäkring utan och försäkring med avgiftsåterbetalning vid dödsfall.

1 motionen yrkas bl. a. att den temporära ålderspensionen skall kompletteras
med en försäkring som möjliggör återbetalning av premier vid
den försäkrades död. Motionären hänvisar till de diskussioner som förts
om en rörlig pensionsålder och menar att det är ett samhälleligt intresse
att uppmuntra en sådan form av frivillig statlig pensionsförsäkring.

Riksförsäkringsverket som yttrat sig över motionen har uppgivit att
avgiftsinbetalningen till den frivilliga statliga pensionsförsäkringen tämligen
konstant brukar hålla sig omkring 11—13 milj. kr. per år, att till
försäkringen f. n. är anslutna omkring 70 000 personer, av vilka
22 000 nu uppbär pension, att genomsnittspensionen för det stora flertalet
försäkrade håller sig något under 1 000 kr. per år och att den

SfU 1972:37

övervägande delen av de försäkrade, eller omkring 98 %, är anslutna
till någon av de frivilliga försäkringsformer som omfattar livsvarig
ålderspension. Verket anser för sin del inte att behovet av en frivillig
statlig temporär ålderspensionsförsäkring med avgiftsåterbetalning vid
dödsfall är särskilt angeläget. Till stöd för denna uppfattning framhåller
verket att pensionerna vid temporära försäkringar i allmänhet utgår
under relativt kort tid och att försäkringsmomentet i den av motionären
föreslagna försäkringsformen därför i flertalet fall skulle bli obetydligt
med endast räntan på avgifterna som riskinsats. En bankinsättning skulle
enligt verkets mening ofta kunna tjäna i stort sett samma syfte som en
premieinbetalning. Mot en temporär försäkring med avgiftsåterbetalning
vid dödsfall talar enligt verkets uppfattning också administrativa skäl.
Verket hänvisar till att vid frivillig statlig försäkring för livsvarig ålderspension
f. n. tillämpas ett förfarande som innebär att 90 % av avgiftsinbetalningen
betraktas som avgift för pensionsförsäkring, vilken i sin
helhet är avdragsgill vid beskattningen, medan 1/10 hänförs till kapitalförsäkring
och alltså endast får dras av inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget
(250 kr. för ensamstående och 500 kr. för sammanlevande
makar). Verket menar att även en temporär ålderspensionsförsäkring
med avgiftsåterbetalning vid dödsfall på samma sätt som en motsvarande
försäkring för livsvarig pension skulle behöva uppdelas i en pensionsförsäkrings-
och en kapitalförsäkringsdel och ifrågasätter om därvid
samma schablonmässiga förfarande skulle kunna tillämpas som i fråga
om den livsvariga ålderspensionsförsäkringen.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de av riksförsäkringsverket
framförda synpunkterna. Av de uppgifter som lämnats av verket framgår
att den frivilliga statliga pensionsförsäkringen till helt övervägande
del används för att teckna livsvariga pensioner och att de pensioner
som tecknas är av blygsam omfattning belopps- och antalsmässigt. Utskottet
anser därför att den temporära ålderspensionen inom den statliga
frivilliga pensionsförsäkringen inte behöver kompletteras på det sätt
motionären yrkar. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen
i berörda del.

Avgiftsinbetalningama till den frivilliga statliga pensionsförsäkringen
är inte fixerade till vissa bestämda belopp per år. Den som tecknar en
försäkring kan variera insättningsbeloppen efter eget skön, och varje
inbetalning anses i princip som en avslutad försäkring vilken ger en
bestämd pension. Vissa maximigränser gäller emellertid i fråga om de
avgiftsinbetalningar som får göras under ett år. Före 67 års ålder får
en försäkrad betala in högst ett belopp som — tillsammans med tidigare
erlagda avgifter — motsvarar 1 000 kr. multiplicerat med det antal levnadsår
den försäkrade uppnår året efter inbetalningsåret; det år den
försäkrade fyller 50 år får inbetalningar alltså göras med högst 51 000

SfU 1972:37

kr. Efter 67 års ålder får inbetalningar inte göras med större belopp än
att den totala pensionen blir högst 6 000 kr. om året.

I motionen framhålls att realvärdet av utgående pensioner sänkts
avsevärt genom penningvärdeförsämringen under det senaste decenniet.
Detta skulle enligt motionärens mening delvis kunna rättas till genom
en höjning med 50 % av de beloppsgränser som nu gäller. Han yrkar
därför att en försäkrad före 67 års ålder skall kunna under ett år betala
in ett belopp som — tillsammans med tidigare erlagda avgifter — motsvarar
1 500 kr. multiplicerat med den levnadsålder den försäkrade uppnår
året efter inbetalningsåret. Efter 67 års ålder bör så mycket kunna
inbetalas att pensionen blir 9 000 kr. om året.

Riksförsäkringsverket har i sitt remissyttrande uppgivit att det för
sin del inte har någon erinran mot att gällande avgifts- och pensionsgränser
omprövas. Verket erinrar emellertid om att frågan om livförsäkringstagares
beskattning f. n. är föremål för utredning och menar att
man bör avvakta resultatet av denna utredning innan man överväger
ändringar av den art motionären aktualiserat.

Nu gällande maximigränser för avgiftsinbetalning till den frivilliga
statliga pensionsförsäkringen fastställdes redan 1956. Med hänsyn till
penningvärdeförändringen under de mer än 16 år som dessa avgiftsgränser
tillämpats — riksförsäkringsverket har angett att stegringen av
konsumentprisindex under den aktuella tiden kan beräknas till ca 90 %
— finns det enligt utskottets mening anledning ompröva de beloppsgränser
som gäller för avgiftsinbetalningama. Som riksförsäkringsverket
framhållit är frågan om beskattning av livförsäkringstagare f. n. föremål
för utredning. Utredningen, som antagit benämningen livförsäkringsskattekommittén,
har till främsta uppgift att söka åstadkomma en
beloppsmässig begränsning av rätten till avdrag för försäkringspremier
och därigenom motverka att bestämmelserna om beskattning av frivilliga
pensionsförsäkringar utnyttjas i skatteundandragande syfte.

Enligt utskottets mening bör den i motionen aktualiserade frågan,
som ju även den berör rätten till avdrag för försäkringspremier, prövas
av livförsäkringsskattekommittén. Förutom att det givetvis är till fördel
att skilda former av frivilliga pensionsförsäkringar behandlas i ett sammanhang
bör kommittén genom sitt arbete ha särskilda förutsättningar
att föreslå skäliga maximigränser för sådana avgiftsinbetalningar som
åsyftas i motionen.

På grund av det anförda anser utskottet sig böra förorda att motionen
såvitt den rör den nu behandlade frågan överlämnas till livförsäkringsskattekommittén.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär att motionen
1972: 81, i vad den avser frågan om årliga avgiftsinbetal -

SfU 1972:37

ningar till den frivilliga statliga pensionsförsäkringen, överlämnas
till livförsäkringsskattekommittén,

2) att riksdagen avslår motionen 1972: 81, i vad den innehåller
yrkande om komplettering av nämnda pensionsförsäkring med
en temporär ålderspension som innefattar avgiftsåterbetalning
vid dödsfall.

Stockholm den 14 november 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar

TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herr Fredriksson (s), frökan Sandell (s), herrar Ringaby (m),
Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm
(s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson
(s), Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell
(s), Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).