Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 31 år 1972

SfU 1972:31

Nr 31

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om placering
i högre sjukpenningklass under pågående sjukdom.

Motionen

I motionen 1972:972 av fru Håvik m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär förslag till ändrade bestämmelser om placering i
sjukpenningklass, innebärande att sjuka under pågående sjukdom skall
kunna placeras i högre sjukpenningklass ”med hänsyn till löneutvecklingen
i vederbörandes yrke”.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen om allmän försäkring (AFL) skall den som är bosatt i
Sverige vara inskriven hos allmän försäkringskassa från och med den
månad han fyller 16 år. Den som är inskriven hos försäkringskassa är vid
sjukdom berättigad till sjukvårdsersättning och, om han är placerad i
sjukpenningklass, sjukpenning. Beslut om placering i sjukpenningklass
fattas i samband med inskrivningen. Om förutsättningar för placering i
viss sjukpenningklass inte föreligger ”nollklassas” den försäkrade. Detta
innebär att han vid sjukdom inte får någon sjukpenning men är berättigad
till sjukvårdsersättning.

Om den försäkrade placeras i sjukpenningklass får han rätt till dels
grundsjukpenning med sex kr. per dag dels, om han är placerad i någon av
klasserna 3—21, tilläggssjukpenning med ett visst belopp per dag enligt en
stigande skala. Såväl grund- som tilläggssjukpenning utgår som regel
fr. o. m. dagen efter insjuknandet. I fråga om den som har inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning gäller dock att den försäkrade har
möjlighet att välja en försäkringsform, som innebär att tilläggssjukpenning
utgår först efter en karenstid om 3, 33 eller 93 dagar.

Placering i sjukpenningklass skall omprövas bl. a. när den försäkrades
inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för klassplaceringen.
Den försäkrade är skyldig att anmäla sådan inkomständring så snart ske
kan och senast inom två veckor. Ändring av klassplaceringen sker vid det
första månadsskiftet efter det kassan beslutat om klassändring. Som
beslutsdag anses i praxis anmälningsdagen. Från denna regel finns ett
viktigt undantag. Om den försäkrade vid detta månadsskifte lider av
sjukdom, som medför förlust av minst halva arbetsförmågan, får
sjukpenningklassen i princip inte ändras förrän sjukdomstillståndet
upphört. I sådana fall gäller klassändringen först från och med dagen

1 Riksdagen 1972. 11 sami Nr 31

SfU 1972:31

efter den sista sjukdagen.

Nu angivna regler om ändring av sjukpenningklass under pågående
sjukdom gäller med vissa undantag även vid sjukdom, som föranletts av
yrkesskada, under de första 90 dagarna efter det skadan inträffade.
Under denna tid, den s. k. samordningstiden, regleras nämligen i princip
yrkesskada enligt samma grunder som gäller vid sjukdom i allmänhet. Om
den av yrkesskadan föranledda sjukdomen varar längre utgår emellertid
ersättning enligt reglerna i lagen om yrkesskadeförsäkring (YFL). Efter
samordningstidens utgång kan sjukpenningen höjas.

Placeringen i sjukpenningklass är avgörande inte bara för storleken av
den försäkrades sjukpenning utan också för beräkningen av hans
sjukförsäkringsavgift. I denna ingår avgifter för sjukvårdsersättning, för
grundsjukpenning och för tilläggssjukpenning. Avgiften för grundsjukpenning
beräknas särskilt för varje månad under vilken den försäkrade
varit placerad i sjukpenningklass och avgiften för tilläggsjukpenning för
varje månad under vilken den försäkrade varit placerad i sjukpenningklass
3 eller högre. Detta innebär att sjukförsäkringsavgiftens storlek påverkas
av ändringar i den försäkrades inkomster, vilket i sin tur medför att det är
av väsentlig betydelse för avgiftsberäkningen att den försäkrade anmäler
inkomständringar till försäkringskassan. Om den försäkrade utan giltigt
skäl underlåter att anmäla sådan ändring i inkomstförhållandena, som är
av betydelse för placeringen i sjukpenningklass, kan sjukpenningen dras
in eller nedsättas.

Tidigare riksdagsbehandling

I två likalydande motioner till 1969 års riksdag hemställdes att AFL
skulle ändras på sådant sätt att placering i högre sjukpenningklass vid
höjd inkomst skulle ske vid det månadsskifte som inträffade närmast
efter det arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller yrkesskada föranlett
inkomstbortfall under minst 30 dagar. Andra lagutskottet uttalade i sitt
utlåtande 1969:48 bl. a.:

De nuvarande reglerna om tidpunkten för ändring av sjukpenningklass
kan vid långtidssjukdom leda till otillfredsställande resultat för den
enskilde. Detta gäller inte minst i de fall, då en person första gången går
ut i förvärvslivet eller då han på grund av studier eller av annan anledning
under en längre tid inte haft arbetsinkomst. Utskottet anser därför, i
likhet med de remissinstanser som yttrat sig över motionerna, riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet, att lagen om allmän försäkring
bör ändras i det aktuella avseendet. Det bör således göras möjligt för
den som iakttagit sin skyldighet att anmäla inkomständring att bli
inplacerad i högre sjukpenningklass även om han efter anmälningen
drabbas av sjukdom som varar vid närmaste månadsskifte.

På utskottets hemställan beslöt riksdagen att i skrivelse till Kungl.
Maj:t ge till känna vad utskottet anfört om ändring av sjukpenningklass
under sjukdom.

Kungl. Maj:t uppdrog sedermera åt riksförsäkringsverket att verkställa
utredning av den i utlåtandet behandlade frågan.

SfU 1972:31

Utredningsförslag

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket har den 11 april 1972 till Kungl. Majit
överlämnat utredning och förslag rörande frågan om tidpunkt för
placering i sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring.

Riksförsäkringsverket framhåller i betänkandet att sjukpenningskyddet
vid inkomstbortfall på grund av sjukdom så nära som möjligt bör vara
anpassat till de försäkrades aktuella inkomstförhållanden. Verket diskuterar
möjligheten att låta en klassändring, som föranletts av anmälan om
inkomst eller höjd inkomst, bli gällande redan dagen efter den då
anmälningen inkommit till försäkringskassan. Verket menar dock att en
så långtgående regel inger sådana betänkligheter att den inte bör införas.
En dylik regel skulle kunna leda till att intresset för att anmäla
inkomständringar uppmjukades i alltför hög grad. En viss karenstid för
inplacering i ny sjukpenningklass är därför enligt verkets mening
erforderlig. I valet mellan olika karenstider konstaterar verket till en
början att en så lång karenstid som 90 dagar — den tid efter vilken
yrkesskadeförsäkringens högre sjukpenning kan slå igenom — inte
erfordras. Karenstiden bör å andra sidan vara minst 30 dagar.

I sin följande diskussion om konstruktionen av karenstiden har verket
två alternativ. Enligt det ena skulle klassändring få verkan först från det
månadsskifte som inträffar efter det sjukpenning uppburits under minst
30 dagar. Det andra alternativet innebär att man skulle gå ifrån systemet
med klassändring vid månadsskifte och att klassändringen skulle medföra
ändrad sjukpenning redan fr. o. m. dagen efter det sjukpenning uppburits
under 30 dagar. För det första alternativet talar enligt verket att det
knappast skulle innebära någon större försvagning av intresset för att
anmäla inkom ständ ringar. Mot detta förslag anför verket å andra sidan
att karenstiden skulle bli varierande. Dess längd skulle bli beroende av om
ett sjukdomsfall inträffade i början eller slutet av en månad. Det andra
alternativet skulle medföra att väntetiden för klassändring blev lika lång i
sådana fall och att den i regel skulle bli kortare och därmed förlusten för
den försäkrade mindre än enligt det första alternativet. Verket påpekar
att den försäkrades intresse av att anmäla inkomständring visserligen
skulle bli något svagare enligt det andra alternativet men att den tid,
varunder den försäkrade skulle gå förlustig den högre sjukpenningen,
torde räcka för att det inte skulle anses lönande att underlåta anmäla
höjd inkomst. Verket stannar för det senare alternativet och uttalar
sammanfattningsvis bl. a.:

Under åberopande av vad här anförts förordar riksförsäkringsverket en
modifiering av den i 3 kap. 5 § tredje stycket AFL stadgade huvudregeln
att placering i sjukpenningklass inte får ändras under tid då den
försäkrade lider av sjukdom som avses i 7 § samma kapitel. Huvudregeln
bör ändras så att, när försäkrad anmält inkomstökning men därav
föranledd placering i högre sjukpenningklass på grund av efter anmälningen
inträffande sjukdom inte träder i kraft vid påföljande månadsskifte,
klassplaceringen skall träda i tillämpning dagen efter det att

SfU 1972:31

sjukpenning utgått under en väntetid av 30 dagar. Detsamma bör gälla
när någon anmält inkomständring efter inträffad sjukdom men iakttagit
den i 3 kap. 6 § föreskrivna tiden för anmälan om inkomständring. Dessa
regler bör vara tillämpliga även på försäkrad — med eller utan
anställningsinkomst — som i fråga om tilläggssjukpenning som svarar mot
inkomst av annat förvärvsarbete än anställning har en karenstid av 3, 33
eller 93 dagar. För försäkrad som vid tidpunkten för anmälan om
inkomst inte var placerad i sjukpenningklass utan endast sjukvårdsförsäkrad,
förordar verket att motsvarande inplacering skall ske efter det att
sjukdom, som avses i 7 § samma kapitel, föranlett inkomstbortfall under
30 dagar i en följd.

Verket uttalar avslutningsvis att dess förslag om tidpunkt för placering
i ny sjukpenningklass bör beaktas av sjukpenningutredningen i dess
arbete med att undersöka förutsättningarna för att inordna sjukpenningen
i beskattningssystemet.

Sjukpenningutredningen

Den år 1970 tillsatta sjukpenningutredningen har i september 1972
avlämnat sitt betänkande ”Beskattade förmåner vid sjukdom och
arbetslöshet m. m.” (SOU 1972:60). Utredningen har enligt direktiven
haft att utreda de tekniska förutsättningarna för att inordna sjukpenning
vid sjukdom och yrkesskada samt vissa andra förmåner i beskattningssystemet.

Utredningen har funnit att en övergång till beskattade förmåner är
möjlig. Skatteplikten bör enligt utredningen omfatta bl. a. sjukpenning
enligt AFL och YFL, dock med undantag av sjukpenning från hemmamakeförsäkringen
och den frivilliga sjukpenningförsäkringen. Utredningens
förslag innebär att sjukpenningen anknyts direkt till den hos
försäkringskassan registrerade årsinkomsten utan användning av sjukpenningklasser.
Sjukpenningen bör utgå som en viss procentuell andel av
den för dag räknat bortfallna inkomsten. Utredningen anser att en
kompensationsnivå om 90 % av inkomstbortfallet är lämplig. Sjukpenningen
per dag skulle således komma att uppgå till 1/365 av 90 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten.

För att den hos försäkringskassan registrerade inkomsten skall bli så
rättvisande som möjligt föreslås att kassan genom förfrågningar hos de
försäkrade och på annat lämpligt sätt införskaffar uppgifter om inkomständringar
och andra omständigheter av betydelse för sjukpenningens
storlek. De försäkrade skall enligt förslaget årligen lämna aktuella
inkomstuppgifter och därutöver liksom hittills ha rätt och skyldighet att
till kassan anmäla inkomständringar av betydelse.

I fråga om tidpunkten för ändring av sjukpenninggrundande inkomst
föreslår utredningen en väntetid av 15 dagar från anmälningen om
inkomständring. Detta innebär att det nuvarande förbudet mot ändring
av sjukpenningens storlek under sjukdom upphävs. Sedan 15 dagar gått
efter det anmälan om ändrad inkomst kommit in till försäkringskassan
skall sjukpenningen alltid grundas på den nya inkomsten. När sjukpenninggrundande
inkomst fastställs i samband med inskrivning i försäkringskassa
bör enligt utredningen dock inkomsten liksom nu gälla fr. o. m.
dagen för inskrivningen.

SfU 1972:31

Remissyttranden

Försäkringskasseförbundet ställer sig positivt till motionsyrkandet och
framhåller att erfarenheterna av klassplaceringssystemet, bl. a. i det
avseende motionärerna tar upp, talar för att en översyn bör komma till
stånd. Förbundet, som avgivit sitt yttrande i mars 1972, erinrar
emellertid om sjukpenningutredningens arbete och menar att motionen i
avvaktan på utredningens förslag inte bör medföra någon riksdagens
åtgärd.

Riksförsäkringsverket hänvisar i sitt remissyttrande till sitt ovan
redovisade betänkande, där vissa särskilda aspekter anläggs på den i
motionen upptagna frågan. Bland annat behandlas sådana fall då
inkomständringar kommer till stånd som följd av ändringar i kollektivavtal.
Verket framhåller att det inte torde komma i fråga att företa
retroaktiva klassändringar, även om avtalsuppgörelser i regel medför
retroaktiva lönelyft.

Utskottet

Den som är inskriven hos allmän försäkringskassa och är placerad i
sjukpenningklass erhåller vid sjukdom dels grundsjukpenning med sex kr.
per dag dels, om han är placerad i någon av sjukpenningklasserna 3—21,
tilläggssjukpenning med ett belopp som varierar mellan 1 och 46 kr. per
dag. Sjukpenning utgår som regel fr. o. m. dagen efter insjuknandet. I
fråga om den som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning
gäller dock att han har möjlighet att välja en försäkringsform, som
innebär att tilläggssjukpenning utgår först efter en karenstid om 3, 33
eller 93 dagar.

Placering i sjukpenningklass skall omprövas bl. a. när den försäkrades
inkomstförhållanden undergått ändring av betydelse för klassplaceringen.
Den försäkrade är skyldig att anmäla sådan inkomständring så snart som
möjligt och senast inom två veckor. Ändring av klassplacering sker vid
första månadsskiftet efter kassans beslut om ändring. Som beslutsdag
anses i praxis anmälningsdagen. Undantag från denna regel gäller
emellertid om den försäkrade vid det månadsskifte då ändringen skulle
träda i kraft, lider av sjukdom som medför förlust av minst halva
arbetsförmågan. Sjukpenningklassen får då inte ändras förrän sjukdomstillståndet
upphört. 1 sådana fall gäller klassändringen först från och med
dagen efter den sista sjukdagen.

Placeringen i sjukpenningklass är avgörande inte bara för sjukpenningens
storlek utan också för beräkningen av sjukförsäkringsavgift. Denna
påverkas av ändringar i den försäkrades inkomster, vilket innebär att det
också med hänsyn till sjukförsäkringsavgiftens storlek är betydelsefullt
att den försäkrade gör anmälan om ändrad inkomst.

I motionen framhålls att nuvarande regler om ändring av sjukpenningklass
medför att många försäkrade inte får den kompensation vid
sjukdom som de borde vara berättigade till. Särskilt långvarigt arbetsoför -

SfU 1972:31

mogna kan på grund av förbudet mot klassändring under pågående
sjukdom åsamkas betydande förluster. Motionärerna framhåller det
otillfredsställande i att den som är sjuk i samband med en avtalsuppgörelse
och därvid erhåller löneförhöjning inte kan få den högre sjukpenning
han på grund av avtalet blir berättigad till förrän sjukdomen upphört.
Motionen utmynnar i en hemställan om lagändring av innebörd att en
försäkrad skall kunna placeras i högre sjukpenningklass även under
pågående sjukdom.

Vid 1969 års riksdag väcktes motioner som syftade till att reglerna om
placering i sjukpenningklass skulle ändras på sådant sätt, att höjning
skulle kunna ske vid det månadsskifte som inträffade närmast efter det
arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller yrkesskada medfört inkomstbortfall
under minst 30 dagar. Andra lagutskottet uttalade i sitt av
riksdagen godkända utlåtande 1969:48 att reglerna om tidpunkt för
ändring av sjukpenningklass vid långtidssjukdom kunde leda till otillfredsställande
resultat. Utskottet ansåg att lagen om allmän försäkring borde
ändras i det aktuella avseendet, och Kungl. Maj:t uppdrog sedermera åt
riksförsäkringsverket att verkställa utredning av den i utlåtandet behandlade
frågan.

Riksförsäkringsverket har den 11 april 1972 till Kungl. Maj:t
överlämnat ett betänkande med förslag angående frågan om tidpunkt för
placering i sjukpenningklass. Verket framhåller att sjukpenningskyddet så
nära som möjligt bör vara anpassat till den försäkrades aktuella
inkomstförhållanden. Man diskuterar möjligheten att låta en klassändring
bli gällande redan dagen efter den då anmälan om höjd inkomst
inkommit till försäkringskassan. Verket anser dock att en så långtgående
regel inte bör införas utan att en karenstid om 30 dagar är erforderlig.
Konstruktionen av karenstiden kan enligt verket göras på två sätt.
Antingen kan ett beslut om klassändring träda i kraft vid det första
månadsskiftet efter det sjukpenning uppburits under minst 30 dagar eller
också kan beslutet medföra ändring av sjukpenningen redan fr. o. m.
dagen efter den då sjukpenning uppburits under 30 dagar. Verket anser
det senare alternativet vara att föredra.

Den år 1970 tillsatta sjukpenningutredningen, som utrett förutsättningarna
för att inordna bl. a. sjukpenning i beskattningssystemet, har i
september 1972 avlämnat sitt betänkande ”Beskattade förmåner vid
sjukdom och arbetslöshet m. m.” (SOU 1972:60). Utredningen föreslår
övergång till beskattning av ifrågavarande förmåner, bl. a. sjukpenning
med undantag av sjukpenning från hemmamakeförsäkringen och den
frivilliga sjukpenningförsäkringen. Utredningens förslag innebär att sjukpenningen
anknyts direkt till den hos försäkringskassan registrerade
inkomsten utan användning av sjukpenningklasser. I fråga om tidpunkten
för ändring av sjukpenninggrundande inkomst föreslår utredningen en
väntetid av 15 dagar från anmälningen om inkomständring. Detta innebär
att det nuvarande förbudet mot ändring av sjukpenningens storlek under
sjukdom upphävs. Sedan 15 dagar gått efter det anmälan om ändrad
inkomst kommit in till försäkringskassan skall sjukpenningen alltid

SfU 1972:31

grundas på den nya inkomsten. När sjukpenninggrundande inkomst
fastställs i samband med inskrivning i försäkringskassa skall dock
inkomsten enligt förslaget liksom nu gälla fr. o. m. dagen för inskrivningen.

I sitt yttrande över motionen ställer sig Försäkringskasseförbundet
positivt till yrkandet i motionen medan riksförsäkringsverket i sitt
remissyttrande hänvisar till sitt ovan redovisade betänkande.

Som framgår av den lämnade redogörelsen har den av motionärerna
upptagna frågan behandlats i såväl riksförsäkringsverkets utredning som
sjukpenningutredningens betänkande. I båda betänkandena, som nu är
föremål för Kungl. Maj:ts prövning, har avgetts förslag som, om de
genomförs, innebär att syftet med motionen blir tillgodosett. Vid sådant
förhållande finner utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av
motionen inte är erforderlig.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1972:972.

Stockholm den 2 november 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c),
Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby* (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik
(s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Olsson i Stockholm*
(vpk), fröken Bergström (fp), herrar Signell (s) och Andersson i Ljung
(m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1729 S Stockholm 1972