Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 3 år 1972
SfU 1972:3
Nr 3
Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående.
Motionen
1 motionen 1972:992 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs ”att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller, att förslag till lösning av frågan om
sjukpenningförsäkring till vissa ensamstående snarast möjligt framlägges”.
Motionären behandlar reglerna för den s. k. hemmamakeförsäkringen
och gör gällande att det i vissa fall är socialt otillfredsställande att den
som inte längre uppfyller de i 3 kap. 2 § sista stycket lagen om allmän
försäkring angivna villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen
avförs från sjukpenningförsäkringen. Detta gäller enligt motionären t. ex.
änkor utan hemmavarande barn under 16 år och ensamstående med barn
som överskridit 16-årsgränsen.
Gällande bestämmelser
Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen omfattar dels försäkrad,
vars arbetsinkomst uppgår till minst 1 800 kronor per år, dels försäkrad,
vars årliga arbetsinkomst visserligen understiger nämnda belopp men som
faller under reglerna i 3 kap. lagen om allmän försäkring för tillhörighet
till den s. k. hemmamakeförsäkringen. Dessa regler, som tidigare avsåg
enbart s. k. hemmafruar, gäller fr. o. m. den 1 januari 1971 även manliga
försäkrade. Reglerna innebär att försäkrad, som ej fyllt 67 år och vars
årliga arbetsinkomst ej uppgår till 1 800 kronor, skall placeras i
sjukpenningklass 1, där sjukpenningen (= grundsjukpenningen) utgör 6
kronor per dag, under förutsättning antingen att den försäkrade är gift
och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i annat fall, att den
försäkrade stadigvarande sammanbor med barn under 16 år till honom
eller hans make eller med någon, med vilken den försäkrade varit gift
eller har eller har haft barn. Försäkrad, som ej längre uppfyller de angivna
villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen (och som ej heller
har förvärvsinkomst om minst 1 800 kronor), skall ej vidare omfattas av
sjukpenningförsäkringen. Han avförs från försäkringen vid månadsskiftet
närmast efter det anledning till ändringen uppkommit eller, i fall av
makes eller sammanboendes död, vid fjärde månadsskiftet efter dödsfallet.
Till hemmamakeförsäkringen anknyter en frivillig sjukpenningförsäkring
enligt bestämmelserna i 21 kap. lagen om allmän försäkring och
kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa.
Dessa bestämmelser innebär väsentligen att försäkrad som omfattas
1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 3
SfU 1972:3
2
av hemmamakeförsäkringen — eller som skulle ha tillhört denna om inte
hans inkomster utgjort hinder härför — kan teckna sig för ett
sjukpenningtillägg om lägst 1 krona och högst 9 kronor per dag, så att
den sammanlagda sjukpenningen blir högst 15 kronor per dag. Den som
avförs från hemmamakeförsäkringen förlorar rätten till fortsatt frivillig
sjukpenningförsäkring.
Den 31 december 1970 omfattade den dåvarande hemmafruförsäkringen
i runt tal 833 000 kvinnor medan antalet frivilligt sjukpenningförsäkrade
kvinnor — inklusive dem som ej omfattades av hemmafruförsäkringen
— uppgick till ca 180 000.
Tidigare riksdagsbehandling
Hemmafruförsäkringen omfattade då sjukförsäkringslagen trädde i
kraft endast sådana icke förvärvsarbetande kvinnor som var gifta och
sammanlevde med sin man. Genom lagändringar åren 1955, 1960 och
1962 utvidgades personkretsen för hemmafruförsäkringen till sin nuvarande
omfattning.
Krav på ändring av det villkor för tillhörighet till hemmafruförsäkringen
som hänför sig till barnets ålder (sextonårsgränsen) har väckts i
motioner åren 1962 och 1966 (2LU 1962:27, 1966:47). Motionerna
föranledde ingen åtgärd, men sistnämnda år uttalade utskottet att om det
blev aktuellt med en mera allmän omprövning av sextonårsgränsen
förutsatte utskottet att även den ifrågavarande regeln skulle övervägas.
Vid 1968 års riksdag väcktes motioner med yrkande att den frivilliga
sjukpenningförsäkringen skulle utsträckas till att omfatta vissa ytterligare
grupper, bl. a. kvinnor som tidigare inbegripits under hemmafruförsäkringen
men som inte längre uppfyllde villkoren för denna på grund av
makes död eller på grund av att hemmavarande barn uppnått 16 års ålder.
Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 49
bl. a. att önskemålet om översyn av sjukpenningreglema delvis torde bli
tillgodosett genom det utredningsarbete som pågick inom familjepolitiska
kommittén. Enligt utskottet fanns det anledning antaga att kommittén,
som enligt sina direktiv hade att ägna särskild uppmärksamhet
åt de ensamstående barnförsörjarna, skulle komma att pröva bl. a.
sextonårsgränsens betydelse inom sjukpenningförsäkringen. Även för
övriga i motionerna berörda grupper — kvinnor som ej längre uppfyllde
villkoren för hemmafruförsäkring på grund av makes död och hemmadöttrar
vilkas åldriga anhöriga avlidit — borde enligt utskottets mening
möjligheten att teckna frivillig sjukpenningförsäkring bli föremål för
utredning.
Riksdagen begärde i enlighet med utskottets hemställan att frågan om
vidgad möjlighet att teckna frivillig sjukpenningförsäkring skulle bli
föremål för utredning i enlighet med vad utskottet anfört. Kungl. Maj:t
överlämnade sedermera frågan till familjepolitiska kommittén.
I motioner till 1969 års riksdag hemställdes om utredning av frågan
SfU 1972:3
3
om utsträckning av hemmafruförsäkringen till att omfatta även änkor
och frånskilda utan minderåriga barn samt kvinnor med barn som
överskridit sextonårsgränsen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 29
hänvisade andra lagutskottet till att ifrågavarande problem redan var
föremål för utredning inom familjepolitiska kommittén och uttalade, att
det inte fanns anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan.
I en vid 1971 års riksdag väckt motion yrkades att riksdagen
skyndsamt skulle begära förslag till lösning av frågan om sjukpenningförsäkring
till sådana ensamstående som inte längre uppfyller villkoren för
tillhörighet till hemmamakeförsäkringen, t. ex. änkor utan hemmavarande
barn under 16 år eller ensamstående med barn över 16 år. I sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 3 hemställde socialförsäkringsutskottet
med hänvisning till det pågående utredningsarbetet att motionen inte
skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet
Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för den som är inskriven
vid allmän försäkringskassa omfattar dels försäkrad som har inkomst av
förvärvsarbete om minst 1 800 kronor om året, dels — enligt reglerna för
den s. k. hemmamakeförsäkringen — försäkrad under 67 år, vars inkomst
visserligen understiger detta belopp men som stadigvarande sammanbor
med make eller därmed jämställd person eller med eget eller makes barn
under 16 år. Den som är försäkrad enligt bestämmelserna för hemmamakeförsäkringen
har möjlighet att som komplement till den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen frivilligt försäkra sig för att erhålla visst
sjukpenningtillägg. När någon som åtnjuter hemmamakeförsäkring inte
längre uppfyller villkoren för att tillhöra denna, avförs han från
försäkringen och förlorar därmed också rätten till frivillig sjukpenningförsäkring.
1 förevarande motion uppmärksammas att villkoren för hemmamakeförsäkringen
är så konstruerade att bl. a. änkor utan hemmavarande barn
under 16 år och andra ensamstående med barn över 16 år inte får kvarstå
i sjukpenningförsäkringen, sedan maken avlidit respektive barnet överskridit
16-årsgränsen. Motionären anser det socialt otillfredsställande att
det allmänna försäkringsskyddet upphör i sådana fall och hemställer att
riksdagen begär att förslag till lösning av denna fråga snarast möjligt
framlägges.
Riksdagen har tidigare, senast förra året, haft att ta ställning till
motioner om utvidgning av sjukpenningförsäkringen till att omfatta även
de av motionären angivna grupperna. Den vid 1971 års riksdag väckta
motionen i detta ämne avslogs på hemställan av socialförsäkringsutskottet
med hänvisning till att frågan redan var föremål för utredning
inom familjepolitiska kommittén. Enligt vad utskottet inhämtat avser
kommittén att lägga fram sitt slutbetänkande under innevarande år. I
avvaktan härpå finns enligt utskottets mening inte anledning för
riksdagen att nu ta något initiativ i frågan.
SfU 1972:3
4
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1972:992.
Stockholm den 15 februari 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON
Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg
(s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell* (s), herrar Ringaby (m),
Andersson i Nybro* (c), Persson i Stockholm (s), fru Håvik (s), fröken
Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Olsson i Stockholm (vpk), fröken
Bergström (fp), herrar Lindström (s) och Andersson i Ljung* (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 72.725 S