Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 28 år 1972

SfU 1972:28

Nr 28

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om allmän
egenpension.

Motionen

1 motionen 1972:220 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs bl. a. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning om och förslag till en allmän
egenpension enligt de riktlinjer som skisseras i motionen.

Motionen behandlas i detta betänkande endast i vad den avser frågan
om en allmän egenpension. Yrkandet i motionen om rätt för hemmavarande
förälder att tillgodoräkna sig ATP-poäng för vård av barn under viss
ålder har utskottet behandlat i sitt betänkande 1972:15.

Paragrafhänvisningarna i det följande avser samtliga lagen om allmän
försäkring.

Gällande bestämmelser

Folkpensioneringen

Rätt till folkpension tillkommer varje svensk medborgare som är
bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år då han fyllde
62 år och för de fem åren närmast dessförinnan (5 kap. 1 §).
Ålderspension utgår i regel från 67 års ålder. Dess årsbelopp utgör 90 %
av basbeloppet för ogift och i regel 70 % av basbeloppet för gift
pensionsberättigad.

Förtidspension utgår till den vars arbetsförmåga på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är varaktigt nedsatt med minst hälften. I vissa fall kan förtidspension
enligt regler som trätt i kraft den 1 juli 1972 utgå vid varaktig
arbetslöshet utan särskild medicinsk prövning. Kan nedsättning av
arbetsförmågan inte anses varaktig utgår tidsbegränsad förtidspension i
form av sjukbidrag (7 kap. 1 §). Är arbetsförmågan nedsatt i sådan grad
att intet eller endast en ringa del återstår, utgår hel förtidspension. Är
arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än
hälften utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv
pension (7 kap. 2 §). Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet gäller
i övrigt samma regler som för ålderspension (7 kap. 4 §). Under vissa
förutsättningar utgår invaliditetsersättning (9 kap. 3 §).

Änkepension utgår enligt närmare bestämmelser i 8 kap. 1—4 §§ till
änka som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn
under sexton år eller som vid makens död fyllt 36 år och varit gift med

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 28

SfU 1972:28

2

honom minst fem år. Med änka jämställs under vissa förutsättningar
kvinna som utan äktenskap stadigvarande sammanbott med man som
sedan avlidit. Änkepensionens årsbelopp utgör normalt 90 % av basbeloppet.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen
utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960
är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under
tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen,
det s. k. garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet
utgör, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni
1959, en tredjedel och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli
1959—den 30 juni 1960, två tredjedelar av det belopp som skulle ha
utgått utan inkomstprövning.

Änkepension dras in, om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar ånyo
utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension
och änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner.
Fr. o. m. den månad då änkan fyller 67 år utbyts änkepensionen mot
ålderspension.

Barnpension tillkommer barn, vars far eller mor eller båda föräldrar
avlidit och som ej fyllt 16 år. Pensionens årsbelopp uppgår till 25 % eller,
om bägge föräldrarna avlidit, 35 % av basbeloppet (8 kap. 5-6 §§).

Tilläggsförmåner till folkpension är barntillägg, invaliditetstillägg,
pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (9 kap. 1,
2,4,5 §§).

Tilläggspensioneringen

Inom tilläggspensioneringen finns i fråga om ålder, nedsättning av
arbetsförmåga etc. som förutsättning för olika pensionsförmåner liknande
regler som inom folkpensioneringen (12—14 kap.). Medan pensionerna
inom folkpensioneringen utges med enhetsbelopp oberoende av tidigare
inkomster eller avgiftsbetalning, byggs pensionsrätten inom tilläggspensioneringen
upp genom förvärvsarbete individuellt för varje försäkrad. I
gengäld är rätten till tilläggspensionen ej knuten till medborgarskapsvillkor
eller villkor om fortsatt bosättning i Sverige.

Pensionsrätt inom tilläggspensioneringen byggs upp kalenderårsvis av
svenska medborgare och här bosatta utlänningar genom att inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas dem som
pensionsgrundande inkomst. Beräkning av pensionsgrundande inkomst
görs dock inte för år före 16 års ålder eller efter 65 års ålder och inte
heller för år då ålderspension eller förtidspension enligt AFL (1 kap. 3 §,
11 kap. 1 §) utgått.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit som arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänförs dock ej från en och
samme arbetsgivare åtnjuten lön som under året inte uppgått till 300 kr.

SfU 1972:28

3

Med inkomst av anställning kan, om parterna är ense, likställas ersättning
för arbete som försäkrad utfört för annans räkning utan att anställning
förelegat. Hänsyn tas som regel inte till ersättning från utomlands bosatt
arbetsgivare, utländsk juridisk person eller främmande makts beskickning
eller konsulat (11 kap. 2 §).

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses dels inkomst av rörelse som
bedrivs i Sverige, dels inkomst av här belägen jordbruksfastighet som
brukas av den försäkrade, dels — i den mån inkomsten inte är att hänföra
till inkomst av anställning — ersättning i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad för arbete för annans räkning. Inkomst som inte
uppgått till 500 kr. för år tas ej i beräkning (11 kap. 3 §).

Den pensionsgrundande inkomsten för ett år utgörs av summan av
inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete, varvid man
bortser från inkomstdelar som understiger det vid årets ingång gällande
basbeloppet (sådana inkomstdelar täcks av folkpensioneringen) eller
överstiger 7,5 gånger detta basbelopp (11 kap. 5 §). För varje år då
pensionsgrundande inkomst fastställs för försäkrad tillgodoräknas han
pensionspoäng som motsvarar den pensionsgrundande inkomsten dividerad
med det vid årets ingång gällande basbeloppet (11 kap. 6 §).

Inom ålderspensioneringen utgör pensionen 60 % av produkten av
basbeloppet för den månad som pensionen avser och medeltalet av de
pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng
tillgodoräknats för mer än 15 år, görs medeltalsberäkningen enbart på de
15 högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade
mindre än 30 år, sker en proportionell reduktion av pensionen.
Specialregler finns för fall då undantagande från tilläggspensioneringen
gällt under något år. Likaledes finns regler om minskning av pensionens
årsbelopp vid uttag från tidigare pensionsålder än 67 år (12 kap. 2 §).

I fråga om tilläggspension i form av förtidspension eller sjukbidrag
gäller samma regler som beträffande folkpensioneringen. En förutsättning
för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att den försäkrade
kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då
pensionsfallet inträffat (13 kap. 1 §).

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension
som skulle tillkomma den försäkrade från 67 års ålder. För beräkningen
gäller särskilda regler.

Beträffande familjepensionerna till efterlevande gäller att beräkningen
av pensionsbeloppet anknyter till det belopp som utgått eller skulle ha
utgått till den avlidne som egenpension inom förtids- eller ålderspensioneringen.
Om den avlidne vid dödsfallet var ålders- eller förtidspensionär,
avgörs således storleken av den efterlevandes pension i princip av
storleken av den utgående egenpensionen. I annat fall är utgångspunkten
den förtidspension som skulle ha utgått om rätt till sådan pension inträtt
vid tidpunkten för dödsfallet. Änkepensionens årsbelopp utgör 40 % av
den nämnda egenpensionens årsbelopp eller 35 % om efter den
försäkrade också finns pensionsberättigat barn. Barnpension tillkommer
försäkrads barn under 19 år och utgår, om någon samtidigt är berättigad

SfU 1972:28

4

till änkepension, med 15 % av egenpensionens årsbelopp och eljest med
40 % av detta belopp. Är barnen flera ökas barnpensionsbeloppet med
10 % för varje barn och det sammanlagda beloppet fördelas lika mellan
barnen (14 kap. 3 och 5 §§).

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är
någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form av
familjepension — t. ex. barnpension efter dels fader dels moder eller
änkepension och barnpension — utgår således endast den största av dessa
(14 kap. 7 §). En kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av
att hon samtidigt är berättigad till förtidspension eller ålderspension från
tilläggspensioneringen. Änkepension från folkpensioneringen kan däremot
aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtidspension eller
ålderspension.

Tidigare behandling

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner med yrkande om utredning av
frågan om en allmän egenpension. I motionerna pekades på den bristande
överensstämmelsen mellan familjepensionering enligt å ena sidan folkpensioneringens
och å andra sidan tilläggspensioneringens bestämmelser.
Motionärerna menade att självständig pensionsrätt borde tillerkännas
hemarbetande eller deltidsarbetande make och att änkepensionen borde
ersättas av en försörj arpension.

Andra lagutskottet framhöll (2LU 1966:53) att pensionsförsäkringskommittén
enligt sina direktiv hade att utreda frågan om änkepension
och hemställde därför att motionerna skulle överlämnas till denna
kommitté.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

År 1967 väcktes motioner vilka bl. a. syftade till likställdhet mellan
män och kvinnor i fråga om ekonomiskt skydd i socialförsäkringssystemet.
Enligt motionärernas mening borde familjeskyddet förbättras under
barnens uppväxt- och utbildningstid samt efterlevandeskyddet omprövas
och i första hand utformas som ett skydd för efterlämnade minderåriga
barn och deras vårdnadshavare.

1 sitt av riksdagen godkända utlåtande 1967:38 hemställde andra
lagutskottet att frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor i
socialförsäkringssystemet måtte bli föremål för särskild utredning.

Pensionsförsäkringskommittén

1 ett i mars 1971 avlämnat slutbetänkande ”Familjepensionsfrågor
m. m.” (SOU 1971:19) har pensionsförsäkringskommittén redovisat sina
överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem.
Kommittén har bl. a. undersökt i vad mån de skillnader mellan
kvinnor och män, som finns i de nuvarande bestämmelserna inom den
allmänna pensioneringen, fortfarande är motiverade mot bakgrund av de

SfU 1972:28

5

förändringar som ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kan
förutses i framtiden.

För att klargöra vilka familjepensionsbestämmelser som kan vara
ändamålsenliga i framtiden har kommittén undersökt de situationer, då
ett efterlevnadepensionsskydd är motiverat. Kommittén har funnit, att
de personer, som särskilt behöver ett sådant skydd är 1) minderåriga
barn, 2) försörjare till sådant barn samt 3) efterlevande som på grund av
ålder, hälsotillstånd eller av arbetsmarknad smässiga skäl har särskilda
svårigheter att få förvärvsarbete.

Kommittén anser att änkepensioneringen i framtiden, när kvinnorna i
högre grad än nu kan ägna sig åt förvärvsarbete, bör ersättas med dels en
utbyggd barnpensionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension
och dels särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av sin
ålder eller av andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. När
så skall kunna ske är det enligt kommitténs mening f. n. inte möjligt att
med bestämdhet förutsäga. Mot ett omedelbart slopande av änkepensioneringen
talar framför allt den omständigheten att denna pensionsform
fyller ett stort socialt behov.

För mera omedelbart genomförande har kommittén framlagt förslag
om införande av en särskild pensionsförmån benämnd barnpensionstillägg.
Syftet med denna förmån är främst att förbättra situationen för
änklingars familjer samt för familjer, där barnens föräldrar vid enderas
död inte var gifta. Vidare framläggs förslag om att åldersgränsen för
barnpension inom folkpensioneringen skall höjas från 16 till 18 år och att
nuvarande bestämmelser om hustrutillägg skall ges motsvarande tillämpning
beträffande män. I samband härmed föreslås att tillägget kallas
maketillägg.

Kommittén har också funnit, att redan nu kan fattas beslut om att
änkepension inom tilläggspensioneringen vid framtida pensionsfall icke
skall utgå till unga kvinnor utan barn. Den framlägger därför förslag om
att en nedre åldersgräns för rätt till änkepension till barnlösa änkor införs
inom tilläggspensioneringen och att denna gräns sätts vid 36 års ålder,
eller samma gräns som gäller inom folkpensioneringen.

Beträffande reglerna om barntillägg till ålders- eller förtidspension
föreslår kommittén den ändringen att sådant tillägg skall kunna utgå även
till gift kvinna, som uppbär egenpension, och kommittén framlägger
också förslag om borttagande av den s. k. sextioårsregeln, som innebär att
äktenskapet måste ha ingåtts före det mannen fyllt 60 år för att rätt till
änkepension inom tilläggspensioneringen skall föreligga.

SRJ 1972:28

6

Utskottet

I inledningen till detta betänkande har lämnats en redogörelse för de
regler som f. n. gäller inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.
Det yrkande i motionen 1972:220 som utskottet i detta
sammanhang har att behandla avser utredning om och förslag till en
allmän egenpension.

Som framgår av det föregående har pensionsförsäkringskommittén i
sitt slutbetänkande ”Familjepensionsfrågor m. m.”(SOU 1971:19), avlämnat
i maj 1971, redovisat sina överväganden i fråga om utformningen av ett
framtida familjepensionssystem. Kommittén har som sin mening uttalat
bl. a. att änkepensionen i framtiden bör ersättas med dels en utbyggd
barnpension, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension och
dels särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av sin ålder eller av
andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Kommittén har
också redovisat de skäl som enligt dess mening talar mot ett omedelbart
genomförande av en så genomgripande familjepensionsreform. Därvid
hänvisar kommittén framför allt till att änkepensioner i sin nuvarande
form fyller ett stort socialt behov, i vart fall så länge tillgången på
arbetstillfällen är relativt begränsad. För mera omedelbart genomförande
har kommittén framlagt ett flertal förslag, innebärande bl. a. att en
särskild pensionsförmån införs benämnd barnpensionstillägg, att åldersgränsen
för barnpension inom folkpensioneringen höjs från 16 till 18 år
och att nuvarande bestämmelser om hustrutillägg ges motsvarande
tillämpning beträffande män.

Motionärerna ansluter sig i huvudsak till ett familjepensionssystem
enligt de av pensionsförsäkringskommittén uppdragna riktlinjerna men
har i två avseenden en från denna avvikande mening. De kan inte dela
kommitténs uppfattning att barnavårdande arbete i hemmet inte skall
grunda rätt till ATP-poäng och de menar att redan nu ett konkret förslag
till nytt pensionssystem bör utarbetas och en tidsplan för dess genomförande
fastställas.

Frågan om rätt för förälder att tillgodoräkna sig ATP-poäng för vård
av barn under viss ålder har utskottet behandlat i sitt betänkande SfU
1972:15.

Vad beträffar frågan om utredning angående en allmän egenpension
och förslag till en sådan pension har, som redan nämnts, pensionsförsäkringskommittén
framlagt ett förslag, som enligt motionärernas mening i
huvudsak bör kunna läggas till grund för ett nytt familjepensionssystem.
Förslaget är f. n. föremål för Kungl. Maj:ts prövning. En reform av den
storleksordning det här gäller måste självfallet vägas mot andra angelägna
reformer inom den allmänna försäkringen och den torde - om än väl
motiverad — i varje fall inte kunna genomföras annat än etappvis och
under lång tid Det kan vid sådant förhållande inte anses lämpligt att i
nuläget föranstalta om ny utredning i syfte att utarbeta konkreta förslag
till bestämmelser och fastställa en tidsplan för deras genomförande.

Utskottet är således av den uppfattningen att det slutliga resultatet av

SfU 1972:28

7

pensionsförsäkringskommitténs arbete bör avvaktas innan man vidtar
åtgärder av det slag motionärerna föreslår.

Med det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1972:220, i vad den behandlas i
detta betänkande.

Stockholm den 2 november 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c),
Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby* (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i
Stockholm (s), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s),
Olsson i Stockholm* (vpk), fröken Bergström (fp) och herr Andersson i
Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering
Reservation

av herr Jonsson i Mora (fp) och fröken Bergström (fp) vilka
dels anfört följande:

Vi kan ansluta oss till den av utskottet framförda uppfattningen att en
reform av den storlek pensionsförsäkringskommittén föreslagit måste
genomföras etappvis. Det finns också anledning att räkna med en
betydande övergångstid. Den omständigheten att reformen måste genomföras
successivt utgör enligt vår mening dock inte skäl för att skjuta
beslutet om dess genomförande på framtiden.

Vi anser i stället att man snarast bör fatta konkreta beslut om en
sådan reform. Inte minst hänsynen till alla de, främst yngre, familjer som
skulle komma att beröras av reformen talar för att så sker.

Pensionsreglerna torde kunna utformas med utgångspunkt från de
riktlinjer som uppdragits av pensionsförsäkringskommittén. Samtidigt
bör en tidsplan för bestämmelsernas ikraftträdande utarbetas. Vi vill i
sammanhanget särskilt understryka att vi inte kan dela den av kommittén
framförda uppfattningen att barnavårdande arbete i hemmet inte skall
kunna grunda rätt till ATP-poäng.

Pensionsförsäkringskommittén har numera avslutat sitt arbete. Vi
föreslår därför att Kungl. Maj:t får i uppdrag att föranstalta om ny
utredning. Detta kan ske antingen genom tilläggsdirektiv till pensionsålderskommittén
eller genom att man tillsätter en särskild parlamentarisk
kommitté.

SfU 1972:28

8

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1972:220, i vad den
behandlas i detta betänkande, hos Kungl. Maj:t begär utredning
och förslag om en allmän egenpension enligt de riktlinjer
som skisserats i motionen.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1732 S Stockholm 1972