Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 25 år 1972

SfU 1972:25

Nr 25

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
förutsättningarna för rätt till studiemedel.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972:114 av herr Källstad (fp), vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om sådan komplettering av studiemedelsförordningen
att de juridik- och religionskunskapsstuderande, som är inskrivna
vid Lunds universitet men har sin undervisning förlagd till Göteborg vid
kurser administrerade av Stiftelsen kursverksamheten vid Göteborgs
universitet, Stiftelsen religionsvetenskapliga institutet och Svenska kyrkans
studieförbund, ges möjlighet att i fortsättningen erhålla statliga
studiemedel;

motionen 1972:456 av fru Sundberg m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförs om rätt till studiemedel.

I motionen 1972:456 föreslås - mot bakgrund av att juridik- och
religionskunskapsstuderande, som är inskrivna vid Lunds universitet men
följer undervisningen vid kurser i Göteborg, inte erhåller studiemedel —
att riksdagen beslutar att som definition av studerande vid universitet
eller annan läroanstalt skall för rätt till studiemedel gälla

1. att den studerande är inskriven vid läroanstalten,

2. att den studerande deltar i examination enligt de regler läroanstalten
fastställt för utbildningen.

Nuvarande ordning

Göteborgs universitet saknar juridisk fakultet. Den som vill studera för
jur.kand.examen måste skriva in sig vid någon av de juridiska fakulteterna
i Uppsala, Lund eller Stockholm. Juris studerande har dock haft
möjlighet att vid den samhällsvetenskapliga fakulteten i Göteborg följa
vissa kurser som ingår i juristutbildningen, nämligen den propedeutiska
kursen i juridik och kursen i företagsekonomi, som tillsammans kräver en
termins studier. Att detta varit möjligt beror på att kursfordringarna varit
desamma för pol.mag. och jur.kand.examen. Från och med höstterminen
1971 har emellertid den propedeutiska kursen vid samhällsvetenskapliga
fakulteten ersatts av en juridisk översiktskurs, som inte är jämställd med
den propedeutiska kursen, vilket medfört att juris studerande måste
genomgå den propedeutiska kursen på annat håll. Juris studerande har
dock från samma tidpunkt beretts tillfälle att vid samhällsvetenskapliga

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 25

SfU 1972:25

2

fakulteten i Göteborg följa den undervisning i nationalekonomi som
erfordras för jur.kand.examen.

I Göteborg anordnas sedan några år viss juristutbildning även utanför
universitetet i regi av Stiftelsen kursverksamheten vid Göteborgs universitet,
som är ett från universitet fristående organ. Dessa kurser är inte
statsunderstödda utan finansieras genom avgifter från de studerande. För
närvarande ges kurser i alla ämnen som ingår i jur.kand.examen med
undantag av företagsekonomi och nationalekonomi — vilka ämnen som
nyss nämnts kan studeras vid universitetet — och allmän rättslära. Det kan
påpekas att den undervisning i nationalekonomi för jurister som ges vid
universitetet delvis finansieras genom att kursverksamheten bidrar till
kostnaderna för lärare. Antalet elever vid kursverksamhetens kurser i
juridik uppgår innevarande termin till omkring 350. De som följer dessa
kurser är inte inskrivna vid Göteborgs universitet utan vid juridiska
fakulteten i Lund. Utbildningen grundar sig på ett omfattande samarbete
med fakulteten i Lund. Lärarna kommer till övervägande delen därifrån,
undervisningen motsvarar den som meddelas i Lund, tentamina är
samordnade med dem i Lund och anses gjorda vid juridiska fakulteten
där.

Vid Göteborgs universitet finns inte heller någon teologisk fakultet.
Sådan finns endast vid universiteten i Uppsala och Lund, där man också
kan studera religionskunskap vid de humanistiska fakulteterna. Detta
ämne är däremot inte representerat vid humanistiska fakulteten i
Göteborg. En motion med krav på att där anordna undervisning i ämnet
har avslagits av årets riksdag (UbU 1972:4). I Göteborg ges emellertid
sedan några år kurser i religionskunskap och vissa närliggande ämnen
utanför universitetet. Dessa anordnas som s. k. universitetscirklar i regi av
Stiftelsen religionsvetenskapliga institutet i Göteborg. Denna har enligt
sina stadgar till uppgift att verka som ett kurs- och forskningsorgan på
folkbildningsområdet i fråga om teologisk utbildning. Institutet är
inordnat under Sveriges kyrkliga studieförbund. Uppläggningen av
undervisningen sker i samråd med teologiska fakulteten i Lund. För
undervisningen anlitas också lärare därifrån. De studerande — f. n.
omkring 80 — är inskrivna vid humanistiska fakulteten i Lund och
tentamina anses gjorda där.

De studerande som följt nu angivna kurser och varit inskrivna vid
Lunds universitet har tidigare kunnat beviljas studiemedel av studiemedelsnämnden
i Lund. Denna praxis har emellertid, såsom redovisas i det
följande, numera ändrats så att studiemedel inte längre utgår för
ifrågavarande studier.

Gällande bestämmelser om studiemedel

Enligt 1 § studiemedelsförordningen (1964:401) utgår studiemedel till
den som bedriver studier vid de universitet, högskolor och övriga
läroanstalter eller utbildningslinjer, beträffande vilka Konungen så
bestämmer. En förteckning över dessa finns intagen i en särskild

SfU 1972: 25

3

författning, kungörelsen (1971:338) om läroanstalter och utbildningslinjer
vid vilka studiemedel utgår. I denna förteckning upptas varken
Stiftelsen kursverksamheten vid Göteborgs universitet eller Stiftelsen
religionsvetenskapliga institutet i Göteborg.

I 12 § studiemedelskungörelsen (1964:592) stadgas att studiemedel
får utbetalas endast om den studerande styrker att han bedriver studier
vid sådan läroanstalt eller utbildningslinje, vid vilken staten tillhandahåller
studiemedel. Som bevis godtas endast studieintyg som utfärdats av
lärare som meddelar den studerande undervisning eller handledning.

Ansökan om studiemedel prövas av vederbörande lokala studiemedelsnämnd.
Dess beslut kan överklagas till centrala studiehjälpsnämnden
(CSN), som bl. a. också har till uppgift att utfärda föreskrifter för
tillämpning av studiemedelsförordningen.

Enligt 32 § studiemedelsförordningen kan studiemedel, som någon
obehörigen uppburit, omedelbart krävas tillbaka. Förutsättningen härför
är att den studerande insett eller bort inse att han inte haft rätt till
studiemedel. Fråga om återkrav prövas av CSN. Om lokal studiemedelsnämnd
upptäcker att någon uppburit studiemedel utan att ha rätt till det,
skall nämnden genast anmäla detta till CSN.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om juristutbildning i Göteborg

1963 års universitets- och högskolekommitté (U 63) framlade 1965
två betänkanden angående den fortsatta utbyggnaden av universitet och
högskolor. Under remissbehandlingen aktualiserades frågan om att
förlägga en ny juridisk fakultet till Göteborg. I propositionen 1965:141
uttalade vederbörande departementschef emellertid att han inte fann skäl
att då förorda inrättandet av en sådan. Han förklarade sig dela U 63:s
mening att den fortsatta utbyggnaden av de juridiska fakulteterna, liksom
av de teologiska, skulle ske genom förstärkningar av de befintliga
fakulteterna. Dessa riktlinjer godtogs av riksdagen. - Krav på inrättande
av en ny juridisk fakultet, exempelvis i Göteborg, framfördes på nytt i
motioner vid 1967 års riksdag. Som skäl härför åberopades den kraftiga
ökningen av antalet studerande vid de juridiska fakulteterna. Motionerna
avslogs emellertid av riksdagen på hemställan av statsutskottet (SU
1967:183).

I en interpellation vid 1966 års riksdag (AK 29:34) frågade herr
Källstad ecklesiastikministern om denne avsåg att framlägga förslag om
förlängning av enterminsutbildningen för juris kandidatexamen vid
Göteborgs universitet till att omfatta ytterligare en termin, så att
studenter som var bosatta i Göteborg eller dess närhet kunde fullgöra ett
helt år av studiegången för juris kandidatexamen i sin hemort. Interpellanten
hänvisade till att Göteborgs universitet i en framställning till
Kungl. Maj:t hade begärt att under budgetåret 1966/67 få anordna sådan
tvåterminsundervisning, vilken varit avsedd att omfatta förutom den
propedeutiska kursen och företagsekonomi även rättshistoria och
nationalekonomi. Universitetets framställning, som tillstyrkts av universi 1*

Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 25

SfU 1972:25

4

tetskanslersämbetet, hade avslagits av Kungl. Maj:t den 29 juli 1966.
Ecklesiastikministern framhöll i sitt interpellationssvar den 22 november
1966 (AK 34:22) att anledningen till att det var möjligt för juris
studerande att följa den propedeutiska kursen och kursen i företagsekonomi
vid Göteborgs universitet var att man där hade en samhällsvetenskaplig
fakultet med utbildning bl. a. för pol.mag.examen och att
undervisning och kursfordringar var identiska för juris och politices
studerande i fråga om dessa båda kurser. Han menade att om man till
Göteborg förläde ytterligare en termins undervisning i juridik skulle detta
vara begynnelsen till skapandet av en juridisk fakultet i Göteborg. Han
förklarade att han inte var beredd att - mot riksdagens ställningstagande
vid 1965 års riksdag till den fortsatta utbyggnaden av de juridiska
fakulteterna — medverka till en sådan successiv uppbyggnad av juridisk
utbildning vid Göteborgs universitet.

Förslag om utbyggnad av den juridiska undervisningen vid Göteborgs
universitet till att omfatta två terminer återkom i motioner vid de
följande årens riksdagar. Motionerna avslogs emellertid med hänvisning
till de av riksdagen år 1965 gjorda uttalandena om utbyggnaden av de
juridiska fakulteterna (SU 1967:40, 1968:41, 1969:46).

Den fortsatta planeringen av det eftergymnasiala utbildningssystemet
utreds för närvarande av 1968 års utbildningsutredning (U 68), som
väntas lägga fram sitt slutbetänkande under 1972. Inom utredningen
övervägs bl. a. principiella och mer långsiktiga frågor rörande juristutbildningens
mål och organisation på grundval av förslag från en
expertgrupp inom utredningen.

Tidigare behandling av frågan om studiemedel till ifrågavarande studerande Genom

beslut den 29 mars 1971 avgjorde CSN ett ärende om fortsatta
studiemedel till en studerande, som var inskriven vid juridiska fakulteten
vid Lunds universitet men bedrev studierna vid kurser anordnade av
Stiftelsen kursverksamheten vid Göteborgs universitet. Studiemedelsnämnden
i Lund hade avslagit ansökan om studiemedel. Den studerandes
besvär över beslutet avslogs av CSN på den grund att klaganden inte
bedrev studiemedelsberättigande studier.

På förekommen anledning beslöt CSN den 30 juni 1971 att göra det
uttalandet att nämnda utbildning på nedan angivna skäl inte kunde anses
berättiga de studerande till studiemedel.

Enligt 1 § studiemedelsförordningen (1964:401) tillhandahåller staten
studiemedel för finansiering av studier vid de universitet och högskolor
och de övriga läroanstalter eller utbildningslinjer, beträffande vilka
Konungen så bestämmer. Utbildningen vid kursverksamheten vid Göteborgs
universitet är icke upptagen i Kungl. Maj:ts förteckning över
läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiemedel utgår. Ej heller är
utbildningen statlig, statsunderstödd eller ställd under statlig tillsyn,
vilket är ett annat huvudvillkor för att studiestöd skall kunna utgå.

SfU 1972:25

5

Eftersom rätten till studiemedel enligt förutnämnda 1 § i

studiemedelsförordningen är knuten till den omständigheten, att vederbörande
studerar vid läroanstalt vid vilken studiemedel utgår, ger
enbart inskrivning vid sådan läroanstalt — exempelvis Lunds universitet —
inte rätt till studiemedel. Som minimikrav måste nämligen gälla att den
studerande deltar i obligatorisk undervisning samt examination som
anordnas vid läroanstalten enligt för utbildningen gällande regler.

Nämnden erinrade vidare om de bestämmelser som gäller för
utfärdande av studieintyg och konstaterade att lärare har rätt att utfärda
studieintyg endast på grundval av undervisning eller handledning som han
meddelar i sin egenskap av lärare vid studiemedelsberättigande läroanstalt.

I en skrivelse från rektorsämbetet vid Lunds universitet den 11 augusti
1971 till juridiska fakultetens ordinarie lärare hänvisade ämbetet till
CSN:s sistnämnda beslut och erinrade om att CSN förutskickat att
universitetet under någon termin övergångsvis torde komma att godta
undervisning i Göteborg. Med anledning härav rekommenderade rektorsämbetet
att följande studerande övergångsvis skulle anses bedriva studier
vid universitetet och därmed vara berättigade att erhålla studieintyg trots
att de inte uppfyllde kravet på deltagande i obligatorisk undervisning:

1) Studerande, som under tidigare termin i visst examensämne
(motsvarande) genomgått föreskriven obligatorisk undervisning, meddelad
i regi av kursverksamheten i Göteborg men av vederbörande
examinator vid universitetet i Lund bedömd såsom likvärdig med
motsvarande, vid universitetet meddelad undervisning.

2) Studerande, som under höstterminen 1971 vid kursverksamheten i
Göteborg i visst examensämne (motsvarande) fullföljer undervisning, som
utgör fortsättning på kurs i ämnet bevistad under närmast föregående
termin, under förutsättning att undervisningen av vederbörande examinator
vid universitetet i Lund bedöms som likvärdig med motsvarande, vid
universitetet meddelad undervisning.

Vid sammanträde den 2 september 1971 behandlade juridiska
fakultetens utbildningsnämnd vid Lunds universitet fråga om rätt till
studiemedel för juris studerande som bedriver studier vid kursverksamheten
i Göteborg och dispens från obligatorisk undervisning i respektive
examensämne. Undervisningsnämnden beslöt hänskjuta ärendet till
respektive examinator. I beslut den 29 september 1971 fann undervisningsnämnden
examinatorerna berättigade att förrätta examination på
annan ort om det skedde under betryggande former och ej var till
nackdel för de studerande.

1 en interpellation vid 1971 års höstsession frågade herr Källstad
chefen för utbildningsdepartementet om denne var beredd medverka till
att de juridik- och religionskunskapsstuderande som är inskrivna vid
Lunds universitet men har sin undervisning förlagd till Göteborg även i
fortsättningen ges möjlighet att erhålla studiemedel. Interpellationen
besvarades av statsrådet Moberg den 26 november 1971. Han framhöll
bl. a. att det är regering och riksdag som beslutar om lokalisering av

SfU 1972:25

6

den högre utbildningen, att riksdagen vid flera tillfällen sagt nej till
juridisk utbildning i Göteborg och att gällande bestämmelser inte ger
underlag för att bevilja studiemedel åt ifrågavarande studerande. Han
förklarade emellertid att han hade förståelse för att de studerande kände
sig lurade, eftersom de påbörjat en utbildning på villkor som de trott
gälla men som i själva verket inte gällt. Han erinrade också om de
övergångsbestämmelser som utfärdats i de studerandes intresse.

1 en skrivelse till CSN den 28 januari 1972 meddelade studiemedelsnämnden
i Lund att det vid kontroll efter höstterminens slut visat sig att
ett stort antal studerande, som under höstterminen 1971 varit inskrivna
vid juridiska fakulteten i Lund och som uppburit studiemedel, i själva
verket följt den undervisning som anordnats av kursverksamheten i
Göteborg och även undergått tentamen där. Studiemedelsnämnden
framhöll att dessa studerande inte bedrivit sina studier på det sätt som
förutsatts av CSN och att inte heller rektorsämbetets övergångsbestämmelser
varit tillämpliga i dessa fall. Nämnden uttalade att det kunde
ifrågasättas om inte studiemedel som beviljats dessa studerande för
höstterminen 1971 borde återkrävas. Vidare hemställde nämnden om
direktiv från CSN för handläggningen av ansökningar om studiemedel till
ifrågavarande kategori studerande.

Efter att ha fått studiemedelsnämndens i Lund skrivelse på remiss
avgav universitetskanslersämbetet (UKÄ) den 13 mars 1972 yttrande i
ärendet. UKÄ underströk inledningsvis att det är statsmakterna som har
att besluta om samhällets lokalisering av högre utbildning och att statliga
anslag för studiestöd inte kan få användas för okontrollerad lokalisering
på enskilt initiativ av den högre utbildningen. När det gällde frågan om
anordnande av undervisning och examination utanför universitetsorten
hävdade UKÄ att det varken förelåg rätt eller skyldighet för universitetsmyndighet
att anordna utbildning på annan ort. UKÄ fann vidare på
anförda skäl att utbildningsnämndens ovannämnda beslut om examination
på annan ort saknat stöd i gällande bestämmelser och att nämnden
inte kunde anses ha haft rätt att, på sätt som skett, för en grupp av
studerande hänskjuta prövningen av dispens från obligatorisk undervisning
till vederbörande examinator.

I skrivelse till studiemedelsnämnden i Lund den 24 mars 1972 uttalade
CSN med hänvisning till vad UKÄ anfört att utbildningsnämndens beslut
inte kunde medföra att kraven för rätt till studiemedel var uppfyllda för
berörda studerande. CSN framhöll vidare att ansökan om studiemedel
inte borde bifallas, om denna avsåg studier vid Lunds universitet men det
av omständigheterna framgick att studierna faktiskt bedrevs vid kursverksamheten
i Göteborg. När det gällde frågan om återkrav av studiemedel
fann CSN att studiemedel obehörigen uppburits av vissa studerande
under höstterminen 1971. Då det emellertid inte kunde anses styrkt att
alla studerande efter utbildningsnämndens beslut i september 1971
insett eller bort inse att de inte varit berättigade till studiemedel, borde
enligt CSN återkrav inte ske i något av fallen. Om det i fortsättningen
framkom att studiemedel som beviljats för studier vid Lunds universitet

SfU 1972:25

7

använts för studier vid kursverksamheten, borde emellertid fråga om
återkrav snarast aktualiseras.

Med anledning av en framställning till Kungl. Majit från Göteborgs
teologgrupp angående rätt till studiemedel för sådana studerande vid
Stiftelsen religionsvetenskapliga institutet i Göteborg som var inskrivna
vid Lunds universitet, avgav CSN den 19 november 1971 yttrande till
chefen för utbildningsdepartementet. CSN hänvisade inledningsvis till att
Kungl. Maj:t tidigare avslagit likartade framställningar från religionsvetenskapliga
instituten i Linköping och Kalmar. CSN erinrade också om
att samarbete mellan universiteten och studieförbunden så gott som alltid
förekom när det gällde uppläggningen av akademiska kurser utanför
universiteten. Vidare framhöll CSN att teologiutbildningen i Göteborg
inte kunde anses tillhöra Lunds universitet, att den inte heller var att
hänföra till sådan decentraliserad akademisk utbildning över vilken UKÄ
hade tillsyn samt att utbildningen i Göteborg — liksom utbildning i övrigt
inom studieförbundens ram — inte uppfyllde de i studiemedelsförordningen
angivna villkoren för rätt till studiemedel. Nämnden hänvisade till
sitt ställningstagande i fråga om studiemedel till de juridikstuderande i
Göteborg och till de övergångsbestämmelser som utfärdats för dessa. CSN
hade från studiemedelsnämnden i Lund inhämtat att man i fråga om de
studerande vid religionsvetenskapliga institutet tillämpat en i princip
liknande mjuk avveckling.

Genom beslut den 21 januari 1972 lämnade Kungl. Majit — som
förklarade sig förutsätta att beträffande nu förevarande studerande
tillämpades i huvudsak samma avvecklingsförfarande som i fråga om
deltagarna i juristutbildningen i Göteborg — den av Göteborgs teologgrupp
gjorda ansökningen utan åtgärd.

Utskottet

Vid Göteborgs universitet finns varken juridisk eller teologisk fakultet.
Juris studerande har dock haft möjlighet att vid den samhällsvetenskapliga
fakulteten i Göteborg följa vissa kurser som ingår i juristutbildningen,
tidigare den propedeutiska kursen i juridik och kursen i företagsekonomi
och sedan höstterminen 1971 kurserna i företagsekonomi och nationalekonomi.

Sedan några år anordnas i Göteborg utanför universitetet viss
undervisning för blivande jurister, präster och lärare i religionskunskap.
Stiftelsen kursverksamheten vid Göteborgs universitet, som är ett från
universitetet fristående organ, ger kurser i så gott som alla de ämnen som
ingår i jur.kand.examen. Stiftelsen religionsvetenskapliga institutet i
Göteborg, som är inordnad under Sveriges kyrkliga studieförbund,
anordnar universitetscirklar i religionskunskap och vissa närliggande
ämnen. För alla dessa kurser gäller att uppläggningen av undervisningen
sker i samråd med vederbörande fakultet vid Lunds universitet och att
lärarna till stor del hämtas därifrån. De studerande är inskrivna vid Lunds

SfU 1972:25

8

universitet, och tentamina som äger rum i Göteborg anses gjorda vid
Lunds universitet.

De studerande som följt kursverksamhetens kurser i juridik eller
kurserna i religionskunskap har tidigare kunnat erhålla studiemedel, som
beviljats av studiemedelsnämnden i Lund för studier vid Lunds universitet.
Under förra året uppmärksammade emellertid studiemedelsnämnden
att det förekom att studerande, som var inskrivna vid Lunds universitet, i
själva verket bedrev sina studier i Göteborg vid kurser utanför universitetet.
I mars 1971 avslog CSN en ansökan om studiemedel från en juris
studerande, som studerade på detta sätt, med den motiveringen att han
inte bedrev studiemedelsberättigande studier. På förekommen anledning
beslöt CSN den 30 juni 1971 att närmare precisera skälen till att juris
studerande, som följde kursverksamhetens kurser, inte kunde anses
berättigade till studiemedel. CSN erinrade därvid först om bestämmelsen
i 1 § studiemedelsförordningen, enligt vilken studiemedel utgår för
studier vid de universitet, högskolor och övriga läroanstalter eller
utbildningslinjer, beträffande vilka Konungen så förordnar. Utbildningen
vid kursverksamheten i Göteborg var inte upptagen i Kungl. Majits
förteckning över sådana läroanstalter och utbildningslinjer. Inte heller
uppfyllde utbildningen det andra huvudvillkoret för att studiemedel skall
kunna utgå, nämligen att utbildningen är statlig, statsunderstödd eller ställd
under statlig tillsyn. CSN uttalade därefter att det inte räckte att den
studerande var inskriven vid läroanstalt vid vilken studiemedel utgår.
Eftersom rätten till studiemedel är knuten till att vederbörande studerar
vid sådan läroanstalt måste som minimikrav för rätt till studiemedel gälla
att den studerande deltar i obligatorisk undervisning och examination
som anordnas vid läroanstalten enligt för utbildningen gällande regler.

Rektorsämbetet vid Lunds universitet utfärdade i augusti 1971 vissa
rekommendationer avsedda att gälla övergångsvis under höstterminen
1971 för de juridikstuderande i Göteborg. Rekommendationerna innebar
att studerande, som under tidigare termin genomgått undervisning i visst
examensämne vid kursverksamheten eller som där under höstterminen
1971 fullföljde undervisning som utgjorde fortsättning på kurs i ämnet
under närmast föregående termin, skulle anses bedriva studier vid Lunds
universitet. Dessa studerande skulle därmed, trots att de inte uppfyllde
kravet att delta i obligatorisk undervisning vid universitetet, vara
berättigade att erhålla sådant studieintyg som krävs för utbetalning av
studiemedel.

Sedan Göteborgs teologgrupp i en framställning till Kungl. Maj:t
anhållit om sådan ändring i studiemedelsförordningen, att studerande vid
Stiftelsen religionsvetenskapliga institutet i Göteborg vilka var inskrivna
vid Lunds universitet kunde erhålla studiemedel, beslöt Kungl. Majit den
21 januari 1972 lämna framställningen utan åtgärd. Kungl. Maj:t
förklarade sig därvid förutsätta att beträffande ifrågavarande studerande
skulle tillämpas i huvudsak samma avvecklingsförfarande som i fråga om
deltagarna i juristutbildningen i Göteborg.

I nu förevarande motioner behandlas frågan om studiemedel till de

SfU 1972:25

9

juridik- och religionskunskapsstuderande, som är inskrivna vid Lunds
universitet men följer undervisningen vid kurser i Göteborg. I motionen
1972:1 14 hemställs om sådan ändring av studiemedelsförordningen att
dessa studerande får möjlighet att i fortsättningen erhålla studiemedel. I
motionen 1972:456 föreslås att det för rätt till studiemedel inte skall
krävas att den studerande följer viss obligatorisk undervisning utan att
det skall räcka att vederbörande är inskriven vid läroanstalten och deltar i
föreskriven examination.

Frågan om rätt till studiemedel för juris studerande i Göteborg bör ses
mot bakgrund av att det vid upprepade tillfällen tidigare varit på tal att
förlägga en juridisk fakultet till Göteborg. Denna fråga aktualiserades
under remissbehandlingen av U 63 :s år 1965 framlagda betänkanden
liksom i motioner vid 1967 års riksdag, dock utan resultat. Under
1960-talets tre sista år väcktes motioner som syftade till att enterminsundervisningen
för juris studerande vid Göteborgs universitet skulle
utbyggas till att omfatta två terminer. Motionerna avslogs med hänvisning
till att riksdagen år 1965 godtagit att den fortsatta utbyggnaden av de
juridiska fakulteterna skulle ske genom förstärkningar av redan befintliga
sådana fakulteter. För närvarande utreds den fortsatta planeringen av det
eftergymnasiala utbildningssystemet av 1968 års utbildningsutredning (U
68), som väntas lägga fram sitt slutbetänkande under 1972. Inom
utredningen övervägs bl. a. principiella och mer långsiktiga frågor rörande
juristutbildningens mål och organisation.

Som framgår av det föregående medger utformningen av nu gällande
bestämmelser inte att studiemedel beviljas de juridik- och religionskunskapsstuderande
i Göteborg. En ändring av bestämmelserna innebärande
att studiemedel kunde utgå till dessa studerande skulle medföra att man
frångick hittills gällande principer för rätt till studiemedel. En sådan
ändring skulle vidare medföra konsekvenser för den undervisning på
eftergymnasial nivå som på andra håll bedrivs av de frivilliga studieförbunden.
Den som studerar vid sådana kurser kan nu inte erhålla
studiemedel. Om bestämmelserna ändrades därhän att studiemedel kunde
beviljas de juridik- och religionskunskapsstuderande i Göteborg, skulle
man inte kunna förvägra studerande vid andra dylika kurser att erhålla
motsvarande förmån. Att å andra sidan utsträcka rätten till studiemedel
till att omfatta alla dessa studerande skulle innebära bl. a. att man
accepterade att statliga anslag för studiestöd användes till okontrollerad
lokalisering av den högre utbildningen på enskilt initiativ. En författningsändring
med sådana konsekvenser kan utskottet självfallet inte
tillstyrka.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna. Utskottet vill
i sammanhanget erinra om att åtgärder vidtagits för att underlätta
situationen för de studerande i Göteborg som tidigare erhållit studiemedel
och haft anledning tro att de även i fortsättningen skulle erhålla
sådana medel. Rektorsämbetet vid Lunds universitet har som nämnts
utfärdat övergångsbestämmelser som möjliggjort för de studerande att
gradvis ställa om sig till de av CSN år 1971 fastslagna principerna för

SfU 1972:25

10

beviljande av studiemedel. Enligt vad utskottet inhämtat har studiemedelsnämnden
i Lund behandlat ansökningar om studiemedel från
religionskunskapsstuderande i Göteborg på sådant sätt att en mjuk
avveckling åstadkommits även för denna grupp studerande. Vidare bör
erinras om att CSN i fråga om sådana studerande, som under höstterminen
1971 bedrivit juridikstudier i Göteborg och erhållit studiemedel
utan att vara berättigade därtill, beslutat att inte i något fall aktualisera
frågan om återkrav av studiemedlen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1) motionen 1972:1 14,

2) motionen 1972:456.

Stockholm den 4 maj 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), fröken
Sandell (s), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Persson i
Stockholm (s), Mundebo (fp), Marcusson (s), Olsson i Stockholm (vpk),
Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell (s),
Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).