Socialförsäkringsutskottets betankande nr 18 år 1972

SfU 1972:18

Nr 18

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om höjt
sjukpenningtillägg vid hemarbete.

Motionen

I motionen 1972:219 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär dels förslag till nästa års riksdag om höjning av det
frivilliga sjukpenningtillägget för hemmamake, motsvarande levnadskostnadernas
ökning sedan föregående höjningstillfälle, dels utredning angående
särskild tilläggssjukpenning för hemmavarande föräldrar som har
vård om minderåriga barn.

Gällande bestämmelser

Vid sidan av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finns vid de
allmänna försäkringskassorna en frivillig sjukpenningförsäkring. Denna
står öppen dels för försäkrad, som tillhör den s. k. hemmamakeförsäkringen
eller som skulle ha tillhört denna om hans årliga arbetsinkomst
understigit 1 800 kronor, dels för vissa studerande. Bestämmelserna
härom återfinns i 21 kap. lagen om allmän försäkring och i kungörelsen
(1962:402) om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa.
Dessa bestämmelser innebär för hemmamakar och därmed jämställda
i huvudsak följande. Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg (dvs.
sjukpenning utöver obligatorisk sjukpenning) om lägst en krona och
högst nio kronor per dag. Den sammanlagda sjukpenningen får dock ej
överstiga femton kronor om dagen. Försäkringen kan tecknas med en
karenstid av 3, 18, 33 eller 93 dagar. Försäkrad, som är placerad i
sjukpenningklass 1 eller 2, kan även välja försäkring utan karenstid.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Maximibeloppet för sjukpenning inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen,
inklusive sjukpenning på grund av den obligatoriska försäkringen,
höjdes år 1962 till 12 kronor per dag och fastställdes 1966 till
nuvarande belopp, 15 kronor om dagen.

Frågan om den principiella utformningen av sjukförsäkringsskyddet
för hemmafruar diskuterades ingående under förarbetena till lagen om
allmän försäkring. Socialförsäkringskommittén, vars utredningsförslag
»Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m.» (SOU 1961:29)
låg till grund för propositionen i ämnet, övervägde men förkastade
tanken att införa en obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring för hemmafruar.
Departementschefen, vars uttalanden härutinnan godtogs av
riksdagen, anförde härom (prop. 1962:90, s. 273):

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 18

SfU 1972:18

För egen del har jag kommit till samma uppfattning som socialförsäkringskommittén.
För mig, liksom för kommittén, har väsentligen två
synpunkter varit bestämmande. För det första kan man inte bortse från
att stora svårigheter möter då det gäller att finna säkra hållpunkter för en
gradering i det enskilda fallet av sjukpenningens storlek. Vanligen är ju
tilläggssjukpenningen avsedd att ersätta en inkomst, som faller bort på
grund av sjukdom, men beträffande hemmafruarna skulle man få
bestämma tilläggssjukpenningen med ledning av en uppskattning av de
merutgifter i hemmet, som förorsakas av att husmoderns arbetsinsats
bortfaller. Dessa merutgifter varierar kraftigt efter en mångfald skiftande
omständigheter, bland dem barnantalet samt behovet av och kostnaden
för lejd hjälp. Det skulle knappast vara möjligt att inom ramen för
schablonregler komma fram till en rättvisande beräkning av dessa
utgifter. För det andra har jag den uppfattningen att avgifterna för en
försäkring avseende tilläggssjukpenning åt husmodern för många familjer
skulle bli alltför betungande, om inte bidrag till försäkringen lämnades av
statsmedel, något som jag inte anser böra ske i fråga om en obligatorisk
sådan försäkring.

Vid 1970 års riksdag väcktes motioner med yrkande om utredning
angående höjning av sjukpenningtilläggen. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande 1970:5 avstyrkte andra lagutskottet motionerna och anförde:

Enligt uttalande i årets statsverksproposition kommer frågan om
sjukpenningens inordnande i beskattningssystemet inom kort att utredas.
I samband med detta utredningsarbete måste också frågan om en ökning
av de nuvarande sjukpenningbeloppen prövas. Med hänsyn härtill saknas
anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionerna i
denna del.

Den av utskottet omnämnda utredningen tillkallades efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 och har antagit namnet
sjukpenningutredningen. I utredningsdirektiven (S 1971:33) framhålls
bl. a. att sjukpenningförsäkringen är uppbyggd efter inkomstbortfallsprincipen
men att vissa undantag härifrån finns, såsom hemmamakeförsäkringen
och den frivilliga sjukförsäkringen för hemmamakar och vissa
studerande. Fortsättningsvis uttalas i direktiven bl. a. följande:

Om sjukpenningförmånerna blir skattepliktig inkomst innebär detta
att också sådan ersättning som inte baserar sig på arbetsinkomst blir
skattepliktig inkomst, såvida inte vissa förmånsformer undantas från
skatteplikt. Utredningsmannen bör överväga den lämpliga lösningen med
utgångspunkt i ett så långt möjligt konsekvent genomförande av
principen om skatteplikt för sjukpenningförmånerna. Vid en beskattning
av sjukpenningförmånerna måste de räknas upp till en sådan nivå att de
efter skatt ger minst samma kompensationsgrad som f. n.

Sjukpenningutredningen beräknas slutföra sitt arbete under innevarande
år.

Genom beslut vid 1970 års riksdag byggdes den dåvarande hemmafruförsäkringen
ut till att omfatta också hemarbetande män. Samtidigt
genomfördes, i anslutning till övergången till obligatorisk sä rb eska 11 ning
av äkta makar och likställda, vissa ändringar i sjukförsäkringens avgiftsregler.
Ändringarna innebär bl. a. att skyldigheten att erlägga sjukförsäk -

SfU 1972:18

ringsavgift är beroende enbart av den försäkrades egna inkomstförhållanden
även då det gäller makar och likställda. Detta betyder i
praktiken att hemarbetande make utan arbetsinkomst är befriad från att
erlägga avgift för den obligatoriska sjukförsäkringen (2LU 1970:42).

I motioner till 1971 års riksdag framfördes på nytt krav på höjning av
sjukpenningtilläggen. Motionerna avslogs av riksdagen på hemställan av
socialförsäkringsutskottet (SfU 1971:2) med hänvisning till att de i
motionerna aktualiserade frågorna redan var föremål för utredning.

Utskottet

Vid sidan av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finns vid de
allmänna försäkringskassorna en frivillig sjukpenningförsäkring, som är
avsedd främst för dem som tillhörden s. k. hemmamakeförsäkringen och
för studerande. Sådan försäkring kan meddelas för ett sjukpenningtillägg
om högst nio kronor per dag. Den sammanlagda sjukpenningen, dvs.
obligatorisk sjukpenning jämte sjukpenningtillägg, får dock inte överstiga
femton kronor om dagen. Detta maximibelopp har varit oförändrat sedan
den 1 januari 1967.

I den nu behandlade motionen föreslås en höjning av maximibeloppet
beträffande sjukpenningtillägg för hemmamakar med hänsyn till de
kostnadsstegringar som skett sedan det nu gällande beloppet fastställdes.
Vidare framförs krav på utredning av frågan om en särskild tilläggssjukpenning
för hemmavarande föräldrar som har vård om minderåriga barn.
Motionärerna menar att man på längre sikt bör överväga att för denna
kategori införa en obligatorisk sjukpenningförsäkring med statsbidrag till
hela eller större delen av avgiften.

Motioner om höjning av sjukpenningbeloppen avslogs av 1970 års
riksdag med hänvisning till att denna fråga måste prövas av den då
aviserade utredningen om sjukpenningens inordnande i beskattningssystemet
(2LU 1970:5). I direktiven för denna utredning, den s. k.
sjukpenningutredningen (S 1971:33), uttalas bl. a. att sjukpenningförmånerna,
om de beskattas, måste räknas upp till en sådan nivå att de
efter skatt ger minst samma kompensationsgrad som för närvarande.

I motioner vid 1971 års riksdag framställdes återigen krav på höjning
av de frivilliga sjukpenningtilläggen, särskilt i fråga om hemarbetande
makar. På hemställan av socialförsäkringsutskottet avslogs även dessa
motioner med hänvisning till sjukpenningutredningens arbete (SfU
1971:2).

Sjukpenningutredningen beräknas slutföra sitt arbete under innevarande
år.

Utskottet finner sig sakna anledning frångå sin förra året intagna
ståndpunkt att något riksdagens initiativ i fråga om höjning av sjukpenningtilläggen
för hemmamakar inte erfordras med hänsyn till pågående
utredningsarbete. Mot bakgrund av detta arbete finner utskottet

SfU 1972:18

ej heller skäl att biträda motionärernas förslag om en utredning angående
särskild tilläggssjukpenning för hemmavarande föräldrar som har vård om
minderåriga barn.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1972:219.

Stockholm den 5 april 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp),
fröken Sandell (s), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s),
Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s)*, fru Håvik (s),
fröken Pehrsson (c), herrar Olsson i Stockholm (vpk)*, Andersson i
Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell (s) och Andersson i
Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Jonsson i Mora (fp) och fröken Bergström (fp), som

dels anfört följande

”Sorn ovan anförts har sjukpenningen inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen
under mer än fem år varit maximerad till sitt nuvarande
belopp, femton kronor om dagen. Den ökning av levnadskostnaderna
som ägt rum under denna period har medfört en väsentlig urholkning av
försäkringsskyddet för hemmamakar. Det är därför enligt vår mening
angeläget att det nuvarande maximibeloppet höjs. Denna åtgärd bör
lämpligen övervägas i samband med sjukpenningutredningens pågående
arbete rörande frågan om sjukpenningens inordnande i beskattningssystemet.
Förslag om höjning av sjukpenningtilläggen för hemarbetande bör
framläggas samtidigt som resultatet av denna utredning föreläggs riksdagen.

Utöver den höjning av den frivilliga sjukpenningen som är påkallad av
kostnadsstegringar är det enligt vår mening motiverat att åstadkomma
ytterligare förbättringar för hemmavarande föräldrar med minderåriga
barn. Kostnaderna vid ett sjukdomsfall blir ju ofta betydligt högre för
den som har småbarn än för andra. En möjlighet skulle vara att för denna
kategori införa en obligatorisk sjukpenningförsäkring med statsbidrag till
hela eller större delen av avgiften. Givetvis måste förutsättningarna för
och de ekonomiska konsekvenserna av en sådan reform noga utredas.
Förslaget i motionen bör ses som ett led i en större familjepolitisk reform

SfU 1972:18

där samhällets stöd till olika former av barntillsyn - såväl vårdnadsbidrag
som subventionering av barnstugor och familjedaghem — bildar en
helhet.”

dels ansett att utskottet bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972:219 i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär dels förslag till nästa års riksdag om
höjning av det frivilliga sjukpenningtillägget till hemmamake,
motsvarande levnadskostnadernas ökning sedan föregående
höj nin gs t ill fäll e, dels utredning angående särskild tilläggssjukpenning
för hemmavarande föräldrar som har vård om
minderåriga barn.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1224 S Stockholm 1972