Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 16 år 1972

SfU 1972:16

Nr 16

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972:325 av herr Molin m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj :t begär att förslag snarast framläggs till sådana
ändringar i reglerna om ersättning från allmän försäkringskassa att
ersättning normalt skall kunna utgå för viss del av kostnaden för allmän
hälsokontroll,

motionen 1972:669 av herr Larsson i Vänersborg m. fl. (s), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning av möjligheterna
till en reform som innebär att alla synskadade barn under nio års ålder
erhåller kostnadsfria glasögon,

motionen 1972:784 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning av förutsättningarna
för att i systemet med enhetliga läkarvårdskostnader införa åtgärder inom
hälsovård och förebyggande sjukvård,

motionen 1972:981 av herr Olsson i Kil m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag framläggs under 1972
angående bidrag inom den allmänna försäkringens ram till glasögon för i
första hand barn t. o. m. grundskoleåldern och pensionärer.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om allmän försäkring är sjukförsäkringsförmånerna —
frånsett den hjälp som utgår i samband med havandeskap — begränsade
till att avse ersättning vid sjukdom. Enligt 2 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring (AFL) utgår sålunda ersättning för utgifter för läkarvård
endast vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan vård.
Ersättningsberättigad sjukhusvård är enligt 4 § samma kapitel endast
sådan vård, som är erforderlig på grund av sjukdom eller förlossning.
Sjukpenning utgår endast vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av
arbetsförmågan med minst hälften. Bestämmelserna innebär att ersättning
som regel inte kan lämnas för förebyggande hälsovård.

Från huvudregeln att sjukvårdsförmåner utgår endast vid sjukdom görs
ett undantag i 2 kap. 7 § AFL. Enligt detta lagrum har försäkringskassa
rätt att med arbetsgivare, som anordnar läkarvård eller vidtar andra
sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för sjukvårdsersättning kan
antas minska, träffa överenskommelse om skälig gottgörelse för arbets -

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 16

SfU 1972:16

2

givarens kostnader. Genom en sådan överenskommelse kan försäkringskassan
ersätta även häsovårdande åtgärder. Till sådana åtgärder räknas
undersökningar för erhållande av arbetsanställning, kontrollundersökningar,
yrkeshygienisk verksamhet o. d. Enligt särskilda tillämpningsföreskrifter
får kassan förbinda sig att gottgöra arbetsgivaren med högst
hälften av hans nettokostnad för sjukvårdande åtgärder. Har arbetsgivaren
vidtagit även hälsovårdande åtgärder får gottgörelsen bestämmas
till högst hälften av de sammanlagda kostnaderna för sjuk- och hälsovård
under förutsättning att minst hälften av kostnaderna kan antas belöpa på
de sjukvårdande åtgärderna. Överenskommelse skall för att bli gällande
fastställas av riksförsäkringsverket.

Med sjukförsäkringen är läkemedelsförmånerna sammankopplade på
det sättet att den som är berättigad till sjukvårdsförmåner också är
berättigad till läkemedelsförmåner. Dessa regleras i förordningen
(1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel jämte
tillämpningsföreskrifter (1954:735). Liksom sjukvårdsförmånerna utgår
läkemedelsförmånerna endast vid sjukdom. Bestämmelserna om kostnadsfria
läkemedel innebär att försäkrad, som lider av långvarig och
allvarlig sjukdom, har rätt att utan kostnad erhålla läkemedel under
förutsättningar, som närmare anges i en särskild kungörelse med
förteckning över kostnadsfria läkemedel. Försäkrad som lider av annan
sjukdom har rätt att till nedsatt pris inköpa läkemedel på apotek. För
båda förmånerna gäller som villkor att läkare eller tandläkare utfärdat
recept på läkemedlet.

Från ett särskilt anslag under socialhuvudtiteln utgår statsbidrag till
vissa hjälpmedel för handikappade. Statsbidrag utgår till sjukvårdshuvudmännen
och vissa institutioner med hela kostnaden för bl. a. ortopediska
hjälpmedel, elektriska hjärtstimulatorer, talapparater, hörapparater och
vissa hjälpmedel för den dagliga livsföringen. Bidragsbestämmelserna
återfinns i kungörelsen (1968:238) om statsbidrag till vissa hjälpmedel
för handikappade samt i tillämpningsföreskrifter som socialstyrelsen
utfärdat med stöd av kungörelsen. I en av styrelsen upprättad hjälpmedelsförteckning
upptas de hjälpmedel som berättigar till statsbidrag.
Bland hjälpmedlen för den dagliga livsföringen ingår bl. a. hjälpmedel för
synskadade, varmed i detta sammanhang avses personer med en synskärpa
av högst 0,2 dioptrier på bästa ögat och med påtagliga svårigheter
att läsa vanlig tryckt text. Sådana synskadade kan erhålla vissa optiska
hjälpmedel, t. ex. förstoringsglas, luppglasögon och kontaktlinser.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Riksdagen har tidigare haft att ta ställning till motionsyrkanden som
syftat till en utvidgning av sjukförsäkringens hjälpformer till att omfatta
även andra förmåner än sådana som utgår i anledning av sjukdom i lagens
mening. Här må hänvisas till följande av riksdagen godkända utlåtanden
av andra lagutskottet, 1962:1 1, som bl. a. rörde ersättning för utgifter för
behandling av gomdefekta barn, 1967:58 rörande bl. a. frågan om vuxna

SfU 1972:16

3

neurosedynskadades rätt till fria läkemedel, 1968:9 om ersättning enligt
lagen om allmän försäkring i samband med transplantation och 1970:77
om ersättning från sjukförsäkringen för borttagande av tatuering.

Frågan om statsbidrag för inköp av glasögon har aktualiserats i
riksdagen vid ett par tillfällen. Ett motionsyrkande om bidrag till
glasögon till synskadade barn behandlades av statsutskottet i dess av
riksdagen godkända utlåtande 1968:88. Utskottet erinrade om att
handikapputredningen övervägt frågan och funnit att den krävde ytterligare
utredning. Utskottet förutsatte att en sådan utredning skulle
komma till stånd. Även vid 1970 års riksdag behandlades liknande
motionsyrkanden. Enligt statsutskottet fanns det anledning att pröva
frågorna i anslutning till pågående utredningsarbete på handikappområdet
och att därvid överväga möjligheterna till en avgränsning av en
eventuell bidragsgivning till sådana fall då särskilda skäl föreligger. (SU
1970:5). Riksdagen beslöt att ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört.

Frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för kostnader
för hälsokontroll och annan förebyggande hälsovård har tidigare prövats
av riksdagen endast vid något enstaka tillfälle. Riksdagen har däremot
åtskilliga gånger behandlat andra frågor rörande den förebyggande
hälsovården. Vid 1966 års riksdag väcktes sålunda motioner med förslag
om försöksverksamhet med s. k. riktad hälsokontroll med speciell
inriktning på hjärt- och kärlsjukdomar samt cancersjukdomar. Motionerna
avslogs av riksdagen på hemställan av allmänna beredningsutskottet
(ABU 1966:21), som hänvisade till de initiativ som redan tagits i fråga
om riktade hälsokontroller och till att såväl landstingen som medicinalstyrelsen
hade sin uppmärksamhet riktad på behovet av en utvidgning av
denna verksamhet. Det kan också erinras om att riksdagen under en följd
av år anvisat medel för allmän hälsokontroll. Dessa har bl. a. använts för
försöksverksamhet med allmän hälsokontroll i Gävleborgs län under
budgetåret 1969/70 liksom under innevarande budgetår.

Förslagen i motionerna 1972:325 och 1972:784 kan ses som delfrågor
i ett större problemkomplex som gäller den fortsatta utbyggnaden av
hälso- och sjukvården. Det kan därför erinras om att motionsyrkanden
om utarbetande av ett hälso- och sjukvårdspolitiskt program behandlats
bl. a. av 1971 års riksdag. Motionerna avstyrktes av socialutskottet i dess
av riksdagen godkända betänkande 1971:30 med hänvisning bl. a. till att
ett omfattande utredningsarbete pågick rörande planeringen av hälso-,
sjuk- och socialvården. Vid samma riksdag avslogs motioner som syftade
till genomförandet av en utvidgad hälsoupplysning (SoU 1971:5 s. 27 ff).
Vid årets riksdag har framförts likartade förslag om ett hälso- och
sjukvårdspolitiskt program och om hälsoupplysning. Dessa har delvis
behandlats av socialutskottet, som i sitt betänkande 1972:5 (s. 21 ff)
avstyrkt ifrågavarande motioner.

Vid 1971 års riksdag behandlade socialförsäkringsutskottet bl. a. dels
två motioner, i vilka framställts yrkanden som i allt väsentligt överensstämmer
med yrkandena i motionerna 1972:325 och 1972:784, dels en

SfU 1972:16

4

motion med så gott som identiskt samma yrkande som i motionen
1972:981. Utskottet inhämtade yttrande över motionerna från ett flertal
myndigheter och organisationer. I sitt betänkande nr 41 erinrade
utskottet om att frågor med direkt eller nära anknytning till de i
motionerna framförda förslagen var föremål för utredning i skilda
sammanhang och anförde vidare bl. a.:

Syftet med de förmåner som enligt gällande regler kan utgå från
sjukförsäkringen är att kompensera för inkomstbortfall och kostnader
som föranleds av sjukdom. En utvidgning av ersättningsrätten till att
omfatta även sådana kostnader som avses med motionerna förutsätter att
den nuvarande huvudprincipen att — frånsett havandeskap — endast
sjukdom är ersättningsgrundande måste helt eller delvis överges. En sådan
ändring av grunderna för det nuvarande sjukförsäkringssystemet måste
enligt utskottets mening föregås av ingående överväganden. Kostnadssidan
måste studeras, och de betydande kostnadsökningar, som följer av
en sådan ändring, medför att en prioritering måste göras i förhållande till
andra reformkrav inom den allmänna försäkringens ram. Även om
utskottet i och för sig har förståelse för de synpunkter som ligger bakom
motionärernas önskemål anser utskottet därför i likhet med de flesta
remissinstanser som hörts i ärendet att resultatet av det utredningsarbete
som pågår på området måste avvaktas innan de i motionerna framförda
kraven kan tas upp till närmare prövning.

På utskottets hemställan avslog riksdagen motionerna.

Pågående utredningsarbete

Genom beslut den 29 maj 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen
att verkställa en utredning om utvecklingen av hälsoundersökningar
och annan förebyggande hälsovård samt att därvid undersöka hur
denna verksamhet kunde samordnas och författningsmässigt och organisatoriskt
inordnas i det system som gäller för den av samhället bedrivna
sjukvården. Enligt beslutet skall styrelsen under utredningen i samråd
med riksförsäkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvårdsåtgärder
som ersätts av den allmänna försäkringen. Utredningsarbetet beräknas
pågå hela 1972.

Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i juni 1969 tillkallades en utredningsman
för att utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnaderna,
innefattande dels en samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas
utveckling, dels en teknisk undersökning rörande verkningarna
individuellt och kollektivt av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas
finansiering (sjukvårdskostnadsutredningen). Utredningens
arbete beräknas pågå hela 1972.

Frågan om statligt ekonomiskt stöd för inköp av glasögon övervägs
f. n. inom socialdepartementet. En arbetsgrupp inom departementet har
varit sysselsatt med att söka klarlägga problemets kvantitativa omfattning
och att undersöka lämpliga principer för avgränsning av de grupper som
kan tänkas komma i fråga för stödet liksom de ekonomiska konsekvenserna
av olika alternativa lösningar. Resultatet av gruppens arbete
har nyligen framlagts och man kommer inom departementet att under
den närmaste tiden ta ställning till frågans vidare behandling.

SfU 1972:16

5

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring är sjukförsäkringsförmånerna —
frånsett den hjälp som lämnas i samband med havandeskap — begränsade
till att avse ersättning vid sjukdom. Även de med sjukförsäkringen
sammankopplade läkemedelsförmånerna, dvs. rätten till kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel, utgår endast vid sjukdom. Ersättning för utgifter
för hälsokontroll och annan hälsovård kan således inte utgå till den
vårdsökande. Däremot kan arbetsgivare enligt 2 kap. 7 § AFL efter
överenskommelse med försäkringskassa erhålla viss gottgörelse för sjukoch
hälsovård som han anordnar för sina anställda.

I förevarande motioner framläggs förslag som syftar till att också
andra vårdutgifter och kostnader än sådana som föranleds av sjukdom
skall kunna ersättas från den allmänna försäkringen.

I motionen 1972:325 krävs att det snarast införs möjligheter att
erhålla ersättning från försäkringskassa för viss del av kostnaden för
allmän hälsokontroll. Motionärerna framhåller att en ökad satsning på
den förebyggande hälsovården är angelägen, inte minst med tanke på
samhällets stigande kostnader för hälso- och sjukvård, och att ett sätt att
stimulera den förebyggande hälsovården är att ge möjligheter till
ersättning för kostnader i samband med hälsokontroll. Också motionen
1972:784 syftar till en utvidgning av den förebyggande hälsovården, bl. a.
i form av ökad hälsoupplysning och hälsokontroll, och till ett inordnande
av hälsovården under sjukförsäkringen. Motionärerna hemställer om
utredning av förutsättningarna för att hälsovård och förebyggande
sjukvård skall kunna omfattas av sjukronorsreformen.

I motionerna 1972:669 och 1972:981 behandlas frågan om ersättning
för glasögon. Enligt motionen 1972:981 bör målet på längre sikt vara att
samhället står för grundkostnaderna för alla, som till följd av synskador
är i behov av glasögon. Motionärerna påpekar att en reform kan
genomföras stegvis, så att samhället först hjälper de ekonomiskt hårdast
drabbade grupperna, och anser att redan under innevarande år förslag bör
framläggas om bidrag från den allmänna försäkringen till glasögon för
barn till och med grundskoleåldern och pensionärer. I motionen
1972:669 begärs utredning av möjligheterna att genomföra en delreform
som innebär att alla synskadade barn under nio års ålder erhåller
kostnadsfria glasögon.

Utskottet behandlade i sitt betänkande 1971:41 motionsyrkanden
som i huvudsak överensstämmer med dem som framförts i motionerna
1972:325, 1972:784 och 1972:981. Utskottet erinrade om att en sådan
utvidgning av rätten till ersättning från sjukförsäkringen som föreslagits
skulle innebära ett övergivande av den gällande huvudprincipen att endast
sjukdom är ersättningsgrundande. En sådan ändring måste, som utskottet
framhöll, föregås av ingående överväganden, såväl med hänsyn till
kostnaderna som med hänsyn till andra reformkrav inom den allmänna
försäkringen. Utskottet förklarade sig ha förståelse för de synpunkter
som låg bakom motionärernas önskemål men ansåg, i likhet med flertalet

SfU 1972:16

6

av de remissinstanser som hörts i ärendet, att resultatet av det
utredningsarbete som pågick på ifrågavarande områden måste avvaktas,
innan de i motionerna framförda kraven kunde tas upp till närmare
prövning. På utskottets hemställan avslog riksdagen motionerna.

Frågor som har samband med kraven på utbyggnad av den förebyggande
hälsovården är för närvarande föremål för utredning. Socialstyrelsen
fick 1969 Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa utredning om utvecklingen
av hälsoundersökningar och annan hälsovård och att därvid undersöka
hur denna verksamhet skulle kunna inordnas i den av samhället bedrivna
sjukvården. Under utredningen skulle styrelsen i samråd med riksförsäkringsverket
överväga avgränsningen av de sjukvårdande åtgärder som
ersätts av den allmänna försäkringen. Enligt vad utskottet inhämtat
beräknas utredningsarbetet pågå hela 1972. Det kan vidare hänvisas till
det arbete som pågår inom sjukvårdskostnadsutredningen, som enligt
direktiven skall göra en samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas
utveckling och en undersökning av verkningarna av nuvarande
metoder för sjukvårdskostnadernas finansiering.

Utskottet finner det angeläget att frågan om den förebyggande
hälsovårdens ställning i förhållande till sjukförsäkringen blir klarlagd.
Som utskottet framhöll vid förra årets riksdag är det emellertid inte
möjligt att utan ingående överväganden ta ställning till en eventuell
utvidgning av rätten till ersättning från den allmänna försäkringen.
Utskottet vill emellertid framhålla det önskvärda i att resultatet av det
utredningsarbete, som sedan 1969 pågår i denna fråga, snarast möjligt
redovisas. I avvaktan härpå finner utskottet sig inte ha anledning föreslå
riksdagen att vidta någon ytterligare åtgärd i saken. Utskottet avstyrker
därför motionerna 1972:325 och 1972:784.

Frågan om statligt bidrag till inköp av glasögon är för närvarande
föremål för socialdepartementets uppmärksamhet. En arbetsgrupp inom
departementet har sedan förra året varit sysselsatt med att klarlägga
problemets omfattning och fastställa principerna för det ytterligare
utredningsarbete som kan visa sig erforderligt. Gruppen har nyligen lagt
fram resultatet av sitt arbete och man kommer inom departementet
under den närmaste tiden att ta ställning till frågans vidare behandling.

Med hänsyn till att frågan om statligt stöd för inköp av glasögon
sålunda alltjämt är föremål för överväganden inom socialdepartementet
finner utskottet sig sakna anledning frångå sin förra året redovisade
uppfattning att något initiativ i frågan från riksdagens sida för närvarande
inte erfordras. Utskottet avstyrker således även motionerna 1972:669
och 1972:981.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1) motionen 1972:325,

2) motionen 1972:669,

3) motionen 1972:784,

4) motionen 1972:981.

Stockholm den 21 mars 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), fröken Sandell (s),
herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm
(c), Persson i Stockholm (s), Mundebo* (fp), fru Håvik (s), fröken
Pehrsson (c), herrar Marcusson* (s), Olsson i Stockholm (vpk), Andersson
i Nybro (c), fröken Bergström (fp) och herr Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp) som

dels anfört följande

”Vi vill med anledning av motionerna 1972:325 och 1972:784 kraftigt
understryka betydelsen av ökade samhällsinsatser när det gäller hälsoundersökningar
och annan förebyggande hälsovård. Inte minst med tanke
på samhällets snabbt stigande kostnader för sjukvård måste sådana
insatser anses angelägna. Som det nu är kan ersättning för förebyggande
hälsovård inte utgå från den allmänna försäkringen annat än i sådana fall,
då försäkringskassa träffat särskilt avtal med arbetsgivare som anordnar
hälso- och sjukvård. Det förekommer emellertid ingen skyldighet för
försäkringskassorna att ingå sådana överenskommelser. Antalet avtal av
detta slag tycks också variera betydligt från kassa till kassa. Enligt vår
mening medför detta orättvisor genom att anställda med en aktiv
arbetsgivare, som föranstaltar om hälsokontroll, kan få ersättning för sina
kostnader medan andra, som själva ordnar sin hälsokontroll, inte kan få
ersättning. Det bör vara självklart att också den förebyggande hälsovården
görs tillgänglig för alla medborgare på rimliga ekonomiska villkor. En
naturlig lösning av denna fråga borde vara att, som föreslås i motionen
1972:325, låta en viss del av kostnaden för allmän hälsokontroll ersättas
från den allmänna försäkringen. Det är, som motionärerna i denna
motion också framhåller, svårt att överblicka de ekonomiska konsekvenserna
av en sådan reform, som självfallet måste föregås av ingående
överväganden. Emellertid är det angeläget att frågan får en snar lösning.
Vi finner det otillfredsställande att det utredningsarbete som pågått
sedan 1969 ännu inte lett till något resultat och att det beräknas pågå
hela 1972. Utredningsarbetet bör därför enligt vår mening påskyndas. Vi
vill följaktligen tillstyrka yrkandet i motionen 1972:325. Härigenom
torde också syftet med motionen 1972:784 i huvudsak bli tillgodosett.

SfU 1972:16

8

Vi anser det vidare angeläget att en positiv lösning av de frågor, som
aktualiserats i motionerna 1972:669 och 1972:981, snarast kommer till
stånd. Med hänsyn till att frågan om statligt stöd för inköp av glasögon är
föremål för överväganden inom socialdepartementet anser vi emellertid
att dessa motioner inte för närvarande kräver något riksdagens initiativ.”
dels ansett att utskottet under punkterna 1 och 3 bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1972:325 och i
anledning av motionen 1972:784 hos Kungl. Maj:t begär att
förslag snarast framläggs till sådana ändringar i reglerna om
ersättning från allmän försäkringskassa att ersättning normalt
skall kunna utgå för viss del av kostnaden för allmän
hälsokontroll.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1213 S