Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 15 år 1972

SfU 1972:15

Nrl5

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
rätt till allmän tilläggspension för hemarbetande make m.m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972:220 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs bl. a.
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna att vård av
barn under viss ålder bör ge hemmavarande förälder rätt till ATP-poäng;

motionen 1972:451 av fru Kristensson (m) och herr Ringaby (m),
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag
om rätt för hemarbetande make att tillgodoräkna sig pensionsår
inom ATP för den tid vederbörande vårdar barn i förskoleåldern;

motionen 1972:455 av fru Olsson i Hölö m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om rätt för
hemarbetande att få tillgodoräkna pensionsår inom tilläggspensioneringen
för barnavårdande år;

motionen 1972:660 av herrar Werner i Malmö (m) och Komstedt (m),
vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär sådan
ändring av gällande lagstiftning, att vård av anhörig och tillsyn av minderårigt
barn skall få tillgodoräknas vid beräkning av tilläggspension.

Motionen 1972:220 behandlas i detta betänkande endast i vad den
avser ovan redovisade yrkande. Yrkandet i motionen om en utredning av
frågan om allmän egenpension behandlar utskottet i annat sammanhang.

Gällande bestämmelser

Försäkringen för tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring
avser att bereda bl. a. ålderspension och förtidspension utöver folkpensionen.
Rätten till tilläggspension grundas på inkomsten av det förvärvsarbete
som den försäkrade utför under sin aktiva tid, och pensionen är
avvägd i förhållande till denna inkomst.

Den inkomst som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen
är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då
han fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Inkomster för år under
vilket den försäkrade avlidit eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension
enligt lagen om allmän försäkring är inte pensionsgrundande.

Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 15

SfU 1972:15

2

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan
överstiger en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande inkomsten
utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets
ingång.

Ålderspension utgår under förutsättning att pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade för minst tre år. Ålderspension utgår fr. o. m. den
månad under vilken den försäkrade fyller 67 år med möjlighet till förtida
och uppskjutet pensionsuttag enligt samma regler som inom folkpensioneringen.

Storleken av den ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör
60 procent av produkten av basbeloppet för den månad för vilken
pensionen skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats
den försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom
för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln).
Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för mindre än 30 år,
skall dock nämnda produkt minskas med 1/30 för varje år, som antalet
poängår understiger 30 (trettioårsregeln). I pensioneringens inledningsskede
har 30-årsregeln ersatts med en 20-årsregel för dem som är födda
åren 1896—1914.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Motionsyrkanden om en självständig pensionsrätt för hemarbetande
kvinnor och om rätt till s. k. gratispoäng eller gratisår vid pensionsberäkningen
för föräldrar, som lämnat sitt förvärvsarbete för att ta vård
om minderåriga barn, har — på förslag av andra lagutskottet — avvisats
av riksdagen vid ett flertal tillfällen under 1960-talet. Bland de skäl som
andra lagutskottet därvid åberopat mot en självständig pensionsrätt för
hemarbetande kvinnor kan nämnas svårigheten att göra en rättvisande
uppskattning i pengar av värdet av husmödrars arbete i hemmet och att
inom ett obligatoriskt pensionssystem bestämma generell pensionsålder
för hemarbetande husmödrar. Utskottet har också framhållit att avgifterna
för en sådan pensionering skulle komma att drabba familjens
kontantinkomster — dvs. i regel makens arbetsförtjänst — bl. a. under
den tid då i många fall familjens kostnader för barnens underhåll och
uppfostran är stora. Förslaget om införande av s. k. gratispoäng eller
gratisår har utskottet ansett strida mot den inom tilläggspensioneringen
grundläggande principen om inkomst av förvärvsarbete som förutsättning
för pension. Utskottet har också erinrat om att det för rätt till hel ålders -

SfU 1972:15

3

pension krävs endast 30 pensionsgrundande år och att pensionspoängen
beräknas med utgångspunkt i de 15 bästa poängåren samt att till följd
härav varken pensionens eller pensionspoängens storlek påverkas för
den som något eller några år avhåller sig från förvärvsarbete.

Vid 1969 års riksdag väcktes motioner av innebörd att de hemarbetande
kvinnorna skulle erhålla en bättre förtidspension inom tilläggspensioneringen.
I ett av riksdagen godkänt utlåtande (2LU 1969:30)
hemställde andra lagutskottet att riksdagen i anledning av motionerna
skulle begära utredning av nämnda fråga. Utskottet erinrade i sitt utlåtande
bl. a. om att nuvarande kompletteringsregel, innebärande att som
förutsättning för metoden med antagandepoäng krävs att den försäkrade
tillgodoräknats pensionspoäng för tre av de fyra åren före pensionsfallet,
i vissa fall framstod som väl restriktiv. Den medförde nämligen att en
försäkrad efter endast ett års bortovaro från förvärvslivet förlorade rätten
att beräkna förtidspension efter den förmånligare metoden med
antagandepoäng. Fall torde enligt utskottets mening förekomma där försäkrade
med längre bortovaro än ett år med fog kunde göra gällande
att de inte lämnat förvärvslivet. Detta torde inte minst gälla sådana i
motionerna nämnda kvinnor som tillfälligt dragit sig tillbaka för att
vårda småbarn i hemmet.

Pensionsförsäkringskommittén — som enligt sina direktiv haft att
utreda frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män inom den allmänna
pensioneringen och också fått till sig överlämnade motioner om
en allmän egenpension — berör i sitt i mars 1971 avlämnade slutbetänkande
Familjepensionsfrågor m. m. (SOU 1971:19) också frågan
om pensionspoäng för hemarbete. Kommittén anför (s. 48):

Ett särskilt problem hänför sig till att förtidspensionen inom tilläggspensioneringen
bestämmes på grundval av den försäkrades egna inkomster
och ej såsom vid änkepension på grundval av den avlidnes.
Detta innebär att en kvinna, som under huvuddelen av sitt liv haft sin
verksamhet förlagd till hemmet och som haft en förvärvsarbetande make,
får lägre pension om denna utgår i form av förtidspension än i form
av änkepension. Allteftersom kvinnornas förvärvsverksamhet ökar kommer
detta problem att minska, men det kommer under lång tid att kvarstå.
Det bör å andra sidan framhållas, att förtidspensionen utgår med
högre andel av inkomsten än änkepensionen.

I den allmänna debatten har gjorts gällande, att ett sätt att lösa
problemet skulle vara att låta arbete i hemmet ge rätt till pensionspoäng
— i vart fall under den tid kvinnan tvingades avstå från förvärvsarbete
på grund av omvårdnad av barn. Motsvarande rätt skulle naturligtvis
också kunna ges åt hemarbetande man. Ett sådant system skulle emellertid
ge upphov till ett flertal bedömningsfrågor. Skall det räcka med
att endast vara ”hemmafru”? Och skall de som både förvärvsarbetat
och klarat av barntillsynen utöver de poäng som förvärvsarbetet givit
få ytterligare poäng för barnavården? Vidare återstår den viktigaste och
mest svårlösta frågan, nämligen hur poängen skulle finansieras. Av den
förvärvsarbetande maken eller av försäkringskollektivet? Om maken

SfU 1972:15

4

skulle erlägga avgiften skulle det innebära en avsevärd ekonomisk
belastning för många familjer. Att belasta kollektivet med kostnader
är icke särskilt väl förenligt med de nuvarande finansieringsprinciperna
för tilläggspensioneringen. Ett gratispoängsystem för hemarbetande make
skulle också väcka frågan om inte andra grupper i samhället med lika
stor rätt skulle kunna göra anspråk på motsvarande förmåner. Det bör
i detta sammanhang framhållas, att det för rätt till oreducerad ålderspension
räcker att ha förvärvat pensionspoäng under 30 år. Man kan
alltså stanna hemma i åtskilliga år från förvärvsarbetet för att vårda
barn utan att detta behöver ha menlig inverkan på ålderspensionens
storlek.

Kommittén erinrar därefter om att riksdagen år 1969 begärt utredning
av frågan om liberalare regler för beräkning av förtidspension inom tillläggspensioncringen,
främst för hemarbetande kvinnor, och fortsätter:

Ytterligare en väg att förbättra pensionsförhållandena för äldre änkor
i ett framtida pensionssystem står möjligen att finna i nya regler om
ålderspension. Den nyligen tillsatta pensionsålderskommittén har bl. a.
i uppdrag att pröva frågan om en rörlig pensionsålder. Det är möjligt
att man därigenom kan finna vägar att tillgodose pensionsbehovet för
en begränsad grupp av de nu ifrågavarande änkorna. De regler som kan
komma i fråga bör ges generell giltighet. Det bör emellertid framhållas,
att ålderspension i form av tilläggspension beräknas — liksom förtidspension
— på grundval av den försäkrades egen — och ej makens —
inkomst.

För det fall då hittills nämnda åtgärder icke ger tillfredsställande
resultat kan man tänka sig att i ett framtida pensionssystem behålla
någon form av efterlevandepensionering för vissa äldre kvinnor. Man
kan överväga att åt kvinna, av vilken det inte skäligen kan begäras att
hon skall gå ut i förvärvslivet, ge en pension bestämd efter den avlidne
makens inkomster. Motsvarande förmån borde då också kunna utgå till
efterlevande man på lika villkor. De närmare villkoren, under vilka en
sådan pension kan utgå, måste bestämmas med hänsyn till de förhållanden
som gäller när de nya reglerna skall träda i kraft. En tänkbar kvalifikation
är hög ålder. Vidare får troligen lång frånvaro från förvärvsarbete
på grund av omvårdnad om barn grunda rätt till sådan pension.
Så mycket bör dock kunna sägas, att pensionen i princip inte bör utgå
till den make, som vid den andres död har en god försörjning genom
eget arbete eller då kan skaffa sig ett sådant.

Pensionsålderskommittén, tillkallad enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 27 maj 1970 för att utreda frågan om pensionsåldern m. m., har
enligt sina direktiv att undersöka bl. a. i vad mån det låter sig göra att
öppna möjlighet att tjäna in ATP-poäng efter 65 års ålder.

När socialförsäkringsutskottet år 1971 hade att pröva motionsyrkanden
av samma innebörd som de vilka behandlas i detta betänkande,
framhöll utskottet (SfU 1971:5) bl. a. att en utvidgning av rätten att tillgodoräkna
sig pensionspoäng skulle kunna bli lösningen för åtskilliga av
de försäkrade som åsyftades i motionerna. Utskottet avstyrkte därför

SfU 1972:15

5

och med hänvisning till arbetet inom pensionsförsäkringskommittén —
som då ännu inte avlämnat sitt förslag — och inom pensionsålderskommittén
bifall till motionerna. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Utskottet

De förevarande motionerna tar alla upp frågan om rätt för föräldrar
att tillgodoräkna sig pensionsår eller pensionspoäng för vård av barn
i hemmet. I motionen 1972:220 yrkas sålunda att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skall ge till känna att vård av barn under viss ålder bör
ge hemmavarande förälder rätt till ATP-poäng. Motionerna 1972:451
och 1972:455 innehåller yrkanden om utredning av frågan om rätt för
hemarbetande att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen
för den tid vederbörande vårdar barn i förskoleåldern, medan motionärerna
i motionen 1972:660 anser att såväl barntillsyn som vård av
nära anhörig bör grunda rätt till ATP. Bland de skäl som motionärerna
åberopar till stöd för sina förslag återkommer ett i samtliga motioner.
De som vårdar barn i hemmet gör — med hänsyn inte minst till att de
avlastar samhällets hårt ansträngda barntillsynsinstitutioner — en lika
nyttig och produktiv samhällsinsats som om de varit förvärvsarbetande i
konventionell mening. I flera motioner framhålls att den nu gällande
30-års regeln, innebärande att pensionen skall minskas med 1/30 för
varje år som antalet poängår understiger 30, kan medföra att de barnavårdande
inte har möjlighet att få full ATP. I motionen 1972:220 understryks
särskilt att den hemarbetande i praktiken oftast gör en ekonomisk
förlust på längre sikt genom att han inte har förvärvsarbete under den
del av sitt liv då framtida befordringsmöjligheter normalt byggs upp och
förutsättningar för högre pensionspoäng skapas.

De i motionerna aktualiserade frågorna har under en följd av år varit
föremål för riksdagens uppmärksamhet. Mot förslag om en självständig
pensionsrätt för hemarbetande kvinnor har riksdagen bl. a. invänt att det
är förenat med svårigheter att göra en rättvisande uppskattning i pengar
av värdet av husmödrars arbete i hemmet och att inom ett obligatoriskt
pensionssystem bestämma generell pensionsålder för hemarbetande husmödrar.
Riksdagen har också framhållit att avgifterna för en sådan pensionering
skulle komma att drabba familjens kontantinkomster — dvs.
i regel makens arbetsförtjänst — bl. a. under den tid då i många fall
familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran är stora. Förslaget
om införande av pensionspoäng eller poängår för de hemarbetande
har riksdagen ansett strida mot den inom tilläggspensioneringen grundläggande
principen om att rätt till ATP förutsätter att den som skall
uppbära pensionen haft inkomst av förvärvsarbete. Riksdagen har också
erinrat om att det för rätt till hel ålderspension krävs endast 30 pensionsgrundande
år och att pensionspoäng beräknas med utgångspunkt

SHJ 1972:15

6

i de 15 bästa poängåren. Detta innebär — har riksdagen uttalat — att
varken pensionens eller pensionspoängens storlek påverkas för den som
något eller några år avhåller sig från förvärvsarbete.

Frågan om att låta arbete i hemmet grunda rätt till ATP har berörts
av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande Familjepensionsfrågor
(SOU 1971:19). Kommittén framhåller att ett system med ATP
åt hemarbetande skulle ge upphov till ett flertal belömningsfrågor av
delvis svårlöst art. Kommittén frågar sig hur ATP skall beräknas i sådana
fall då barntillsynen kombinerats med förvärvsarbete utom hemmet.
Kommittén anser också den viktiga finansieringsfrågan svårlöst. Att låta
den förvärvsarbetande maken betala pensionsavgiften skulle innebära
en avsevärd ekonomisk belastning för många familjer, och en finansiering
av pensionen med generella avgifter strider — menar kommittén
— mot de nuvarande finansieringsprinciperna för tilläggspensioneringen.
Ett system med poängår eller pensionspoäng för hemarbetande make
skulle enligt kommitténs mening också kunna väcka frågan om inte
andra grupper i samhället med lika stor rätt kunde göra anspråk på motsvarande
förmåner.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till den bedömning av hemarbetandes
rätt att tillgodoräkna sig pensionsår eller pensionspoäng för
barnavårdande år som gjorts av riksdagen och pensionsförsäkringskommittén.
Detta innebär naturligtvis inte att utskottet inte anser den barnavårdande
insats som görs i hemmen värdefull. Utskottet ifrågasätter emellertid
om det är lämpligt eller för berörda parter ens så ändamålsenligt
att stödet ges i form av en vidgad rätt till ATP. Pensionsgrundande inkomst
skall beräknas fr. o. m. 16 t. o. m. 65 års ålder. Eftersom det för
full pension erfordras endast 30 pensionsgrundande år torde, som riksdagen
tidigare framhållit, vård av barn i hemmet endast undantagsvis
medföra att en förälder inte kan uppnå erforderligt antal pensionsår.
Inte heller torde pensionspoängens storlek i någon större omfattning
påverkas av några års bortovaro från förvärvsarbete.

Utskottet vill erinra om att familjepolitiska kommittén, som utreder
frågan om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna, väntas avlämna
sitt slutbetänkande under första halvåret 1972. Enligt utskottets mening
bör detta betänkande avvaktas innan ställning tas till hur stödet för de
barnavårdande insatserna skall utformas.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att pensionsålderskommittén
har att undersöka bl. a. i vad mån det låter sig göra att inom ramen för
nuvarande ATP-system öppna möjlighet att tjäna in pensionspoäng efter
65 års ålder. En sådan utvidgning av rätten att tillgodoräkna sig pensionspoäng
skulle enligt utskottets mening kunna bidra till att förbättra
pensionen för åtskilliga av de försäkrade som motionärerna avser.

Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till samtliga
motioner.

SfU 1972:15

7

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1) motionen 1972:220, i vad den behandlas i detta betänkande,

2) motionen 1972:451,

3) motionen 1972:455,

4) motionen 1972:660.

Stockholm den 21 mars 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), fröken Sandell (s),
herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm
(c), Persson i Stockholm (s), Mundebo* (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Marcusson* (s), Björck i Nässjö* (m), Olsson i Stockholm
(vpk), Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo (fp),
fröken Pehrsson (c), herrar Björck i Nässjö (m), Andersson i Nybro (c)
och fröken Bergström (fp) vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med
orden ”De i” och slutar på s. 6 med orden ”samtliga motioner” bort ha
följande lydelse:

”Utskottet kan ansluta sig till den i motionerna uttalade uppfattningen
att den barnavårdande insats som görs i hemmen är av stor
betydelse inte minst för samhället och därför i hög grad förtjänt av
samhällets stöd. Med hänsyn härtill måste det anses otillfredsställande
att de hemarbetande har en så missgynnad ställning i ATP-systemet.
Som ett huvudskäl mot att införa en självständig pensionsrätt för hemarbetande
har vid flera tillfällen framförts att det är svårt att göra en
rättvisande uppskattning i pengar av värdet av arbete i hemmet. Utskottet
finner inte detta skäl bärande. Det torde inte behöva medföra
några mer betydande svårigheter att finna en formel för en enhetlig
värdering av dylika arbetsinsatser. Ett sätt att lösa frågan har anvisats
i motionen 1972:220, nämligen att anknyta poängberäkningen till den
ersättning som utgår till dagbarnvårdare, anställd enligt gällande avtal
mellan Kommunförbundet och Kommunalarbetareförbundet.

Den vid 1970 års riksdag antagna skattereformen avsåg bl. a. att
främja de hemarbetandes valfrihet mellan yrkesarbete och fortsatt hem -

SfU 1972:15

8

arbete. Om syftet med denna lagstiftning skall tillgodoses erfordras
uppenbarligen att föräldrar med små barn bereds möjlighet att få barnen
omhändertagna under arbetstiden. Eftersom samhällets barntillsynsresurser
är otillräckliga torde ett mycket stort antal föräldrar nödgas avstå
från förvärvsarbete för att vårda sina barn i hemmet. Under sådana
förhållanden är det enligt utskottets mening rimligt att man i tilläggspensionssystemet
inför en möjlighet att jämställa barnavård i hemmet med
förvärvsarbete.

Med det anförda anser utskottet sig böra biträda den i motionerna
framförda uppfattningen att föräldrar bör tillgodoföras pensionsår i viss
begränsad utsträckning för tillsyn av barn i hemmet. Hur en sådan
pensionsrätt skall närmare utformas bör lämpligen bli föremål för utredning.
Vid denna bör även kunna prövas om samma system kan
tillämpas vid vård av annan nära anhörig i hemmet.”
dels att utskottet bort hemställa

”A. att riksdagen med anledning av motionerna 1972:220, 1972:
451, 1972:455 och 1972:660 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
utredning av frågan om rätt till ATP för hemarbetande som
har vård om barn eller annan nära anhörig;

B. att riksdagen avslår samtliga motioner, i den mån de inte kan
anses besvarade genom vad utskottet hemställt under A.”

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1972