Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 12 år 1972

SfU 1972:12

Nr 12

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om slopande
av ansökningsförfarandet för ålderspension.

Motionen

I motionen 1972:983 av fröken Pehrsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen beslutar att ålderspension skall utgå utan ansökningsförfarande
till den som är berättigad till sådan pension.

Gällande bestämmelser m. m.

Folkpension och tilläggspension erhålls i regel inte utan vidare, utan
man måste göra ansökan därom (16 kap. 1 § lagen om allmän försäkring,
AFL). Ansökan skall göras hos allmän försäkringskassa. Närmare föreskrifter
angående ansökningsförfarandet har utfärdats i en kungörelse den
25 maj 1962 (nr 394). Ansökningen skall prövas av den kassa, hos vilken
den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han fyllt 16
år. Finns ingen sådan kassa prövas ansökningen av den för Stockholms
stad inrättade försäkringskassan. Ansökan bör insändas eller inges till den
kassa som skall pröva ärendet men kan också inlämnas till annan
försäkringskassa eller till kommunalt organ som riksförsäkringsverket
bestämmer. Den som redan har folkpension eller tilläggspension i form av
förtidspension behöver inte göra särskild ansökan om ålderspension, när
denna skall träda i stället för förtidspension. Folkpension i form av
änkepension omvandlas också utan ansökan till folkpension i form av
ålderspension.

Med hänsyn till att rätten till ersättning från sjukförsäkringen i
allmänhet inte är begränsad till tiden har föreskrivits, att allmän
försäkringskassa kan tillerkänna en försäkrad, som åtnjuter sjukpenning
eller ersättning för sjukhusvård, förtidspension utan hinder av att han
inte gjort ansökan därom. Pension får i ytterligare ett fall beviljas utan
ansökan. Bestämmelserna därom får ses mot bakgrunden av samordningen
mellan pension enligt lagen om allmän försäkring och pension
enligt de statliga och kommunala personalpensionssystemen. Denna
samordning bygger på den s. k. bruttometoden. Detta gör att den
försäkrade ofta saknar intresse att ansöka om pension från den allmänna
försäkringen, eftersom han genom personalpensionssystemet är garanterad
pension utan hänsyn till förmånerna från nämnda försäkring. Lagen
ger möjlighet för Kungl. Maj:t att förordna om rätt för personalpensionsmyndigheten
att påverka utgivandet av folkpension och tilläggspension i
sådana fall.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad då den försäkrade fyller 67 år

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 12

SfU 1972: 12

2

eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå tidigare eller senare,
fr. o. m. den månad som anges i pensionsansökningen, barntillägg och
invaliditetstillägg fr. o. m. den månad då rätt till förmånen inträtt.
Pension kan ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader före
ansökningsmånaden.

Enligt riksförsäkringsverkets cirkulär den 11 juli 1963 rörande allmän
pension skall från allmän försäkringskassa utgå underrättelse till sådana
försäkrade som fyller 67 år och ej på grund av förtida uttag redan uppbär
ålderspension. Aviseringen ombesörjes av försäkringskassans centralkontor
och skall ske senast under fjärde månaden före den under vilken den
försäkrade uppnår 67 års ålder. Därvid översänds i normalfallet jämte
ansökningsblankett, upplysningsbroschyr och svarskuvert följande meddelande: Meddelande

om ålderspension

Allmän ålderspension utgår normalt fr. o. m. den månad man fyller 67
år. Ansökan om sådan pension skall göras hos försäkringskassa. Då Ni
inom kort fyller 67 år översändes blankett för pensionsansökan samt
upplysningsbroschyr angående den allmänna pensionen.

På den av riksförsäkringsverket fastställda ansökningsblanketten skall
den försäkrade lämna uppgifter bl. a. om make, om sammanboende med
annan än make, om vissa inkomster (för bedömning av preliminärskatteavdrag),
om utländsk yrkesskadeersättning och om betalningsmottagare.

Upplysningsbroschyren lämnar i kortfattad form uppgifter om vilka
förmåner som i olika situationer kan utgivas inom den allmänna
försäkringen.

Frågans tidigare behandling m. m.

Vid 1964 års riksdag väcktes en motion, vari yrkades att allmän
folkpension skulle utbetalas till alla berättigade utan särskild ansökan.

Med anledning härav uttalade andra lagutskottet (2LU 1964:26) att
det förfaringssätt som tillämpades enligt utskottets uppfattning i största
möjliga utsträckning undanröjde riskerna för att en försäkrad på grund av
okunnighet om lagens regler skulle gå miste om folkpension. Utskottet
ansåg det av olika skäl inte möjligt att slopa ansökningsförfarandet. Flera
omständigheter, som inverkade på pensionsbeloppets storlek, blev kända
för försäkringskassan först genom ansökan. Hit hörde uppgift om sådant
sammanboende med annan än make, som enligt 10 kap. 1 § AFL vid
bestämmande av folkpension likställdes med äktenskap. Vidare måste
enligt utskottets mening beaktas att försäkrad inte var skyldig att ta ut
pension vid 67 års ålder utan, genom att skjuta upp uttaget intill 70 års
ålder, kunde tillförsäkra sig högre månatligt pensionsbelopp. Detta
innebar också att en försäkrad, som underlät att göra ansökan om
pension vid 67 års ålder, inte gick miste om någon pensionsförmån på
den grunden att pensionen inte utgick för längre tid tillbaka än tre

SfU 1972:12

3

månader före ansökningsmånaden. Utskottet erinrade också om att den
som uppnådde 67 års ålder ofta var berättigad till pensionsförmåner
utöver folkpension, exempelvis kommunalt bostadstillägg. Enligt utskottets
mening torde inte sällan de upplysningar försäkringskassan inhämtade
ur ansökningen och den kontakt som därigenom erhölls med den
försäkrade ge försäkringskassan möjlighet att tillse att vederbörande
tillerkändes de förmåner han hade rätt till. Utskottet kunde av anförda
skäl inte finna vare sig att ansökningssystemet var till förfång för de
försäkrade eller att det kunde undvaras och avstyrkte därför bifall till
motionen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

En inom riksförsäkringsverket och statskontoret tillsatt arbetsgrupp,
den s. k. RAFA-utredningen, arbetar sedan några år med frågor rörande
rationalisering av den allmänna försäkringens administration. Utredningen,
som framför allt är sysselsatt med frågor om automatisk databehandling,
har också undersökt möjligheterna att genomföra en sådan reform
att ålderspension skulle kunna utgå utan ansökan. Utredningen har därvid
kommit till det resultatet att en sådan omläggning är praktiskt
ogenomförbar. Man har funnit att många av de uppgifter de försäkrade
lämnar i samband med ansökningarna är så väsentliga att ansökningsförfarandet
inte kan undvaras. Det gäller uppgifter om sammanboende,
betalningsmottagare m. m. och framför allt uppgifter av ekonomisk
natur, om sidoinkomster, eventuella pensioner från utlandet och andra
förhållanden som är av betydelse bl. a. för frågan om och hur skatt skall
dras. Man har också pekat på att kontakt med de försäkrade är nödvändig
för att avgöra frågor om förtida och uppskjutet uttag liksom att
kontakten är värdefull för att möjliggöra kontroll av att uppgifter i
register är riktiga och aktuella.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring fordras för erhållande av folkpension
och tilläggspension i regel att den försäkrade gör ansökan därom.
Ansökan prövas av allmän försäkringskassa, i allmänhet den där den
försäkrade är inskriven.

I förevarande motion yrkas att ålderspension skall utgå utan ansökan
till den som är berättigad därtill. Motionärerna menar att det skulle vara
enklare för både enskilda och myndigheter om försäkringskassorna erhöll
erforderliga uppgifter om de pensionsberättigade från folkbokföringsmyndigheterna
och pensionerna därefter utbetalades automatiskt.

Enligt riksförsäkringsverkets anvisningar skall de allmänna försäkringskassorna
skicka underrättelse om pensionsförmånerna till försäkrade som
fyller 67 år och inte på grund av förtida uttag redan uppbär ålderspension.
Aviseringen skall ske senast under fjärde månaden före den under
vilken den försäkrade fyller 67 år. Till underrättelsen bifogas bl. a.
ansökningsblanketter och en upplysningsbroschyr med kortfattade upp -

SfU 1972:12

4

gifter om pensionsförmånerna i olika situationer.

Med anledning av en vid 1964 års riksdag väckt motion med samma
yrkande som den nu ifrågavarande uttalade andra lagutskottet (2LU
1964:26) att det av riksförsäkringsverket föreskrivna förfaringssättet i
största möjliga utsträckning undanröjde riskerna för att en försäkrad på
grund av okunnighet om lagens regler gick miste om folkpension.
Utskottet erinrade om att vissa omständigheter, som inverkade på
pensionsbeloppets storlek, blev kända för försäkringskassan först genom
ansökan. Vidare framhöll utskottet att den som uppnådde 67 års ålder
ofta var berättigad till pensionsförmåner utöver ålderspension, t. ex.
kommunalt bostadstillägg. Enligt utskottets mening torde inte sällan de
upplysningar försäkringskassan inhämtade ur ansökningen och den
kontakt som därvid erhölls med den försäkrade ge kassan möjlighet att
tillse att vederbörande tillerkändes de förmåner han hade rätt till.
Utskottet förklarade sig avslutningsvis inte kunna finna vare sig att
ansökningsförfarandet var till förfång för den försäkrade eller att det
kunde undvaras. På utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.

En inom riksförsäkringsverket och statskontoret tillsatt utredning
angående rationalisering av den allmänna försäkringens administration,
den s. k. RAFA-u tred ningen, har undersökt möjligheterna att införa ett
sådant system att ålderspension skulle kunna utgå utan ansökan.
Utredningen har därvid kommit till det resultatet att en sådan omläggning
skulle vara praktiskt ogenomförbar. Som skäl härför har man
framför allt anfört att det är nödvändigt att i samband med bestämmandet
av pensionsförmånerna få uppgifter om de försäkrades förhållanden i
åtskilliga avseenden.

Utskottet delar den av andra lagutskottet framförda uppfattningen att
det av försäkringskassorna tillämpade systemet med underrättelser till de
pensionsberättigade medför att ansökningsförfarandet inte kan anses vara
till förfång för de försäkrade. Det finns inte anledning anta annat än att
den information som ges av försäkringskassorna också i fortsättningen
skall fungera tillfredsställande. Särskilt mot bakgrund av vad som
framkommit om RAFA-utredningens undersökningar finner utskottet
vidare att andra lagutskottets uttalanden om svårigheterna att slopa
ansökningsförfarandet alltjämt har bärkraft. Utskottet kan således inte
biträda motionärernas förslag.

På grund av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972: 983.

Stockholm den 14 mars 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson i
Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s),
Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s),
Olsson i Stockholm (vpk), Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp),
herrar Signell (s) och Andersson i Ljung (m).

SfU 1972:12

5

Särskilt yttrande

av herr Magnusson i Nennesholm (c), fröken Pehrsson (c) och herr
Andersson i Nybro (c), vilka anfört:

”Folkpensionen är en förmån som utgår till alla som uppnått
folkpensionsåldern 67 år. För att komma i åtnjutande av denna för alla
gällande förmån krävs enligt gällande bestämmelser att den pensionsberättigade
inger särskild ansökan. Vi är medvetna om att en sådan ansökan
är nödvändig i sådana fall då pensionsberäkningen påverkas av speciella
faktorer, såsom uppgifter om sammanboende, upplysningar av ekonomisk
natur o.dyl. men vikan inte dela utskottets uppfattning att särskild
ansökan skall behöva föregå alla de utbetalningar av ålderspension jämte
pensionstillskott som skall utgå utan tillägg eller avdrag.

Enligt uppgift från riksförsäkringsverket uppgick antalet utbetalningar
av ålderspensioner i januari 1970 till närmare 947 000. Härav utgjorde
nästan hälften utbetalningar av grundförmånerna ålderspension jämte
pensionstillskott. Mot bakgrund härav finner vi det anmärkningsvärt att
man inom RAF A-utredningen kommit till det resultatet att ett system,
där ålderspension kan utgå utan ansökan, skulle vara praktiskt ogenomförbart.
Enligt vår uppfattning borde det vara till fördel för såväl
myndigheter som enskilda om ansökningsförfarandet kunde begränsas till
de fall då grundpension av särskild anledning skall utgå med annat belopp
än enligt huvudregeln.

Vi förutsätter att Kungl. Maj:t inte anser den i motionen aktualiserade
och enligt vår uppfattning betydelsefulla frågan slutbehandlad i och med
RAFA:s ställningstaganden utan ägnar spörsmålet fortsatt uppmärksamhet
och förelägger riksdagen de förslag till ändringar av gällande ordning
som kan anses påkallade.”

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1192 S