Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 10 år 1972

S£U 1972:10

Nr 10

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för
budgetåret 1972/73 till allmän försäkring m. m. jämte motioner.

DRIFTBUDGETEN

FEMTE HUVUDTITELN

Allmän försäkring m. m.

1. Försäkringsdomstolen

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkten B 1 (s. 23) framlagda
förslag och hemställer

att riksdagen till Försäkringsdomstolen för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 2 615 000 kr.

2. Försäkringsrådet. Riksförsäkringsverket

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna B 2 och B 3 (s.
24—27) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1) till Försäkringsrådet ett förslagsanslag av 1 507 000 kr.,

2) till Riksförsäkringsverket ett förslagsanslag av 44 392 000
kr.

3. Folkpensioner

Propositionen

Kungl. Majit har under punkten B 4 (s. 27-29) föreslagit riksdagen
att till Folkpensioner för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 9 390 000 000 kr.

Motioner

I detta sammanhang behandlas

motionen 1972: 449 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs
bl. a. att riksdagen

1) antar följande såsom motionärernas förslag betecknade

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 10

SfU 1972:10

Förslag till

Lag om ändring i lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om pensionstillskott

Härigenom förordnas i fråga om lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om
pensionstillskott,

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 3 § ordet »trettio» skall ersättas av ordet »fyrtio».

(Nuvarande lydelse)

Pensionstillskott utgör trettio
procent av basbeloppet, om ej annat
följer av bestämmelserna nedan
i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall
pensionstillskottet utgöra
den 1 juli 1969-den 30 juni 1970
tre,

den 1 juli 1970-den 30 juni 1971

sex,

den 1 juli 1971-den 30 juni 1972
nio,

den 1 juli 1972-den 30 juni 1973
tolv,

den 1 juli 1973-den 30 juni 1974
femton,

den 1 juli 1974—den 30 juni 1975
aderton,

den 1 juli 1975-den 30 juni 1976
tjugoen,

den 1 juli 1976-den 30 juni 1977
tjugofyra,

den 1 juli 1977-den 30 juni 1978
tjugosju procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspension,
som börjat utgå tidigare eller
senare än från och med den månad
varunder den försäkrade fyller
sextiosju år, utgör det belopp som
framkommer om de i första eller
andra stycket angivna procenttalen
minskas eller ökas i motsvarande
mån, som pensionen skall minskas
eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra
eller tredje stycket lagen den 25

(Motionärernas förslag)

2 §

Pensionstillskott utgör fyrtio
procent av basbeloppet, om ej annat
följer av bestämmelserna nedan
i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall
pensionstillskottet utgöra
den 1 juli 1969-den 30 juni 1970
tre,

den 1 juli 1970-den 30 juni 1971

sex,

den 1 juli 1971-den 30 juni 1972
nio,

den 1 juli 1972-den 30 juni 1973
tretton,

den 1 juli 1973-den 30 juni 1974
sjutton,

den 1 juli 1974-den 30 juni 1975
tjugoen,

den 1 juli 1975-den 30 juni 1976
tjugofem,

den 1 juli 1976-den 30 juni 1977
tjugonio,

den 1 juli 1977-den 30 juni 1978
trettiotre,

den 1 juli 1978-den 30 juni 1979
trettiosju procent av basbeloppet.

SfU 1972:10

(Nuvarande lydelse) (Motionärernas förslag)

maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Pensionstillskott till förtidspension,
som enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket lagen om allmän
försäkring utgår med två tredjedelar
eller hälften av hel förtidspension,
utgör motsvarande andel
av pensionstillskott som anges i
första eller andra stycket. Pensionstillskott
till förtidspension, som utgår
för tid efter det att ålderspension
med stöd av 6 kap. 1 § tredje
stycket lagen om allmän försäkring
upphört att utgå, skall minskas med
sex tiondels procent för varje månad
under vilken ålderspensionen
utgått.

Pensionstillskott till änkepension,
som enligt 8 kap. 4 § andra
eller tredje stycket lagen om allmän
försäkring utgår med minskat belopp,
utgör det belopp som framkommer
om de i första eller andra
stycket angivna procenttalen minskas
i motsvarande mån.

2) under punkten B 4 till Folkpensioner för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 9 470 000 000 kr.;

motionen 1972: 966 av herr Carlshamre m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen

1) beslutar att utbetalning av pensionstillskott fr. o. m. budgetåret
1972/73 skall ske från ATP,

2) under punkten B 4 till Folkpensioner för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 8 590 000 000 kr.;

motionen 1972:1457 (jfr 1972: 840) av herr Hermansson m. fl. (vpk),
vari hemställs att riksdagen antar följande såsom motionärernas förslag
betecknade

1* Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 10

SfU 1972:10

Förslag till

Lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen

Härigenom förordnas att 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om
finansiering av folkpensioneringen skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Folkpensionsavgift skall utgå
med fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst, dock med
högst ettusenfe mhundra kronor.

(Motionärernas förslag)

Folkpensionsavgift skall utgå
med fem procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller vid 1973 och tidigare års taxering och vid eftertaxering för år
1973 eller tidigare år.

Motionen 1972:449 innehåller också ett yrkande om riksdagsuttalande
av innebörd, att jämställdhet mellan gifta och ogifta i fråga
om rätt till grundpension skall vara genomförd fr. o. m. den 1 juli 1973.
Detta yrkande har utskottet behandlat i betänkande SfU 1972: 7.

Utskottet

Enligt lag den 9 maj 1969 (nr 205) utgår pensionstillskott till folkpension
i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. Pensionstillskott
började utgå den 1 juli 1969 och uppgick den första ettårsperioden
till 3 % av basbeloppet. Det höjdes den 1 juli 1970 till 6 %
och den 1 juli 1971 till 9 % av basbeloppet. I fortsättningen skall det
höjas med 3 % årligen till och med den 1 juli 1978, då det skall uppgå
till 30 % av basbeloppet. Därmed kommer det ekonomiska grundskyddet
att ha ökat, för ensamstående pensionärer från 90 till 120 % av
basbeloppet och för vardera av två makar, som båda är pensionärer,
från 70 till 100 % av samma belopp.

Pensionstillskotten är i princip avsedda endast för sådana pensionärer
som saknar eller har endast obetydlig ATP. Tillskotten är därför

SfU 1972:10

inkomstprövade men uteslutande med hänsyn till inkomster i form av
ATP-pension. Detta innebär att summan av utgående ATP-pension och
pensionstillskott inte får överstiga 30 % av basbeloppet. I den mån utgående
ATP täcker skillnaden mellan - för ensamstående pensionär -120 % och 90 % av basbeloppet och - för vardera av två pensionerade
makar - 100 % och 70 % av samma belopp, skall alltså pensionstillskott
inte utgå. Andra inkomster än ATP, hur betydande de än är, påverkar
inte rätten till pensionstillskott.

Enligt särskild föreskrift i 2 § lagen om pensionstillskott skall, om
grundförmånen utgår med reducerat belopp, pensionstillskottet reduceras
i motsvarande mån. Denna bestämmelse får betydelse vid förtida uttag
och i de fall då förtidspension utgår med reducerat belopp men också
då änkepension reducerats med hänsyn till änkans ålder.

Motionärerna i motionen 1972: 449 anser en 3-procentig årlig höjning
av pensionstillskotten otillräcklig för att ge pensionärer med ringa eller
ingen ATP en skälig standardförbättring och yrkar därför att tillskotten
fr. o. m. den 1 juli i år räknas upp med 4 % årligen så att de den 1 juli
1979 uppgår till 40 % av basbeloppet. I enlighet härmed yrkar de att
förslagsanslaget till Folkpensioner höjs med 80 milj. kr. till 9 470
milj. kr. Motionärerna menar också att nuvarande bestämmelser om
reduktion av pensionstillskott i sådana fall då grundförmånen utgår med
reducerat belopp är ägnade att år för år öka klyftan mellan pensionstagare
som har och sådana som inte har full pension. I enlighet härmed
yrkar de att reduktionsreglerna skall utgå ur 2 § lagen om pensionstillskott.

Även motionen 1972: 966 behandlar frågan om pensionstillskott. Motionärerna
framhåller att AP-fonderna tillväxer långt snabbare än som
ursprungligen beräknats. Med hänsyn härtill och då pensionstillskotten
i huvudsak utgör ett övergångsåtagande inom pensioneringen bör enligt
motionärernas mening utbetalning av pensionstillskott fr. o. m. budgetåret
1972/73 ske med AP-fondsmedel. I enlighet härmed beräknar motionärerna
förslagsanslaget till Folkpensioner till ett 800 milj. kr. lägre belopp
än som upptagits i statsverkspropositionen.

Yrkanden av samma innebörd som i de nu förevarande motionerna
har avvisats av riksdagen upprepade gånger tidigare, senast förra året
på förslag av socialförsäkringsutskottet i betänkandena 1971: 8 och 1971:
10. I fråga om en uppräkning av pensionstillskotten har riksdagen, som
inte velat acceptera en ur AP-fonden finansierad komplettering av pensionstillskotten,
tidigare uttalat att en successiv höjning av basbeloppet
med 30 % fram till den 1 juli 1978 får anses väl avvägd. Beträffande
reglerna om reducering av pensionstillskotten har riksdagen framhållit
att de är nödvändiga för att inte rubba relationerna mellan de olika förmånerna.
Vad särskilt angår reduktionen vid förtida uttag har riksdagen
betonat att beräkningen av pensionens storlek bygger på försäkringsmate -

SfU 1972:10

matiska bedömanden och att ett förtida uttag liksom ett uppskjutet uttag
i princip skall vara neutralt för pensionären från ekonomisk synpunkt.
Riksdagen har också uttalat den meningen att önskvärda förbättringar
av pensionsförmånerna före 67 års ålder bör åstadkommas på annat sätt
än genom en ändrad utformning av reduceringsreglerna i lagen om
pensionstillskott.

I motionerna 1972: 449 och 1972: 966 har inte åberopats någon omständighet
som bör föranleda riksdagen att frångå den bedömning som
riksdagen gjorde förra året. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall
till motionen 1972: 449, i vad den behandlas i detta betänkande, och
till motionen 1972: 966.

Kostnaderna för folkpensioneringen bestrids genom folkpensionsavgifter,
statsmedel och - i fråga om kommunala bostadstillägg - kommunala
medel. Folkpensionsavgifterna kan sägas vara de försäkrades
avgifter men har mera karaktären av specialskatt än av försäkringsavgift.
Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den beskattningsbara inkomsten
men är maximerad till 1 500 kr.

I motionen 1972: 1457 yrkas att maximiregeln skall slopas och folkpensionsavgiften
utgöra 5 % av den beskattningsbara inkomsten oavsett
dennas storlek. I särskild motion (1972: 840) upplyser motionärerna att
yrkandet tillkommit för att möjliggöra ett av dem aktualiserat krav på
att mervärdeskatten på matvaror borttas.

Ett motionsyrkande av samma innebörd prövades av riksdagen i samband
med behandlingen av prop. 1970: 70 med förslag om övergång till
individuell beskattning av arbetsinkomst. Riksdagen uttalade därvid
(2LU 1970: 41) att folkpensionsavgiftens storlek och konstruktion måste
ses i sammanhang med de regler som gällde för inkomstbeskattningen
och att anledning mot denna bakgrund saknades att avskaffa maximiregeln
för avgiftsuttag.

Motionärerna har inte anfört något skäl som bör föranleda riksdagen
att frånträda sitt ställningstagande förra året.

På grund av det anförda och då ett bifall till motionärernas förslag
skulle innebära en väsentlig marginalskatteskärpning i inkomstlägena
35 000-53 000 kr. avstyrker utskottet bifall till motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A beträffande ändring av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1969 (nr 205)
om pensionstillskott

att riksdagen avslår motionen 1972: 449 i motsvarande del;

3 beträffande principerna för utbetalning av pensionstillskott

att riksdagen avslår motionen 1972: 966 i motsvarande del;

SfU 1972:10

C beträffande anslagets storlek

att riksdagen - med bifall till Kungl. Maj:ts under punkten B 4
framlagda förslag och med avslag på motionerna 1972: 449
och 1972:966 i motsvarande del - till Folkpensioner för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 9 390 000 000
kr.;

D beträffande ändring av 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen

att riksdagen avslår motionen 1972: 1457.

4. Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar m. fl. anslag

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkterna B 5-B 7 (s. SOSS)
framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett
förslagsanslag av 18 400 000 kr.,

2) till Bidrag till sjukförsäkringen ett förslagsanslag av
870 000 000 kr.,

3) till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. ett förslagsanslag av

1 500 000 kr.

Stockholm den 7 mars 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Limdberg (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm
(c), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s),
fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö* (m), Olsson
i Stockholm (vpk), fröken Bergström (fp) och herr Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

vid punkten 3 (Folkpensioner)

beträffande ändring av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om
pensionstillskott

1) av herr Olsson i Stockholm (vpk) som
dels anfört följande:

»En tre-procentig uppräkning av pensionstillskotten innebär med nu

SfU 1972:10

gällande basbelopp om 7 100 kr. en höjning med endast 213 kr. per år.
En sådan höjning måste med nuvarande snabba prisstegringar anses helt
otillräcklig. Även en årlig höjning med 4% är blygsam. Men den ger
likväl en årlig förbättring av grundstandarden med - vid nuvarande basbelopp
- 284 kr. och den innebär dessutom en standardförbättring för
fler pensionstagare, eftersom rätten till pensionstillskott, när dessa är
fullt utbyggda, kommer att upphöra först när ATP uppgår till 40% av
basbeloppet. Jag anser av anförda skäl att 2 § lagen om pensionstillskott
bör ändras så att pensiontillskotten den 1 juli i år räknas upp från 9 till
13 % och därefter med fyra procent årligen t. o. m. den 1 juli 1978.
Detta innebär att pensionstillskottet sistnämnda dag kommer att uppgå
till 37% av basbeloppet. Det höjs sedan den 1 juli 1979 till 40% av
basbeloppet enligt den i motionen 1972: 449 föreslagna lydelsen av 2 §
första stycket lagen om pensionstillskott.

Uppräkningen av pensionstillskotten kan för nästkommande budgetår
beräknas medföra ett anslagsbehov som är 80 milj. kr. högre än i propositionen
föreslagna 9 390 milj. kr.

Pensionstillskottslagen bör enligt min mening ändras också i ett annat
hänseende. Enligt bestämmelser i 2 § tredje stycket skall, om grundförmånen
utgår med reducerat belopp, pensionstillskottet reduceras i motsvarande
mån. Dessa bestämmelser har en mycket olycklig praktisk effekt.
De ökar nämligen för varje år klyftan mellan pensionstagare med
och pensionstagare utan full pension. Med hänsyn härtill talar enligt min
mening rättviseskäl för att reglerna utgår ur författningstexten.»
dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1972: 449 i motsvarande
del antar det på s. 2 och s. 3 i detta betänkande upptagna såsom
motionärernas förslag betecknade förslaget till lag om
ändring i lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om pensionstillskott»;

beträffande anslagets storlek

2) av herr Olsson i Stockholm (vpk) som, med åberopande av vad som
under reservationen 1 anförts om uppräkning av pensionstillskotten den
1 juli 1972, ansett att utskottet under punkten C bort hemställa

»att riksdagen - med bifall till motionen 1972: 449 i motsvarande
del och med anledning av Kungl. Maj:ts under punkten B 4
framlagda förslag - till Folkpensioner för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 9 470 000 000 kr.»;

SfU 1972:10

beträffande ändring av 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen

3) av herr Olsson i Stockholm (vpk) som
dels anfört följande:

»Enligt gällande bestämmelser utgår folkpensionsavgift med 5% av
den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Avgiften är
emellertid maximerad till 1 500 kr. Någon avgift utgår alltså inte på den
del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 30 000 kr. Det
kan enligt min mening inte anses tillfredsställande att en skattskyldig,
hur stor hans beskattningsbara inkomst än är, aldrig skall behöva erlägga
folkpensionsavgift på ett högre avgiftsunderlag än 30 000 kr.

Skattebelastningen på livsmedelskonsumtionen har under senare år
ökat mycket starkt. Mervärdeskatten enbart på livsmedel kan för budgetåret
1972/73 beräknas komma att inbringa inte mindre än ca 4 300
milj. kr. Detta måste mot bakgrund av att mervärdeskatten hårdast drabbar
familjer och ensamstående med låga och genomsnittliga inkomster
anses otillfredsställande. I motionen 1972: 840 har framförts olika skatteskärpningsförslag
i syfte att täcka det inkomstbortfall som ett slopande
av mervärdeskatten skulle medföra. Enbart ett avskaffande av den maximiregel
som gäller för beräkning av folkpensionsavgiften kan beräknas
medföra en inkomstförstärkning för staten på 925 milj. kr. och är därför
och av skäl som redovisats i det föregående en enligt min mening lämplig
åtgärd bland andra för att möjliggöra ett avskaffande av den för det stora
flertalet så betungande mervärdeskatten på livsmedel.»
dels ansett att utskottet under punkten D bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1972: 1457 antar det på
s. 4 i detta betänkande upptagna, såsom motionärernas förslag
betecknade förslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen.»

Särskilt yttrande

av herrar Ringaby (m) och Björck (m), vilka anfört:

»Pensionstillskotten, som utgår till pensionärer med ingen eller ringa
tilläggspension och som inkomstprövas endast mot inkomster från ATP,
bör enligt vår uppfattning betraktas sorn en del av ATP-systemet. De
bör då också finansieras med ATP-medel. Härför skulle behöva tagas
i anspråk endast en mindre del av de årligen inflytande ATP-avgiftema,
vilka annars oavkortade tillförs AP-fonderna, eftersom utgående tillläggspensioner
för närvarande och under flera år framåt helt bekostas
med avkastningen från fonderna.

En finansiering av pensionstillskotten med ATP-medel skulle avlasta
statsbudgeten utgifter på drygt 800 milj. kr. Samhällsekonomiskt är åt -

SfU 1972:10

gärden helt neutral, eftersom statens upplåningsbehov och AP-fondemas
utlåningskapacitet minskar med exakt samma belopp. För pensionärerna
skulle en fast anknytning av pensionstillskotten till ATP-systemet innebära
ökad trygghet genom att tillskotten skulle vara skyddade mot av
konjunkturvariationer föranledda finanspolitiska åtstramningsåtgärder.

Vi delar alltså den uppfattning som framförs i motionen 1972: 966,
att pensionstillskott bör utbetalas från ATP. Vi anser emellertid att frågan
lämpligen bör tas upp till avgörande i samband med att beslut nästa
år fattas om ATP-avgiftens storlek under kommande femårsperiod.»

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1972 722043