Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 35 år 1972

SfU 1972:35

Nr 35

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition 1972:108 med förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring m. m. jämte motioner.

Propositionen jämte motion

Genom en den 22 september 1972 dagtecknad proposition, 1972:108,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga
förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring,

4. lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

5. lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

6. förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift.

7. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

8. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

I propositionen föreslås en höjning och en förbättrad utformning av
den beloppsgräns som avser kostnader i anställningen för vilka arbetstagare
skall vidkännas avdrag vid beräkning av pensionsgrundande inkomst
för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP). Gränsen föreslås höjd
från 500 kr. till 1 000 kr. Vidare undanröjs den tröskeleffekt som följer
av de nuvarande bestämmelsernas utformning. Ändringen är av vikt för
bl. a. byggnadsarbetare, som kan ha betydande kostnader för ackordsmätning
m. m„, och föreslås gälla med verkan fr. o. m. 1972 års
inkomster.

I propositionen redovisas i övrigt en översyn av de regler inom
lagstiftningen om allmän försäkring m. m* vilka reglerar den nedre
gränsen för arbetsgivares avgiftsskyldighet till ATP m. m. liksom för
arbetstagares rätt att tillgodoräkna sig pensionsgrundande inkomst.
Denna beloppsgräns föreslås höjd från 300 kr. till 500 kr. den 1 januari
1973.

1 propositionen läggs vidare fram förslag att i Sverige bosatt utlänning
skall få rätt att teckna frivillig pensionsförsäkring hos riksförsäkringsverket.

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 35

Omtryckning. Står: lag. Rättat till: förordning. (S. 1, rad 14; s. 9, rad 2 i rubrik och
rad 4 nedifrån; s. 14, rad 9.)

SfU 1972:35

Författningsförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 §, 19 kap. 1 § och 22 kap. 1
lagen (1962:381) om allmän försäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.
2 §'

Med inkomst av anställning
avses den lön i penningar
eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad, som försäkrad
åtnjutit såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Till sådan
inkomst hänföres dock icke
från en och samme arbetsgivare
åtnjuten lön, som under ett år ej
uppgått till trehundra kronor.

Ersättning i penningar eller
naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbete som försäkrad
utfört för annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall,
om ersättningen under ett år
uppgått till minst trehundra kronor,
anses såsom inkomst av
anställning, såvida den försäkrade
och den som utgivit ersättningen
varit ense därom; och skall i dylikt
fall den förre anses såsom arbetstagare
och den senare såsom
arbetsgivare.

Ersättning i penningar eller
naturaförmåner som i första stycket
sägs för arbete som försäkrad
utfört för annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst skall,
om ersättningen under ett år
uppgått till minst femhundra
kronor, anses såsom inkomst av
anställning, såvida den försäkrade
och den som utgivit ersättningen
varit ense därom; och skall i dylikt
fall den förre anses såsom arbetstagare
och den senare såsom
arbetsgivare.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn icke tagas till lön
eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från arbetsgivare, vilken är
bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, i annat fall än då den
försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket belägen fastighet eller i
rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe. Vad i detta stycke
sägs skall icke gälla beträffande lön till svensk medborgare, såframt
svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person,
svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen

! Senaste lydelse 1970:186.

SfU 1972:35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension

enligt 19 kap. 1 §.

Hänsyn skall ej heller tagas till lön eller annan ersättning från
främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från
arbetsgivare, vilken tillhör beskickning eller konsulat som nu sagts och
icke är svensk medborgare. Vad i detta stycke sägs skall icke gälla
beträffande lön till svensk medborgare eller den som utan att vara svensk
medborgare är bosatt i riket, såframt utländsk beskickning här i riket
enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
avgift till försäkringen för tilläggspension enligt 19 kap. 1 §.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses såsom arbetsgivare.

19 kap.

1 §2

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels
till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tilläggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under
året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 §
andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört
arbete.

Avgift till försäkringen för tilläggspension utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller
naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall
som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för
utfört arbete, sedan från nämnda summa dragits ett belopp motsvarande
det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det
beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under
året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full
arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och arbetstagare, som under året
varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån.
Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om
särskilda skäl föranleda därtill, må avgift beräknas på sätt som avviker
från vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt Vid beräkning av avgift enligt

denna paragraf skall hänsyn icke denna paragraf skall hänsyn icke

tagas till arbetstagare, vars lön tagas till arbetstagare, vars lön

under året ej uppgått till trehund- under året ej uppgått till fem ra

kronor, och ej heller till hundra kronor, och ej heller till

arbetstagares lön eller ersättning i arbetstagares lön eller ersättning i

vad den för år räknat överstiger vad den för år räknat överstiger

sju och en halv gånger det vid sju och en halv gånger det vid

årets ingång gällande basbeloppet. årets ingång gällande basbeloppet.

2 Senaste lydelse 1971:943.

SfU 1972:35

Nuvarande lydelse
Vad gäller sjukförsäkringen skall
vidare, där ej fall som avses i 3
kap. 2 § andra stycket sista
punkten är för handen, vid beräkning
av avgift bortses från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall
bortses från arbetstagare, som vid
årets ingång uppnått sextiofem års
ålder, så ock från arbetstagare i
fall då lön eller annan ersättning
till honom antingen enligt 11 kap.

2 § tredje eller fjärde stycket icke
räknas såsom inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke
är svensk medborgare och ej heller
är bosatt härstädes, avser arbete
utom riket.

Om redares avgift för lön till vissa

Föreslagen lydelse
Vad gäller sjukförsäkringen skall
vidare, där ej fall som avses i 3
kap. 2 § andra stycket sista
punkten är för handen, vid beräkning
av avgift bortses från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.
Såvitt angår försäkringen
för tilläggspension skall
bortses från arbetstagare, som vid
årets ingång uppnått sextiofem års
ålder, så ock från arbetstagare i
fall då lön eller annan ersättning
till honom antingen enligt 11 kap.
2 § tredje eller fjärde stycket icke
räknas såsom inkomst av anställning
eller, om arbetstagaren icke
är svensk medborgare och ej heller
är bosatt härstädes, avser arbete
utom riket,
sjömän stadgas särskilt.

22 kap.
1 §

Genom frivilliga avgifter skall
försäkrad, som är svensk medborgare,
under de förutsättningar och
på de villkor Konungen bestämmer
kunna hos riksförsäkringsverket
försäkra sig för erhållande av
pension.

Genom frivilliga avgifter skall
försäkrad under de förutsättningar
och på de villkor Konungen
bestämmer kunna hos riksförsäkringsverket
försäkra sig för erhållande
av pension.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. De äldre bestämmelserna i
11 kap. 2 § och 19 kap. 1 § gäller fortfarande beträffande sådan lön eller
annan ersättning för utfört arbete som avser tid före ikraftträdandet.

SfU 1972:35

2) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 38 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 §2

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan
sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till
arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag,
såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall Vid beräkning av avgift skall

hänsyn icke tagas till arbetstagares hänsyn icke tagas till arbetstagares

lön i vad den för år räknat lön i vad den för år räknat

överstiger sju och en halv gånger överstiger sju och en halv gånger

det vid årets ingång gällande det vid årets ingång gällande

basbeloppet. Hänsyn skall ej heller basbeloppet. Hänsyn skall ej heller

tagas till arbetstagare, vars lön tagas till arbetstagare, vars lön

under året understigit trehundra under året understigit femhundra

kronor, såvida fråga ej är om kronor, såvida fråga ej är om

arbetstagare som avses i 1 § första arbetstagare som avses i 1 § första

stycket förordningen (1958:295) stycket förordningen (1958:295)

om sjömansskatt. om sjömansskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1962:408.

2 Senaste lydelse 1971:280.

SfU 1972:35

3) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1959:551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän
försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §

Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som
framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad till arbetstagare,
som avses i 1 § första stycket förordningen om sjömansskatt, skall
uppskattas i enlighet med vad riksförsäkringsverket föreskriver. Vad nyss
sagts skall jämväl äga tillämpning beträffande förmån av kost eller bostad
i fall som avses i 3 § första stycket.

Vid beräkning av inkomst av Vid beräkning av inkomst av
anställning skall avdrag göras för anställning skall avdrag göras för

kostnader som arbetstagaren haft kostnader som arbetstagaren haft

att bestrida i innehavd anställning, att bestrida i innehavd anställning,

därest kostnaderna minskade med i den mån kostnaderna minskade

erhållen kostnadsersättning uppgå med erhållen kostnadsersättning

till minst femhundra kronor. överstiga ettusen kronor.

Riksförsäkringsverket äger meddela särskilda föreskrifter angående
beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt förordningen om
statlig inkomstskatt hänföres till intäkt av jordbruksfastighet eller intäkt
av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete skall från inkomst av
rörelse avdragas underskott å rörelse under beskattningsåret. I fråga om
inkomst av jordbruksfastighet skall motsvarande gälla beträffande
underskott å sådan jordbruksfastighet, som brukats av den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för år 1971
eller tidigare år.

1 Förordningen omtryckt 1962:395.

SfU 1972:35

4) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959:552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen (1959:552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1 skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §

Arbetsgivare, som under ett år Arbetsgivare, som under ett år
utgivit lön till någon hos honom utgivit lön till någon hos honom

anställd arbetstagare med minst anställd arbetstagare med minst

trehundra kronor, är skyldig att femhundra kronor, är skyldig att

nästföljande år utan anmaning nästföljande år utan anmaning

lämna uppgift (arbetsgivar- lämna uppgift (arbetsgivar uppgift)

till ledning för beräk- uppgift) till ledning för beräkning
av avgiftsunderlag. Uppgiften ning av avgiftsunderlag. Uppgiften

skall lämnas i två exemplar och skall lämnas i två exemplar och

avfattas å blankett enligt formu- avfattas å blankett enligt formulär,
som fastställes av riksförsäk- lär, som fastställes av riksförsäkringsverket.
ringsverket.

Vid arbetsgivaruppgift skall arbetsgivare foga ett exemplar av de
kontrolluppgifter, vilka han enligt 37 § 1 mom. första, andra eller sjunde
punkten taxeringsförordningen har att avlämna för inkomsttaxeringen,
ävensom av uppgift som avses i 3 § förordningen angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring. Befrielse
från nämnda skyldighet må medgivas av riksförsäkringsverket eller, efter
Konungens bemyndigande, av myndighet som verket bestämmer.

Blanketter till arbetsgivaruppgift skola kostnadsfritt tillhandahållas i
samma ordning som deklarationsblanketterna för inkomsttaxeringen
ävensom hos riksförsäkringsverket och sjömansskattekontoret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande arbetsgivaruppgift som avser tid före ikraftträdandet.

1 Förordningen omtryckt 1962:396.

SfU 1972:35

5) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift Härigenom

förordnas, att 2 § förordningen (1960:77) angående
byggnadsforskningsavgift1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §2

Byggnadsforskningsavgift utgår för kalenderår med fem tiondels
procent av den lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller
bostad, som arbetsgivare under året utgivit till arbetstagare, för vilken
arbetsgivaren skall påföras avgift enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
och vilken är att hänföra till näringsgrenen byggnadsindustri i
näringsgrensindelningen för yrkesskadeförsäkringsstatistik.

Vid beräkning av byggnads- Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift
skall hänsyn icke forskningsavgift skall hänsyn icke

tagas till arbetstagare, vars lön hos tagas till arbetstagare, vars lön hos

arbetsgivaren under året ej upp- arbetsgivaren under året ej uppgått
till trehundra kronor, och ej gått till femhundra kronor, och ej

heller till arbetstagares lön i vad heller till arbetstagares lön i vad

lönen för år räknat överstiger sju lönen för år räknat överstiger sju

och en halv gånger det i 1 kap. 6 § och en halv gånger det i 1 kap. 6 §

lagen den 25 maj 1962 (nr 381) lagen (1962:381) om allmän förom
allmän försäkring avsedda säkring avsedda basbeloppet som

basbeloppet som gäller vid årets gäller vid årets ingång,

ingång.

Angående debitering och uppbörd av avgiften gäller vad därom är
särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

1 Förordningen omtryckt 1962:134.

2 Senaste lydelse 1971:54.

SfU 1972:35

6) Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419)
om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

■2 §‘

Arbetsgivare erlägger allmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande
fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön
till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.
I fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket
förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om sjömansskatt beräknas dock
allmän arbetsgivaravgift efter den lägre procentsats som Konungen
fastställer med motsvarande tillämpning av 2 § andra stycket
förordningen den 18 december 1959 (nr 555) angående redares avgifter i
vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften Vid beräkningen av avgiften

tages icke hänsyn till arbetstagare, tages icke hänsyn till arbetstagare,

vars lön under året understigit vars lön under året understigit

trehundra kronor, eller arbetstaga- femhundra kronor, eller arbetsta re,

som ej är obligatoriskt försäk- gare, som ej är obligatoriskt

rad enligt lagen den 14 maj 1954 försäkrad enligt lagen (1954:243)

(nr 243) om yrkesskadeförsäkring, om yrkesskadeförsäkring, eller till

eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § fall, som avses i 3 kap. 2 § andra

andra stycket sista punkten lagen stycket sista punkten lagen (1962:

den 25 maj 1962 (nr 381) om 381) om allmän försäkring,

allmän försäkring.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1972:376.

SfU 1972:35

7) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:742)
om lönegarantiavgift

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1970:742) om lönegarantiavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som
motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form
av kost eller bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista
punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för
utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften
tages icke hänsyn till arbetstagares
lön eller ersättning i vad den för år
räknat överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön
under året understigit trehundra
kronor, såvida fråga ej är om
arbetstagare som avses i 1 § första
stycket förordningen (1958:295)
om sjömansskatt. Vidare bortses
vid denna beräkning från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring, om ej
fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen om
allmän försäkring är för handen.

Vid beräkningen av avgiften
tages icke hänsyn till arbetstagares
lön eller ersättning i vad den för år
räknat överstiger sju och en halv
gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen om
allmän försäkring. Hänsyn tages ej
heller till arbetstagare, vars lön
under året understigit femhundra
kronor, såvida fråga ej är om
arbetstagare som avses i 1 § första
stycket förordningen (1958:295)
om sjömansskatt. Vidare bortses
vid denna beräkning från arbetstagare,
som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring, om ej
fall som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket sista punkten lagen om
allmän försäkring är för handen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

SfU 1972:35

8) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282)
om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
skall ha nedan angivna-lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Arbetsgivare ^rlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som
motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit
sorn lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften
tages icke hänsyn till arbetstagares
lön i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger
det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring. Hänsyn
tages ej heller till arbetstagare,
vars lön under året understigit
trehundra kronor, såvida fråga ej
är om arbetstagare som avses i I §
första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Vidare
bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Vid beräkningen av avgiften
tages icke hänsyn till arbetstagares
lön i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger
det vid årets ingång gällande
basbeloppet enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring. Hänsyn
tages ej heller till arbetstagare,
vars lön under året understigit
femhundra kronor, såvida fråga ej
är om arbetstagare som avses i 1 §
första stycket förordningen
(1958:295) om sjömansskatt. Vidare
bortses vid denna beräkning
från arbetstagare, som icke är
obligatoriskt försäkrad enligt lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Äldre bestämmelser skall
fortfarande gälla beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

SfU 1972:35

Motionerna

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1972:1743 av
herr Ringaby m. fl. (m) hemställs

att riksdagen med anledning av propositionen 1972:108 antar de vid
propositionen fogade författningsförslagen med de ändringar att i
följande författningsrum, nämligen

1. 11 kap. 2 § första och andra styckena och 19 kap. 1 § fjärde
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. 38 § tredje stycket lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

3. 5 § första stycket förordningen (1959:552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

4. 2 § andra stycket förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

5. 2 § andra stycket förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

6. 2 § andra stycket lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

7. 3 § andra stycket lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift, ordet
femhundra utbyts mot ordet sexhundra.

I samband med propositionen har utskottet också behandlat den vid
riksdagens början väckta motionen 1972:982 av herrar Olsson i Stockholm
(vpk) och Werner i Tyresö (vpk) vari hemställs att riksdagen uttalar
sig för en sådan ändring i tillämpningsbestämmelserna till lagen om
allmän försäkring, att nuvarande gräns, då ingen reducering av den
pensionsgrundande inkomsten inträder, fastställs till en mer realistisk
nivå och får utgöra maximibelopp, så att i motionen nämnda tröskeleffekter
bortfaller.

Utskottet

I propositionen föreslås bl. a. en uppräkning från 300 kr. till 500 kr.
av den nedre beloppsgräns som gäller för arbetsgivarens avgiftsskyldighet
till ATP m. m. liksom för arbetstagares rätt att tillgodoräkna sig
pensionsgrundande inkomst. I samband därmed föreslås en motsvarande
höjning av den beloppsgräns om 300 kr. som gäller för avgiftsskyldighet
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring, förordningen angående byggnadsforskningsavgift,
förordningen om allmän arbetsgivaravgift, lagen om
lönegarantiavgift och lagen om arbetarskyddsavgift.

Motionärerna i motionen 1972:1743 anser den föreslagna höjningen
om 200 kr. för liten. De hänvisar till att beloppsgränsen enligt
riksförsäkringsverkets beräkningar måste sättas högre än vid 500 kr. för
att anpassas till nu rådande penningvärde. Med hänsyn härtill och då det
enligt deras uppfattning sannolikt kommer att dröja åtminstone fem år
innan beloppsgränsen ånyo justeras bör, menar motionärerna, en uppräkning
av beloppet ske så, att detta motsvarar ett förväntat medelvärde
under den period det är nominellt fixerat. En lämplig gräns anser de 600
kr. vara.

SfU 1972:35

En höjning av gränsen för avgiftsplikt till 600 kr. skulle självfallet
innebära vissa administrativa fördelar. Å andra sidan kan det inte
uteslutas att en höjning av gränsbeloppet skulle innebära nackdelar för
försäkrade som utför kortvariga arbetsuppdrag åt många arbetsgivare, och
detta är enligt utskottets mening en omständighet som manar till viss
försiktighet när det gäller att avväga beloppsgränsens höjd. Utskottet har
ansett sig böra acceptera den i propositionen gjorda bedömningen och
tillstyrker således bifall till propositionen i berörda delar. Utskottet
avstyrker följaktligen bifall till motionen 1972:1743.

När man fastställer pensionsgrundande inkomst för en arbetstagare
skall från dennes lön dras av de kostnader han haft att bestrida i
anställningen. Om arbetstagaren av sin arbetsgivare erhållit särskild
ersättning, avsedd att helt eller delvis täcka kostnaderna, får dessa dras av
allenast i den mån de överstiger ersättningen.

Enligt gällande bestämmelser skall avdrag för kostnader i anställningen
göras endast i sådana fall då utgifterna överstigit 500 kr. Detta innebär
att så snart kostnaderna stiger till mer än 500 kr. de skall dras av med
hela sitt belopp.

I propositionen föreslås att beloppsgränsen för kostnadsavdraget höjs
från 500 kr. till 1 000 kr. och att — för undvikande av tröskeleffekter —
detta belopp skall vara avdragsfritt för arbetstagaren, oavsett om de
totala kostnaderna överstiger 1 000 kr.

Bestämmelsen om kostnadsavdrag vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst har i sin nuvarande utformning utsatts för kritik bl. a. i motioner
till riksdagen. Kritiken har gällt den tröskeleffekt som följer av
avdragsregelns konstruktion. Även motionen 1972:982 tar upp samma
fråga. Motionärerna anser det motiverat att höja avdraget till åtminstone
1 000 kr. Ännu bättre skulle enligt deras uppfattning vara att skapa ett
fullständigt samband mellan den inkomst som blir pensionsgrundande för
arbetstagaren och det lönebelopp för vilket arbetsgivaren har att erlägga
avgift.

Utskottet delar den i propositionen framförda uppfattningen att
starka skäl talar för att inom ramen för gällande regelsystem eliminera
den tröskeleffekt som följer av avdragsregelns nuvarande konstruktion.
Förslaget i propositionen tillgodoser enligt utskottets mening detta syfte.
Genom att beloppsgränsen satts till 1 000 kr. har också yrkandet i
motionen 1972:892 i huvudsak tillgodosetts. Med det anförda tillstyrker
utskottet bifall till propositionen även i nu berörda del.

Mot de delar av propositionen som inte upptagits till särskild
behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Med åberopande av det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen med bifall till propositionen 1972:108 och med
avslag på motionen 1972:1743 antar de vid propositionen
fogade förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

SfU 1972:35

3. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om
allmän försäkring,

4. lag om ändring i förordningen (1959:552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.,

5. lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

6. förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän
arbetsgivaravgift,

7. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

8. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

B. att riksdagen avslår motionen 1972:982, i den mån den inte
kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört och
hemställt.

Stockholm den 2 november 1972
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), fröken Sandell (s),
herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo (fp), fru
Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m),
Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell (s),
Lindström (s) och Hagberg (vpk).