Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 21 år 1972

SfU 1972: 21

Nr 21

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition 1972: 55 med förslag till lag om ändring i lagen (1962: 381)
om allmän försäkring, m. m., jämte motioner.

Propositionen

Genom en den 10 mars 1972 dagtecknad proposition, 1972: 55, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till

1) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,

2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel,

. 3) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

I propositionen redovisas en översyn av lagreglerna för förtidspension
i de delar där tillämpningssvårigheter uppkommit. Därvid föreslås sådana
ändringar i lagen om allmän försäkring att en äldre förvärvsarbetande
som blivit utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen skall kunna
erhålla förtidspension i form av folkpension och ATP, om han är varaktigt
arbetslös. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli
1972.

Dessutom läggs i propositionen bl. a. fram förslag till de författningsändringar
som föranleds av förslaget i prop. 1972: 24 att den allmänna
försäkringen fr. o. m. den 1 januari 1973 skall svara för kostnaden för
vissa förbrukningsartiklar, vilka för närvarande bekostas från anslaget
Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade.

1 Riksdagen 1972. 11 sami. Nr 21

SfU 1972: 21

1) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962: 381)
om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 7 kap. 1 och 2 §§, 13 kap. 1 §, 16 kap.
5, 7 och 8 §§ samt 18 kap. 9 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

1 S1

Rätt till folkpension i form av förtidspension tillkommer försäkrad,
som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt
denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den
fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften
och nedsättningen kan anses varaktig.

Kan nedsättning av arbetsförmågan
icke anses varaktig men
kan den antagas bliva bestående
avsevärd tid, äger den försäkrade
rätt till folkpension i form av
sjukbidrag. Sådant bidrag
skall vara begränsat till viss tid;
och skall i övrigt vad som är
stadgat om förtidspension enligt
första stycket gälla beträffande
sjukbidrag.

2 §*

Försäkrad, vars arbetsförmåga Försäkrad, vars förmåga eller

är nedsatt i sådan grad att intet el- möjlighet att bereda sig inkomst

1 Senaste lydelse 1970:186.

* Senaste lydelse 1970:186.

Kan nedsättningen av arbetsförmågan
icke anses varaktig men
kan den antagas bliva bestående
avsevärd tid, äger den försäkrade
rätt till folkpension i form av
sjukbidrag. Sådant bidrag
skall vara begränsat till viss tid;
och skall i övrigt vad som är stadgat
om förtidspension gälla beträffande
sjukbidrag.

SfU1972: 21

Nuvarande lydelse
ler endast en ringa del därav återstår,
erhåller hel förtidspension.

Är arbetsförmågan nedsatt i
mindre grad men likväl med avsevärt
mer än hälften, utgår två tredjedelar
av hel förtidspension.

I övriga fall utgives halv förtidspension.

Föreslagen lydelse
genom arbete är, till följd av förhållande
som avses i 1 §, nedsatt i
sådan grad att intet eller endast en
ringa del därav återstår, erhåller
hel förtidspension.

Är den försäkrades arbetsförmåga
eller möjlighet att bereda sig
inkomst genom arbete nedsatt i
mindre grad men likväl med avsevärt
mer än hälften, utgår två tredjedelar
av hel förtidspension.

13 kap.

1 §3

Kan nedsättningen av arbetsförmågan
icke anses varaktig men
kan den antagas bliva bestående
avsevärd tid, äger den försäkrade
rätt till tilläggspension i form av
sjukbidrag. Sådant bidrag
skall vara begränsat till viss tid;
och skall i övrigt vad som är stadgat
om förtidspension gälla beträffande
sjukbidrag.

Rätt till tilläggspension i form
av förtidspension tillkommer
enligt vad nedan sägs försäkrad,
som ej åtnjuter ålderspension
enligt denna lag, för tid före den
månad, då han fyller sextiosju år,
därest hans arbetsförmåga på grund
av sjukdom eller annan nedsättning
av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är nedsatt med
minst hälften och nedsättningen
kan anses varaktig samt den försäkrade
äger tillgodoräkna sig pensionspoäng
för tid före det år, varunder
pensionsfallet inträffat. Även
om nedsättning av arbetsförmågan
som nyss sagts icke föreligger, skall
äldre försäkrad under de närmare
förutsättningar som angivas i 7
kap. 1 § andra stycket äga rätt till
förtidspension, därest han är varaktigt
arbetslös.

Kan nedsättning av arbetsförmågan
icke anses varaktig men kan
den antagas bliva bestående avsevärd
tid, äger den försäkrade rätt
till tilläggspension i form av
sjukbidrag. Sådant bidrag
skall vara begränsat till viss tid;
och skall i övrigt vad som är stadgat
om förtidspension enligt första
stycket första punkten gälla beträf -

fande sjukbidrag.

Vad i 7 kap. 2 och 3 §§ stadgas skall äga motsvarande tillämpning
beträffande förtidspension enligt detta kapitel.

* Senaste lydelse 1970:186.

SfU 1972: 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

5 §

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkrade
fyller sextiosju år eller, om han önskar att pensionen skall börja
utgå tidigare eller senare, från och med den månad som angives i
pensionsansökningen.

Förtidspension, barntillägg, invaliditetstillägg och1 invaliditetsersättning
utgå från och med den månad, varunder rätt till förmånen inträtt.
I fall som avses i 1 § andra stycket utgår dock förtidspension från och
med månaden näst efter den, då beslutet om pension meddelats.

Familjepension utgår från och med den månad då den försäkrade
avlidit eller, om han vid sin död åtnjöt ålderspension eller förtidspension,
från och med månaden näst efter den, varunder dödsfallet inträffat.

Pension må ej utgå för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension
för förfluten tid till försäkrad, vars
make uppbär folkpension, skall
pensionen så minskas, att det sammanlagda
beloppet för båda makarna
motsvarar vad som skall utgå
enligt 6 kap. 2 § eller 7 kap. 4 §.

7 §

Därest arbetsförmågan väsentligt
förbättras för försäkrad som åtnjuter
förtidspension, skall pensionen
indragas eller minskas med
hänsyn till förbättringen.

Därest förmågan eller möjligheten
att bereda sig inkomst genom
arbete väsentligt förbättras för försäkrad
som åtnjuter förtidspension,
skall pensionen indragas eller
minskas med hänsyn till förbättringen.

8 S

Försäkrad som åtnjuter förtidspension
är skyldig att, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättras,
utan oskäligt dröjsmål göra anmälan
härom hos allmän försäkringskassa.
Motsvarande skall beträffande
den som åtnjuter änkepension
eller förmån enligt 9 kap. gälla,
om förhållandena så ändras att rätten
till pensionen eller förmånen
därav påverkas. Är den försäkrade
omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten
förmyndaren.

Försäkrad som åtnjuter förtidspension
enligt 7 kap. 1 § första
stycket är skyldig att, om hans arbetsförmåga
väsentligt förbättras,
utan oskäligt dröjsmål göra anmälan
härom hos allmän försäkringskassa.
Motsvarande skall beträffande
försäkrad, vars rätt till förtidspension
grundats på varaktig
arbetslöshet, så ock den som åtnjuter
änkepension eller förmån enligt
9 kap. gälla, om förhållandena så
ändras att rätten till pensionen eller
förmånen därav påverkas. Är

SfU 1972: 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den försäkrade omyndig, åvilar anmälningsskyldigheten
förmyndaren.

Underlåtes anmälan som avses i första stycket utan giltigt skäl, må
pensionen eller förtnånen indragas för viss tid eller tills vidare.

18 kap.
9 §*

Ledamot av allmän försäkringskassas
styrelse skall vara svensk
medborgare. Uppdraget må ej innehavas
av den som är omyndig
eller i konkurstillstånd. Ej heller
må den vara styrelseledamot som
är ledamot i eller befattningshavare
vid försäkringsdomstolen eller som
är i riksförsäkringsverkets eller allmän
försäkringskassas tjänst.

Ledamot av allmän försäkringskassas
styrelse skall vara svensk
medborgare. Uppdraget må ej innehavas
av den som är omyndig. Ej
heller må den vara styrelseledamot
som är ledamot i eller befattningshavare
vid försäkringsdomstolen
eller som är i riksförsäkringsverkets
eller allmän försäkringskassas
tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972. Bestämmelserna i 16 kap.
5 § skall dock ej tillämpas i fråga om pensionsbelopp, som belöper på
tid före ikraftträdandet.

‘ Senaste lydelse 1971: 631.

SfU 1972: 21

2) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1954: 519)
angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel

Härigenom förordnas, att rubriken till förordningen (1954: 519) angående
kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel1 samt 4 § förordningen
skall ha nedan angivna lydelse.

Kungl. Majt:s förordning angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel
m. m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §2

Har från apotek mot recept utlämnats
läkemedel, som avses i 2 §,
kostnadsfritt eller läkemedel, varom
sägs i 3 §, till nedsatt pris, äger
den som driver apoteket i den ordning
Konungen bestämmer av riksförsäkringsverket
erhålla ersättning
med belopp motsvarande i förra
fallet fastställt försäljningspris och
eljest föreskriven prisnedsättning.

I den mån Konungen så förordnar,
skall den som är omfattad av
sjukförsäkring enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring och vistas
här i riket kostnadsfritt erhålla
injektionssprutor, kanyler, katetrar,
bandage och därmed jämförliga
förbrukningsartiklar, som han
fortlöpande behöver på grund av
allvarlig sjukdom eller efter behandling
för sådan sjukdom. Bestämmelserna
i denna förordning
om läkemedel äger motsvarande
tillämpning på sådana förbrukningsartiklar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

1 Förordningen omtryckt 1962:405.
* Senaste lydelse 1970: 206.

SfU 1972: 21

3) Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1959: 552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m.m.

Härigenom förordnas, att 14 och 36 §§ förordningen (1959:552)
angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2

Har arbetsgivare i uppgift eller upplysning, avlämnad till ledning för
beräkning av avgiftsunderlag, lämnat oriktigt meddelande och har meddelandet
följts eller har eljest meddelandet föranlett att avgiftsunderlag
för honom icke blivit bestämt eller blivit bestämt till för lågt belopp,
skall riksförsäkringsverket bestämma det avgiftsunderlag, som genom
berörda förfarande undandragits. Sådant avgiftsunderlag må dock ej
bestämmas om vad som undandragits är att anse såsom ringa.

Föreligga sådana omständigheter att avgiftsunderlag som avses i föregående
stycke skall bestämmas och kan på grund av vad sålunda och i
övrigt förekommit antagas att av arbetsgivaren lämnad uppgift eller
upplysning icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en
riktig beräkning av avgiftsunderlaget, skall avgiftsunderlaget bestämmas
med tillämpning av 10 §.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning om arbetsgivare,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Om riksförsäkringsverkets beslut
skall arbetsgivaren underättas.

Avgiftsunderlag som avses i denna paragraf må icke bestämmas efter
utgången av sjätte året efter utgiftsåret. Har arbetsgivaren avlidit, påföres
avgiftsunderlaget hans dödsbo, dock att sådan påföring icke må
ske med mindre fråga därom prövats inom två år efter utgången av det
kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit ingiven för
registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för Har arbetsgivaren åtalats för
skattebrott som avser hans arbets- skattebrott som avser hans arbetsgivaravgift
må, även efter utgång- givaravgift må, även efter utgången
en av den i femte stycket angivna av den i fjärde stycket angivna titiden,
avgiftsunderlag bestämmas den, avgiftsunderlag bestämmas för

1 Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av rubriken 1962: 396.
* Senaste lydelse 1971: 73.

SfU 1972: 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för det utgiftsår, som åtalet avser. det utgiftsår, som åtalet avser. Av Avgiftsunderlag

må dock icke be- giftsunderlag må dock icke bestämstämmas
med mindre fråga därom mas med mindre fråga därom prö prövats

före utgången av kalender- vats före utgången av kalenderåret

året efter det då åtalet skett. Har efter det då åtalet skett. Har ararbetsgivaren
avlidit skall fråga betsgivaren avlidit skall fråga om

om påföring av avgiftsunderlag för påföring av avgiftsunderlag för

dödsboet prövas inom sex måna- dödsboet prövas inom sex månader

der från dödsfallet. Bifalles åtalet från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till

ej till någon del, skall det med stöd någon del, skall det med stöd av

av detta stycke påförda avgiftsun- detta stycke påförda avgiftsunder derlaget

undanröjas av riksförsäk- laget undanröjas av riksförsäkringsverket.
ringsverket.

Sjätte stycket äger motsvarande Femte stycket äger motsvarande

tillämpning i fall då den som har tillämpning i fall då den som har

företrätt juridisk person åtalats för företrätt juridisk person åtalats för

skattebrott som avser den juridiske skattebrott som avser den juridiske

personen påfört avgiftsunderlag. personen påfört avgiftsunderlag.

36 §

Förmenar arbetsgivare att ar- Förmenar arbetsgivare att arbetsgivaravgift
påförts honom obe- betsgivaravgift påförts honom obehörigen
eller med oriktigt belopp, hörigen eller med oriktigt belopp,

äger han söka rättelse hos riksför- äger han söka rättelse hos riksförsäkringsverket
inom ett år efter säkringsverket inom ett år efter

det han erhållit vederbörlig debet- det han erhållit vederbörlig debetsedel
eller räkning. Då fråga är om sedel eller räkning. Då fråga är om

storleken av avgiftsunderlag skall storleken av avgiftsunderlag skall

vad nu sagts icke gälla, om arbets- vad nu sagts icke gälla, om arbetsgivaren
erhållit underrättelse som givaren erhållit underrättelse som

avses i 12-14 §§. avses i 15 §.

Ingår arbetsgivaravgiften i slutlig skatt må ansökningen om rättelse
ingivas till den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen av
skatten. Myndigheten har att med eget yttrande översända ansökningen
till riksförsäkringsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner

1) motionen 1972: 1579 av herr Antonsson m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen — med de begränsningar som föreslås i motionen — beslutar
att äldre varaktigt arbetslös, som ej är utförsäkrad från erkänd arbetslöshetskassa
men som i övrigt uppfyller de villkor som uppställs i
propositionen, skall äga rätt till förtidspension och att vederbörande utskott
får i uppdrag att utarbeta erforderlig författningstext;

SfU 1972: 21

2) motionen 1972: 1580 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen

a. uttalar att den åldersgräns som uppställs som riktpunkt för tillämpningen
av den mildare pensionsprövningen bör vara 60 år i stället för
som för närvarande 63 år,

b. antar propositionen med den ändringen att 7 kap. 1 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring erhåller följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Kungl Maj:ts förslag

Motionärernas förslag
7 kap.

1 §

Rätt till anses varaktig.

Kan nedsättning

Rätt till förtidspension tillkommer
även äldre försäkrad, som är
arbetslös och som i egenskap av
medlem i erkänd arbetslöshetskassa
uppburit ersättning från sådan
kassa under den längsta tid ersättning
kan utgå, därest hans möjlighet
att bereda sig fortsatt inkomst
genom sådant arbete som han tidigare
utfört eller genom annat för
honom tillgängligt lämpligt arbete
är nedsatt med minst hälften och
nedsättningen kan anses varaktig.
Motsvarande skall gälla även den
som ej tillhör erkänd arbetslöshetskassa
men som under 21 månader
uppburit omställningsbidrag
enligt 102 § arbetsmarknadskungörelsen.

beträffande sjukbidrag.

3) motionen 1972: 1618 av herr Hagberg m. fl. (vpk) vari hemställs
att riksdagen antar propositionen med den ändringen att 7 kap. 1 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring erhåller följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Rätt till -

Motionärernas förslag
1 kap.

1 §

anses varaktig.

SfU 1972: 21

Motionärernas förslag

Rätt till förtidspension tillkommer
även äldre försäkrad, som är
arbetslös och som i egenskap av
medlem i erkänd arbetslöshetskassa
uppburit ersättning från sådan
kassa under den längsta tid ersättning
kan utgå, därest hans möjlighet
att bereda sig fortsatt inkomst
genom sådant arbete som han tidigare
utfört eller genom annat för
honom tillgängligt lämpligt arbete
är nedsatt med minst hälften och
nedsättningen kan anses varaktig.
Sådan rätt tillkommer även person
som utan att vara medlem av erkänd
arbetslöshetskassa i övrigt
uppfyller förutsättningarna för att
bli förtidspensionerad.

Kan nedsättning beträffande sjukbidrag.

4) motionen 1972: 1619 av herr Åkerlind m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen — med de begränsningar som föreslås i motionen — beslutar
att äldre varaktigt arbetslös, som ej är utförsäkrad från erkänd arbetslöshetskassa
men som i övrigt uppfyller de villkor som uppställs i
propositionen, skall äga rätt till förtidspension.

Utskottet

I propositionen föreslås bl. a. vissa ändringar i de bestämmelser som
gäller rätten till förtidspension. De nya reglerna innebär att äldre förvärvsarbetande
som blivit utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen
skall kunna erhålla förtidspension på arbetsmarknadsmässiga grunder
utan särskild medicinsk prövning. Förtidspension skall enligt förslaget
kunna utgå från såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen.

Rätt till förtidspension tillkommer enligt 7 kap. 1 § lagen om allmän
försäkring (AFL) den vars arbetsförmåga på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är nedsatt med minst hälften. Som ytterligare förutsättning gäller att
nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Om arbetsförmågan
är helt borta eller så nedsatt att endast en ringa del därav återstår —
med ”ringa del” skall enligt uttalanden i förarbetena till AFL förstås att
arbetsförmågan inte uppgår till en sjättedel — skall hel förtidspension

Kungl. Maj.ts förslag

SfU 1972: 21

utgå. Är den nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än
hälften utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår
halv förtidspension.

Vid bedömningen i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall enligt
7 kap. 3 § AFL beaktas den försäkrades förmåga att, vid den nedsättning
av prestationsförmågan varom fråga är, bereda sig inkomst genom
sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen
kan begäras av honom med hänsyn till utbildning och föregående
verksamhet liksom ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga
omständigheter.

I syfte att förbättra möjligheterna för äldre försäkrade att erhålla förtidspension
gjordes genom beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 66,
2LU 1970: 34) ett tillägg till 7 kap. 3 § AFL av innebörd att bedömningen
i vad mån sådana försäkrades arbetsförmåga skall anses nedsatt
främst bör avse vederbörandes förmåga och möjligheter att bereda sig
fortsatt inkomst genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom
annat för honom tillgängligt och lämpligt arbete. 1970 års lagändring
tar sikte på två typfall av äldre förvärvsarbetande. Det ena typfallet
gäller försäkrad som inte orkar med det arbete han har, det andra sådan
försäkrad som p. g. a. företagsnedläggelse eller av liknande orsak förlorat
ett arbete som han kunnat sköta — trots ett visst medicinskt handikapp —
och som inte kan få ett nytt arbete av liknande slag. 1970 års reform
kan sägas innebära att i förstnämnda fall förtidspension skall beviljas
om vederbörande har för avsikt att lämna förvärvslivet. En förutsättning
är att han inte tämligen omgående kan beredas ett annat arbete utan
omskolning eller eljest anses ha goda utsikter att få ett sådant arbete.
Den som till följd av företagsnedläggelse eller liknande förlorar ett arbete
som han trots ett visst medicinskt handikapp kan sköta kan enligt
1970 års bestämmelser erhålla förtidspension under förutsättning att
inte utsikterna att bereda honom arbete anses vara goda.

Av uppgifter i propositionen framgår att förtidspensioneringen genom
1970 års lagändring fått en helt annan omfattning än förut. Antalet
beviljade ansökningar om ny eller höjd förtidspension uppgick under
tiden den 1 juli 1970—den 30 juni 1971 till ca 51 000 vilket i förhållande
till den närmast föregående tolvmånadersperioden, då antalet
sådana ansökningar utgjorde ca 29 000, innebär en höjning med 75 °/o.
Särskilt utpräglad har ökningen varit i fråga om personer i åldern 63—
66 år, dvs. den grupp som reformen i första hand tog sikte på.

Trots att 1970 års reform uppenbarligen inneburit en avsevärd förbättring
av möjligheterna att erhålla förtidspension har de nya bestämmelserna
utsatts för kritik. Anledningen härtill torde — som anges i
propositionen — främst vara att de myndigheter som har att pröva
frågor om förtidspension till följd av reglernas utformning måst ingå
i en prövning av medicinska faktorer även i sådana fall där arbets -

SfU 1972: 21

marknadsmässiga och övriga skäl för pension i och för sig varit för
handen och att detta i enstaka fall medfört att äldre förvärvsarbetande
utestängts från pension.

Förslaget i propositionen innebär, som inledningsvis nämnts, att äldre
förvärvsarbetande skall kunna erhålla förtidspension på rent arbetsmarknadsmässiga
grunder utan någon särskild medicinsk prövning.
En förutsättning är emellertid att den förvärvsarbetande i egenskap av
medlem i erkänd arbetslöshetskassa skall ha uppburit ersättning från
sådan kassa under den längsta tid (450 dagar) ersättning kan utgå.

Utskottet kan ansluta sig till den i propositionen uttalade uppfattningen
att det med den strukturomvandling som för närvarande pågår
i näringslivet finns välgrundade sociala skäl att jämställa äldre förvärvsarbetande
som blir varaktigt arbetslösa med dem som nu är berättigade
till förtidspension. På grund härav är utskottet också berett biträda förslaget
att äldre, från arbetslöshetskassa utförsäkrade personer skall vara
berättigade till förtidspension.

I samtliga motioner riktas kritik mot att som förutsättning för rätt till
förtidspension utan hälsoprövning skall gälla att den förvärvsarbetande
utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen. Motionärerna framhåller
att många förvärvsarbetande i dag inte är medlemmar i någon arbetslöshetskassa
och de anser därför den i propositionen förordade begränsningen
av rätten till förtidspension oacceptabel från rättvisesynpunkt. I
motionerna anvisas olika vägar för att bereda även oförsäkrade möjlighet
att erhålla förtidspension. Enligt motionärerna i motionerna 1972:
1579 och 1972: 1619 bör en äldre förvärvsarbetande efter en kvalifikationstid
om fem månader räknat från arbetslöshetens början tills pensionen
kan börja utgå vara berättigad till förtidspension om förutsättningarna
att erhålla sådan pension i övrigt är uppfyllda. Enligt motionen
1972: 1579 bör krävas att den arbetslöse hos arbetsförmedling anmält
sig som arbetssökande och inte kunnat beredas lämplig sysselsättning.
Även motionen 1972: 1618 innehåller yrkande att förtidspension
skall kunna beviljas utan att den förvärvsarbetande tillhör erkänd arbetslöshetskassa.
I motionen 1972: 1580 slutligen yrkas att rätten till förtidspension
skall utvidgas att gälla även den som — utan att vara medlem
i arbetslöshetskassa — uppburit omställningsbidrag under 21 månader.

Propositionens förslag innebär att en mycket stor del av de förvärvsarbetande
som man vill nå med den i propositionen föreslagna lagstiftningen
kommer att kunna erhålla förtidspension. Genom kravet på
medlemskap i en frivillig försäkringsform, som inte hör under den allmänna
försäkringen, utesluts emellertid från den mildare pensionsprövningen
vissa grupper äldre förvärvsarbetande, vilka enligt utskottets mening
också bör ha möjlighet att på arbetsmarknadsmässiga grunder träda
i pension före 67 års ålder. Inom utskottet har diskuterats olika möjligheter
att åstadkomma bestämmelser som tillgodoser rättvisekravet och

SfU1972: 21

samtidigt innebär en garanti för att bestämmelserna inte kommer att
missbrukas. Vid denna prövning har utskottet funnit den i motionen
1972: 1580 anvisade lösningen vara förenad med uppenbara fördelar.

Omställningsbidrag utgår enligt arbetsmarknadskungörelsen — förutom
till arbetslösa i åldern 60—66 år som fått ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
under längsta möjliga tid — också till arbetslösa
i samma ålder som inte tillhört arbetslöshetsförsäkringen. Bidrag kan
utgå både till den som varit anställd och till den som varit egen företagare
under förutsättning att vederbörande sammanlagt minst två av de
tre år som föregått arbetslösheten haft sin huvudsakliga försörjning genom
avlönat arbete för annans räkning eller genom sedermera avvecklad
verksamhet som självständig företagare. I vissa fall kan omställningsbidrag
utgå även till den som fyllt minst 55 år. Som förutsättning härför
gäller att vederbörande blivit arbetslös som en omedelbar följd av nedläggning
av eller bestående ändring i driften vid företag där han varit anställd
eller av sådan avveckling av hans verksamhet som självständig företagare
som beror på strukturrationaliseringar i ortens näringsliv eller
i den näringsgren där han utövat verksamhet. Omställningsbidrag till
den som ej är arbetslöshetsförsäkrad börjar utgå när arbetslösheten varat
två månader, räknat fr. o. m. den dag då anmälan om arbetslöshetens
inträde gjordes. Även den som före arbetslöshetens inträde haft deltidsarbete
är berättigad till omställningsbidrag.

Ett bifall till motionen 1972: 1580 innebär visserligen en utvidgning i
förhållande till propositionens förslag av möjligheterna att erhålla förtidspension.
Möjligheterna begränsas emellertid till sådana fall då vederbörande
verkligen varit förvärvsarbetande men blivit arbetslös till följd
av strukturrationaliseringar. Därmed tillgodoser man enligt utskottets
mening det syfte man med propositionen velat uppnå. Vid behandlingen
av propositionen har inom utskottet uttalats farhågor för att övergångsproblem
skulle kunna uppkomma i samband med att de nya bestämmelserna
träder i kraft den 1 juli 1972. Det har gjorts gällande att sådana
personer som nämnda dag inte tillhör någon erkänd arbetslöshetskassa
och inte heller uppbär omställningsbidrag kommer att under
avsevärd tid sakna möjlighet att erhålla förtidspension. Med anledning
härav vill utskottet erinra om att sådana personer har möjlighet att ansöka
om förtidspension enligt de regler som redan nu gäller. De kan
också söka omställningsbidrag och i förekommande fall efter karenstiden
om två månader samt ytterligare 21 månader, under vilken sistnämnda
tid de uppbär omställningsbidrag, få förtidspension.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1972: 1580
i förevarande del. Som motionärerna anfört bör kvalifikationstiden bestämmas
till 21 månader. Genom utskottets ställningstagande blir också
motionerna 1972: 1579, 1972: 1618 och 1972: 1619 i huvudsak tillgodosedda.

SfU 1972: 21

I samband med tillkomsten av 1970 års reform bestämdes att åldern
63 år skulle vara en riktpunkt till ledning för tillämpningen av bestämmelserna
om rätt till förtidspension. I motionen 1972: 1580 yrkas riksdagsuttalande
av innebörd, att förtidspension i normalfallen skall kunna
medges redan vid 60 års ålder. I propositionen 1970: 66 som innehöll
förslaget till 1970 års lagändringar framhöll chefen för socialdepartementet
att varje pensionsfall måste bedömas efter de föreliggande
förhållandena, där åldersfaktorn kommer in som ett men inte ensamt
avgörande moment, och att man bör utgå från en successivt liberalare
bedömning vid ökande ålder. Andra lagutskottet (2LU 1970:
34) ansåg sig böra biträda förslaget om en åldersgräns på 63 år. En förutsättning
härför var dock enligt utskottets mening att åldersgränsen gav
utrymme för undantag, så att man genom en flexibel tillämpning av bestämmelserna
verkligen kunde nå de arbetstagare vilkas individuella förhållanden
motiverade pensionering i förtid. Sedan bestämmelserna tilllämpats
en tid fick — menade utskottet — erfarenheterna visa om det
var motiverat att ta upp frågan om en ytterligare liberalisering. Riksdagen
biföll utskottets hemställan.

Även socialförsäkringsutskottet, som instämmer i det uttalande andra
lagutskottet gjorde 1970, anser 63-årsgränsen väl avvägd och utskottet
vill understryka att ett bifall till utskottets förslag att knyta rätten
till förtidspension till omställningsbidragen givetvis inte får innebära, att
åldersfaktorn tillmäts en annan betydelse i omställningsbidragsfallen än
i de fall då vederbörande uppburit ersättning från arbetslöshetskassa.
De nu gällande reglerna om förtidspension antogs så sent som 1970.
Förslaget i propositionen med den ändring däri som föreslås av utskottet
innebär en icke oväsentlig utbyggnad av förtidspensionen. Med hänsyn
härtill finner utskottet det inte motiverat att i detta sammanhang
ta upp frågan om en ytterligare liberalisering av rätten till förtidspension.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1972: 1580 i
förevarande del.

Mot de förslag i propositionen som avser beräkning av äktamakepension
för förfluten tid och ändring i förordningen (1954: 519) angående
kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel har utskottet inte funnit
anledning till erinran. Inte heller har utskottet någon erinran mot förslaget
till ändring av 18 kap. 9 § AFL eller det förslag till redaktionell
ändring som gäller förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring m. m.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
att riksdagen

1. med anledning av propositionen 1972: 55 i förevarande

SfU 1972: 21

del och med bifall till motionen 1972: 1580 i motsvarande
del samt med anledning av motionerna 1972: 1579, 1972:
1618 och 1972: 1619 antar det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring
med den ändringen, att 7 kap. 1 § erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Majtts förslag

Utskottets förslag

7 kap.

1 §

Rätt till folkpension i form av förtidspension tillkommer försäkrad,
som fyllt sexton år och som ej åtnjuter ålderspension enligt
denna lag, för tid före den månad, då han fyller sextiosju år, därest hans
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska
eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst hälften
och nedsättningen kan anses varaktig.

Rätt till förtidspension tillkommer
även äldre försäkrad, som är
arbetslös och som i egenskap av
medlem i erkänd arbetslöshetskassa
uppburit ersättning från sådan
kassa under den längsta tid
ersättning kan utgå eller som under
21 månader uppburit omställningsbidrag
enligt 102 § arbetsmarknadskungörelsen
(1966: 368),
därest hans möjlighet att bereda
sig fortsatt inkomst genom sådant
arbete som han tidigare utfört eller
genom annat för honom tillgängligt
lämpligt arbete är nedsatt
med minst hälften och nedsättningen
kan anses varaktig.

Kan nedsättning av arbetsförmågan icke anses varaktig men kan den
antagas bliva bestående avsevärd tid, äger den försäkrade rätt till folkpension
i form av sjukbidrag. Sådant bidrag skall vara begränsat
till viss tid; och skall i övrigt vad som är stadgat om förtidspension enligt
första stycket gälla beträffande sjukbidrag.

2. avslår

a) motionen 1972: 1579,

b) motionen 1972: 1618,

c) motionen 1972: 1619,

SfU1972: 21

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt;

B. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen 1972: 55 i förevarande
delar antar vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel,

2) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.;

C. beträffande åldersgräns för erhållande av förtidspension

att riksdagen avslår motionen 1972: 1580 i motsvarande del.

Stockholm den 21 april 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg
(s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Ringaby (m),
Karlsson i Ronneby (s), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik
(s), fröken Pehrsson (c), herrar Olsson i Stockholm (vpk), Andersson
i Nybro (c), Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720051