Kulturutskottets betänkande nr 5 år 1972
KrU 1972:5
Nr 5
Kulturutskottets betänkande i anledning av motion om den andliga
vården vid sjukhusen.
1 motionen 1972:29 av herr Werner i Malmö m. fl. (m, c, fp) har
hemställts att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning och
förslag angående befattningshavare i vad avser den andliga omvårdnaden
vid sjukhus.
Motionen överensstämmer till sitt syfte nära både med två likalydande
motioner vid 1970 års riksdag, vilka behandlades av statsutskottet i dess
utlåtande 1970:151, och med motionen 1971:833, som behandlades av
kulturutskottet i dess betänkande 1971:6. I motionen erinras om att f. n.
i fråga om svenska kyrkan den bestämmelsen gäller att man vid
beräkningen av den prästerliga organisationens storlek i ett pastorat skall
ta hänsyn även till förekomsten av sjukhus inom pastoratet. Medan man
tidigare hade särskilda tjänster för sjukhuspräster har man alltså nu ett
system som innebär att någon eller några av prästerna i pastoratet i
förekommande fall får sjukhustjänst på sin lott. Det har också förutsatts
att de frikyrkliga samfunden skall beredas möjlighet att utöva sin
verksamhet vid sjukhusen. I vad gäller svenska kyrkan kan detta system,
framhåller motionärerna, innebära att det särskilt i små pastorat uppstår
problem om tid och krafter inte förslår för sjukhusuppgiften eller om
intresse och läggning för densamma saknas. Motionärerna framhåller
vidare att den omfattande strukturförändringen och expansionen inom
sjukvården gör att angelägenheten av andlig omvårdnad vid sjukhusen
ökat. De anser att denna omvårdnad kan fungera på ett betryggande sätt
först när personella resurser helt avdelas för uppgifterna. Därvid skulle
kravet på särskild utbildning och lämplighet kunna komma till klart
uttryck och även präster från andra samfund än svenska kyrkan skulle
kunna komma i fråga.
Utskottet
I likhet med motionärerna anser utskottet det vara angeläget att man
vid sjukhusen tillgodoser det behov av andlig omvårdnad som föreligger
och att man gör detta på ett sätt som tar hänsyn till patienternas olika
inställning till hithörande frågor. Utskottet anser alltså att det är en fråga
av väsentlig betydelse som motionärerna tagit upp.
I sitt betänkande 1971:6 redovisade utskottet att frågan om utbildning
för prästerlig verksamhet vid sjukhus uppmärksammats i flera olika
sammanhang och att konkreta åtgärder vidtagits både inom svenska
kyrkan och inom frikyrkorna. Utskottet erinrade också i fråga om
1 Riksdagen 1972. 13 sami. Nr 5
KrU 1972:5
2
nuvarande regler för den prästerliga verksamheten vid sjukhusen om att
Svenska ekumeniska nämnden och Sveriges frikyrkoråd rekommenderat
ekumeniska samkristna lösningar, vilket innebär att svenska kyrkans
präster samt frikyrkornas präster och pastorer rekommenderats att
tillsammans överenskomma om ordningen för den andliga vården vid
sjukhusen.
Vad gäller huvudfrågan i den nu föreliggande motionen nämligen om
avdelande av särskilda personella resurser för den prästerliga tjänstgöringen
vid sjukhusen bör de erfarenheter man gjort inom nuvarande
organisatoriska system enligt utskottets mening kunna ligga till grund för
överläggningar inom och mellan samfunden, som i sin tur kan tänkas
resultera i förslag om förändringar. Utskottet, som räknar med att det
betänkande av 1968 års beredning om stat och kyrka som snart är att
vänta kommer att ge ett bättre underlag än som nu föreligger för bedömning
av i motionen aktualiserade och därmed sammanhängande problem,
anser sig däremot inte böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära
den statliga utredning i frågan som motionärerna önskat.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:29.
Stockholm den 29 februari 1972
På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON
Närvarande vid ärendets slutbehandling-, herrar Mattsson i Lane-Herrestad
(c), Björk i Göteborg (s), Källstad (fp), fru Sundström (s), herrar Nilsson
i Agnäs (m), Zachrisson (s), Leander (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), Green
(s), fru Ryding (vpk), herrar Enlund (fp), Andersson i Örträsk (s), Norrby
i Gunnarskog (c), fru Johansson (s) och herr Nisser (m).
Särskilt yttrande
av herr Nilsson i Agnäs (m) som anfört följande:
”Vid sjukhusen får de intagna genom sjukhusledningens försorg den
service som de behöver på de flesta områden. Konsulter, kuratorer och
andra experter står till förfogande under sjukdomstiden och under
utskrivningen samt inför eventuell rekonvalescens. Huvudmannen är
ansvarig för att hjälpen finns.
Då det gäller själavård av olika slag är huvudmannen icke direkt
ansvarig för den. Den andliga vården är ålagd den församling inom vilkens
gränser sjukhuset är beläget, och i vissa fall fungerar denna anordning bra,
KrU 1972:5
3
men den speciella struktur vissa sjukhus fått — deras enorma
omfattning m. m. - och de problem som prästrekryteringen och
tjänstetillsättningarna innebär medför svårigheter. Därtill kommer att
inte alla präster har det särskilda intresse och den fallenhet för arbete på
sjukhus som är en huvudförutsättning för att de människor som önskar
och söker samtal, rådgivning eller tröst skall tillfredsställas och för att
den uppsökande verksamhet hos ensamma, isolerade och särskilt svårt
sjuka, som är ytterst angelägen, skall kunna ske.
Om vi i Sverige finge en ordning där huvudmännen för sjukhusen vore
ansvariga för att tillräcklig personal med fallenhet för den speciella
andliga vården på sjukhusen stöde till förfogande, torde förhållandena
strax kunna förbättras. Avlöning kunde ske från kyrkofonden, när
sjukhusledningen genom hänvändelse till de samverkande trossamfunden
erhållit de präster som behöves.
En effektivare organisation av den andliga vården är rimligtvis inte
bara en angelägenhet för kyrkan utan för sjukvårdshuvudmännen och för
hela samhället. Pastoratsförbundet har i en skrivelse instämt med
motionärerna, men när jag i dag ej stannat för att avlämna reservation är
det med anledning av att kyrka—stat-beredningens slutbetänkande enligt
uppgift strax skall avlämnas och att däri ingår förslag om den andliga
vården vid sjukhus, regementen och fängelser.”
Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1163 S