Konstitutionsutskottets betänkande nr 9 år 1972 KU 1972:9

Nr 9

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
kommunal demokrati.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972:51 av herr Fälldin m. fl. (c) i vissa delar (hemställan
punkterna 1 och 2);

motionen 1972:52 av herr Helén m. fl. (fp) i vissa delar (hemställan
punkterna 1,2,3 och 5);

motionen 1972:103 av herrar Richardson (fp) och Hyltander (fp);
motionen 1972:390 av herr Bohman m. fl. (m) i viss del (hemställan
punkten 1 utom i den del den avser insyn i kommunala bolag); samt
motionen 1972:806 av herr Wijkman (m) och fru Mogård (m).
Hemställan avser

i motionen 1972:51 i här aktuella delar: att riksdagen 1. tillkännager
för Kungl. Maj :t som sin mening vad som anförts i motionen om behovet
av en samlad analys av den kommunala självstyrelsens problem och av en
helhetssyn på dessa problem; 2. hemställer hos Kungl. Maj:t att den
kommunaldemokratiska utredningen får i uppdrag att a) skyndsamt
framlägga alternativa förslag till utformning av system med kommundelsråd,
innefattande förslag till erforderlig lagstiftning, i enlighet med vad
som anförts i motionen; b) utarbeta alternativa modeller för informationssystem
inom kommunerna, med beaktande av frågorna om förtroendemännens
ställning och arbetsvillkor, i enlighet med vad som anförts i
motionen;

i motionen 1972:52 i här aktuella delar: att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär att förslag framläggs 1. i god tid före 1973 års val om sådan ändring
av kommunallagen att kommunerna ges möjlighet att inrätta direktvalda
kommundelsråd med uppgifter i enlighet med vad som anförs i motionen;

2. om sådan ändring av kommunallagen att kommunerna ges möjlighet
att anordna rådgivande kommunala folkomröstningar; 3. till åtgärder för
ökad information från och offentlighet i kommunala nämnder och

styrelser i enlighet med vad som anförs i motionen; 5. till

åtgärder för bättre arbetsförhållanden för de kommunala förtroendemännen
i enlighet med vad som anförs i motionen;

i motionen 1972:103: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
tilläggsdirektiv till utredningen om den kommunala demokratin och om
förslag angående rådgivande kommunal folkomröstning”;

i motionen 1972:390 i här aktuella delar: ”att riksdagen hos Kungl.
Maj:t anhåller att denna motion och motion nr 294 överlämnas till

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 9

KU 1972:9

utredningen om den kommunala demokratin för beaktande av vad däri
anförts om den kommunala demokratin”; samt

i motionen 1972:806: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att förslag
framläggs i god tid före 1973 års val om sådan ändring av kommunallagen
att kommunerna ges möjlighet att inrätta direktvalda kommundelsråd
med bl. a. de uppgifter som anförts i motionen”.

Motionernas huvudsakliga innehåll

1972:51 (c): Motionärerna anser att utredningsverksamheten om de
kommunala frågorna är splittrad. Man önskar en övergripande samlad
utredning men bedömer det inte vara realistiskt att föra fram ett sådant
krav i nuvarande läge. Riksdagen bör dock för Kungl. Maj:t tillkännage
att behov av en samlad analys av den kommunala självstyrelsens problem
och av en helhetssyn på dessa frågor föreligger. I motionen behandlas
vidare, såvitt här är i fråga, den kommunala självstyrelsens lokala
förankring och den kommunala informationen. 1 förstnämnda avseende
koncentrerar sig motionärerna på frågan om kommundelsråd. Man
betonar att det inte är fråga om att införa en ny obligatorisk institution
inom kommunerna. Avsikten är att öppna lagliga möjligheter för
kommunerna att välja nya former för att lokalt förankra självstyrelsen.
Utredningen om den kommunala demokratin bör skyndsamt framlägga
alternativa förslag till system för kommundelsråd varvid valsätt, valens
förläggning och rådens uppgifter klarläggs. Ett förstärkt förtroendemannainflytande
och frågan om förbättrad information anses ha ett nära
samband. Informationsproblemen har genom kommunindelningsreformen
fått ökad aktualitet. Även om dessa problem bör lösas av
kommunerna själva och av partierna anser motionärerna att den nämnda
utredningen kan lämna rikliga bidrag genom att utarbeta alternativa
modeller för informationssystem inom kommunerna.

1972:52 (fp): Motionärerna framhåller att en livskraftig lokal självstyrelse
utgör ett väsentligt inslag i svensk demokrati. Alla möjligheter bör
därför tas till vara för att få medborgarna att delta i den kommunala
debatten och de kommunala avgörandena. En rad förslag till åtgärder
med detta syfte framläggs i motionen. Den gemensamma valdagen för
riks- och kommunalval anses utgöra ett hinder för en vital demokrati och
bör avskaffas. Något yrkande framställs dock inte. Kommundelsråd bör
inrättas som en ytterligare kanal från medborgarna till beslutsfattarna.
Kommundelsråden bör utses i direkta val och i första hand behandla
planfrågor rörande den egna kommundelen. De bör göras till obligatoriska
remissorgan i stadsplanefrågor och ha möjlighet att väcka motioner i
kommunfullmäktige. Som ett komplement till den representativa demokratin
anser motionärerna att rådgivande kommunala folkomröstningar
bör prövas bl. a. i frågor som berör boendemiljön. Kommunala nämnder
och styrelser bör regelbundet för allmänheten redovisa beslutade och
planerade åtgärder. I det senare fallet måste informationen i framför allt
större frågor lämnas i så god tid att besluten kan påverkas. De

KU 1972:9

kommunala nämnderna bör också få möjlighet att hålla offentliga
utfrågningar av inkallade experter samt företrädare för organisationer och
grupper av olika slag. Beträffande de kommunala förtroendemännens
arbetsvillkor betonas att ekonomiska och praktiska svårigheter för
medborgare att acceptera förtroendeuppdrag måste så långt möjligt
undanröjas. Bland åtgärder som bör vidtas anges bl. a. lagfäst rätt till ev.
erforderlig tjänstledighet, ersättningsnivåer för uppdragen som kompenserar
normalt inkomstbortfall och direkta kostnader, förbättrad information
och ökade möjligheter till utbildning avseende bl. a. långsiktig
planering.

1972:103 (2 fp): Motionärerna hävdar att fullmäktigeförsamlingarnas
beslut bör kompletteras med kommunala folkomröstningar. Dessa bör
vara rådgivande och anordnas om förslagsvis en tredjedel av ledamöterna i
kommunfullmäktige föreslår en sådan. Det bör därtill vara möjligt att
genom direkt folkinitiativ framföra krav på en rådgivande folkomröstning.
Dessa problem liksom regler för vilka sorters frågor som kan bli
föremål för kommunal folkomröstning bör enligt motionärerna utredas
av utredningen om den kommunala demokratin.

1972:390 (m): I motionen hänvisas till vad som anförts i motionen
1972:294 (m) i avsnittet En levande folkstyrelse. I detta framhåller
motionärerna att en omdaning av den kommunala självstyrelsen skett
som inte till alla delar varit till gagn för den kommunala demokratin.
Kommunreformerna anses ha begränsat den enskilde medborgarens
möjligheter till kommunala insatser och gjort avståndet större mellan
väljare och valda. Den kommunala demokratin bör därför förstärkas.
Kommundelsråd kan aktivt bidraga till att ge medborgarna bättre
möjligheter till reellt inflytande. Genom sådana organ skulle åsikter
rörande exempelvis boendemiljöns utformning kunna på ett naturligt sätt
kanaliseras till de slutligen beslutande organen. Den ömsesidiga informationen
mellan väljare och förtroendevalda anses även kunna förbättras
genom kommundelsråd. På det kommunala planet bör vidare den
representativa demokratin kompletteras med inslag av direktinflytande
genom rådgivande folkomröstningar. De kommunala frågorna bedöms
ofta vara överblickbara och av näraliggande natur varför de anses lämpade
att underställas medborgarnas direkta bedömning. Kommunala nämnder
och kommittéer bör inför allmänheten kunna utfråga inkallade representanter
och experter. Genom ökad öppenhet skulle även radio, TV och
press flitigare kunna förmedla information till allmänheten. I framtiden
anser motionärerna att regionala radio- och TV-sändningar bör kunna
bidraga till att det faktaunderlag och den debatt som ligger till grund för
de kommunala besluten delges medborgarna.

1972:806 (2 m): Motionärerna anser att de nuvarande samhällsorganen
bör kompletteras med s. k. kommundelsråd för att bredda informationen
i olika lokalpolitiska frågor samt i syfte att bättre kanalisera olika
lokala opinioner. Kommundelsråd bör inrättas i alla kommuner och väljas
i direkta val som inte sammanfaller med övriga val. I första hand bör
råden behandla olika planfrågor och vara obligatoriska remissorgan när

1* Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 9

KU 1972:9

det gäller stadsplane-, miljö- och sociala frågor. I motionen framhålls att
värdet av kommundelsråden ligger på det rådgivande planet. De bör inte
tilläggas några direkta besluts- eller verkställande funktioner.

I övrigt hänvisas till motionerna.

Avslutat och pågående utredningsarbete m. m.

Olika arbetsgrupper, kommunalrättskommittén m. m.

Överväganden om den kommunala demokratin har kommit till stånd
vid skilda tillfällen. I samband med riksdagens beslut 1962 om ny
kommunindelningsreform (prop. 1961:180, KU 1962:1, rskr 1962:64)
tillkallade dåvarande chefen för inrikesdepartementet en arbetsgrupp
med uppgift att behandla frågor rörande demokratiproblem i kommunerna.
Arbetsgruppen bestod av företrädare för bl. a. kommunförbunden
och tog flera utredningsinitiativ.

Kommunalrättskommittén erhöll 1963 genom tilläggsdirektiv uppdrag
att verkställa utredning rörande möjligheterna att genom delegation
bereda utrymme för en starkare förankring inom kommunens olika delar
av den kommunala förvaltningen. Kommittén redovisade 1965 detta
uppdrag med betänkandet Om den kommunala självstyrelsens lokala
förankring (SOU 1965:6). Kommunalrättskommittén gjorde också en
översyn av bestämmelserna om antalet fullmäktige i syfte att underlätta
övergången till den nya kommunindelningen och vidare behandlades
frågan om införande av suppleanter för fullmäktige. Riksdagen beslutade
1969 att vidta vissa ändringar i kommunallagstiftningen. Beslutet
innebar, att bestämmelserna om maximering av antalet fullmäktige
slopades och att kommunerna gavs rätt att utse suppleanter för
fullmäktigeledamöterna. Kommunalrättskommittén har därutöver haft
ett flertal olika utredningsuppdrag, bl. a. frågan om den kommunala
kompetensen. Ett slutbetänkande om sistnämnda fråga m. m. avgavs i
december 1971 (SOU 1971:84) och remissbehandlas för närvarande.

Frågor om den kommunala demokratin har särskilt vid de senaste
årens riksdagar behandlats i flera motioner. Dessa har i de flesta fall med
hänvisning till pågående utredningar inte resulterat i några speciella
initiativ från riksdagens sida. I samband med beslutet om den partiella
författningsreformen 1968 begärde emellertid riksdagen, att förberedelser
skulle vidtas för en samlad översyn av den kommunala demokratin
(KU 1968:20, rskr 1968:279). I enlighet med riksdagens önskan vidtogs
sådana förberedelser genom överläggningar mellan företrädare för de
stora politiska partierna, Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet
samt för den forskning om den kommunala demokratin
som bedrivs vid de statsvetenskapliga institutionerna med stöd av medel
från riksbankens jubileumsfond. Överläggningarna syftade till att diskutera
väsentliga frågeställningar inför en övergripande utredning om den
kommunala demokratin.

KU 1972:9

Utredningen (C 1970:29) om den kommunala demokratin

Efter regeringens bemyndigande den 20 mars 1970 tillkallade chefen
för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, den 29 april 1970 sakkunniga
med uppgift att göra en översyn av den kommunala demokratin. I
direktiven framhålls, att utredningsarbetet skall anpassas efter två allmänna
förutsättningar, nämligen att den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan
stat och kommun bibehålls och att resultaten av forskningen om den
kommunala demokratin tillgodogörs. Kommittén har vidare att utgå från
två allmänna principer om vilka de politiska partierna vid de ovan nämnda
förberedande överläggningarna varit eniga. Den första principen anges
vara att den representativa demokratins effektivitet ytterst beror på de
politiska partiernas förmåga att bedriva en politik som överensstämmer
med medborgarnas önskningar. Utredningens förslag skall därför syfta till
att skapa bättre förutsättningar för det representativa systemet att fungera.
Den andra principen innebär, att kommunerna i möjligaste mån bör
ges frihet att själva bestämma formerna för sin verksamhet. Med beaktande
av nämnda förutsättningar och principer är kommitténs huvuduppgift
att undersöka möjligheterna till ett vidgat och fördjupat medborgerligt
engagemang i den kommunala verksamheten. Därvid skall bl. a. frågor om
den kommunala självstyrelsens lokala förankring studeras.

Utredningen om den kommunala demokratin har tillsammans med
den 1970 tillsatta utredningen (C 1970:30) rörande lagteknisk översyn av
kommunallagarna m. m. — kommunallagsutredningen — avgett ett delbetänkande,
Nya bestämmelser för utseende av suppleanter till fullmäktige
(C 1971:4). Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande
inom civildepartementet. En annan fråga som prioriterats gäller minoritetsrepresentation
i kommunernas styrelser. Utredningen har i detta
avseende utarbetat en delrapport, som under våren väntas bli publicerad i
form av en diskussionspromemoria.

Länsberedningen och utredningen om kommunernas ekonomi

Av de övriga utredningar, som arbetar med frågor rörande kommunernas
verksamhet, finns i detta sammanhang anledning uppmärksamma dels
den s. k. länsberedningen, dels utredningen om kommunernas ekonomi.

Länsberedningen (C 1970:28) tillkallades 1970 med uppgift att bereda
frågor om den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation.
I direktiven framhåller departementschefen, att de utredningar om
länsproblematiken som från skilda utgångspunkter verkställts bör sammanfattas
och kompletteras innan de slutligen prövas av statsmakterna.
Den parlamentariskt sammansatta beredningen föreslås arbeta från två
utgångspunkter, nämligen att primärkommunerna även framdeles bör
svara för betydelsefulla samhällsuppgifter och att statsmakterna har ett
självklart ansvar för bl. a. den regionala utvecklingen. Ett fortlöpande
samspel måste dock förutsättas ske mellan statsmakternas åtgärder och
den kommunala verksamheten. Beredningen skall behandla frågan om

Kartong. Sid. 15, Reservationer, diverse insättningar av namn och partibeteckningar.
Sid. 16, rad 27, Står: centerpartiet Rättat till: utskottet

KU 1972:9

samhällsuppgifternas fördelning i stort mellan stat och kommun samt
uppgiftsfördelningen inom den kommunala sektorn mellan primär- och
sekundärkommuner. Därvid bör bl. a. former för interkommunal samverkan
övervägas liksom åtgärder för att nå bästa möjliga samordning mellan
kommunal verksamhet som har olika huvudmän. Den tredje huvudfrågan
avser uppgiftsfördelningen inom den statliga sektorn mellan centrala och
regionala organ.

Sakkunniga med uppdrag att utreda kommunernas ekonomi tillkallades
den 30.12.1971 av chefen för finansdepartementet. 1 direktiven
(statsrådsprotokoll den 17.12.1971) uttalar departementschefen, att takten
i den kommunala utgiftsexpansionen måste nedbringas till en nivå
som står i bättre överensstämmelse med tillväxten i landets totala
inkomster och produktionskapacitet. En allsidig utredning om kommunernas
ekonomiska situation anses motiverad och bör avse såväl den primärkommunala
som den landstingskommunala verksamheten. En av
kommitténs uppgifter anges vara att söka bedöma efterfrågeutvecklingen
på de olika områden som har ett kommunalt huvudmannaskap och att
genomföra en analys av vilka reala resurser som skulle behöva tas i
anspråk för att tillgodose de kommunala tjänsterna. Statsbidragssystemets
konsekvenser på kommunernas efterfrågan bör belysas. I uppdraget
ingår vidare en bedömning av den framtida kommunala finansieringssituationen,
varvid utvecklingen av de skilda finansieringskällorna skall
bedömas var för sig. Beträffande skattefinansieringen uttalas att det i dag
framstår som helt klart att utrymmet för fortsatt stegring av den kommunala
utdebiteringen är ytterst begränsat. Kommittén bör mot denna
bakgrund redovisa konsekvenserna för de kommunala utgiftsprogrammen
av en i framtiden i huvudsak oförändrad genomsnittlig utdebiteringsnivå.
I detta sammanhang framhålls, att kommittén alternativt bör pröva
frågan om en begränsning av den kommunala beskattningsrätten liksom
olika former av begränsningar av den kommunala expansionen genom
fysiska regleringar eller en kvantitativ reglering av lånefinansieringen. 1
direktiven berörs också möjligheten att samordna den primär- och sekundärkommunala
utdebiteringen.

Kommundelsråd

Former för att tillgodose de lokala intressena inom en kommuns olika
delar har diskuterats vid olika tillfällen. Frågan har varit aktuell i motioner
till riksdagen och föremål för utredning av kommunalrättskommittén
(SOU 1965:6). Denna avvisade tanken på att i väsentlig mån utvidga
möjligheten att decentralisera beslutanderätten inom den kommunala
verksamheten och inskränkte sig till att föreslå en viss vidgning av nämndernas
delegationsmöjligheter. Kommittén erinrade om möjligheten att
inom ramen för gällaride lagstiftning låta lokala synpunkter komma till
tals. Sålunda kan representanter för en viss del av kommunen knytas till
ett ordinarie beredningsorgan när ett ärende som berör denna del av
kommunen behandlas. Remissinstanserna delade praktiskt taget genom -

KU 1972:9

gående kommitténs bedömning. Den av kommittén föreslagna begränsade
reformen genomfördes år 1967 (prop. 1967:28, KU 1967:32, rskr
1967:285). Därefter har vid samtliga riksdagar motionsyrkanden väckts i
olika avseenden angående kommundelsråd men avvisats.

De sakkunniga för översyn av den kommunala demokratin skall enligt
sina direktiv behandla frågan om åtgärder för att förstärka den
kommunala självstyrelsens lokala förankring. I uppdraget ingår att
undersöka vilka åtgärder kommunerna i detta syfte vidtagit inom ramen
för gällande lagstiftning och överväga vilka motiv som kan anföras för
andra typer av åtgärder. Mot denna bakgrund skall utredningen pröva om
det föreligger skäl till en annan bedömning än den som gjordes år 1967
på grundval av kommunalrättskommitténs betänkande.

Kommunaldemokratiutredningen har enligt vad utskottet inhämtat
påbörjat arbetet med de nämnda frågorna. Genom en enkätundersökning,
som omfattat samtliga kommuner, har material insamlats rörande
förekomsten av någon form av kommundelsråd, lokala kontaktmän,
gruppbildningar i form av s. k. byalag och i vilken utsträckning
kommunerna knyter lokala representanter till ett ordinarie beredningsorgan.
En specialstudie har vidare gjorts av kommundelsråden i Luleå, som
inrättades i samband med kommunsammanläggningen och som påbörjade
sin verksamhet den 1 januari 1969.

Vid 1971 års riksdag förelåg tre motionsyrkanden som berörde frågan
om kommundelsråd. Utskottsmajoriteten (s) framhöll i sitt avstyrkande
yttrande (KU 1971:20):

Såsom utskottet uttalade i sitt utlåtande över motioner med samma
syfte vid 1969 års riksdag, har kommunerna redan nu möjlighet att inom
den kommunallagsreglerade förvaltningen inrätta lokala opinionsorgan
anknutna till det kommunala beredningsförfarandet.

Frågan om inrättande av direktvalda kommundelsråd med fakultativ
karaktär övervägs inom den år 1970 tillsatta utredningen om den
kommunala demokratin. Då denna fråga är betydelsefull och därför bör
göras till föremål för noggranna överväganden på grundval av erforderligt
faktamaterial finns det enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl att
påskynda utredningens ställningstaganden.

Fyra ledamöter (2 fp, 2 m) hemställde i en reservation, att riksdagen i
anledning av motionerna 1971:86 punkt 9, 1971:114 punkt 7 i den del
den avser kommundelsråd samt 1971:228 punkt 1 i skrivelse till Kungl.
Maj:t skulle anhålla om förslag till lagstiftning rörande kommundelsråd
till 1972 års riksdag. 1 motiveringen ansåg de att utskottet borde ha
uttalat bl. a. följande:

Frågan om införande av kommundelsråd har länge diskuterats och
olika alternativ har förts fram i debatten. Enligt utskottets mening är det
nu dags att gå från ord till handling. Kommunaldemokratiutredningen
bör prioritera behandlingen av frågan om kommundelsråd. Utredningen
synes emellertid inte nu ha några konkreta planer, som kan leda till att
ett förslag i frågan kan behandlas före 1973 års val. Om man stannar för
att valen av kommundelsråden skall ske direkt och i samband med valen
av kommunfullmäktige, så kommer dessa råd — under förutsättning att

KU 1972:9

principen om gemensam valdag bibehålies i ytterligare några val —
följaktligen inte att kunna träda i funktion förrän tidigast 1977. Det är
därför enligt utskottets mening angeläget att en framställning nu görs för
att påskynda kommunaldemokratiutredningens arbete av denna fråga i
syfte att ge riksdagen möjlighet att behandla frågan i god tid före 1973
års val.

Tre ledamöter (samtliga c) hävdade i en reservation, att riksdagen
skulle anse motionerna 1971:86 punkt 9, 197 1:114 punkt 7 i den del den
avser kommundelsråd samt 1971:228 punkt 1 besvarade med hänvisning
till bl. a. följande motivering:

De frågor som sammanhänger med den kommunala självstyrelsens
lokala förankring utgör otvivelaktigt själva kärnpunkten i den problematik
som aktualiserats av kommunindelningsreformen. För att öka
kontakten och inflytandet från den enskilde kan många vägar prövas. En
av dem är införandet av kommundelsråd. Dessa bör självfallet vara
fakultativa men genom lagstiftning ges en betydelsefull status. Dess
uppgifter som opinionsorgan med yttrande- och förslagsrätt borde ge
ökat intresse och inflytande från enskilda kommuninnevånare. Väsentligt
är dock att dessa råd väljs direkt av folket inom berört område och att
också vissa mindre förvaltningsuppgifter övervägs ingå i deras uppgifter.

Frågan om kommundelsråd skall enligt direktiven prövas av 1970 års
utredning om den kommunala demokratin. Då det är av största vikt att
kommuner får möjlighet att införa kommundelsråd med angivna uppgifter
så snart som möjligt i anslutning till kommunsammanläggningar
förutsätter utskottet att utredningen med viss förtur behandlar frågan om
kommundelsråd.

I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionsyrkandena.

Kommunala folkomröstningar

Frågan om ett kommunalt folkomröstningsinstitut var under 1950-talet föremål för utredning. Det förslag som 1950 års folkomröstningsoch
valrättsutredning (SOU 1952:47) presenterade föranledde dock ingen
lagstiftning. Därefter har vid flera riksdagar motionsyrkanden framställts
om införande av kommunala folkomröstningar som ett led i strävandena
att stärka den kommunala demokratin. Riksdagen har vid samtliga tillfällen
avslagit motionerna.

I direktiven för utredningen om den kommunala demokratin behandlas
frågan om kommunala folkomröstningar. Det framhålls, att de sakkunniga
i första hand bör överväga andra åtgärder som på ett effektivare
sätt och som är bättre förenligt med en representativ demokrati tillgodoser
intresset av en ökad medborgerlig förankring av den kommunala självstyrelsen.

Vid 1971 års riksdag behandlades motioner med liknande syfte som
de nu förevarande. I sitt betänkande hänvisade utskottet (KU 1971:21) till
departementschefens ovan redovisade uttalande. Med hänvisning till att
frågan om kommunala folkomröstningar kommer att övervägas av den
tillsatta kommunaldemokratiutredningen ansåg utskottet det inte påkal -

KU 1972:9

lat med något initiativ från riksdagens sida.

Fyra ledamöter (2 fp, 2 m) ansåg i en reservation, att riksdagen i
anledning av motionerna 1971:86 punkt 10, 1971:548 och 1971:114
punkt 3 i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemställa om uppdrag åt
utredningen om den kommunala demokratin att framlägga förslag till de
lagändringar som erfordras för införande av ett rådgivande kommunalt
folkomröstningsinstitut. I motiveringen hävdade de att utskottet borde
ha uttalat bl. a. följande:

Ett bra komplement till den representativa kommunala demokratin
och samtidigt ett verksamt medel att stimulera allmänhetens politiska
intresse vore ett kommunalt rådgivande folkomröstningsinstitut. I direktiven
till utredningen om den kommunala demokratin behandlas dock
folkomröstningen mycket restriktivt.

Utskottet finner det motiverat med en positiv attityd till folkomröstningsinstitut.

I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionsyrkandena.

Offentlighet i kommunala nämnder och kommunal information

För den kommunala förvaltningen gäller tryckfrihetsförordningens
offentlighetsregler. De kommunala representationernas förhandlingar är
därtill som regel offentliga. Så är fallet beträffande kommunfullmäktiges
sammanträden såvida inte annat beslutats för visst ärendes behandling.
Vid sammanträde med kommunala nämnder och styrelser äger däremot
som regel inte utomstående rätt att närvara. Sådan närvarorätt anses i
huvudsak endast föreligga om uttrycklig bestämmelse i lag eller annan
bindande författning medger det. Därutöver kan kommunal nämnd besluta,
att tjänsteman vid kommunförvaltningen eller annan person skall få
närvara vid visst särskilt tillfälle. Ett undantag utgör också bestämmelsen,
att ett ordinarie beredningsorgan kan knyta lokala representanter till sig
vid behandling av fråga som berör viss del av kommunen.

De kommunala informationsfrågorna är föremål för uppmärksamhet i
skilda hänseenden inom bl. a. olika statliga utredningar och inom kommunförbunden.

Av direktiven för utredningen om den kommunala demokratin
framgår sålunda, att de sakkunniga skall överväga åtgärder i syfte att
skapa bättre förutsättningar för information till förtroendemännen och
medborgarna om den kommunala verksamheten under olika skeden av
beslutsprocessen. Kommunernas kontakter med föreningar och organisationer
skall även studeras. För detta ändamål har utredningen genomfört
en undersökning av den kommunala informationen m. m. genom en
enkät till såväl kommuner som landsting.

Frågan om vidgad information och fördjupad debatt i planfrågor
behandlas av bygglagutredningen (K 1969:55). Denna kommer att i ett
antal försökskommuner testa en planeringsmodell, varvid man även skall
pröva olika former för ökad insyn och debatt. Kommunaldemokratiut -

KU 1972:9

redningen förutsätts aktivt delta i denna försöksverksamhet.

Möjligheten att åstadkomma ökat sändningsutrymme i ljudradion för
utbildnings- och informationsändamål m. m. övervägs av 1969 års
radioutredning (U 1970:49). Till grund för övervägandena bör enligt
direktiven ligga en närmare studie av bl. a. de programbehov som kan
föreligga avseende opartisk och saklig samhällsinformation på olika håll
inom i första hand den statliga och den kommunala sektorn. Bland de
problem som företrädesvis bör bli uppmärksammade anges en undersökning
av möjligheterna att genom riktad information i radion ge underlag
för en öppnare debatt kring olika miljöförändringar vid exempelvis
bebyggelseplanering. Åtgärder i syfte att förbättra upplysningsverksamheten
på hälso- och socialvårdens områden framhålls vidare som
angelägna.

Kontakter med kommunförbunden ger vid handen att informationsfrågorna
ägnas uppmärksamhet på olika sätt. I många kommuner har
initiativ av skilda slag tagits. Exempel på åtgärder är inrättande av
kommunala informationssekreterare eller andra befattningshavare med
särskilt ansvar för den kommunala informationen, utgivning av informationstidningar
och förande av diskussionsprotokoll vid fullmäktiges
sammanträden. Inom kommunförbundet pågår utvecklingsarbete varvid
avsikten är att skapa generella modeller för informationen rörande olika
kommunala verksamhetsområden. Till ledning för kommunernas arbete
utgav förbundet under 1971 skriften Informationsfunktionen i kommunerna.
I denna behandlas sådana frågor som målsättning, organisation
och planering.

Vid 1971 års riksdag behandlades två motionsyrkanden om offentlighet
i de kommunala nämnderna. I sitt avstyrkande utlåtande (KU
197 1:24) anförde utskottet bl. a. följande:

Det är av stor vikt att allmänheten skall få god information om och
största möjliga insyn i den kommunala verksamheten. Med stöd av
tryckfrihetsförordningens offentlighetsregler tillgodoses detta krav bl. a.
genom massmediernas kontinuerliga nyhetsbevakning från samtliga kommunala
organs arbetsområden. Hinder föreligger ej enligt nu gällande
ordning att kommunala nämnder därutöver på offentligt möte redovisar
material rörande planerade åtgärder eller eljest vidtar särskilda arrangemang
för information om viktiga beslut. Det bör ankomma på nämnderna
själva att ta initiativ i dessa frågor med utgångspunkt från
informationsintresset och med beaktande av att den enskildes integritet
inte åsidosättes.

Fyra ledamöter (2 fp, 2 m) ansåg i en reservation, att riksdagen i
anledning av motionerna 1971:114, såvitt då var i fråga, och 1971:547
borde anhålla hos Kungl. Maj:t om motionernas överlämnande till
utredningen om den kommunala demokratin för beaktande. I motiveringen
framhöll reservanterna att offentlig redovisning från nämndernas
sida förekommer i mindre omfattning. Värda att övervägas var därför
förslagen om införande av möjligheten att hålla öppna nämndsammanträden
och viss skyldighet för kommunal nämnd att hålla offentligt

KU 1972:9

informationsmöte där nämndens verksamhet redovisas.

I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionsyrkandena.

De kommunala förtroendemännens arbetsvillkor

Frågan om de kommunala förtroendemännens arbetsförhållanden
innefattar ett flertal olika spörsmål. Utredningen om den kommunala
demokratin skall enligt direktiven behandla de heltidsengagerade förtroendemännens
kommunalrättsliga ställning över huvud taget. Därvid
kommer uppmärksamhet att bl. a. ägnas åt frågan om rätten att ställa
interpellation till sådan förtroendeman och dennes närvarorätt vid
sammanträde med nämnd utan att vara ledamot. Som framgått av det
föregående skall de sakkunniga även överväga åtgärder för att skapa
bättre förutsättningar för information till förtroendemännen.

Utbildning av kommunala förtroendemän sker framför allt genom
insatser av de politiska partierna och studieförbunden samt genom den
kursverksamhet som kommunförbunden bedriver på såväl central som
regional nivå. Under år 1970 anordnade exempelvis kommunförbundet
186 intematkurser i vilka närmare 2 500 förtroendevalda deltog. Innehållsmässigt
har planeringsfrågor fått en alltmer framträdande plats. I
särskilda kurser behandlas exempelvis kommunal verksamhetsplanering,
varvid syftet bl. a. är att redovisa utvecklingstendenser inom samhällsplanering
och samhällsekonomi, diskutera förhållanden mellan statlig och
kommunal planering samt klargöra behovet av samordning inom kommunerna
mellan t. ex. personaladministrativ, fysisk, ekonomisk och sektorsplanering.

Möjligheten att erhålla tjänstledighet för fullgörande av kommunala
förtroendeuppdrag togs vid 1971 års riksdag upp i en enkel fråga (nr
164). I sitt svar framhöll chefen för civildepartementet, statsrådet
Lundkvist, den 13 april 1971 bl. a.:

Den kommunala demokratin förutsätter ett aktivt engagemang från
ett stort antal kommunmedlemmar. Enligt kommunallagarna är i princip
varje myndig medborgare, som inte uppnått sextio års ålder, skyldig att
åta sig kommunala förtroendeuppdrag. Mot den bakgrunden är det enligt
min mening angeläget att alla medborgare också ges reella möjligheter att
fullgöra sådana uppdrag.

Vad sedan gäller frågan om vilka åtgärder som är möjliga att vidta för
att den anställde skall få erforderlig ledighet för att utöva kommunala
förtroendeuppdrag vill jag erinra om att denna fråga behandlas i vissa
kollektivavtal.

Det är enligt min mening otillfredsställande att en arbetsgivare utan
tvingande skäl vägrar de anställda ledighet för kommunala uppdrag.
Sedan jag nu uppmärksammats på frågan är det min avsikt att närmare
undersöka löntagarnas faktiska möjligheter att få ledigt för fullgörande av
kommunala förtroendeuppdrag. I första hand avser jag att ta kontakt
med arbetsmarknadens parter för att höra deras synpunkter på frågan.

Frågan om ledighet för fullgörande av kommunala förtroendeuppdrag

KU 1972:9

är enligt vad utskottet erfarit föremål för beredning inom civil- och
finansdepartementen.

Ersättning till kommunala förtroendemän kan kommunerna utge efter
grunder som de själva bestämmer. Dåvarande Svenska stadsförbundet
utgav vid flera tillfällen under 1960-talet rekommendationer angående
förtroendemannaersättningar. Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom
Svenska kommunförbundet en undersökning omfattande landets samtliga
kommuner rörande ersättningsregler och arvoden.

Utskottet

En av grundvalarna för vårt lands demokratiska styrelseskick utgör
den kommunala självstyrelsen. Genom denna har omfattande samhällsuppgifter
kunnat decentraliseras till landsting och primärkommuner
samtidigt som former skapats för ett starkt lekmannainflytande. Innehållet
i den kommunala verksamheten måste emellertid kunna omprövas
med hänsyn till de ändrade förutsättningar som samhällsutvecklingen
medför. Utvecklingen mot en alltmer omfattande kommunal självstyrelse
och därmed sammanhängande administrativa förändringar måste också
föranleda en anpassning av formerna för medborgarnas inflytande över
och deltagande i den kommunala beslutsprocessen. Insikten härom har
lett till tillsättande av olika statliga utredningar. I detta sammanhang bör
främst erinras om två pågående utredningar, nämligen den s. k. länsberedningen
och utredningen om den kommunala demokratin. Båda utredningarna
tillkallades våren 1970 och är parlamentariskt sammansatta.
Länsberedningen skall enligt sina direktiv göra en samlad översyn av den
regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. Huvudfrågorna
gäller därvid uppgiftsfördelningen mellan primär- och sekundärkommunerna,
mellan statliga centrala och regionala organ samt mellan
stat och kommun. Till demokratiutredningens uppdrag hör att undersöka
möjligheterna till ett vidgat och fördjupat medborgerligt engagemang i
den kommunala verksamheten. Frågor om den kommunala självstyrelsens
lokala förankring intar därvid en central plats. Med hänsyn till det
nämnda utredningsarbetet anser utskottet det inte motiverat med något
uttalande från riksdagens sida om behovet av en samlad analys av och
helhetssyn på den kommunala självstyrelsens problem i enlighet med vad
som anförts i motionen 1972:51.

I motionerna behandlas olika delfrågor. Gemensamt för dessa är, att
de antingen sammanfaller eller hänger nära samman med de frågor som
övervägs inom utredningen om den kommunala demokratin. Utskottet
anser därför, att de i motionerna framställda yrkandena bör övervägas i
ett sammanhang.

Frågan om kommundelsråd behandlas i fyra motioner, nämligen
1972:51, 1972:52, 1972:390 och 1972:806. I den förstnämnda motionen
yrkas, att kommunaldemokratiutredningen får i upppdrag att skyndsamt
framlägga alternativa förslag till utformning av system för kommundelsråd.
I motionerna 1972:52 och 1972:806 begärs, att förslag framläggs i

KU 1972:9

god tid före 1973 års val om ändring av kommunallagen så att
kommunerna ges möjlighet att inrätta kommundelsråd. I motionen
1972:390 hemställs, att motionen överlämnas till utredningen om den
kommunala demokratin för beaktande. Utskottet vill erinra om att
kommunerna inom ramen för gällande lagstiftning kan inrätta lokala
opinionsorgan knutna till det kommunala beredningsförfarandet. Frågan
om inrättande av direktvalda kommundelsråd med fakultativ karaktär
övervägs, som framgått av det föregående, av utredningen om den
kommunala demokratin. Frågan är betydelsefull och bör därför göras till
föremål för noggranna överväganden på grundval av erforderligt faktamaterial.
I detta syfte har utredningen bl. a. genomfört en enkätundersökning,
som omfattat landets samtliga kommuner. Därigenom har en
kartläggning kommit till stånd av hittills vidtagna åtgärder i kommunerna.
Enligt vad utskottet erfarit, avser utredningen att på grundval av
insamlat material påbörja behandlingen av den berörda frågan. Med
hänsyn till det anförda finns det enligt utskottets mening inte tillräckliga
skäl att påskynda utredningens ställningstaganden eller eljest ta något
initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande
motionsyrkanden.

I motionerna 1972:52, 1972:103 och 1972:390 begärs, att kommunerna
ges möjlighet att anordna rådgivande kommunala folkomröstningar.
I direktiven för utredningen om den kommunala demokratin
behandlas den aktualiserade frågan. Denna kommer att övervägas i
samband med andra åtgärder för att tillgodose intresset av ökad
medborgerlig förankring av den kommunala självstyrelsen. Utskottet
avstyrker därför förevarande motionsyrkanden.

Åtgärder för att förbättra den kommunala informationen och förtroendemännens
arbetsvillkor begärs i motionen 1972:51. Motionärerna
hävdar bl. a., att informationsproblemen är av grundläggande betydelse
för den moderna demokratin. I första hand bör dessa frågor lösas av
kommunerna själva och partierna. Kommunaldemokratiutredningen föreslås
få i uppdrag att utarbeta alternativa modeller för informationssystem
inom kommunerna med beaktande av förtroendemännens ställning och
arbetsvillkor. I motionen 1972:52 yrkas, att förslag framläggs till åtgärder
för bättre arbetsförhållanden för de kommunala förtroendemännen. En
rad förslag redovisas för att undanröja ekonomiska och praktiska
svårigheter för medborgarna att acceptera kommunala förtroendeuppdrag.
I motionerna 1972:52 och 1972:390 behandlas frågan om
information från och offentlighet i kommunala nämnder och styrelser.
Motionärerna anser, att allmänheten i god tid bör informeras om
beslutade och planerade åtgärder. De kommunala nämnderna bör också
ges möjlighet att hålla offentliga utfrågningar av experter och organisationsrepresentanter.

En väl utvecklad kommunal självstyrelse förutsätter, att medborgarna
ges möjligheter till medverkan och insyn i den kommunala verksamheten.
1 strävandena att skapa en levande och vital demokrati är därför
förekomsten av ömsesidig information mellan beslutsfattare och medbor -

KU 1972:9

gare av avgörande betydelse. Utskottet vill understryka vikten av att
dessa frågor ägnas största uppmärksamhet på olika nivåer i den
kommunala beslutsprocessen. Flera initiativ har tagits och på olika håll
pågår utredningsarbete.

De politiska partierna fyller i berörda avseenden en väsentlig funktion.
Tillkomsten av det kommunala partistödet har därvid förbättrat möjligheterna
för partierna att stimulera intresset för kommunalpolitiska frågor
och att göra skilda informationsinsatser. Kommunernas egna åtgärder och
kommunförbundens utvecklingsarbete är vidare av stor vikt. De för den
kommunala verksamheten gällande offentlighetsreglerna möjliggör därtill
för massmedierna att kontinuerligt nyhetsbevaka de kommunala arbetsområdena.
Vidare kan nämnas att som resultat av informationsutredningens
betänkande inrättades — efter beslut av riksdagen - från 1 juli
1971 Nämnden för samhällsinformation. I denna, som bl. a. har till
uppgift att verka för vidgad samhällsinformation om medborgarnas
rättigheter och skyldigheter, har Svenska landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet representation. Det anförda utesluter givetvis
inte, att ytterligare åtgärder av olika slag kan vidtas för att förbättra den
kommunala informationen till förtroendemän och medborgare.

Flera statliga utredningar har i uppdrag att i olika hänseenden
behandla informationsfrågorna. En central fråga för utredningen om den
kommunala demokratin är att pröva förslag rörande åtgärder om
förbättrad information såväl till förtroendemännen som till allmänheten.
Genom den tidigare nämnda enkätundersökningen har en kartläggning av
nuläget gjorts. Med utgångspunkt från detta material avser utredningen —
enligt vad utskottet inhämtat — att inom kort påbörja behandlingen av
informationsfrågorna. Bygglagutredningen kommer att överväga frågan
om former för vidgad insyn och debatt i planeringsarbetet. Av intresse är
också 1969 års radioutrednings ställningstaganden beträffande möjligheten
att öka sändningsutrymmet i ljudradion för opartisk och saklig
information rörande bl. a. den kommunala sektorns verksamhet. Utskottet
utgår ifrån, att de i motionerna berörda informationsproblemen blir
föremål för noggranna överväganden i bl. a. de nämnda utredningarna.

Den kommunala demokratin förutsätter ett aktivt engagemang från
ett stort antal medborgare. Det är därför angeläget, att hinder för
fullgörande av kommunala förtroendeuppdrag undanröjs liksom att
åtgärder vidtas för att underlätta de förtroendevaldas arbete. Flera av de i
motionerna aktualiserade frågorna är föremål för uppmärksamhet på
olika sätt. Informationen till de kommunala förtroendemännen behandlas
av utredningen om den kommunala demokratin och frågan om
tjänstledighet övervägs i civil- och finansdepartementen. I sammanhanget
kan också erinras om kommunförbundens insatser för bl. a. utbildning av
kommunala förtroendemän.

Några delade meningar torde inte föreligga om att de i förevarande
motioner aktualiserade frågorna om kommunal information och om
förtroendemännens arbetsvillkor är förtjänta av uppmärksamhet. Med
hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört, pågående utred -

KU 1972:9

ningsarbete och kommunförbundens insatser på berörda områden anser
emellertid utskottet, att något initiativ från riksdagens sida inte är
erforderligt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1972:51 såvitt avser hemställan
punkt 1,

2. att riksdagen avslår motionerna

a) 1972:5 1 såvitt avser hemställan punkt 2 a,

b) 1972:52 såvitt avser hemställan punkt 1,

c) 1972:390 såvitt avser punkt 1 i den del den gäller

kommundelsråd,

d) 1972:806,

3. att riksdagen avslår motionerna

a) 1972:52 såvitt avser hemställan punkt 2,

b) 1972:103,

c) 1972:390 såvitt avser punkt 1 i den del den gäller

kommunala folkomröstningar samt

4. att riksdagen måtte anse motionerna

a) 1972:51 såvitt avser hemställan punkt 2 b,

b) 1972:52 såvitt avser hemställan punkterna 3 och 5 samt

c) 1972:390 såvitt avser punkt 1 i den del den gäller öppna
styrelser och nämnder

besvarade med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 29 februari 1972

På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Nelander (fp),
Henningsson (s), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s),
Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), Werner i Malmö (m), Svensson i
Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Schött (m), Gustavsson i Ängelholm (s),
Molin (fp) och Olssön i Sundsvall (c).

Reservationer

1) av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Pettersson i Örebro (c),
Werner i Malmö (m), Schött (m) Molin (fp) och Olsson i Sundsvall (c),
vilka ansett

dels att första stycket i utskottets yttrande bort ersättas med text av
följande lydelse:

Frågorna om den kommunala demokratins villkor har varit aktuella
oavbrutet sedan riksdagen 1962 fattade principbeslutet om den nya
kommunindelningen. Under den gångna tioårsperioden har emellertid
endast få reformer genomförts av positiv betydelse från denna synpunkt.
I stället har den kommunala demokratins problem förvärrats. Det var

KU 1972:9

mot denna bakgrund som riksdagen i samband med författningsbeslutet
1968 begärde en samlad översyn av dessa frågor. En kärnpunkt var just
att man borde ta ett samlat grepp på problematiken. I dag får emellertid
konstateras att inte mindre än fem statliga utredningar arbetar på
området. Som framhålls i motionen 1972:51 har inte heller någon av
dessa utredningar fått direktiv med en från kommunal synpunkt klart
positiv inriktning. Både arbetets splittring och direktivens utformning
framstår som i hög grad otillfredsställande.

I detta ärende har utredningen om den kommunala demokratin
särskild betydelse. Den arbetar väsentligen med frågor om medborgarinflytandet
inom kommunerna. Dess uppgift blir närmast att analysera
problemen, anvisa olika handlingsalternativ och föreslå lagändringar som
öppnar nya möjligheter att stärka medborgarinflytandet. Till stor del
kommei det emellertid i sista hand att bero på kommunerna själva hur de
konkreta problemen löses. Vad statsmakterna ytterligare kan göra är att
vidga den kommunala handlingssfären genom att släppa på onödig
statskontroll, överlåta nya uppgifter till den kommunala självstyrelsen,
främst inom samhällsplaneringen, samt bidra till en lösning av kommunernas
ekonomiska problem. Dessa frågor faller emellertid utanför ramen
för den kommunaldemokratiska utredningens uppdrag, och någon
bestämd vilja att stärka den kommunala självstyrelsen har inte kommit
till synes från statsmakternas sida.

Mot denna bakgrund har i motionen 1972:51 begärts att riksdagen
skall i ett uttalande till regeringen understryka behovet av en samlad
analys av den kommunala självstyrelsens problem och av en helhetssyn på
dessa problem. Denna begäran ger uttryck för den utomordentliga vikt,
som utskottet fäster vid den kommunala självstyrelsen som ett led i
vår demokrati. Det är angeläget att riksdagen ansluter sig till denna
grundsyn.

dels att utskottet under punkt 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1972:51 punkt 1
tillkännager för Kungl. Maj :t som sin mening vad som anförts
i motionen om behovet av en samlad analys av den
kommunala självstyrelsens problem och av en helhetssyn på
dessa problem.

2) av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Pettersson i Örebro (c),
Schött (m), Werner i Malmö (m), Molin (fp) och Olsson i Sundsvall (c),
vilka ansett

dels att andra och tredje styckena i utskottets yttrande bort ersättas
med text av följande lydelse:

Det är angeläget att på olika sätt söka stärka den kommunala
självstyrelsens lokala förankring. En väg att åstadkomma en sådan
förankring är att inrätta kommundelsråd i enlighet med de tankegångar
som redovisas i motionerna 1972:51, 1972:52, 1972:390 och 1972:806.

KU 1972:9

Införande av kommundelsråd har länge diskuterats och olika alternativ
har framförts. Frågan behandlas för närvarande av utredningen om den
kommunala demokratin. Det är önskvärt att detta utredningsarbete
bedrivs med största skyndsamhet och om möjligt avslutas före 1973 års
val, så att det därigenom ges möjligheter för de kommunpartier som så
önskar att före valet tillkännage sin avsikt att under mandatperioden
verka för införandet av kommundelsråd.

Frågan om utformningen av råden och om tidpunkten förval av dem
samt om dessa vals eventuella sammankoppling med valen av kommunfullmäktige
bör prövas av utredningen utifrån de synpunkter som
återfinns i motionerna och med målsättningen att söka vidga medborgarnas
inflytande över den kommunala beslutsprocessen. Kommundelsråden
bör vidare ges sådana befogenheter att de bidrar till att stimulera lokal
politisk aktivitet.

dels att utskottet under punkt 2 bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1972:51, hemställan
punkt 2 a, 1972:52, hemställan punkt 1, 1972:390, hemställan
punkt 1 såvitt avser kommundelsråd, och 1972:806 i
skrivelse till Kungl. Maj:t begär att utredningen om den
kommunala demokratin får i uppdrag att snarast och om
möjligt före 1973 års val framlägga förslag som möjliggör för
kommunerna att införa kommundelsråd.

3) av herrar Nelander (fp), Werner i Malmö (m), Schött (m) och Molin
(fp), vilka ansett

dels att fjärde stycket i utskottets yttrande bort ersättas med text av
följande lydelse:

Den kommunala självstyrelsen i vårt land vilar på det representativa
systemet. Det är emellertid inte tillräckligt att inflytandet över kommunalpolitiken
endast kan utövas en gång vart tredje år då man vid
fullmäktigevalet avgör vilka personer som skall styra kommunen.

För att stärka människors inflytande över och intresse för kommunalpolitiken
måste den representativa kommunala demokratin på olika sätt
kompletteras. Ett sätt att öppna en ny kanal mellan styrda och styrande
är att ge kommunerna rätt att anordna rådgivande kommunala folkomröstningar
i vissa frågor.

1 direktiven till utredningen rörande den kommunala demokratin
behandlas folkomröstningsaltemativet mycket snävt. Det är väsentligt att
utredningen får möjlighet att pröva denna fråga på ett mera positivt sätt.

KU 1972:9

dels att utskottet under punkt 3 bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1972:52, hemställan
punkt 2, 1972:103 och 1972:390, hemställan punkt 1 såvitt
avser kommunala folkomröstningar, i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer att kommunaldemokratiutredningen ges i
uppdrag att framlägga förslag om sådan ändring av kommunallagen
att möjlighet öppnas för kommunerna att anordna
rådgivande folkomröstningar.