Konstitutionsutskottets betänkande nr 8 år 1972

KU 1972:8

Nr 8

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om vidgad
länsdemokrati.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1972:70 av herr Fälldin m. fl. (c) och

motionen 1972:166 av herr Helén m. fl. (fp).

Hemställan avser

i motionen 1972:70: ”att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t att
länsberedningen får ett uttryckligt uppdrag att även utarbeta ett
länsdemokratiskt alternativ och genomföra därför erforderliga specialutredningar,
bl. a. om förhållandet mellan primärkommuner och landsting i
ett sådant alternativ, i enlighet med vad som anförts i motionen”;
i motionen 1972:166:

” 1. att länsberedningens arbete inriktas på en utbyggnad av landstingen
till regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala
samhällsplaneringen,

2. att — som ett försök med tillämpad länsdemokrati — landstinget i
Stockholms län ges samordningsansvaret för den regionala planeringen”.

I motionen 1972:70 framhålls att krav på väsentlig utbyggnad av den
folkliga självstyrelsen på det regionala planet rests från centerhåll sedan
början av 1960-talet. Dessa strävanden mötte, sägs det, till en början ett
positivt intresse och visst tillmötesgående. Under de senaste åren har,
säger motionärerna, utvecklingen emellertid tenderat att gå i motsatt
riktning. Motionärerna anser det därför vara ofrånkomligt att upprepa
kraven på ett fullföljande av länsdemokratitanken. De erinrar om att
centerpartiet anslutit sig till grundprinciperna i länsdemokratiutredningens
betänkande. Under hänvisning till uttalanden i direktiven för den
1970 tillkallade länsberedningen uttalas tvekan om länsdemokratiutredningens
principförslag kan kompletteras och fullföljas inom ramen för
dessa direktiv. Enligt motionärerna är det ett minimikrav att länsberedningen
fullföljer länsdemokratiutredningens arbete och som ett alternativ
presenterar en länsdemokratisk modell för lösningen av de regionala
problemen. Detta förutsätter enligt motionärerna flera specialutredningar,
bl. a. om förhållandet mellan staten och landstingen, om
samordningen av samhällsplaneringen på regional nivå samt om förhållandet
mellan primärkommuner och landsting.

I motionen 1972:166 förklarar motionärerna att de i allt väsentligt
delar länsdemokratiutredningens uppfattning om utformandet av en
regional demokrati. De anser att länsberedningen bör få sådana nya

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 8

KU 1972:8

2

direktiv att dess arbete ändras och inriktas på en utbyggnad av
landstingen till regionala självstyrelseorgan, förslagsvis betecknade länsparlament.
Motionärerna uttalar vidare att en praktisk försöksverksamhet
med tillämpad länsdemokrati skulle kunna inledas i Stockholms län
genom att landstinget där ges samordningsansvaret för den regionala
planeringen.

Bakgrund

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970 tillkallades
länsberedningen (C 1970:28) för beredning av vissa frågor rörande den
regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. En fyllig
redogörelse för det utredningsarbete som föregått länsberedningens
tillkallande lämnas i reciten till utskottets betänkande KU 1971:26. Där
refereras också beredningens direktiv. Vidare redogörs för 1970 års
riksdagsbeslut om riktlinjer för en partiell omorganisation av den statliga
länsförvaltningen samt behandlingen av de i detta sammanhang väckta
motionerna om det fortsatta beredningsarbetet rörande den regionala
samhällsförvaltningens uppgifter och organisation. I nu nämnda avseenden
hänvisas till betänkandet KU 1971:26.

Frågans behandling vid 1971 års riksdag

Motioner med liknande syfte som de nu förevarande behandlades
också vid 1971 års riksdag. I sitt betänkande (KU 1971:26) uttalade
utskottet följande:

I motionerna 1971:86 och 1971:115 begärs nu ånyo att riksdagen
skall ta ställning till vilkendera av de berörda huvudlinjerna, som skall
ligga till grund för det fortsatta reformarbetet, och därvid uttala sig för
länsdemokratiutredningens förslag. Att ta ställning i denna fråga nu
innebär emellertid att föregripa länsberedningens arbete på en av dess
huvuduppgifter. Detta kan utskottet inte heller i år tillstyrka. Frågan är
av sådan vikt och svårighetsgrad att den bör noggrant övervägas innan
beslut fattas. Länsberedningens utredning och bedömning utgör ett
väsentligt led häri. Utskottet avstyrker därför förevarande motionsyrkanden.

Motionen 1971:539 tar upp frågan om samarbete mellan landsting och
primärkommuner. Utskottet kan instämma i motionärernas uppfattning
att ett samarbete mellan landstinget och primärkommunerna många
gånger kan vara lämpligt. Ett frivilligt samarbete mellan landsting och
primärkommuner förekommer redan i viss utsträckning. Landstings- och
kommunförbunden har utfärdat gemensamma rekommendationer med
riktlinjer för ett organiserat samarbete på regional- och lokalplanen
mellan landsting och primärkommuner i sociala frågor. Därjämte har
förbundsstyrelserna nyligen tillsatt en gemensam utredning med uppgift
att framlägga förslag i fråga om vidgat och fördjupat samarbete mellan
landsting och primärkommuner. Samarbetsfrågan faller även inom ramen
för länsberedningens uppdrag. Utskottet anser sig kunna förutsätta att
beredningen som ett led i sitt arbete kommer att ägna frågan erforderlig

KU 1972:8

3

uppmärksamhet utan att något särskilt initiativ från riksdagens sida
behöver tas.

I en reservation av fem ledamöter (3 c, 2 fp) hemställdes att riksdagen
i anledning av motionerna 1971:86 och 1971:115 i skrivelse till Kungl.
Maj:t skulle begära att utredningsarbetet inom länsberedningen inriktades
på en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar
för bl. a. den regionala samhällsplaneringen. Reservanterna ansåg att utskottet
i sitt yttrande över de nämnda motionerna borde ha uttalat följande:

Människorna bör direkt kunna påverka planeringen av sin region.
Beslutanderätten i frågor som måste lösas på regional nivå bör därför
ligga på folkvalda lekmän, utsedda genom en så direkt valmetod som
möjligt. De nuvarande landstingen bör följaktligen utvecklas till regionala
självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den översiktliga regionala samhällsplaneringen
genom överförande och decentralisering till den av
statliga förvaltningsuppgifter. Detta skulle t. ex. kunna ske enligt den
modell som presenterats av länsdemokratiutredningen. Det väsentliga är
att utredningsarbetet nu inriktas på en vidgad och fördjupad länsdemokrati.

Utskottet vill i övrigt hänvisa till den reservation som avgavs till
utskottets utlåtande 1970:34, där det bl. a. framhölls följande: ”Från
demokratins synpunkt är det angeläget, att medborgarnas valda representanter
får ökat inflytande över den regionala samhällsplaneringen och
samhällsförvaltningen, i former som gör det möjligt för väljarna att av
dessa representanter utkräva ett direkt politiskt ansvar. Det praktiska
förverkligandet av denna målsättning sker enligt utskottets mening
lämpligast genom att landstinget i omfattande utsträckning får överta
uppgifter, som nu handhas av statliga länsorgan, och i viss mån även
uppgifter från centrala ämbetsverk. Landstinget bör sålunda utvecklas till
en verklig länskommun med uppgifter över ett brett fält, på samma sätt
som primärkommunen. Den reform av länsförvaltningen, som framstår
som allt nödvändigare, måste sålunda inriktas på att överföra ansvaret för
den regionala samhällsplaneringen i huvudsak på landstinget samt även i
övrigt innebära en omfattande överflyttning av uppgifter från statliga
organ till landstingskommunen.”

I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionerna.

Utskottet

Sedan slutet av 1950-talet har frågor om den regionala samhällsförvaltningens
organisation och uppgifter gjorts till föremål för ett omfattande
utredningsarbete. Därvid har framkommit två skilda huvudlinjer. Gemensamt
för båda är att de syftar till ökad samordning i samhällsarbetet på
den regionala nivån. Enligt den ena huvudlinjen skall detta ske med
bibehållande i huvudsak av den nuvarande ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun. Denna linje representeras av de till varandra anpassade
förslag som 1967 framlagts av länsförvaltnings-, landskontors- och
länsindelningsutredningarna. Enligt den andra huvudlinjen, som ligger till
grund för länsdemokratiutredningens förslag 1968, skall regionala förvaltningsuppgifter
i stor utsträckning — bl. a. såvitt gäller den regionala
samhällsplaneringen — överföras från statliga organ till landstingen.

KU 1972:8

4

Remissbehandlingen av de olika förslagen gav vid handen att uppfattningen
om vilken huvudlinje som borde följas var i hög grad splittrad.
Flertalet remissinstanser var emellertid ense om att behov förelåg av en
samlad bedömning av de olika förslagen i form av fortsatt utredningsarbete.
För detta tillkallades 1970 en särskild parlamentariskt sammansatt
utredning, den s. k. länsberedningen, vars arbete nu pågår.

Vid 1970 och 1971 års riksdagar avslogs på utskottets hemställan
motioner, vari begärdes att riksdagen skulle ta ställning till förmån för
länsdemokratiutredningens förslag. Detta skedde med den motiveringen
att länsberedningens arbete inte borde föregripas.

Förevarande motioner aktualiserar ånyo spörsmålet om ett omedelbart
ställningstagande från riksdagens sida till frågor som övervägs av
länsberedningen. I motionen 1972:166 begärs sålunda att länsberedningens
arbete skall inriktas på en utbyggnad av landstingen till regionala
självstyrelseoigan med ansvar för bl. a. samhällsplaneringen. Yrkandet i
motionen 1972:70 avser ett uttryckligt uppdrag till länsberedningen att
”även” utarbeta ett länsdemokratiskt alternativ och genomföra därför
erforderliga specialutredningar, bl. a. om förhållandet mellan primärkommuner
och landsting i ett sådant alternativ. Bakgrunden till
sistnämnda yrkande är enligt motionärerna det angelägna i att positiva
åtgärder vidtas för att stärka den folkliga självstyrelsen som ett led i en
strävan mot ett decentraliserat samhälle.

Som utskottet uttalade förra året är hithörande frågor av sådan vikt
och svårighetsgrad att de bör noggrant övervägas innan beslut fattas. Ett
väsentligt led häri är länsberedningens utredning och bedömning. Ett
bifall till yrkandet i motionen 1972:166 att länsberedningens arbete
inriktas på en utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan
skulle innebära att beredningens arbete i allt väsentligt föregrips. Detta
kan utskottet inte heller i år tillstyrka. Även yrkandet i motionen
1972:70 är i motiveringen uppbyggt på ställningstagande till förmån för
den ena av de två huvudlinjer som skall utredas vidare genom
länsberedningens försorg, nämligen länsdemokratiutredningens förslag.
Med hänsyn härtill synes också ett bifall till denna motion innefatta ett
föregripande och en bindning av länsberedningens arbete, som utskottet
inte är berett att förorda. På grund av det anförda avstyrker utskottet
förevarande båda motionsyrkanden.

I motionen 1972:166 begärs vidare att landstinget i Stockholm som
ett försök med tillämpad länsdemokrati ges samordningsansvaret för den
regionala planeringen. Ett bifall till yrkandet skulle innebära en genomgripande
ändring av nuvarande ansvarsfördelning mellan stat och kommun
inom Stockholmsregionen. Utskottet kan inte tillstyrka detta under
pågående beredning av den principiella huvudfrågan om ansvarsfördelningen
mellan stat och kommun. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande
motionsyrkande.

KU 1972:8

5

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna

1. 1972:70,

2. 1972:166, hemställan underpunkten 1,

3. 1972:166, hemställan under punkten 2.

Stockholm den 29 februari 1972
På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Nelander (fp),
Henningsson (s), Hernelius* (m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c),
Johansson i Trollhättan (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Karlsson i
Malung* (s), Norrby i Åkersberga (fp), Gustavsson i Ängelholm (s),
Wijkman* (m) och Wictorsson* (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1) av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Hernelius (m), Boo (c),
Fiskesjö (c), Norrby i Åkersberga (fp) och Wijkman (m), vilka ansett
dels att utskottets yttrande före sista stycket bort ha följande lydelse:

Sedan slutet av (=utskottet) organ till landstingen. Enligt

utskottets mening bör utredningsarbetet fullfölja den andra huvudlinjen.

Samhällsverksamheten på länsplanet har under senare år fått allt större
omfattning och det är tydligt att denna utveckling kommer att fortsätta.
Huvudparten av de nytillkomna uppgifterna åvilar emellertid statliga
förvaltningsorgan, främst länsstyrelserna. Detta är enligt utskottets
mening ingen tillfredsställande ordning. Det framstår som allt mer
angeläget att säkerställa ett mera omfattande folkligt inflytande över de
viktiga frågor som numera måste lösas på regional nivå.

De nuvarande folkvalda organen på länsnivå, landstingen, har redan nu
viktiga men begränsade uppgifter. Det är naturligt att bygga vidare på den
tradition av folklig självstyrelse som landstingen representerar. Landstingen
bör således utvecklas till regionala självstyrelseorgan, vilka i omfattande
utsträckning får överta uppgifter som nu handhas av länsstyrelserna.
Till landstingen bör också kunna decentraliseras uppgifter från de
centrala ämbetsverken.

Med landstingen som dominerande styrelseorgan på den regionala
nivån uppnår man, att regionen får en mera enhetlig ledning, att de
viktiga planeringsfunktionerna kan samordnas och att de avgörande
besluten kommer att fattas av folkvalda lekmän, som är direkt ansvariga

KU 1972:8

6

inför regionens befolkning. Det är således ur olika aspekter synnerligen
angeläget, att kravet på en vidgad länsdemokrati realiseras och att det
pågående utredningsarbetet inriktas på att få fram förslag som möjliggör
detta.

dels att utskottet i stället för hemställan under 1 och 2 bort yrka

att riksdagen i anledning av motionen 1972:70 och motionen
1972:166, såvitt här är i fråga, hemställer hos Kungl. Maj:t att
länsberedningen får i uppdrag att inrikta utredningsarbetet på en
utbyggnad av landstingen till regionala självstyrelseorgan med ansvar för
bl. a. den regionala samhällsplaneringen i enlighet med vad som anförts i
motionerna.

2) av herrar Nelander och Norrby i Åkersberga (båda fp), vilka ansett

dels att sista stycket i utskottets yttrande bort ersättas med text av
följande lydelse:

Debatten om förslaget till Regionplan 70 för Stockholmstrakten
belyser ytterligare behovet av en samordnad regional planering. I dag
svarar länsstyrelsen i Stockholm för underlaget till den fysiska riksplaneringen
och handhar den regionalpolitiska planeringen enligt länsprogram
70, medan landstinget bl. a. handhar regionplaneringen. Samordningsansvaret
för hela den regionala planeringen bör läggas på ett direktvalt
organ, dvs. landstinget. Detta är en förutsättning för att kritiska
synpunkter från medborgarna av det slag som i stor omfattning redovisats
i regionplanedebatten i Stockholms län skall kunna effektivt påverka
innehållet i den regionala planeringen. Försöksverksamheten bör kunna
ge värdefulla erfarenheter, inte minst för länsberedningens arbete.

Landstinget i Stockholms län har redan en sådan planeringskapacitet
under uppbyggnad att det har möjlighet att ta på sig ett samordningsansvar
för den regionala planeringen. Detta skulle också förvaltningsekonomiskt
vara att föredra framför det nuvarande läget, där både landstinget
och länsstyrelsen i snabb takt bygger ut sina planeringsresurser för
delvis samma uppgifter. Självfallet bör dock landstinget få ersättning för
de ytterligare planeringsresurser som det behöver tillföras för att kunna
fullgöra samordningsfunktionerna. Omfattningen av och befogenhetsgränserna
för denna funktion måste givetvis också klarläggas.

dels att utskottet under punkt 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1972:166 i förevarande del hos
Kungl. Maj:t begär att, som ett försök med tillämpad länsdemokrati,
landstinget i Stockholms län ges samordningsansvaret för den regionala
planeringen.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1165 S