Konstitutionsutskottets betänkande nr 7 år 1972
KU 1972:7
Nr 7
Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion
om kartläggning av det politiska mångsyssleriet.
Motionen
I detta betänkande behandlas motionen 1972: 49 av herr Ahlmark
(fp).
Hemställan avser: »att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om att
en kompletterande kartläggning, sammanställning och analys görs av
mångsyssleriets omfattning och verkningar i svensk politik».
Frågans behandling 1970 och 1971
Motioner med motsvarande syfte som den nu förevarande behandlades
också vid 1970 och 1971 års riksdagar.
1970 avstyrkte allmänna beredningsutskottet (ABU 1970: 11) motionen
1970:11: 1107 av herr Ahlmark (fp). Utskottet anförde därvid efter
en redogörelse för föreliggande undersökningar på området följande:
Såvitt
utskottet kunnat bedöma bör det rikhaltiga material som således
föreligger eller inom en nära framtid är att förvänta kunna ge
en god belysning åt frågan i vilken omfattning uppdrag innehas av
riksdagsledamöter och andra politiker. Utan att för egen del ta ställning
till de värderingar beträffande »mångsyssleriet» som uttalats eller
framskymtar i motionen finner utskottet inte skäl att härutöver förorda
en undersökning av den art som skisserats av motionären. Fördelningen
av uppdrag bör enligt utskottets mening ses som en praktisk avvägningsfråga,
där värdet av fackkunskaper och mångsidig erfarenhet
m. m. får ställas mot risken av alltför stor splittring av den enskilde
politikerns arbetsuppgifter. Det bör ankomma på de politiska partierna
att göra de härvid erforderliga bedömningarna. Frågan om breddning
och förstärkning av den kommunala demokratien äger stor aktualitet
i den allmänna debatten, och det kan förutsättas att partierna vid fördelningen
av uppdrag tar hänsyn bl. a. till de önskemål och behov som
kan utkristalliseras ur denna debatt.
I en reservation anförde fyra reservanter (fp) att flera problem inte
tillräckligt belysts i gjorda undersökningar och troligen inte heller skulle
behandlas särskilt ingående i pågående utredningar. De ansåg, att
det för fördelningen av ansvar på många människor var av stor betydelse
att mångsyssleriet motarbetades, att det härför behövdes mer
1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 7
KU 1972: 7
2
kunskaper om mångsyssleriets omfattning och verkningar samt att
skäl fanns att ta ett initiativ i frågan. De hemställde, att riksdagen
skulle som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad de anfört. Riksdagen
följde utskottet.
1971 behandlade utskottet (KU 1971:63) motionen 1971:86 av herr
Helén m. fl. (fp) (hemställan punkt 3) samt motionen 1971: 287 av herr
Ahlmark (fp). I betänkandet lämnades under rubriken Vissa undersökningar
en redogörelse för pågående undersökningar m. m. som kunde
ha intresse för den behandlade frågan. I denna del hänvisas till betänkandet
KU 1971: 63. Motionsyrkandena avstyrktes av utskottet under
hänvisning till 1970 års riksdagsbehandling och med uttalande att utskottet
inte fann skäl till annan bedömning, eftersom fortlöpande undersökningar
ägde rum om politiker av intresse för den i motionerna
aktualiserade frågan. Två reservanter (fp) ansåg att riksdagen borde
bifalla motionärernas yrkanden om kartläggning, sammanställning och
analys av mångsyssleriets omfattning och verkningar i svensk politik.
Bakgrunden var reservanternas uttalade önskemål om spridning på
många människor av politiska uppdrag. Flera av frågeställningarna i
motionerna belystes enligt reservanterna inte av de av utskottet nämnda
undersökningarna. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet
Åtskilligt material till belysning av frågan i vilken omfattning uppdrag
innehas av riksdagsledamöter och andra politiker föreligger redan.
Ytterligare undersökningar av intresse för frågan pågår. Enligt
utskottets mening kan antas att de i motionen aktualiserade frågeställningarna
fortlöpande kommer att behandlas inom ramen för de
olika statsvetenskapliga institutionernas forskningsarbete.
Vid riksdagsbehandlingen 1970 av en motion med samma syfte som
den förevarande framhöll allmänna beredningsutskottet att fördelningen
av uppdrag borde ses som en praktisk avvägningsfråga, där värdet av
fackkunskaper och mångsidig erfarenhet m. m. fick ställas mot risken
av alltför stor splittring av den enskilde politikerns arbetsuppgifter. Utskottet
kan instämma häri. Som uttalades 1970 bör det ankomma på de
politiska partierna att göra de bedömningar som erfordras i sammanhanget.
På grund av det anförda kan utskottet inte tillstyrka något riksdagens
initiativ i anledning av motionen utan hemställer
att riksdagen avslår motionen 1972: 49.
Stockholm den 15 februari 1972
På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON
KU 1972: 7
3
Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Henningsson
(s), Hernelius (m), Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Ahlmark* (fp),
Mossberg* (s), Andersson, Sten, i Stockholm* (s), Werner i Malmö* (m),
Svensson i Eskilstuna* (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Norrby i Åkersberga
(fp) och Wictorsson (s).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Ahlmark (fp) och Norrby i Åkersberga (fp), vilka anfört:
Vi anser att det är viktigt att uppdragen i rikspolitik, landsting och
kommuner sprids på många människor. Det breddar ansvar och inflytande,
ger politikerna ökad möjlighet att »läsa på» och följa debatten,
underlättar kontakten med väljarna.
Mångsyssleriet bland politiker är därför ett problem som bör kartläggas
bättre än hittills. De undersökningar som utskottet nämner är
långtifrån tillräckliga. Flera av de frågeställningar som tas upp i motionen
1972: 49 blir inte belysta av dem. Vi vill därför ytterligare belysa
omfattning och konsekvenser av uppdragskoncentration i riksoch
kommunalpolitik — inte för att driva fram lagstiftning utan för
att stimulera den allmänna debatten inom och utom partierna på ett
område som ofta försummats men blir allt viktigare.
Vi anser därför att utskottet bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1972: 49 hos Kungl. Maj.t
hemställer att en kompletterande kartläggning, sammanställning
och analys görs av mångsyssleriets omfattning och verkningar
i svensk politik.
TRYCKERIBOLAGET IVAR HAEGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1972