Konstitutionsutskottets betänkande nr 6 år 1972

KU 1972:6

Nr 6

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion
angående genomförandet av kommunblocksreformen.

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1972: 804 av herr Wennerfors
(m).

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta vidtaga följande förslag
till ändring i 2 § lag med särskilda bestämmelser om ändring i
kommunindelningen:

2 §

Länsstyrelserna skall upprätta förslag till de indelningsändringar som
behövs för att kommunindelning enligt fastställd plan skall kunna genomföras
senast vid utgången av år 1976.

Innan — indelning».

I motionen konstateras med beklagande att möjlighet nu inte föreligger
att förhindra det tvångsvisa genomförandet av kommunblocksreformen.
Syftet med den av motionären föreslagna lagändringen, som
innebär en senareläggning med tre år (från utgången av 1973 till utgången
av år 1976) av slutdatum för reformen, är enligt motionen att
möjliggöra att fullföljandet av blockbeslutet skall kunna ske utan tidspress.
Därvid framhålls att det är de svåra och tekniskt komplicerade
kommunsammanläggningarna som kvarstår.

Kommunblocksreformen

Statsmakterna beslöt år 1962 om en översyn av rikets indelning i
borgerliga primärkommuner. Riksdagsbeslutet fattades efter voteringar
om i ärendet föreliggande reservationer med yrkanden om uppskov för
ytterligare utredning m. m. eller om annan utformning av reformen.
Genom beslutet infördes i lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning, KIL, en ny paragraf, 2 a (SFS 1962: 35), i vilken föreskrivs
att för varje län skall finnas en av Kungl. Maj:t fastställd plan
som utvisar den med hänsyn till befolkningsförhållandena, den ekono -

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 6

KU 1972: 6

2

miska utvecklingen, de kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning
och beskaffenhet samt förhållandena i övrigt lämpligaste indelningen
av länet i kommuner. Förslag upprättas av länsstyrelsen efter samråd
med företrädare för kommunerna och de myndigheter i länet som särskilt
berörs av kommunindelningsfrågor.

Under åren 1963 och 1964 fastställde Kungl. Maj:t enligt 2 a § KIL
planer för lämplig kommunindelning i varje län (SFS 1964: 162).

Beträffande 37 kommuner (inklusive Stockholm) innebar ställningstagandet
att de borde bestå oförändrade. I övrigt sammanfördes kommuner
eller delar av kommuner till sammanlagt 245 kommunblock.
Planerna angav sålunda en indelning av landet i 282 kommuner.

Senare har framställningar och utredningar om ändring av planerna
lett till ändringar i de ursprungligen fastställda planerna. Antalet kommunblock
har därigenom minskat till f. n. 272. Nu gällande blockplan
framgår av SFS 1970: 617.

Enligt 1962 års beslut avsågs kommunsammanläggningar inom blocken
ske vid en tidpunkt, som kommunerna själva bestämde. Åtskilliga
kommuner intog en avvaktande och i flera fall negativ hållning till fortsatta
åtgärder för att främja en sammanläggning. 1969 fanns sammanlagt
75 kommuner som överensstämde med de fastställda indelningsplanerna.
Av dessa utgjorde 37 en kommun redan när planerna fastställdes.
Genom sammanläggning färdigbildade kommuner var alltså
endast 38.

Mot denna bakgrund beslöt 1969 års riksdag om åtgärder för att påskynda
fullföljande av kommunindelningsreformen (prop. 1969: 103,
KU 1969: 24, rskr 1969: 230). I en lag med särskilda bestämmelser om
ändring i kommunindelningen (SFS 1969: 156) föreskrivs ett förfarande
som syftar till att återstående kommunsammanläggningar enligt
fastställd plan skall kunna genomföras senast till den 1/1 1974. Beslutets
innebörd kan sammanfattas i följande sju punkter:

1) Länsstyrelserna skall, genom överläggningar med företrädare för
kommunerna, inventera läget beträffande möjligheterna att förverkliga
indelningsreformen. Om inte kommunerna själva föranstaltar om sammanläggningsutredningar,
såsom skett inom åtskilliga kommunblock,
skall länsstyrelserna göra det. De skall ha befogenhet att besluta om
utredning enligt 25 § KIL.

2) Under inventeringsarbetet skall ändringar i blockindelningen kunna
aktualiseras. Någon allmän omprövning av planerna med frångående
av principerna för indelningen bör det dock inte bli fråga om.

3) Inventeringen skall utmynna i att länsstyrelserna upprättar förslag
till tidsplan för återstående indelningsändringar. De skall i princip
föreslå antingen 1/1 1971 eller 1/1 1974.

4) Om länsstyrelsen kommer fram till att det kan allvarligt ifråga -

KU 1972: 6

3

sättas, om en planerad sammanläggning bör genomföras ens 1974, skall
den kunna överväga att föreslå, att sammanläggningen utgår ur indelningsplanen
och sålunda inte alls kommer till stånd.

5) Över länsstyrelsens förslag skall kommunernas yttranden inhämtas,
varefter ärendet överlämnas till kammarkollegiet, som med eget
yttrande inger det till regeringen.

6) Regeringen skall ha befogenhet att förordna om indelningsändring
vare sig kommunerna tillstyrkt eller avstyrkt länsstyrelsens förslag.
Om en avvikelse från planen anses böra ske, måste emellertid denna
fråga först prövas i vanlig ordning.

7) Regeringen skall vid sin prövning kunna underlåta att förordna
om indelningsändring ens 1/1 1974 och detta även utan att indelningsplanen
ändras. I det senare fallet torde det dock få förutsättas att alldeles
speciella omständigheter föreligger. Eftersom planen i och för sig
kommer att fortsätta att gälla i detta fall, kommer beslutet att innebära
att sammanläggningen får ske vid en senare tidpunkt.

Kring 1969 års beslut rådde inte politisk enighet. I en gemensam
borgerlig reservation till utskottets utlåtande (KU 1969: 24) yrkades avslag
på propositionens förslag. Beslutet fattades efter voteringar i båda
kamrarna.

I enlighet med bestämmelserna i den nya lagen skedde den 1/1 1971
sammanläggningar av samtliga kommuner i 119 kommunblock. Enligt
gällande plan är sålunda f. n. sammanlagt 191 kommuner färdigbildade
medan kommunsammanläggningar inom de övriga 81 kommunblocken
återstår till 1974. Den 1/1 1971 skedde vidare partiella sammanläggningar
inom flera kommunblock.

Genom de sammanläggningar som hittills beslutats i enlighet med
1962 års kommunindelningsreform har antalet primärkommuner minskats
från 1 006 år 1963 till 464 år 1971.

Utskottet

Statsmakterna beslöt 1969 om åtgärder för att påskynda fullföljandet
av den 1962 i princip beslutade kommunblocksreformen. Därvid övergavs
den tidigare fasthållna frivilliglinjen i denna fråga. De beslutade
åtgärderna åsyftade ett huvudsakligt genomförande av den berörda reformen
senast vid årsskiftet 1973/74.

Förevarande motion syftar inte till annan ändring i de grundläggande
principerna för kommunblocksreformen än att tidpunkten för
reformens slutförande skall utsträckas till utgången av år 1976. På
grundval av 1969 års beslut är emellertid förberedelsearbetet redan
långt framskridet. Enligt beslutet föreligger vidare möjligheter för re -

KU 1972: 6

4

geringen att i särskilda fall medge att sammanläggning inte alls skall
komma till stånd eller att den skall träda i kraft först vid tidpunkt efter
årsskiftet 1973/74. Med hänsyn till dessa förhållanden anser sig
utskottet böra avstyrka motionens förslag.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1972: 804.

Stockholm den 15 februari 1972

På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Henningsson
(s), Hernelius (m), Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Mossberg* (s),
Andersson, Sten, i Stockholm* (s), Werner i Malmö* (m), Svensson i
Eskilstuna* (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Norrby i Åkersberga (fp),
Molin* (fp) och Wictorsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herrar Larsson i Luttra (c), Hernelius (m), Boo (c), Werner i Malmö
(m), Fiskesjö (c), Norrby i Åkersberga (fp) och Molin (fp):

Statsmakternas beslut 1969 att anta en särskild lagstiftning enligt
vilken kommunindelningsreformen skall vara genomförd den 1 januari
1974, var enligt vår mening felaktigt. Frivilligprincipen borde ha
vidhållits. I skilda sammanhang har påtalats de nackdelar denna reform
medför främst från kommunaldemokratiska synpunkter. Inte minst
med hänsyn till dessa problem — som ännu inte blivit genomlysta och
beaktade — borde man ha gått varligt fram och undvikit tvångslagstiftning.
Utvecklingen i många kommuner har i efterhand bekräftat riktigheten
av denna bedömning.

Nu är emellertid lagstiftningen ett faktum och den får då enligt vår
mening accepteras som sådan. Vi finner oss, trots våra betänkligheter
mot 1969 års beslut, inte nu kunna föreslå att en sådan lagändring
skall genomföras som avses i motionen 1972: 804, särskilt som
förberedelserna för kommunsammanläggningarna redan gått så långt.
Vi vill emellertid understryka, att det är angeläget att föreliggande
dispensmöjligheter utnyttjas generöst. Vi vill erinra om att utskottsmajoriteten
1969 särskilt förklarade, att den vid sin bedömning av förslaget
och sitt avstyrkande av våra motioner fäst avseende vid att beslutet
innefattade vissa undantagsbestämmelser och därmed ett visst
mått av uppmjukning.

TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EG G STRÖM AB. STOCKHOLM 1972