Konstitutionsutskottets betänkande nr 53 år 1972

KU 1972:53

Nr 53

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om ökning av
minimiantalet ledamöter i kommunal nämnd.

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1972:799 av herr Schött
m. fl. (m).

Hemställan avser: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
förslag till sådan ändring av kommunallagens 31 § som i motionen
föreslås”.

I motionen anförs bl. a. att det är en angelägen uppgift att i de
nybildade kommunblocken låta så många medborgare som möjligt aktivt
deltaga i och ta ansvar för den kommunalpolitiska verksamheten. Den
viktigaste åtgärden i detta syfte anser motionärerna vara att organisera
det kommunala nämndarbetet så att kommunen inrättar många nämnder
med ett relativt stort antal nämndledamöter i varje nämnd. De framhåller
härvid att ”kravet på en rationell och ekonomisk kommunal nämndorganisation
får aldrig väga tyngre än kravet på medborgarinflytande”.
Motionärerna föreslår att 31 § i kommunallagen ändras så att ”kommunal
nämnd alltid skall ha minst sju ledamöter”.

Gällande rätt m. m.

Det lagstadgande (31 § kommunallagen 1953:753) som motionärerna
önskar ändrat har för närvarande följande lydelse:

Ledamöter och suppleanter i kommunstyrelsen väljas av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige bestämma. Antalet ledamöter må
dock icke vara under fem.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den
ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

Detta stadgande avser sålunda endast kommunstyrelsen, inte övriga
kommunala nämnder. För dessa gäller andra bestämmelser. 44 § kommunallagen
stadgar sålunda:

Angående utseende av nämnder för vissa i särskilda författningar
angivna förvaltnings- eller verkställighetsbestyr gäller vad därom för varje
fall finnes stadgat.

För handhavande av särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr i
övrigt må kommun tillsätta de nämnder, som finnas erforderliga.

Vad först beträffar de i 44 § andra stycket omförmälda nämnderna,
s. k. fakultativa nämnder för oreglerad förvaltning, har kommun full
frihet att bestämma antalet ledamöter. Enligt 45 § första stycket skall

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 53

KU 1972:53

2

dock vissa andra föreskrifter avseende kommunstyrelsen gälla även för
dylika nämnder. Som exempel härpå kan nämnas bestämmelsen i 31 §
andra stycket om att ordningen för suppleanternas tjänstgöring skall
fastställas om valet av dessa ej skett proportionellt. Nämnder av detta slag
är t. ex. fastighetsnämnd, gatunämnd, personalnämnd, industriverksstyrelse,
idrottsnämnd och kulturnämnd. Den enda obligatoriska kommunala
nämnd som tillsätts enligt kommunallagen är kommunstyrelsen.

Vad åter beträffar de i 44 § första stycket avsedda nämnderna, dvs. de
som skall eller kan tillsättas enligt speciallagstiftningen, är kommuns
frihet att bestämma antalet ledamöter mera begränsad. De viktigaste av
de specialreglerade nämnderna är obligatoriska, t. ex. byggnadsnämnd,
socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd, hälsovårdsnämnd och
skolstyrelse. För dessa gäller enligt vederbörande författning att kommunfullmäktige
får utse det antal ledamöter de önskar, dock krävs ett
visst minimiantal ledamöter (vanligtvis fem); så t. ex. enligt byggnadsstadgan
(1959:612), socialhjälpslagen (1956:2), barnavård slagen
(1960:97), nykterhetsvårdslagen (1954:579), hälsovårdsstadgan
(1958:663) och skollagen (1962:319). För skolstyrelse är dock det
bestämda minimiantalet ledamöter sju. Beträffande sjukvårdsstyrelse
och sjukhusdirektion gäller enligt sjukvårdslagen (1962:242) respektive
fem och tre ledamöter som minsta möjliga antal. I detta sammanhang bör
även nämnas polisnämnd, som enligt polisnämndslagen (1964:320)', och
social centralnämnd, som enligt lag (1970:296), vardera skall ha minst
nio ledamöter. Social centralnämnd är dock ingen obligatorisk nämnd i
egentlig mening utan endast ett alternativ till de normalt obligatoriska
nämnderna socialnämnd, barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd. För
de fakultativa nämnderna för specialreglerad förvaltning, t. ex brandstyrelse
och arbetslöshetsnämnd, gäller olika regler. Enligt brandlagen
(1962:90) fungerar sålunda som brandstyrelse den kommunala nämnd
som kommunfullmäktige bestämmer, medan enligt KK (1966:369) om
arbetslöshetsnämnd dylik skall ha minst fem och högst elva ledamöter.
Vidare kan nämnas att för vissa av de specialreglerade nämnderna
föreskrivs att viss särskild sakkunskap om möjligt bör finnas i nämnden;
detta gäller t. ex. barnavårdsnämnd (juridisk sakkunskap), nykterhetsnämnd
(läkare samt dessutom en föreskrift om att såväl män som kvinnor
skall vara representerade i nämnden) och hälsovårdsnämnd (läkare och
veterinär). Slutligen kan erinras om att för de specialreglerade nämnderna
ofta också ges föreskrifter om proportionellt val; detta gäller för t. ex.
byggnadsnämnd, socialnämnd, barnavårdsnämnd, skolstyrelse och arbetslöshetsnämnd
men däremot ej för nykterhetsnämnd eller hälsovårdsnämnd.

1 Polisnämnderna upphör vid utgången av 1972 (SFS 1972:510) och från denna
tidpunkt inrättas särskilda polisstyrelser, bestående av polischefen samt 6-8
ledamöter (SFS 1972:511,38 §).

KU 1972:53

3

För att tillgodose det av motionärerna önskade ändamålet räcker det
sålunda ej att ändra 31 § i kommunallagen utan erfordras det även
motsvarande ändringar i den aktuella speciallagstiftningen. Några särskilda
regler för de enbart enligt kommunallagen tillsatta fakultativa
nämnderna erfordras dock ej.

Utskottet

I motionen föreslås att 31 § kommunallagen ändras så att det för
kommunstyrelsen fastställda minimiantalet ledamöter ökas från fem till
sju. Som skäl för denna ökning, som enligt motionärerna bör gälla även
för andra kommunala nämnder, anförs bl. a. att det i de nybildade
kommunblocken är angeläget att så många medborgare som möjligt kan
aktivt delta i och ta ansvar för den kommunalpolitiska verksamheten.

Enligt utskottets mening är det väsentligt att den kommunala
självstyrelsen inte i onödan regleras och binds av olika slag av föreskrifter
utan att kommunerna såvitt möjligt får bedriva sin mångskiftande
verksamhet i de former och på det sätt de själva finner lämpligast.
Kommunerna har enligt kommunallagen rätt att för handhavande av
särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr som inte ankommer på
en specialreglerad nämnd tillsätta ”de nämnder som finnas erforderliga”.
Därvid har kommunens fullmäktige full frihet att bestämma såväl över
dessa s. k. fakultativa nämnders sammansättning som över exempelvis
mandatperiodernas längd och nämndernas eventuella medelsförvaltning.
Någon föreskrift om minimiantal ledamöter eller om att suppleanter skall
utses finns sålunda inte vad gäller dessa nämnder. Utskottet vill i detta
sammanhang även erinra om att ofta betydligt flera ledamöter utses i
nämnderna för specialreglerad förvaltning än det föreskrivna minimiantalet.
Redan härigenom torde de av motionärerna anförda synpunkterna i
betydande utsträckning vara tillgodosedda.

Med hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört hemställer
utskottet

att riksdagen avslår motionen 1972:799.

Stockholm den 28 november 1972

På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Nelander (fp), Hernelius
(m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Pettersson i Örebro (c), Andersson,
Sten, i Stockholm (s), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c),
Karlsson i Malung (s), Norrby i Åkersberga (fp), Schött (m), Wictorsson
(s) och Olsson i Edane (s).

KU 1972:53

4

Reservation

av herrar Hernelius (m) och Schött (m), vilka anfört:

Såsom framhålles i motionen förutsätter den kommunala självstyrelsen
att många människor får möjlighet att deltaga i och taga ansvar för
den kommunalpolitiska verksamheten. Vi anser det väsentligt, inte minst
mot bakgrunden av de omfattande kommunsammanläggningarna, att
medborgarinflytandet inte begränsas genom att de kommunala nämnderna
kommer att bestå av onödigt få ledamöter. Visserligen utses, såsom
utskottsmajoriteten framhåller, ofta betydligt flera ledamöter än det
föreskrivna minimiantalet i de kommunala nämnderna. Detta styrker
emellertid vår mening att det för exempelvis kommunstyrelsen och vissa
specialreglerade nämnder i lag angivna minimiantalet på fem ledamöter
är för litet. Vi anser därför att antalet ledamöter utan någon olägenhet
men med betydande fördelar från representationssynpunkt, t. ex. vid
proportionella val, bör kunna vara minst sju. Med hänvisning härtill anser
vi att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1972:799 hos Kungl.
Maj:t hemställer om förslag till sådan ändring av dels 31 §
kommunallagen, dels motsvarande bestämmelser för kommunala
nämnder för specialreglerad förvaltning att minimiantalet
ledamöter ökas från fem till sju.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1908 S Stockholm 1972