Konstitutionsutskottets betänkande nr 49 år 1972 KU 1972: 49

Nr 49

Konstitutionsutskottets betänkande med anledning av propositionen
1972:105 med förslag till vallag, m. m. jämte motioner.

Ärendet

I detta betänkande behandlas propositionen 1972: 105 med förslag till
vallag, m. m. jämte motionerna

1972: 72 av herrar Molin (fp) och Ahlmark (fp),

1972:391 av herr Dockered m. fl. (c),

1972:802 av herr Svanström m. fl. (c),

1972: 1725 av herr Nilsson i Agnäs (m),

1972: 1737 av herr Boo (c),

1972: 1738 av herr Molin (fp),

1972: 1739 av herr Oskarson m. fl. (m),

1972: 1740 av herr Pettersson i Örebro m. fl. (c),

1972: 1741 av herr Ullsten (fp),

1972: 1742 av herr Åkerlind (m).

Av motionerna är de tre första väckta under den allmänna motionstiden
och de övriga följdmotioner till propositionen. Motionernas
hemställan återfinns i bil. 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås en ny vallag som är gemensam för riksdagsval,
val av landstingsman och kommunfullmäktigval. Den föreslagna vallagen
ersätter sålunda dels lagen om val till riksdagen, dels kommunala vallagen
i vad denna avser landstings- och kommunfullmäktigval. Vallagen avser
däremot inte kyrkofullmäktigvalen. I propositionen uttalas att förslag till
särskild lag om de kyrkliga valen skall föreläggas riksdagen i god tid före
1973 års val.

Enligt förslaget till vallag skall röstning och sammanräkning av avgivna
röster ske på i princip samma sätt som hittills. Detta innebär att den av
1965 års valtekniska utredning förordade maskinella valtekniken inte
genomförs.

Reglerna i vallagen om förfarandet vid de samtidiga riksdags-,
landstings- och kommunalvalen har i fråga om röstning och sammanräkning
i huvudsak utformats med förfarandet vid 1970 års samtidiga val
som förebild. Förslaget till vallag innebär sålunda att valsedlar och
valkuvert av samma typ som vid 1970 års val skall användas samt att
statsverket efter beställning skall framställa och tillhandahålla valsedlar
enligt i princip samma regler som då gällde.

I fråga om tiden för röstningen i vallokal gäller enligt vallagsförslaget i

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 49

KU 1972:49

huvudsak samma regler som tillämpades vid 1970 års val. Beträffande
poströstningen föreslås emellertid den ändringen att röstningen skall
inledas 18 dagar före valdagen och inte som tidigare 30 dagar före
valdagen. Däremot föreslås ingen ändring beträffande avslutningen av
poströstningen. Poströstning skall alltså kunna ske på valdagen i samma
utsträckning som tidigare. Samma ändring av röstningsperioden föreslås
beträffande röstning hos utlandsmyndighet, medan röstningen på fartyg
enligt förslaget liksom hittills skall börja 45 dagar före valdagen.

Sammanräkningen skall liksom hittills ske i två etapper, en preliminär
som görs i vallokalerna efter röstningens slut och en slutlig som görs hos
länsstyrelserna. Vallagsförslaget innehåller nya regler som syftar till att
förenkla och effektivisera förfarandet vid röstsammanräkningen samt att
göra det möjligt att få ett preliminärt valresultat som är tillförlitligare än
tidigare. Reglerna innebär att poströsterna, som förut har förts till
länsstyrelserna och innefattats först i den slutliga sammanräkningen, i
stället sänds till valnämnderna i de olika kommunerna för att distribueras
ut till vallokalerna och ingå i den preliminära sammanräkning som sker
där eller, om detta inte är möjligt, preliminärt räknas hos valnämnden.
Genom förslaget befrias länsstyrelserna från den tidsödande kontrollen av
poströsterna, varigenom den slutliga sammanräkningen kan påskyndas,
samtidigt som valnattens preliminära valresultat kan omfatta också
flertalet av poströsterna. Den slutliga sammanräkningen avses kunna
ytterligare påskyndas genom att man vid mandatfördelningen mellan och
inom partierna utnyttjar ADB-teknik. I vallagsförslaget kommer detta
emellertid inte till uttryck på annat sätt än att en regel har förts in som
gör det möjligt att förse valsedlarna med en särskild listtypbeteckning.

I övrigt föreslås nyheter främst i fråga om röstlängdsförfarandet,
registrering av partibeteckning och suppleantsystemet vid val till kommunfullmäktige.
Sålunda föreslås att röstlängdsförfarandet direkt knyts
till kyrkobokföringen, varigenom det blir möjligt att få en aktuellare
röstlängd än f. n. Vidare föreslås regler som innebär att möjlighet öppnas
att registrera partibeteckning även för de kommunala valen samt nya
bestämmelser om utseende av suppleanter i kommunerna.

Till vallagen har förts över de av vårriksdagen 1972 antagna reglerna
om val av ersättare för riksdagsmän.

Vallagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1973.

I propositionen läggs fram, förutom förslaget till vallag, förslag till
lagar om ändring i kommunallagen, kommunallagen för Stockholm och
landstingslagen. Vidare föreslås en ny lag om antalet landstingsman och
valkretsindelningen i Stockholms läns landstingskommun för valperioden
1974-1976. Sistnämnda lag överensstämmer helt med den lagsom i det
avseendet gäller för valperioden 1971 — 1973.

KU 1972:49

Propositionens lagförslag

Propositionens hemställan avser att riksdagen skall antaga fem vid
propositionen fogade lagförslag. Lagförslagen är:

1. vallag (prop. s. 3—33), i det följande betecknad ValLF,

2. lag om ändring i kommunallagen (1953: 753) (prop. s. 34—35),

3. lag om ändring i kommunallagen (1957: 50) för Stockholm (prop.
s. 35-36),

4. lagom ändring i landstingslagen (1954: 319) (prop. s. 37—38),

5. lag om antalet landstingsman och valkretsindelningen i Stockholms
läns landstingskommun för perioden 1974—1976 (prop. s. 38).

I bil. 2-6 har intagits propositionens lagförslag med vissa av utskottet
föreslagna ändringar i lagförslagen 1—3. Skillnaderna mellan propositionens
och utskottets förslag framgår av notanmärkningar.

Frågor som upptagits i motionerna

Femton olika sakfrågor har upptagits i motionerna. Dessa anges i det
följande under särskilda rubriker, med återgivande av motionärernas
huvudsynpunkter samt erforderliga hänvisningar och upplysningar i
övrigt. Under varje rubrik har utsatts vilken motion som upptar den
behandlade frågan. De upptagna frågorna är följande:

1. Skall till centrala valmyndigheten knytas en parlamentariskt
sammansatt nämnd? 4

2. Skall val förrättas på en söndag? 5

3. Utlandssvenskarnas rösträtt 6

4. Skall tilldelning av kostnadsfria valsedlar uppgå till 4 eller 5
gånger antalet röstberättigade? 7

5. Vilka partier skall tilldelas kostnadsfria valsedlar m. m.? 8

6. Skall tidpunkten för den senaste leveransen av valsedlar
fastställas till 45 dagar före valet i stället för till i förslaget
förordade 30 dagar? 9

7. Vilka partiers valsedlar skall tillhandahållas i lokal där röstning

äger rum? 10

8. Skall skyldighet föreligga för valförrättare att övervaka att
valsedlar finns tillgängliga i vallokal? 10

9. Skall tiden för poströstning och röstning hos utlandsmyndighet
förkortas? 11

10. Angående röstning genom valsedelsförsändelse 12

11. Skall besvärstiden beträffande val till landsting och kommunfullmäktige
förkortas? 15

12. Kostnaderna för sammanräkningsförfarandet 15

13. Skall suppleantsystemet för kommunfullmäktige vara obligatoriskt
eller fakultativt? 16

14. Antalet suppleanter 18

15. Skall folkmängden eller antalet röstberättigade vara avgörande
för mandatberäkningen vid val till landsting och kommunfullmäktige?
20

KU 1972:49

1. Skall till centrala valmyndigheten knytas en parlamentariskt sammansatt
nämnd?

(Motionen 1972: 1738)

Lagtext: 1 kap. 2 § ValLF. Motiv: prop. s. 118—119.

Genom ändring i 30 § lagen (1920: 796) om val till riksdagen (ValL)
infördes 1968 begreppet central valmyndighet i vallagstiftningen (prop.
1968:27, KU 1968:20, SFS 1968:182). Därvid stadgades att Kungl.
Maj:t bestämmer vilken central myndighet som skall vara central
valmyndighet. 1969 förordade Kungl. Maj.t (SFS 1969:432) att centrala
folkbokförings- och uppbördsnämnden skulle vara central valmyndighet.
I samband med riksskatteverkets inrättande fr. o. m. den 1 januari 1971
fick detta verk överta uppgiften i fråga. Detta skedde omedelbart på
grund av lagen (1970: 912) med anledning av riksskatteverkets inrättande.
Enligt sin instruktion (1970:752) ledes riksskatteverket av en
styrelse, bestående av verkets chef och dennes ställföreträdare samt minst
sex andra ledamöter som Kungl. Maj:t utser särskilt (6 §). Av styrelsen
avgörs bl. a. viktigare författningsfrågor (12 §). Styrelsen berstår f. n. av
sammanlagt elva ledamöter, däribland två riksdagsledamöter.

Vallagspromemorian. I promemorian förutsätts att centrala valmyndigheten
får meddela tillämpningsföreskrifter i olika avseenden. I stället
för att ta in en erinran om detta i omedelbar anslutning till bestämmelser
i anslutning till vilka sådana föreskrifter kan bli aktuella har i
promemorieförslaget tagits in en bestämmelse som generellt ger myndigheten
rätt att meddela de tillämpningsföreskrifter som behövs.

Remissyttrande. Regeringsrättens ledamöter framhåller att det föreslagna
generella stadgandet ger centrala valmyndigheten rätt att meddela
föreskrifter om förfarandet så snart närmare bestämmelser om detta
saknas i vallagen. Enligt ledamöternas mening bör man i stället tillämpa
hittills gällande lagstiftningsprincip, enligt vilken centrala valmyndigheten
ges rätt att utfärda tillämpningsföreskrifter i särskilt angivna hänseenden.
Till följd av att förfarandet hittills har detaljreglerats i lag har
tillämpningsföreskrifterna kunnat huvudsakligen begränsas till tekniska
kompletteringar av valförfarandet.

Departementschefen. I likhet med gällande vallagar reglerar även
föreliggande vallagsförslag förfarandet i detalj. De föreskrifter som
centrala valmyndigheten behöver meddela blir därför liksom hittills
begränsade till att avse föreskrifter som är av rent teknisk natur och gäller
sådana frågor som valmaterialets närmare utformning och hur den slutliga
sammanräkningen rent praktiskt skall genomföras. Mot denna bakgrund
och då den i promemorian förordade lösningen från systematisk
synpunkt är att föredra är jag inte beredd att gå ifrån förslaget i denna
del. 1 denna paragraf har alltså tagits in en bestämmelse som ger centrala
valmyndigheten en generell rätt att meddela tillämpningsföreskrifter.

KU 1972:49

Motionären anför:

Centrala valmyndigheten tilldelas enligt lagen ett flertal viktiga
funktioner i samband med de allmänna valen och har att utfärda de
närmare föreskrifter rörande valförfarandet som behövs för tillämpningen
av vallagen.

Det är givetvis ytterst angeläget att de i riksdagen företrädda politiska
partierna får en nära insyn i den centrala valmyndighetens arbete. Då det
genom lagen icke är säkerställt att som central valmyndighet utses
förvaltningsmyndighet som har lekmannastyrelse, bör riksdagen tillfoga
en bestämmelse om att till centrala valmyndigheten skall knytas en
parlamentariskt sammansatt nämnd med vilken centrala valmyndigheten
har att samråda.

2. Skall val förrättas på en söndag?

(Motionen 1972:1725)

Lagtext: 1 kap. 3 § ValLF. Motiv: prop. s. 119.

Valtekniska utredningen (VTU) har prövat frågan om en eller två
valdagar. 1 sitt betänkande SOU 1967:27 förordade den tvådagarsval men
i sitt betänkande SOU 1969:19 (se s. 70 f. och 85) stannade den för att
valen borde hållas på en valdag, vilken som hittills borde vara en söndag.
Propositionen 1969:50 med förslag till ändringar i vallagstiftningen inför
1970 års val innehöll inget uttalande i frågan men förutsatte att någon
ändring inte skedde 1970. En följdmotion (1969:11:1277 — m) med
samma syfte som den förevarande väcktes. Denna avstyrktes enhälligt av
utskottet (KU 1969:50 s. 10) och avslogs av riksdagen. I motiveringen
hänvisade utskottet till valtekniska utredningens överväganden. Det var
enligt utskottet inte möjligt att genomföra ändringar eller ytterligare
reformer med avseende på 1970 års val som kunde öka de praktiska
problem som under alla förhållanden var förenade med detta val.

Förslaget till vallag innebär ingen ändring i gällande ordning att val
normalt äger rum på tredje söndagen i september. Om- och nyval skall
enligt förslaget alltid förrättas på en söndag. Detta innebär att den
möjlighet som nu finns att förrätta val på annan helgdag än söndag
avskaffas.

Motionären hävdar att söndagen är olämplig som dag för allmänna val.
I övrigt anför han bl. a. följande:

Den kristna tron har alltid ansett vilodagen helig, den kristna kyrkan
har denna dag som gudstjänst dag, samhällets växt och funktion främjas
av att vilodagen helgas, eftersom alla medborgare behöver regelbunden ro
och vila minst en veckodag och särskilt i vår oroliga tid. Erfarenheterna
från andra länder visar att valen lika gärna kan ske på vardag.

KU 1972:49

3. Utlandssvenskarnas rösträtt

(Motionerna 1972:802, 1972:1737, hemställan p. 2)

Lagtext: 4 kap. 11—21 §§ ValLF. Motiv: prop. s. 88, 99, 124.

Regler om rösträtt för utlandssvenskar infördes 1967 i ValL och
tillämpades första gången vid 1968 års val. De grundläggande bestämmelserna
finns i 53 a, b och c §§. De innebär att vid sidan av den vanliga
röstlängden skall upprättas särskild röstlängd för personer som ej är
mantalsskrivna i riket. I denna kan, efter skriftlig ansökan före viss
tidpunkt, utomlands bosatta svenska medborgare bli upptagna, om de
varit kyrkobokförda i Sverige någon gång under de fem kalenderår som
närmast föregått det år då röstlängden upprättas. Reglernas innehåll i
övrigt, som ingående redovisats i tidigare riksdagsärenden (jfr KU
1967:55, 1968:8, 1969:27, 1970:10 och senast 197 1:49), förbigås här.

Med skrivelse den 25 februari 1970 (nr 79) gav riksdagen som sin
mening för Kungl. Maj:t till känna vad konstitutionsutskottet i utlåtande
KU 1970:10 anfört om en förutsättningslös prövning av möjligheterna
att vidga den krets av utlandssvenskar, som kan deltaga i val till
riksdagen. I enlighet med beslut den 6 mars 1970 har Kungl. Maj:t
överlämnat riksdagens skrivelse till VTU.

I sitt betänkande i anledning av fyra under allmänna motionstiden
1971 väckta motioner om vidgad rätt för utlandssvenskar att deltaga i
allmänna val anförde utskottet (KU 1971:49) följande:

Genom lagändringar år 1967 erhöll vissa utomlands bosatta svenska
medborgare möjlighet att utöva rösträtt i val till riksdagen. Som framgår
av den ovan lämnade redogörelsen har 1965 års valtekniska utredning att
förutsättningslöst pröva möjligheterna att vidga den krets av utlandssvenskar
som kan delta i dylika val. Det kan förutsättas att valtekniska
utredningen kommer att överväga även de frågor som aktualiserats i
motionsyrkandena utan att något särskilt initiativ från riksdagens sida
behöver tas. I detta läge finner utskottet ej skäl till någon riksdagens
åtgärd i anledning av förevarande motioner.

Enligt utdrag av statsrådsprotokoll den 8 september 1972 har chefen
för justitiedepartementet anfört att i avbidan på resultatet av den av
riksdagen avsedda utredningen har de nuvarande reglerna om utlandssvenskars
deltagande i riksdagsval tagits in i vallagsförslaget med smärre
ändringar av i huvudsak redaktionell natur. Enligt samma protokoll har
VTU:s uppdrag nu begränsats till att avse frågan om vidgad rätt för
utlandssvenskar att deltaga i val till riksdagen. I arbetet på denna fråga
bör enligt departementschefen vad som under riksdagsbehandlingen 1970
anförts om en förutsättningslös prövning vara vägledande.

1 propositionen hänvisar departementschefen till att det ankommer på
VTU att se över reglerna om utlandssvenskars rösträtt. I avbidan på
VTU:s förslag och dess vidare behandling föreslås i detta sammanhang
inte någon saklig ändring i de regler om utlandssvenskarnas
rösträtt som nu gäller (prop. s. 88). I den allmänna motiveringen (s. 99)

liksom i special motiveringen (s. 124) — framhåller departementschefen

KU 1972:49

att de i vallagen intagna bestämmelserna om den särskilda röstlängden i
sak oförändrade tas upp i den nya vallagen. Dock anser han det lämpligt
och möjligt att tidsmässigt samordna de båda röstlängdsförfarandena.
Detta innebär bl. a. att tidpunkten då ansökan om att bli upptagen i den
särskilda röstlängden senast skall ha gjorts bör flyttas fram (från den 30
april) till den 1 juni.

I motionen 1972:802 anförs — med hänvisning till ett tidigare av
justitiedepartementet framlagt förslag till vallag (Ds Ju 1971:24) — bl. a.
att "”som villkor för att utomlands bosatt svensk medborgare, som i övrigt
uppfyller bestämmelserna för rösträtt, skall få utöva rösträtten bör
enbart gälla att vederbörande någon gång varit kyrkobokförd i Sverige”.
Enligt motionärerna bör innehav av svenskt pass ha samma bevisvärde
efter en femårsperiod som under densamma.

I motionen 1972:1737 anförs — med hänvisning till tidigare riksdagsbehandling
— att de skäl som tidigare anförts för en utvidgning av
rösträtten fortfarande kvarstår. Då de tekniska förutsättningarna för att
utsträcka rösträtten till att gälla för de röstberättigade svenska medborgare
bosatta utomlands, som någon gång varit kyrkobokförda här i riket,
ännu inte klarlagts föreslår motionären nu en temporär förändring.
Denna innebär att i vallagen föreslagna regler skall tillämpas med den
förändringen att fem år utbyts mot tio år.

I detta sammanhang kan slutligen omnämnas att enligt en 1971
verkställd ändring (SFS 1971:33) i passkungörelsen (1970:471), som
trädde i kraft den 1 april 1971, giltighetstiden för pass för vuxna
förlängts från tidigare fem till tio år.

4. Skall tilldelning av kostnadsfria valsedlar uppgå till 4 eller 5 gånger
antalet röstberättigade?

(Motionerna 1972:1740, hemställan p. 1, och 1972:1741, hemställan p.
1)

Lagtext: 6 kap. 5 och 6 §§ ValLF. Motiv: prop. s. 53 f (VTU), 67
(remissyttranden), 93 (dep.chefen).

Departementschefen anför:

Det har obestridligen utgjort en brist att väljarna vid tidigare val inte
har kunnat vara säkra på att finna ”sitt” partis valsedlar även på
postanstalter, hos utlandsmyndigheter och på fartyg. VTU:s förslag att
statsverket skall framställa och i lokal där röstning sker tillhandahålla
väljarna partimarkerade valsedlar — dvs. valsedlar som innehåller partioch
valbeteckning i tryck men som i övrigt är blanka — för partier som är
representerade i riksdagen innebär en väsentlig förbättring härvidlag. Jag
förordar därför att förslaget genomförs. Som en följd av detta bör som
VTU också har föreslagit — partiernas fria valsedelskvot kunna sänkas
från fem till fyra gånger antalet röstberättigade i valkretsen när fråga är
om riksdagsval och vid valet när fråga är om val av landstingsman och
kommunfullmäktige.

KU 1972:49

I motionen 1972:1740 anförs:

Departementschefen utgår från det förslag som framlagts av valtekniska
utredningen och som föranleddes av ett önskemål att nedbringa
antalet valsedlar vid övergång till de dyrare hålkortsvalsedlarna. Eftersom
dessa nu inte kommer till användning anser vi inte att de ekonomiska
motiven för en nedskärning av den fria valsedelskvoten kan anses kvarstå.
Det faktum att man i vissa valkretsar, speciellt om man använt mer än en
lista, redan vid en fri kvot på fem gånger antalet röstberättigade fått betala
för en del av sina valsedlar talar enligt vår mening för att ingen
nedskärning görs i antalet fria valsedlar.

I motionen 1972:1741 görs gällande att partiernas behov av valsedlar
knappast minskar genom att statsverket i 1973 års val kommer att
tillhandahålla väljarna valsedlar som innehåller parti- och valbeteckning i
tryck men som i övrigt är blanka. För att partiernas behov av valsedlar
med säkerhet skall tillgodoses bör därför, enligt motionären, den fria
valsedelskvoten vara oförändrad, fem gånger antalet röstberättigade.

5. Vilka partier skall tilldelas kostnadsfria valsedlar m. m.?

(Motionerna 1972:1740, hemställan p. 2, och 1972:1742)

Lagtext: 6 kap. 5 och 6 §§ samt 8 kap. 9 § tredje stycket ValLF. Motiv:
prop. s. 53 (VTU) och 93 f. (dep.chefen).

Beträffande förutsättningarna för att erhålla kostnadsfria valsedlar
anför departementschefen:

I sammanhanget vill jag också till behandling ta upp den förutsättning
för gratis valsedelstilldelning som gällde vid 1970 års riksdagsval och som
innebar att partiet i fråga var eller genom valet blev representerat i
riksdagen. Denna ordning gav uttryck för samma princip som reglerna om
statligt partistöd. Enligt dessa utgår sålunda partistöd till parti som har
deltagit i senaste val till riksdagen och därvid har vunnit mandat, vilket
innebär att partiet skall ha fått minst 4 % av rösterna i hela landet eller
minst 12 % av rösterna i en valkrets (se prop. 1970:1 bil. 4, G 4, SU 2,
rskr 2, KU 14, rskr 103). 1971 års partistödsutredning har emellertid i ett
nyligen avgivet betänkande (SOU 1972:62) bl. a. föreslagit att det för
rätt till statligt partistöd inte längre skall krävas att partiet vunnit mandat
i riksdagen. Avtrappat partistöd skall enligt förslaget utgå också till parti
som inte har blivit företrätt i riksdagen men vars röstandel är större än

2,5 % av rösterna i hela landet.

Det är enligt min mening naturligt att samma regler gäller i fråga om
rätten att vid riksdagsval få valsedlar gratis som i fråga om rätten att få
statligt partistöd. Om partistödsutredningens nämnda förslag genomförs,
bör sålunda gälla att parti som vid tidigare riksdagsval har fått eller vid
valet får minst 2,5 % av rösterna, skall kunna få valsedlar gratis upp till
det maximiantal som jag nyss förordade. I avbidan på ställningstagandet
till partistödsutredningens förslag bör emellertid den ordning som i detta
avseende tillämpades vid 1970 års val behållas.

1 motionen 1972:1740 hävdas att den av departementschefen förordade
anknytningen till reglerna för partistöd bör gälla även för 1973 års
val i vad gäller förutsättningarna för att ett parti skall erhålla kostnadsfri
valsedelstilldelning. Motionärerna anför:

KU 1972:49

Eftersom en proposition om ändring av reglerna för partistödet
aviseras till månadsskiftet oktober—november — vi utgår från att den
grundar sig på partistödsutredningens enhälliga förslag — anser vi det
motiverat att nu genomföra reformen med fria valsedlar för parti som
uppnår 2,5 % av rösterna.

Vi föreslår således att i det nu föreliggande förslaget till vallag införs
rätt för parti, som vid tidigare riksdagsval fått eller i valet får minst 2,5 %
av rösterna, att erhålla gratis valsedlar upp till samma kvot som gäller för
de partier som blivit representerade i riksdagen.

1 motionen 1972:1742 föreslås, att varje parti som blivit registrerat för
deltagande i val bör ha rätt till kostnadsfria valsedlar och kuvert.
Motionären hävdar, att det måste anses som en grundläggande demokratifråga
att, om stöd över huvud taget skall utgå, skall alla registrerade
partier behandlas lika.

I propositionen 1972:126, som anmäldes i riksdagen den 7 november
1972, föreslås en lag om statligt stöd till politiska partier. Lagens
bestämmelser överensstämmer med det förslag som har lagts fram av
1971 års partistödsutredning i betänkandet Offentligt stöd till de
politiska partierna (SOU 1972:62). Sålunda föreslås bl. a. att parti som ej
blivit företrätt i riksdagen men vars röstandel vid riksdagsval är större än

2,5 % får avtrappat partistöd. De nya bestämmelserna föreslås få
tillämpning redan fr. o. m. den 1 juli 1972.

I en den 27 oktober beslutad proposition (1972:134) med förslag till
lag om kyrkofullmäktigval, m. m. har Kungl. Maj:t föreslagit en ändring i
i vallagsförslagets bestämmelser om fri valsedelstilldelning. Ändringen
avser 6 kap. 5 § och innebär att parti som vid senaste riksdagsval har fått
eller vid förestående val får mer än 2,5 % av rösterna i hela landet har rätt
att få valsedlar upp till i vallagspropositionen förordat maximiantal. Som
en följd härav blir förutsättningarna för partis valsedelstilldelning olika
såvitt avser å ena sidan riksdagsval och å andra sidan landstings- och
kommunfullmäktigval.

6. Skall tidpunkten för den senaste leveransen av valsedlar fastställas till
45 dagar före valet i stället för till i förslaget förordade 30 dagar?

(Motionen 1972: 1740, hemställan p. 3)

Lagtext: 6 kap. 8 § ValLF.

Enligt 9 § lagen (1969:825) om de allmänna valen den 20 september
1970 skulle i princip leverans av valsedlar ske senast den 31 juli 1970
eller ca 50 dagar före valet. Den genom propositionens förslag förordade
ändringen är inte särskilt kommenterad i propositionen (jfr s. 50—54,
92-94 samt 125).

Motionärerna anför att erfarenheterna av valförberedelsearbetet på
olika plan ute i landet talar för att 30 dagar är helt otillräcklig tid och att
det för arbetets planering och genomförande är av vikt att samtliga
valsedlar finns tillgängliga i god tid före valet.

KU 1972:49

7. Vilka partiers valsedlar skall tillhandahållas i lokal där röstning äger
rum?

(Motionen 1972: 1742)

Lagtext: 6 kap. 9 § ValLF. Motiv: prop. s. 53 och 93.

Vid 1970 års val gällde att väljarna i lokal där röstning ägde rum skulle
tillhandahållas de blanketter till valsedlar de behövde för röstningen (7 §
tredje stycket lagen om de allmänna valen den 20 september 1970).

I propositionen föreslås nu en sådan utbyggnad av reglerna, att
väljarna i ifrågavarande lokaler skall tillhandahållas också valsedlar som
försetts med parti- och valbeteckning för parti vilket är representerat i
riksdagen (partimarkerade valsedlar).

I motionen 1972: 1742 föreslås att i lokal där röstning äger rum
väljarna för varje val skall ha tillgång till valsedlar för parti som låtit
registrera sig för deltagande i valet. Motiveringen är densamma som
redovisats i avsnittet 5 ovan.

8. Skall skyldighet föreligga för valförrättare att övervaka att valsedlar
finns tillgängliga i vallokal?

(Motionen 1972:391)

Lagtext: 9 kap. 6 § ValLF.

I 60 § ValL och 26 § KVL föreskrivs att blanketter för valsedlar skall
tillhandahållas i vallokalen. Vidare skall särskilt utrymme finnas anordnat,
där valsedlar kan utläggas. Detta skall ligga i anslutning till vallokalen
eller, om så ej lämpligen kan ske, i denna.

I motionen 1972:391 uttalas att det är en förutsättning för att
valförrättningen vid allmänna val skall löpa smidigt att väljarna har
tillgång till de olika partiernas valsedlar i vallokalen. Det framhålls att
enligt hittills gällande bestämmelser har valförrättaren endast skyldighet
att tillse att blanketter till valsedlar finnes tillgängliga i vallokalen.
Motionärerna anser att valförrättarens övervakningsplikt bör utvidgas och
omfatta också partiernas valsedlar.

En motion med motsvarande syfte avslogs av riksdagen 1970 (KU
1970:12). I utskottsutlåtandet, till vilket hänvisas, redogörs bl. a. för
frågans tidigare behandling. 1 sitt avstyrkande yttrande förutsatte
utskottet att frågan skulle prövas under valtekniska utredningens
fortsatta arbete.

Enligt det föreslagna stadgandet i 9 kap. 6 § ValLF, som inte särskilt
kommenteras i propositionen, skall valförrättare tillse att väljarna i
vallokalen eller i anslutning därtill har tillgång till blanketter förvalsedlar
och partimarkerade valsedlar för parti som är representerat i riksdagen.

I övrigt må här också hänvisas till vad som anförts under närmast
föregående avsnitt.

KU 1972:49

9. Skall tiden för poströstning och röstning hos utlandsmyndighet
förkortas?

(Motionerna 1972:1739 och 1972:1741, hemställan p. 2)

Lagtext: 10 kap. 1 § och 7 § andra stycket ValLF. Motiv: prop. s. 55 f.
(VTU), 68, 95, 128.

Departementschefen anför:

I fråga om poströstningsperioden inom landet föreslog VTU redan i
sitt år 1967 avgivna betänkande (SOU 1967:27, Förtidsröstning och
gemensamma tvådagarsval) en förkortning från 30 till 18 dagar. Detta
förslag återkom i både 1969 och 1971 års betänkanden. Vid samtliga
tillfällen godtogs förslaget av remissinstanserna. I 1971 års betänkande
har VTU — under hänvisning främst till de transportmöjligheter som
numera står till buds - också föreslagit att perioden för röstning hos
utlandsmyndighet skall förkortas så att den börjar tidigast adertonde
dagen före valdagen. I fråga om tiden för röstning på fartyg föreslås
däremot inte någon ändring. VTU menar att de förhållanden under vilka
fartygsröstningen sker är så speciella att en röstningsperiod om 45 dagar
är motiverad. Någon kritik mot vad VTU sålunda har föreslagit har inte
förekommit vid remissbehandlingen.

Även jag är beredd att godta VTU:s förslag i det nämnda hänseendet.
På postanstalt inom riket och hos utlandsmyndighet bör alltså också
enligt min mening röstningen inledas 18 dagar före valdagen medan
röstningen på fartyg liksom hittills bör bölja 45 dagar före valdagen.
Regler av denna innebörd har tagits in i förslaget till vallag.

I sammanhanget bör beaktas att i propositionen föreslås att röstkort
skall utsändas senast 30 dagar före valdagen eller, i nyvals- och
omvalssituationer, senast 20 dagar före valdagen (7 kap. 2 § ValLF).
Enligt nu gällande bestämmelser skall röstkort sändas ut senast 35 dagar
före valdagen, dvs. senast fem dagar före poströstningens början. I denna
del anför departementschefen (s. 128):

I och med att poströstningsperioden nu föreslås förkortad från 30 till
18 dagar bör den dag då röstkorten senast skall utsändas till de
röstberättigade kunna förläggas något närmare valdagen. Därvid bör man
emellertid ta hänsyn till att den omständigheten att någon inte erhåller
röstkort kan innebära att vederbörande felaktigt ej upptagits i röstlängd.
För-den möjlighet till rättelse i längden som tidigare har förordats (se 4
kap. 8 §) skall kunna utnyttjas i praktiken bör endast en mindre justering
göras. Den tidpunkt när röstkorten senast skall utsändas till väljarna bör
bestämmas till 30 dagar före valdagen när fråga är om ordinarie val till
riksdagen och val i hela landet av landstingsmän och kommunfullmäktige.
Vid annat val bör den senaste tidpunkten för röstkortens utsändande
bestämmas till 20 dagar före den bestämda valdagen. En sådan
förkortning är motiverad av hänsyn till intresset av att så snabbt som
möjligt efter det att beslut har fattats om ny- eller omval kunna
genomföra detta.

I motionen 1972: 1739 anförs:

Vallagen bör självfallet utformas så att människors möjlighet att rösta
underlättas. Sådana åtgärder kan gälla såväl öppethållartider i vallokal
som vallokalernas antal och geografiska belägenhet. Mycket väsentlig i
detta sammanhang är också frågan om under vilken period före valet som

KU 1972:49

röstning på post och beskickning kan ske. Länge har den bestämmelsen
gällt att sådan röstning godkänts 30 dagar före valdagen. Nu föreslås i
propositionen att denna tid skall minskas till 18 dagar. Departementschefen
stöder sig härvid på valtekniska utredningen, vilken i två
betänkanden av transporttekniska skäl förordat ändrade tider för
poströstningen.

Förbättrade och i tiden avkortade transporter kan omöjligt användas
som skäl för minskade möjligheter till förtidsröstning. Den valteknik som
aktualiserade transportproblemen skall ju inte användas. Försämrade
möjligheter för förtidsröstning kan icke accepteras. Tiden för kvalifikationsdatum
för röstlängd respektive lagstiftningen om distribution av
röstkort kan icke heller användas som argument för en direkt försämring
för väljarna. Vi anser därför att 30-dagarsgränsen för röstning på
postanstalt och hos utlandsmyndighet bör bibehållas.

I motionen 1972: 1741 anförs:

I vallagens 10 kap. upptas särskilda bestämmelser om röstning på
postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg. I 1 § anges att röstning
på postanstalt får ske från och med adertonde dagen före valdagen till
och med valdagen. Denna bestämmelse innebär en inskränkning i
förhållande till tidigare, då poströstning fick ske från och med trettionde
dagen före valdagen. Statsrådet anför inga speciella skäl för inskränkningen.
Enligt min mening har inga vägande skäl anförts för att begränsa
väljarnas möjligheter att rösta på posten. Det är väsentligt att inte
möjligheterna att avge sin röst i onödan begränsas. För t. ex. dem som
förlägger en utlandsresa till tiden omkring valdagen torde de nuvarande
bestämmelserna innebära större möjligheter att kunna utöva sin rösträtt.
Bestämmelsen bör således ändras så att röstning på postanstalt får ske
från och med trettionde dagen före valdagen till och med valdagen.
Denna ändring föranleder ett par konsekvensändringar i andra paragrafer
i lagen.

Motionen 1972: 1739 tar således sikte på såväl poströstning som
röstning hos utlandsmyndighet medan motionen 1972: 1741 avser enbart
poströstning.

10. Angående röstning genom valsedelsförsändelse

(Motionerna 1972: 1739, hemställan B, och 1972: 1741, hemställan p. 4)

Lagtext: 11 kap. ValLF. Motiv: prop. s. 131 f.

a) Äkta-makeröstning

Departementschefen. F. n. gäller att valsedelsförsändelse från äkta
make får lämnas på postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg
endast i samband med att den make som lämnar försändelse själv röstar
(74 § ValL och 39 § KVL). Det berättigade i en sådan bestämmelse har i
olika sammanhang satts i fråga. Bestämmelsen ger visserligen röstmottagaren
en möjlighet att kontrollera att den som avlämnar försändelsen
verkligen också är make till den som har anordnat denna. Mot en sådan
kontroliaspekt bör emellertid ställas att regeln kan göra det omöjligt för
äkta makar att utnyttja denna röstningsmöjlighet i de fall där bara den
ena av dem är röstberättigad. Det kan vidare på goda grunder antas att
regeln uppfattas som svårförståelig och vållar irritation bland väljarna.
Dessa senare synpunkter synes böra väga tyngre än kontrollsynpunkten.
Detta har föranlett att bestämmelsen har fått utgå.

KU 1972:49

b) Angående valsedelsförsändelse från sjuk
eller därmed jämställd väljare

Gällande ordning. F. n. gäller att valsedelsförsändelse från sjuk och
därmed jämställd väljare får lämnas endast i vallokal.

Bakgrund. Reglerna om dessa valsedelsförsändelser infördes 1965 efter
långvarigt utredningsarbete, vid vilket huvudsvårigheten varit att konstruera
ett från valsäkerhetssynpunkt godtagbart system. Möjlighet till
poströstning infördes inte, eftersom ombudets inställelse i vallokalen
ansågs innebära ett visst värde från kontrollsynpunkt framför röstavlämning
på postanstalt. Ett motionsyrkande därom avstyrktes av KU, som
bl. a. fann att erfarenheterna borde avvaktas, och avslogs av riksdagen
(KU 1965:40). Nya motioner har avstyrkts och avslagits 1967 och 1969
(KU 1967:37, 1969:12 och 1969:50). Därvid hänvisades till kommande
prövning av frågan av främst valtekniska utredningen.

Promemorian. I promemorian erinras om att det, när möjlighet
öppnades för sjuk och därmed jämställd väljare att rösta genom valsedelsförsändelse,
uttalades (KU 1965:40) att det, när erfarenheter av
systemet hade vunnits, borde prövas om inte dessa väljarkategoriers
röstning kunde underlättas genom att sådan valsedelsförsändelse fick
lämnas även på postanstalt. Det framhålls i promemorian att den nämnda
formen av röstning nu har använts vid tre val och att systemet på det hela
taget har fungerat väl. Även om röstningsformens betydelse har minskat
genom de ökade möjligheter till poströstning som numera införts, står
det enligt promemorian klart att den fyller en funktion. Mot denna
bakgrund och då några avgörande skäl enligt promemorian inte kan
anföras mot att tillåta att också sådan valsedelsförsändelse får lämnas på
postanstalt inom landet, förordas i promemorian att lagen kompletteras
med en bestämmelse om detta.

Remissyttrandena. Förslaget att valsedelsförsändelse från sjuk och
därmed jämställd väljare skall få avlämnas även på postanstalt inom
landet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Postverket fogar till sitt tillstyrkande den kommentaren att en konsekvens
av ändringen torde komma att bli att flertalet försändelser av detta
slag kommer att avlämnas på postanstalt, eftersom avlämning där kan ske
även före valdagen. Valnämnden i Stockholm, i vars yttrande kommunstyrelsen
instämt, betonar vikten av att postfunktionärerna får nödvändig
utbildning. En ledamot av kommunstyrelsen har reserverat sig och
avstyrkt förslaget.

Departementschefen. 1 likhet med de remissinstanser som yttrat sig i
denna fråga anser jag tiden nu inne att tillåta poströstning inom landet
även med valsedelsförsändelse från sjuk och därmed jämställd väljare.
Förevarande paragraf har utformats i enlighet härmed.

Motionen 1972: 1739 tar upp båda de ovan redovisade delfrågorna. I
motionen anförs:

I olika omgångar har lagstiftningen beträffande äktamake- respektive
ombudsröstning liberaliserats, vilket inneburit att röst proceduren förenk -

KU 1972:49

lats och att den individuella röstningen ökat. Naturligtvis måste man
sträva efter att i görligaste mån underlätta för den enskilde att avgiva sin
röst, men liberaliseringen i detta avseende får inte drivas så långt att
systemet missbrukas och utnyttjas för otillbörlig påverkan. Att dessa
farhågor inte är ogrundade har redan visat sig. Vid 1968 års val, då
ombudsröstning första gången prövades, förekom missbruk i sådan grad
att det i vissa fall ledde till åtal.

I propositionen föreslås ytterligare uppmjukning av bestämmelserna
genom att äktamakeröstning på postanstalt skall kunna ske utan att den
som lämnar rösten själv röstar och genom att sjuk och därmed jämställd
medges poströstning med valsedelsförsändelse. Vi kan nu godtaga
ändringsförslagen, bl. a. med hänsyn till vallagens provisoriska karaktär,
men vill med skärpa understryka att man vid valet 1973 på alla sätt
övervakar att ombudsröstningen inte missbrukas. Skulle det visa sig att
missbruk sker, anser vi att hela institutet med ombudsröstning bör
överses.

1 motionen 1972: 1741 anförs beträffande röstning med valsedelsförsändelse
från sjuk eller därmed jämställd:

1 vallagens 11 kap. upptas särskilda bestämmelser om röstning med
valsedelsförsändelse. I 4 § har intagits den bestämmelsen att valsedelsförsändelse
från sjuk och därmed jämställd får lämnas även på postanstalt
där röstning äger rum. För avlämnande av valsedelsförsändelse i vallokal
har utfärdats utförliga bestämmelser i syfte att garantera en noggrann
kontroll av att försändelsen anordnats på föreskrivet sätt etc. Motsvarande
bestämmelser finns inte vid avlämnande av valsedelsförsändelse på
postanstalt. Som postverket har framhållit torde en konsekvens av
ändringen komma att bli att flertalet försändelser av detta slag kommer
att avlämnas på postanstalt. Valnämnden i Stockholm, i vars yttrande
kommunstyrelsen instämt, betonar vikten av att postfunktionärerna får
nödvändig utbildning. Även om noggrannheten vid mottagandet av
valsedelsförsändelser skulle kunna åstadkommas genom utbildning av
postfunktionärer kommer tydligen regler motsvarande dem som gäller i
vallokal inte att utfärdas.

Det finns vidare anledning förmoda att alla postfunktionärer, som
kommer att få fungera som valförrättare om den föreslagna bestämmelsen
genomförs, inte kommer att nås av utbildningen. Om, som postverket
förmodat, bestämmelsen kommer att leda till en väsentlig ökning av
ombudsröstningen på posten, ökar enligt vår mening betänkligheterna
inför förslaget. Mottagande av valsedelsförsändelse erfordrar kunskaper
hos valsedelsmottagaren utöver dem som erfordras vid mottagande av
valsedlar från väljare, som själva avlämnar sin valsedel. Valsedelsförsändelser
från sjuk och därmed jämställd bör därför lämnas i vallokal där
speciella regler och för ändamålet särskilt avdelad personal finnes. De
nuvarande bestämmelserna har inte heller uteslutit någon från att rösta
genom ombud.

KU 1972:49

11. Skall besvärstiden beträffande val till landsting och kommunfullmäktige
förkortas?

(Motion 1972:1740, hemställan p. 4)

Lagtext: 15 kap. 3 § ValLF. Motiv: prop. s. 45, 140.

Besvär över val prövas av regeringsrätten. Besvärstiden är nu för val till
riksdagen liksom val av landstingsmän och kommunfullmäktige 10 dagar,
räknat från det valet avslutades (92 § ValL resp. 56 § KVL). Detta sker
vad gäller val till riksdagen genom kungörelse om valets utgång i Post- och
Inrikes tidningar och beträffande övriga val genom det kungörande av
valets utgång som äger rum vid sammanräkningsförrättningens slut genom
protokollets uppläsande (54 § KVL). Något kungörande i tidning av
dessa vals utgång är inte föreskrivet.

Departementschefen anför:

Besvärstiden vid riksdagsvalet har angetts till tio dagar, räknat från den
dag då kungörelse om valutgången tagits in i Post- och Inrikes tidningar
vilket innebär att någon ändring inte föreslås. I fråga om besvär över
landstings- och kommunfullmäktigval har tiden ansetts utan olägenhet
kunna förkortas och bestämts till tre dagar efter det resp. val avslutats.

Motionärerna gör gällande att den genom propositionen föreslagna
förkortningen av besvärstiden över val till landsting och kommunfullmäktige
från tio till tre dagar har sin grund i att en övergång i framtiden
eventuellt kommer att ske till att låta valutslaget få ett omedelbart
genomslag i kommunfullmäktiges och landstingets sammansättning. De
anför vidare:

Eftersom detta inte är aktuellt nu, anser vi att en förkortning av
besvärstiden kan anstå till dess att ett behov av detta föreligger. En så
kort besvärstid som tre dagar kan under inga förhållanden vara
acceptabel, om man menar att besvärsinstitutet skall ha en reell
betydelse. Besvärstiden bör därför även fortsättningsvis vara tio dagar
för samtliga val.

12. Kostnaderna för sammanräkningsförfarandet

(Motionen 1972: 1739, hemställan under B)

Lagtext: 8 kap. 15 § ValLF. Motiv: prop. s. 103 f., 108, 129, 156 f.
(RSV), 170 (RSV).

Genom propositionens förslag om ändringar i sammanräkningsförfarandet
kommer flera moment som tidigare ankommit på statliga organ —
länsstyrelserna — att i stället åvila de kommunala valnämnderna. I
propositionen upptas frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun. Departementschefen anför:

Av den redogörelse för RSV:s förslag som jag nyss lämnade framgår,
att det innebär att flera nya uppgifter läggs på valnämnderna. Enligt
förslaget får valnämnderna sålunda uppgiften att under tiden närmast
före valdagen och dagarna därefter organisera mottagandet och sorteringen
av poströsterna. Vidare ligger i förslaget bl. a. att det ankommer

KU 1972:49

på nämnderna att svara för transporter av poströster till vallokalerna samt
för granskning och räkning av poströster som inte har kunnat sändas ut
till vallokalerna. Ett genomförande av förslaget får sålunda den följden
att valnämnderna får en mer arbet skrä van de och betydelsefull funktion i
valarbetet än de hade vid 1970 års val samt att kommunernas
valkostnader ökar.

När det gäller valnämndernas verksamhet och kommunernas merkostnader,
vilka av RSV har beräknats till ca 700 000 kronor för hela landet,
vill jag erinra om att utvecklingen tidigare har inneburit att åtskilliga
uppgifter har förts över från valnämnderna och kommunerna till statliga
myndigheter. Före 1970 års val svarade sålunda nämnderna för bl. a.
röstlängdsförfarandet samt upprättandet och utsändandet av röstkort.
Med hänsyn härtill är det enligt min mening inte oskäligt att kommunerna
nu belastas med den, utslagen på samtliga kommuner, tämligen
obetydliga merkostnad som förslaget enligt RSV:s beräkning innebär för
dem. Någon anledning att betvivla att valnämnderna kan anförtros de
relativt kvalificerade uppgifter av organisatorisk art som enligt förslaget
läggs på dem finner jag inte föreligga.

Slutligen vill jag här ytterligare något beröra frågan om de kostnader
som ett genomförande av den här förordade ordningen för behandling av
poströster och utnyttjande av maskinella hjälpmedel kan antas föra med
sig. Som framgår av den till RSV:s skrivelse fogade sammanställningen av
valkostnader (bilaga 5) kan statsverkets kostnad för 1970 års gemensamma
val såvitt gäller valmaterial (valsedlar och kuvert), transport av
poströster och sammanräkning beräknas ha uppgått till ca 7 040 000 kr.
Vidare framgår att statsverkets kostnader i dessa hänseenden för 1973 års
val med tillämpning av den föreslagna ordningen kan beräknas till ca 6,5
milj. kr., medan kostnadsökningen för dessa val för kommunernas del —
som nyss har nämnts — kan beräknas bli sammanlagt ca 700 000 kr. I
fråga om hanteringen av poströster och länsstyrelsernas sammanräkning
gäller enligt RSV 5 beräkningar, mot vilka jag inte finner anledning till
erinran, att kostnaderna vid 1970 års val kan beräknas ha uppgått till
sammanlagt ca 2,3 milj. kr. medan motsvarande kostnader för 1973 års
val beräknas bli ca 3,3 milj. kr. Den kostnadsökning på ca 1 milj. kr. som
den förordade ordningen sålunda kan beräknas föra med sig för
statsverket och kommunerna finner jag böra accepteras med hänsyn till
de fördelar som ordningen medför.

Motionärerna anför:

Kostnaderna för den nu föreslagna sammanräkningen av röster och
poströster kommer väsentligen att åvila kommunerna. Vi menar att
kostnadsberäkningarna för i första hand valnämnderna i kommunerna
gjorts alltför optimistiska och befarar att de reella kostnaderna väsentligt
kommer att överstiga beräkningarna. Skulle våra farhågor visa sig
berättigade bör en omprövning av kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun ske.

13. Skall suppleantsystemet för kommunfullmäktige vara obligatoriskt
eller fakultativt?

(Motionerna 1972: 1737, motiveringen, 1972: 1739, hemställan under
A 2 och 3)

Motiv: prop. s. 73, 74, 77, 78, 109.

KU 1972:49

Genom statsmakternas beslut 1969 (prop. 1969: 129, KU 1969:44,
45 och 49, rskr 405—407) ändrades med verkan fr. o. m. den 1 januari
1971 kommunallagen, kommunallagen för Stockholm och lagen om
församlingsstyrelse, så att fullmäktige fick besluta att det skulle finnas
suppleanter för fullmäktige.

Vid riksdagsbehandlingen yrkades i flera motioner (fp, c, m) att
suppleantsystemet skulle vara obligatoriskt. Motionerna avstyrktes av
konstitutionsutskottet (KU 1969: 44 s. 8) med följande motivering:

Utskottet vill erinra om att det vid frågans tidigare behandling
framkom delade meningar, om suppleanter alls borde införas. Enligt
utskottets mening föreligger inte tillräckliga skäl för att, med avvikelse
från propositionens förslag, gå så långt som till att införa ett obligatoriskt
suppleantsystem. Som departementschefen påpekat kan intresset att få
flera förtroendemän i kommunerna i vissa fall tillgodoses enbart genom
att öka fullmäktiges antal. Över huvud synes skilda förhållanden i olika
kommuner leda till att lämpligheten att införa ett suppleantsystem för
den egna kommunens del bedöms mycket olika. Om alla de fortfarande
bestående mindre kommunerna måste införa ett suppleantsystern, skulle
detta också säkerligen i många fall leda till praktiska svårigheter av skilda
slag. Utskottet finner sig sålunda böra avstyrka motionerna och tillstyrka
propositionen i denna del.

Nio ledamöter (4 fp, 3 c, 2 m) reserverade sig till förmån för ett
obligatoriskt suppleantsystem och anförde:

Utskottet finner starka skäl tala för att suppleantsystemet bör vara
obligatoriskt. En sådan ordning gäller i fråga om suppleanter för
landstingsman liksom beträffande alla kommunala styrelser och nämnder.
Det är svårt att motivera en avvikelse beträffande fullmäktige. Att
suppleanter finns i vissa kommuner men inte i andra kan inte vara
tillfredsställande. Den allmänna synpunkten, att kommunerna bör ges
största möjliga handlingsfrihet, är inte tillämplig i denna fråga. Detta
framgår redan av att suppleantsystemet är obligatoriskt i alla andra fall
där det förekommer. Motiveringen för att det införs är också väsentligen,
att det breddar och stärker den kommunala demokratin samt ökar de
kommunala församlingarnas funktionsduglighet. Med hänsyn härtill bör
någon valfrihet inte föreligga, sedan man väl fattat principbeslutet och
infört bestämmelser om fullmäktigesuppleanter i KL. Utskottet finner
sålunda anledning att, med avvikelse från propositionen och bifall till
motionerna 5), 6) och 7) i denna del, förorda att suppleanter
obligatoriskt skall utses för fullmäktige.

Riksdagen följde utskottet.

Utredningen om den kommunala demokratin (C 1970: 29) har enligt
sina direktiv att kartlägga erfarenheterna av det primärkommunala
suppleantsystemet och överväga behovet av ändringar. Ett första betänkande
i denna fråga (Ds C 1971:4) har framlagts av utredningen. Detta
avser endast frågan om antalet suppleanter i kommunerna. Enligt
utredningens mening är det ännu för tidigt att göra en mera allsidig
bedömning av systemets allmänna verkningar. En sådan bedömning bör
enligt utredningen anstå till dess något längre tid gått av innevarande
valperiod som är den första under vilken institutet fungerar. Av samma

2 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 49

KU 1972:49

skäl ingick inte utredningen i sin första utredningsetapp närmare på
frågan om suppleantsystemets fakultativa karaktär bör överges och en
övergång ske till ett obligatoriskt suppleantsystem. Utredningen anförde
emellertid att enligt utredningens mening talade principiella skäl för ett
enhetligt system beträffande fullmäktigesuppleanterna. Någon ändring av
den gällande ordningen i detta hänseende föreslogs dock inte.

Två ledamöter i utredningen (herrar Boo och Elmstedt) uttalade i en
reservation till utredningens delbetänkande att starka principiella skäl
enligt deras mening talade för ett enhetligt system beträffande fullmäktigesuppleanter.
Eftersom utredningen avsåg att senare i sitt arbete
återkomma med en mera allsidig bedömning av suppleantsystemet
framställde de inte något särskilt yrkande i saken.

En ledamot i utredningen (herr Åstrand) framhöll i ett särskilt
yttrande att utredningen enligt hans mening borde ha förordat ett
enhetligt och obligatoriskt suppleantsystem i landets kommuner.

Departementschefen konstaterar i propositionen att utredningen om
den kommunala demokratin inte gått närmare in på bl. a. frågan om
suppleantsystemets fakultativa karaktär bör bibehållas eller om man bör
gå in för ett obligatoriskt suppleantsystem. Han finner det riktigt att
utredningen koncentrerat sig på frågan om att minska antalet suppleanter
och avstått från att nu ta upp suppleantfrågan i hela dess vidd. Någon
ändring beträffande suppleantsystemets fakultativa karaktär föreslås inte
i propositionen.

I motionen 1972: 1737 anförs utan anknytning till något yrkande:

Vår principiella inställning att suppleantsystemet skall finnas i alla
kommuner står vi fortfarande fast vid men accepterar att ett beslut
därom får anstå till dess att pågående utredningsarbete slutförts.

I motionen 1972: 1739 hävdar motionärerna att departementschefen
bort föreslå ett obligatoriskt ersättarsystem. De anför vidare:

Från kommunaldemokratiska utgångspunkter är det icke lämpligt med
en ordning som innebär att vissa kommuner inrättar suppleantsystem,
andra inte. Kraven på vidgad representation och ökad kontinuitet är
rimligen lika stora i alla kommuner. Mot denna bakgrund förordar vi att
lagen utformas så att suppleantsystemet blir obligatoriskt.

14. Antalet suppleanter

(Motionen 1972: 1737, hemställan p. 1)

Lagtext: förslaget till lag om ändring i kommunallagen (1953:753) 5 a §,
förslaget till lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

5 §•

Motiv: prop. s. 73—81, 108 —110, 143.

I propositionen framläggs förslag till lagändringar i syfte att begränsa
antalet suppleanter. Förslaget bygger på vad utredningen om den
kommunala demokratin förordat i betänkandet (DsC 1971:4) Nya
bestämmelser för utseende av suppleanter för kommunfullmäktige.
Utredningen stannade för en lösning som i sina huvuddrag innebär att det

KU 1972:49

antal suppleanter som skall utses för varje parti skall motsvara en av
fullmäktige bestämd kvotdel, som dock inte får överstiga hälften av det
antal ordinarie fullmäktigeplatser som partiet fått i kommunen eller, om
kommunen är indelad i valkretsar, i valkretsen. För varje i fullmäktige
representerat parti skall dock alltid utses minst en suppleant. Systemet är
inte listtroget.

Inom utredningen hade diskuterats frågan om att i lag föreskriva hur
stor andel av antalet mandat för varje parti som skall utses som
suppleanter eller att begränsa kommunernas frihet att bestämma antalet
suppleanter enbart genom att fixera en övre gräns för den kvotdel av
antalet fullmäktige, som får utses som suppleanter.

Utredningen ansåg att vissa skäl talade för en hälftenregel, som
innebär att antalet suppleanter i de kommuner som infört suppleantsystemet
genomgående skall uppgå till hälften av det antal ordinarie platser
som varje parti erhållit i kommunen eller i valkretsen för valkretsindelade
kommuner. I denna del anförde utredningen vidare:

I diskussionerna i samband med införandet av det nuvarande
suppleantsystemet ansågs sålunda hälftenprincipen skapa tillräckliga
garantier för att antalet suppleanter skulle kunna vara så stort att även
vid förfall för flera ledamöter ur samma parti ersättare för dessa skall
finnas, samtidigt som man skulle kunna tillgodose önskemålet att knyta
ett större antal medborgare till det kommunala arbetet.

Att antalet suppleanter är hälften så stort som antalet fullmäktige har
vidare ansetts vara en rimlig nivå för att skapa garantier för att ersättarna
skall få den vana och förtrogenhet med det kommunala arbetet som anses
vara en förutsättning för att de skall kunna göra en meningsfull insats.

En fördel med en obligatorisk hälftenregel är också att politiska
meningsmotsättningar rörande begränsningen av antalet suppleanter kan
undvikas i kommunerna.

Även om sålunda skäl talar för ett enhetligt suppleantsystem i
kommunerna också beträffande suppleanternas andel av antalet fullmäktige,
bör enligt utredningens mening också denna fråga bedömas i ett
vidare sammanhang. Då kommunerna f. n. har rätt att inte endast
bestämma antalet fullmäktige utan även avgöra om suppleanter över
huvud taget skall finnas för fullmäktige, är det enligt utredningens
mening konsekvent att låta kommunerna själva avgöra även i vilken
utsträckning antalet suppleanter skall begränsas.

Utredningen är också medveten om att bedömningarna beträffande
begränsningen av antalet suppleanter kan variera mellan olika kommuner.
Sålunda avstod vissa kommuner från att införa suppleanter enligt det i
1970 års val tillämpade systemet, då man ansåg att antalet suppleanter
inte i tillräcklig grad begränsats. I samband med riksdagsbehandlingen av
den aktuella propositionen år 1969 om införande av suppleanter för
fullmäktige framfördes förslag om en ytterligare begränsning av antalet
suppleanter.

Utredningen har mot denna bakgrund stannat för att inte föreslå
annan begränsning för kommunerna än att antalet suppleanter skall få
uppgå till i princip högst hälften av det antal ordinarie platser i
fullmäktige, som varje parti erhållit.

I en reservation föreslog ledamöterna Boo och Elmstedt att antalet
suppleanter obligatoriskt skall utgöra hälften av resp. partis mandatantal i

KU 1972:49

fullmäktige. De uttalade därvid ”att kommunaldemokratiska skäl talar
för ett helt enhetligt suppleantsystem i de kommuner, som valt att införa
suppleanter för fullmäktige. Därigenom kan man undvika politiska
motsättningar i kommunerna kring sättet att begränsa antalet suppleanter”.

Departementschefen anför:

Liksom flertalet remissinstanser finner jag det vara uttryck för en
riktig princip att suppleantsystemet får en sådan utformning att partierna
får suppleanter i proportion till sin styrka i fullmäktige. Även i övrigt
anser jag att utredningen kommit fram till ett suppleantsystem som
bättre än det nuvarande tillgodoser de krav och önskemål som bör ställas
på ett sådant system. Jag förordar därför att det primärkommunala
suppleantsystemet utformas i överensstämmelse med utredningens förslag.
Tilläggas bör att systemets kontruktion är sådan att det lätt låter sig
anpassas till ett annat valsystem, om det skulle bli aktuellt att införa ett
sådant.

Motionären anför:

Jag ställer mig bakom förslaget att antalet suppleanter skall utgöra en
viss kvotdel av det antal mandat varje parti erhållit i kommunen eller, i
valkretsindelade kommuner, i valkretsen. Jag anser det också vara riktigt
med en minimiregel, som innebär att vaije i fullmäktige representerat
parti skall tillförsäkras minst en suppleantplats.

Däremot kan jag inte se någon fördel med ett system där varje
kommun för sig avgör antalet suppleanter inom ramen för kvotmetoden.
Tvärtom är en enhetlighet i detta avseende inom alla kommuner som
beslutat införa suppleantsystem att föredra. Därigenom kan man undvika
politiska motsättningar i kommunerna kring sättet att begränsa suppleanternas
antal.

Jag föreslår därför att antalet suppleanter i de kommuner som har
suppleanter för fullmäktige skall utgöra hälften av det antal fullmäktige
som varje parti erhållit i kommunen eller, i valkretsindelade kommuner, i
valkretsen.

Vad i övrigt gäller reglerna för utseende av suppleanter för fullmäktige,
föreslår jag att det föreliggande förslaget genomföres.

15. Skall folkmängden eller antalet röstberättigade vara avgörande för
mandatberäkningen vid val till landsting och kommunfullmäktige?

(Motionen 1972:72).

Lagtext: 3 § förslaget till lag om antalet landstingsmän och valkretsindelningen
i Stockholms läns landstingskommun för valperioden
1974—1976. Motiv: prop. s. 143.

Motionen syftar främst till ändringar av 9 § kommunallagen
(1953:753), 9 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm samt 10 §
landstingslagen (1954: 319).

Enligt gällande regler skall vid kommunala val antalet mandat per
valkrets ställas i relation till den mantalsskrivna befolkningen i kretsen
och inte som gäller vid riksdagsval till antalet röstberättigade i kretsen.
Vallagsförslaget innebar ingen ändring härvidlag.

KU 1972:49

Departementschefen anför:

I avbidan på ett slutligt ställningstagande i frågan om valsystemet vid
bl. a. de primärkommunala valen bör enligt min mening endast sådana
ändringar i de nuvarande kommunallagsbestämmelserna göras som är
oundgängligen nödvändiga.

Motionärerna anför:

Olika regler gäller för närvarande för beräkning av antalet mandat per
valkrets vid val till riksdagen och vid val till landsting och kommunfullmäktige.
Enligt lagen om val till riksdagen § 30 skall antalet fasta mandat
per valkrets ställas i relation till antalet röstberättigade i kretsen. Enligt
kommunallagen § 9 och landstingslagen § 10 skall däremot antalet
mandat per kommunvalkrets respektive landstingsvalkrets ställas i relation
till den mantalsskrivna befolkningen i kretsen.

Det är inte betydelselöst vilken beräkningsregel som här används. Om
man ställer antalet mandat i förhållande till den mantalsskrivna folkmängden,
kommer även icke-röstberättigade — t. ex. minderåriga — att
påverka mandatantalet. I en valkrets med distinkt skilda områden av
äldre och yngre befolkning kan beräkningsregeln bli av ganska stor
betydelse genom att antalet röstberättigade per mandat blir högre i
områden med relativt fler äldre människor än i områden med relativt fler
yngre människor.

Detta är enligt vår mening icke tillfredsställande. Kommunallagen och
landstingslagen bör därför ändras så att beräkningen av antalet mandat
per krets skall grundas på relationen till den röstberättigade befolkningen.
Den exakta lagtexten bör utformas av utskottet.

Förslag i denna riktning har under år 1971 framlagts av kommunalvalskommittén.
Kommitténs förslag bör bli föremål för ett positivt beslut så
att det kan ligga till grund för valkretsindelningen för 1973 års val.

Frågans tidigare behandling

I sitt betänkande med anledning av en motion till 1971 års riksdag
med samma syfte som den förevarande redogjorde utskottet (KU 1971:
60) för gällande bestämmelser för såväl kommunala val som riksdagsval. 1
denna del hänvisas till betänkandet. Utskottet anförde för egen del
följande.

Sedan motionen väcktes har kommunalvalskommittén avlämnat sitt
förslag till ändrat valsystem vid landstingsval och primärkommunala val. I
fråga om mandatberäkningen innebär detta att den fördelningsprincip
som statsmakterna fastställt för riksdagsvalen skall tillämpas också vid val
till landsting och kommunfullmäktige. Även vid dessa val skall mandaten
sålunda enligt förslaget fördelas mellan valkretsarna i proportion till
antalet röstberättigade invånare.

Kommunalvalskommitténs förslag tillgodoser de i motionen framställda
önskemålen.

I detta läge finner utskottet det inte vara erforderligt med ytterligare
initiativ från riksdagens sida.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till författningsreform
(1968:27) hemställdes i ett motionspar (s, c, fp, m) att

KU 1972:49

folkmängden alltjämt skulle vara mandatberäkningsgrund och inte antalet
röstberättigade. Utskottet (KU 1968: 20 s. 25) uttalade i denna del bl. a.:

Det teoretiskt ideala vore att fördela mandaten i efterhand på
grundval av antalet röstande. Eftersom samma antal röster skall ge samma
antal mandat, skulle felkällorna då bli minst. Det sammanlagda röstantalet
i varje valkrets skulle besätta precis så många mandat som dessa röster
skall ge vid riksproportionalitet. Får de besätta fler, uppkommer redan
från början en överrepresentation inom valkretsen; får de besätta färre,
uppkommer en underrepresentation. Den fördelningsgrund som ligger
närmast detta teoretiskt bästa alternativ är antalet röstberättigade,
eftersom detta står i en direkt relation till antalet röstande. Det
varierande valdeltagandet tillkommer som felkälla, men om man bortser
från detta nås samma resultat som om man utgår från antalet röstande.
Lägger man i stället folkmängden till grund för mandatfördelningen,
införs ännu en felkälla, nämligen de inte röstberättigade, barn och
utlänningar m. fl. Redan på förhand tillskapar man då överrepresentation
i valkretsar med många ej röstberättigade och underrepresentation i
valkretsar med få ej röstberättigade. Behovet av tilläggsmandat måste i
sådant fall beräknas högre än om man utgår från antalet röstberättigade.
Skillnaden blir visserligen inte avsevärd och inryms enligt utskottets
bedömning i och för sig väl inom ramen för de föreslagna 40
utjämningsmandaten. Då det emellertid är mest logiskt med hänsyn till
systemets principer att bygga på antalet röstberättigade som mandatfördelningsgrund
tillstyrker utskottet propositionen och avstyrker motionerna.

Förslag av kommunalvalskommittén

Den år 1967 tillsatta kommunalvalskommittén slutförde i december
1970 sitt uppdrag genom betänkandet Kommunala val (SOU 1971:4).
Häri förordas att ett nytt valsystem införs för landstings- och kommunfullmäktigvalen
i huvudsak i överensstämmelse med valsystemet för
riksdagsvalen. Bl. a. föreslår kommittén en omarbetning av 10-12 §§
landstingslagen samt 9 § kommunallagen och kommunallagen för Stockholm.

Beträffande landstingsmandaten (s. 36) uttalar kommittén att en
företagen utredning rörande hur landstingsmandaten fördelar sig på
valkretsar enligt olika beräkningsgrunder kan utläsas att en fördelningsprincip
som bygger på antalet röstberättigade mandatmässigt gynnar
valkretsar, där befolkningen har en högre genomsnittsålder på bekostnad
av t. ex. expanderande valkretsar med stora barnkullar och valkretsar
med stort inslag av utländska medborgare. Utan att ta ställning till vilken
av fördelningsprinciperna som i och för sig är lämpligast, anser
kommittén det naturligt, att den fördelningsprincip som statsmakterna
accepterat för riksdagsvalen slår igenom för landstingsvalens del. Kommittén
föreslår alltså att landstingsmandaten i princip skall fördelas
mellan valkretsarna i proportion till antalet röstberättigade invånare.

Beträffande kommunalval anför kommittén (s. 49) att redan av
hänsyn till intresset av enhetliga regler bör antalet röstberättigade vara
bestämmande för hur många fullmäktige som minst skall utses i de olika

KU 1972:49

kommunerna resp. för hur fullmäktigemandaten skall fördelas på
valkretsarna.

Kommitténs förslag innebär vidare bl. a. att samma spärregler mot
förekomsten av småpartier som gäller i riksdagsvalen skulle införas för de
kommunala valen.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag ställde sig åtskilliga
remissinstanser tveksamma eller direkt avvisande till den föreslagna
småpartispärren. Företrädare för de politiska partierna har därefter enats
om att frågan om en generell spärr mot småpartier inte bör prövas innan
man närmare fått diskutera vilka konsekvenser för den kommunala
demokratin en sådan spärr skulle få.

Kungl. Majit har mot denna bakgrund (prop. s. 87) inte ansett sig böra
föreslå någon ändring till 1973 års val av valsystemet för de kommunala
valen. Den 21 april 1972 har Kungl. Majit uppdragit åt utredningen (C
1970:29) om den kommunala demokratin att göra en översyn av
småpartiernas roll i det kommunalpolitiska systemet. Syftet med
översynen skall vara att närmare belysa de principiella aspekterna på
minoritetsgruppers representation i en funktionsduglig kommunal demokratis
beslutande organ. Avsikten är att utredningens undersökningar
skall kunna läggas till grund för ett slutligt ställningstagande i god tid före
1976 års val till frågan om valsystemet vid de kommunala valen. I
avbidan på de förslag som utredningen kan komma att lägga fram har ett
ställningstagande till kommunalvalskommitténs förslag i övrigt ansetts
böra anstå (prop. s. 87).

Särskilt om tidpunkten för valkretsindelningen

I 9 § femte stycket kommunallagen stadgas, att beslut om indelning i
valkretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det
kalenderår under vilket beslutet skall tillämpas. Motsvarande bestämmelse
återfinns i 9 § kommunallagen för Stockholm. Valkretsindelningen
beslutas av länsstyrelsen (9 § fjärde stycket båda lagarna).

Enligt 13 § landstingslagen bestämmer landstinget indelningen i
valkretsar för landstingsvalet. Beslutet skall underställas Kungl. Majits
prövning. Vid jämkning av valkretsindelningen skall landstinget enligt
14 § landstingslagen med vissa undantag verkställa jämkningen vid
landstingsmöte före oktober månads utgång året innan val av landstingsman
nästa gång äger rum eller, där Kungl. Majit så förordar, före maj
månads utgång det år valet förrättas.

Utskottet

1970 genomfördes för första gången samtidiga val till riksdagen och
till landsting och kommunfullmäktige. Det valförfarande som därvid
tillämpades fungerade i stort sett tillfredsställande. Vissa svårigheter
uppkom dock vid sammanräkningen.

KU 1972:49

Genom propositionen framläggs nu ett förslag till en ny vallag som är
gemensam för riksdagsval, landstingsval och kommunfullmäktigval. De
sakliga nyheterna i propositionens förslag är emellertid relativt begränsade.
Väsentligen fasthålles sålunda vid det valförfarande som tillämpades
vid 1970 års samtidiga val. Någon övergång till maskinell valteknik
föreslås inte nu. Nyheterna avser bl. a. behandlingen av poströsterna och
sammanräkningsförfarandet. Syftet är att förenkla och effektivisera detta
förfarande samt att göra det möjligt att få ett preliminärt valresultat som
är tillförlitligare än tidigare. I övrigt omfattar nyheterna bl. a. tiden för
poströstning och röstning hos utlandsmyndighet, röstlängdsförfarandet,
registrering av partibeteckning och suppleantsystemet vid val till kommunfullmäktige.
1 det föregående har redogjorts för propositionens
huvudsakliga innehåll i ett särskilt avsnitt, till vilket utskottet i detta
sammanhang vill hänvisa.

Förslaget till vallag bygger på ett långvarigt förberedelsearbete. Ett
första förslag framlades sålunda redan 1969 av 1965 års valtekniska
utredning. Detta förslag har därefter efter remissbehandling översetts och
bearbetats i flera omgångar. Bl. a. har företrädare för de politiska
partierna beretts tillfälle att under arbetet med propositionen framföra
synpunkter.

Under förarbetena till den nu framlagda vallagen stod frågan om
övergång till ett maskinellt röstnings- och sammanräkningsförfarande i
hög grad i centrum. I propositionen uttalar departementschefen att han
bedömt det som olämpligt att nu gå över till den av valtekniska
utredningen föreslagna maskinella tekniken. Han betonar dock därvid att
den tekniska utvecklingen kan föra med sig att frågan får tas upp på nytt.
Vidare uttalar sig departementschefen till förmån för att tekniska
hjälpmedel används för begränsade delar av valförfarandet, främst vad
gäller mandatfördelningen mellan och inom partierna. De avgörande
momenten i valförfarandet skall emellertid även i fortsättningen vara helt
manuella och någon inskränkning i hittillsvarande kontrollmöjligheter är
det inte fråga om.

Utskottet har inte funnit skäl till erinran mot vad departementschefen
sålunda uttalat. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang uttala att
utskottet förutsätter att en övergång till maskinell valteknik inte kommer
till stånd utan att riksdagen dessförinnan blivit hörd och lämnat sitt
samtycke.

Enligt utskottets mening är det en väsentlig fördel att de tidigare på
flera olika författningar splittrade bestämmelserna om valförfarandet nu
sammanförs i en gemensam lag. Bestämmelserna i vallagsförslaget har
också genomgående en lättillgängligare språklig utformning än de
nuvarande reglerna. Även detta är en betydande fördel. Lagförslagets
allmänna uppbyggnad och regelstoffets fördelning på de olika kapitlen
föranleder ingen erinran från utskottets sida. Även i övrigt har utskottet
funnit sig kunna i flertalet ämnen lämna propositionens förslag utan
erinran.

I det följande tar utskottet upp vissa frågor som aktualiserats i

KU 1972:49

motioner eller som utskottet eljest vid sin granskning funnit böra särskilt
omnämnas. Därvid följer utskottet i huvudsak vallagsförslagets uppställning.

Begreppet central valmyndighet infördes 1968 i vallagstiftningen. Till
central valmyndighet utsåg Kungl. Majit 1969 centrala folkbokföringsoch
uppbördsnämnden. Vid riksskatteverkets inrättande 1971 fick detta
verk överta uppgiften som central valmyndighet. Riksskatteverket har
lekmannastyrelse med inslag av bl. a. riksdagsledamöter och fackliga
representanter. De frågor som ankommer på verket som central valmyndighet
avgörs regelmässigt av styrelsen. Samråd äger normalt dessförinnan
rum med företrädare för de politiska partierna.

I propositionen föreslås ingen ändring i gällande ordning att Kungl.
Majit bestämmer vilken myndighet som skall vara central valmyndighet. I
1 kap. 2 § andra stycket vallagsförslaget har intagits ett stadgande enligt
vilket centrala valmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som
behövs för tillämpningen av lagen. Departementschefen framhåller att
vallagsförslaget i likhet med gällande vallagar reglerar förfarandet i detalj
och att området för den centrala valmyndighetens rätt att meddela
föreskrifter därför begränsas till frågor av rent teknisk natur.

I motionen 1972:1738 begärs att vallagen skall kompletteras med en
föreskrift enligt vilken en parlamentariskt sammansatt nämnd skall
knytas till den centrala valmyndigheten. Detta motiveras bl. a. med
vikten av att de i riksdagen företrädda politiska partierna får en nära
insyn i den centrala valmyndighetens arbete. Vidare framhålls att det inte
är säkerställt att förvaltningsmyndighet som har lekmannastyrelse utses
till central valmyndighet.

Inom utskottet har därjämte framställts förslag om att stadgandet om
centrala valmyndigheten i 1 kap. 2 § vallagsförslaget skall utsäga att
riksskatteverket är central valmyndighet. Enligt detta förslag bör således
inte längre stadgas att Kungl. Majit bestämmer vilken myndighet som
skall vara central valmyndighet.

Utskottet delar motionärens uppfattning att den centrala valmyndigheten
bör arbeta i nära kontakt med de politiska partierna. Detta är
också väl tillgodosett enligt nuvarande ordning. Att för ändamålet
obligatoriskt knyta ett särskilt organ till centrala valmyndigheten kan
emellertid försena beslutsprocessen och leda till kompetenskonflikter.

Som utskottet framhållit i sitt betänkande KU 1972:12 har utvecklingen
inneburit att lekmannastyrelser införts i allt flera centrala
ämbetsverk och andra statsorgan.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till vikten och arten av de
funktioner som ankommer på den centrala valmyndigheten anser sig
utskottet kunna förutsätta att Kungl. Maj.t till central valmyndighet
kommer att utse endast myndighet som har en brett sammansatt
lekmannastyrelse. Utskottet finner därför inte tillräckliga skäl föreligga
att tillstyrka yrkandet i motionen 1972:1738. Inte heller i övrigt finner
utskottet skäl att i denna del frångå propositionens förslag.

KU 1972:49

Motionen 1972:1725 avser att valen inte skall hållas på en söndag eller
att de skall förrättas på två dagar. Motsvarande yrkande avslogs 1969 av
riksdagen på utskottets hemställan. Utskottet hänvisade därvid bl. a. till
valtekniska utredningens överväganden. Utskottet finner inte anledning
att nu inta en annan ståndpunkt i denna del än tidigare och avstyrker
sålunda förevarande motion.

Genom lagändringar år 1967 fick vissa utomlands bosatta medborgare
möjlighet att utöva rösträtt i val till riksdagen. Bestämmelserna, som
tillämpades första gången vid 1968 års val, innebär att utlandssvenskar
som varit kyrkobokförda i riket någon gång under de senaste fem åren
efter ansökan kan bli upptagna i den särskilda röstlängden. Motioner i
syfte att vidga utlandssvenskarnas rösträtt har vid ett flertal tillfällen
behandlats av riksdagen. Sedan riksdagen i skrivelse den 25 februari 1970
gett Kungl. Maj:t till känna vad utskottet (KU 1970:10) anfört om en
förutsättningslös prövning av möjligheterna att vidga den krets av
utlandssvenskar som kan deltaga i val till riksdagen, har skrivelsen
överlämnats av Kungl. Maj:t till valtekniska utredningen.

Frågan om att vidga utlandssvenskarnas rösträtt tas upp i motionerna
1972:802 och 1972:1737. Enligt den förstnämnda motionen bör alla
utlandssvenskar som någon gång varit kyrkobokförda i Sverige och i
övrigt uppfyller villkoren för rösträtt tillerkännas sådan rätt. Enligt den
sistnämnda motionen begärs som en temporär åtgärd i avvaktan på
fortsatt utredning att villkoren för utlandssvenskarnas rösträtt bibehålls
med det undantaget att kravet på kyrkobokföring i Sverige får avse en till
tio år utsträckt tidsperiod.

Som framgår av den ovan i ärendet lämnade redogörelsen har Kungl.
Maj:t nyligen beslutat att valtekniska utredningens uppdrag i fortsättningen
begränsas till att avse frågan om vidgad rätt för utlandssvenskar
att deltaga i val till riksdagen. Med hänvisning till utredningens pågående
arbete i denna del, som enligt riksdagens tidigare uttalade önskemål
avser en förutsättningslös prövning av frågan, biträder utskottet propositionens
förslag att i den nya vallagen intaga de nuvarande reglerna med
endast smärre ändringar av i huvudsak redaktionell natur. Utskottet
avstyrker sålunda de båda i ämnet väckta motionerna.

I propositionen föreslås att statsverket under vissa förutsättningar
skall svara för kostnaderna för valsedlar till parti till ett antal som
motsvarar fyra gånger antalet röstberättigade. Detta innebär en sänkning
— från fem till fyra gånger antalet röstberättigade — i förhållande till
nuvarande regler.

I motionerna 1972:1740 och 1972:1741 begärs att den kostnadsfria
kvoten för valsedlar i fortsättningen liksom i tidigare val skall uppgå till
fem gånger antalet röstberättigade. Det hävdas i motionerna, att skälet
för sänkningen undanröjts genom att en övergång till hålkortsvalsedlar
inte blir aktuell vid 1973 års val. Vidare framhålls att partiernas behov
av valsedlar med kandidatnamn inte minskar genom att statsverket vid

KU 1972:49

1973 års val kommer att tillhandahålla väljarna valsedlar son innehåller
parti- och valbeteckning i tryck men som i övrigt är blanka.

Utskottet finner på de i motionerna anförda skälen att den nuvarande
kostnadsfria kvoten valsedlar, motsvarande fem gånger antalet röstberättigade,
bör bibehållas. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionerna
1972:1740 och 1972:1741 i dessa delar. Utskottets förslag innebär
ändringar i 6 kap. 5 och 6 §§ i vallagsförslaget.

Enligt gällande regler skall valsedlar kostnadsfritt tillhandahållas parti
som är eller genom det förestående valet blir representerat i den
församling valet avser. Departementschefen anför i föreliggande proposition,
att kraven för att erhålla kostnadsfria valsedlar i riksdagsval bör
överensstämma med kraven för att erhålla statligt partistöd. I avvaktan på
att partistödutredningens förslag att partistöd skall utgå till parti vars
röstandel överstiger 2,5 procent av rösterna genomförts, förklarar sig
departementschefen emellertid anse att nu gällande regler bör bibehållas.

I motionerna 1972:1740 och 1972:1742 begärs, att kraven för att
erhålla kostnadsfria valsedlar skall sänkas.

I motionen 1972:1740 hänvisas till nyssnämnda uttalande av departementschefen.
Motionärerna gör gällande, att rätten till kostnadsfria
valsedlar i riksdagsval redan nu bör knytas till de väntade reglerna om
partistöd.

I motionen 1972:1742 föreslås, att kostnadsfria valsedlar, valsedelstryck
samt inner- och ytterkuvert skall tillhandahållas varje parti som
låtit inregistrera sig för valet. Som skäl för sin ståndpunkt anför
motionären, att lika behandling av alla registrerade partier måste anses
som en grundläggande demokratifråga.

Proposition med förslag till lag om statligt stöd till partier har numera
avlåtits till riksdagen. I vad avser kraven för att få statligt partistöd
ansluter sig propositionen till partistödutredningens förslag. Kungl. Maj:t
har vidare fattat beslut om proposition rörande förslag till lag om
kyrkofullmäktigval m. m. i denna uttalar departementschefen att, sedan
ställning numera tagits till partistödutredningens förslag, bör kravet för
att erhålla kostnadsfria valsedlar i riksdagsval sänkas, så att det kommer
att överensstämma med partistödutredningens förslag rörande kraven för
att erhålla statligt partistöd. Utskottet finner sig därför kunna ansluta sig
till den uppfattning som kommit till uttryck i motionen 1972:1740 i
denna del. Härav följer att utskottet avstyrker bifall till de längre gående
krav som framförts i motionen 1972:1742. På grund av det anförda
föreslår utskottet ändrad lydelse av 6 kap. 5 § vallagsförslaget.

I motionen 1972:1740 föreslås, att den senaste tidpunkten för
leverans av valsedlar till partierna skall bestämmas till 45 dagar före valet
i stället för i propositionen föreslagna 30 dagar. Motionärerna gör
gällande, att 30 dagar enligt erfarenheterna av valförberedelsearbetet är
en otillräcklig tid för valarbetets planering och genomförande.

Utskottet delar de i motionen framförda synpunkterna rörande
behovet av en tidigare leverans av valsedlar än den som blir följden av det

KU 1972:49

föreliggande förslaget. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen
1972:1740, såvitt nu är i fråga, och föreslår en ändring av 6 kap. 8 §
vallagsförslaget.

I motionen 1972:1742 begärs att väljarna i lokal där röstning äger rum
för varje val skall ha tillgång till valsedlar för samtliga partier som låtit
registrera sig för deltagande i valet.

Enligt 6 kap. 9 § vallagsförslaget skall väljare i lokal där röstning äger
rum för ett vart av valen ha tillgång till valsedlar som försetts med partioch
valbeteckning för parti som är representerat i riksdagen ävensom till
blanketter till valsedlar. Skäl saknas enligt utskottets mening för att
föreskriva en så omfattande tillgång till valsedlar som föreslagits i
motionen 1972:1742. Utskottet tillstyrker därför i denna del propositionens
förslag och avstyrker motionen 1972:1742.

I motionen 1972:391 hävdas att skyldighet bör åläggas valförrättare
att tillse att valsedlar som levererats till utläggning finns fortlöpande
tillgängliga i anslutning till vallokalen.

I 9 kap. 6 § vallagsförslaget stadgas att valförrättare skall tillse att
väljarna i anslutning till vallokalen eller i denna har tillgång till blanketter
för valsedlar och partimarkerade valsedlar för parti som är representerat i
riksdagen. Det i motionen 1972:391 framförda önskemålet tillgodoses
således genom propositionens förslag, mot vilket utskottet inte har någon
erinran.

I propositionen föreslås att tiden för poströstning och röstning hos
utlandsmyndighet skall förkortas från 30 till 18 dagar. Mot detta riktas
invändningar i motionerna 1972:1739 och 1972:1741.

I likhet med motionärerna anser utskottet att begränsningar i väljarnas
möjligheter att utöva sin rösträtt endast bör göras om väsentliga skäl
nödvändiggör det. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka en så
kraftig begränsning av de hittills tillämpade perioderna för poströstning
och röstning hos utlandsmyndighet före valdagen som föreslås i propositionen.
Enligt utskottets mening nås en lämplig avvägning mellan de
motstående intressen som föreligger i denna del om ifrågavarande
röstning får inledas 24 dagar före valdagen. Detta ställningstagande
föranleder vissa justeringar i propositionens förslag även i vad avser
reglerna om när röstkort skall utsändas och när valsedelsförsändelse får
vara anordnad. Den i propositionen föreslagna särregeln, enligt vilken
röstkort i nyvals- och omvalssituationer får utsändas 20 i stället för
normalt 30 dagar före valet, kan således inte genomföras. Vidare måste
valsedelsförsändelse få vara anordnad 24 dagar före valdagen. Utskottets
förslag innebär ändringar i 7 kap. 2 §, 10 kap. 1 och 7 §§ samt 11 kap. 1
och 3 §§ vallagsförslaget.

1 propositionen föreslås vissa nyheter som syftar till att vidga
möjligheterna att rösta med valsedelsförsändelse. Enligt gällande regler
får valsedelsförsändelse från äkta make lämnas på postanstalt, hos
utlandsmyndighet och på fartyg endast i samband med att den make som

KU 1972:49

lämnar försändelsen själv röstar. Nu föreslås att denna begränsning skall
utgå. Valsedelsförsändelse för sjuk och därmed jämställd väljare får för
närvarande endast avlämnas i vallokal. I propositionen föreslås i denna
del att valsedelsförsändelse från sådan väljare skall få avlämnas även på
postanstalt inom riket.

Dessa frågor tas upp i motionerna 1972:1739 och 1972:1741. Båda
varnar för missbruk av ombudsröstningen. Det uttalas i den förstnämnda
motionen att man vid 1973 års val på allt sätt bör övervaka att missbruk
inte förekommer. Vidare sägs att hela institutet med ombudsröstning bör
omprövas, om det visar sig att missbruk likväl sker.

Den andra motionen avstyrker införande av möjlighet att avlämna
valsedelsförsändelse för sjuka eller därmed jämförlig väljare på postanstalt.

Frågan om det berättigade i den hittills gällande regeln, att valsedel
från äkta make får lämnas endast i samband med att andre maken själv
röstar har tidigare diskuterats vid olika tillfällen. Utskottet delar den av
departementschefen anförda synpunkten att möjligheten för äkta make
att avlämna valsedelsförsändelse, oavsett om han själv röstar, bör väga
tyngre än den minskade kontrollmöjlighet som förslaget innebär.
Utskottet tillstyrker även den föreslagna ändringen beträffande rätten till
ombudsröstning för sjuka, rörelsehindrade och åldringar, varigenom dessa
kategorier erbjuds ökade möjligheter att utöva sin rösträtt. Även med de
föreslagna ändringarna föreligger väsentliga kontrollmöjligheter. Utskottet
förutsätter att dessa kommer att tillvaratas.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna 1972:1739
och 1972:1741 i berörda delar och tillstyrker propositionens förslag.

Enligt gällande ordning är besvärstiden för såväl val till riksdagen som
val av landstingsmän och kommunfullmäktige tio dagar. Besvärstiden
räknas i fråga om riksdagsval från den dag då kungörelse om valutgången
intagits i Post- och Inrikes tidningar och beträffande övriga val från det
valet avslutats, dvs. då länsstyrelsens protokoll över sammanräkningen
och valets utgång upplästs. I propositionen föreslås nu den ändringen, att
besvärstiden beträffande val till landsting och kommunfullmäktige
förkortas till tre dagar. I motionen 1972:1740 yrkas att en enhetlig
besvärstid för samtliga val på tio dagar skall bibehållas.

Länsstyrelsens slutliga sammanräkning beträffande de kommunala
valen äger rum efter det länsstyrelsen avslutat sammanräkningen av
riksdagsvalet. Enligt erfarenheterna från 1970 års val kan slutresultatet i
vissa fall komma att föreligga sent. Mot denna bakgrund kan det framstå
som angeläget att genom en förkortning av besvärstiden snabbare få fram
den definitiva sammansättningen för valperioden. Med hänsyn till
besvärsinstitutets utomordentliga betydelse som kontrollmöjlighet i fråga
om valförfarandet och därmed för förtroendet till huvudprincipen i vår
representativa demokrati är det emellertid väsentligt att åtgärder inte
utan tvingande skäl vidtas som kan uppfattas som inskränkningar i
besvärsrätten. Utskottet är därför inte berett att nu tillstyrka att

KU 1972:49

besvärstiden beträffande de kommunala valen minskas i den omfattning
som föreslås i propositionen. Om besvärstiden i stället bestäms till sju
dagar, torde en lämplig avvägning erhållas mellan de förut berörda
motstående intressena i aetta sammanhang. Utskottet föreslår därför en
ändring av denna innebörd i 15 kap. 3 § vallagsförslaget.

För att effektivisera möjligheterna att anföra besvär beträffande val
till landsting och kommunfullmäktige har utskottet övervägt att föreslå
att föreskrifterna om sådant vals avslutande utformas i närmare anslutning
till vad som gäller vid riksdagsval. I så fall skulle stadgas att valet
skall anses avslutat genom att valets utgång kungöres i samtliga
dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom berörd
kommun. Utskottet har emellertid ansett sig kunna stanna vid att
rekommendera att länsstyrelserna så snart det kan ske efter valets
avslutande låter kungöra valets utgång på sätt nyss sagts och i
kungörelsen anger bl. a. tid och sätt för anförande av besvär över valet.
Då ett sådant förfarande helt faller inom ramen för de av statsmakterna
beslutade principerna för samhällsinformation anser sig utskottet kunna
förutsätta att rekommendationen kommer att följas utan att särskilt
initiativ från riksdagens sida skall behöva tagas.

I samband med sina överväganden om besvärsinstitutet har utskottet
funnit skäl föreslå ett tillägg till propositionens förslag till stadgandet i
15 kap. 4 § om rätt för den som vill anföra besvär att kostnadsfritt hos
beslutsmyndigheten få protokoll över förrättningen. Tillägget innebär att
sådan handling skall utlämnas genast.

Genom propositionens förslag om ändringar i sammanräkningsförfarandet
kommer flera moment som tidigare ankommit på statliga organ
att i stället åvila de kommunala valnämnderna. Enligt 8 kap. 15 §
vallagsförslaget skall kommunen bekosta sådana åtgärder som enligt lagen
åligger kommunen. Departementschefen beräknar att merkostnaderna för
kommunernas vidkommande för 1973 års val i förhållande till 1970 års
val kommer att uppgå till ca 700 000 kr. I motionen 1972:1739 uttalas
farhågor för att de verkliga kostnaderna väsentligt kommer att överstiga
beräkningarna. Motionärerna begär att kostnadsfördelningen mellan stat
och kommun skall omprövas om farhågorna visar sig vara berättigade. 1
denna del yrkas att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som anförts
i motionen i frågan.

De av departementschefen gjorda beräkningarna om valkostnaderna
och deras fördelning vid den föreslagna ordningen bygger på uppgifter av
riksskatteverket. Utskottet finner inte anledning frångå departementschefens
bedömningar i dessa hänseenden eller att föreslå andra principer
för kostnadsfördelningen. Skulle det visa sig att kostnaderna blir
väsentligt större än som beräknats får frågan om fördelningen av
valkostnader mellan stat och kommun självfallet tas upp till omprövning.
Något särskilt riksdagens initiativ i denna del är emellertid enligt
utskottets mening inte nu erforderligt, varför yrkandet i motionen
1972:1739 i denna del avstyrkes.

KU 1972:49

Med stöd av statsmakternas beslut 1969 infördes med verkan fr. o. m.
den 1 januari 1971 ett fakultativt suppleantsystem för bl. a. kommunfullmäktige.
Vid riksdagsbehandlingen avvisades motionsyrkanden om att
suppleantsystemet skulle vara obligatoriskt. På utredningen om den
kommunala demokratin ankommer numera att kartlägga erfarenheterna
av det primärkommunala suppleantsystemet och att överväga behovet av
ändringar. Arbetet i denna del, som bl. a. innefattar frågan om systemet i
framtiden skall förbli fakultativt eller göras obligatoriskt, pågår. I fråga
om antalet suppleanter framlade utredningen förslag 1971. Detta förslag
syftade till begränsning av antalet suppleanter. Förslaget har efter
remissbehandling godtagits av departementschefen och ingår nu i de
genom propositionen framlagda lagförslagen. Huvudinnebörden är att det
antal suppleanter som skall utses för vaije parti skall motsvara en av
fullmäktige bestämd kvotdel, som dock inte får överstiga hälften, av det
antal ordinarie fullmäktigeplatser som partiet fått i valkretsen. För varje
parti som erhållit representation skall dock alltid utses minst en
suppleant.

Suppleantsystemet tas upp i motionerna 1972:1737 och 1972:1739.
Den förstnämnda motionen vill ha en jämkning i de föreslagna
bestämmelserna om suppleanternas antal. Motionären förordar sålunda
att antalet suppleanter i de kommuner som tillämpar suppleant system
alltid skall utgöra hälften av det antal fullmäktige partiet fått i
kommunen eller i valkretsen, dock att varje i fullmäktige representerat
parti alltid skall tillförsäkras minst en suppleantplats. Yrkandet i
motionen 1972:1739, såvitt nu är i fråga, avser att suppleantsystemet nu
skall göras obligatoriskt.

Som departementschefen anfört bör arbetet inom utredningen om den
kommunala demokratin inte föregripas. Utredningens ställningstagande
till frågan om suppleantsystemet bör göras obligatoriskt bör därför
avvaktas innan ändring vidtas i nuvarande fakultativa ordning. Utskottet
avstyrker därför nu förevarande yrkande i motionen 1972:1739. Vad
gäller frågan om bestämmelser om suppleanternas antal finner utskottet
med nu gällande fakultativa ordning bäst förenligt ett system enligt vilket
kommunerna bereds frihet att inom vissa i lag angivna ramar själva fatta
beslut om suppleanternas antal. I det rådande läget finner sig utskottet
därför böra tillstyrka propositionens förslag i denna del och avstyrka
motionen 1972:1737, såvitt nu är i fråga.

Kommunernas beslut om antalet suppleanter skall anmälas till
länsstyrelsen och ligga till grund för åtgärder vid kommunalvalet den 16
september 1973. Beslutet skall självfallet inte påverka de suppleanter som
utsetts eller kommer att utses för den valperiod som slutar den 31
december 1973 resp. för Stockholms vidkommande den 14 oktober
1973. För undvikande av varje missförstånd i denna del föreslår utskottet
ett särskilt stadgande i förtydligande syfte. Detta återfinns i bil. 3 och 4
som tillägg till ikraftträdandebestämmelserna i propositionens förslag till
ändringar i kommunallagen resp. kommunallagen för Stockholm.

Beslut enligt de nya bestämmelserna om antalet suppleanter skall

KU 1972:49

bl. a. fattas av kommunfullmäktige i samtliga kommuner som har infört
suppleantsystem. Inte minst med hänsyn till valförberedelserna är det
självfallet angeläget att sådant beslut fattas så snart som möjligt och
anmäles till länsstyrelsen.

Motionen 1972:72 tar upp principerna för mandatberäkningen vid val
till landsting och kommunfullmäktige. Härvid yrkas att beräkningen skall
ske med utgångspunkt från antalet röstberättigade inom valkretsen och
inte från den mantalsskrivna folkmängden, dvs. med tillämpning av
samma princip som nu gäller vid riksdagsval.

Kommunalvalskommittén har 1971 avlämnat ett förslag till ändrat
valsystem vid landstingsval och primärkommunala val. 1 fråga om
mandatberäkningen innebär detta att den fördelningsprincip som statsmakterna
fastställt för riksdagsvalen skall tillämpas också vid val till
landsting och kommunfullmäktige. Även vid dessa val skall mandaten
sålunda enligt förslaget fördelas mellan valkretsarna i proportion till
antalet röstberättigade invånare. Kungl. Maj:t har ännu inte tagit ställning
till kommitténs förslag om ändring av valsystemet för de kommunala
valen, enär förslaget ansetts böra föranleda ytterligare utredning. Enligt
utskottets mening bör riksdagen i detta läge inte föregripa den vidare
bedömningen av kommitténs förslag. Därtill kommer att en ändring av
mandatberäkningen till 1973 års val skulle medföra praktiska svårigheter
med hänsyn till att länsstyrelserna och landstingen redan fattat beslut om
valkretsindelning på grundval av nu gällande regler rörande mandatberäkning.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1972:72.

Vid sin granskning av de genom propositionen föreslagna lagförslagen
har utskottet utöver vad som berörts i det föregående funnit skäl föreslå
några smärre ändringar av i huvudsak redaktionell karaktär. Dessa gäller
4 kap. 4 §, 8 kap. 11 § samt övergångsbestämmelserna, punkterna 1 och
3, förslaget till vallag. Ändringarna har införts i bil. 2. Särskild kommentar
torde inte erfordras.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. beträffande centrala valmyndigheten med bifall till propositionen
1972: 105 i dessa delar

a) antar 1 kap. 2 § första stycket förslaget till vallag,

b) med avslag på motionen 1972: 1738 antar 1 kap. 2 §
andra stycket förslaget till vallag,

2. beträffande söndag som valdag med avslag på motionen
1972:1725 och med bifall till propositionen 1972:105 i
denna del antar 1 kap. 3 § förslaget till vallag,

3. beträffande utlandssvenskarnas rösträtt med avslag på motionerna
1972:802 och 1972:1737, såvitt avser hemställan punk -

KU 1972:49

ten 2, och med bifall till propositionen 1972:105 i denna del
antar 4 kap. 12 § förslaget tillvallag,

4. beträffande kostnadsfria valsedlar m. m. med anledning av
propositionen 1972:105 i motsvarande delar och med bifall
till motionen 1972:1740, såvitt avser hemställan punkterna 1
och 2, och motionen 1972:1741, såvitt avser hemställan
punkten 1, samt med avslag på motionen 1972:1742, såvitt
nu är i fråga, antar 6 kap. 5 § och 6 kap. 6 § i det i bil. 2
intagna förslaget till vallag,

5. beträffande leveransdag för valsedlar med anledning av
propositionen 1972:105 i motsvarande del och med bifall till
motionen 1972:1740, såvitt avser hemställan punkten 3,
antar 6 kap. 8 § i det i bil. 2 intagna förslaget till vallag,

6. beträffande valsedlars tillhandahållande i lokal där röstning
äger rum med avslag på motionen 1972:1742, såvitt den inte
behandlats under 4, och med bifall till propositionen
1972:105 i denna del antar 6 kap. 9 § förslaget till vallag,

7. beträffande valförrättares tillsyn i fråga om tillhandahållande
av valsedlar i vallokal

a) med bifall till propositionen 1972:105 i denna del antar
9 kap. 6 § förslaget till vallag,

b) förklarar motionen 1972:391 besvarad med ställningstagandet
under a),

8. beträffande tiden för poströstning med anledning av propositionen
1972:105 i motsvarande del och motionerna 1972:
1739, såvitt nu är i fråga, och 1972:1741, såvitt avser hemställan
punkten 2, antar 10 kap. 1 § i det i bil. 2 intagna
förslaget till vallag,

9. med anledning av propositionen 1972:105 i motsvarande
delar och motionen 1972:1741, såvitt avser hemställan
punkten 3, antar 7 kap. 2 § och 11 kap. 1 § i det i bil. 2
intagna förslaget till vallag,

10. beträffande tiden för röstning hos utlandsmyndighet med
anledning av propositionen 1972:105 i motsvarande del och
motionen 1972:1739, såvitt nu är i fråga, antar 10 kap. 7 § i
det i bil. 2 intagna förslaget till vallag,

11. beträffande avlämnande av valsedelsförsändelse från sjuk eller
därmed jämförlig väljare med avslag på motionen 1972:1741,
såvitt avser hemställan punkten 4, och med bifall till propositionen
1972:105 i denna del antar 11 kap. 4 § förslaget till
vallag,

12. beträffande besvärstiden avseende val till landsting och
kommunfullmäktige med anledning av propositionen 1972:
105 i motsvarande del och motionen 1972:1740 såvitt avser
hemställan punkten 4 antar 15 kap. 3 § i det i bil. 2 intagna
förslaget till vallag,

13. beträffande suppleanter för kommunfullmäktige med bifall
till propositionen 1972: 105 i dessa delar

3 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 49

KU 1972:49

a) med avslag på motionerna 1972: 1737 och 1972: 1739,
båda såvitt nu är i fråga, antar 5 a § i förslaget till lag om
ändring i kommunallagen (1953: 753) och 5 § i förslaget till
lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,

b) med avslag på motionen 1972:1737, i vad den inte behandlats
i det föregående, antar 14 kap. 19 § förslaget till
vallag,

14. med anledning av propositionen 1972:105 i motsvarande delar
antar 4 kap. 4 §, 8 kap. 11 §, 15 kap. 4 § samt övergångsbestämmelserna,
punkterna 1 och 3, i det i bil. 2 intagna
förslaget till vallag,

15. med bifall till propositionen 1972: 105, såvitt nu är i fråga,
antar förslaget till vallag i övriga delar,

16. avslår motionen 1972:1739 i vad den inte behandlats i det
föregående,

17. med anledning av propositionen 1972:105 i motsvarande
delar antar ikraftträdandebestämmelserna i de i bil. 3 och 4
intagna förslagen till lag om ändring i kommunallagen
(1953:753) och lag om ändring i kommunallagen (1957:50)
för Stockholm,

18. med bifall till propositionen 1972:105 i dessa delar antar
förslagen till lag om ändring i kommunallagen (1953:753)
och lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm,
båda i övriga delar,

19. avslår motionen 1972:72,

20. med bifall till propositionen 1972:105 i denna del antar
förslaget till lag om ändring i landstingslagen (1954: 319),

21. med bifall till propositionen 1972:105 i denna del antar 3 §
förslaget till lag om antalet landstingsman och valkretsindelningen
i Stockholms läns landstingskommun för valperioden
1974-1976,

22. med bifall till propositionen 1972:105 i denna del antar
förslaget till lag om antalet landstingsman och valkretsindelningen
i Stockholms läns landstingskommun för valperioden
1974—1976 i övriga delar.

Stockholm den 14 november 1972
På konstitutionsutskottets vägnar
HILDING JOHANSSON

Närvarande: herrar Johansson i Trollhättan (s), Larsson i Luttra (c),
Nelander (fp), Hernelius (m), Boo (c), Ahlmark (fp), Mossberg (s),
Pettersson i Örebro (c), Andersson, Sten, i Stockholm* (s), Wemer i
Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Karlsson i Malung (s),
Gustavsson i Ängelholm (s) och Olsson i Edane (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

KU 1972:49

Vid behandlingen av nedan antecknade punkter har beträffande
punkten 1 herr Molin ersatt herr Ahlmark

punkten 2 herr Norrby i Åkersberga ersatt herr Nelander, herr Molin
ersatt herr Ahlmark och herr Wictorsson ersatt herr Karlsson i Malung

punkten 3 herr Fiskesjö ersatt herr Larsson i Luttra och herr Norrby i
Åkersberga ersatt hérr Ahlmark

punkterna 4-5 herr Fiskesjö ersatt herr Larsson i Luttra

punkterna 6—10 herr Fiskesjö ersatt herr Larsson i Luttra, herr Norrby i
Åkersberga ersatt herr Nelander och herr Molin ersatt herr Ahlmark

punkten 11 herr Fiskesjö ersatt herr Larsson i Luttra och herr Molin
ersatt herr Nelander

punkten 12 herr Fiskesjö ersatt herr Larsson i Luttra, herr Molin ersatt
herr Nelander och herr Wictorsson ersatt herr Gustavsson i Ängelholm

punkten 13 herr Fiskesjö ersatt herr Larsson i Luttra, herr Norrby i
Åkersberga ersatt herr Nelander och herr Molin ersatt herr Ahlmark

punkterna 19 och 21 herr Olsson i Sundsvall ersatt herr Pettersson i
Örebro, herr Molin ersatt herr Nelander och herr Wictorsson ersatt herr
Gustavsson i Ängelholm.

Reservationer

1)—2) i fråga om den centrala valmyndigheten

1) av herrar Larsson i Luttra (c), Hernelius (m), Boo (c), Pettersson i
Örebro (c) och Wemer i Malmö (m), vilka anfört:

I förslaget till vallag anges att det skall finnas en central valmyndighet
med generell rätt att meddela ”de närmare föreskrifter som behövs för
tillämpningen av denna lag”. Vilken myndighet som skall vara central
valmyndighet överlämnas i förslaget till Kungl. Maj:ts avgörande. För
närvarande är enligt Kungl. Maj:ts beslut den centrala valmyndigheten
riksskatteverket, som har en lekmannastyrelse i vilken ingår bl. a. några
riksdagsledamöter. Med hänsyn till den vikt vi lägger vid att de i
riksdagen företrädda politiska partierna får en nära insyn i den centrala
valmyndighetens arbete anser vi att det är en allvarlig brist att det i den
nya vallagen ej preciseras vilken myndighet som skall fullgöra dessa från
allmän synpunkt väsentliga funktioner. Vi anser sålunda att utskottet
bort hemställa under punkten 1 a)

att riksdagen med anledning av propositionen 1972:105 i motsvarande
del beslutar att 1 kap. 2 § första stycket förslaget
till vallag skall ha följande lydelse:

För val enligt denna lag skall riksskatteverket vara central valmyndighet.

KU 1972:49

2) av herrar Nelander (fp) och Molin (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
orden ”Utskottet delar motionärens uppfattning” och slutar med orden
”frångå propositionens förslag” bort ersätts av text medföljande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att den centrala valmyndigheten
bör arbeta i nära kontakt med de politiska partierna. I praktiken
sker också ett visst samråd mellan centrala valmyndigheten och företrädare
för partiernas riksorganisationer i samband med beredningen av vissa
ärenden sammanhängande med de allmänna valen. Det är emellertid
enligt utskottets mening angeläget att detta förfarande formaliseras så att
partiernas möjligheter till insyn i centrala valmyndighetens arbete
säkerställs. Detta sker enklast på det sätt som föreslagits i motionen
1972: 1738. Utskottet föreslår därför med tillstyrkande av denna motion
att 1 kap. 2 § i vallagsförslaget kompletteras med en bestämmelse om att
vid centrala valmyndigheten skall finnas en parlamentariskt sammansatt
nämnd med vilken centrala valmyndigheten har att obligatoriskt samråda
i ärenden rörande tillämpning av vallagen.

dels att utskottet under punkten 1 b) bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1972:105 i motsvarande
del och med bifall till motionen 1972:1738 dels
antar 1 kap. 2 § andra stycket förslaget till vallag, dels beslutar
att som tredje stycke i nämnda paragraf skall intas följande:

Till den centrala valmyndigheten skall vara knuten en parlamentariskt
sammansatt nämnd. Före beslut som avses i andra stycket skall samråd
äga rum med denna nämnd.

3) i fråga om utlandssvenskarnas rösträtt av herrar Nelander (fp),
Hernelius (m), Boo (c), Pettersson i Örebro (c), Werner i Malmö (m),
Fiskesjö (c) och Norrby i Åkersberga (fp), vilka anfört:

Vi vidhåller vår vid tidigare riksdagsbehandling av motioner i detta
syfte framförda mening att alla de utomlands bosatta svenska medborgare
som någon gång varit kyrkobokförda i Sverige och som i övrigt
uppfyller bestämmelserna för rösträtt skall få utöva sin rösträtt. Även om
skälen för en på detta sätt utvidgad rösträtt sålunda kvarstår, anser vi
dock att i avvaktan på resultaten av pågående utredningsarbete den
temporära förändringen nu bör göras i den nya vallagen att i 4 kap. 12 §
fem år utbyts mot tio år. Härigenom anpassas reglerna till den
förlängning av giltighetstiden från fem till tio år för pass för vuxna vilken
gäller fr. o. m. den 1 april 1971.

Med hänvisning till det anförda anser vi att utskottet bort hemställa
under punkten 3

att riksdagen med anledning av motionen 1972:802 och med
bifall till motionen 1972:1737, den sistnämnda såvitt nu är i
fråga, beslutar att 4 kap. 12 § i förslaget till vallag skall ha
följande lydelse:

KU 1972:49

12 § I särskild röstlängd upptages, efter ansökan, den som

1. den 1 juni uppfyller de villkor som gäller för rösträtt och

2. enligt länsstyrelsens personband ej är kyrkobokförd i riket men
varit kyrkobokförd här någon gång under de tio kalenderår som närmast
föregått det år då röstlängden upprättas.

Den som fyller 19 år det år då röstlängden upprättas upptages i denna,
om ej hinder föreligger i övrigt. Därvid antecknas dock att han blir
röstberättigad först nästa kalenderår.

Framgår i anmärkningsärende att någon upphört att vara röstberättigad
på grund av omständighet som inträffat efter den 1 juni, skall han ej
vara upptagen i särskild röstlängd.

4) i fråga om suppleanter för kommunfullmäktige av herrar Hemelius
(m), Boo (c), Pettersson i Örebro (c), Wemer i Malmö (m) och Fiskesjö
(c), vilka anfört:

Beträffande frågan om suppleanter för kommunfullmäktige kan
anföras principiellt vägande skäl för ett obligatoriskt suppleantsystem i
alla kommuner. I avvaktan på att utredningen om den kommunala
demokratin övervägt denna fråga har vi valt att i detta sammanhang avstå
från att föreslå ett sådant system.

De lagändringar som nu föreslås i syfte att begränsa antalet suppleanter
i kommuner som infört eller beslutar införa ett suppleantsystem kan
godtagas under förutsättning att man skapar en för alla kommuner
enhetlig ordning för utseende av suppleanter. Som föreslås i propositionen
bör antalet suppleanter utgöra en viss kvotdel av det antal mandat
varje parti erhållit. För att undvika politiska motsättningar i kommunerna
kring sättet att begränsa suppleanternas antal bör denna kvotdel
vara bestämd i lag. Vi föreslår att denna kvotdel skall bestämmas till
hälften av det antal fullmäktige varje parti erhållit i kommunen eller, i
valkretsindelade kommuner, i valkretsen. Varje representerat parti skall
dock alltid ha minst en suppleant. Våra förslag föranleder ändringar i
vissa av propositionens lagförslag, nämligen i 5 § kommunallagen, i 5 a §
kommunallagen för Stockholm och i 14 kap. 19 § i den föreslagna
vallagen.

På grund av det anförda anser vi att utskottet under punkten 13 bort
hemställa

att riksdagen

med anledning av propositionen 1972:105 i motsvarande delar

a) med bifall till motionen 1972:1737 och med avslag på
motionen 1972:1739, båda såvitt nu är i fråga, antar
dels följande lydelse av 5 a § i förslaget till lag om ändring i
kommunallagen (1953:753):

5 a §

Kommunfullmäktige få besluta att suppleanter skola utses för
fullmäktige. Om beslutet skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

Kartong: s. 43, efter rad 13 insättes st. 4.

KU 1972:49

Antalet suppleanter skall utgöra hälften av det antal platser som varje
parti erhållit i kommunen eller, om kommunen indelats i valkretsar enligt
9 §, i varje valkrets. Uppkommer därvid brutet tal, avrundas detta till
närmast högre hela tal.

dels följande lydelse av 5 § i förslaget till lag om ändring i
kommunallagen (1957:50) för Stockholm:

5 §

Kommunfullmäktiges antal skall bestämmas till ett udda tal och till
minst etthundraen. Kommunfullmäktige besluta med iakttagande härav
hur många fullmäktige som skall utses.

Kommunfullmäktige få besluta att suppleanter skola utses för
fullmäktige.

Antalet suppleanter skall utgöra hälften av det antal platser som varje
parti erhåller i varje valkrets. Uppkommer därvid brutet tal, avrundas
detta till närmast högre hela tal.

Om beslut enligt första och andra styckena skall länsstyrelsen
ofördröjligen underrättas.

b) med bifall till motionen 1972:1737, såvitt nu är i fråga, antar
följande lydelse av 14 kap. 19 § förslaget till vallag:

19 § För utseende av suppleanter för fullmäktige företages ytterligare
sammanräkningar för att besätta de suppleantplatser som varje parti skall
erhålla enligt 5 a § kommunallagen (1953:753) eller 5 § kommunallagen
(1957:50) för Stockholm. Därvid äger 6 och 10 §§ i detta kapitel
motsvarande tillämpning. Vid tillämpning av 6 § skall hänsyn dock icke
tagas till valsedlar som vid valet av fullmäktige ej deltagit i besättandet av
plats.

5) i fråga om principerna för mandatberäkningen vid val till landsting
och kommunfullmäktige av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), vilka
anfört:

Demokratin utgår från principen att varje medborgares röst vid
valhandlingen skall väga lika tungt. Alla tankar på någon form av
graderad rösträtt har därför numera avvisats. Det är självfallet viktigt att
denna princip också kommer till uttryck i de lagar som reglerar
fördelningen av mandat mellan valkretsarna.

Från och med 1970 gäller vid val till riksdagen att antalet fasta
mandat per valkrets beräknas med utgångspunkt från antalet röstberättigade,
inte som tidigare från den mantalsskrivna folkmängden, i
kretsen. Då denna reform genomfördes framhöll konstitutionsutskottet
bl. a. att det var mest logiskt med hänsyn till systemets principer att
bygga på antalet röstberättigade som mandatfördelningsgrund. Denna
fördelningsgrund var, framhöll utskottet, den som låg närmast det
teoretiskt ideala alternativet, nämligen att fördela mandaten i efterhand
på grundval av antalet röstande. Om däremot folkmängden skulle läggas

KU 1972:49

till grund för mandatfördelningen skulle ännu en felkälla införas,
nämligen de inte röstberättigade, barn och utlänningar m. fl. Härigenom
skulle redan på förhand tillskapas en överrepresentation i valkretsar med
många ej röstberättigade.

Sistnämnda system, som från principiella synpunkter är otillfredsställande,
gäller dock fortfarande vid beräkning av antalet mandat vid val
till landsting och kommunfullmäktige. Sålunda skall enligt de olika
kommunallagarna antalet mandat per valkrets ställas i relation till den
mantalsskrivna befolkningen i kretsen. Dessa lagar bör därför ändras så
att samma principer kommer att gälla för dessa val som för val till
riksdagen.

Förslag i denna riktning har redan under år 1971 lagts fram av
kommunalvalskommittén, som bl. a. framhållit att det är önskvärt att vid
riksdags-, landstings- och kommunalval ha valsystem som leder till i
princip likvärdiga resultat. Härvid har kommittén ansett det naturligast
att den fördelningsprincip som statsmakterna accepterat för riksdagsvalen
slår igenom också för landstings- och kommunalvalens del.

Då konstitutionsutskottet förra året behandlade en motion i samma
syfte som den förevarande hänvisades uttryckligen till kommunalvalskommitténs
förslag, vilka ansågs tillgodose de i motionen framställda
önskemålen. ”1 detta läge” fann ett enhälligt utskott den 9 november
1971 ”det inte vara erforderligt med ytterligare initiativ från riksdagens
sida.”

I den nu framlagda propositionen har emellertid ingen ändring
föreslagits i detta hänseende. Därför kommer även vid nästa val att gälla
olika regler för mandatberäkningen vid de tre valen och vissa valkretsar
bli underrepresenterade. Såväl grundläggande demokratiska skäl, dvs. att
förekomsten av barn eller utlänningar i en valkrets inte rimligtvis skall
leda till fler röster för de röstberättigade i en dylik valkrets, som det ofta
framförda kravet på enhetlighet mellan de olika valen motiverar sålunda
ett bifall till motionen. Med hänvisning till det anförda anser vi att
utskottet bort hemställa

dels under punkten 19

att riksdagen med bifall till motionen 1972:72 beslutar antaga
följande i bilaga 7 intagna lagförslag, nämligen förslag till lag
om ändring i kommunallagen (1953:753), lag om ändring i
kommunallagen (1957:50) för Stockholm och lag om ändring
i landstingslagen (1954:319),

dels under punkten 21

att riksdagen med anledning av propositionen 1972:105 i
motsvarande del beslutar att 3 § i förslaget till lag om antalet
landstingsman och valkretsindelningen i Stockholms läns
landstingskommun för valperioden 1974—1976 skall ha
följande lydelse:

KU 1972:49

3 § Landstingsmandaten fördelas på valkretsarna. Beslut härom meddelas
av länsstyrelsen före utgången av maj valåret. Härvid tilldelas varje
valkrets ett mandat för varje gång som antalet röstberättigade i valkretsen
är jämnt delbart med en etthundrafyrtioniondel av antalet röstberättigade
i landstingskommunen. De mandat som härefter återstår tillföres valkretsarna
i ordning efter storleken av de överskott som uppkommit vid
nyssnämnda fördelning. Mellan lika överskottstal avgöres företrädet genom
lottning.

Särskilt yttrande

av herrar Hernelius (m), Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m) och Molin
(fp) i fråga om röstning med valsedelsförsändelse:

Utskottet borde enligt vår mening starkare ha understrukit angelägenheten
av att man på alla sätt tillser att de ökade möjligheter till
ombudsröstning som innefattas i vallagsförslaget inte leder till ett
missbruk av denna form av röstavgivelse. Man skulle t. ex. kunna
överväga att ge de postfunktionärer som kommer att mottaga valförsändelser
särskild utbildning. Det är också väsentligt att man så långt som är
möjligt tillser att inte den enskildes integritet i samband med iordningsställandet
av valförsändelse kommer i fara.

KU 1972:49

Bilaga 1

Motionärer och motionsyrkanden

Motionen 1972:72 av herrar Molin och Ahlmark (båda fp)

Hemställan avser:

att riksdagen beslutar ändra kommunallagen § 9 och landstingslagen
§ 10 så att beräkningen av antalet mandat per krets grundas på antalet
röstberättigade och icke på den mantalsskrivna folkmängden i dess
helhet.

Motionen 1972:391 av herr Dockered m„ fl. (c)

Hemställan avser:

att riksdagen måtte besluta

1. att bestämmelser införs i lagen om val till riksdagen samt i
kommunala vallagen om skyldighet för valförrättaren att övervaka att
valsedlar, som på av valförrrättaren angiven tid och plats levererats till
utläggning, fortlöpande finns tillgängliga i anslutning till vallokalen i
enlighet med vad i motionen anförts;

2. att uppdra åt vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext.

Motionen 1972:802 av herr Svanström m. fl. (c)

Hemställan avser:

att riksdagen som sin mening tillkännager för Kungl. Maj:t att
utomlands bosatta svenska medborgare, som är myndiga och innehar
giltigt svenskt pass, bör ha rätt att delta i riksdagsval och folkomröstningar
i Sverige, om de någon gång varit kyrkobokförda här i landet.

Motionen 1972:1725 av herr Nilsson i Agnäs (in)

Hemställan avser:

att riksdagen vid behandling av prop. 1972:105 beslutar att söndag
icke skall vara valdag eller att söndag och föregående eller efterföljande
vardag skall vara valdagar.

Motionen 1972:1737 av herr Boo (c)

Hemställan avser:

att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 105
beslutar

1. att antalet suppleanter i de kommuner som tillämpar suppleantsystem
för fullmäktige skall utgöra hälften av det antal fullmäktige som
varje parti erhållit i kommunen eller, i valkretsindelade kommuner, i
valkretsen,

2. att rätt att delta i val till riksdagen och i folkomröstning skall
tillkomma röstberättigad svensk medborgare, som innehar giltigt svenskt
pass, om han någon gång under de tio kalenderår som närmast föregått
röstlängdens upprättande varit kyrkobokförd i Sverige.

KU 1972:49

Motionen 1972:1738 av herr Molin (fp)

Hemställan avser:

att riksdagen måtte komplettera den föreslagna vallagen med en
bestämmelse om att till centrala valmyndigheten skall knytas en
parlamentariskt sammansatt nämnd.

Motionen 1972:1739 av herr Oskarson m. fl. (m)

Hemställan avser:

A. att riksdagen beslutar följande ändringar i det vid proposition
1972:105 fogade

1) Förslag till
Vallag

10 kap.

1 §. Röstning får ske på varje postanstalt inom riket från och med
den trettionde dagen före valdagen till och med valdagen, om ej annat
följer av 2 §.

7 §. När val äga rum.

Röstning hos utlandsmyndighet får börja tidigast den trettionde dagen
före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara
centrala valmyndigheten till handa senast klockan 12 dagen för valdagen.

Utlandsmyndighetens chef för röstningen.

Röstmottagare hos han utser.

2) Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

5 a §. För kommunfullmäktige skola utses suppleanter. Antalet suppleanter
bestämmes av fullmäktige till en viss andel, dock högst hälften, av
det antal platser som varje parti erhåller i kommunen eller, om
kommunen indelats i valkretsar enligt 9 §, i varje valkrets. Uppkommer
därvid brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal. Om beslutet
skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

3) Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm

5 §. Kommunfullmäktiges antal skall utses.

För kommunfullmäktige skola utses suppleanter. Antalet suppleanter
bestämmes av fullmäktige till en viss andel, dock högst hälften, av det
antal platser som varje parti erhåller i varje valkrets. Uppkommer därvid
brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.

Om beslut ofördröjligen underrättas.

B. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
angående ombudsröstning och kommunernas kostnader i samband med
val

KU 1972:49

Motionen 1972:1740 av herr Pettersson i Örebro m. fl. (c)

Hemställan avser:

att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition
1972:105 beslutar

1. att den fria valsedelskvoten skall uppgå till fem gånger antalet
röstberättigade i valkretsen vid val till riksdagen och vid valet i vad gäller
val av landstingsman och kommunfullmäktige,

2. att parti, som vid tidigare riksdagsval har fått eller vid valet får
minst 2,5 % av rösterna, skall kunna få valsedlar gratis upp till 5 gånger
antalet röstberättigade i valkretsen,

3. att reglerna för leverans av valsedlar ändras så att leverans av de
valsedlar som beställts inom av valmyndigheten föreskriven tid garanteras
senast 45 dagar före valet.

4. att talan mot vederbörande myndighets beslut om valutgången beträffande
samtliga val skall kunna föras inom tio dagar efter det att valet
avslutats.

Motionen 1972:1741 av herr Ullsten (fp):

Hemställan avser:

att riksdagen vid behandling av proposition nr 105 måtte besluta

1. att partiernas fria valsedelskvot fastställes till fem gånger antalet
röstberättigade i valkretsen när fråga är om riksdagsval och vid valet när
fråga är om val av landstingsman och kommunfullmäktige,

2. att röstning får ske på varje postanstalt inom riket från och med
den trettionde dagen före valdagen till och med valdagen om ej annat
följer av 10 kap. 2 § vallagen,

3. att bestämmelserna i övrigt i vallagen i erforderlig omfattning
anpassas till en poströstningstid om trettio dagar,

4. att valsedelsförsändelse enligt 11 kap. 3 § vallagen skall lämnas i
vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd.

Motionen 1972:1742 av herr Åkerlind (m)

Hemställan avser:

dels att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
1972:105 beslutar att blanketter till valsedlar, valsedelstryck samt inneroch
ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall tillhandahållas kostnadsfritt
till parti som låtit registrera sig för deltagande i valet samt att i lokal där
röstning äger rum väljarna för varje val skall ha tillgång till valsedlar för
parti som låtit registrera sig för deltagande i valet,

dels att vederbörande utskott utarbetar härför nödvändiga förändringar
i lagförslaget.

KU 1972:49

Bil. 2

Propositionens förslag till Vallag med av utskottet föreslagna ändringar i
4 kap. 4 §, 6 kap. 5 §, 6 § och 8 §,7 kap. 2 §, 8 kap. 11 §, 10 kap. 1 §
och 7 §, 11 kap. 1 § och 3 §, 15 kap. 3 § och 4 § samt övergångsbestämmelserna,
punkterna 1 och 3

1 Förslag till
Vallag

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller vid val till riksdagen samt val av landstingsman och
kommunfullmäktige.

2 § För val enligt denna lag finns en central valmyndighet. Konungen
bestämmer vilken myndighet som skall vara central valmyndighet.

Centrala valmyndigheten meddelar de närmare föreskrifter som behövs
för tillämpningen av denna lag.

3 § Ordinarie val till riksdagen samt val i hela riket av landstingsman och
kommunfullmäktige förrättas samma dag. Valdag är tredje söndagen i
september.

Vid val till riksdagen som ej är ordinarie är valdag den söndag som
Konungen bestämmer. Vid val av landstingsman eller kommunfullmäktige
som ej omfattar hela riket är valdag den söndag som länsstyrelsen bestämmer.

2 kap. Valkretsar och fasta valkretsmandat

1 § För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. Dessa är
Stockholms kommun,

Stockholms län med undantag av Stockholms kommun (Stockholms läns
valkrets),

Göteborgs kommun,

Göteborgs och Bohus län med undantag av Göteborgs kommun (Bohusläns
valkrets),

Malmö, Helsingborgs, Landskrona och Lunds kommuner (fyrstadskretsen),

Malmöhus län med undantag av fyrstadskretsen (Malmöhus läns valkrets),

Alingsås, Bengtsfors, Bjärke, Brålanda, Dals-Eds, Frändefors, Färgelanda,
Gåsene, Hemsjö, Herrljunga, Högsäters, Lerums, Lilla Edets,
Melleruds, Nödinge, Skepplanda, Starrkärrs, Trollhättans, Vårgårda,
Vänersborgs, Västra Tunhems och Åmåls kommuner (Älvsborgs läns
norra valkrets),

Bollebygds, Borås, Dalsjöfors, Dalstorps, Fristads, Hökerums, Marks,

KU 1972:49

Redvägs, Sandhults, Svenljunga, Tranemo, Viskafors, Ulricehamns och
Åsundens kommuner (Älvsborgs läns södra valkrets),
vart och ett av övriga län.

2 § Centrala valmyndigheten fastställer antalet fasta valkretsmandat i
varje valkrets före utgången av april varje år då ordinarie val till riksdagen
skall hållas. Härvid tillföres valkretsen ett mandat för varje gång som
antalet röstberättigade där är jämnt delbart med en trehundrationdel av
antalet röstberättigade i riket. De fasta valkretsmandat, som härefter
återstår, tillföres valkretsarna efter storleken av de överskott som
uppkommit vid denna fördelning. Mellan lika överskottstal avgöres
företrädet genom lottning.

Påverkas valkretsarnas omfattning av beslut om ändring i länsindelningen
eller den kommunala indelningen, vilket träder i kraft vid ingången
av året efter det då ordinarie val till riksdagen hållits, skall i fråga om val
till riksdagen indelningsändringen beaktas redan från och med beslutets
dag.

3 § Vid tillämpning av 2 § beräknas antalet röstberättigade på grundval
av stommarna till mantalslängderna för året. Vid beräkningen anses som
röstberättigad varje svensk medborgare som fyllt nitton år senast under
närmast föregående kalenderår och som ej på grund av domstols förklaring
är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli omyndig.

4 § Talan mot centrala valmyndighetens beslut enligt 2 § föres hos
regeringsrätten genom besvär.

5 § 1 landstingslagen (1954:319), kommunallagen (1953:753) och kommunallagen
(1957:50) för Stockholm finns bestämmelser om landstingskommuns
och kommuns indelning i valkretsar.

Om Stockholms läns landstingskommuns indelning i valkretsar finns
särskilda bestämmelser.

3 kap. Valnämnd, valdistrikt och valförrättare

1 § I varje kommun skall finnas en valnämnd.

Ledamöter och suppleanter i valnämnden väljes av kommunfullmäktige
till det antal fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock icke
vara under fem. Valet skall ske proportionellt i de fall då sådant är
föreskrivet vid val till kommunstyrelsen. Sker ej valet av suppleanter
proportionellt, skall bestämmas i vilken ordning de skall kallas in till
tjänstgöring.

Valnämnd skall ha tillgång till personal i den omfattning som behövs
för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter.

2 § I fråga om annan valnämnd än valnämnden i Stockholm äger
bestämmelserna i 32—42 §§ kommunallagen (1953:753) om kommunstyrelse
motsvarande tillämpning. Förvalnämnden i Stockholm gäller 51 § 1

KU 1972:49

mom. kommunallagen (1957:50) för Stockholm och vad kommunfullmäktige
med iakttagande av sistnämnda lag föreskriver. I stället för 37 §
andra stycket kommunallagen och 39 § andra stycket kommunallagen
för Stockholm skall dock 4 och 5 §§ förvaltningslagen (1971:290)
tillämpas i samtliga ärenden hos valnämnd.

Utan hinder av föreskrifter som avses i första stycket gäller att
nämndens protokoll icke behöver upptaga annat än närvarande ledamöter
samt för varje ärende beslutet och skälen för detta.

3 § Varje kommun bildar ett eller flera valdistrikt. Är kommun indelad i
valkretsar för val av kommunfullmäktige, skall vaije sådan valkrets bilda
ett eller flera valdistrikt.

Länsstyrelsen beslutar om kommuns indelning i valdistrikt. Innan
beslut meddelas, skall fullmäktige i kommunen ha beretts tillfälle att
yttra sig i ärendet.

Beslut om indelning i valdistrikt gäller från och med året efter det då
beslutet vann laga kraft. Länsstyrelsen skall omedelbart kungöra beslutet
samt tillställa centrala valmyndigheten avskrift av detta.

4 § När val enligt denna lag skall förrättas i valdistriktsindelad kommun,
utser valnämnden för varje valdistrikt minst fyra personer att på valdagen
tjänstgöra som valförrättare i distriktet. Bland de utsedda förordnar nämnden
en att vara ordförande och en att vara ersättare för ordföranden.

Vid röstningen skall minst tre av valförrättarna, däribland ordföranden
eller hans ersättare, vara närvarande.

5 § Var och en som är röstberättigad vid val till riksdagen och ej fyllt
60 år är skyldig att mottaga uppdrag som ledamot eller ersättare i
valnämnd eller som valförrättare, om han ej har giltigt hinder.

6 § Talan mot länsstyrelsens beslut i ärende om indelning i valdistrikt
föres hos kammarrätten genom besvär.

Den som vill klaga över beslut som innebär att av honom uppgivet
hinder att mottaga uppdrag som avses i 5 § ej godkänts får föra talan hos
länsstyrelsen genom besvär. Härvid räknas besvärstiden från den dag
beslutet meddelades. Mot länsstyrelsens beslut får talan ej föras.

4 kap. Röstlängder

Allmän röstlängd

1 § Allmän röstlängd upprättas årligen för varje valdistrikt av lokala
skattemyndigheten. Längden skall vara upprättad senast den 15 juni.

2 § I allmän röstlängd upptages var och en som den 1 juni enligt länsstyrelsens
personband

1. är kyrkobokförd i valdistriktet,

2. är svensk medborgare och

KU 1972:49

3. fyllt eller senare under kalenderåret fyller 19 år.

Den som den 1 juni enligt länsstyrelsens personband på grund av
domstols förklaring är eller efter uppnådd myndighetsålder skall förbli
omyndig upptages dock ej i längden.

För den som fyller 19 år det år röstlängden upprättas antecknas att
han blir röstberättigad först nästa kalenderår.

3 § Allmän röstlängd skall vara framlagd för granskning hos lokala
skattemyndigheten varje vardag med undantag av lördag under tiden den
26—30 juni eller, om sistnämnda dag är en lördag eller söndag, till och
med närmast följande måndag.

Länsstyrelsen får bestämma att röstlängden skall vara framlagd för
granskning även på annat ställe än hos lokala skattemyndigheten.

4 §* Den som anser att allmän röstlängd är felaktig i det att han oriktigt
uteslutits från rösträtt eller att annan oriktigt upptagits som röstberättigad
får senast den 15 juli skriftligen framställa anmärkning mot längden
hos länsstyrelsen. Den omständigheten att någon tagits upp i röstlängd
för annat valdistrikt än han anser sig tillhöra utgör ej grund för anmärkning
mot längden.

Anmärkning som göres för sent upptages ej till prövning.

Har anmärkning framställts i rätt tid mot någons rösträtt enligt
längden, skall länsstyrelsen genast underrätta denne om innehållet i
anmärkningshandlingen samt om tid och plats för prövning av anmärkningen.

5 § Anmärkning mot allmän röstlängd prövas vid offentligt sammanträde
hos länsstyrelsen den 22 juli eller, om denna dag är en lördag eller
söndag, närmast följande måndag.

Den mot vilkens rösträtt anmärkning framställts får vid anmärkningssammanträdet
åberopa även omständighet som inträffat efter den 1 juni.

Senast dagen efter sammanträdets slut meddelar länsstyrelsen beslut
över varje särskild anmärkning. Beslut antecknas på anmärkningsskriften.
I röstlängden införes rättelse som föranledes av beslutet.

Länsstyrelsen skriver under röstlängd mot vilken anmärkning framställts.
Lokala skattemyndigheten förser de röstlängder mot vilka anmärkning
ej framställts inom föreskriven tid med bevis härom.

6 § Mot länsstyrelsens beslut över anmärkning mot allmän röstlängd får
talan föras endast i samband med besvär över val vid vilket beslutet länt
till efterrättelse. I sådant mål får åberopas endast bevis som företetts hos
länsstyrelsen.

1 1 propositionens förslag har första styckets första mening följande lydelse: Den
som anser att allmän röstlängd i fråga om hans eller annans rösträtt är felaktig får
senast den 15 juli skriftligen framställa anmärkning mot längden hos länsstyrelsen.

KU 1972:49

7 § Allmän röstlängd länder till efterrättelse så snart den underskrivits
av länsstyrelsen eller försetts med bevis av lokala skattemyndigheten och
gäller till dess ny röstlängd kommit till stånd, om ej annat följer av 8 eller

9 §•

8 § Har någon icke blivit upptagen i allmän röstlängd eller har det i
längden beträffande honom antecknats att han blir röstberättigad först
nästa kalenderår och har anmärkning häremot ej framställts på sätt
som föreskrives i 4 § första stycket, skall länsstyrelsen efter ansökan av
honom eller av lokala skattemyndigheten besluta om rättelse i röstlängden,
om det är uppenbart att fel föreligger. Sådan ansökan skall ha gjorts
hos länsstyrelsen senast den 1 september det år då röstlängden upprättades.
Ansökan som göres för sent upptages ej till prövning.

Beslutar länsstyrelsen om rättelse i röstlängd, skall länsstyrelsen genast
underrätta lokala skattemyndigheten om beslutet. Lokala skattemyndigheten
skall genast rätta röstlängden i enlighet med beslutet. Innan detta
skett, äger beslutet icke verkan.

Mot beslut varigenom ansökan om rättelse avslagits eller avvisats får
talan ej föras. Mot beslut om rättelse får talan föras endast i samband
med besvär över val vid vilket beslutet länt till efterrättelse.

9 § Har allmän röstlängd i någon del förklarats felaktig på grund av
talan som förts i samband med besvär över val, skall länsstyrelsen rätta
längden i enlighet med förklaringen.

10 § Länsstyrelsen skall senast den 15 juni kungöra var och när allmän
röstlängd kommer att vara framlagd för granskning. I kungörelsen skall
anges även tid och sätt för framställande av anmärkning mot längden
samt tid och plats för prövning av anmärkning. Kungörelsen skall anslås
på kommunens anslagstavla och införas i samtliga dagstidningar som har
en spridning av någon betydenhet inom kommunen.

Särskild röstlängd

11 § Särskild röstlängd för val till riksdagen upprättas årligen för varje
valkrets av centrala valmyndigheten. Längden skall vara upprättad senast
den 15 juni.

12 § I särskild röstlängd upptages, efter ansökan, den som

1. den 1 juni uppfyller de villkor som gäller för rösträtt och

2. enligt länsstyrelsens personband ej är kyrkobokförd i riket men
varit kyrkobokförd här någon gång under de fem kalenderår som närmast
föregått det år då röstlängden upprättas.

Den som fyller 19 år det år då röstlängden upprättas upptages i denna,
om ej hinder föreligger i övrigt. Därvid antecknas dock att han blir
röstberättigad först nästa kalenderår.

Framgår i anmärkningsärende att någon upphört att vara röstberätti -

KU 1972:49

gad på grund av omständighet som inträffat efter den 1 juni, skall han ej
vara upptagen i särskild röstlängd.

13 § Ansökan att bli upptagen i särskild röstlängd göres skriftligen hos
centrala valmyndigheten senast den 1 juni. Ansökan som göres för sent
upptages ej till prövning.

Vid ansökningshandling skall fogas intyg som visar att sökanden har
giltigt svenskt pass och enligt passet är svensk medborgare. Intyget skall
vara utfärdat av svensk beskickning, annan svensk utlandsmyndighet som
centrala valmyndigheten bestämt eller svensk polismyndighet samma år
som röstlängden upprättas. Är ansökningshandlingen ej åtföljd av sådant
intyg, upptages ansökningen ej till prövning.

Blanketter till ansökan och intyg skall finnas tillgängliga hos centrala
valmyndigheten samt hos svensk beskickning och annan svensk utlandsmyndighet
som centrala valmyndigheten bestämmer.

14 § Beslut över ansökan att bli upptagen i särskild röstlängd meddelas
så snart det kan ske.

Den som skall upptagas i särskild röstlängd uppföres i röstlängden för
den valkrets där han senast varit kyrkobokförd.

Bifalles ej ansökan om att bli upptagen i särskild röstlängd, skall
centrala valmyndigheten genast underrätta sökanden om beslutet. I
beslutet skall anges tid och plats för prövning av anmärkning.

15 § Så snart röstlängden upprättats, sändes den till länsstyrelsen i det län
till vilket valkretsen hör. Hos länsstyrelsen skall röstlängden vara framlagd
för granskning varje vardag med undantag av lördag under tiden den 26—30
juni eller, om sistnämnda dag är en lördag eller söndag, till och med närmast
följande måndag.

16 § Den som vill att ändring skall göras i särskild röstlängd får senast
den 15 juli skriftligen framställa anmärkning mot röstlängden hos
länsstyrelsen.

Anmärkning som göres för sent upptages ej till prövning.

17 § Anmärkning mot särskild röstlängd prövas vid offentligt sammanträde
hos länsstyrelsen den 22 juli eller, om denna dag är en lördag eller
söndag, närmast följande måndag.

Den mot vilkens rösträtt anmärkning framställts får åberopa även
omständighet som inträffat efter den 1 juni.

4 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 49

KU 1972:49

Länsstyrelsen skriver under röstlängden. Har anmärkning ej framställts
mot röstlängden inom föreskriven tid, skall röstlängden förses med bevis
härom.

18 § Mot länsstyrelsens beslut över anmärkning mot särskild röstlängd
får talan föras endast i samband med besvär över val vid vilket beslutet
länt till efterrättelse. I sådant mål får åberopas endast bevis som företetts
hos länsstyrelsen.

Har röstlängden i någon del förklarats felaktig på grund av talan som
avses i första stycket, skall länsstyrelsen rätta längden i enlighet med
förklaringen.

19 § Särskild röstlängd länder till efterrättelse så snart den underskrivits
av länsstyrelsen och gäller till dess ny röstlängd kommit till stånd, om ej
annat följer av 18 § andra stycket.

20 § När val äger rum, skall särskild röstlängd vara tillgänglig i vallokalen
för det valdistrikt som länsstyrelsen bestämmer. Beslut härom
meddelas senast vid anmärkningssammanträdet och antecknas på röstlängden.

21 § Länsstyrelsen skall senast den 15 juni kungöra var och när särskild
röstlängd kommer att vara framlagd för granskning. I kungörelsen anges
även tid och sätt för framställande av anmärkning mot längden samt tid
och plats för prövning av anmärkning. Kungörelsen skall anslås på
kommunernas anslagstavlor och införas i samtliga dagstidningar som har
en spridning av någon betydenhet inom valkretsen.

5 kap. Registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater

1 § Parti kan efter ansökan och på de villkor som anges i 2—4 §§ få sin
partibeteckning registrerad hos centrala valmyndigheten samt anmäla
kandidater i valet enligt 8 §.

Om valsedel med registrerad partibeteckning finns bestämmelser i 6 kap.
3 § tredje stycket och 14 kap. 5 §.

2 § Ansökan om registrering av partibeteckning göres skriftligen. I
ansökningshandlingen skall anges för vilket slag av val registrering sökes
och, om ansökningen avser registrering för val av landstingsman eller
kommunfullmäktige, för vilken landstingskommun eller kommun som
registrering begäres.

För att partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val skall ansökan om
registrering av beteckningen ha kommit in till centrala valmyndigheten,
vid ordinarie val till riksdagen och val i hela riket av landstingsman och
kommunfullmäktige senast den 30 april valåret och vid annat val inom en
vecka efter det att förordnande om valet meddelades.

3 § Partibeteckning får registreras, om

1. partiet icke utgör underavdelning av politisk sammanslutning,

KU 1972:49

2. partiet visat att det vid registrering för val till riksdagen har minst
1 500 röstberättigade medlemmar i hela riket och vid registrering förval
av landstingsman och för val av kommunfullmäktige minst 100 respektive
minst 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eller
kommun för vilken registrering sökes, samt

3. partibeteckningen tydligt skiljer sig från beteckning som redan
registrerats eller vars registrering är föremål för prövning för det valet
eller för annat val för vilket registreringen enligt 4 § första stycket
kommer att gälla.

4 § Registreras partibeteckning för val till riksdagen, gäller registreringen
även för val av landstingsman och kommunfullmäktige i hela riket.
Registreras partibeteckning för val av landstingsman, gäller registreringen
val i den landstingskommun som anges i registreringsbeslutet samt val av
kommunfullmäktige i de kommuner som är belägna inom landstingskommunen.
Registreras partibeteckning för val av kommunfullmäktige, gäller
registreringen val i den kommun som anges i registreringsbeslutet.

Avser ansökan registrering för val till riksdagen och är partibeteckningen
redan registrerad för annat val, får registrering beviljas endast om
det parti för vilket registrering sålunda skett har lämnat sitt medgivande.
Detsamma gäller om ansökan avser registrering för val av landstingsman
och partibeteckningen redan är registrerad för val av kommunfullmäktige
inom landstingskommunen. Behörig att lämna medgivande är det ombud
som partiet anmält enligt 5 §.

Vid tillämpning av andra stycket skall ansökan om registrering som
kommit in tidigare anses som bifallen.

5 § För parti som fått sin partibeteckning registrerad skall finnas ombud.
Ombud skall anmälas till centrala valmyndigheten inom en månad efter
det att registreringen av beteckningen kungjorts enligt 7 §.

6 § Registrerad partibeteckning skall avföras ur registret, om

1. partiet begär det,

2. partiet ej vid två på varandra följande ordinarie val till riksdagen
eller val i hela riket av landstingsman eller kommunfullmäktige anmält
kandidater enligt 8 § eller

3. partiet underlåter att anmäla ombud enligt 5 §.

7 § När partibeteckning registrerats eller avförts ur registret, skall centrala
valmyndigheten kungöra detta i Post- och Inrikes tidningar.

8 § För att registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val skall
partiet hos centrala valmyndigheten som kandidater anmäla

för val till riksdagen i viss valkrets minst fyra och högst femton
personer och

för val av landstingsman eller kommunfullmäktige minst fyra och
högst tio personer i landstingskommunen eller kommunen.

KU 1972:49

Centrala valmyndigheten bestämmer inför varje val när anmälan av
kandidater senast skall göras. Kungörelse härom skall föras in i Post- och
Inrikes tidningar.

Anmälan av kandidater göres skriftligen av partiets ombud eller av
person som ombudet utsett. Till anmälningshandlingen skall fogas
skriftlig förklaring från varje kandidat att han givit partiet tillstånd att
anmäla honom.

9 § Finner centrala valmyndigheten anledning till anmärkning mot anmälningshandlingen
eller handling som åtföljer denna, skall myndigheten
genast underrätta den som gjort anmälan. Därvid skall anges tid för
ändring och komplettering av anmälningshandlingen. Därefter skall
centrala valmyndigheten så snart som möjligt slutligt pröva ärendet.

Har det ej visats att anmäld kandidat givit partiet tillstånd att anmäla
honom, skall hans namn på anmälningshandlingen anses obefintligt.

10 § Centrala valmyndigheten upprättar för varje slag av val och för varje
riksdagsvalkrets, landstingskommun och kommun listor över de kandidater
som partierna anmält. Listorna skall sändas till postverket. Skall
röstning äga rum hos utlandsmyndighet eller på fartyg, skall listorna om
möjligt sändas även till myndigheten och fartygets befälhavare. Listorna
för varje riksdagsvalkrets, landstingskommun och kommun skall så snart
som möjligt tillställas länsstyrelsen.

11 § Talan mot centrala valmyndighetens beslut i registrerings- eller
anmälningsärende föres hos regeringsrätten genom besvär.

6 kap. Valsedlar

1 § Till valsedlar skall användas särskilda blanketter som tillhandahålles
av centrala valmyndigheten.

2 § Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För val till
riksdagen skall användas gula, för val av landstingsman blå och för val av
kommunfullmäktige vita valsedlar.

På valsedel skall finnas partibeteckning. Valsedel bör dessutom innehålla 1.

namn på en eller flera kandidater,

2. beteckning som visar för vilken valkrets sedeln är avsedd (valkretsbeteckning)
samt

3. uppgift om det val för vilket sedeln gäller (valbeteckning).

Kandidat skall anges på sådant sätt att det klart framgår vem som

avses. Vid kandidatnamn bör därför utsättas kandidatens personnummer
eller annan identifieringsuppgift.

KU 1972:49

3 § Om valsedel upptager mer än ett kandidatnamn, skall namnen
upptagas i en följd under varandra och förses med nummer som visar
ordningen mellan dem.

Namnen gäller själva valet samt, i den mån de ej därvid tages i anspråk,
val av ersättare för riksdagsledamöter och val av suppleanter för landstingsman
och kommunfullmäktige.

Upptager valsedel med registrerad partibeteckning namn på kandidater,
skall valsedeln, för att beteckningen skall åtnjuta skydd vid valet,
som första namn upptaga namnet på kandidat som tagits upp på listan
över kandidater partiet anmält.

4 § Efter beställning av parti, som är representerat i den församling valet
gäller, tillhandahåller centrala valmyndigheten partiet blanketter till
valsedlar till det antal partiet önskar.

Göres beställning av annat parti än som anges i första stycket eller av
annan än den som är behörig företrädare för partiet, tillhandahåller
centrala valmyndigheten blanketter till valsedlar endast om beställaren
betalar blanketterna i förskott.

5 §1 I fråga om parti, som deltager i riksdagsval och som vid det senaste
riksdagsvalet fått eller vid det förestående valet får mer än 2,5 % av rösterna
i hela landet, svarar statsverket för kostnaden för blanketter till valsedlar
till ett antal som motsvarar fem gånger antalet röstberättigade i
valkretsen. Vad som sagts nu gäller även parti som utan att ha uppnått
den angivna röstandelen är eller genom det förestående valet blir representerat
i riksdagen.

I fråga om parti, som deltager i val av landstingsman eller kommunfullmäktige
och som är eller genom det förestående valet blir representerat i
den församling valet gäller, svarar statsverket för kostnaden för blanketter
till valsedlar till ett antal som motsvarar fem gånger antalet röstberättigade
i valet.

6 §2 Har blanketter till valsedlar betalats i förskott och har valsedlarna
använts för parti som enligt 5 § är berättigat att få valsedelsblanketter
kostnadsfritt vid valet, skall förskottet efter ansökan återbetalas i den
mån antalet valsedlar som partiet får kostnadsfritt därigenom ej kommer
att överstiga, i fråga om val till riksdagen fem gånger antalet röstberättigade
i valkretsen och i fråga om annat val fem gånger antalet röstberättigade
vid valet. Belopp som återbetalas tillställes partiet oavsett vem som
erlagt förskottet.

7 § Om beställaren begär det, förser centrala valmyndigheten utan
särskild ersättning valsedelsblanketterna med partibeteckning, kandidatnamn
samt valkrets- och valbeteckningar.

1 I propositionens förslag har paragrafen följande lydelse: 5 § Om parti är eller
genom valet blir representerat i den församling valet gäller, svarar statsverket för
kostnaden för blanketter till valsedlar till ett antal som motsvarar, i fråga om val till

* riksdagen fyra gånger antalet röstberättigade i valkretsen och i fråga om annat val
fyra gånger antalet röstberättigade i valet.

2 I propositionen föreslås på två ställen ”fyra” i stället för ”fern”.

KU 1972:49

Centrala valmyndigheten får förse valsedelsblanketter och valsedlar
med särskild siffer- eller bokstavsbeteckning (listtypbeteckning).

8 §‘ När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten den
sista dag då beställning av valsedlar skall ha gjorts för att leverans skall
kunna ske 45 dagar före valdagen. För särskilda fall får bestämmas senare
dag för beställning och, om det behövs, även senare dag för leverans.
Kommer beställning in senare än centrala valmyndigheten bestämt,
fullgöres leverans endast om betalning erlägges i förskott och endast
under förutsättning att leveransen kan ske före valdagen och utan att
leveransen av tidigare gjorda beställningar försenas.

9 § I lokal där röstning äger rum skall väljarna för varje val ha tillgång
till

1. valsedlar som försetts med parti- och valbeteckning för parti vilket
är representerat i riksdagen (partimarkerade valsedlar) samt

2. blanketter till valsedlar.

Partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter enligt första stycket
tillhandahålles genom centrala valmyndighetens försorg.

10 § Talan mot centrala valmyndighetens beslut i ärende som avses i
detta kapitel föres hos regeringsrätten genom besvär.

Centrala valmyndigheten har rätt att erhålla biträde av länsstyrelse i
ärende som avses i detta kapitel.

7 kap. Röstkort m. m.

1 § Vid val skall, i den mån centrala valmyndigheten ej förordnar annat,
för var och en som enligt gällande röstlängd är röstberättigad vid valet
upprättas röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röstkortet
skall dessutom innehålla uppgifter om valet till ledning för den
röstberättigade.

För röstberättigad som ej har känd adress upprättas röstkort endast
om han begär det.

2 §2 Röstkort upprättas för den som är upptagen i allmän röstlängd av
lokala skattemyndigheten och för den som är upptagen i särskild
röstlängd av länsstyrelsen. Röstkorten skall sändas till de röstberättigade
senast 30 dagar före valdagen.

För val som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort.

3 § Har röstberättigad förlorat sitt röstkort eller har röstkortet ej

1 I propositionen föreslås ”trettio” i stället för ”45”.

2 I propositionens förslag har första styckets andra mening följande lydelse:
Röstkorten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen eller,
vid annat val än ordinarie val till riksdagen och val i hela riket av landstingsmän och
kommunfullmäktige, senast 20 dagar före valdagen.

KU 1972:49

kommit honom till handa, är han berättigad att efter framställning få ett
duplettröstkort.

Framställning om duplettröstkort göres hos den myndighet som enligt
2 § har att upprätta röstkortet. Duplettröstkort får ej lämnas ut senare än
-dagen före valdagen. Vid framställningen skall sökanden uppge

1. sitt fullständiga namn och personnummer samt

2. sitt hemvist i den ort där han är uppförd i allmän röstlängd eller,
om han är uppförd i särskild röstlängd, hemvistet i den ort i riket där han
senast var kyrkobokförd.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning, om den
röstberättigade önskar få röstkort innan röstkorten blivit översända till
de röstberättigade. Röstkort får dock icke utlämnas innan den röstlängd
som skall gälla vid valet kommit till stånd enligt 4 kap. 5 eller 17 §.

4 § Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom
bland allmänheten om tid och sätt för röstning och om de bestämmelser i
övrigt som gäller för valet.

8 kap. Allmänna bestämmelser om röstningen

1 § Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren
är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom
riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara
förhindrad att rösta på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där han är
upptagen i röstlängd, får rösta på postanstalt inom riket, hos svensk
utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart.

Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på postanstalt,
hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin
rösträtt i samtliga val som han vill deltaga i.

2 § Väljaren skall själv lämna sin valsedel till valförrättaren eller, om
röstningen sker på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg, till
röstmottagaren där.

Om avlämnande av valsedel genom bud (röstning med valsedelsförsändelse)
föreskrives i 11 kap.

3 § Väljare bör vid röstning i vallokal medföra sitt röstkort.

Röstning på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg får icke

ske utan att röstkortet avlämnas. Väljare som innehar sjöfartsbok får
dock rösta på fartyg utan att röstkort avlämnas. I sådant fall skall
röstmottagaren upprätta ett adresskort för honom.

4 § Vid röstning i vallokal lägger väljaren för varje val in sin valsedel i ett
valkuvert och lämnar kuverten till valförrättaren. Mottagna valkuvert
samlas upp i valurna. En valurna användes för vart och ett av de samtidiga
val som förrättas i vallokalen.

KU 1972:49

5 § Vid röstning på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg
lägger väljaren för varje val in sin valsedel i ett valkuvert och lämnar
kuverten till röstmottagaren. Denne lägger in mottagna kuvert tillsammans
med väljarens röstkort i ett ytterkuvert som tillslutes.

6 § Har röstning skett på postanstalt, sänder röstmottagaren iordningställda
ytterkuvert till vederbörande valnämnd. Har röstning skett hos
utlandsmyndighet eller på fartyg, sänder röstmottagaren iordningställda
ytterkuvert till centrala valmyndigheten.

7 § Vid röstning med valsedelsförsändelse lägger väljaren för varje val in
sin valsedel i ett innerkuvert. Iordningställda kuvert lägges därefter in i
ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse som tillslutes. Detta lämnas
genom bud till valförrättaren eller röstmottagaren.

Avlämnas valsedelsförsändelse i vallokal, öppnar valförrättaren ytterkuvertet
och lägger de innerkuvert som väljaren iordningställt i valurna.

Avlämnas valsedelsförsändelse på postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg, lägger röstmottagaren in försändelsen tillsammans med
väljarens röstkort i ett ytterkuvert. Med ytterkuvertet förfares därefter så
som anges i 6 §.

8 § Kuvert tillhandahålles endast genom centrala valmyndighetens försorg.

Valkuvert och innerkuvert för valsedelsförsändelse skall vara så
beskaffade att färgen på inneliggande valsedel kan iakttagas utan att
valhemligheten röjes.

Ytterkuvert som skall användas vid röstning på postanstalt, hos
utlandsmyndighet eller på fartyg skall vara försett med fönster.

9 § Valkuvert tillställes valnämnder och röstmottagare. Ytterkuvert
som avses i 5 § tillstädes röstmottagare.

Valkuvert får lämnas ut endast i samband med röstning. Inner- och
ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas
tillgängliga

1.hos valnämnden och hos de personer åt vilka nämnden uppdragit
att tillhandagå väljarna i sådant hänseende,

2. på postanstalt,

3. hos utlandsmyndighet och på fartyg där röstning skall äga rum.
Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på

begäran kostnadsfritt tillhandahållas parti som är representerat i riksdagen.

10 § Röstning äger rum inför öppna dörrar. I lokal där röstning äger
rum skall finnas ett lämpligt antal avskilda platser där väljaren utan insyn
kan lägga in sina valsedlar i valkuvert.

Befinner sig någon, när tiden för röstningen går ut, i röstningslokalen
eller på anvisad plats intill denna men har han ej hunnit rösta, skall han
ges tillfälle till det.

KU 1972:49

11 §1 Den sorn uppehåller sig i röstningslokalen eller utrymme därintill
är skyldig att rätta sig efter de föreskrifter som valförrättare eller
röstmottagare meddelar för att trygga röstningens genomförande. Uppstår
oordning som ej kan avstyras, har valförrättaren eller röstmottagaren
rätt att avbryta röstningen.

Avbrytes röstning i vallokal, skall valurna förseglas under minst två olika
sigill samt om möjligt ställas i säkert förvar. När röstningen återupptages,
skall valförrättaren visa de närvarande att förseglingen är obruten.
Avbrytes röstning på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg,
skall mottagna ytterkuvert under avbrottet förvaras på betryggande sätt.

Tal får ej hållas i röstningslokal eller i anslutande utrymme. Ej heller
får tryckta eller skrivna upprop sättas upp eller delas ut till väljarna på
sådan plats.

12 § I lokal där röstning äger rum skall ett exemplar av denna lag finnas
tillgängligt.

I vallokal skall finnas anslagna de listor som centrala valmyndigheten
upprättat över de kandidater som partierna anmält för valen i den
valkrets till vilken valdistriktet hör. På postanstalt där röstning äger rum
skall listor finnas tillgängliga för samtliga valkretsar. Listor för samtliga
valkretsar bör finnas tillgängliga även hos utlandsmyndighet och på
fartyg där röstning äger rum.

13 § Protokoll skall föras över valförrättning i vallokal enligt formulär
som fastställes av centrala valmyndigheten.

På postanstalt, hos utlandsmyndighet och på fartyg skall fortlöpande
anteckningar föras över röstningen.

14 § Väljare, som på grund av kroppsligt fel icke kan avge sin röst i
föreskriven ordning, får vid röstningen anlita biträde som han utsett.

15 § Åtgärd eller anordning som det enligt denna lag åligger kommun,
valnämnd eller valförrättare att vidtaga eller ombesörja bekostas av
kommunen. *

9 kap. Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal

1 § Vallokal skall hållas öppen för röstning mellan klockan 8 och 21.
Centrala valmyndigheten får bestämma att vallokalen i visst valdistrikt
skall vara öppen för röstning kortare tid än nu sagts, om det kan antagas
att väljarna likväl har tillfredsställande möjligheter att utöva sin rösträtt.

2 § När vallokalen har öppnats för röstning, visar valförrättaren de
närvarande att varje valurna är tom. Härefter får röstningen börja.

1 Ordet ”minst” i andra styckets första mening finns inte med i propositionens
förslag.

KU 1972:49

3 § Röstningen går till på följande sätt.

När väljaren kommer in i vallokalen, får han ett valkuvert för vart
och ett av valen. Han uppsöker därefter en av de avskilda platserna och
lägger där för varje val in sin valsedel i ett valkuvert. Valsedel får ej vikas.

Väljaren lämnar iordningställda valkuvert till valförrättaren. Om denne
begär det, skall väljaren uppge sitt fullständiga namn, sin födelsetid och
sitt hemvist inom valdistriktet eller, om han är upptagen i särskild
röstlängd, hemvistet i den ort i riket där han senast var kyrkobokförd.
Valförrättaren kontrollerar att väljaren är upptagen som röstberättigad i
röstlängden, att han ej redan röstat i valet, att han ställt i ordning endast
ett valkuvert för varje val och att kuvert ej är försett med obehörig
märkning. Valförrättaren lägger därefter i väljarens närvaro valkuverten i
valurnorna. I samband härmed antecknas i röstlängden att väljaren röstat.

4 § Är valkuvert tomt eller försett med obehörig märkning, får det
ej mottagas. Detsamma gäller om det ej klart framgår att kuvert
innehåller valsedel. Har väljaren lämnat mer än ett valkuvert för något
val, får endast ett av dessa mottagas. Om väljaren begär det, skall samtliga
kuvert för det valet återlämnas till honom.

5 § När vallokalen stängts för röstning och de som är närvarande fått
tillfälle att lämna sina valsedlar, förklaras röstningen avslutad.

6 § Kommunen skall tillhandahålla lämpliga vallokaler. 1 anslutning till
vallokalen eller i denna skall anordnas lämplig plats där de partier som
deltager i valen kan lägga ut sina valsedlar. Valförrättaren skall tillse att
väljarna där har tillgång till blanketter för valsedlar och partimarkerade
valsedlar för parti som är representerat i riksdagen.

7 § Kommunen bör på valdagen ordna med valskjutsar för de väljare
som bor avlägset eller isolerat och som endast med avsevärd kostnad eller
tidsspillan kan infinna sig i vallokalen.

10 kap. Särskilda bestämmelser om röstning på postanstalt, hos utlandsmyndighet
och på fartyg

Röstning på postanstalt

1 §' Röstning får ske på varje postanstalt inom riket från och med den
tjugofjärde dagen före valdagen till och med valdagen, om ej annat följer av

2 §.

2 § Röstning på postanstalt äger rum under tid då postanstalten är
öppen för allmänheten. På valdagen skall postanstalt vara öppen för
röstmottagning minst en timme före klockan 11 och minst en timme
efter klockan 15. Vid val av landstingsman och kommunfullmäktige som
ej omfattar hela riket får dock centrala valmyndigheten bestämma att

1 I propositionen föreslås ”adertonde” i stället för ”tjugofjärde”.

KU 1972:49

röstmottagning ej skall anordnas på valdagen.

Finns flera postanstalter inom samma ort, får centrala valmyndigheten
på förslag av postverket bestämma att röstning skall ske endast på någon
eller några av postanstalterna. På förslag av postverket får myndigheten
begränsa den tid då röstning får ske på postanstalt före valdagen.
Röstning skall dock alltid kunna äga rum under minst en timme varje dag
då postanstalten är öppen för allmänheten.

'Inrättas med anledning av valet postanstalt vid sjukhus, ålderdomshem,
fångvårdsanstalt eller liknande vårdinrättning eller vårdanstalt, äger
röstning där rum på tid som postverket bestämmer efter samråd med
vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning, dock tidigast sjunde dagen
före valdagen.

3 § Röstmottagare på postanstalt är den som postverket utser.

4 § Röstning på postanstalt går till på följande sätt.

När väljaren visat upp sitt röstkort för röstmottagaren, får han av
denne ett valkuvert för vart och ett av valen. Han uppsöker därefter en av
de avskilda platserna och lägger där för varje val in sin valsedel i ett
valkuvert. Valsedel får ej vikas.

Väljaren lämnar valkuvert och röstkortet till röstmottagaren. Denne
kontrollerar att väljaren ställt i ordning endast ett valkuvert för varje val
och att kuvert ej är försett med obehörig märkning. Därefter lägger
röstmottagaren i väljarens närvaro in mottagna valkuvert i ett ytterkuvert
tillsammans med väljarens röstkort, vilket placeras närmast ytterkuvertets
fönster, och tillsluter ytterkuvertet. Röstmottagaren tar slutligen hand
om ytterkuvertet samt antecknar på en särskild förteckning väljarens
namn, den valnämnd till vilken ytterkuvertet skall sändas och det
värdepostnummer som finns på kuvertet.

Väljare som ej är känd för röstmottagaren skall legitimera sig. Gör han ej
det, får han icke rösta.

5 § Är valkuvert tomt eller försett med obehörig märkning, får det ej
mottagas. Detsamma gäller om det ej klart framgår att kuvert innehåller
valsedel. Har väljaren lämnat mer än ett valkuvert för något val, får
endast ett av dessa mottagas. Om väljaren begär det, skall samtliga kuvert
för det valet återlämnas till honom.

6 § Röstmottagare skall sända mottagna ytterkuvert till valnämnden i
den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om
väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun
inom vilken den vallokal är belägen där den särskilda röstlängden enligt 4
kap. 20 § skall finnas tillgänglig. Försändelsen skall anordnas som värdepost.

KU 1972:49

Röstning hos utlandsmyndighet

7 §' När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten efter
samråd med utrikesdepartementet hos vilka svenska utlandsmyndigheter
röstning skall äga rum. Vid val som ej omfattar hela riket får dock
centrala valmyndigheten bestämma att röstning hos svensk utlandsmyndighet
ej skall äga rum.

Röstning hos utlandsmyndighet får börja tidigast den tjugofjärde dagen
före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara
centrala valmyndigheten till handa senast klockan 12 dagen före
valdagen.

Utlandsmyndighetens chef bestämmer när och var röstning äger rum
hos myndigheten samt kungör tid och ställe för röstningen.

Röstmottagare hos utlandsmyndighet är myndighetens chef eller den
han utser.

8 § Röstning hos utlandsmyndighet går till på följande sätt.

Väljaren lämnar valkuvert och röstkortet till röstmottagaren. Denne
kontrollerar att väljaren ställt i ordning endast ett valkuvert för varje val
och att kuvertet ej är försett med obehörig märkning. Därefter lägger
röstmottagaren i väljarens närvaro in mottagna valkuvert i ett ytterkuvert
tillsammans med väljarens röstkort, vilket placeras närmast ytterkuvertets
fönster, och tillsluter ytterkuvertet. Röstmottagaren tar slutligen hand
om ytterkuvertet samt antecknar på en särskild förteckning väljarens
namn, den valnämnd till vilken ytterkuvertet skall sändas och det
värdepostnummer som finns på kuvertet.

Väljare som ej är känd för röstmottagaren skall legitimera sig. Gör han
ej det, får han icke rösta.

9 § Är valkuvert tomt eller försett med obehörig märkning, får det ej
mottagas. Detsamma gäller om det ej klart framgår att kuvert innehåller
valsedel. Har väljaren lämnat mer än ett valkuvert för något val, får
endast ett av dessa mottagas. Om väljaren begär det, skall samtliga kuvert
för det valet återlämnas till honom.

10 § Röstmottagare skall sända mottagna ytterkuvert och den i 8 §
omnämnda förteckningen till centrala valmyndigheten. Sändes kuvert med
posten, skall försändelsen anordnas som värdepost.

11 § Centrala valmyndigheten förtecknar fortlöpande de ytterkuvert
som kommer in från utlandsmyndighet. Myndigheten sänder därefter
mottagna ytterkuvert lill valnämnden i den kommun där väljaren är

1 I propositionen föreslås i andra stycket ”adertonde” i stället för ”tjugofjärde”.

KU 1972:49

upptagen i allmän röstlängd eller, om väljaren är upptagen i särskild
röstlängd, till valnämnden i den kommun, inom vilken den vallokal är
belägen där den särskilda röstlängden enligt 4 kap. 20 § skall finnas
tillgänglig. Försändelsen skall anordnas som värdepost.

Röstning på fartyg

12 § När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten på vilka
svenska fartyg i utrikes fart som röstning skall äga rum. Vid val som ej
omfattar hela riket får dock centrala valmyndigheten bestämma att
röstning på svenskt fartyg i utrikes fart ej skall äga rum.

Rätt att rösta på fartyg där röstning anordnas har den som tillhör
fartygets besättning eller annan personal på fartyget eller är passagerare
där.

13 § Röstning på fartyg får börja tidigast den fyrtiofemte dagen före
valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara
centrala valmyndigheten till handa senast klockan 12 dagen före
valdagen.

Fartygets befälhavare bestämmer när och var röstning äger rum samt
underrättar dem som befinner sig ombord om tid och ställe för
röstningen.

Röstmottagare på fartyg är fartygets befälhavare eller den han utser.

14 § I fråga om röstning på fartyg äger 8-10 §§ motsvarande tillämpning.
Röstmottagare på fartyg får dock lämna mottagna ytterkuvert till
svensk utlandsmyndighet som centrala valmyndigheten bestämmer för vidarebefordran
till centrala valmyndigheten.

Kan väljaren ej förete röstkort men innehar han sjöfartsbok, skall
röstmottagaren i stället upprätta ett adresskort för honom med ledning
av sjöfartsboken och de uppgifter han kan lämna. Adresskortet lägges in i
ytterkuvertet tillsammans med valkuvert som väljaren avgivit.

15 § 1 fråga om ytterkuvert som kommer in till centrala valmyndigheten
från röstmottagare på fartyg äger 11 § motsvarande tillämpning.

16 § Röstmottagare på fartyg har rätt till ersättning av statsverket för
nödvändiga utgifter för uppdragets fullgörande enligt de närmare bestämmelser
som meddelas av centrala valmyndigheten.

11 kap. Särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse

1 §' Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Sådan
valsedelsförsändelse anordnas på följande sätt.

Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I
närvaro av ett vittne lägger han sedan in iordningställda innerkuvert i ett
ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter tecknar

1 I propositionen föreslås i tredje stycket ”18” i stället för ”24”.

KU 1972:49

väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att han förfarit
på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt
undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller
barn eller makens barn får ej vara vittne.

Valsedelsförsändelse får vara anordnad tidigast 24 dagar före valdagen.
Försändelse som lämnas på fartyg får dock vara anordnad 45 dagar före
valdagen. Dagen för försändelsens anordnande anges på ytterkuvertet.

2 § Valsedelsförsändelse från den som är gift lämnas på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd. Sådan
försändelse får lämnas också på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller
på fartyg där röstning äger rum.

3 §‘ Väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej
kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i
röstlängd, får lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som är
väljarens barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller hans vårdare och
som fyllt 18 år. Sådan valsedelsförsändelse anordnas på följande sätt.

Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I
närvaro av budet och ett vittne lägger han sedan in iordningställda
innerkuvert i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta.
Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och
samvete att han förfarit på detta sätt samt att han av anledning som anges
i första stycket ej kan inställa sig för röstning i vallokalen för
valdistriktet. Budet och vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt
undertecknat försäkran samt att något förhållande som strider mot
innehållet ej är känt för dem. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make
eller barn eller makens barn får ej vara vittne.

Valsedelsförsändelse får vara anordnad tidigast 24 dagar före valdagen.
Dagen för försändelsens anordnande anges på ytterkuvertet.

4 § Valsedelsförsändelse enligt 3 § lämnas i vallokalen för det valdistrikt
där väljaren är upptagen i röstlängd. Sådan försändelse får lämnas även på
postanstalt där röstning äger rum.

5 § Lämnas valsedelsförsändelse i vallokal, kontrollerar valförrättaren
att väljaren är upptagen som röstberättigad i röstlängden, att han ej redan
röstat i valet, att försändelsen anordnats på föreskrivet sätt och inom
föreskriven tid samt att ytterkuvertet är tillslutet. Därefter bryter
valförrättaren ytterkuvertet och kontrollerar att iordningställda innerkuvert
är av föreskriven beskaffenhet, att väljaren ställt i ordning endast ett
innerkuvert för varje val samt att innerkuvert ej är försett med obehörig
märkning. I närvaro av den som lämnat valsedelsförsändelsen lägger
därefter valförrättaren mottagna innerkuvert i valurnorna. I samband
härmed antecknas i röstlängden att väljaren röstat.

1 I propositionen föreslås i tredje stycket ”18” i stället för ”24”.

KU 1972:49

6 § Lämnas valsedelsförsändelse på postanstalt, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg, kontrollerar röstmottagaren att försändelsen anordnats på
föreskrivet sätt och inom föreskriven tid samt att ytterkuvertet är
tillslutet. I närvaro av den som lämnat valsedelsförsändelsen lägger
därefter röstmottagaren in försändelsen i ett ytterkuvert med fönster
tillsammans med väljarens röstkort, vilket placeras närmast ytterkuvertets
fönster, och tillsluter ytterkuvertet. Röstmottagaren tar slutligen hand
om ytterkuvertet samt antecknar på en särskild förteckning väljarens
namn, den valnämnd till vilken ytterkuvertet skall sändas och det
värdepostnummer som finns på kuvertet.

7 § Föreligger brist eller felaktighet i något hänseende som valförrätfaren
eller röstmottagaren skall kontrollera enligt 5 eller 6 §, skall
valsedelsförsändelsen eller innerkuvertet ej mottagas. Detsamma gäller
om innerkuvert är tomt eller om det ej klart framgår att kuvert innehåller
valsedel. Har väljaren ställt i ordning mer än ett innerkuvert för något val,
får ej något av dessa mottagas. Innerkuvert som ej mottages skall före
återlämnandet läggas in i ett särskilt kuvert som tillslutes.

12 kap. Den vidare behandlingen av röster som avgivits på postanstalt,
hos utlandsmyndighet eller på fartyg

1 § Ytterkuvert, som före valdagen kommer in till valnämnden från
röstmottagare på postanstalt eller från centrala valmyndigheten, sorteras
på valdistrikt. Ytterkuverten sändes därefter till valförrättarna i valdistriktet.
Översändandet bör ske i sådan tid att ytterkuverten är
valförrättarna till handa när röstningen i vallokalen där börjar. Före
översändandet skall ytterkuverten läggas in i särskilda omslag som
förseglas och förses med anteckning om det antal ytterkuvert varje
omslag innehåller.

I avbidan på att översändandet till valförrättarna sker skall ytterkuverten
förvaras på betryggande sätt.

2 § Ytterkuvert som på valdagen kommer in till valnämnden, sändes till
valförrättarna i valdistriktet, om kuverten kan beräknas vara valförrättarna
till handa innan röstningen i vallokalen slutar. Före översändandet
skall de åtgärder vidtagas som anges i 1 §. Kommer ytterkuvert in till
valnämnden efter valdagen eller så sent denna dag att de ej kan beräknas
komma valförrättarna till handa innan röstningen i vallokalen slutar, skall
valnämnden behålla dem och förfara med dem på sätt som anges i 13
kap.9 §.

3 § Valnämnden skall i särskilt protokoll fortlöpande anteckna de
åtgärder som nämnden vidtager med inkomna ytterkuvert. Protokollet
föres enligt formulär som fastställes av centrala valmyndigheten.

KU 1972:49

4 § Omslag med ytterkuvert som sänts till valdistrikten förvaras där
obrutna till dess röstningen i vallokalen förklarats avslutad och rösträkning
enligt 13 kap. 1 § påbörjas. I protokollet antecknas antalet
mottagna omslag och det antal ytterkuvert som omslagen enligt
anteckning på dem innehåller.

Kommer omslag med ytterkuvert valförrättarna till handa efter det att
röstningen i valdistriktet avslutats, skall omslaget ej brytas utan återsändas
till valnämnden efter förrättningens slut enligt 13 kap. 7 §. Om
återsändandet skall anteckning göras i protokollet.

Om förhållandena medger det, får valförrättarna under pågående
röstning företaga åtgärder enligt 13 kap. 3-5 §§ beträffande ytterkuvert
som kommit in till valdistriktet. Därvid skall dock iakttagas att anteckning
vid väljarens namn i röstlängden göres innan ytterkuvertet brytes
samt att valkuvert och innerkuvert, som efter granskning befunnits vara i
behörigt skick, skall åter läggas in i ytterkuvertet tillsammans med
väljarens röstkort. Innerkuvert skall dessförinnan åter läggas in i
ytterkuvert för valsedelsförsändelse. Först när röstningen förklarats
avslutad får valkuvert och innerkuvert läggas i uma.

5 § Den omständigheten att det i röstlängd antecknats att väljare röstat
på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på fartyg utgör ej hinder för
honom att rösta i vallokalen. Innan han får rösta där skall det
ytterkuvert som härrör från honom tagas fram och läggas in i ett särskilt
kuvert som tillslutes och förses med anteckning om innehållet. Om vad
sålunda förevarit skall anteckning göras i protokollet.

13 kap. Preliminär rösträkning

Preliminär rösträkning i vallokal

1 § Omedelbart efter det att röstningen i vallokal förklarats avslutad,
räknar valförrättarna preliminärt de avgivna rösterna. Har val till
riksdagen förrättats samtidigt med annat val, räknas riksdagsvalet först.
Rösträkningen skall genomföras utan avbrott.

2 § Har flera val förrättats samtidigt, sker den preliminära rösträkningen
gemensamt för alla valen såvitt gäller åtgärder som avses i 3—5 §§.

3 § Rösträkningen inledes med att från valnämnden inkomna omslag
med ytterkuvert brytes. Ytterkuverten räknas och antalet antecknas i
protokollet. Därefter granskas ytterkuverten. Därvid kontrolleras att

1. ytterkuvert icke blivit öppnat efter tillslutandet,

2. samma väljare icke avgivit mer än ett ytterkuvert,

3. väljaren är röstberättigad i valdistriktet,

4. väljaren icke röstat i vallokalen under valdagen.

I fall då de nämnda kraven är uppfyllda, förfares med ytterkuvert på
sätt som föreskrives i 4 §. I annat fall lägges ytterkuvert åt sidan.

KU 1972:49

Ytterkuvert, sorn lagts åt sidan, lägges därefter in i ett eller flera särskilda
kuvert som tillslutes och förses med anteckning om innehållet.

4 § När kontroll enligt 3 § skett, öppnas de ytterkuvert som ej lagts åt
sidan och inneliggande röstkort, adresskort, valkuvert och valsedelsförsändelser
tages ut.

Valkuverten granskas. Därvid kontrolleras att kuvert är av föreskriven
beskaffenhet och ej försett med obehörig märkning. Godkända valkuvert
lägges i urnorna. F samband därmed antecknas vid väljarens namn i röstlängden
att han utövat sin rösträtt.

Valsedelsförsändelserna granskas. Därvid kontrolleras att varje försändelses
ytterkuvert är av föreskriven beskaffenhet och tillslutet, att det
icke blivit öppnat efter tillslutandet samt att väljarens förklaring och
vittnesintyget är i behörigt skick. Därefter brytes ytterkuvertet. Innerkuverten
granskas. Därvid kontrolleras att de är av föreskriven beskaffenhet,
att väljaren ställt i ordning endast ett innerkuvert för varje val och
att innerkuvert ej är försett med obehörig märkning. Godkända innerkuvert
lägges i urnorna. I samband därmed antecknas vid väljarens namn i
röstlängden att han utövat sin rösträtt.

5 § Föreligger brist eller felaktighet i något hänseende som valförrättaren
skall kontrollera enligt 4 §, skall bristfälligt kuvert tillsammans med
väljarens röstkort eller adresskort åter läggas in i ytterkuvertet. Detsamma
gäller om innerkuvert är tomt eller om det ej klart framgår att kuvert
innehåller valsedel. Innerkuvert skall dessförinnan åter läggas in i
ytterkuvert för valsedelsförsändelse. Ytterkuverten lägges i sin tur in i ett
eller flera särskilda kuvert som tillslutes och förseglas under minst två
olika sigill och förses med anteckning om innehållet.

6 § Sedan de i 3—5 §§ föreskrivna åtgärderna vidtagits, förfares för varje
val för sig på följande sätt.

1. Val- och innerkuvert tages ut ur urnan och räknas. Antalet personer
som enligt röstlängd deltagit i valet räknas. Antalet kuvert och röstande
antecknas i protokollet. Överensstämmer de framräknade siffrorna ej
med varandra, anges i protokollet den sannolika orsaken till skillnaden.

2. Valsedlarna tages ut ur kuverten. Innehåller kuvert mer än en
valsedel, lägges valsedlarna tillbaka i kuvertet. Sådana kuvert räknas och
lägges in i ett särskilt kuvert som tillslutes och förses med anteckning om
innehållet.

3. Kan det antagas att valsedel är ogiltig enligt 14 kap. 4 § lägges
valsedeln åt sidan. Valsedlar som lagts åt sidan lägges därefter in i ett eller
flera särskilda omslag som tillslutes och förses med anteckning om antalet
valsedlar som omslaget innehåller.

4. Övriga valsedlar ordnas i grupper efter partibeteckning. Inom varje
parti ordnas valsedlarna i grupper så att valsedlar med partibeteckning
och kandidatnamn i tryck bildar en grupp, partimarkerade valsedlar en
andra grupp och valsedlar som väljaren själv ställt i ordning en tredje

5 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 49

KU 1972:49

grupp. Valsedlar med partibeteckning och kandidatnamn i tryck ordnas
därefter så att valsedlar med samma listtypbeteckning bildar en grupp
och sådana valsedlar med ändringar eller tillägg bildar en grupp. Antalet
valsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet,
liksom sammanlagda antalet valsedlar för varje parti. Valsedlarna lägges
därefter partivis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas vilket partis
valsedlar omslaget innehåller och valsedlarnas antal.

5. De särskilda kuverten och omslagen förses med uppgift om valdistriktet
och förseglas med minst två olika sigill. Sigillen avtryckes i protokollet.

7 § Protokollet underskrives av ordföranden och två av de närvarande
valförrättarna. Därmed är förrättningen avslutad.

Omedelbart därefter sändes röstlängd, protokoll och de särskilda
kuvert och omslag som avses i 6 § till valnämnden. Sker insändandet med
posten, skall försändelsen anordnas som värdepost.

8 § Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i
7 § kommit in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.

Valnämnden behåller röstlängderna och vidarebefordrar omgående
övrigt material till länsstyrelsen. Sker översändandet med posten, skall
försändelsen anordnas som värdepost.

Preliminär rösträkning hos valnämnden

9 § Vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske, dock
tidigast tisdagen efter valdagen, granskar valnämnden de ytterkuvert
som kommit in till nämnden och behållits där samt kuvertens innehåll.
Därvid äger 3—5 §§ motsvarande tillämpning. Godkända val- och
innerkuvert lägges i urnor. För varje val och valkrets användes en urna. I
samband med att kuvert lägges i urnan antecknas vid väljarens namn i
röstlängden att han utövat sin rösträtt.

Avgivna röster räknas. Därvid äger 6 § motsvarande tillämpning.

10 § Kommer ytterkuvert in efter förrättningens början, lägges det utan
vidare åtgärd åt sidan. Kuvert som lagts åt sidan lägges därefter in i ett
eller flera särskilda omslag som tillslutes och förses med anteckning om
innehållet.

11 § Över förrättning som avses i 9 § föres protokoll enligt formulär
som fastställes av centrala valmyndigheten. När förrättningen slutförts,
sänder valnämnden omgående röstlängder, protokoll samt iordningställda
kuvert och omslag till länsstyrelsen. Sker översändandet med posten,
skall försändelsen anordnas som värdepost.

14 kap. Slutlig sammanräkning och mandatfördelning

Allmänna bestämmelser

1 § Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid
offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen
skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen anges i
vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om hinder ej
möter. Kungörelsen skall anslås hos länsstyrelsen och på kommunernas
anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens början införas i
samtliga dagstidningar som har en spridning av någon betydenhet inom
länet.

Före sammanräkningens början skall länsstyrelsen ha tillsett att de
handlingar som behövs för sammanräkningen har kommit in från valnämnden
i den kommun sammanräkningen avser. Är inkomna handlingar
ofullständiga eller ej i behörigt skick, skall länsstyrelsen infordra det som
fattas eller, om det behövs, inhämta uppgift om anledningen till att
handlingarna är ofullständiga eller ej i behörigt skick.

2 § Vid den slutliga sammanräkningen prövar länsstyrelsen valsedlarnas
giltighet och meddelar de beslut som denna prövning och de vid
röstningen förda protokollen föranleder.

Har avgivna valsedlar ej förvarats på föreskrivet sätt, skall de förklaras
ogiltiga, om det ej kan antagas att obehörig åtgärd ej vidtagits med dem.

Över förrättning hos länsstyrelsen föres protokoll enligt formulär som
fastställes av centrala valmyndigheten.

3 § I fråga om riksdagsval bestämmer länsstyrelsen ordningen mellan
kandidatnamnen på partiernas valsedlar i valkretsen i den utsträckning
som behövs för utseende av riksdagsledamöter och ersättare för dem.

I fråga om landstings- och kommunfullmäktigval fördelar länsstyrelsen
för varje valkrets platserna mellan partierna. Länsstyrelsen fastställer även
vilka personer som skall erhålla platserna samt utser suppleanter för
landstingsman och för fullmäktige i kommuner där det skall finnas
suppleanter för fullmäktige.

Förrättningen skall genomföras utan dröjsmål. Vid avbrott i förrättningen
skall valsedlarna och övriga valhandlingar läggas i säkert förvar.
Innan förrättningen återupptages, skall länsstyrelsen se till att obehörig
åtgärd ej vidtagits med valhandlingarna.

4 § Valsedel är ogiltig, om den

1. saknar partibeteckning eller upptager mer än en partibeteckning,
eller

2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen blivit anbragt på
valsedeln med avsikt.

Finns i ett valkuvert mer än en valsedel, är valsedlarna ogiltiga.
Innehåller valkuvertet två eller tre valsedlar och bär alla samma partibeteckning,
skall dock en valsedel tillgodoräknas det angivna partiet.
Namnen på valsedeln anses därvid som obefintliga.

KU 1972:49

5 § Utöver vad som gäller enligt 4 § andra stycket skall namn på
valsedel anses obefintligt,

1. om kandidaten ej är valbar eller det ej framgår klart vem som avses,

2. om ordningen mellan namnet och annat namn ej framgår klart eller

3. om valsedeln gäller registrerat parti, för vilket anmälts kandidater
enligt 5 kap. 8 §, och valsedeln ej som första namn upptager namnet på
någon av de anmälda kandidaterna.

Vid bedömning enligt första stycket 3 av vilket namn som är det första
skall hänsyn ej tagas till namn som skall anses obefintligt enligt 1.

Riksdagsvalet

6 § Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställes genom
särskilda uträkningar. Vid varje uträkning gäller valsedel endast för
ett namn.

Vid den första uträkningen gäller valsedel för det namn som står först
på sedeln. Valsedlar med samma första namn bildar en grupp. Vaije
grupps röstetal räknas fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar
som ingår i gruppen. Samma tal är också jämförelsetal för det namn som
står först på gruppens valsedlar. Det namn vars jämförelsetal är störst får
den första platsen i ordningen.

Vid varje följande uträkning gäller valsedel för det namn som står först
på sedeln, varvid bortses från namn som redan fått plats i ordningen. Den
eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde
för det namn som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i nya
grupper, så att valsedlar som vid den pågående uträkningen gäller för ett
och samma namn bildar en grupp. Övriga befintliga grupper behålles
däremot oförändrade. För varje nybildad grupp räknas röstetalet fram.
Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. För
samtliga namn, som deltager i uträkningen, beräknas röstetal och jämförelsetal.

Röstetalet för ett namn är lika med röstetalet för den grupp eller det
sammanlagda röstetalet för de grupper vilkas valsedlar gäller för namnet.
Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess röstetal, om icke grupp av
valsedlar som gäller för namnet deltagit i besättandet av förut utdelad
plats. Om detta är fallet, erhålles namnets jämförelsetal genom att dess
röstetal delas med det tal som motsvarar den del gruppen tagit i
besättandet av plats eller platser som utdelats (gruppens platstal), ökat
med 1, eller, om flera grupper av valsedlar, som gäller för namnet,
deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda
platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda att
gruppens röstetal delas med det största jämförelsetalet vid uträkningen
närmast före gruppens bildande. Bråktal, som uppkommer vid delning,
beräknas med två decimaler. Den sista decimalsiffran får ej höjas.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, får nästa plats i ordningen.
Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

KU 1972:49

7 § För varje namn som erhållit plats i ordningen enligt 6 § bestämmer
länsstyrelsen i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar
inom det parti, som namnet tillhör särskild ordning mellan namnen på
partiets valsedlar för utseende av ersättare.

Ersättare utses på grundval av de valsedlar som gällde för namnet, när
det erhöll plats i ordningen. Vid denna uträkning gäller varje valsedel som
hel röst. Med iakttagande av att namn på den som redan fått plats i
ordningen anses som obefintligt skall röstvärdet tillgodoräknas det namn
som står främst på sedeln. Den som får högsta röstetalet erhåller plats i
ordningen. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

8 § Sedan de i 6 och 7 §§ föreskrivna åtgärderna vidtagits, lägges valsedlarna
in i särskilda omslag, de godkända för sig och de ogiltiga för sig.
Omslagen förseglas under minst två olika sigill. Valsedlarna förvaras till
utgången av den tid för vilken valet gäller.

Förrättningen avslutas genom att protokollet läses upp. Protokollet
sändes genast till centrala valmyndigheten.

9 § Centrala valmyndigheten fördelar mandaten i riksdagen på grundval
av protokollen från länsstyrelserna och med tillämpning av 16—19 §§
riksdagsordningen. Myndigheten fastställer också vilka personer som skall
erhålla mandaten som ledamöter.

Har länsstyrelsen ej bestämt ordning mellan så många namn som
behövs för att de mandat som ett parti erhållit i valkretsen skall kunna
besättas med ledamöter, skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten
vid ny förrättning bestämma ytterligare namn i ordningen. Sådan
förrättning skall kungöras enligt 1 §.

10 § Har kandidat fått plats i ordning i mer än en valkrets eller för mer
än ett parti och skulle han till följd därav erhålla mandat i mer än en
valkrets eller för mer än ett parti, skall han tillträda det mandat för vilket
hans jämförelsetal är störst. Mandat som han ej tillträder skall tillfalla den
kandidat som står närmast i tur att erhålla mandat i den valkretsen eller
för det partiet. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

11 § Sedan mandaten besatts med ledamöter, utser centrala valmyndigheten
på grundval av den enligt 7 § bestämda ordningen mellan kandidatnamnen
för varje ledamot lika många ersättare som ledamotens parti fått
mandat i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock alltid utses för varje
ledamot. Vid utseende av ersättare skall bortses från namn på den som
valts till ledamot.

Finns ej någon som enligt första stycket kan utses till ersättare, skall
den kandidat inom valkretsen, som enligt 6 § står i tur att erhålla mandat
för partiet, utses till ersättare för ledamoten. Finns ej någon sådan
kandidat på partiets valsedlar, skall centrala valmyndigheten med tillämpning
av 18 § riksdagsordningen bestämma annan valkrets, från vilken
ersättaren skall utses, och där till ersättare utse den som står närmast i tur

KU 1972:49

att erhålla mandat för partiet. För ledamot får finnas endast en ersättare
enligt detta stycke. Finns ej någon som sålunda kan utses till ersättare, skall
därvid bero.

Om det behövs,skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten
vid ny förrättning fastställa ordning enligt 6 och 7 §§ mellan
namnen på partis valsedlar. Sådan förrättning skall kungöras enligt 1 §.

12 § När mandaten fördelats mellan partierna och besatts med ledamöter
samt ersättare utsetts, tillkännager centrala valmyndigheten valets
utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes tidningar. Därmed är valet
avslutat. De handlingar som rör valet lägges i säkert förvar och bevaras till
utgången av den tid valet gäller.

13 § Har ledamot avgått före utgången av den tid för vilken han blivit
vald, utser centrala valmyndigheten till ny ledamot i hans ställe den
ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen står i tur
att inträda. Kan mandatet ej besättas med ersättare, skall det vara obesatt
under återstoden av valperioden.

Har till ny ledamot utsetts den som enligt 11 § andra stycket varit
utsedd till ersättare för den avgångne ledamoten, utses ersättare för
honom enligt 11 §. Har mandat besatts med ledamot från annan valkrets
än den för vilken den avgångne varit utsedd och blir mandatet ledigt på
nytt, skall vid tillämpning av första stycket anses som om mandatet vid
valet tilldelats den senast avgångnes valkrets. Ersättare för annan ledamot,
som trätt i stället för avgången ledamot, är de övriga personer som
skulle ha varit ersättare för den avgångne ledamoten.

14 § Har antalet ersättare för en riksdagsledamot gått ner till hälften
eller därunder av det vid valet utsedda antalet genom att ersättare utsetts
till ordinarie ledamot eller avgått av annan orsak, utser centrala
valmyndigheten med tillämpning av 11 § om möjligt två nya ersättare.

Landstings- och kommunfullmäktigvalen

15 § Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställes
genom särskilda uträkningar. Vid varje uträkning gäller valsedel endast
för ett namn. Vid fastställande av ordningen mellan namnen förfares i enlighet
med 6 § andra—femte styckena.

Skall två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika
partierna så att platserna, en efter annan, tilldelas det parti som varje
gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas enligt
tredje stycket. Den första platsen som tilldelats parti besättes med den
kandidat som står främst i den enligt första stycket bestämda ordningen
mellan namnen, den andra med den kandidat som därefter står närmast i
ordningen och så vidare efter samma grund.

Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats någon plats,
genom att partiets röstetal delas med 1,4. Däreftererhålles jämförelsetalet

KU 1972:49

genom att partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än det
dubbla antalet av de platser som tilldelats partiet. Har samma kandidat
erhållit platser från två partier, skall vid beräkning av det antal platser
som utdelats vardera platsen anses blott som en halv plats och, om
kandidaten erhållit platser från tre partier, som en tredjedels plats och så
vidare efter samma grund.

Har ett parti tilldelats lika många platser som motsvarar antalet namn
på partiets valsedlar, skall det uteslutas från vidare jämförelse.

Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den kandidat som står
främst i namnordningen inom det parti som har det största jämförelsetalet
enligt tredje stycket.

Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

16 § Har kandidat fått plats i ordning i mer än en valkrets och skulle han
till följd därav erhålla plats i mer än en valkrets, skall han tilldelas den
plats för vilken hans jämförelsetal är störst. Plats som han ej tillträder
tillfaller den kandidat som står närmast i tur att erhålla plats för partiet i
den valkretsen. Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom
lottning.

17 § När platserna i landsting och kommunfullmäktige fördelats mellan
partier och besatts med ledamöter, skall länsstyrelsen utse suppleanter
för landstingsmän och för kommunfullmäktige i kommun där det skall
finnas suppleanter för fullmäktige.

18 § För landstingsmän utses suppleanter på följande sätt.

För varje landstingsman göres inom det parti, för vilket han blivit vald,
lika många nya sammanräkningar, dock minst tre, som partiet erhållit
platser. Har landstingsman fått plats från mer än ett parti, anses han vald
för det parti från vilket plats först tilldelades honom. Vid varje sammanräkning
tages hänsyn till blott de valsedlar som gällde för landstingsmannen
när han fick platsen. Varje valsedel gäller som hel röst. Röstvärdet
tillgodoräknas det namn som står först på sedeln, varvid bortses från
namn på den som redan blivit utsedd till landstingsman eller till
suppleant för den landstingsman sammanräkningen avser. Den som får
högsta röstetalet utses till suppleant för den landstingsman som sammanräkningen
avser. Mellan lika röstetal avgöres företrädet genom lottning.

Kan föreskrivet antal suppleanter icke utses enligt andra stycket, skall
därvid bero.

19 § För utseende av suppleanter för fullmäktige företages ytterligare
sammanräkningar för att besätta de suppleantplatser som varje parti skall
erhålla enligt beslut som fattats med stöd av 5 a § kommunallagen
(1953:753) eller 5 § kommunallagen (1957:50) för Stockholm. Därvid
äger 6 och 10 §§ i detta kapitel motsvarande tillämpning. Vid tillämpning
av 6 § skall hänsyn dock icke tagas till valsedlar som vid valet av
fullmäktige ej deltagit i besättandet av plats.

KU 1972:49

20 § När länsstyrelsen företagit de åtgärder som föreskrives i 15, 16, 18
och 19 §§, lägges valsedlarna in i särskilda omslag, de godkända för sig
och de ogiltiga för sig. Omslagen förseglas under minst två olika sigill.
Valsedlarna förvaras till utgången av den tid valet gäller.

Valets utgång kungöres genom uppläsning av protokollet. Därmed är
valet avslutat.

21 § Har föreskrivet antal landstingsman eller fullmäktige ej blivit
utsedda vid valet, skall nytt val genast anställas för utseende av det
felande antalet. Vid sådant val skall utses även suppleanter för landstingsman
och för fullmäktige i kommun där det skall finnas suppleanter för
fullmäktige.

Har landstingsman eller fullmäktige men ej suppleanter valts till föreskrivet
antal, skall därvid bero.

22 § Har landstingsman avgått före utgången av den tid för vilken han
blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av landstingets ordförande till
ordinarie landstingsman inkalla den suppleant som enligt den mellan
suppleanterna bestämda ordningen står i tur att inträda.

Har fullmäktig avgått före utgången av den tid för vilken han blivit
vald, skall länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande vid
offentlig förrättning genom ny sammanräkning inom det parti för vilket
den avgångne blivit vald utse efterträdare för honom. Blev den avgångne
vald för flera partier, skall sammanräkningen ske inom det parti från
vilket plats först tilldelats honom. Vid sammanräkningen äger 7 § andra
stycket motsvarande tillämpning.

23 § Har samtliga suppleanter för landstingsman inträtt som ordinarie
landstingsman eller avgått som suppleanter av annan orsak, skall länsstyrelsen
på anmälan av landstingets ordförande vid offentlig förrättning
genom ny sammanräkning utse ytterligare en suppleant. Därvid äger 18 §
motsvarande tillämpning.

Har suppleant för fullmäktig inträtt som ordinarie fullmäktig eller
avgått som suppleant av annan orsak, skall länsstyrelsen på anmälan av
kommunfullmäktiges ordförande vid offentlig förrättning genom ny
sammanräkning utse ytterligare en suppleant. Därvid äger 19 § motsvarande
tillämpning.

Finns ej någon som kan utses till suppleant för landstingsman eller kommunfullmäktig,
skall därvid bero.

24 § Med uppläsning av protokollet är förrättning som avses i 22 och
23 §§ avslutad. Efter sammanräkningen skall valsedlarna åter läggas in i
omslag på sätt som föreskrives i 20 §.

KU 1972:49

15 kap. Bevis och besvär över valutgången

1 § För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen eller till ersättare
utfärdar centrala valmyndigheten genast bevis därom. I beviset anges
namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och valkrets som han
blivit utsedd för. Bevis för ersättare skall dessutom innehålla uppgift om
den eller de ledamöter som han utsetts till ersättare för och, om flera
ersättare utsetts för samma ledamot, ordningen mellan ersättarna.

Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från
förrättning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Centrala
valmyndigheten skall sända avskrift av protokollet till riksdagens talman.

2 § För den som blivit utsedd till ledamot av landsting eller kommunfullmäktige
eller till suppleant utfärdar länsstyrelsen genast bevis därom.

I beviset anges namnet på den som blivit utsedd samt tid, parti och, i
förekommande fall, valkrets för vilken han blivit vald.

Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från
förrättning vid vilken ledamoten eller suppleanten blivit utsedd. Länsstyrelsen
skall sända en avskrift av protokollet till landstinget respektive
kommunen.

3 §' Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen
fastställt valutgången, föres hos regeringsrätten genom besvär.
Besvärshandlingen skall ges in till beslutsmyndigheten och vara myndigheten
till handa, om besvären avser val till riksdagen, inom tio dagar och,
om besvären avser val av landstingsman och kommunfullmäktige, inom
sju dagar efter det att valet avslutades. Så snart besvärstiden gått ut, skall
beslutsmyndigheten kungöra samtliga besvär som anförts. Avser besvären
val till riksdagen, införes kungörelsen i Post- och Inrikes tidningar. Avser
besvären annat val, införes kungörelsen i samtliga dagstidningar som har
en spridning av någon betydenhet inom kommunen. I kungörelsen anges
viss kort tid inom vilken förklaring över besvären skall ha kommit in till
regeringsrätten. När förklaringstiden gått ut skall beslutsmyndigheten
genast sända besvärshandlingarna till regeringsrätten. Beslutsmyndigheten
skall därjämte skyndsamt inkomma till regeringsrätten med yttrande över
besvären.

4 §2 Den som vill anföra besvär har rätt att hos beslutsmyndigheten
genast erhålla utdrag ur protokoll eller annan handling över förrättningen.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973. Föreskriften i 6 kap.
3 § andra stycket att namn på valsedel även gäller val av ersättare för

1 1 propositionen föreslås i andra meningen ”tre” i stället för ”sju”.

2 Ordet ”genast” finns inte med i propositionens förslag.

3 Orden ”eller till ersättare” i andra meningen finns inte med i propositionens
förslag.

KU 1972:49

riksdagsledamöter samt bestämmelserna i 14 kap. om utseende av
ersättare för riksdagsledamöter och bestämmelserna i 15 kap. 1 § om
bevis för den som valts till ledamot av riksdagen eller till ersättare träder
dock i kraft först när de förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen,
som riksdagen antagit som vilande med anledning av proposition
nr 66 till 1972 års riksdag, slutligt antagits och erhållit kraft av
grundlag.

2. Genom denna lag upphäves lagen (1920:796) om val till riksdagen
och kommunala vallagen (1930:253). Kommunala vallagen gäller dock
fortfarande i fråga om val av kyrkofullmäktige. Lagen om val till riksdagen
och kommunala vallagen äger vidare tillämpning i fråga om utseende av
efterträdare till ledamot av riksdagen respektive landsting eller kommunfullmäktige
som avgår under den valperiod som löper vid den nya lagens
ikraftträdande.

3.'Valperiod som vid den nya lagens ikraftträdande löper för
ordförande, ledamot och suppleant i valnämnd upphör vid utgången av år
1972. Dessförinnan skall kommunfullmäktige utse ny valnämnd enligt 3
kap. 1 § nya lagen förtiden 1 januari—31 december 1973.

4. Utan hinder av 3 kap. 3 § tredje stycket nya lagen gäller beslut om
valdistriktsindelning, som meddelas efter den 1 januari 1973 och som
skall gälla vid valen den 16 september 1973, från och med den dag då
beslutet vinner laga kraft. Avskrift av beslutet skall tillställas centrala
valmyndigheten.

5. Intill dess röstlängd enligt 4 kap. nya lagen kommit till stånd
länder tidigare upprättad röstlängd till efterrättelse.

6. Partibeteckning som vid den nya lagens ikraftträdande är registrerad
enligt lagen (1920:796) om val till riksdagen skall vid ikraftträdandet
utan ansökan föras över till centrala valmyndighetens register över
partibeteckningar.

Partibeteckning som förts över från tidigare register skall avföras ur centrala
valmyndighetens register, om ombud för partiet ej finns och ej heller
inom en månad efter ikraftträdandet anmäles enligt 5 kap. 5 § nya lagen.
Överförd beteckning skall också avföras, om partiet vid 1970 års riksdagsval
ej anmält kandidater i någon valkrets och ej heller anmäler kandidater enligt
5 kap. 8 § nya lagen vid 1973 års ordinarie val till riksdagen eller val i hela
riket av landstingsman och kommunfullmäktige.

7. Vid sammanräkning enligt 14 kap. 3 § första stycket nya lagen av
de vid valet den 16 september 1973 avgivna rösterna skall länsstyrelsen
bestämma och i protokollet över förrättningen ange ordningen mellan så
många namn på valsedlarna för varje parti som beräknas behövas för att
centrala valmyndigheten skall kunna utse ersättare till föreskrivet antal
för varje parti, när de under 1 angivna förslagen till ändringar i
regeringsformen och riksdagsordningen slutligt antagits och erhållit kraft
av grundlag. Visar det sig därvid att ordning måste bestämmas för

1 1 propositionens förslag har andra meningen följande lydelse: Dessförinnan
skall kommunfullmäktige utse ny valnämnd enligt 3 kap. 1 § nya lagen.

KU 1972:49

ytterligare namn på partiernas valsedlar, skall länsstyrelsen på anmodan
av centrala valmyndigheten och under iakttagande av 14 kap. 7 § nya
lagen återupptaga sammanräkningen och därvid bestämma ordningen
mellan erforderligt antal namn. Om sådan förrättning skall kungörelse
utfärdas enligt 14 kap. 1 § nya lagen.

8. För den som valts till ledamot av riksdagen vid valet den 16
september 1973 eller som skall efterträda ledamot som avgått från sin
befattning innan de under 1 angivna förslagen till ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen slutligt antagits och erhållit kraft av grundlag,
utfärdas fullmakt av den lydelse som anges i 86 respektive 89 § lagen
(1920:796) om val till riksdagen.

9. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, tillämpas i stället den
nya bestämmelsen.

KU 1972:49

Bil. 3

Propositionens förslag till Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)
med av utskottet föreslaget tillägg till ikraftträdandebestämmelsen

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom förordnas, att 5 a, 6
753)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

5 a

För kommunfullmäktige skola
utses suppleanter, om fullmäktige
besluta det. Om beslutet skall
länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

Rösträtt vid val av kommunfullmäktige
och suppleanter tillkommer
envar inom kommunen mantalsskriven
svensk medborgare,
som senast under nästföregående
kalenderår uppnått nitton års ålder
och ej på grund av domstols
förklaring är eller efter uppnådd
myndighetsålder skall förbliva
omyndig. Varje röstberättigad
äger en röst.

Om upprättande av röstlängd
och om röstlängdens bindande
verkan stadgas i kommunala vallagen.

1 Lagen omtryckt 1969:765.

och 10 §§ kommunallagen (1953:
Föreslagen lydelse

Kommunfullmäktige få besluta
att suppleanter skola utses för fullmäktige.
Antalet suppleanter bestämmes
av fullmäktige till en viss
andel, dock högst hälften, av det
antal platser som varje parti erhåller
i kommunen eller, om kommunen
indelats i valkretsar enligt 9 §,
i varje valkrets. Uppkommer därvid
brutet tal, avrundas detta till
närmast högre hela tal. Om beslutet
skall länsstyrelsen ofördröjligen
underrättas.

Rösträtt vid val av kommunfullmäktige
och suppleanter tillkommer
varje svensk medborgare, som
är kyrkobokförd i kommunen och
som uppnått nitton års ålder senast
under kalenderåret närmast
före valet. Den som på grund av
domstols förklaring är eller efter
uppnådd myndighetsålder skall
förbliva omyndig äger dock ej
rösträtt. Varje röstberättigad har
en röst.

Till efterrättelse vid val skall
finnas röstlängd. Rösträtten skall
enligt närmare bestämmelser i vallagen
(1972:000) grundas på för -

KU 1972:49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hållandena vid tiden för röstlängdens
tillkomst, även om förändring
inträffar före valet.

10 §

Om valdistrikt och valdag samt
vals kungörande, förrättande och
avslutande, så ock om förfarandet,
när kommunfullmäktig avgår före
den bestämda tjänstgöringstidens
utgång samt när samtliga suppleanter
för fullmäktig inkallats till
ordinarie kommunfullmäktige eller
eljest avgått som suppleanter,
stadgas i kommunala vallagen.

Om valdistrikt och valdag samt
vals förrättande och avslutande, så
ock om förfarandet, när kommunfullmäktig
avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång samt
när suppleant för fullmäktig inkallats
till ordinarie kommunfullmäktig
eller eljest avgått som suppleant,
stadgas i vallagen
(1972:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.1 Kommunfullmäktiges
beslut enligt 5 a § om antalet suppleanter skall dock före den 1 januari
1974 tillämpas endast med avseende på suppleanter som väljes vid val av
kommunfullmäktige den 16 september 1973 eller vid nytt val med anledning
av sådant val.

1 Andra meningen finns inte med i propositionens förslag.

KU 1972:49

Bil. 4

Propositionens förslag till Lag om ändring i kommunallagen (1957:50)
för Stockholm med av utskottet föreslaget tillägg till ikraftträdandebestämmelsen -

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm

Härigenom förordnas, att 5, 6 och 10 §§ kommunallagen (1957:50)
för Stockholm1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Kommunfullmäktiges antal skall bestämmas till ett udda tal och till
minst etthundraen. Kommunfullmäktige besluta med iakttagande härav
hur många fullmäktige som skall utses.

För kommunfullmäktige skola
utses suppleanter, om fullmäktige
besluta det.

Kommunfullmäktige få besluta
att suppleanter skola utses för fullmäktige.
Antalet suppleanter bestämmes
av fullmäktige till en viss
andel, dock högst hälften, av det
antal platser som varje parti erhåller
i varje valkrets. Uppkommer
därvid brutet tal, avrundas detta
till närmast högre hela tal.

Om beslut enligt första och andra styckena skall länsstyrelsen ofördröjligen
underrättas.

6§

Om upprättande av röstlängd

1 Lagen omtryckt 1969:766.

KU 1972:49

Nuvarande lydelse

och om röstlängdens bindande
verkan stadgas i kommunala vallagen.

Föreslagen lydelse

Till efterrättelse vid val skall
finnas röstlängd. Rösträtten skall
enligt närmare bestämmelser i vallagen
(1972:000) grundas på förhållandena
vid tiden för röstlängdens
tillkomst, även om förändring
inträffar före valet.

10 §

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.1 Kommunfullmäktiges
beslut enligt 5 § om antalet suppleanter skall dock före den 1 5 oktober
1973 tillämpas endast med avseende på suppleanter som väljes vid valav
kommunfullmäktige den 16 september 1973 eller vid nytt val med
anledning av detta val.

1 Andra meningen finns inte med i propositionens förslag.

KU 1972:49

Bil. 5

Propositionens förslag till Lag om ändring i landstingslagen (1954:319)

4 Förslag till

Lag om ändring i landstingslagen (1954:319)

Härigenom förordnas, att 7, 18 och 22 §§ landstingslagen (1954:319)'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Rösträtt vid val av landstingsman jämte suppleanter tillkommer envar,
som i kommun inom landstingskommunen är röstberättigad vid val av

kommunfullmäktige.

Om upprättande av röstlängd
och om röstlängdens bindande
verkan stadgas i kommunala vallagen.

Om valdistrikt och valdag samt
vals kungörande, förrättande och
avslutande stadgas i kommunala
vallagen.

Avgår landstingsman under den
för honom bestämda tjänstgöringstiden,
skall länsstyrelsen till
ordinarie landstingsman inkalla
den närmast i ordningen varande
suppleanten. Hava samtliga suppleanter
för landstingsman inkallats
till ordinarie landstingsmän eller
eljest avgått som suppleanter, gäl -

Om valdistrikt och valdag samt
vals förrättande och avslutande, så
ock om förfarandet när landstingsman
avgår före den bestämda
tjänstgöringstidens utgång samt
när suppleant för landstingsman
inkallats till ordinarie landstingsman
eller eljest avgått som suppleant,
stadgas i vallagen (1972:
000).

1 Lagen omtryckt 1972:101.

KU 1972:49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ler vad i 53 a § kommunala vallagen
stadgas.

Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant
hinder att han ej kan inställa sig vid landstingsmöte, åligger det honom
att därom ofördröjligen underrätta förvaltningsutskottet, som till tjänstgöring
vid mötet inkallar den närmast i ordningen varande, till sådan
tjänstgöring förut ej inkallade suppleanten.

Uppkommer för landstingsman Uppkommer för landstingsman
eller suppleant som inställt sig vid eller suppleant som inställt sig vid

landstingsmöte sådant hinder, att
han ej vidare kan tjänstgöra vid
mötet, skall han ofördröjligen anmäla
hindret hos landstingets ordförande,
som omedelbart inkallar
suppleant enligt andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973.

6 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 49

KU 1972:49

Bil. 6

Propositionens förslag till Lag om antalet landstingsman och valkretsindelningen
i Stockholms läns landstingskommun för valperioden 1974—
1976

S Förslag till

Lag om antalet landstingsman och valkretsindelningen i Stockholms läns
landstingskommun för valperioden 1974—1976

Härigenom förordnas som följer.

1 § Antalet ledamöter i landstinget skall vara 149.

2 § Länsstyrelsen beslutar om indelningen i valkretsar på förslag av
landstingskommunen eller efter dess hörande. Innan landstingskommunen
avlämnar sitt förslag eller avger sitt yttrande, skall landstingskommunen
bereda kommunerna tillfälle att yttra sig.

3 § Landstingsmandaten fördelas på valkretsarna. Beslut härom meddelas
av länsstyrelsen före utgången av maj valåret. Härvid tilldelas varje
valkrets ett mandat för varje gång som antalet invånare i valkretsen enligt
mantalslängden för året är jämnt delbart med en etthundrafyrtioniondel
av antalet invånare i landstingskommunen enligt samma mantalslängd. De
mandat som härefter återstår tillföres valkretsarna i ordning efter
storleken av de överskott som uppkommit vid nyssnämnda fördelning.
Mellan lika överskottstal avgöres företrädet genom lottning.

4 § Valkrets skall bestå av en eller flera kommuner. Stockholms kommun
får dock indelas i valkretsar.

Valkretsarna skall utformas så, att minst sju mandat kan beräknas
komma att tilldelas varje valkrets och, om det icke medför olägenhet,
valkretsarna får lika många mandat var.

5 § Är jämkning i valkretsindelningen påkallad av ändrade förhållanden,
beslutar länsstyrelsen härom i den ordning som föreskrives i 2 § före
utgången av maj valåret.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

KU 1972:49

Lagändringsförslag till reservationen 5) Bil. 7

a) Förslag till

lag om ändring i kommunallagen (1953:753)

Härigenom förordnas i fråga om kommunallagen (1953:753)' att 9 §
skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

För val

Vid valkretsindelning

I varje valkrets väljes, efter
kretsens i mantalslängden upptagna
befolkning för året näst före
den treårsperiod, som valet gäller,
en kommunfullmäktig för varje
fullt tal, motsvarande det som
erhålles, då kommunens för samma
år i mantalslängden upptagna
folkmängd delas med antalet fullmäktige
för hela kommunen. Därest
det antal fullmäktige, som med
tillämpning av denna regel skall
utses, icke uppgår till det för
kommunen bestämda antalet, skola
för ernående av detta antal de
valkretsar, vilkas folkmängd mest
överskjuter de tal, som enligt den
angivna regeln äro bestämmande
för fullmäktiges antal inom valkretsarna,
vara berättigade att var
för sig i ordning efter överskottens
storlek välja ytterligare en fullmäktig.
Äro överskottstalen lika
för två eller flera valkretsär, avgöres
företrädet genom lottning.

kan ske.

I varje valkrets väljes, efter
antalet röstberättigade i kretsen
för året näst före den treårsperiod,
som valet gäller, en kommunfullmäktig
för varje fullt tal, motsvarande
det som erhålles, då kommunens
för samma år röstberättigade
invånare delas med antalet
fullmäktige för hela kommunen.
Därest det antal fullmäktige, som
med tillämpning av denna regel
skall utses, icke uppgår till det för
kommunen bestämda antalet, skola
för ernående av detta antal de
valkretsar, där antalet röstberättigade
mest överskjuter de tal, som
enligt den angivna regeln äro bestämmande
för fullmäktiges antal
inom valkretsarna, vara berättigade
att var för sig i ordning efter
överskottens storlek välja ytterligare
en fullmäktig. Äro överskottstalen
lika för två eller flera
valkretsar, avgöres företrädet genom
lottning.

i ärendet,
nästa val.

genom besvär.

Om indelning

Beslut om

Mot länsstyrelsens

Föreslagen lydelse

9 §

inom valkrets.

1 Lagen omtryckt 1969:765.

KU 1972:49

b) Förslag till

lag om ändring i kommunallagen (1957:50) för Stockholm

Härigenom förordnas i fråga om kommunallagen (1957:50)' för
Stockholm att 9 § skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9§

Förval inom valkrets.

Vid valkretsindelning kan ske.

I varje valkrets väljes, efter
kretsens i mantalslängden upptagna
befolkning för året näst före
den treårsperiod, som valet gäller,
en kommunfullmäktig för varje
fullt tal, motsvarande det som
erhålles, då kommunens för samma
år i mantalslängden upptagna
folkmängd delas med antalet fullmäktige
för hela kommunen. Därest
det antal fullmäktige, som med
tillämpning av denna regel skall
utses, icke uppgår till det för
kommunen bestämda antalet, skola
för ernående av detta antal de
valkretsar, vilkas folkmängd mest
överskjuter det tal, som enligt den
angivna regeln äro bestämmande
för fullmäktiges antal inom valkretsarna,
vara berättigade att var
för sig i ordning efter överskottens
storlek välja ytterligare en fullmäktig.
Äro överskottstalen lika
för två eller flera valkretsar, avgöres
företrädet genom lottning.

I varje valkrets väljes efter antalet
röstberättigade i kretsen för
året näst före den treårsperiod,
som valet gäller, en kommunfullmäktig
för varje fullt tal, motsvarande
det som erhålles, då antalet
röstberättigade i kommunen delas
med antalet fullmäktige för hela
kommunen. Därest det antal fullmäktige
som med tillämpning av
denna regel skall utses icke uppgår
till det för kommunen bestämda
antalet skola för ernående av detta
antal de valkretsar, där antalet
röstberättigade mest överskjuter
det tal, som enligt den angivna
regeln är bestämmande för fullmäktiges
antal inom valkretsarna,
vara berättigade att var för sig i
ordning efter överskottens storlek
välja ytterligare en fullmäktig. Äro
överskottstalen lika för två eller
flera valkretsar, avgöres företrädet
genom lottning.

Om indelning i ärendet.

Beslut om nästa val.

1 Lagen omtryckt 1969:766.

KU 1972:49

c) Förslag till

lag om ändring i landstingslagen (1954319)

Härigenom förordnas i fråga om landstingslagen (1954:319)' att 10
och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse:

Nuvarande lydelse

För val av landstingsman indelas
landstingskommunen i valkretsar.
För varje valkrets utses, oavsett
dess folkmängd, en landstingsman
och därutöver efter folkmängden
en landstingsman för
varje påbörjat tal av 5 000. Valbarhet
är ej inskränkt inom valkrets.

Föreslagen lydelse

För val av landstingsman indelas
landstingskommunen i valkretsar.
För varje valkrets utses,
oavsett antalet röstberättigade en
landstingsman och därutöver efter
antalet röstberättigade en landstingsman
för varje påbörjat tal av
3 500. Valbarhet är ej inskränkt
inom valkrets.

Därest det antal landstingsman,
som med tillämpning av de i 10
och 11 §§ meddelade föreskrifter
skulle utses inom en landstingskommun,
icke uppgår till tjugu,
skall såsom grund för rättigheten
att efter folkmängden välja landstingsmän
bestämmas lägre tal än
det i 10 § angivna, på det att
landstingsmännens antal för hela
landstingskommunen må uppgå
till minst tjugu; och skall, med
tillämpning av häremot svarande
reduktion av folkmängdssiffrorna,
i övrigt gälla vad i 11 § är stadgat.

Därest det antal landstingsmän,
som med tillämpning av de i 10
och 11 §§ meddelade föreskrifterna
skulle utses inom en landstingskommun,
icke uppgår till tjugo,
skall såsom grund för rättigheten
att efter antalet röstberättigade
välja landstingsmän bestämmas
lägre tal än det i 10 § angivna,
på det att landstingsmännens antal
för hela landstingskommunen må
uppgå till minst tjugo; och skall,
med tillämpning av häremot svarande
reduktion av siffrorna för
antalet röstberättigade, i övrigt
gälla vad ill § är stadgat.

1 Lagen omtryckt 1972:101.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1861 S

Stockholm 1972