Konstitutionsutskottets betänkande nr 42 år 1972 KU 1972:42

Nr 42

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om reglering
av motionsrätt en m. m. inom kommunfullmäktige.

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1972:393 av fru Mogård (m).

Hemställan avser: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
tilläggsdirektiv till utredningen om den kommunala demokratin i enlighet
med vad i motionen föreslagits”.

I motionen föreslås att bestämmelser införs i kommunallagen beträffande
tiden för besvarande av motioner samt att frågan om att vidga
motionsrätten till andra än fullmäktigeledamöter prövas. Beträffande de
närmare motiveringarna hänvisas till motionen.

Gällande ordning m. m.

Enligt 18 § kommunallagen (1953:753) skall kommunfullmäktige
”meddela beslut i ärenden, som hänskjutits till dem av högre myndighet,
ävensom i fråga, som väckts genom framställning av kommunstyrelsen
eller annan kommunal nämnd eller genom motion av fullmäktig”. Endast
”högre myndighet”, varmed avses Kungl. Maj:t, centrala ämbetsverk och
länsstyrelser, har sålunda rätt att vid sidan av kommunens styrelse och
övriga nämnder samt fullmäktige anhängiggöra ärende hos fullmäktige.
Det kan dock nämnas att kommunmedlem som saknar motionsrätt ofta
genom framställning till högre myndighet kan framtvinga ett ställningstagande
från kommunens sida, eftersom myndigheten sällan underlåter att
höra kommunen, innan framställningen prövas.

I 19 och 21 §§ ges bestämmelser om beredningstvång för ärenden som
skall avgöras av fullmäktige. Principen är att alla ärenden som företas till
avgörande av kommunfullmäktige skall vara vederbörligen beredda av den
nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör.

Några bestämmelser som tvingar kommunfullmäktige att inom viss tid
behandla väckta motioner finns dock inte i kommunallagen. Ej heller
finns där några bestämmelser som föreskriver redovisning inför kommunfullmäktige
av de aktuella beredningsförhållandena för ej slutbehandlade
motioner. Däremot har i många kommuner utbildats en praxis att i årliga
s. k. balanslistor förteckna och inför fullmäktige redovisa samtliga före en
viss tidpunkt väckta och ännu ej slutbehandlade motioner. I detta
sammanhang brukar ofta förekomma beslut om avskrivning av motioner
vars syfte uppfyllts eller som i övrigt blivit inaktuella.

I sitt betänkande (KU 1971:40) i anledning av motion — av herr
Sjöholm (fp) — om skyldighet för kommunstyrelse att redovisa icke

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 42

KU 1972:42

2

slutbehandlade motioner anförde utskottet följande:

Enligt vad utskottet inhämtat har i allt fler kommuner utbildats en
praxis att årligen inför fullmäktige redovisa alla ännu icke slutbehandlade
motioner och det aktuella beredningsförhållandet för dessa. En ofta
begagnad metod har härvid varit att i fullmäktiges arbetsordning införa
bestämmelser härom. Utskottet har vidare inhämtat att kommunförbundet
överväger att införa sådana bestämmelser i den s. k. normalarbetsordning
för kommunfullmäktige som är under utarbetande inom förbundet.
En sådan rekommendation från kommunförbundets sida kommer
uppenbarligen att i hög grad tillgodose det i förevarande motion uttalade
önskemålet att begränsa beredningstidema för motioner. Utskottet vill i
detta sammanhang även peka på den kommunala revisionens betydelse
och erinra om möjligheterna att med utnyttjande av interpellations- och
frågeinstitutet påskynda visst ärendes behandling. Med hänsyn till
anförda förhållanden anser utskottet det inte vara påkallat med ett
initiativ från riksdagens sida i anledning av motionen.

Vad beträffar frågan om skyldighet för kommunala fullmäktigeförsamlingar
att bereda och avgöra hos dem väckta frågor inom viss
föreskriven tid kan nämnas att utskottet (KU 1966:23) tidigare avstyrkt
motioner i denna riktning. Utskottets uppfattning (även redovisad i KU
1971:40) var härvid att ”en tillfredsställande ordning i berörda hänseende
bör kunna åstadkommas utan lagstiftningsåtgärder”.

Utskottet

I motionen föreslås att bestämmelser införs i kommunallagen beträffande
tiden för besvarande av motioner samt att frågan om att vidga
motionsrätten till andra än fullmäktigeledamöter prövas. Motionären önskar
att tilläggsdirektiv härom ges till utredningen om den kommunala
demokratin.

Utskottet har erfarit att utredningen om den kommunala demokratin
kommer att beröra frågor rörande tidsgränser vid besvarande av motioner.
Anledning föreligger därför inte till något riksdagens initiativ i detta
hänseende.

Vad gäller den av motionären aktualiserade frågan att vidga motionsrätten
till att omfatta även andra än fullmäktigeledamöter är utskottet
inte berett att förorda en sådan ordning.

På grund av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:393.

Stockholm den 7 november 1972
På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

KU 1972:42

3

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson *(s), Nelander (fp),
Hemelius (m), Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s), Werner
i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Gustavsson
i Ängelholm (s), Molin (fp), Wictorsson (s) och Olsson i Edane
(s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herrar Nelander (fp) och Molin (fp):

Kommunmedborgarnas möjligheter att påverka de faktiska besluten i
kommunerna bör förbättras på olika sätt. Den av oss i betänkande KU
1972:9 förordade vägen med direktvalda kommundelsråd är därvid att
föredra framför den av motionären aktualiserade vidgade motionsrätten.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1807 S Stockholm 1972