Konstitutionsutskottets betänkande nr 36 år 1972

KU 1972:36

Nr 36

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om det
statliga utrednings- och remissväsendet.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna 1972:101 av herr Fälldin
m. fl. (c) och 1972:291 av herr Helén m. fl. (fp) i vissa delar (hemställan
punkt A 1 och 2).

Hemställan avser

i motionen 1972:101: ”att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t att
en parlamentarisk arbetsgrupp ges i uppdrag att granska det statliga
utredningsväsendet och utforma allmänna riktlinjer för detta, i enlighet
med vad som anförts i motionen”; samt

i motionen 1972:291 i här aktuella delar: ”att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär

1. att Kungl. Maj:t utfärdar en normalinstruktion för de statliga
utredningarna och rekommenderar att utredningarnas faktamaterial
offentliggörs på ett tidigt stadium av utredningsarbetet samt att
offentliga utfrågningar bör utgöra en del av utredningens arbete,

2. att en översyn görs av det statliga remissväsendet”.

I fråga om motiveringarna hänvisas till motionerna.

Frågornas tidigare behandling

Utred ni ngs väse ndet

Motioner med yrkanden beträffande utredningsväsendet väcktes vid
1970 års riksdag och hänvisades till konstitutionsutskottet samt till
allmänna beredningsutskottet. Efter en utförlig recit - till vilken här
hänvisas — med redogörelse bl. a. för innehållet i kommittékungörelsen
och för tidigare reformförslag uttalade konstitutionsutskottet i sitt
utlåtande (KU 1970:24):

Det svenska utredningsväsendet är att betrakta som ett led i
beredningen av ärenden före regeringens avgörande. Beredningsförfarandet
lämnas till större delen oreglerat i gällande regeringsform. Någon
bestämmelse däri om utredningsväsendet finns inte.

Grundlagberedningen har fått i uppdrag att framlägga förslag till en ny
författning. Det är ofrånkomligt att grundlagberedningen som ett led i
detta arbete måste överväga beredningen av regeringsärendena. I detta
sammanhang aktualiseras givetvis även utredningsväsendet. Det kan
sålunda enligt utskottets mening förutsättas att grundlagberedningen
kommer att till prövning uppta väsentliga med utredningsväsendet
sammanhängande frågor utan att något särskilt initiativ därtill behöver
tas. Grundlagberedningens prövning i dessa hänseenden bör inte föregripas
genom några uttalanden från riksdagens sida. Utskottet kan därför
inte tillstyrka bifall vare sig till motionerna 1:544 och 11:642, där det

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 36

KU 197236

begärs att utredningsväsendet skall regleras i grundlag, eller till motionerna
1:445 och 11:492 i förevarande del, där det hemställs att riksdagen till
Kungl. Maj:t ger till känna vad som anförts i motionerna om reformer
inom det statliga utredningsväsendet.

Mot utlåtandet reserverade sig tio ledamöter (m, fp och c). Riksdagen
följde utskottet.

Vid 197 1 års riksdag togs utredningsväsendet ånyo upp i två motioner
(1971:86 och 1971:114).

Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande följande (KU
1971:18):

Såsom utskottet uttalade i sitt utlåtande över motioner med samma
syfte vid 1970 års riksdag kan det förutsättas att grundlagberedningen
kommer att pröva väsentliga med utredningsväsendet sammanhängande
frågor utan särskilt initiativ från riksdagen. Utskottet finner ej heller nu
att grundlagberedningens prövning bör föregripas genom några uttalanden
från riksdagens sida och kan därför inte tillstyrka bifall till
motionerna.

Mot betänkandet reserverade sig sju ledamöter (m, fp och c).
Riksdagen följde utskottet.

I samband med årets granskning av statsrådens ämbetsutövning och
regeringsärendenas handläggning (KU 1972:26) behandlade utskottet
bl. a. utredningsväsendet (se betänkandet s. 11 — 12).

Reservation avgavs av fyra ledamöter (fp och m) och särskilt yttrande
av tre ledamöter (c). Angående innehållet i reservationen och det
särskilda yttrandet hänvisas till betänkandet (s. 18 — 19). Riksdagen följde
utskottet.

Remissväsendet

Vid 1971 års riksdag begärdes i en motion (1971:86—fp) att en
vetenskaplig kartläggning skulle göras av det statliga remissväsendets
principer och praxis. Motionen behandlades av utskottet (KU 1971:53)
som efter en utförlig recit till vilken här hänvisas yttrade:

Remissförfarandet har under senare år uppmärksammats på olika sätt
såväl vid lagstiftning som av riksdagens kontrollorgan. Sålunda har i den
av 1971 års riksdag antagna förvaltningslagen, som skall träda i kraft den
1 januari 1972, intagits bestämmelser om remissförfarandet. Vidare har
konstitutionsutskottet företagit en ingående granskning av handläggningen
av remissärenden, vilken redovisats i utskottets granskningsmemorial
åren 1967-1970. Även justitieombudsmännen har upprepade gånger
uttalat sig om remissbehandling av ärenden. Slutligen har inom riksdagens
revisorers kansli företagits en undersökning av remissväsendet, vilken
redovisats i en granskningspromemoria under innevarande år. Undersökningen
har legat till grund för en av revisorerna till Kungl. Maj:t gjord
framställning om översyn av remissverksamheten.

Remissförfarandet har genom de företagna undersökningarna belysts
från skilda utgångspunkter. Då frågan om remissverksamheten därjämte
genom det initiativ som tagits av riksdagens revisorer redan aktualiserats
hos Kungl. Maj :t, finner utskottet inte erforderligt med något ytterligare
initiativ från riksdagens sida.

KU 1972:36

Reservation avgavs av två ledamöter (fp). Riksdagen följde utskottet.

Även remissväsendet — i första hand redovisningen av remissyttranden
i propositioner — var föremål för visst studium i samband med årets
granskning av statsrådsprotokollen (se KU 1972:26 s. 12-13).

Grundlagberedningen

Beredningens slutbetänkande (SOU 1972:15), som avlämnades i mars
detta år och för närvarande efter remissbehandling är föremål för
prövning inom justitiedepartementet, innehåller bl. a. förslag till ny
regeringsform (RF). Beträffande utrednings- och remissförfarandet har i
6 kap. RF som behandlar regeringsarbetet upptagits ett stadgande — 2 §
— av följande innehåll:

Vid beredningen av regeringsärenden inhämtas behövliga upplysningar
och yttranden från berörda myndigheter. I erforderlig omfattning skall
tillfälle lämnas sammanslutningar och enskilda att yttra sig.

Förslaget ansluter sig till författningsutredningens (FU) på sin tid
framlagda förslag i ämnet (SOU 1963:16 s. 102 och SOU 1963:17 s.
228-229).

Grundlagberedningen anför i sin specialmotivering till 6 kap. 2 § RF
följande (SOU 1972:15 s. 150):

Vid 1970 och 1971 års riksdagar väcktes motioner med krav på
reformer inom utredningsväsendet. Främst åsyftades en mera vidsträckt
användning av parlamentariskt sammansatta kommittéer samt större
offentlighet och insyn i pågående utredningar. KU har i sina betänkanden
över motionerna (1970:24 och 1971:18) förutsatt att grundlagberedningens
prövning av utredningsväsendet inte borde föregripas genom
några uttalanden från riksdagens sida.

Beredningen har vid sina överväganden inte funnit skäl föreligga att
grundlagsfästa formerna för utredningsarbetet i vidare omfattning än FU
gjorde i sitt förslag. Beredningen har därför utformat paragrafen om
beredning av regeringsärenden väsentligen i enlighet med detta.

Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen (SOU
1965:3 s. 42) vill beredningen erinra om att den numera antagna
förvaltningslagen (1971:290) inte gäller i regeringsärenden.

Bestämmelsen om beredning gäller inte bara författnings- och budgetärenden
och liknande ärenden utan också besvärs- och utnämningsärenden
och andra partsärenden. Föreskriften om remiss bör avfattas med
tanke därpå.

Utskottet

Motioner i samma syfte som de förevarande såvitt gäller
utredningsväsendet förekom även vid förra årets riksdag. Utskottet
uttalade därvid att det kunde förutsättas att grundlagberedningen skulle
pröva väsentliga med utredningsväsendet sammanhängande frågor utan
särskilt initiativ från riksdagen. Enligt utskottet borde beredningens
prövning inte föregripas genom några uttalanden från riksdagens sida.
Utskottet avstyrkte därför motionerna. Riksdagen följde utskottet och
avslog motionerna.

KU 1972:36

Grundlagberedningen, vars slutbetänkande nu föreligger och för
närvarande efter remissbehandling prövas inom justitiedepartementet, har
föreslagit ett grundlagsstadgande som behandlar regeringsärendenas
beredning.

Utskottet anser att proposition i författningsfrågan bör avvaktas innan
ställning tas till grundlagberedningens förslag i denna del och även till de i
motionerna framställda yrkandena.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att motionerna 1972:101 samt 1972:291 såvitt avser hemställan
punkt A 1 och 2 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 oktober 1972

På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Henningsson* (s),
fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s),
Andersson, Sten, i Stockholm (s), Werner i Malmö (m), Bergqvist (s),
Fiskesjö (c), Norrby i Åkersberga (fp), Schött* (m), Molin (fp) och
Wictorsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Larsson i Luttra (c), Boo (c), Wemer i Malmö (m), Fiskesjö (c),
Norrby i Åkersberga (fp), Schött (m) och Molin (fp), vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

De offentliga utredningarna är av tradition ett centralt led i den
demokratiska beslutsprocessen i vårt land. Rätt begagnade kan de bidra
inte bara till ett säkrare beslutsunderlag utan också till att stimulera den
offentliga debatten och öka förankringen av statsmakternas beslut. Under
senare år har emellertid utvecklingen i fråga om utredningsväsendet
fått drag som är i viss mån oroväckande. Regeringens intresse för allsidigt
kommittéarbete har avtagit. Utredningsväsendet brister i styrning och
samordning. Ett mycket stort antal värdefulla parlamentariska initiativ
avvisas med hänvisning till pågående utredningar — ofta på perifera
områden. Kommittékostnaderna har stigit starkt. Antalet kommittéer har
ökat. Andelen kommittéer med parlamentariskt inslag har minskat. En
allt större del av utredningsarbetet sker numera inom departementen. En
viss förlängning av utredningarnas normalarbetstid kan konstateras. Det
finns flera exempel på utredningar som arbetat lång tid utan att
utredningsresultaten kunnat läggas till grund för beslut. Det finns också
flera exempel på utredningar vars direktiv griper in i varandra, utan att

KU 1972:36

detta beaktat och där utredningsarbetet därför ej kunnat bedrivas på ett
meningsfyllt sätt.

Det väsentliga är att utredningsväsendet ges en sådan utformning, att
det förutsättningslöst kan frambringa det faktaunderlag som krävs för
beslutsfattandet. Alla utredningar som inte är av utpräglat teknisk natur
bör enligt vår mening få ett starkt inslag av parlamentariker. Denna
uppfattning har också framförts av riksdagens revisorer. Parlamentarikerna
i utredningarna bör alltid på ett tidigt stadium få påverka vilka
kartläggningsuppgifter som skall utföras. På så sätt kan riksdagens insyn i
och inflytande över det offentliga utredningsväsendet förstärkas och
riskerna för snedvridning av faktaanskaffandet minskas.

Grundlagberedningen, vars slutbetänkande nu föreligger och för närvarande
efter remissbehandling prövas inom justitiedepartementet, har
enbart behandlat regeringsärendenas beredning i snävare mening. Möjligheterna
att utanför grundlagen ge även kommittéväsendet en fastare form
bör emellertid också prövas. Utskottet vill därför föreslå att en särskild
arbetsgrupp tillsätts med företrädare för de politiska partierna för att
utarbeta förslag till regler för kommittéväsendet. Reglerna bör bl. a.
behandla riksdagens inflytande över utredningarna och formerna för
offentliggörandet av faktamaterial under utredningsarbetets gång. Då
remissförfarandet har samband med utredningsväsendet bör arbetsgruppen
vara oförhindrad att föreslå ändrade riktlinjer även för detta.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna 1972:101 och 1972:291
såvitt avser hemställan punkt A 1 och 2 anhåller hos Kungl.
Maj:t att en parlamentarisk arbetsgrupp ges i uppdrag att
granska det statliga utredningsväsendet och utforma regler
för detta i enlighet med vad som anförts i utskottets utlåtande
och i motionerna.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1757 S Stockholm 1972