Konstitutionsutskottets betänkande nr 35 år 1972 KU 1972:35

Nr 35

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om obligatorisk
lagrädsgranskning av vissa lagförslag.

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1972:288 av herr Ahlmark
m. fl. (fp).

Hemställan avser: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om
förslag till förstärkning av lagrådets ställning genom att göra det till en
obligatorisk instans för granskning av regeringens lagförslag”.

Motionärerna framhåller, att lagrådet bidrar till en ökad rättssäkerhet
genom att dess arbete underlättar för riksdagen att bedöma en lagtext; så
t. ex. fästes genom granskningen uppmärksamheten på ur juridisk
synpunkt olämpliga eller inkonsekventa lagparagrafer och genomlyses
diskutabla inslag på ett bättre sätt. Genom att lagrådsgranskningen blivit
fakultativ har, anförs det i motionen, regeringen fått stora möjligheter att
undgå lagrådet, om man misstänker obekväma kommentarer, om man har
bråttom, om man planerat arbetet i departementet illa och om man så
mycket som möjligt vill begränsa debatten kring något lagkomplex. Det
är inte rimligt, menar motionärerna, att låta regeringen ensam bestämma
när granskning skall ske av en regeringens egen produkt. Det understryks
också i motionen, att lagrådsgranskningen är av enbart juridisk karaktär
och inte förenad med beslutanderätt samt att granskningen således på
intet sätt kan ifrågasättas ur parlamentarisk synpunkt.

Gällande regler

Genom beslut av 1970 och 1971 års riksdagar upphävdes bestämmelsen
i 87 § regeringsformen om skyldighet för Kungl. Maj:t att beträffande
förslag till allmän civil- och kriminallag, kriminallag för krigsmakten samt
kyrkolag inhämta lagrådets yttrande. Därigenom upphävdes även den
obligatoriska lagrådsgranskningen beträffande viss annan lagstiftning,
nämligen ekonomisk och annan lagstiftning jämlikt 89 § regeringsformen,
bestämmelserna om högsta domstolens och regeringsrättens sammansättning
och tjänstgöring, om lagrådet, om kvinnas behörighet till prästerlig
tjänst, om tillsättning av prästerlig tjänst, om svenskt medborgarskap, om
statstjänstemännens rättsställning och om monopol. Grundlagsändringen,
som trädde i kraft den 17 februari 1971, innebar att lagrådsgranskningen
gjordes fakultativ, dvs. att Kungl. Maj:t äger bestämma över vilka
lagförslag lagrådets yttrande skall inhämtas. I § 21 regeringsformen
stadgas sålunda, att lagrådet skall yttra sig över ”de förslag till stiftande,

I Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 35

KU 1972:35

2

upphävande, ändring eller förklaring av lagar eller författningar vilka för
sådant ändamål bliva av Konungen överlämnade”.

Frågans behandling 1970, 1971 och 1972

Vid riksdagsbehandlingen av Kungl. Maj:ts proposition om upphävande
av den obligatoriska lagrådsgranskningen (1970:24) tillstyrkte
konstitutionsutskottet (KU 1970:20) förslaget. Utskottet uttalade därvid
bl. a., att utskottet i likhet med departementschefen ansåg en övergång
till ett fakultativt system över hela fältet vara den enda lösning som
kunde garantera den önskvärda flexibiliteten i lagrådets arbete utan att
högsta domstolens och regeringsrättens uppgifter som domstol blev
lidande. Utskottet framhöll i sammanhanget önskvärdheten av en
lagrådsgranskning inom andra områden än de som omfattades av den
obligatoriska sektorn. Utskottet förklarade sig betrakta det som en brist i
dittills gällande ordning att det i praktiken inte fanns utrymme för en
mera omfattande granskning utanför det obligatoriska området. Vid en
övergång till ett fakultativt system skulle det, ansåg utskottet, bli möjligt
att väga hithörande intressen mot varandra och därmed möjliggöra ett
bättre utnyttjande av lagrådsgranskningens fördelar.

Mot utskottets utlåtande reserverade sig 10 ledamöter (4fp, 3m, 3c)
och tillstyrkte bifall till de motioner, vari hemställts om avslag på
propositionen.

Vid 1971 års riksdag väcktes en motion (1971:534—m) med hemställan
att riksdagen skulle förkasta det 1970 som vilande antagna förslaget
till ändring i regeringsformen angående lagrådet. Motionen hänvisades till
konstitutionsutskottet, som i sitt betänkande (KU 1971:6) förklarade,
att det av motionären framställda yrkandet skulle komma under
riksdagens prövning redan på grund av riksdagsordningens föreskrifter
och därför inte behövde föranleda någon särskild åtgärd. Utskottet
anmälde i betänkandet utan eget uttalande i fråga om antagande eller
förkastande det vilande förslaget för riksdagen, som antog det den 10
februari 1971 (rskr 1971:10).

Vid årets granskning av statsrådsprotokollen upptog utskottet bl. a.
till undersökning omfattningen och inriktningen av Kungl. Maj:ts
remisser till lagrådet för tiden efter det att den obligatoriska lagrådsgranskningen
upphört. Utskottet uttalade därvid att erfarenheterna av
slopandet av den obligatoriska lagrådsgranskningen ännu inte var tillräckliga
för en säker bedömning av Kungl. Maj:ts praxis på detta område.
Undersökningen har redovisats i betänkandet KU 1972:26, vartill
hänvisas.

Grundlagberedningens förslag

Grundlagberedningen avlämnade i mars 1972 sitt slutbetänkande Ny
regeringsform, Ny riksdagsordning (SOU 1972:15). Beträffande lagrådsgranskningen
uttalade beredningen (s. 165) att den inte funnit det

KU 1972:35

3

praktiskt möjligt att på nytt föreslå en obligatorisk granskning. Beredningen
framhöll därvid särskilt att åtskilliga viktiga grupper av lagar,
såsom grundlagar, skatteförfattningar och kommunallagar fallit utanför
det obligatoriska granskningsområdet och att det med hänsyn till
angelägenheten av att lagrådet fick yttra sig i de fall då dess yttrande är
mest behövligt knappast fanns någon annan möjlighet än att frågan om
remiss till lagrådet fick prövas i varje särskilt lagärende. Beredningen
förordade vidare att det — särskilt med tanke på att riksdagen enligt
beredningens förslag avsågs formellt bli ensam lagstiftare — skulle öppnas
möjlighet för riksdagsorgan att genom formliga beslut inhämta yttrande
av lagrådet.

Moderata samlingspartiets och folkpartiets representanter i beredningen
reserverade sig för återinförande av en obligatorisk lagrådsgranskning.
De motiverade särskilt sin ståndpunkt med att granskningen
i lagrådet var en garanti för rättssäkerhetsintresset och för enhetlighet,
konsekvens och klarhet i rättssystemet.

Utskottet

I förevarande motion begärs att lagrådet skall göras till en obligatorisk
instans för granskning av regeringens förslag rörande viss lagstiftning.

Grundlagberedningens slutbetänkande med förslag till ny regeringsform
och ny riksdagsordning behandlar även lagrådsgranskningen. Betänkandet
har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom
justitiedepartementet. Proposition i författningsfrågan kan komma att
föreläggas riksdagen våren 1973. I detta läge bör enligt utskottets mening
riksdagen inte nu ta ställning i sak till frågan om den framtida
utformningen av lagrådsgranskningen.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att motionen 1972:288 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 oktober 1972

På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Nelander (fp),
Henningsson* (s), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i
Trollhättan (s), Mossberg (s), Andersson, Sten, i Stockholm (s), Werner i
Malmö (m) Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Schött* (m), Molin (fp) och
Wictorsson (s).

*Ej närvarande vid justeringen.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1760 S Stockholm 1972