Konstitutionsutskottets betänkande nr 34 år 1972

KU 1972:34

Nr 34

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
kollektivanslutning till politiskt parti.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna 1972:3 av herr Sjöholm
(fp), 1972:787 av herrar Boo (c) och Larsson i Borrby (c), 1972:790 av
herr Jonsson i Alingsås (fp) och 1972:809 av herr Åkerlind (m). I
samtliga motioner hävdas att kollektivanslutning till politiskt parti inte
bör förekomma. I motionerna 1972:787 och 1972:790yrkas att riksdagen
gör ett uttalande av denna innebörd medan lagstiftningsåtgärder i syfte
att hindra kollektivanslutning begärs i motionerna 1972:3 och 1972:809.
Hemställan avser

i motionen 1972:3: ”att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t
begära att grundlagberedningen ges direktiv att i grundlag införa
stadgande som garanterar den enskildes suveräna och exklusiva rätt att
besluta i fråga om politisk partitillhörighet”;

i motionen 1972:78 7: ”att riksdagen uttalar att de politiska partierna
bör upphöra att tillämpa kollektivanslutning av medlemmar och att
såsom medlem registreras endast den som individuellt begär inträde i
parti”;

i motionen 1972:790: ”att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad
som anförts i motionen”; samt

i motionen 1972:809: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
förslag till sådan lagstiftning att anslutning till politiskt parti endast får
ske individuellt och efter personligt och frivilligt ställningstagande”.

Frågans tidigare behandling

Motioner rörande kollektivanslutning till politiskt parti har tidigare
behandlats av riksdagen år 1934 (1LU 1934:52), år 1950 (1LU 1950:21),
år 1965 (ABU 1965:35) samt därefter åren 1966, 1967, 1968, 1970 och
1971 (KU 1966:17, 1967:7, 1968:3, 1970:7 och 1971:19).

Efter en utförlig recit — till vilken här hänvisas — med citat från
tidigare utskottsutlåtanden yttrade utskottet i 1966 års utlåtande (KU
1966:17) såvitt avser kollektivanslutning:

Såsom framgår av redogörelsen ovan har frågan om kollektiv
anslutning av fackföreningsmedlemmar till politiskt parti vid olika
tillfällen behandlats av riksdagen. Riksdagen har sålunda såväl år 1950
som år 1965 avslagit motioner som syftat till lagstiftning innebärande
förbud mot kollektiv anslutning av fackföreningsmedlemmar till politiskt
parti.

Med hänvisning till det ovan anförda och då utskottet icke finner skäl
1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 34

KU 1972:34

2

för införande i grundlag av sådant förbud som motionären avser,
avstyrker utskottet motionen.

Tre ledamöter (h) underströk i ett särskilt yttrande, att deras
ställningstagande beträffande kollektivanslutning till politiskt parti endast
avsett i vad mån lagstiftningsåtgärder borde vidtas och att de ansåg
problemet böra angripas på annat sätt. Riksdagen avslog motionen.

En motion med väsentligen samma innehåll väcktes även 1967.
Utskottet (KU 1967:7) hänvisade till ställningstagandet föregående år.
Blank reservation avgavs av tre ledamöter (h). Motionen avslogs av
riksdagen.

Även 1968 återkom en motion om kollektivanslutning till politiskt
parti. Utskottet (KU 1968:3) hänvisade till de tidigare ställningstagandena.
Blank reservation avgavs av tre ledamöter (h). Motionen
avslogs av riksdagen.

Utskottet hänvisade även i 1970 års utlåtande (KU 1970:7) till
tidigare ställningstaganden. Två ledamöter (m) reserverade sig och sex (fp
och c) avgav särskilt yttrande. Riksdagen avslog motionen.

I 1971 års betänkande (KU 1971:19), som godkändes av riksdagen,
yttrade utskottet:

Utskottet hänvisar till sina av riksdagen godkända yttranden 1966,
1967, 1968 och 1970 över motioner med samma syfte som de
förevarande. Då frågan om de i motionerna nämnda fri- och rättigheterna
härjämte övervägs av grundlagberedningen, föreligger enligt utskottets
mening inte skäl att nu inta en annan ståndpunkt.

Reservation avgavs av sju ledamöter (3 c, 2 fp, 2m).

Grundlagberedningen

Beredningens slutbetänkande (SOU 1972:15) som avgavs i mars detta
år och för närvarande efter remissbehandling är föremål för prövning
inom justitiedepartementet innehåller bl. a. förslag till ny regeringsform.
Beträffande medborgerliga fri- och rättigheter (se bet. s. 14) har
beredningen föreslagit några stadganden i regeringsformen i syfte att
garantera medborgarna skydd för vissa s. k. absoluta rättigheter. Exempelvis
finns stadganden om ovillkorligt förbud mot retroaktiva straffdomar
och mot landsförvisning. 1 övrigt skall medborgarnas rättställning
både gentemot andra enskilda och mot det allmänna kunna utformas
genom lag, antagen av riksdagen med vanligt majoritetsbeslut. I fråga om
vissa fri- och rättigheter som har särskild betydelse för den politiska
verksamheten anger grundlagstexten (se 7 kap. 2 § förslaget till
regeringsform) tämligen utförligt vad som skall gälla, om ej annat stadgas
i lag. I detta lagrum behandlas bl. a. föreningsrätten (se bet. s. 157 f.).

Beredningen har tagit avstånd från ett förslag om ett förbud i grundlag
mot kollektivanslutning till politiskt parti (bet. s. 14 p. 4). Beträffande
beredningens ställningstagande till frågan om grundlagsreglering av
medborgerliga fri- och rättigheter hänvisas vidare till den allmänna
motiveringen (bet. s. 106 — 108). En av beredningens ledamöter, herr

KU 1972:34

3

Hernelius, har reserverat sig till förmån för ett förbud i grundlag i fråga
om kollektivanslutning till politiskt parti. Reservationen innehåller
följande (bet. s. 330 — 331):

Svensk medborgare skall enligt förslaget till Regeringsform skyddas
mot att myndighet tvingar honom att ”tillhöra förening” eller ”att ge
sina åsikter till känna”.

Motsvarande skydd gentemot enskildas tvångsåtgärder i samma syfte
saknas. Inom ett område har det dock visat sig föreligga ett särskilt behov
av sådant skydd, nämligen i samband med den s. k. kollektivanslutningen
till politiska partier. Genom denna kan medlemmar i en organisation utan
egen vetskap eller mot sin vilja inskrivas som medlemmar av partier, även
om de redan är medlemmar i ett annat parti eller om det kollektivanslutande
partiets ideologi är dem helt främmande. Utträde kan icke vinnas
annat än genom åtgärd som innebär ett visst röjande av åsikt.

En kollektiv anslutning av detta slag stämmer ej med demokratiska
principer. Då rättelse av det påtalade missförhållandet ej synes kunna
vinnas på annat sätt nödgas jag förorda att s. k. kollektivanslutning till
politiskt parti förbjudes enligt bestämmelse i regeringsform.

Utskottet

I motionerna 1972:787 och 1972:790 yrkas att riksdagen gör ett
uttalande av innebörd att kollektivanslutning till politiskt parti inte bör
förekomma. Lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra sådan anslutning
begärs i motionerna 1972:3 och 1972:809.

Motioner i ämnet har tidigare behandlats och avslagits av riksdagen vid
ett flertal tillfällen senast 1971. I yttrande över förra årets motioner
hänvisade utskottet bl. a. till att frågan om de i motionerna nämnda frioch
rättigheterna övervägdes av grundlagberedningen. Beredningen, vars
slutbetänkande nu föreligger och efter remissbehandling prövas inom
justitiedepartementet, har för sin del tagit avstånd från tanken att i
grundlag införa förbud mot kollektivanslutning till politiskt parti.

Utskottet vidhåller sin sedan länge intagna ståndpunkt att lagstiftningsåtgärder
innebärande förbud mot kollektivanslutning till politiskt
parti inte bör vidtas. Ej heller i övrigt har motionerna gett utskottet
anledning att föreslå någon riksdagens åtgärd.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1972:3, 1972:787, 1972:790 och
1972:809.

Stockholm den 31 oktober 1972
På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

KU 1972:34

4

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Nelander (fp),
Henningsson* (s), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i
Trollhättan (s), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), Andersson, Sten,i
Stockholm (s), Werner i Malmö (m), Bergqvist (s), Schött* (m), Molin
(fp) och Wictorsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Boo (c), Pettersson i Örebro
(c), Werner i Malmö (m), Schött (m) och Molin (fp), vilka ansett att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Individens rätt att fritt och självständigt välja politiskt parti är
grundläggande för demokratin. Kollektiv anslutning av människor till
politiskt parti kan utskottet därför av principiella skäl icke acceptera.
Reservationsrätt för den enskilde förändrar ingenting av uppfattningen i
denna demokratiskt grundläggande fråga.

Nuvarande missförhållanden bör icke i första hand förändras genom
lagstiftning utan genom åtgärder från partiernas egen sida. Det är
utskottets förhoppning att det genom opinionsbildning mot kollektivanslutningen
skall visa sig vara möjligt att förmå partierna att själva bringa
detta förfarande ur världen, så att som medlemmar endast registreras
personer, som individuellt begär inträde i partiet.

På grund härav och då frågan om de i motionerna nämnda fri- och
rättigheterna härjämte övervägs inom justitiedepartementet i samband
med prövningen av remissvaren över grundlagberedningens betänkande är
det enligt utskottets mening inte erforderligt att i detta sammanhang
aktualisera frågan om särskild lagstiftning.

Utskottet hemställer

att motionerna 1972:3, 1972:787, 1972:790 och 1972:809 skall
anses besvarade med vad utskottet anfört.

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1761 S

Stockholm 1972