Konstitutionsutskottets betänkande nr 31 år 1972

KU 1972:31

Nr 31

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av propositionen
1972:97 med förslag till lag om närvarorätt vid sammanträde med
kommunal eller landstingskommunal nämnd jämte motioner.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1972:97,

dels följdmotionerna

1972:1702 av herr Emulf m. fl. (fp),

1972:1703 av fröken Ljungberg m. fl. (m),

1972:1704 av fru Nordlander m. fl. (vpk),

1972:1705 av herr Boo m. fl. (c),

dels motionen 1972:376 av herr Karlsson i Huskvarna m. fl. (s), vilken
motion hänvisats till inrikesutskottet men överflyttats till konstitutionsutskottet
enligt 42 § riksdagsordningen.

Bakgrund

Vissa kommunallagsbestämmelser

Kommunens beslutanderätt utövas enligt 4 § kommunallagen
(1953:753) av kommunfullmäktige medan förvaltning och verkställighet
ankommer på kommunstyrelsen och övriga nämnder. Beslutsfattande
utgör emellertid ofta ett led i förvaltnings- och verkställighetsuppgifterna.
Nämnder för specialreglerad förvaltning — t. ex. barnavårdsnämnd,
byggnadsnämnd och nykterhetsnämnd — har vidare genom specialförfattningar
tillerkänts en omfattande beslutanderätt. Ledamöter och
suppleanter i kommunstyrelsen och övriga nämnder väljs av kommunfullmäktige
(31 och 45 §§).

Kommunfullmäktiges förhandlingar är i princip offentliga (27 §).
Motsatsen gäller i fråga om sammanträden med kommunala nämnder.
Eör visst sammanträde anses kommunal nämnd dock kunna besluta att
en utomstående får vara närvarande och delta i överläggningarna men inte
i besluten. Ett sådant beslut anses fordra enhällighet. I specialförfattningar
förekommer i en del fall bestämmelser som medger tjänstemän
och sakkunniga rätt att delta i nämndsammanträden och i överläggningarna
även om de inte är ledamöter i nämnden. Suppleant i kommunal
nämnd har rätt att närvara vid nämndens sammanträden men inte rätt att
yttra sig såvida han inte tjänstgör i stället för ledamot (36 §). Nämnden
anses emellertid kunna med enkel majoritet medge suppleant yttranderätt.
Beträffande närvarorätt vid sammanträden med av fullmäktige
tillsatta särskilda beredningar eller kommittér (19 och 22 §§) gäller, att
organet självt torde kunna besluta i frågan, om särskilda föreskrifter inte
1 Riksdagen 1972. 4 sam!. Nr 31

KU 1972:31

meddelats i samband med att organet inrättades. För kommunala
nämnder föreskrivs vidare att ledamot och annan närvarande är skyldig
att avlägsna sig när ärende i vilket han är jävig behandlas (37 §).

De ovan redovisade bestämmelserna för borgerliga primärkommuner
har i allt väsentligt sin motsvarighet för landstingskommuner.

Frågans tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid åtskilliga tillfällen under senare år haft att ta
ställning till motioner som rört företagsdemokratin inom kommunala och
landstingskommunala förvaltningar. Vid 1970 års riksdag förelåg sålunda
dels en motion med begäran om sådana lagändringar att hinder inte skulle
föreligga för representation från personalorganisationerna i kommunala
nämnder, dels en motion om sådana ändringar i kommunallagarna att
försöksverksamhet med företagsdemokrati skulle kunna genomföras
inom de kommunala sektorerna. I sitt enhälliga utlåtande (KU 1970:35)
framhöll utskottet bl. a. följande:

Som framgått av den föregående redogörelsen har kommunförbunden
och de kommunanställdas organisationer år 1968 träffat avtal om
företagsnämnder och härefter inrättat två centrala råd för samarbetsfrågor,
ett för det primärkommunala och ett för det landstingskommunala
arbetsområdet. Av redogörelsen har även framgått att råden
uttalat ett positivt intresse för försöksverksamhet med fördjupad
företagsdemokrati. Det kan antas att sådan försöksverksamhet snart
kommer i gång i kommunerna. Det har vidare upplysts att inom råden
pågår undersökningar rörande bl. a. frågan om beslutanderätt för
företagsnämnderna.

De spörsmål som tas upp i motionerna är sålunda föremål för
behandling av parterna på det kommunala arbetsområdet. Enligt utskottets
mening ligger det närmast till hands att avvakta resultaten av den
väntade försöksverksamheten med fördjupad företagsdemokrati inom
den kommunala förvaltningen. Även resultaten av försöksverksamhet
med fördjupad företagsdemokrati inom statsförvaltningen torde vara av
intresse i sammanhanget. Något initiativ från riksdagens sida synes därför
inte erfordras för närvarande.

I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionerna.

En i detta sammanhang näraliggande fråga nämligen delegering av
beslutanderätt till kommunal företagsnämnd behandlades senast vid 1971
års riksdag i anledning av ett motionsyrkande om utredning i ämnet. I sitt
avstyrkande utlåtande (KU 1971:31) hänvisade utskottet till 1970 års
ställningstagande (KU 1970:35).

Fyra ledamöter (2 m, 2 fp) framhöll i en reservation angelägenheten
av att statsmakterna skapar vidgade ramar för pågående försöksverksamhet
bl. a. genom att klarlägga och öka förutsättningarna för delegering
av beslutanderätt till företagsnämnd inom den kommunala sektorn.
Reservanterna hemställde att den i motionen 1971:86 föreslagna utredningen
borde komma till stånd.

I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionsyrkandet.

KU 1972:31

Vid årets riksdag hemställes i motionen 1972:157, att frågan om de
legala förutsättningarna för delegering av viss beslutanderätt inom en
given budgetram till företagsnämnd inom den kommunala sektorn utreds.
Motionen kommer att behandlas under höstsessionen.

Centrala partsöverenskommelser

En central överenskommelse rörande företagsnämnder träffades år
1968 mellan de dåvarande tre kommunförbunden, å ena sidan, samt
Svenska kommunalarbetareförbundet, SACO och till SACO anslutna
organisationer samt TCO-K, å den andra sidan. Mellan parterna skall
enligt överenskommelsen gälla Avtal angående företagsnämnder vid
kommunala verk, sjukvårds- och övriga inrättningar — FÖN 68 i den mån
avtalet inte strider mot lag eller författning. Syftet anges vara att främja
en ändamålsenlig utveckling av den kommunala verksamheten samt att
verka för ökad effektivitet, god samarbetsanda och i övrigt goda
förhållanden inom det kommunala arbetsområdet. För att avtalet skall få
lokal giltighet måste överenskommelse träffas mellan någon av huvudorganisationerna
på arbetstagarsidan och respektive kommun. Sådant
särskilt kollektivavtal torde numera ha träffats för samtliga kommuner
och landstingskommuner.

Företagsnämnden är enligt avtalet organ för information och samråd
mellan arbetsgivaren och de anställda. Det åligger nämnden, att upprätthålla
fortlöpande samverkan, att bereda de anställda insikt i verksamhetens
ekonomiska, organisatoriska och tekniska betingelser samt driftseller
produktionsresultat, att bereda de anställda insikt i de allmänna
riktlinjerna för kommunens (förvaltningens) personalpolitik, att verka för
de anställdas trygghet i anställningen samt för arbetarskydd, trivsel och i
övrigt en god arbetsmiljö, att främja en god och allsidig personalutbildning,
att främja förslagsverksamheten samt att i övrigt verka för goda
drifts-, produktions- och arbetsförhållanden.

Tidigare överenskommelse om företagsnämnder av år 1957 innebar,
att reglerna ensidigt antogs av kommunerna. I förhållande till denna
överenskommelse innebär avtalet en förstärkning av företagsnämndens
ställning och en utvidgning av dess uppgifter bl. a. genom att de anställda
har tillförsäkrats rätt till insyn i kommunens personalpolitik och
handläggning av personalfrågor.

1 anslutning till den centrala överenskommelsen rörande företagsnämnder
antecknades följande att gälla mellan de centrala parterna:

1. På grund av innebörden av bl. a. 31 och 43-45 §§ kommunallagen
- motsvarande i landstingslagen och kommunallagen för Stockholm -innefattar FÖN 68 icke någon befogenhet för företagsnämnd att fatta
beslut om ersättning för förslag inom förslagsverksamheten eller andra
ersättningar.

Kommunförbunden förbinder sig emellertid att verka för tillkomsten
av en sådan ordning, att dylik befogenhet kan tilläggas företagsnämnd.

2. I syfte att främja företagsnämndernas verksamhet och den lokala
arbetarskyddsverksamheten samt annan jämförlig lokal samrådsverk -

KU 1972:31

samhet mellan kommunerna och de anställda, inrättas två centrala råd för
samarbetsfrågor, varav ett för det primärkommunala och ett för det
landstingskommunala arbetsområdet.

Sådant centralt råd för samarbetsfrågor skall bestå av tolv ledamöter,
av vilka sex utses av vederbörande kommunförbund, tre av Svenska
kommunalarbetareförbundet, två av TCO och en av SACO.

Rådet skall med uppmärksamhet följa utvecklingen på samarbetsområdet
och i sådant syfte söka nära kontakt med motsvarande organ för
samarbetsfrågor på arbetsmarknaden i övrigt.

De centrala råden gjorde i mars 1970 vart för sig ett uttalande om
behovet av försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati. Uttalandena
har sakligt sett samma innehåll. 1 respektive uttalande anförs
bl. a. följande:

Vid rådets överläggningar har parterna uttalat ett positivt intresse för
försöks- och experimentverksamhet inom detta område (fördjupad
företagsdemokrati). Arbetet bör syfta till att ge praktiska erfarenheter av
en rad former för utvidgad företagsdemokrati, vilka ofta omnämns i den
allmänna debatten.

Försöks- och experimentverksamheten kan innefatta olika åtgärder.
Väsentliga insatser för en fördjupning av företagsdemokratin kan göras
inom företagsnämndsavtalets ram. Enligt rådets mening är det angeläget
att få praktisk erfarenhet av sådana utvecklingsmöjligheter. Andra
insatser för en utveckling av företagsdemokratin kan förutsätta åtgärder
utanför det existerande avtalssystemet. Det är angeläget att även sådana
former blir praktiskt utprövade.

Rådet har enats om dels att försöks- och experimentverksamheten bör
ske på olika nivåer i förvaltningens (institutionen/förvaltningens) organisation
med tonvikten lagd på den enskilde arbetstagarens möjligheter till
ökat inflytande, dels att experiment med varierande grader av inflytande
från de anställdas sida bör komma ifråga.

Som exempel på sådan försöks- och experimentverksamhet anges i
uttalandena medverkan av de anställda (enskilda arbetstagare och/eller de
lokala fackliga organisationerna inom resp. förvaltningsområde) i följande
avseenden: i rationaliseringsverksamheten, vid personalpolitikens utformning,
med samråd i olika former vid urval av arbetsledare, personalmän
m. fl., i olika former vid överläggning med företagsledning, genom
representation i resp. förvaltningsstyrelse (styrelse/direktion) etc.

Råden uttalar vidare att försöksverksamheten förutsätter att lokala
överenskommelser träffas mellan parterna efter överläggningar i företagsnämnden.

1 juni 1970 utgav de centrala råden vart för sig riktlinjer för
försöksverksamheten med nya former för fördjupad företagsdemokrati.
Syftemålet anges vara, att få praktiska erfarenheter av ett organiserat
samarbete på olika nivåer inom förvaltningen, att uppnå möjligheter för
den enskilde arbetstagaren och/eller de lokala fackliga organisationerna
till ökat inflytande och engagemang i det egna arbetet samt att pröva
skilda grader av inflytande på den egna förvaltningen från de anställdas
sida.

KU 1972:31

Beträffande handläggning och organisation uttalas, att centrala råden
måste ges möjligheter att kunna följa upp försöksverksamheten. Som
ansvarigt organ lokalt skall vederbörande företagsnämnd fungera. När det
gäller kostnaderna förutsätts att landsting resp. primärkommuner svarar
för dessa.

I avsnittet om Kontakt med förvaltningschef, representation i förvaltningsstyrelse
anförs följande:

Den moderna beslutsprocessen är vanligen uppbyggd av en serie
överläggningar innan formellt beslut fattas. Ofta blir en huvudfråga
föremål för ett antal delbeslut innan slutligt beslut fattas. Detta innebär
att uppenbara svårigheter föreligger att klart och entydigt kunna avgränsa
olika grader av inflytande före det slutliga beslutet. Det är emellertid av
vikt att den enskilde arbetstagarens och/eller de lokala fackliga organisationernas
inflytande kanaliseras i behöriga former i beslutsprocessen.
Överläggning och samråd med företagsledning/förvaltningschef förutsättes
komma att ske regelbundet före beslut.

Representation med politiskt ansvar i förvaltningsstyrelse eller liknande
stöter f n på hinder av offentligrättslig natur. På grund av gällande
lagar och förordningar bör försök göras med adjungering av arbetstagarrepresentanter
i t ex förvaltningsstyrelserna.

Försöksverksamhet med nya former för fördjupad företagsdemokrati
har igångsatts på olika håll. Detta gäller för Västernorrlands, Gävleborgs,
Uppsala, Östergötlands, Örebro, Skaraborgs och Malmöhus läns landsting.
Försöksverksamhet pågår vidare i åtta primärkommuner, nämligen
Stockholm, Göteborg, Lund, Trollhättan, Västerås, Lidingö, Borlänge
och Umeå.

Propositionen

Under åberopande av statsrådsprotokollet över civilärenden den 21
april 1972 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till lag om närvarorätt vid sammanträde med
kommunal eller landstingskommunal nämnd.

Förslaget till lag framgår av bilaga 1 till detta betänkande.

1 propositionen föreslås sålunda, att Kungl. Maj:t genom en särskild lag
ges befogenhet att på framställning av kommun eller landstingskommun
medge, att kommunal eller landstingskommunal nämnd beslutar att
företrädare för de anställda får närvara vid nämndens sammanträden och
deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Syftet med den avsedda
lagstiftningen är, att denna form av ökad insyn och ökat inflytande för
de anställda skall kunna prövas inom den försöksverksamhet med fördjupad
företagsdemokrati som pågår på det kommunala och det landstingskommunal
området. Den föreslagna lagen avses träda i kraft snarast möjligt.

Beträffande motiven till lagen i övrigt hänvisas till propositionen.

KU 1972:31

Motionerna

Hemställan avser

i motionen 1972:376: ”att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär en översyn
av gällande lagstiftning i syfte att öka personaldemokratin inom primäroch
landstingskommunerna”;

i motionen 1972:1702: att riksdagen antager det genom propositionen
framlagda lagförslaget med den ändringen i 1 §, att bestämmelsen om
att kommun och landstingskommun måste inhämta Kungl. Maj:ts
medgivande utgår;

i motionen 1972:1703: ”att riksdagen måtte avslå propositionen
1972:97”;

i motionen 1972:1704: ”att riksdagen bifaller förslaget i prop. nr 97
år 1972 om Lag om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller
landstingskommunal nämnd dock med utelämnande av 2 §”;

i motionen 1972:1705: ”att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 97 beslutar att representanter för kommunalt
anställda skall kunna ges närvaro- och yttranderätt i kommunala nämnder
på de villkor som anges i motionen”.

Huvudsakligt innehåll

1972:376 (s): Motionärerna anser, att frågan om de anställdas insyn
och medinflytande inom företag och offentliga organ blivit alltmera
aktuell under den senaste tiden. I motionen hänvisas till att försöksverksamhet
med personalinflytande i vissa styrelser förekommer på det
statliga området. De anställda inom landstingens och kommunernas
verksamhetsområden bör beredas liknande möjligheter. Då de nuvarande
lagreglerna inte tillåter detta begär motionärerna en översyn av lagstiftningen
i syfte att bereda möjlighet för representanter för personalen att
få insyn och rätt till deltagande i sammanträden med olika organ inom
såväl primär- som sekundärkommuner.

1972:1702 (fp): Motionärerna framhåller att de anställdas rätt till!
medbestämmande och insyn också måste omfatta offentliga organ. Det är
värdefullt att förslag nu läggs fram som ger möjlighet att vidga
arbetsdemokratin inom den kommunala förvaltningen. Den försöksverksamhet
som härigenom möjliggörs bör kunna ge en viss vägledning för
fortsatta arbetsdemokratiska reformer och bli av stor betydelse för bl. a.
kommunaldemokratiutredningens överväganden angående formerna för
de anställdas insyn och medbestämmande. Därvid noteras med tillfredsställelse
att den nämnda utredningen även fått i uppdrag att se
över de legala förutsättningarna för att ge kommunal företagsnämnd
beslutanderätt i vissa ärenden. Motionärerna yrkar, att kommunerna
själva bör ges rätt att besluta om närvarorätt för de anställda vid
sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd.

1972:1703 (m): Motionärerna hävdar, att det i propositionen fram -

KU 1972:31

lagda lagförslaget åsidosätter de principer som bl. a. redovisats i direktiven
till utredningen om den kommunala demokratin, nämligen att
åtgärder för att vidga medborgarinsynen och förbättra medborgarinflytandet
inte får ifrågasätta den demokratiska styrelseform och den
representativa ordning som etablerats i vårt land. I motionen framförs
även kritik mot ärendets formella handläggning. Sålunda hävdas att
frågan först borde ha behandlats av den nämnda utredningen och efter
remissförfarande förelagts riksdagen. Motionärerna anför vidare, att
propositionen framlagts för riksdagen vid en tidpunkt som enligt
riksdagsordningen skall förbehållas endast synnerligen angelägna propositioner.
Då propositionens förslag strider mot de grundläggande principer
som gäller för den kommunala självstyrelsen hemställs att riksdagen
måtte avslå propositionen.

1972:1704 (vpk): Motionärerna anser, att stat och kommun bör vara
föregångare när det gäller företagsdemokrati och inflytande för de
anställda. Det är otillfredsställande att dessa frågor ännu inte blivit lösta.
Det framlagda lagförslaget betecknas dock som ett steg i rätt riktning och
en åtgärd som utan tvekan är av betydelse för såväl primär-som landstingskommuner.
Motionärerna finner det emellertid betänkligt, att en
begränsning görs i den föreslagna lagens 2 § till att närvarorätten enbart
kan komma att gälla handläggning av ärenden av visst slag. Om
begränsningsmöjligheten blir allmänt utnyttjad anser man, att reformens
effekt reduceras. Dessutom innebär den ett visst uttalat misstroende och
nedvärdering av personalrepresentanternas omdöme.

1972:1705 (c): Motionärerna framhåller, att den kommunala självstyrelsen
sedan gammalt är en politisk självstyrelse. Genom att de tidigare
inslagen av särrepresentation i vissa nämnder borttagits har man nått ett
klart ansvarsförhållande, som möjliggör ett ansvarskrävande i enlighet
med den politiska demokratins regler. Det fastslås, att de kommunala
organens uppgift är att på ett likvärdigt sätt beakta alla kommunmedlemmars
intressen. Den här aktuella lagens utformning och motiveringen till
lagtexten anses inte ge underlag för någon säker uppfattning om hur
lagen är avsedd att tillämpas. I flera avseenden anses att kompletteringar
måste göras. I lagtexten bör sålunda klart anges, att de anställdas
representanter skall kunna ges närvaro- och yttranderätt endast i frågor
som rör arbetsförhållandena eller andra frågor av särskild betydelse för
just de anställda. I motionen framhålls, att samma ansvarsregler måste
gälla för de anställdas representanter som för nämndens ledamöter
beträffande tystnadsplikt, tagande av muta och vad i övrigt kan vara
tillämpligt. Motionärerna anser vidare att kommunerna själva bör ges
rätten att inom lagstiftningens ram besluta om försöksverksamhet samt
om verksamhetens utformning och omfattning.

Beträffande motionen 1972:376 har Svenska kommunförbundet,
Svenska landstingsförbundet, Sverige akademikers centralorganisation
(SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Landsorganisationen
(LO) beretts tillfälle att avge yttrande.

KU 1972:31

Svenska kommunförbundet erinrar i sitt yttrande om den pågående
försöksverksamheten med nya former för en fördjupad företagsdemokrati
inom såväl den landstings- som primärkommunala sektorn. I de av
centrala rådet antagna riktlinjerna för denna anges som ett försöksområde
de anställdas kontakt med förvaltningschef och representation i
förvaltningsstyrelse. Förbundet hänvisar till att det inom civildepartementet
pågår utredningsarbete beträffande den aktualiserade frågan och
anser därför att ytterligare åtgärder inte är erforderliga.

Svenska landstingsförbundet framhåller, att erfarenheterna av den
hittillsvarande försöksverksamheten talar för att legala förutsättningar
skapas för de landsting, som deltar i försöksverksamheten, att besluta om
adjungering av arbetstagarrepresentant för en längre tidsperiod. Denna
bör högst motsvara aktuell mandatperiod. Förbundet anser vidare att
beslut härom bör kunna fattas genom majoritetsbeslut.

Sveriges akademikers centralorganisation uttalar i sitt yttrande, att
frågorna rörande företagsdemokrati i första hand bör lösas genom
överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. Då lagstiftningen
lägger hinder i vägen för personalrepresentation i bl. a. kommunala och
sekundärkommunala nämnder finner SACO det angeläget, att Kungl.
Maj:t gör en översyn av denna lagstiftning.

Tjänstemännens centralorganisation noterar med tillfredsställelse den i
motionen gjorda hemställan och tillstyrker att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär en översyn av gällande lagstiftning. I yttrandet framhålls, att det
måste skapas förutsättningar förde anställda till insyn i och inflytande
på verksamheten på alla nivåer inom förvaltningen. Beträffande de anställdas
inflytande i förhållande till de partipolitiskt valda myndigheternas ansvar
och roll framhåller TCO att avsikten inte är att de anställda skall påverka
eller ändra den partipolitiska sammansättningen av olika beslutsorgan.
En utgångspunkt för ett inflytandesystem anges vara decentralisering
av beslutsfattandet. Därvid betonas kravet att de anställda skall kunna
medverka på samma villkor som myndighetens/förvaltningens företrädare
då det gäller att förbereda och/eller verkställa de politiska besluten. Detta
fordrar enligt TCO att beslutsfattande och ansvarsfördelning sker i andra
former och efter ändrade principer än vad som gäller i dag.

Tandsorganisationen hänvisar i sitt yttrande till Svenska kommunalarbetareförbundets
skrivelser till statsrådet och chefen för civildepartementet.
I dessa påpekas, att förbundets målsättning är att översätta de
tidigare träffade överenskommelserna från den enskilda sektorn av
arbetsmarknaden till kommunerna. Av bl. a. kommunalrättsliga skäl har
dock detta inte varit möjligt. De aktuella problemen löses enligt LO:s
mening mest ändamålsenligt på det sätt som kommunalarbetareförbundet
föreslagit. LO förordar därför att riksdagen i ett uttalande ger sitt stöd åt
förbundets hemställan.

KU 1972:31

Tilläggsdirektiv till utredningen om den kommunala demokratin

Kungl. Majit har samtidigt med att den nu aktuella propositionen avlämnades
beslutat vidga uppdraget för utredningen (C 1970:29) om den
kommunala demokratin. I de därvid utfärdade tillägssdirektiven framhåller
departementschefen, statsrådet Lundkvist, att en fördjupad företagsdemokrati
är ett väsentligt medel för att nå bättre förhållanden för de anställda
och därigenom öka arbetstillfredsställelsen och säkerställa ett gott
arbetsresultat. De anställdas insyn i och inflytande över den verksamhet
som bedrives på deras arbetsområde anses vara ett starkt intresse även från
allmän synpunkt. Frågan hur detta syfte skall nås erbjuder emellertid särskilda
problem på det kommunala området. I direktiven erinras sålunda
om att ledamöterna i de kommunala nämnderna är utsedda av kommunfullmäktige
resp. landstinget och har att behandla frågor som är av avgörande
betydelse för alla kommunmedlemmar. Nämnderna måste vidare
många gånger ta ställning till frågor som till övervägande del rör enskildas
personliga eller ekonomiska förhållanden och där fråga är om myndighetsutövning
mot enskild. I dessa typer av ärenden anser departementschefen
att anställningsförhållandet i regel inte motiverar någon högre grad av inflytande
för de anställda än som bör tillkomma andra medborgargrupper. 1
direktiven hävdas därför att det inte finns skäl att överväga en rätt för de
anställda att t. ex. utse ledamöter i kommunala och landstingskommunala
nämnder annat än i klart avgränsade frågor, som har direkt och
speciellt intresse för de anställda. Beträffande uppdraget till utredningen
framhåller departementschefen i tilläggsdirektiven följande:

Jag förordar därför att det uppdras åt utredningen (C 1970:29) om
den kommunala demokratin, som har till huvuduppgift att undersöka
möjligheterna till ett vidgat och fördjupat medborgerligt engagemang i
den kommunala verksamheten, att utreda de frågor som aktualiseras
genom kommunalarbetareförbundets skrivelser. Utredningen bör således
överväga sådana författningsändringar som behövs dels för att kommunala
och landstingskommunala nämnder genom majoritetsbeslut skall
kunna medge representanter för de anställda att närvara vid nämndens
sammanträden och delta i överläggningarna men inte i besluten, dels för
att kommunala och landstingskommunala nämnders beslutanderätt i vissa
ärenden skall kunna överföras till företagsnämnd eller annat organ med
arbetstagarrepresentation. Utredningen bör upprätta förslag till de
författningsändringar som föranleds av utredningens ställningstaganden.
Vid uppdragets fullgörande bör utredningen utöver de allmänna synpunkter
jag förut anfört beakta följande.

Avsikten med en vidgad närvarorätt för representanter för anställda
inom kommunala och landstingskommunala förvaltningar och med ett
överförande av kommunal eller landstingskommunal nämnds beslutanderätt
till företagsnämnd eller annat organ med arbetstagarrepresentation är
att man så långt möjligt skall bereda de anställda en ökad insyn i och ett
ökat inflytande på verksamheten inom förvaltningen samt tillgodogöra
sig deras kunskaper och erfarenheter. Fn sådan ökad insyn och ett sådant
ökat inflytande måste emellertid begränsas, bl. a. med hänsyn till vad
som är förenligt med den politiska demokratin. 1 detta sammanhang bör
beaktas att det är särskilt angeläget att de anställdas insyn och inflytande
ökas i frågor som har ett direkt och speciellt intresse för dem, t. ex.

KU 1972:31

frågor om personalpolitik, personalvård, personalutbildning, arbetsorganisation,
arbetsmetoder, arbetsmiljö och förslagsverksamhet. De
rättssäkerhetsfrågor, t. ex. frågor om jäv, sekretess och tystnadsplikt, som
utredningens förslag kan komma att aktualisera bör beaktas.

Utredningen bör följa den pågående försöksverksamheten med fördjupad
företagsdemokrati inom de kommunala och landstingskommunal
områdena samt samråda med delegationen för förvaltningsdemokrati och
med utredningen angående arbetsfredslagstiftningen.

Utskottet

Under de senaste åren har frågan om ökad företagsdemokrati på olika
områden av samhällslivet tilldragit sig allt större uppmärksamhet. Åtgärder
av skilda slag har sålunda vidtagits i syfte att förbättra förutsättningarna
för de anställda inom både den offentliga och den enskilda
sektorn att få insyn och inflytande över den verksamhet som bedrivs på
deras arbetsområden.

Ett led i nämnda strävanden inom den kommunala sektorn är den
försöksverksamhet med fördjupad företagsdemokrati sorn sedan ett par år
pågår inom vissa primär- och landstingskommuner på initiativ av de två
centrala råd för samarbetsfrågor som inrättats inom resp. kommunala
områden. Den nu aktuella propositionen syftar till att underlätta
försöksverksamheten genom att till skillnad mot vad nu gäller beslut om
närvarorätt för arbetstagarrepresentanter skall kunna fattas genom
majoritetsbeslut av berörd kommunal nämnd.

Enligt den föreslagna lagstiftningen skall det ankomma på Kungl.
Maj:t att på framställning av vederbörande primärkommun eller landsting
avgöra om medgivande bör lämnas viss kommunal eller landstingskommunal
nämnd att besluta att företrädare för de anställda hos kommunen
eller landstingskommunen får närvara vid nämndens sammanträden och
deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Samtidigt med att propositionen avlämnades uppdrog Kungl. Majit
genom tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om den kommunala
demokratin att närmare överväga en rad frågor av rättslig och annan
natur som aktualiseras om man allmänt på det kommunala området
skulle införa en mer fördjupad företagsdemokrati.

I motionen 1972:376 har begärts översyn av gällande lagstiftning i
syfte att öka personaldemokratin inom primär- och landstingskommunerna.
Enligt utskottet torde nyss angivna tilläggsuppdrag som lämnats
utredningen om den kommunala demokratin tillgodose de önskemål som
framförts i nämnda motion, vilken därmed får anses besvarad.

Vad sedan gäller följdmotionerna har i motionen 1972:1703 yrkats
avslag på propositionen med den motiveringen att förslaget innebär ett
frångående av grundläggande demokratiska principer och av den representativa
demokrati som gäller för den kommunala självstyrelsen. Propositionen
tillstyrks däremot i motionerna 1972:1702, 1972:1704 och

1972:1705 under förutsättning att vissa ändringar vidtas. I dessa

KU 1972:31

motioner understryks värdet av den avsedda försöksverksamheten, vilken
bör ge vägledning för de fortsatta ansträngningarna att få till stånd ökad
företagsdemokrati på det kommunala området. I två av motionerna
nämligen 1972:1702 och 1972:1705 hävdas att det bör överlåtas åt
kommunerna själva att inom ramen för den föreslagna lagstiftningen i
övrigt fatta beslut om försöksverksamheten utan att först inhämta Kungl.
Maj:ts bemyndigande.

Utskottet anser att man bör ta till vara möjligheterna att underlätta
den pågående försöksverksamheten, vilken är ett väsentligt led i
strävandena för ökad företagsdemokrati på det kommunala området. Mot
den bakgrunden anser utskottet att lagstiftningen i fråga bör genomföras
och avstyrker sålunda motionen 1972:1703.

Beträffande den i motionerna 1972:1702 och 1972:1705 föreslagna
ändringen att det bör överlåtas åt kommunerna själva att avgöra om
försöksverksamhet med arbetstagarrepresentanter i kommunala nämnder
skall äga rum och hur verksamheten bör utformas erinrar utskottet om
att det nu endast är fråga om en begränsad försöksverksamhet. Avsikten
är att utredningen om den kommunala demokratin skall överväga en rad
frågor som hör samman med facklig representation inom den kommunala
förvaltningen. Enligt utskottets mening är den lämpligaste ordningen att
Kungl. Maj:t under försöksperioden får tillfälle att följa utvecklingen och
ta ställning till uppkommande spörsmål, vilket utskottet förutsätter
kommer att ske efter det Kungl. Maj:t inhämtat de centrala rådens
synpunkter. Utskottet anser sålunda att Kungl. Maj.t bör ges den
befogenhet som upptagits i det till propositionen fogade lagförslaget.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. avslår motionen 1972:1703,

2. med avslag på motionerna 1972:1702 och 1972:1705 bifaller
propositionen 1972:97, såvitt gäller 1 § i den föreslagna
lagen,

3. med avslag på motionen 1972:1704 bifaller propositionen
1972:97, såvitt gäller 2 § i den föreslagna lagen samt

4. bifaller propositionen 1972:97 i övrigt och förklarar motionen
1972:376 besvarad med vad utskottet ovan anfört.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 26 maj 1972

På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Henningsson (s),
fru Thunvall* (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Mossberg
(s), Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Karlsson
i Malung (s), Norrby i Åkersberga (fp), Schött (m), Molin (fp) och Olsson
i Sundsvall (c).

* Ej närvarande vid justeringen.

KU 1972:31

Reservationer

1) av herrar Werner i Malmö (m) och Schött (m), vilka ansett att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Proposition 1972:97 har framlagts för riksdagen senare än vad
grundlagen i sådana fall medger. Den i propositionen föreslagna lagstiftningen
har ej heller varit föremål för remissbehandling. Vidare
pågår en utredning om den kommunala demokratin i vilken hithörande
frågor behandlas. Nämnda utredning bör enligt utskottets mening
avvaktas innan riksdagen företager någon åtgärd.

Vid bifall till propositionen skulle genom riksdagens beslut därtill —
låt vara på försök — en helt ny princip ges allmängiltighet; en princip som
synes oförenlig med den representativa demokratin och med den
kommunala självstyrelsen. Önskvärt medinflytande för de kommunalt
anställda synes kunna komma till stånd i andra former.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1972:1703 avslår propositionen
1972:97 och motionerna 1972:376, 1972:1702,
1972:1704 och 1972:1705.

2) av herrar Larsson i Luttra (c), Boo (c), Norrby i Akersberga (fp),
Molin (fp) och Olsson i Sundsvall (c), vilka ansett

dels att sista stycket i utskottets yttrande bort ersättas med text av
följande lydelse:

Ln meningsfull kommunal självstyrelse förutsätter att kommunerna
ges stor handlingsfrihet. Utskottet har tidigare vid flera tillfällen i olika
frågor framhållit denna grundläggande princip. Under senare år har i vissa
avseenden reformer genomförts i avsikt att minska statsuppsikten. Ett
exempel härpå utgör den vid årets riksdag antagna propositionen
1972:12, som innebär att underställningsskyldigheten för vissa kommunala
beslut upphävs. En utveckling i denna riktning hälsas med
tillfredsställelse. Ett avsteg från principen om minskad statsuppsikt görs
dock i förevarande proposition.

Enligt lagförslaget skall nämligen Kungl. Maj:t efter framställning från
kommun eller landstingskommun kunna medge att kommunal eller
landstingskommunal nämnd får besluta om närvarorätt för fackliga
representanter vid nämnds sammanträden. 1 princip delar utskottet
självfallet uppfattningen, att även de kommunalanställda i lämpliga
former måste få insyn i och inflytande över den egna arbetssituationen.
Det i propositionen framlagda förslaget avseende begränsad försöksverksamhet
är dock otillfredsställande från flera synpunkter. I motionerna
1972:1702 och 1972:1705 har därför förslag framförts om ändringar.
Bl. a. föreslås att 1 § i lagen utformas så att kommun och landsting själva
ges rätt att besluta om här aktuell närvarorätt. Enligt utskottets mening
finns starka skäl, som talar för detta. Sålunda bör de ovan berörda
strävandena att öka den kommunala handlingsfriheten komma till
uttryck även i denna fråga. En minskad statlig kontroll är också önskvärd

KU 1972:31

för att undvika onödig byråkrati vid ärendenas handläggning. Med stöd av
det anförda tillstyrker utskottet motionsyrkandena i denna del.

Avsikten med Kungl. Maj:ts förslag är att skapa förutsättningar för att
vidga den i några kommuner och landsting pågående försöksverksamheten
med fördjupad företagsdemokrati. I vissa väsentliga frågor ger dock
lagförslaget och dess motivering ingen vägledning om hur lagen är avsedd
att tillämpas. Detta gäller exempelvis beträffande ansvarsreglerna för de
anställdas representanter och frågan om en begränsning av närvarorätten
till vissa ärenden. Dessa problem, som framledes måste bli föremål för en
mer ingående analys, borde utretts i samband med propositionsarbetet.
Då så inte är fallet finner utskottet det angeläget, att de centrala råden
ägnar nämnda frågor största uppmärksamhet innan försöksverksamheten
startar. Utskottet förutsätter därvid, att erforderliga rekommendationer
utfärdas.

dels att utskottet under punkt 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1972:1702 och
1972:1705, såvitt nu är i fråga, antar följande ändrade lydelse
av 1 § i den föreslagna lagen:

1 § Kommun eller landstingskommun får medge att viss
kommunal eller landstingskommunal nämnd beslutar att
företrädare för de anställda hos kommunen eller landstingskommunen
får närvara vid nämndens sammanträden och
deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

KU 1972:31

Bilaga 1

Förslag till

Lag om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal
nämnd

Härigenom förordnas som följer.

1 § Konungen får på framställning av kommun eller landstingskommun
medge att viss kommunal eller landstingskommunal nämnd beslutar
att företrädare för de anställda hos kommunen eller landstingskommunen
får närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten.

2 § Medgivande enligt 1 § kan begränsas till att avse rätt att närvara
och deltaga i överläggningarna vid handläggning av ärenden av visst slag.

3 § Beslut av kommunal eller landstingskommunal nämnd med stöd av
medgivande enligt 1 § får avse endast den som är anställd hos kommunen
eller landstingskommunen och som är utsedd av lokal facklig organisation
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till kommunen eller
landstingskommunen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.