Konstitutionsutskottets betänkande nr 29 år 1972

KU 1972:29

Nr 29

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av dels propositionen
1972: 59 angående anslag till produktionsbidrag och samdistributionsrabatt
för dagstidningar, dels propositionen 1972:1 angående
anslag under finansdepartementet till pressens lånefond, dels motioner.

Ärendet

Sedan Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (bil. 9 s. 71 och 72)
föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för
budgetåret 1972/73 beräkna till Produktionsbidrag för dagstidningar ett
förslagsanslag av 36 milj. kr. och till samdistributionsrabatt för dagstidningar
ett förslagsanslag av 10 milj. kr., har dessa frågor upptagits
i propositionen 1972:59 angående anslag till produktionsbidrag och
samdistributionsrabatt för dagstidningar.

I detta betänkande behandlas
dels propositionen 1972: 59,

dels propositionen 1972: 1 såvitt avser anslag till Pressens lånefond
(bil. 9, V: 7),
dels motionerna

1972: 97 av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp),

1972: 165 av herr Helén m. fl. (fp),

1972: 206 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp, s, c, m),

1972: 289 av herr Ericsson i Örebro m. fl. (s),

1972: 395 av herr Palm m. fl. (s),

1972: 619 av herr Carlström m. fl. (fp),

1972: 623 av herr Åsling (c),

1972: 807 av herr Winberg m. fl. (m),

1972: 1567 av herr Zachrisson (s) och fru Gradin (s),

1972: 1571 av herrar Wikström (fp) och Stålhammar (fp),

1972: 1594 av herr Antonsson m. fl. (c),

1972: 1595 av herr Bohman m. fl. (m),

1972: 1596 av herr Helén m. fl. (fp),

1972: 1597 av herr Hermansson m. fl. (vpk),

1972: 1598 av herr Svanström m. fl. (c, fp, m),

1972: 1599 av herrar Winberg (m) och Carlshamre (m),

1972: 1600 av herr Åsling (c).

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 29

KU 1972: 29

2

Hemställan avser

i propositionen 1972: 59 att riksdagen

1) godkänner de av departementschefen förordade ändringarna i
grunderna för produktionsbidrag till dagstidningar,

2) till Produktionsbidrag för dagstidningar för budgetåret 1972/73
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 67 000 000 kr.,

3) godkänner de av departementschefen förordade ändringarna i
grunderna för samdistributionsrabatt för dagstidningar,

4) till Samdistributionsrabatt för dagstidningar för budgetåret 1972/73
under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.,

i propositionen 1972: 1 (bil. 9, V: 7) att riksdagen till Pressens lånefond
för budgetåret 1972/73 anvisar ett investeringsanslag av 25 000 000
kr.

Hemställan i de i detta betänkande behandlade sjutton motionerna
redovisas i bilaga 1 till betänkandet.

Frågornas behandling vid 1971 års riksdag

Gällande system för produktionsbidrag till dagstidningar infördes genom
beslut av 1971 års riksdag (prop. 1971:27, KU 1971: 32, rskr
1971: 180).

I sitt av riksdagen godkända betänkande över propositionen 1971: 27
jämte motioner (KU 1971: 32) tillstyrkte utskottet Kungl. Maj:ts förslag.
I sin motivering framhöll utskottet att det föreslagna stödet ökade
möjligheterna att bevara och vidga en fri och allsidig debatt. Man delade
uppfattningen om det angelägna i att åtgärder vidtogs omedelbart.
Utskottet anförde vidare bl. a. följande:

Ett direkt presstöd utgör en stödåtgärd som ännu inte prövats och
vars verkningar därför ej är helt överblickbara. Erfarenheten bör relativt
snart kunna visa om stödets utformning i alla avseenden fyller syftet
att bevara den fria debatten och hindra ytterligare decimering av
antalet dagstidningar. Presstödet bör därför inte betraktas som slutgiltigt
utformat genom att det nu framlagda förslaget genomföres. Enligt
utskottets mening bör en kommitté tillsättas för att studera effekterna
av presstödet och följa utvecklingen samt föreslå de förändringar
som även på längre sikt resulterar i för pressen mest lämpliga och ändamålsenliga
stödformer. I denna kommitté bör representanter för pressen
ingå.

Två ledamöter (m) hemställde i en reservation, att riksdagen med
bifall till motionen 1971: 1281, såvitt då var i fråga, skulle avslå Kungl.
Maj:ts proposition avseende produktionsbidrag till dagstidningar samt
hos Kungl. Maj:t anhålla om nytt förslag till höstriksdagen rörande
stödet till dagspressen. Förslaget borde utarbetas i samarbete med pressens
organisationer och beakta det som anförts i motionen 1971: 1281.

KU 1972: 29

3

I övrigt godtogs utskottets hemställan. I motiveringen ansåg reservanterna
att utskottet borde ha uttalat bl. a. följande:

Av regeringen i propositionerna 1971:27 och 28 nu föreslagna åtgärder,
vilka delvis måste ses i ett sammanhang, kan dock inte godtas.
Förslagen om presstöd har tillkommit utan att någon föregående offentlig
utredning ägt rum. Branschorganisationernas synpunkter har inte
inhämtats. Något remissförfarande har inte kommit till stånd. Innehållet
i propositionen grundas i själva verket på en underhandsöverenskommelse
två partier emellan. I en fråga av så stor principiell räckvidd
som den nu förevarande torde förfaringssättet vara ovanligt.

Utskottet finner inte anledning att i detta sammanhang ingå på en
detaljanalys av förslagen i propositionerna. Det må vara nog med att
konstatera att annonsskatten föreslås införd under det att en reklamutredning
arbetar och rör en del av denna reklam. Den drabbar därtill
tidningarna i en nedåtgående annonskonjunktur. Det måste också
konstateras, att det föreslagna presstödet är diskriminerande i sådant
avseende att det i främsta rummet är förmånligt för visst partis eller
vissa partiers tidningar. Det måste också bedömas som konkurrenssnedvridande.
Med hänsyn härtill anser utskottet att ett nytt förslag till
presstöd bör snarast utarbetas i samarbete med pressens organisationer
och föreläggas höstriksdagen så att stödet kan utgå från den 1 januari
1971.

Två ledamöter (fp) hävdade i en reservation, att riksdagen dels skulle
godkänna grunder för produktionsbidrag till dagstidningar i enlighet
med vad som förordats i motionen 1971: 1282, dels hos Kungl. Maj:t
hemställa om en parlamentarisk utredning för att granska pressens situation
med de uppgifter som bl. a. angetts i motionen 1971: 1282, dels
besluta att förslagsanslaget till Produktionsbidrag för dagstidningar skulle
höjas från 33 till 37 milj. kr. I övrigt godtog de utskottets hemställan.
Reservanterna framhöll i motiveringen, att de var positiva till ett
presstöd som värnar om mångsidig och differentierad opinionsbildning.
Med hänsyn till vissa tidningars besvärliga situation godtogs delar av
de förslag som lades fram i propositionen som ett provisorium i avvaktan
på en utredning. Beträffande en sådan utrednings uppgifter och
arbete anfördes följande:

Den utredning, som vi föreslår, bör omedelbart tillsättas. Representanter
för pressen bör ingå i den. Den skall undersöka det föreslagna
presstödets verkningar och föreslå lämpliga åtgärder med anledning
därav. Eftersom förslaget har tillkommit i stor brådska och utan remiss
till sakkunniga instanser är det särskilt viktigt att utredningen noga
följer hur reglerna om produktionsstödet tillämpas och omedelbart påtalar
oformligheter som kan uppstå.

I utredningens arbete bör också ingå att pröva verksamma stödåtgärder
av generell karaktär som på sikt kan träda i stället för eller inrättas
vid sidan av de nu föreslagna selektiva åtgärderna. Från principiella
synpunkter anser vi att generella åtgärder är att föredra framför selek -

1* Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 29

KU 1972: 29

4

tiva, och exempel återfinns i motion 1971: 1282. Utredningen bör också
utföra en förnyad ekonomisk analys av den svenska pressens ekonomiska
läge inför perspektivet av den allmänna reklamskatt som förutskickas
i proposition 1971: 28. Propositionen har enligt vår mening ett
alltför begränsat synsätt på pressens ekonomiska svårigheter då man
enbart utgår från konkurrenssituationen på utgivningsorten.

Utredningen bör vidare granska de skillnader i beskattning och stöd
som görs mellan veckotidningar av olika slag. Vi finner indelningen i
priviligierade och diskriminerande veckotidningar olustig och föreslår att
utredningen så snabbt som möjligt undersöker detta frågekomplex. Vi
vill också få undersökt situationen för s. k. första-tidningar, vilka har
att konkurrera med sådana storstadstidningar som nu delvis ska få produktionsstöd.
Dessa lokala första-tidningars situation kan komma att
försämras av en skärpt konkurrens, och eventuella stödåtgärder bör
här övervägas av utredningen.

I samband med frågorna om produktionsbidrag behandlades vid 1971
års riksdag också frågor om samdistributionsrabatt för dagstidningar.
I fyrpartimotionen 1971:542 (s, c, fp, m) uttalades önskemål om en
höjning av denna rabatt och generösare villkor för beviljande av sådan
rabatt. Önskemålen överensstämde i huvudsak med det i propositionen
1972: 59 i denna del framlagda förslaget. Utskottet antecknade i sitt
betänkande att departementschefen förklarat att han avsåg att senare
under 1971 ta upp frågan om en översyn av systemet. Enligt utskottet
borde som framhållits i motionen 1971: 542 denna översyn ske med
största skyndsamhet. Utskottet hemställde i denna del enhälligt att
motionen skulle förklaras besvarad med vad utskottet anfört. Detta
blev också riksdagens beslut.

Propositionerna

I propositionen 1972: 1 (bil. 9, V: 7) läggs fram förslag till medelsanvisning
för budgetåret 1972/73 till Pressens lånefond av 25 000 000 kr.

I propositionen 1972: 59 föreslås en väsentlig förstärkning av det statliga
stödet till dagspressen, dels i form av betydande uppräkningar av
produktionsbidragen för s. k. andratidningar, dels genom en höjning av
rabatten som utgår vid samdistribution av dagstidningar.

I fråga om produktionsbidragen ökas det till pappersförbrukningen
knutna bidraget från 3 000 kr. till 5 000 kr. per ton. Maximibidragen
höjs från 3,5 milj. kr. till 8,0 milj. kr. för storstadstidning och från
1,0 milj. kr. till 2,5 milj. kr. för annan tidning. Vidare föreslås vissa
justeringar i dagstidningsdefinitionen i syfte att motverka att tidningar
av annonsbladskaraktär blir bidragsberättigade. Utgifterna för produktionsbidragen
beräknas öka med 31 milj. kr. till ca 67 milj. kr. under
nästa budgetår.

Samdistributionsrabatten föreslås utgå efter ett enhetligt rabattbelopp
per distribuerat exemplar i stället för de nuvarande efter utgiv -

KU 1972: 29

5

ningstätheten differentierade beloppen per årgångsexemplar. Rabatten
bestäms till 3 öre per exemplar, vilket genomsnittligt innebär en fördubbling
av rabatten. Även i övrigt föreslås vissa ändringar i reglerna.
I anslag till samdistributionsrabatt för dagstidningar begärs 20 milj. kr.
för budgetåret 1972/73, dvs. en ökning med 10 milj. kr.

I fråga om den närmare motiveringen hänvisas till propositionerna.

Motionerna

Beträffande de i propositionerna upptagna anslagsfrågorna föreligger
inget motionsyrkande. Däremot begärs i motionen 1972: 1600, att
riksdagen beslutar om ett kollektivt presstöd av 250 000 kr. till fackpressen
genom dess branschorganisation Factu/Föreningen Svensk fackpress.

I propositionen 1972: 58, som hänvisats till skatteutskottet, föreslås
införande av en skatt på annonser och reklam för att finansiera bl. a.
presstödet. Denna sammankoppling kritiseras i motionen 1972: 1596
bl. a. på tryckfrihetsrättsliga grunder.

Grunderna för nu utgående produktionsbidrag till dagstidningar anges
i kungörelsen (1971:492) om statligt stöd till dagstidningar. I propositionen
1972: 59 föreslås vissa ändringar och förtydliganden som skall
tillämpas redan för kalenderåret 1972. I huvudsak föreslås dock principerna
i det gällande stödsystemet skola bibehållas.

I motionerna 1972: 1595 och 1972: 1596 sägs, att det nu föreslagna
stödet till sin principiella utformning är sådant, att det endast kan godtas
i sina huvuddrag som ett provisorium. I den förstnämnda motionen
begärs dels ett uttryckligt riksdagsuttalande om tidsbegränsning till den
31 december 1973, dels nytt förslag till vårriksdagen 1973.

Yrkanden om ändringar i stödkungörelsen framförs i flera motioner.
Sålunda begärs i motionerna 1972: 1600 och 1972: 619 att stödet utvidgas
till att även omfatta fackpressen resp. bidrag ur presstödsfonden
till dagstidningar för på främmande språk publicerade nyhetsartiklar
och meddelanden, som inte är att betrakta som annonser.

Enligt definitionerna i 13 § stödkungörelsen är en andratidning »dagstidning
som på sin utgivningsort har mindre upplaga än annan tidning».
Utgivningsort anses vara »den kommun i vilken en tidning har
större delen av sin upplaga». I motionen 1972: 1599 föreslås i syfte att
vidga möjligheterna till produktionsbidrag till förstatidningar, som har
problem av samma art som andratidningar, en begränsad ändring i definitionen
på andratidning. Förslaget innebär, att i de fall då invånarantalet
i utgivningsorten enligt nuvarande regler understiger 75 000 bör
som utgivningsort i stället förstås »den blockregion där tidningen har
större delen av sin upplaga». Härigenom skulle enligt motionärerna ytterligare
25 dagstidningar bli berättigade till produktionsbidrag. I motionen
1972: 1595 framförs liknande synpunkter.

KU 1972: 29

6

I motionen 1972: 1595 tas upp begreppet årsvikt (13 och 18 §§ stödkungörelsen),
som är en av faktorerna vid fastställande av produktionsbidrag.
Enligt stödkungörelsen avses därmed den faktiska årsvikten av
ett exemplar av tidningen i fråga. Motionärerna begär, att en striktare
definition införs genom anknytning till en bestämd papperskvalitet och
att omräkning görs om tyngre eller lättare papper används.

I propositionen redovisar departementschefen med gillande bl. a.
presstödsnämndens beslut att i princip kräva att de i 14 § stödkungörelsen
angivna förutsättningarna för produktionsbidrag varit uppfyllda
under ett kvalifikationsår som förutsättning för att produktionsbidrag
skall utgå för visst år. Häremot görs invändningar i motionen 1972: 206
i vilken hemställs, att bidrag skall kunna utgå om upplagekravet är
uppfyllt antingen första halvåret bidragsåret eller året dessförinnan. I
motionen 1972: 1594 uttalas att frågan bör utredas.

För att dagstidning skall vara bidragsberättigad krävs nu att dess
upplaga till övervägande del är abonnerad. I propositionen 1972:59
föreslås kravet höjt. I motionen 1972: 1597 föreslås i stället — för att
utesluta utpräglade annonstidningar från stödet — att som förutsättning
för produktionsbidrag skall gälla att annonsdelen inte överstiger
40 procent. Enligt gällande ordning får den inte uppgå till 50 procent.
Motionärerna begär också, att ett särskilt presstöd skall utgå till partier
representerade i riksdagen som inte innehar daglig rikstidning. Vidare
föreslås ändringar av förslagen i propositionen på så sätt att maximigränsen
för produktionsstöd sänks till 7 milj. kr. för storstadstidning
och till 2 milj. kr. för annan tidning samt att minimigränsen höjs till
300 000 kr. Ett särskilt tilläggsanslag önskas för tidningar som utkommer
oftare än en gång i veckan.

Enligt stödkungörelsens huvudregel är endast andratidning stödberättigad.
Presstödsnämnden kan dock enligt 17 § besluta att bidrag skall
utgå för dagstidning som inte är andratidning om det med hänsyn till
förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att
den har samma svårigheter som en andratidning. Flera motioner behandlar
hithörande frågor.

I motionen 1972: 1598 begärs, att riksdagen understryker sitt 1971
gjorda uttalande om generös tillämpning av möjligheten för förstatidning
att erhålla produktionsbidrag. Ett liknande yrkande framställs i
motionen 1972: 1595. Ändring av 17 § föreslås i motionerna 1972: 807
och 1972: 1595 på så sätt, att bidrag skall kunna utgå med antingen
helt eller halvt belopp. I motionen 1972: 1598 berörs samma problem
varvid möjligheten till större differentiering framförs genom att exempelvis
25, 50 och 75 procent beviljas av fullt bidrag. Frågan om införande
av reducerat stöd till förstatidning bör enligt motionen 1972: 1594
bli föremål för utredning. I motionerna 1972: 165 och 1972: 1596 begärs
ett riksdagsbeslut med innebörden, att ett lika stort bidrag skall

KU 1972: 29

7

utgå till både första- och andratidningen i de fall där skillnaden mellan
respektive tidningars andel av deras sammanlagda nettoupplaga inte
överstiger 10 procent. Den modifikationen föreslås att till förstatidning
inte skall utgå högre produktionsbidrag än 2,5 milj. kr. samt att om
skillnaden är mellan 10 och 20 procent bidrag bör utgå efter en proportionellt
fallande skala till förstatidningen medan andratidningen får
fullt bidrag. Motionärerna bakom motionen 1972: 1595 anser, att förstatidning
som inte utkommer i Stockholm, Göteborg eller Malmö och
vars totala upplaga överstiger totalupplagan för annan tidning med
samma utgivningsort med mindre än 10 procent bör tillerkännas fullt
presstöd om andratidningen är berättigad till sådant. Halvt presstöd föreslås
utgå om förstatidningens upplaga överstiger andratidningens med
mindre än 20 procent.

Riksdagen uttalade 1971 att en kommitté borde tillsättas för att bl. a.
studera effekterna av presstödet samt föreslå förändringar i syfte att
åstadkomma ändamålsenliga stödformer. Departementschefen framhåller
i propositionen 1972: 59, att tiden nu är mogen att tillkalla en ny
pressutredning. I motionen 1972: 1596 hävdas det som anmärkningsvärt
att nämnda utredning inte redan tillsatts. I flertalet av de under allmänna
motionstiden väckta motionerna i pressfrågor yrkas tillsättande
av en utredning om presstödjande åtgärder. I motionerna 1972: 97 och
1972: 165 framförs därvid önskemål om begränsning av de nuvarande
skillnaderna i fråga om stöd och skatt mellan olika veckotidningar. Utredningens
syfte bör enligt motionen 1972: 289 vara att utforma de
statliga stödåtgärderna så att de stimulerar tidningsföretagen till en
kostnadsbesparande produktionssamverkan utan att tidningarnas integritet
och redaktionella oberoende begränsas. I motionen 1972: 395 hävdas,
att strukturfrågorna för såväl dags- som veckopress bör utredas.
Vid den totala översyn av pressens situation som begärs i motionen
1972: 623 bör enligt motionärerna särskilt uppmärksammas organisationspressen
och de ideella organisationernas språkrör.

Den aviserade pressutredningens uppdrag berörs även i flera av de
i anledning av propositionen 1972: 59 väckta följdmotionerna. Sålunda
framhålls i motionerna 1972: 1567 och 1972:1571, att utredningsdirektiven
bör innefatta ekonomiskt stöd till folkrörelsernas och de ideella
organisationernas tidningar. Enligt motionen 1972: 1594 bör utredningen
med förtur ta upp frågan om produktionsbidrag i fall som avses med
17 § stödkungörelsen samt göra en översyn av gällande ordning beträffande
produktionsstöd till nystartade tidningar. Angelägenheten av det
sistnämnda framhålls även i motionen 1972: 1597 i vilken därjämte begärs
att de små förstatidningarnas situation uppmärksammas. Vidare
anses att stöd bör kunna ges åt tidningar som inte har dagspresskaraktär.
Ett förslag till presstöd bör enligt motionen 1972: 1595 uppfylla
följande krav, nämligen att stödet måste vara generellt, att stödet inte

KU 1972: 29

8

får vara partipolitiskt diskriminerande och att stödet inte får vara konkurrenssnedvridande.
Vidare sägs bl. a. att det torde bli nödvändigt att
öka antalet bidragskriterier och att totalupplagan ges en avgörande
betydelse vid presstödets utformning. Reducerat presstöd bör kunna
ifrågakomma. I stället för anknytning till pappersförbrukningen aktualiseras
ett system med visst bidrag per årsexemplar. I motionen 1972:
1596 framhålls att utredningens förstahandsuppgift bör vara att söka
minska godtycket i de nuvarande reglerna för produktionsstöd. Huvudinriktningen
bör vara att i samråd med pressens organisationer utarbeta
förslag till mera generella former för stöd till tidningsbranschen.
Ett vidare perspektiv på pressens situation bör anläggas. En rad konkreta
förslag framläggs i motionen vilka bör övervägas av utredningen.

I grunderna för samdistributionsrabatt för dagstidningar föreslås i
propositionen 1972: 59 vissa ändringar. Något motionsyrkande i denna
del föreligger inte. I motiveringen till motionen 1972: 1596 sägs dock
att den aviserade pressutredningen bör överväga bl. a. fortsatt förstärkning
av samdistributionsrabatten.

I övrigt hänvisas till motionerna.

Remissyttranden

Presstödsnämnden och Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har
beretts tillfälle att avge yttrande över motionerna 1972: 165, 206, 289,
619 och 807.

De ovannämnda yttrandena återges i sin helhet i bilaga 2 resp. 3 till
detta betänkande.

Utskottet

För att öka möjligheten att bevara och vidga en fri och allsidig
debatt beslöts förra året om ett stöd till dagspressen i form av produktionsbidrag
till i första hand sådana tidningsföretag som ger ut s. k.
andratidningar. Beslutet fattades i ett läge där åtskilliga dagstidningar
hotades av nedläggning till följd av den koncentrationsprocess dagspressen
genomgått under de senaste årtiondena. Som framhållits i propositionen
1972: 59 kan det nu i efterhand konstateras att flera dagstidningar
med en sammanlagt mycket stor läsekrets skulle fått läggas ned,
om stödåtgärder inte satts in så snabbt som skedde. Utskottet kan därför
instämma i departementschefens uttalande att produktionsbidragen
varit värdefulla.

I propositionen 1972: 59 föreslås nu en väsentlig förstärkning av det
statliga stödet till dagspressen. Bakgrunden till de framlagda förslagen
är att många andratidningar trots utgående stöd kämpat med stora
svårigheter under år 1971 och även i dag ser sin fortsatta existens hotad.
Detta gäller i särskilt hög grad vissa tidningar i storstadsområde -

KU 1972: 29

9

na. Förslagen i propositionen innebär i huvudsak betydande uppräkningar
av produktionsbidragen för andratidningar. Frånsett detta och
vissa justeringar i dagstidningsdefinitionen föreslås inga ändringar i gällande
regler för produktionsbidrag. Vidare föreslås i propositionen att
utgående rabatt vid -samdistribution av dagstidningar höjes. Anslag till
Pressens lånefond — en fråga som endast behandlas i prop. 1972: 1 —
föreslås slutligen skola utgå med samma belopp som föregående budgetår.

Allmän enighet råder i dag om att fortsatta och stärkta stödåtgärder
till dagspressen fordras för att bibehålla en differentierad opinionsbildning
i vårt land. Inte minst angeläget är ett ökat stöd till storstadspressen.
Denna press har en särskild betydelse för den politiska opinionsbildningen
eftersom den normalt når en vid läsekrets. Den spelar också
en stor roll med hänsyn till dess som regel omfattande kulturella och
allmänt nyhetsförmedlande material. De framlagda förslagen om höjning
av bidragsbeloppen bör ses mot den angivna bakgrunden. Utskottet
finner inte skäl till erinran mot de föreslagna beloppsgränserna och
vill därför i denna del tillstyrka propositionen 1972: 59 och avstyrka
motionen 1972: 1597.

I samband med förra årets beslut om införande av ett direkt pressstöd
framhöll utskottet att det var fråga om en stödåtgärd som ännu
inte prövats och vars verkningar därför inte var helt överblickbara.
Utskottet uttalade att presstödet inte borde betraktas som slutgiltigt
utformat genom det då framlagda förslaget. Enligt utskottets mening
borde en kommitté tillsättas för att studera effekterna av presstödet
och följa utvecklingen samt föreslå de förändringar som även på längre
sikt resulterar i för pressen mest lämpliga och ändamålsenliga stödformer.
I kommittén borde ingå representanter för pressen.

Utskottet finner sig kunna i huvudsak vidhålla den inställning utskottet
gav uttryck åt förra året. Som departementschefen anfört är
tiden nu mogen för att tillkalla en ny pressutredning. En förstahandsuppgift
för denna utredning, som bör ges parlamentarisk förankring
och innehålla företrädare för tidningsbranschen, bör vara att allsidigt
överväga frågor om samhällets stöd till pressen. Utredningen bör enligt
utskottets mening därvid kunna förutsättningslöst pröva skilda former
av stöd. Som bakgrund bör kartläggas de olika faktorer som är
av betydelse därvidlag. Det kan antas att arbetet i dessa delar kan bli
relativt tidskrävande. En huvuduppgift för utredningen i denna del
blir givetvis att överväga utformningen av reglerna för det nuvarande
presstödet. Ett stort antal frågor av denna art har aktualiserats i motioner
i ärendet. Hit hör exempelvis yrkanden om ändrade definitioner
av begreppen utgivningsort och årsvikt.

Frågorna bör enligt utskottets mening i flertalet fall inte nu föranleda
direkta ställningstaganden från riksdagens sida. I stället får

KU 1972: 29

10

förutsättas att utredningen vid sin översyn av gällande regler prövar
också de i motionerna upptagna frågeställningarna. Det sagda innebär
att utskottet inte är berett att förorda att några mera genomgripande
ändringar i gällande regler för presstödet nu genomförs. Utskottet
avstyrker därför förslaget i motionen 1972: 1597 om särskilt presstöd
till i riksdagen representerade partier som inte innehar daglig rikstidning.
I två hänseenden bör dock redan nu göras jämkningar i reglerna
för produktionsbidrag till dagstidningar.

Som redan berörts föreslås i propositionen att vissa ändringar skall
göras i dagstidningsdefinitionen i syfte att motverka att tidningar av
annonsbladskaraktär blir bidragsberättigade. Utskottet anser fog finnas
för de i denna del föreslagna ändringarna och tillstyrker dem därför,
med avstyrkande av det i motionen 1972: 1597 i denna del framförda
alternativa förslaget.

I propositionen 1972: 59 redovisar departementschefen med gillande
vissa av presstödsnämnden fastlagda principer för beviljande av produktionsbidrag.
Departementschefens uttalanden innebär att för beviljande
av bidrag uppställs krav på att ett »kvalifikationsår» förelupit, under
vilket förutsättningarna för bidrag varit uppfyllda. Flera motioner
tar upp hithörande frågor med yrkanden av innebörd att möjlighet bör
öppnas för nystartade tidningar att erhålla produktionsbidrag och att
en regel om kvalifikationsår — t. ex. beträffande krav på viss upplagestorlek
— inte heller i övrigt bör tillämpas. Enligt utskottets mening
bör även dessa frågor prövas av utredningen som ett led i dess arbete.

Gällande regler för produktionsbidrag öppnar redan nu viss möjlighet
för dagstidning, som ej är andratidning, att erhålla bidrag. Pressstödsnämnden
får sålunda enligt 17 § stödkungörelsen besluta att bidrag
skall utgå för sådan tidning under förutsättning att »det med hänsyn
till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart
att den har samma svårigheter som en andratidning».

Såsom bl. a. framgått av i det föregående redovisade motioner har
kritik riktats mot effekter av systemet, framför allt i de fall då två tidningar
på samma utgivningsort har ett likartat konkurrensläge. Med
hänsyn härtill bör utredningen enligt utskottets mening ges möjlighet
att, om uppläggningen av arbetet medger detta, med förtur behandla
frågor som rör tillämpningen av 17 §. Vidare bör presstödsnämnden
utan avvaktande av utredningens bedömning ges möjlighet att vid tilllämpningen
av 17 § besluta om att ge reducerade bidrag i den mån förhållandena
ger anledning härtill. Denna utskottets meing bör ges Kungl.
Maj:t till känna.

Under de förutsättningar som sålunda angetts och med den ytterligare
ändring av grunderna för bidrag som förordats i närmast föregående
stycke vill utskottet — med avstyrkande av yrkandena i motionen
1972: 1595 om tidsbegränsning och begäran om nytt förslag till vår -

KU 1972: 29

11

riksdagen 1973 — tillstyrka bifall till propositionens förslag i fråga om
produktionsbidrag till dagstidningar.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om samdistributionsrabatt för dagstidningar
— som innebär högre rabatt än nu och minskade formella krav
på samdistributionens art — har inte föranlett någon följdmotion. Utskottet
tillstyrker förslaget.

Även vad gäller anslag till pressens lånefond tillstyrker utskottet
Kungl. Maj:ts förslag.

Ett stort antal motioner tar — som framgått av redogörelsen ovan
för motionsyrkandena — upp frågor om vidgade uppgifter för en kommande
pressutredning i förhållande till vad riksdagen förordade förra
året.

I propositionen 1972: 59 uttalar departementschefen att den kommande
pressutredningen — utöver stödformerna — bör undersöka rationaliseringsmöjligheterna
inom pressen, bl. a. i fråga om samarbete på
produktionssidan. Utskottet vill instämma häri. Det är enligt utskottets
mening av stor vikt att hithörande frågor studeras ingående. TU har
i sitt yttrande till utskottet understrukit att frågan om rationaliseringsmöjligheterna
ges en vid syftning. Utskottet delar denna uppfattning.
Frågor om branschstatistik bör således höra hit, liksom t. ex. utbildnings-
och forskningsfrågor. I sammanhanget bör utredningen givetvis
överväga i vad mån statliga stödåtgärder till den ena eller andra verksamheten
— bl. a. till inom branschen skapade samarbetsorgan — är
behövliga och möjliga att genomföra.

Pressutredningens uppdrag bör inte begränsas till dagspressen, sådan
denna i dag definieras. In i bilden bör också kunna komma frågor om
annan press. Utredningen bör således också kunna ta upp rådande förhållanden
för populärpress, fackpress samt de organ som utges av ideella
och fackliga organisationer.

Utredningen kan därvid givetvis få anledning att överväga t. ex. formerna
för det nuvarande statliga tidskriftsstödet och frågor om den
statliga informationsverksamheten. Mot bakgrund av det stora antalet
invandrare i landet och vikten att tillgodose också deras behov av information
m. m. kan utredningen även behöva överväga de särskilda
pressfrågor som därvid aktualiseras. Det genomgående syftet i utredningsarbetet
bör vara att värna om opinionsbildningens och nyhetsförmedlingens
allsidighet och vitalitet. De tryckfrihetsrättsliga och tryckfrihetspolitiska
frågor som aktualiseras i sammanhangen bör ingående
analyseras. Samråd bör ske med andra utredningar, som är verksamma
på områden som berörs.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställer utskottet
att riksdagen

A. i fråga om grunder för produktionsbidrag till dagstidningar

1. avslår motionen 1972: 1597 i vad den avser införande av ett

1** Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 29

KU 1972:29

12

särskilt presstöd till i riksdagen representerade partier, som ej
innehar daglig rikstidning,

2. beträffande maximi- och minimibelopp för produktionsbidrag
bifaller Kungl. Maj:ts förslag i propositionen 1972: 59 och avslår
motionen 1972: 1597, allt såvitt nu är i fråga,

3. beträffande förhöjt bidrag till tidning som utkommer oftare
än en gång i veckan avslår motionen 1972: 1597 såvitt nu är
i fråga,

4. beträffande tidsbegränsning och begäran om nytt förslag till
vårriksdagen 1973 avslår motionen 1972: 1595 såvitt nu är i
fråga,

5. beträffande ändringar i dagstidningsdefinitionen bifaller Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen 1972: 59 och avslår motionen
1972: 1597, allt såvitt nu är i fråga,

6. beträffande möjlighet att bevilja reducerat bidrag i fall som
avses med 17 § stödkungörelsen i anledning av motionerna
1972: 165, 1972: 807, 1972: 1594, 1972: 1595, 1972: 1596, 1972:
1598 och 1972: 1599, alla såvitt nu är i fråga, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet i denna del anfört,

7. beträffande ändringar i övrigt i ifrågavarande grunder dels
godkänner vad som anförts i propositionen 1972: 59, såvitt nu är
i fråga, dels anser motionerna 1972: 206, 1972: 619, 1972: 1595,
1972: 1598, 1972: 1599 och 1972: 1600, alla såvitt nu är i fråga,
besvarade med utskottets yttrande och hemställan under F,

B. i fråga om anslag till produktionsbidrag till dagstidningar
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Produktionsbidrag för
dagstidningar för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 67 000 000 kr.,

C. i fråga om grunder för samdistributionsrabatt för dagstidningar med

bifall till Kungl. Maj:ts förslag godkänner de i propositionen
1972: 59 förordade ändringarna i ifrågavarande grunder,

D. i fråga om anslag till samdistributionsrabatt för dagstidningar
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Samdistributionsrabatt
för dagstidningar för budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.,

E. i fråga om anslag till Pressens lånefond
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Pressens lånefond för
budgetåret 1972/73 under sjunde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag
av 25 000 000 kr.,

F. i fråga om en pressutredning

KU 1972: 29

13

i anledning av motionerna 1972:97, 1972: 165 såvitt nu är i
fråga, 1972:206 såvitt nu är i fråga, 1972:289, 1972:395,
1972: 619 såvitt nu är i fråga, 1972: 623, 1972: 807 såvitt nu är
i fråga, 1972: 1567, 1972: 1571, 1972: 1594, 1972: 1595, 1972:
1596, 1972: 1597, 1972: 1598, 1972: 1599 och 1972: 1600 — de
sju sistnämnda såvitt nu är i fråga — som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om tillsättande av en
pressutredning och dess uppgifter.

Stockholm den 10 maj 1972

På konstitutionsutskottets vägnar
ERIK ADAMSSON

Närvarande: herrar Adamsson (s), Henningsson (s), fru Thunvall (s),
herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s), Ahlmark (fp), Pettersson
i Örebro (c), Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist
(s), Fiskesjö (c), Karlsson i Malung (s), Schött (m), Molin (fp) och Wictorsson
(s).

Reservationer

1) av herrar Wemer i Malmö (m) och Schött (m), vilka ansett

dels att första stycket i utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

För att öka . . . utskottet) . . . produktionsbidragen varit
värdefulla. Härutöver vill utskottet dock framhålla att till tidningarnas
ansträngda situation i hög grad bidragit förra årets beslut om införande
av annonsskatt.

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 10 med orden
»Under de förutsättningar» och slutar på s. 11 med orden »produktionsbidrag
till dagstidningar» bort ha följande lydelse:

Med tanke på de allvarliga invändningar som kan riktas mot det nu
behandlade presstödets konstruktion vill utskottet kraftigt understryka
att stödet måste betraktas som ett provisorium. Det bör därför också
nu tidsmässigt begränsas att gälla längst intill utgången av år 1973. Utskottet
förutsätter att den kommande pressutredningen arbetar med
sådan skyndsamhet att riksdagen kan föreläggas nytt förslag senast under
hösten 1973. Under dessa och de i övrigt i det föregående angivna
förutsättningarna och med den ytterligare ändring av grunderna för bidrag
som förordats i närmast föregående stycke vill utskottet — med tillstyrkande
av yrkandena i motionen 1972: 1595 om tidsbegränsning och
begäran om nytt förslag till riksdagen 1973 — tillstyrka bifall till propositionens
förslag i fråga om produktionsbidrag till dagstidningar.

KU 1972: 29

14

dels att utskottets hemställan under punkten A 4 bort ha följande lydelse: att

riksdagen

A 4. i anledning av motionen 1972: 1595, såvitt nu är i fråga,
dels godkänner vad utskottet anfört om tidsbegränsning av det
förevarande presstödssystemet och dels hos Kungl. Maj:t hemställer
att Kungl. Maj:t senast under höstriksdagen 1973 förelägger
riksdagen nytt förslag om presstödets utformning mot
bakgrund av pressutredningens arbete.

2) av herrar Ahlmark och Molin (båda fp), vilka anfört:

En fri och mångsidig press är av oerhört stor betydelse för den
svenska demokratin. Därför ser vi med oro på nedläggningen av åtskilliga
dagstidningar de senaste åren och hotet mot flera av dem som
finns i dag. Vi är följaktligen positiva till ett presstöd som värnar mångsidig
och differentierad opinionsbildning.

Eftersom presstödjande åtgärder är så angelägna, borde det ha varit
särskilt viktigt för berörda utskott att ingående granska propositionerna
1972: 58 och 1972: 59 om reklamskatt och presstöd. Vi beklagar
att så inte har skett. I konstitutionsutskottet har vi begärt yttranden
från experter på tryckfrihetsrätt huruvida den kombinaion av differentierad
annonsskatt-reklamskatt och selektivt presstöd som propositionerna
föreslår står i överensstämmelse med gällande grundlag. Majoriteten
i konstitutionsutskottet har dock vägrat oss en sådan granskning,
och vi finner därför utskottets handläggning av denna fråga helt otillfredsställande.

Vi vill ifrågasätta om de båda propositionerna om reklamskatt och
presstöd i förening, främst med hänsyn till de där förekommande
diskriminatoriska inslagen, står i överensstämmelse med tryckfrihetsförordningen.
Vår slutsats blir att bl. a. av dessa skäl bör annonsskatten
avskaffas och reklamskatt inte införas. För närmare argumentering i
denna fråga hänvisar vi till den reservation av herr Nelander m. fl.
som fogades till konstitutionsutskottets yttrande 1971 till skatteutskottet
om de tryckfrihetsrätsliga aspekerna. Denna reservation från förra året
återfinns i bilaga 1 till denna reservation; dess analys är giltig också i år.

Vår syn på principerna och konstruktionen för presstödet framgår
av motionen 1972: 1596 av herr Helén m. fl., till vilken vi hänvisar.
Dess synsätt överensstämmer på en rad punkter med de värderingar som
framförts i skrivelser från Svenska Tidningsutgivareföreningen. Eftersom
situationen för vissa tidningar blivit så akut kan vi som ett provisorium
ansluta oss till delar av de förslag som läggs fram i propositionen
1972: 59. Detta sker i avvaktan på den utredning som vi länge
begärt och med de modifikationer som motionen diskuterar.

KU 1972: 29

15

Den utredning, som vi föreslår, bör omedelbart tillsättas. Representanter
för pressen och partierna bör ingå i den. Vi beklagar att regeringen
inte omedelbart efter förra årets riksdagsbeslut om presstöd tillsatte
denna utredning. Flera av oformligheterna i det nuvarande pressstödet
kunde då ha setts över av utredningen och rättats till vid årets
riksdag. Utredningen bör nu enligt vår mening undersöka presstödets
verkningar och föreslå lämpliga åtgärder med anledning därav. Eftersom
förslaget förra året tillkom i stor brådska och utan remiss till
sakkunniga instanser och nu bygger på samma principer är det särskilt
viktigt att utredningen noga följer hur reglerna om produktionsstödet
tillämpas och omedelbart påtalar oformligheter som uppstår.

I utredningens arbete bör också ingå att pröva verksamma stödåtgärder
av generell karaktär som på sikt kan träda i stället för eller
inrättas vid sidan av de nu föreslagna selektiva åtgärderna. Folkpartiets
motion (1972: 1596) skisserar en råd förslag till sådana generella stödformer.
Från principiella synpunkter anser vi att generella åtgärder är
att föredra framför selektiva. Utredningen bör också utföra en förnyad
ekonomisk analys av den svenska pressens ekonomiska läge sedan den
drabbats av bl. a. annons- och reklamskatt. Regeringen har enligt vår
mening ett alltför begränsat synsätt på pressens ekonomiska svårigheter
då man enbart utgår från konkurrenssituationen på utgivningsorten.

Utredningen bör vidare granska de skillnader i beskattning och stöd
som görs mellan veckotidningar av olika slag. Som vi visat i motionen
1972: 97 finner vi indelningen i privilegierade och diskriminerade veckotidningar
olustig och föreslår att utredningen så snabbt som möjligt undersöker
detta frågekomplex.

Vi vill också få undersökt situationen för s. k. förstatidningar, vilka
har att konkurrera med storstadstidningar som nu delvis får produktionsstöd.
Dessa lokala förstatidningars situation kan komma att försämras
av en skärpt konkurrens, och eventuella stödåtgärder bör här
övervägas av utredningen. Som vi anför i motionen 1972: 1596 bör härvid
bl. a. övervägas om i de tre storstadsområdena blockregionerna och
inte utgivningsorten kan utgöra grunden för vad som är att betrakta
som första- resp. andratidning.

Vi vill omedelbart komplettera 17 § i presstödskungörelsen. På vissa
orter är avståndet i upplaga mellan första- och andratidningen mycket
eller ganska liten. Gefle Dagblad (fp) har t. ex. en upplaga som endast
är omkring 700 ex. större än Arbetarbladets (s) som utkommer på samma
ort. Trots att regeringen i förra årets proposition angav en möjlighet
för Gefle Dagblad att få bidrag enligt motsvarande paragraf och
trots att utskottet begärde en generös tillämpning av den har pressstödsnämndens
majoritet avslagit Gefle Dagblads ansökan om produktionsbidrag.

KU 1972: 29

16

Vi finner därför att under det senaste året har ytterligare skäl tillkommit
för att komplettera 17 § i presstödskungörelsen enligt den princip
som folkpartiet förde fram redan 1971. Den framgår i år av motionen
1972: 1596. En regel bör införas enligt vilken ett lika stort bidrag
utgår till både första- och andratidningen i de fall där skillnaden mellan
resp. tidnings andel av deras sammanlagda nettoupplaga inte överstiger
10 procent, dock med den modifikationen att till förstatidning i storstad
ej får utgå högre belopp än till förstatidning utanför storstad. Är skillnaden
20 procent eller större bör inget produktionsbidrag alls utgå till
förstatidningen. Är skillnaden mellan 10 och 20 procent bör bidrag utgå
efter en proportionellt fallande skala till förstatidningen och fullt bidrag
till andratidningen.

Vi delar utskottets mening att den utlovade utredningen med förtur
bör behandla frågor som rör tillämpningen av 17 §. Däremot anser vi
utskottsmajoritetens förslag om rätt för presstödsnämnden »att ge reducerade
bidrag i den mån förhållandena ger anledning härtill» otillfredsställande.
Denna formulering är utomordentligt vag — hur stort
är reducerat bidrag? på vilka grunder skall ett sådant utgå? — och
erfarenheterna från presstödsnämndens arbete inbjuder inte till nya
vakheter i den förordning som nämnden skall följa. Vi anser att bidrag
av detta slag helst bör följa automatiskt verkande regler så att utrymmet
för diskretionära och godtyckliga prövningar blir så litet som
möjligt.

Vissa andra i motioner aktualiserade frågeställningar bör övervägas
av utredningen. I bl. a. frågorna om samdistributionsrabatt och om stöd
till tidningar som utges av ideella organisationer ansluter vi oss till utskottets
uppfattning. Vi beklagar att den i motionen 1972: 206 aktualiserade
frågan om krav på kvalifikationsår inte föranlett någon omedelbar
utskottets åtgärd men utgår från att den skall behandlas av pressutredningen
med förtur.

Vi beklagar att propositionen i år inte redovisat hur de nya reglerna
för presstöd sannolikt kommer att utfalla för olika tidningar. I bilaga 2
till vår reservation återger vi därför de uppgifter som finansdepartementet
lämnat utskottet.

Vi anser därför att utskottets hemställan under A punkten 6 och F
bort ha följande lydelse:
att riksdagen

A 6. beträffande 17 § stödkungörelsen med bifall till motionerna
1972: 165 och 1972: 1596, båda såvitt nu är i fråga, och
i anledning av motionerna 1972: 807, 1972: 1594, 1972: 1595,
1972: 1598 och 1972: 1599, alla såvitt nu är i fråga, dels beslutar
att ett lika stort produktionsbidrag skall utgå till både
första- och andratidningen i fall där skillnaden mellan resp.
tidningars andel av deras sammanlagda nettoupplaga inte över -

KU 1972: 29

17

stiger 10 procent, dock med den modifikationen att till förstatidning
ej skall få utgå högre produktionsbidrag än 2,5 milj.
kr., samt att, om skillnaden är mellan 10 och 20 procent,
bidrag bör utgå efter en proportionellt fallande skala till förstatidningen
medan andratidningen får fullt bidrag, dels hemställer
hos Kungl. Maj:t om ändring av stödkungörelsen i enlighet
härmed,

F. i fråga om en pressutredning
med bifall till motionerna 1972: 97, 1972: 165, 1972: 1596 —
de båda sistnämnda såvitt nu är i fråga — och i anledning av
motionerna 1972: 206 såvitt nu är i fråga, 1972: 289, 1972: 395,
1972: 619 såvitt nu är i fråga, 1972: 623, 1972: 807 såvitt nu är
i fråga, 1972: 1567, 1972: 1571, 1972: 1594, 1972: 1595,

1972: 1597, 1972: 1598, 1972: 1599 och 1972: 1600 — de sex
sistnämnda såvitt nu är i fråga — som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad ovan anförts om tillsättande av en pressutredning
och dess uppgifter.

Bilaga 1 till reservationen 2

Reservation (fogad till konstitutionsutskottets i KU 1971: 32 intagna
yttrande till skatteutskottet beträffande de tryckfrihetsrättsliga aspekterna
på propositionerna 1971: 27 och 28)

av herrar Nelander (fp), Ahlmark (fp), Hernelius (m) och Werner i
Malmö (m), vilka anfört.

Skatteutskottet har begärt ett yttrande från konstitutionsutskottet
”beträffande de tryckfrihetsrättsliga aspekterna på prop. 1971:27 och
28”. Vi finner det naturligt och nödvändigt att en sådan granskning
görs. Därför har vi upprepade gånger föreslagit att konstitutionsutskottet
begär utlåtande från experter på tryckfrihetsrätt för att inhämta deras
bedömningar. Varje gång vi hemställt om sådana expertutlåtanden i
form av utfrågningar och/eller skriftliga yttranden har majoriteten i utskottet
med 11 röster mot 4 avvisat våra förslag.

Denna handläggning av väsentliga frågor som berör en av grundlagarna
är djupt olustig. De båda partier, som gjort en överenskommelse
om annonsskatt och presstöd, vill hindra minoriteten i utskottet och allmänheten
att få propositionerna granskade från tryckfrihetsrättslig synpunkt.
För ett antal år sedan skrev konstitutionsutskottet (KU 1959: 8)
att ”en minoritets legitima krav på sakupplysningar i praxis beaktats av
majoriteten” vad gäller utskottsarbetet. Samma inställning har hävdats
av författningsutredningen 1963 och grundlagberedningen 1969. Ändå
har majoriteten i konstitutionsutskottet i den här frågan nu inte velat

KU 1972: 29

18

medge minoriteten att få de sakupplysningar och bedömningar som vi
anser centrala för att värdera propositionerna 1971: 27 och 28.

Resultatet har därför blivit att konstitutionsutskottet inte gjort en
seriös bedömning av den fråga som skatteutskottet begärt vår uppfattning
om. Detta framgår klart av majoritetens skrivelse, som vi finner
ytlig och ofullständig. Genom denna handläggning av ärendet i utskottet
har inte heller vi kunnat göra den ingående analys som vi hade
önskat. Vi finner det ändå uppenbart att den kombination av differentierad
annonsskatt och selektivt presstöd, som de båda propositionerna
föreslår, reser allvarliga invändningar från tryckfrihetssynpunkt.

Tryckfrihetsförordningen talar (1 kap. 2 §) om att ”ej heller vare
tillåtet för myndighet eller annat allmänt organ att på grund av skrifts
innehåll, genom åtgärd som icke äger stöd i denna förordning, hindra
tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten”.
I Malmgrens ”Sveriges grundlagar” 1969 görs följande kommentar
till ordet ”hindra”:

Hindret behöver ej vara absolut; även åtgärd, som verkar väsentligt
försvårande eller ekonomiskt förlustbringande är otillåten. En skatt, lagd
å vissa publikationer på grund av deras innehåll, som klart försvårar
utgivningen, kan exempelvis anses som ett hinder. På liknande sätt torde
även positiva ingripanden till stöd för vissa publikationer på grund av
deras innehåll kunna erhålla den faktiska karaktären av hinder för konkurrerande
publikationer, vilka icke kommit i åtnjutande av stödåtgärderna.

I ett yttrande den 3 mars 1965 till Vectu (Veckopressektionen inom
Svenska Tidningsutgivareföreningen) har hovrättspresidenten Björn Kjellin
gjort följande bedömning av problemet om skatt på tryckta skrifter:

Även om man alltså med tanke på detta motivuttalande icke bestämt
kan påstå att utformningen av den nuvarande varuskatten på denna
punkt strider mot tryckfrihetsförordningen, är det uppenbart att redan
en avsevärd höjning av varuskattens procenttal kan göra frågan mera
tveksam. Om man i förväg kan bedöma att denna höjning såsom en
säker och mycket sannolik effekt, får till resultat att vissa publikationer
måste nedläggas, kan det icke uteslutas att en uppfattning att detta resultat
är önskvärt inverkar på beslutet. Syftet med åtgärden kan vara sammansatt.
Ett huvudsyfte att få in mer pengar i statskassan kan vara förenat
med ett sekundärt syfte att en del publikationer, som betraktas som
icke önskvärda, skall förkvävas av den höjda skatten. Det är härvid
icke möjligt att enbart beakta syftet hos någon bestämd person. Det
räcker i detta hänseende icke med sinnets renhet hos t. ex. finansministern
för att göra åtgärden oantastlig ur tryckfrihetssynpunkt. Redan
möjligheten att i åtgärden kan inläggas ett sekundärt syfte att förkväva
vissa publikationer gör åtgärden tvivelaktig.

Ur dessa synpunkter kan det icke nog framhållas att man bör undvika
alla åtgärder vilkas förenlighet med grundlagen ens kan ifrågasättas.
Varje avsteg från en strikt och odiskutabel grundlagstolkning
utgör en fara för efterföljd. Varje uppmjukning av skyddet för tryck -

KU 1972: 29

19

friheten är ett farligt exempel, som kan åberopas i framtiden, då striden
måhända icke gäller statens skatteinkomster utan försvaret för en
fri och demokratisk samhällsordning.

I sin skrivelse till riksdagens skatteutskott den 31 mars 1971 anförde
Svenska Tidningsutgivareföreningen:

att enligt TU:s mening tryckfrihetsfrågoma — som icke till någon del
analyseras i propositionen — genom utskottets försorg måste bli föremål
för ingående prövning, eftersom de tryckfrihetsrättsliga/tryckfrihetspolitiska
problem, som är förbundna med varje form av särbeskattning
av tidningar och tidskrifter, får en alldeles särskild vikt när som i förevarande
fall ett diskriminatoriskt skatteförslag sammankopplas med ett
förslag om stöd åt vissa tidningar och tidskrifter.

I en skrivelse till riksdagens konstitutionsutskott den 13 mars 1971
förklarade vidare Svenska Tidningsutgivareföreningen:

Nu framläggs ett förslag utan något som helst försök till redovisning
av de tryckfrihetsrättsliga/tryckfrihetspolitiska problemen. Detta
är utomordentligt anmärkningsvärt. Den senaste pressutredningen framlade
sina rekommendationer om särskilda samhällsinsatser först sedan
en grundlig tryckfrihetsrättslig analys visat att åtgärderna icke kunde
sägas kollidera med gällande rättsregler och praxis.

Också andra uttalanden av framstående bedömare av svensk tryckfrihetsrätt
och experter inom tidningsbranschen går i samma riktning.

Det kan därför starkt ifrågasättas om de båda propositionerna 1971:
27 och 28 om annonsskatt och presstöd i förening, främst med hänsyn
till de däri förekommande diskriminatoriska inslagen, står i överensstämmelse
med tryckfrihetsförordningen. Då det som ovan framhållits
är väsentligt att man ”undviker alla åtgärder vilkas förenlighet med
grundlagen ens kan ifrågasättas” (hovrättspresident Kjellin 1965) borde
således förslaget om annonsskatt avslås.

FINANSDEPARTEMENTET Bilaga 2 till reservationen 2

Monica Sundström

1972-04-21

Kommentarer till beräkningarna av produktionsbidrag för dagstidningar

1. Materialet omfattar de tidningar som enligt presstödsnämndens
beslut fått produktionsbidrag för år 1971. Det är naturligtvis inte givet
att kretsen av tidningar blir densamma för år 1972, bl. a. till följd av
i prop. 1972: 59 föreslagna ändringar i bidragsreglerna.

2. Beloppen för den enskilda tidningen kan slutligt komma att ligga
på en annan nivå än den beräknade. För både årsvikt och annonsandel
har nämligen 1970 års siffror använts, eftersom 1971 års uppgifter inte
fanns att tillgå då beräkningarna utfördes.

Färdigställd 1972—02—28 av M. Sundström	Tabell: Statligt presstöd	ökning 31,2 milj. kr.
Pol. ten- dens	Tidning	Utgiv- nings- dagar	TS-upp- laga (l:a halv-året 1971)	Års- vik! (1970)	Pappers- förbruk- ning	% text (1970)	Papper för text	Prod.-bidrag enl. gäl-lande regler	Prod.-bidrag enl. alt. (tkr.)
S	Arbetet	7	103,3	62,0	6 404,6	66,4	4 252,7	3 500	8 000
fp	Göteborgs Handels- & Sjöfarts Tidning	6	48,2	41,2	1 985,8	71,6	1 240,5*)	3 500	6 203
m	Svenska Dagbladet	7	158,0	59,0	9 322,0	60,3	5 621,2	3 500	8 000
cp	Skånska Dagbladet	6	34,3	38,6	1 324,0	79,3	1 049,9	3 150	5 250
s	Arbetarbladet	6	31,1	37,4	1 163,1	66,2	770,0	1 000	2 500
s	Dala-Demokraten	6	25,6	34,7	888,3	77,0	684,0	1 000	2 500
s	Folkbladet östgöten	6	19,4	31,0	601,4	77,7	467,3	1 000	2 337
s	Folket	6	21,4	33,5	716,9	72,8	521,9	1000	2 500
B	Norrbottens-Kuriren (ej andratidning)	6	24,5	35,7	874,7	72,7	635,9	1 000	2 500
s	Sydöstra Sveriges Dagblad (ej andratidning)	6	16,4	32,7	536,3	75,9	407,1	1 000	2 036
s	Värmlands Folkblad	6	23,4	31,8	744,1	77,0	573,0	1 000	2 500
s	Västerbottens Folkblad	6	16,2	31,5	510,3	75,9	387,3	1000	1937
s	Örebro-Kuriren m. m.	6	16,6	33,0	547,8	79,9	437,7	1000	2 189
s	östra Småland m. m.	6	19,4	28,0	543,2	76,3	414,5	1 000	2 073
s	Smålands Folkblad	6	10,2	30,0	306,0	77,9	238,4	715	1 192
s	Västgöta-Demokraten	6	12,5	27,7	346,3	81,2	281,2	844	1 406
o	Dagen	5	25,1	16,0	401,6	69,8	280,3	841	1402
s	Länstidningen, Östersund	6	11,1	26,0	288,6	81,5	235,2	706	1 176
s	Dagbladet	6	10,0	25,3	253,0	78,5	198,6	596	993
B	Skaraborgs läns Annonsblad	6	13,2	22,6	298,3	73,3	218,7	656	1 094
s	Kronobergaren	4	11,4	21,3	242,8	73,5	178,5	536	893
cp	Växjöbladet	6	5,2	32,1	166,9	76,1	127,0	381	635
fp	Skaraborgs Tidningen Skövde Nyheter (ej andratidning)	5	9,2	21,3	196,0	73,0	143,1	429	716
m	Karlshamns Allehanda m. m.	6	4,7	21,0	98,7 107,6	86,8	85,7	257	429
s	Gotlands Folkblad	6	5,1	21,1	73,7	79,3	238	397
fp+cpGotlänningen	6	5,1	21,1	107,6	73,3	78,9	237	395
o	Arbetaren	1	5,1*)	2,8	15,1	95,3	14,4	200	200
cp	Blekinge-Posten	1	2,5	3,1	7,8	72,7	5,7	200	200
cp	Dalabygden m. m.	1	8,3	2,3	19,1	77,6	14,8	200	200
o	Fryksdals-Bygden	3	2,6	6,4	16,6	81,2	13,5	200	200
o	Huddinge-Posten	1	3,8	4,5	17,1	53,3	9,1 transport	200 31 086	200 62 253

KU 1972: 29

Pol. ten- dens	Tidning	Utgiv- nings- dagar	TS-upp- laga (l:a halv-året 1971)	Ars- vikt (1970)	Pappers- förbruk- ning	% Papper text för (1970) text	Prod.-bidrag enl. gäl-lande regler	Prod.-bidrag enl. alt. (tkr.)
							transport	31 086	62 253
cp	Kalmar Läns Tidning	1	3,4	3,2	10,9	79,5	8,7	200	200
O	Kungälvs-Posten	1	4,9	2,1	10,3	55,6	5,7	200	200
cp	Laholms Tidning	6	3,3	14,9	49,2	86,8	42,7	200	214
cp	Läns-Posten, Örebro	1	5,6	3,2	17,9	68,0	12,2	200	200
o	Mölndals-Posten	1	4,4	2,0	8,8	59,4	5,2	200	200
o	Nacka Saltsjöbadens Tidning	1	5,7	2,4	13,7	70,4	9,6	200	200
cp	Nord-Sverige	1	2,8	3,3	9,2	71,1	6,5	200	200
cp	Norra Halland m. Nordhalland	2	8,6	5,6	48,2	56,5	27,2	200	200
o	Norrort	1	29,6	6,3	186,5	53,7	100,2	200	200
vpk	Norrskensflamman	6	4,1=)	14,9	61,1	83,2	50,8	200	254
vpk	Ny Dag	2	8,3	4,0	33,2	88,1	29,2	200	200
0	Sandvikens Tidning	2	5,3	5,7	30,2	72,1	21,8	200	200
cp	Sjuhäradsbygdens Tidn.	1	4,3	2,9	12,5	75,4	9,4	200	200
cp	Skaraborgs-Bygden	1	7,1	3,4	24,1	77,3	18,6	200	200
cp	Smålandsbygdens Tidning	1	3,6	2,6	9,4	65,3	6,1	200	200
o	Sundbybergs och Solna Tidning	1	14,4	4,0	57,6	55,3	31,9	200	200
cp	Sörmlandsbygden	1	5,2	2,7	14,0	72,5	10,2	200	200
cp	Värmlands-Bygden	1	6,1	3,1	18,9	60,0	11,3	200	200
cp	Västerbygden	1	6,3	2,9	18,3	63,4	11,6	200	200
0	Västerort	1	21,9	4,4	96,4	56,7	54,7	200	200
s	Västmanlands Folkblad	1	5,8	4,3	24,9	83,0	20,7	200	200
cp	Västmanlands Nyheter	1	6,9	2,4	16,6	64,0	10,6	200	200
m	östgöta-Bladet	3	3,3	8,1	26,7	84,1	22,5	200	200
							Summa tkr	35 686	66 921

Förutsättningar

Gällande regler:

Storstadstidningar: Tak 3,5 milj. kr.; Bidrag 3 000 kr./ton
Landsortstidningar: Tak 1,0 milj. kr.; Bidrag 3 000 kr./ton

Alternativt förslag:

Storstadstidningar: Tak 8,0 milj. kr.; Bidrag 5 000 kr./ton
Landsortstidningar: Tak 2,5 milj. kr.; Bidrag 5 000 kr./ton

*) Baserad på uppgift från 1971
) 1970 års siffra

KU 1972: 29

KU 1972: 29

22

Bilaga 1

Sammanställning av hemställan i motionerna

1972:97 av herrar Ahlmark och Molin (båda fp): »att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om att en utredning om presstöd m. m. snabbt
tillsättes och att denna utredning bl. a. får till uppgift att lägga fram
förslag som begränsar den nuvarande diskrimineringen av vissa veckotidningar»; 1972:165

av herr Helén m. fl. (fp): »att riksdagen 1. omedelbart förändrar
de gällande reglerna för presstöd i enlighet med vad som anförts
ovan, 2. begär en parlamentarisk utredning med deltagande också
från pressens organisationer för att granska tidningarnas situation och
med de uppgifter som skisserats ovan»;

1972: 206 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp, s, c, m): »att riksdagen
beträffande produktionsstöd åt tidning måtte uttala att som förutsättning
för bidrag ett visst år skall gälla att upplagan under närmast föregående
kalenderår eller under första halvåret samma år som bidragsåret
uppgått till minst 2 000 ex., dvs. att för bidrag för år 1972 skall gälla
att den abonnerade upplagan under första halvåret 1971 eller 1972
uppgått till minst 2 000 ex.»;

1972:289 av herr Ericsson i Örebro m. fl. (s): »att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär en skyndsam utredning i syfte att utforma de statliga
stödåtgärderna till dagspressen så att de stimulerar tidningsföretagen
till en kostnadsbesparande produktionssamverkan på alla de områden
där en sådan är möjlig utan att tidningarnas integritet och redaktionella
oberoende begränsas»;

1972:395 av herr Palm m. fl. (s): »att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer att strukturfrågorna för såväl dags- som veckopress blir
föremål för offentlig utredning och att Kungl. Maj:t efter erforderlig
utredning framlägger förslag om en fond enligt de riktlinjer som angivits
i motionen»;

1972:619 av herr Carlström m. fl. (fp): »att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begär att nuvarande regler för presstödsnämndens verksamhet
ändras så att det blir möjligt för ovan berörda tidningar att ur fonden
erhålla ersättning för på främmande språk publicerade nyhetsartiklar
och meddelanden, som icke är att betrakta som annonser»;

1972:623 av herr Åsling (c): »att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
en skyndsam översyn och utredning om pressens situation och behovet
av samhällets stöd för säkrande av en allsidig opinionsbildning i enlighet
med vad i motionen anförts»;

1972:807 av herr Winberg m. fl. (m): »att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om sådan ändring av 17 § kungörelsen (1971: 492) om statligt
stöd till dagstidningar att i densamma införs ett andra stycke av följande

KU 1972: 29

23

lydelse: 'Bidrag som utgår enligt denna paragraf må bestämmas till
hälften av bidrag beräknat enligt 15 §’»;

1972:1567 av herr Zachrisson och fru Gradin (båda s): »att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att den i proposition 1972: 59 aviserade utredningen
ges direktiv att även utreda ekonomiskt stöd till folkrörelsernas
och de ideella organisationernas tidningar»;

1972:1571 av herrar Wikström och Stålhammar (båda fp): »att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag till statligt
ekonomiskt stöd till folkrörelsernas och de ideella organisationernas
tidningsutgivning»;

1972:1594 av herr Antonsson m. fl. (c): »att riksdagen vid behandlingen
av proposition 1972: 59 beslutar, att hos Kungl. Maj:t anhålla om
utredning beträffande 1. möjligheter för presstödsnämnden att bevilja
reducerat produktionsbidrag i enlighet med vad som har anförts i motionen;
2. möjligheter att lämna produktionsbidrag till nystartade dagstidningar
redan under det första utgivningsåret»;

1972:1595 av herr Bohman m. fl. (m): »I. att riksdagen beslutar uttala
att det av Kungl. Maj:t i proposition nr 59 år 1972 föreslagna
presstödet tidsmässigt bör begränsas och inte utgå efter den 31 december
1973; II. att riksdagen som sin uppfattning ger Kungl. Maj:t till känna
att en ny pressutredning omedelbart bör tillsättas, III. att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t senast under vårriksdagen
1973 förelägger riksdagen nytt förslag om presstödets utformning mot
bakgrund av pressutredningens arbete; IV. att riksdagen i vad gäller
det nu aktuella presstödet i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att
Kungl. Maj:t vidtager de i punkterna I—III ovan föreslagna ändringarna
i presstödskungörelsen (SFS 1971: 492)»;

1972:1596 av herr Helén m. fl. (fp): »1. att riksdagen beslutar att ett
lika stort bidrag skall utgå till både första- och andratidningen i fall
där skillnaden mellan respektive tidningars andel av deras sammanlagda
nettoupplaga icke överstiger 10 procent, dock med den modifikationen
att till förstatidning ej skall få utgå högre produktionsbidrag än 2,5 miljoner
kronor, samt att, om skillnaden är mellan 10 och 20 procent, bidrag
bör utgå efter en proportionellt fallande skala till förstatidningen,
medan andratidningen får fullt bidrag; 2. att riksdagen hemställer att
Kungl. Maj:t förändrar § 17 i presstödskungörelsen om produktionsstöd
för dagstidningar i enlighet med hemställan under 1; 3. att riksdagen
hemställer hos Kungl. Maj:t att den aviserade pressutredningen skall
med förtur företa en översyn av reglerna för beviljande av presstöd;
4. att riksdagen med instämmande ger Kungl. Maj:t till känna vad som
i motionen anförs om huvudinriktning på generella åtgärder till stöd
för pressen i den aviserade pressutredningens arbete»;

1972:1597 av herr Hermansson m. fl. (vpk): att riksdagen måtte ut -

KU 1972: 29

24

tala sig för följande ändringar i propositionen 1972:59 1. »att särskilt
presstöd utgår till partier representerade i riksdagen som ej innehar daglig
rikstidning, 2. att detta särskilda presstöd utgår med ett belopp av
två miljoner kronor per år, 3. att maximigränserna för produktionsstöd
till tidningar i storstadsområdena och för övriga tidningar sättes till respektive
sju miljoner och två miljoner kronor, 4. att tidningar som har
en annonsandel överstigande 40 % ej är bidragsberättigade, 5. att lägsta
produktionsbidrag sättes till 300 000 kronor, 6. att tidningar som utkommer
mera än en gång i veckan erhåller ett tilläggsanslag med
50 000 kronor per utgivningsdag i veckan kompletterat med ett stöd
beräknat efter tidningens upplaga, annonsutrymme och relativa upplaga
i spridningsområdet, så att tidningar med låg annonsandel och liten
upplaga i spridningsområdet gynnas, samt 7. att i den nya pressutredningens
direktiv de små förstatidningarnas situation tas upp liksom
nödvändigheten av att vidta åtgärder för att underlätta startandet av
nya tidningar och för att ge stöd åt andra tidningar än dem av dagspresskaraktär
och som är opinionsbildande uppgift»;

1972:1598 av herr Svanström m. fl. (c, fp, m): »1. att riksdagen
understryker sitt uttalande från 1971, att bestämmelsen om möjlighet
för dagstidning, som ej är andratidning men som har samma svårigheter
som andratidning, att erhålla produktionsbidrag bör tillämpas generöst,

2. anhåller hos Kungl. Maj:t att i 17 § kungörelsen (1971: 492) om
statligt stöd till dagstidningar utsägs att produktionsbidrag i förevarande
fall må kunna utgå med del av fullt produktionsbidrag, exempelvis
25, 50 eller 75 procent av fullt bidrag, i enlighet med vad som anförts
i motionen»;

1972:1599 av herrar Winberg och Carlshamre (båda m): »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna, att
som utgivningsort enligt § 13 i presstödskungörelsen (SFS 1971:492)
bör förstås den kommun/kommunblock eller, i de fall då invånarantalet
i kommunen/kommunblocket understiger 75 000, den blockregion där
tidningen har större delen av sin upplaga»;

1972:1600 av herr Åsling (c): »att riksdagen beslutar om ett kollektivt
presstöd på 250 000 kronor till fackpressen genom dess branschorganisation
Factu/Föreningen Svensk fackpress».

KU 1972: 29

25

Yttrande av presstödsnämnden

Bilaga 2

Riksdagens konstitutionsutskott

Genom skrivelse av den 7 mars 1972 har presstödsnämnden beretts
tillfälle avge yttrande över vissa motioner till 1972 års riksdag angående
presstödet. Skrivelsen har behandlats vid nämndens sammanträde den
13 april 1972. Nämndens majoritet (ledamöterna S. Lundell, S. Lindholm,
G. Rosén, U. Karlsson och G. Karlsson) beslöt avge följande
yttrande.

Presstödsnämndens uppgift är att pröva ansökningar om produktionsbidrag
enligt regler för sådant bidrag, som beslutats av regering
och riksdag. Nämnden begränsar därför sitt yttrande till att redovisa
erfarenheterna av tillämpningen av nuvarande regler och hur i motionerna
föreslagna ändringar kan tänkas påverka nämndens arbete.

Såsom framhållits i några motioner har nämnden fått göra diskretionära
prövningar i sådana fall, som avses i 17 § kungörelsen om statligt
stöd till dagstidningar. Det är naturligt att i en nämnd bestående av åtta
personer olika uppfattningar finnes om tillämpningen i det enskilda
fallet av bestämmelser av denna art. Man kan undanta några fall från
sådan diskretionär prövning genom att införa en matematisk formel
av det slag som föreslås i motion 165. Flertalet av de fall, då bestämmelserna
i 17 § kungörelsen åberopats och då olika meningar kommit
till uttryck inom nämnden, har emellertid gällt små eller relativt små
förstatidningar i mindre städer eller orter, som fått ökad konkurrens
av större tidningar från närliggande större städer. Antalet sådana förstatidningar
torde vara relativt stort och om avsikten varit att bidrag skulle
utgå till dessa hade anslaget för produktionsbidrag bort beräknas väsentligt
större. Nämndens majoritet har därför inte ansett bestämmelserna
i 17 § kunna åberopas för stöd till dylika tidningar.

Huruvida det förslag till ändrade bestämmelser, som framlagts i
motion 807, är ägnat att underlätta nämndens prövning och leda till
enhetligare beslut är svårt att avgöra.

Nämnden anser sig inte böra göra något uttalande om eventuellt stöd
till dagspressen för information till invandrare bör, såsom föreslås i
motion 619, utgå ur anslaget för produktionsbidrag. I några motioner
har hemställts om en ny utredning angående de statliga stödåtgärderna
till dagspressen. Sådan utredning har aviserats i prop. 1972: 59.

Beträffande slutligen det förslag, som framlagts i motion 206, vill
nämnden endast framhålla, att ett bifall till förslaget skulle innebära
ett avsteg från den princip, som angivits i prop. 1972: 59, nämligen att
ändringar i positiv riktning under bidragsåret ej skall påverka frågan
om bidraget.

Ledamöterna C. Nettelbrandt, A. Pettersson och H. Winberg ansåg,
att andra, tredje och fjärde styckena i yttrandet hade bort utgå och
ersättas av följande tre stycken.

KU 1972: 29

26

Nämnden finner det beklagligt, att den kommitté som förra årets
riksdag begärde, ännu icke blivit tillsatt. Därmed tvingas nämnden att
även under 1972 fatta beslut på basis av 1971 års presstödsregler och
utan hjälp av sådana vägledande anvisningar som måste anses nödvändiga.
Nämnden anser det angeläget att den utredning angående pressens
situation och utformningen av de framtida stödformerna som begärts
i motionen 1972: 165 och även aviserats i propositionen 1972: 59 nu
snarast kommer till stånd.

Såsom framhållits i några motioner har nämnden fått göra diskretionära
prövningar i sådana fall, som avses i 17 § kungörelsen om statligt
stöd till dagstidningar. De regler som föreslås i motionerna 1972: 165
och 1972: 807 skulle innebära möjlighet för nämnden att uppnå ett mer
rättvist resultat. Nämnden tillstyrker därför att regler av sådan innebörd
införs i kungörelsen i avbidan på de ytterligare ändringar som kan bli
följden av den ovannämnda utredningens arbete.

Vad gäller yrkandet i motionen 1972: 619 har nämndens majoritet
ansett att tidning, som utkommer på främmande språk, enligt gällande
regler ej kan erhålla produktionsbidrag. Det är emellertid angeläget att
sådana regler tillskapas som möjliggör detta.

För presstödsnämnden
STURE LUNDELL

Stockholm den 13 april 1972.

KU 1972: 29

27

Yttrande av Svenska Tidningsutgivareföreningen

Bilaga 3

Till

Riksdagens Konstitutionsutskott

Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har genom remiss den
7 mars 1972 beretts tillfälle att avge yttrande över motionerna 1972: 165,
206, 289, 619 och 807 angående presstöd. Föreningen, som även tagit
del av Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1972 angående anslag till
produktionsbidrag och samdistributionsrabatt för dagstidningar, får härmed
anföra följande.

Inledningsvis vill TU erinra om att föreningen i remissyttrande den
13 april 1971 till utskottet över proposition 1971:27 angående stöd till
dagspressen bl. a. uttalade att det för organisationen tedde sig förvånande
att så radikala förslag som de i propositionen presenterade framlagts
utan någon föregående analys av åtgärdernas kort- och långsiktiga
effekter. Åtgärderna svarade inte mot de krav beträffande utformningen
av presstödjande samhällsinsatser som TU tidigare framfört. Men pressstödjande
åtgärder ansågs av föreningen nödvändiga. TU uttalade därför
som sin bestämda uppfattning att det föreslagna stödet måste få
karaktären av kortvarigt provisorium.

Föreningen hemställde samtidigt att konstitutionsutskottet skulle ta
initiativ till en ny offentlig utredning rörande det på sikt mest lämpliga
och ändamålsenliga sättet att från samhällets sida stödja den svenska
pressen. Då det torde vara angeläget att utredningen företogs i nära
samverkan med branschexpertis, meddelade TU att föreningen var villig
medverka i en sådan förnyad utredning.

I sitt betänkande 1971: 32 yttrade konstitutionsutskottet bl. a. följande: »Ett

direkt presstöd utgör en stödåtgärd som ännu inte prövats och
vars verkningar därför ej är helt överblickbara. Erfarenheten bör relativt
snart kunna visa om stödets utformning i alla avseenden fyller syftet
att bevara den fria debatten och hindra ytterligare decimering av antalet
dagstidningar. Presstödet bör därför inte betraktas som slutgiltigt utformat
genom att det nu framlagda förslaget genomföres. Enligt utskottets
mening bör en kommitté tillsättas för att studera effekterna av pressstödet
och följa utvecklingen samt föreslå de förändringar som även
på längre sikt resulterar i för pressen mest lämpliga och ändamålsenliga
stödformer. I denna kommitté bör representanter för pressen ingå.»

De ekonomiska svårigheter som många tidningar och tidskrifter redan
tidigare haft att brottas med har under 1971, trots utgående presstöd,
ökat på ett närmast krisartat sätt. TU vände sig med anledning därav
den 21 december förra året till regeringen med en vädjan om att regeringen
— i stället för att bibehålla och eventuellt skärpa speciella skattepålagor
— skulle vidta snabba och effektiva åtgärder för att förbättra
pressens ekonomiska läge samt ge TU tillfälle att delta i överläggningar
angående utformningen av sådana åtgärder. Skrivelsen bifogas.

I sitt ovannämnda yttrande till utskottet framhöll TU i fråga om

KU 1972: 29

28

sammankopplingen av presstödet med den samtidigt introducerade
annonsskatten bl. a. följande:

»Det från principiella synpunkter mest frånstötande i detta sammanhang
ligger i den valda finansieringsformen. Det måste betecknas
som en orimlig anordning att på detta sätt genom en specialdestinerad
skatt genomföra ett utpräglat selektivt presstöd. En omfördelningsmetod
införes som — redan vid den förutsatta och differentierade skattesatsen
samt nivån i föreslaget stöd — kan få genomgripande effekter på pressens
struktur. En gång introducerad kan denna omfördelningsteknik
utnyttjas för ytterligare åtgärder, som leder till icke godtagbara resultat.
TU ifrågasätter starkt om inte dessa effekter på sikt kan bli till nackdel
inte bara för de tidningar som ej förutsättes få presstöd utan även för
de tidningar som enligt nu föreslagna regler erhåller stöd.»

Intet har inträffat som ger TU anledning att ändra sin ståndpunkt i
detta hänseende. TU motsätter sig sålunda alltjämt kopplingen mellan
presstöd och en härför särskilt uttagen pålaga på pressen. TU vill ånyo
understryka att en skatt dels får negativa ekonomiska effekter för hela
pressen och dels innebär en klart reducerande nettoeffekt på presstödet
till de tidningar som åtnjuter sådant stöd.

Den nu framlagda propositionen innebär i huvudsak att produktionsbidragen,
som TU alltså betraktar som ett provisoriskt presstöd, på visst
sätt uppräknas.

Samtidigt sker en ökning av samdistributionsrabatten och en omläggning
av reglerna för denna. Förslaget innebär att rabatten sätts till ett
enhetligt belopp om 3 öre per tidningsexemplar. TU finner detta i och
för sig vara en klar förbättring i förhållande till nuvarande regler men
vill dock erinra om att föreningen för sin del hävdat att rabatten borde
sättas till 4 öre per ex.

TU — som inte ingår på frågan om produktionsbidragens höjd och
som konstaterar att någon ändring av principiell karaktär i förutsättningarna
för tilldelning av bidrag inte föreslås — noterar med tillfredsställelse
att departementschefen anser tiden nu vara mogen för att
tillkalla en ny pressutredning. Enligt finansministern bör i utredningen,
som bör ges parlamentarisk förankring, ingå företrädare för tidningsbranschen.
TU som delar denna uppfattning konstaterar att därmed
yrkandena i vissa av ovannämnda motioner om en ny pressutredning
vunnit beaktande.

Uppgifter för ny pressutredning

Vad beträffar uppgifterna för den kommande pressutredningen framhåller
departementschefen att den bör ges ett vidare uppdrag än vad
riksdagen förra året synes ha avsett och utöver stödformerna undersöka
rationaliseringsmöjligheterna inom pressen, bl. a. i fråga om samarbete
på produktionssidan. TU ansluter sig till detta uttalande.

Över huvud taget gäller att rationaliseringsmöjligheterna i vid mening
bör ingående studeras av utredningen under medverkan av branschexpertis.
Studierna bör gälla sådana möjligheter som kan framkomma vid
samdrift inom produktion och distribution. En utvecklad årlig bransch -

KU 1972: 29

29

statistik bör kunna ge impulser till även andra former av rationalisering
och som effekt ge kostnadssänkningar eller i vart fall medverka till en
långsammare kostnadsuppgång än för närvarande. En dylik branschstatistik
kan alltså ur det enskilda företagets synpunkt tjäna som ett
slags »kontrollinstrument». En sådan branschstatistik bör självfallet
även vara av betydande intresse för statliga organ, som för verksamheten
med lån ur pressens lånefond, produktionsbidrag och samdistributionsrabatt
m. m. har att kontinuerligt följa pressens utveckling. Förutsättningarna
för att följa upp sådana av utredningen gjorda branschstatistiska
undersökningar torde successivt öka i och med att ett av TU,
Tidningarnas Arbetsgivareförening och A-pressens Samorganisation nyligen
uppbyggt företag — Tidningarnas Utvecklingsaktiebolag — trätt
i verksamhet. Ett statligt stöd till sådana fortlöpande branschstatistiska
studier ter sig naturligt liksom till den verksamhet inte minst på ADBområdet
som Tidningarnas Utvecklingsaktiebolag avser att bedriva i
syfte att utveckla för tidningarna gemensamma ADB-behandlade rutiner
vilka i sin tur beräknas ge kostnadsbegränsande effekter.

Föreningen vill här erinra om att 1967 års pressutredning dels genomförde
vissa relativt ingående undersökningar av dagspressens roll bland
massmedierna och dels följde upp tidigare analyser av strukturutvecklingen,
dagspressens ekonomiska situation och tidningsteknikens utveckling.
Enligt TU:s mening är det önskvärt att sådana analyser följs upp
och om möjligt fördjupas. Mot denna bakgrund bör en prognos ställas
beträffande dagspressens och andra pressgruppers roll i fortsättningen.
Det framstår också som nödvändigt att ingående analysera vilken effekt
som etermediernas utveckling och framväxten av annan mediateknik
kan få för pressen; TU räknar sålunda med att pressen kommer att
utnyttja sådan teknik och förutsätter därför möjlighet för tidningsföretagen
att aktivt medverka vid utvecklingen av denna teknik.

Även om den senaste pressutredningen i sitt betänkande berörde
vissa utbildnings- och forskningsproblem av betydelse för tidningspressen
är det enligt TU:s mening av en rad skäl utomordentligt angeläget att
dessa frågor nu ges en annan och mer ingående belysning. Inte minst
frågan om den fortlöpande produktutvecklingen inom hela pressen måste
tillmätas största vikt. Denna utveckling sker inom företagen. Den
baseras i växande grad på forsknings- och utbildningsinsatser som TU
finner det synnerligen angeläget att samhället stöder i en helt annan
grad än nu.

Mot bakgrund av ovannämnda analyser och översikter förutsättes en
kommande pressutredning bedöma i vad mån ett verksamt stöd till pressen
kan lämnas i form av åtgärder av generell eller selektiv karaktär
eller kombinationer av sådana åtgärder. Därvid bör självfallet i andra
länder redan utnyttjade stödformer respektive diskussionerna i andra
länder kring presstödjande åtgärder studeras. Det bör här erinras om
att genom beslut av Europarådet sådana översiktliga studier f. n. pågår
inom en av rådet tillsatt expertgrupp.

Utredningen bör sålunda i sitt arbete kunna förutsättningslöst pröva

KU 1972: 29

30

skilda former av stöd. TU vill i detta sammanhang — utan att närmare
ingå på en diskussion av avvägningen mellan olika stödformer — framhålla
att ett presstöd, som inte har renodlat generell karaktär, medför
inte bara principiella utan också konkreta, konkurrensekonomiskt besvärande
problem. Ett presstöd måste med nödvändighet utformas så
att utrymmet för diskretionär prövning blir så begränsat som möjligt.
Annars kan godtycke uppstå.

Det är enligt TU:s mening väsentligt att skapa sådana kriterier för
presstöd att staten inte kan blanda sig i företagens interna ekonomiska
förhållanden. Häremot strider dock inte att man utformar kriterier
som tar rimlig hänsyn till tidningarnas faktiska ekonomiska resultat.
Det nuvarande presstödet utesluter som bekant inte att tidningar med
överskott kan få presstöd eller att tidningar med underskott blir utan
sådant stöd. Det är också viktigt att uppmärksamma förhållandena i
sådana områden där i olika hänseenden jämnstarka tidningar utges.

TU förutsätter att de tryckfrihetsrättsliga och tryckfrihetspolitiska
frågor som aktualiseras i sammanhanget blir föremål för ingående analyser.

Synpunkter på nuvarande provisoriska presstöd

Den nya pressutredningen bör enligt TU:s mening ges sådana resurser
att den kan arbeta snabbt. Det är synnerligen viktigt att snarast möjligt
nå fram till sådana former för presstöd som kan betraktas som mer
definitiva åtgärder från samhällets sida. Avsikten att tillkalla en ny
pressutredning bör dock enligt TU:s mening inte hindra att de provisoriskt
gällande reglerna för produktionsbidrag nu justeras på vissa punkter.
TU finner det sålunda mycket angeläget att riksdagen redan nu —
i anslutning till yrkandet i motion 807 — hos Kungl. Maj:t anhåller om
en sådan ändring av § 17 i presstödskungörelsen att bidrag som utgår
enligt paragrafen må bestämmas till del av bidrag beräknat enligt
§ 15.

Vad beträffar yrkandet i motion 206 om att även upplagan under
första halvåret av bidragsåret skall vara bidragsgrundande vill föreningen
däremot förorda att denna fråga hänvisas till den kommande pressutredningen.

Särskilt om motion nr 619

I motion nr 619 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall begära
att nuvarande regler för presstödsnämndens verksamhet ändras så att
det blir möjligt för tidningar, vilka som en service till invandrarna inför
på främmande språk publicerade nyhetsartiklar och meddelanden, att
erhålla bidrag från presstödsnämnden. Enligt TU:s mening förefaller det
i första rummet vara en angelägenhet för Invandrarverket att förse
respektive tidningar med nyhetsmaterial. Visst informationsmaterial
från samhällets sida torde vidare vara av den arten att det bör ges annonsens
form. Medel för annonsmaterial av detta slag kan lämpligen

KU 1972: 29

31

förmedlas via Nämnden för Samhällsinformation. I den mån tidningarna
själva framställer lokalt nyhetsmaterial för införande på främmande
språk till tjänst för invandrarna framstår det ur principiella aspekter —
och med hänsyn till en sådan åtgärds prejudikatbildande betydelse för
annat material — ej tillfredsställande att statligt presstöd utdelas för
specifika redaktionella ändamål.

Hemställan
TU hemställer

att ovan anförda synpunkter måtte beaktas vid utskottets ställningstagande
till propositionen nr 59 angående anslag till produktionsbidrag
och samdistributionsrabatt för dagstidningar.

Stockholm den 6 april 1972

SVENSKA TIDNINGSUTGIVAREFÖRENINGEN
Tore G. Wärenstam/Ivar Hallvig

KU 1972: 29

32

TU:s skrivelse till regeringen den 21 december 1971

Underbilaga
till bilaga 3

Till Konungen

Under åberopande av vad nedan anföres får Svenska Tidningsutgivareföreningen
(TU) hemställa

att Kungl. Maj:t — i stället för att bibehålla och ev. skärpa speciella
skattepålagor — vidtar snabba och effektiva åtgärder för att förbättra
pressens ekonomiska läge samt ger TU tillfälle att deltaga i överläggningar
angående utformningen av sådana åtgärder.

De ekonomiska svårigheter som många tidningar och tidskrifter redan
tidigare haft att brottas med har, trots utgående presstöd, ökat på ett
närmast krisartat sätt. Även företag som tidigare visat tillfredsställande
— tidvis goda — resultat räknar numera med klart försämrad lönsamhet.

Enligt TU:s mening har annonsskatten i betydande mån bidragit till
resultatförsämringen.

För att belysa tidningarnas ekonomiska läge har TU företagit en
enkät hos sina medlemsföretag.

Som svar på enkäten har TU erhållit ett siffermaterial från 73 dagstidningar
med en beräknad sammanlagd årsomsättning 1971 av 1 400
mkr. I materialet ingår 26 tidningar som i år erhållit 30 mkr i pressstöd.

Materialet visar bl. a. att storstädernas andratidningar 1970 hade en
sammanlagd förlust före avskrivningar om 17 mkr. För 1971 beräknas
dessa tidningar uppvisa en sammanlagd förlust om ca 24 mkr. Vid oförändrade
skatteförhållanden bedömes förlusten bli än större 1972. Det
statliga presstödet till dessa tidningar uppgår i år till 13,7 mkr. och ingår
inte i ovannämnda beräkningar.

De 22 andratidningar i landsorten, som deltagit i enkäten, hade 1970
en sammanlagd förlust före avskrivningar om 9 mkr. och beräknar för
1971 en förlust om 17 mkr. Samtidigt uppger tidningarna sin budgeterade
förlust för 1972 till inemot 21 mkr. Presstödet till dessa tidningar
uppgår i år till 16,4 mkr. och ingår inte i ovannämnda beräkningar.

Det bör understrykas att de för andratidningarna beräknade förlusterna
angivits före avskrivningar. Avskrivningsbehovet är svårt att uppskatta
men kan bedömas avse betydande belopp.

Vad beträffar förstatidningsföretagen i storstäderna beräknas deras
lönsamhet minska med 24 % mellan 1970 och 1971 och ytterligare sjunka
under 1972. Med lönsamhet avses här rörelsebetingade intäkter totalt
av tidningsrörelsen (utan birörelser och neutrala intäkter) minus totala
kostnader för tidningsrörelsen (utan birörelser och neutrala kostnader)
före avskrivningar, andra dispositioner och skatter. I enlighet
härmed beräknas nyssnämnda företags överskott för 1971 och 1972 inte
uppgå till mer än ca 6 % av intäkterna.

De 40 förstatidningar i landsorten, som lämnat uppgifter, räknar med
att deras lönsamhet sjunker med 20 % mellan 1970 och 1971 samt att
lönsamheten — vid oförändrade skatteförhållanden — nedgår med ytterligare
35 % 1972. Dessa tidningars överskott före avskrivningar, andra

KU 1972: 29

33

dispositioner och skatter beräknas för 1972 inte uppgå till mer än 3 %
av intäkterna, vilket kan bedömas inte alltid täcka en normal avskrivning.
Till och med i denna tidningsgrupp finns företag som måste redovisa
förluster.

Annonsutvecklingen 1971

Tidningspressen, som i hög grad baserar sin ekonomi på annonsintäkter,
har aldrig tidigare under efterkrigsperioden upplevt en så stark och
långvarig minskning av annonsvolymen som under innevarande år. Under
tiden januari—oktober i år sjönk annonsvolymen i genomsnitt för
storstadspressen med 14,5 % och för landsortspressen med 8,9 %. För
tidskrifter var annonsminskningen i genomsnitt 15 % eller mera. Inte
minst de s. k. andratidningarna inom dagspressen har i flera fall drabbats
utomordentligt hårt. Följande tabeller åskådliggör volymutvecklingen.

Jämförelse mellan första halvåren 1970 och 1971 samt månaderna juli—
oktober 1971 och motsvarande månader 1970 betr. tre pressgruppers
annonsutveckling (spaltmeter i procent)

	Ackum. jan-juni	Juli	Aug	Sept	Okt	Ackum. juli-okt
Stors tadspress (totalannonsering)	—14,1	—12,9	—14,9	—15,9	—16,0	—15,2
Landsortspress (totalannonsering)	— 9,3	— 4,5	—10,6	—12,4	— 8,9	— 9,4
Populärpress (märkesvaruannonsering)	—13,0	—12,0	—32,0	—27,0	—26,0	—24,0

Det måste vid jämförelse mellan pressgrupperna observeras att statistiken
för populärpressens del omfattar endast den s. k. märkesvaruannonseringen.
Värdena för den senare torde emellertid vanligen ligga
mycket nära värdena för den totala annonseringen i populärpressen.

Det bör vidare observeras att nedgången i annonsvolymen skedde under
andra halvåret 1970 medan första halvåret 1970 låg väl i nivå med
första halvåret 1969. Minskningen juli—oktober 1971 måste ses mot
denna bakgrund.

Jämförelse mellan första halvåren 1970 och 1971 samt månaderna juli
—oktober 1971 och motsvarande månader 1970 betr. första- resp. andratidningarnas
annonsutveckling (spaltmeter i procent)

	Ackum. jan-juni	Juli	Aug	Sept	Okt	Ackum. juli-okt
Förstatidningar storstad (DN + GP+SDS)	—13,1	—10,1	—12,1	—11,3	—12,5	—11,7
Andratidningar storstad (SvD + GHT+Arbetet)	—20,3	—21,9	—27,0	—28,0	—22,8	—25,3
Förstatidningar landsort (49 st)	— 7,9	— 3,5	— 9,5	—10,5	— 8,0	— 8,3
Andratidningar landsort (16 st)	—12,6	— 8,6	—16,6	—21,5	—12,1	—15,2

KU 1972: 29

34

Genomförda prisjusteringar på upplagan — ävensom de måttliga höjningar
som genomförts av annonspriserna — har icke tillnärmelsevis
kunnat kompensera bortfallet av annonserna.

Kostnadsutvecklingen 1971

Den ovanligt kraftiga nedgången i annonsvolymen har skett samtidigt
som kostnaderna under 1971 stigit i mycket snabb takt.

De kostnadsanalyser som utfördes av de statliga pressutredningarna
bekräftade att pressen är en synnerligen löneintensiv bransch. Materialet
visade att löne- och lönebikostnader utgör omkring hälften av
de totala kostnaderna för dagstidningsföretagen. TU:s egen branschstatistik
för 1970 anger en stigande trend för andelen löner av de totala
kostnaderna. En likartad kostnadsfördelning gäller i fråga om framställning
av tidskrifter.

Tidnings- och tidskriftsföretagen måste självfallet räkna med samma
ökningar av personalkostnaderna som företag inom andra branscher
men eftersom tidningsbranschen är ovanligt löneintensiv, är det självklart
att de ökande personalkostnaderna drabbar tidningsbranschen hårdare
än flertalet andra branscher.

Även pressens distributionsavgifter uppvisar starka ökningar. Då exempelvis
dagspressens kostnader för distribution enligt TU:s senaste
branschstatistik varierar mellan 19 och 22 % av de totala kostnaderna
är de årliga utgiftsökningarna på detta område ytterst oroande. Även
efter införandet av de statliga rabatter, som syftar till ökad samdistribution,
utgör distributionskostnaderna den näst största kostnadsposten.
Som ett exempel kan nämnas att postverkets tidningsavgifter, som för
1971 ökat med i genomsnitt 11,5 %, för 1972 stiger med ytterligare
19,5 %. I det senare fallet drabbas vissa individuella tidningar av avgiftsökningar
om upp till 23,4 %. Det bör tilläggas att sedan 1963 har postavgifterna
för en 6-dagarstidning ökat med ca 400 %.

Även om papperspriset som kostnadselement för tidningarna varierar
alltefter företagens typ och storlek så innebär självfallet den i förhållande
till tidigare år större ökningen av papperspriset i år också en ökad
belastning för tidningsföretagen.

Även på en rad andra områden registrerar tidningsföretagen kostnadsökningar.
I samband med en nödvändig övergång till nya produktionsformer
och tillämpning av ny teknik uppkommer självfallet betydande
investerings- och avskrivningsbehov, vilka tungt belastar företagen.

Branschens bedömning vid årets början har visat sig riktig

TU riktade den 14 januari i år en enträgen vädjan till regeringen att
inte fullfölja beslutet att förelägga riksdagen det i årets statsverksproposition
aviserade förslaget om särskild skatt på annonser i tidningar
och andra publikationer. Samtidigt underströk föreningen att den ställde
sig positiv till en utbyggnad av det då utgående presstödet och åtgärder
för vidgad samhällsinformation.

Som skäl för sin vädjan framhöll TU att den rådande exceptionellt
svaga annonskonjunkturen och den snabba kostnadsökningen slog utomordentligt
hårt på pressens konjunkturkänsliga ekonomi. Läget för de

KU 1972: 29

35

s. k. andra tidningarna hade därmed starkt försämrats. Även många väl
konsoliderade företag — vanligen s. k. förstatidningar — hade noterat
en klart ogynnsam utveckling. En annonsskatt kunde — även med ett
ökat presstöd — få mycket allvarliga konsekvenser för andratidningarna.
Det syntes vara uppenbart att skatten skulle leda till en ytterligare
koncentration av annonseringen till förstatidningarna. Eftersom dagstidningarnas
annonser i varierande grad är att betrakta som nyheter,
skulle även härigenom andratidningarna få ökade svårigheter vid marknadsföringen
av sina produkter till allmänheten.

Drygt 11 månader har förflutit sedan TU vädjade till regeringen.
Föreningen måste tyvärr konstatera att den starka konjunkturnedgången
i förening med införandet av annonsskatten medfört de negativa verkningar
för tidningar och tidskrifter som föreningen varnade för i början
av året.

Under hänvisning till det ovan anförda får TU således hemställa

att Kungl. Maj:t —■ i stället för att bibehålla och ev. skärpa speciella
skattepålagor — vidtar snabba och effektiva åtgärder för att förbättra
pressens ekonomiska läge samt ger TU tillfälle att deltaga i överläggningar
angående utformningen av sådana åtgärder.

Stockholm den 21 december 1971

SVENSKA TIDNINGSUTGIVAREFÖRENINGEN
Ivar Hallvig

/Karl-Henrik Ekberg

TRYCKERIBOLAGET IVAR HÄGGSTRÖM AB. STOCKHOLM t©72