Konstitutionsutskottets betänkande nr 27 år 1972 KU 1972:27
Nr 27
Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
i propositionen 1972:1 inom justitiedepartementets verksamhetsområde
gjorda framställning om anslag för budgetåret 1972/73 till
statligt partistöd jämte motioner rörande dels det statliga partistödet,
dels det kommunala partistödet.
Statsverkspropositionen
I propositionen 1972: 1 såvitt nu är i fråga (bilaga 4, G 3. s. 83) föreslår
Kungl. Maj:t att riksdagen till Bidrag till politiska partier för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 24 500 000 kr.
Medelsfördelningen föreslås ske i enlighet med de riktlinjer som angavs
i 1970 års statsverksproposition (prop. 1970: 1, bil. 4 s. 79) angående
bidrag till politiska partier och som godtogs av riksdagen (SU
1970: 2, KU 1970: 14). Anslaget föreslås utgå med oförändrat belopp.
Motionerna
I motionen 1972: 169 av herr Strömberg (fp) hemställs »a// riksdagen
i samband med en uppräkning av partistödet till 35 miljoner kronor
i enlighet med vad som anförs i motionen beslutar att 25 procent av
beloppet utgår med grundbidrag, lika för alla i riksdagen representerade
partier som erhållit utjämningsmandat; att likartade regler införes
för partistödet på landstings- och primärkommunplanen; samt att vederbörande
utskott utarbetar förslag till närmare bestämmelser beträffande
konstruktionen i enlighet med vad som anförs i motionen».
Motionären anför, att det statliga och kommunala partistödet i dag
har en orättvis konstruktion. Då vissa kostnader är gemensamma för
alla partier bör en väsentlig del av det samlade offentliga partistödet
utgå i form av grundbidrag, förslagsvis 25 procent av det totala partistödet.
Vissa spärregler anses nödvändiga. Sålunda bör man för helt
grundbidrag kräva, att partiet fått utjämningsmandat. Det betraktas
vidare som rimligt, att partier, som inte fått representation i t. ex. riksdagen,
får del av ett grundbidrag. I samband med en reformering av
partistödets konstruktion föreslås att en uppräkning av anslaget sker.
Ett rimligt belopp för nästa budgetår anges vara 35 miljoner kronor.
I motionen 1972: 390 av herr Bohman m. fl. (m) hänvisas till motionen
1972: 294 (m). I denna hävdas, att de nuvarande reglerna för
fördelningen av det statliga och kommunala partistödet är orättfärdiga.
1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 27
KU 1972: 27
2
Enligt motionärerna bör såväl det statliga som det kommunala partistödet
till betydande del utgå som grundbidrag, lika stort för varje parti
som är representerat i den direktvalda församlingen. Det framhålls vidare,
att tidningspressens ekonomiska villkor inte bör blandas in i frågan
om partiernas finansiering. Hemställan i motionen 1972: 390 såvitt
nu är i fråga avser »att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att
denna motion och motion nr 294 överlämnas till 1971 års partistödutredning
för beaktande av vad däri anförts om partiernas finansiering».
I motionen 1972: 797 av herr Romanus m. fl. (fp, c, m) hemställs
»att riksdagen
1. beslutar att utöver det i statsverkspropositionen föreslagna partistödet
skall utgå ett grundbidrag på 1,5 miljoner kronor till varje riksdagsparti
som erhållit utjämningsmandat,
2. beslutar att till Bidrag till politiska partier för budgetåret 1972/73
på driftbudgeten under andra huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på
32 miljoner kronor,
3. anhåller hos Kungl. Maj:t om förslag till regler om avtrappat grundbidrag
för partier som ej erhållit utjämningsmandat enligt vad som
ovan anförts,
4. anhåller hos Kungl. Maj:t om förslag till ändrade regler för kommunalt
partistöd i syfte att införa grundbidrag i enlighet med vad som
ovan anförts».
Motionärerna framhåller, att det bör vara ett minimiprogram för
årets riksdag att återställa värdet av det statliga partistödet till tiden
då det infördes. Dessutom bör konstruktionen av stödet bli mer rättvis.
Man föreslår därför, att det nuvarande mandatanslaget kompletteras
med ett grundanslag som utgår till partigrupper i riksdagen som
nått över 4 procent av rösterna i hela landet, erhållit utjämningsmandat
och därmed kan betraktas som rikspartier. Ett avtrappat grundbidrag
anses vidare angeläget. Motionärerna uttalar också, att man så
långt det är praktiskt möjligt och rimligt bör eftersträva likartade huvudprinciper
för det statliga och kommunala partistödet.
Frågans tidigare behandling
Det statliga partistödet
Beslut om införande av ett statligt partistöd fattades år 1965. Det
innebar att statsbidrag skulle utgå till politiskt parti som är representerat
i riksdagen och bedriver en fortlöpande opinionsbildande verksamhet
bland sina medlemmar och bland allmänheten.
I sitt utlåtande (KU 1965: 44) över propositionen i ärendet (prop.
1965: 174) anslöt sig utskottet till de grundläggande principer på vilka
förslaget byggde. Dessa innebar, att bidrag utgår endast till partier som
KU 1972: 27
3
har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna
val, att bidragen beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler
som inte tillåter någon skönsmässig prövning, att bidragens storlek sätts
i relation till partiernas styrka, och att någon statlig kontroll av hur
medlen används inte skall förekomma. Utskottet anförde även att det i
propositionen framlagda förslaget inte kunde fastställas som en i alla
delar för framtiden orubblig ordning. Systemets närmare detaljutformning
borde bli föremål för översyn sedan erfarenhet vunnits av dess
praktiska tillämpning.
I en reservation av sex ledamöter (3 fp, 3 h) hemställdes om avslag
på propositionen. I en annan reservation av en ledamot (fp) hemställdes
om avslag i förening med begäran om en skyndsam utredning om
utformningen av ett statligt partistöd. Riksdagen godkände utskottets
utlåtande (rskr 1965: 452).
Vid samtliga riksdagar 1966—1969 väcktes motioner med krav på utredning
av partistödets utformning. Motionerna avslogs vid samtliga
tillfällen under hänvisning till att tiden ännu inte var inne för den
1965 förutsatta översynen (KU 1966: 14, 1967: 8, 1968: 14 och 1969: 23).
Till utskottsutlåtandena fogades de tre första åren särskilt yttrande
(1966: 3 fp, 3 h) eller blanka reservationer (1967 och 1968: 3 h, 1 fp)
av ledamöter som motsatt sig partistödets införande. 1969 reserverade
sig tio ledamöter (4 fp, 3 c, 3 m) för en översyn av reglerna för det
statliga partistödet.
Vid 1970 års riksdag framlades i statsverkspropositionen (bil. 4, justitiedep.
, G 4 s. 79) förslag angående ändring av grunderna för bidraget,
innebärande att fr. o. m. 1971 skulle för rätt till partistöd gälla,
att partiet deltagit i senaste val till riksdagen och därvid vunnit mandat.
Samtidigt föreslogs en höjning av beloppet per mandat från 60 000
till 70 000 kronor. Motioner med förslag till annan fördelning väcktes.
Enligt ett motionsförslag (c) borde reglerna utformas så att partier som
uppnådde minst 2 % av samtliga avgivna röster i landet erhåller stöd
som svarar mot bidraget för ett riksdagsmandat (70 000 kronor) oberoende
av om partiet blev representerat i riksdagen eller inte och partier
som uppnådde 2 %, 3 % resp. 3 y2 % fick bidrag svarande mot
två, tre resp. fyra riksdagsmandat. Till partier som uppnådde mer än
4 % borde utbetalas ett grundbidrag motsvarande bidraget för fyra
riksdagsmandat och därjämte bidrag per mandat i enlighet med de i
statsverkspropositionen angivna grunderna. Enligt ett annat motionsförslag
(m) borde 50 procent fördelas lika mellan de i riksdagen representerade
partierna och resterande belopp i enlighet med dittills gällande
regler. Utskottet (KU 1970: 14) anslöt sig till propositionens förslag
och avstyrkte motionerna. Två reservationer avgavs, dels av sju
ledamöter (4 fp + 3 c), vilka anslöt sig till de synpunkter som anförts
i det första motionsförslaget (c), dels av tre ledamöter (alla m) vilka
KU 1972: 27
4
anslöt sig till det andra motionsförslaget (m) med den ändringen att de
hemställde att en fjärdedel av bidraget skulle fördelas lika mellan i
riksdagen representerade partier och återstoden efter antalet mandat i
riksdagen. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag och avslog motionerna.
Vid 1971 års riksdag väcktes motioner med yrkanden om införande
av ett grundbidrag och uppräkning av den totala ramen för anslagsgivningen
(1971:46 -m, 1971:229 -vpk, 1971:523 -fp, c, m). I sitt betänkande
i ärendet (KU 1971: 27) uttalade utskottet bl. a. följande:
Utskottet anser att det nuvarande systemet i stort sett fungerat tillfredsställande.
Sedan det statliga partistödet infördes har emellertid
många förhållanden som har betydelse för systemets utformning ändrats.
Sålunda har kommunerna genom en särskild lag fått möjlighet att
anslå medel till de politiska partierna. Genom den partiella författningsreformen
har övergång skett till enkammarriksdag, och ett nytt valsystem
införts. Vidare har förslag framlagts till ett särskilt stöd till
dagspressen, vilket kommer att behandlas senare vid årets riksdag. Utskottet
finner tiden nu vara mogen för den översyn av fördelningsreglerna,
som förutsattes vid det statliga partistödets tillkomst.
Denna översyn bör ske med skyndsamhet. Som förutsattes 1965 bör
den vara förutsättningslös men ha som utgångspunkt de ovan nämnda
fyra grundprinciperna. För en allsidig bedömning av partistödets storlek
och fördelning är det av vikt att i görligaste mån få kunskap om
hur partistödet hittills använts och hur partierna nått allmänheten med
sin information.
Sju ledamöter (3 c, 2 fp, 2 m) ansåg i en reservation, att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna borde dels besluta
att utöver det i statsverkspropositionen föreslagna partistödet
skulle utgå ett grundbidrag på 1 miljon kronor till varje riksdagsparti
som erhållit utjämningsmandat och dels hos Kungl. Maj:t anhålla om
förslag till 1972 års riksdag till regler om avtrappat grundbidrag för
partier som inte erhållit utjämningsmandat. I motiveringen framhöll
reservanterna att vissa grundläggande kostnader för partierna i stort
sett är oberoende av hur många riksdagsplatser de har. Det ansågs därför
angeläget, att ett grundbidrag infördes. Starka skäl talade vidare
enligt reservanterna för att del av grundbidrag borde kunna utgå för
parti som fått ett stort antal röster men inte erhållit den andel av valmanskåren
som berättigade till utjämningsmandat.
Riksdagen biföll utskottets hemställan som bl. a. innebar en anhållan
hos Kungl. Maj:t om en allsidig översyn av gällande regler för det statliga
partistödet i enlighet med vad utskottet anfört (rskr 1971: 95).
Det kommunala partistödet
1968 års riksdag hemställde hos Kungl. Maj:t (KU 1968: 33, rskr 34:"'
om utredning av frågan om rätt för kommun att bevilja anslag till politiskt
parti för kommunal informationsverksamhet.
♦
KU 1972: 27 5
Vid 1969 års riksdag framlades propositionen 1969: 126 med förslag
till lag om kommunalt partistöd. I propositionen föreslogs, att primäroch
sekundärkommuner genom en särskild lag skulle tilläggas befogenhet
att lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den
tid beslut om bidrag avsåg var representerat i kommunens fullmäktige
resp. landstinget. Beslutet skulle enligt lagförslaget innehålla, att bidrag
utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje plats
som partiet under nämnda tid hade i fullmäktige resp. landstinget. I
anslutning till propositionen väcktes ett flertal motioner med olika
yrkanden.
I sitt utlåtande godtog utskottet (KU 1969: 36) i huvudsak det framlagda
förslaget. Beträffande fördelningen av partistödet anfördes, att
starka skäl talade för att stödet borde utgå som ett för alla partier lika
stort grundbidrag. Det uttalades att åtskilliga av partiernas kostnader
för informationsverksamhet är oberoende av partiernas storlek. Enligt
utskottets mening var en konstruktion med grundbidrag bättre än propositionens
förslag ägnad att åstadkomma en aktiv informationsverksamhet
och därmed vidareutveckling av den kommunala demokratin.
Grundbidragen borde lämpligen utgöra en fjärdedel av det totala bidragsbeloppet.
Utskottet hemställde om bifall till ett i enlighet med utskottets
berörda ställningstaganden ändrat lagförslag.
I en reservation av tio ledamöter (s) yrkades helt bifall till propositionen.
De uttalade följande:
Det förslag, som framlagts genom förevarande proposition, har utarbetats
i anledning av en framställning av riksdagen förra året, vilken
tillkommit på utskottets förslag. Bakgrunden är de politiska partiernas
betydelse och ansvar för information och debatt om de kommunala
frågorna.
Utskottet tillstyrker att kommunerna ges rätt att lämna bidrag till
politiska partier på sätt föreslås i propositionen och avstyrker sålunda
motionen II: 1231, i vilken yrkats avslag på propositionen. Då det gäller
den närmare utformningen av regler om kommunalt partistöd är
det angeläget att fasthålla utgångspunkten, att syftet är att öka medborgarnas
möjligheter till information, inte att gagna partierna i och
för sig. Det är också naturligt att inte utan starka skäl, som direkt anknyter
till de kommunala förhållandena, göra avvikelser från vad som
gäller i fråga om det statliga partistödet. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet motionerna I: 1064 och II: 1227, i vilka föreslagits att bidrag
skall kunna utgå även för valår till parti som då inte är men genom
valet blir representerat i den kommunala församlingen. Utskottet finner
också att en fördelning av bidragen i direkt proportion till antalet
mandat är bestämt att föredraga från den angivna utgångspunkten.
De förslag om att en viss del av anslagen skall fördelas lika mellan
partierna som grundbelopp, vilka framförts i övriga motioner, bör sålunda
avvisas. Utskottet vill särskilt erinra om att det som skäl mot
en sådan konstruktion av det statliga partistödet anfördes, att den skulle
gynna partisplittring. Denna synpunkt är giltig även i detta sammanhang.
KU 1972: 27
6
Riksdagen biföll reservationen.
Vid 1971 års riksdag yrkades i motionerna 1971: 541 (fp) och 1971: 549
(m) införande i lagen om kommunalt partistöd av regler om grundbidrag.
Utskottet framhöll i sitt betänkande (KU 1971: 28) bl. a. att samma
huvudprinciper borde gälla för det kommunala partistödet som det
statliga. Frågan om reglerna för det kommunala partistödet borde därför
enligt utskottet upptas till övervägande gemensamt med fördelningsreglerna
för det statliga partistödet. Med hänsyn härtill hemställde utskottet
i anledning av motionerna om en översyn av lagen om kommunalt
partistöd i enlighet med vad utskottet anfört.
Sju ledamöter (3 c, 2 fp, 2 m) ansåg i en reservation, att riksdagen
borde anhålla hos Kungl. Maj:t om förslag till 1972 års riksdag om
ändrade regler för kommunalt partistöd i syfte att införa grundbidrag.
Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr 1971: 96).
1971 års partistödsutrednings förslag
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 juni 1971 tillkallades 1971
års partistödsutredning (Ju 1971:4) med uppdrag att göra en översyn
av reglerna om statligt och kommunalt partistöd. Utredningen har
parlamentarisk sammansättning med representation av samtliga fem
i riksdagen företrädda partier. Den 7 april 1972 utfärdade utredningen
en presskommuniké av följande lydelse:
PRESSKOMMUNIKÉ 7.4.72
1971 års partistödsutrednings förslag ang. Stöd till partierna.
Utredningen har i dag enat sig om följande förslag:
1971 års partistödsutredning, som tillsattes i juni 1971, har i uppdrag
att utreda omfattningen och konstruktionen av det statliga stödet till
partierna. F. n. utgår dylikt stöd till politiskt parti, som deltagit i senaste
val till riksdagen och därvid vunnit mandat, med 70 000 kr. per
mandat och kalenderår. För budgetåret 1971/72 har för ändamålet anvisats
24,5 milj. kr. Härutöver utgår ett kanslistöd om sammanlagt c:a
1,5 milj. kr. med 3 500 och 5 250 kr. per mandat till partier som representeras
resp. ej representeras i regeringen.
Utredningen har vidare att utreda konstruktionen av det primär- och
landstingskommunala partistödet. Därvid har förutsatts att kommunerna
och landstingen — liksom hittills — själva beslutar om stödets
omfattning.
Det primärkommunala stödet uppgår enligt de utredningar, som utredningen
gjort år 1971, till 28 milj. kr. Från landstingen erhåller partierna
stöd med 12 milj. kr. eller tillhopa c:a 40 milj. kr. Totalt utgår
således av allmänna medel stöd till partierna med 66 milj. kr.
Grundläggande för utredningens ställningstaganden har varit följande
principer, av vilka punkterna 1—4 finns intagna i utredningens direktiv
och redan gäller:
KU 1972: 27
7
1. Bidrag bör utgå endast till parti som har ett inte obetydligt stöd
i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val.
2. Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler,
som inte tillåter någon skönsmässig prövning.
3. Bidragens storlek bör stå i relation till partiernas styrka.
4. Någon offentlig kontroll av hur medlen används bör inte förekomma.
5. Största möjliga enighet om bidragens omfattning och konstruktion
bör eftersträvas.
Utredningen har den 7 april 1972 enats om följande huvudpunkter:
1. Det statliga partistödet — som i stort sett varit oförändrat sedan
det infördes år 1966 — uppjusteras från 70 000 kr. per mandat och
kalenderår till 85 000 kr.
2. Som ett komplement till det nu utgående kanslistödet införs ett
grundstöd å 1,5 milj. kr. per år till i riksdagen representerat parti som
uppnått 4 % av rösterna vid senaste val. Kanslistödet kvarstår i övrigt
oförändrat.
3. Till parti som ej representerats i riksdagen utgår partistöd med
så många mandatbidrag (å 85 000 kr.) som partiet har tiondels %-enheter
röster över 2,5 % av väljarkåren vid senaste val.
4. Parti, som representerats i riksdagen med enstaka mandat men
ej nått upp till 4 % av rösterna, erhåller partistöd enligt punkt 1 och
3 ovan, dock högst sammanlagt 14 mandatbidrag. I kanslistöd erhåller
sådant parti dels stöd per erhållna mandat i riksdagen, dels lika många
fjortondedelar av grundstödet som antalet mandat i riksdagen.
5. För underlättande av partiernas planering av sin verksamhet och
med hänsyn till personalens anställningstrygghet införes viss utjämning
i tiden av det statliga parti- och kanslistödet enligt punkterna 1—4.
6. I konsekvens med ställningstagandena rörande det statliga partistödet
blir det primär- och landstingskommunala partistödets konstruktion
oförändrad.
7. De nya reglerna om statligt stöd till partierna träder i kraft den
1 juli 1972, vilket innebär att halvt mandatbidrag och halvt grundstöd
enligt punkterna 1 och 2 utgår till riksdagspartierna för andra halvåret
1972. Reglerna i punkt 5 ang. utjämning gäller dock fr. o. m. nästkommande
val.
8. Nuvarande parti- och kanslistöd utbetalas enligt olika regler. Bl. a.
av administrativa skäl föreslås att samtliga statliga stödformer utbetalas
direkt till partiernas riksorganisationer, om inte vederbörande parti beslutar
på annat sätt.
9. Ovanstående regler skall gälla även under kommande mandatperiod,
oberoende av valutgång.
10. Partistödet som infördes 1966 har i praktiken varit oförändrat sedan
dess. Utredningen uttalar önskemålet att en omprövning av utgående
belopp inom partistödet och kanslistödet sker med kortare intervaller,
varvid relationerna mellan beloppen förutsätts oförändrade.
11. Frågan om pressens betydelse för den politiska opinionsbildningen
har i enlighet med direktiven diskuterats inom utredningen. Sedan
proposition lagts beträffande presstöd, har utredningen förutsatt att
pressfrågan löses i samband med riksdagens behandling av denna proposition
och därav föranledda motioner.
KU 1972: 27
8
Totalt innebär utredningens förslag en ökning av det statliga stödet
till partierna med 12,75 milj. kr. per år.
Utredningen — som är helt enig om ovanstående förslag — består
av landshövding Hjalmar Mehr, ordförande, riksdagsman Per Ahlmark
(fp), partisekreterare Sten Andersson (s), riksdagsman Karl Boo (c),
partisekreterare Tore Forsberg (vpk), riksdagsman Bengt Gustavsson
(s) och riksdagsman Ivar Virgin (m). Expert i utredningen är avdelningsdirektör
Ulf Dahlsten och sekreterare avdelningsdirektör CarlEinar
Nordling.
Utskottet
Efter framställning av 1971 års riksdag tillkallades 1971 års partistödsutredning
(Ju 1971: 4) för översyn av reglerna om statligt och
kommunalt partistöd. I utredningen ingår företrädare för samtliga fem,
i riksdagen representerade partier. Utredningen har den 7 april 1972
enats om vissa huvudprinciper, som återgetts i det föregående. Dessa
tillgodoser i det väsentliga motionärernas synpunkter. Utskottet har inhämtat
att en proposition på grundval av partistödsutredningens förslag
kommer att föreläggas årets höstriksdag. I avvaktan på behandlingen
härav bör enligt utskottets mening anslag till statligt partistöd
nu beviljas enligt Kungl. Maj:ts förslag och förevarande motioner inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. förklarar motionerna
1972: 169,
1972: 390, såvitt avser hemställan punkt 2, och
1972: 797
besvarade med vad utskottet anfört,
2. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Bidrag till politiska
partier för budgetåret 1972/73 under andra huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 24 500 000 kr.
Stockholm den 10 maj 1972
På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON
Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Henningsson
(s), Hernelius (m), fru Thunvall (s), herrar Johansson i Trollhättan (s),
Ahlmark (fp), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), Werner i Malmö
(m), Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Karlsson i
Malung (s) och Molin (fp).
TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1972