Konstitutionsutskottets betänkande nr 16 år 1972 KU 1972:16

Nr 16

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn
av frågan om sekretesskydd för uppgiftsläinnare till intervju- och enkätundersökningar.

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1972: 394 av herr Molin
(fp) och fru Anér (fp).

Hemställan avser: ”att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en
vidgning av direktiven för 1969 års offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitté
så att frågan om sekretess åt uppgiftslämnare till intervju-
och enkätundersökningar i sin helhet kan prövas av utredningen”.

I motionen anförs att den enskilde invididen under senare tid i stigande
utsträckning fått motta förfrågningar om sina personliga förhållanden
från olika håll. Sådana förfrågningar i form av personintervjuer
eller brevenkäter utförs av statliga och kommunala myndigheter, av
vetenskapliga organ och av enskilda opinions- och marknadsundersökningsinstitut.
Motionärerna erinrar om att det för uppgiftslämnare
till statlig och kommunal statistik finns ett visst lagfäst anonymitetsskydd
i § 16 sekretesslagen. I övrigt saknar emellertid den enskilde
garantier för att löften om anonymitetens bevarande infrias. Inte heller
föreligger några särskilda lagregler som kan aktualiseras i de fall
då löften om anonymitet brutits. Den enskildes rätt till anonymitet bör
enligt motionärerna säkerställas antingen genom en lagfäst rätt till anonymitet
eller genom att en nämnd eller annat liknande organ inrättas
med uppgift att tillse att givna löften om anonymitet för enskilda uppgiftslämnare
i sin helhet infrias. Med erinran om att 1969 års offentlighets-
och sekretesslagstiftningskommitté bl. a. har till uppgift att undersöka
frågan om sekretesskydd för den enskilde i samband med undersökningar
som utförs av offentligt organ anser motionärerna det varaangeläget
att även frågan om sekretesskydd för uppgiftslämnare till annan
undersökning blir föremål för översyn. Enligt motionärerna kan
detta lämpligen göras av den nämnda kommittén.

Gällande ordning m. m.

Enligt gällande lagstiftning finns särskilda föreskrifter om sekretessskydd
för handlingar endast såvitt gäller allmänna handlingar. Bestämmelserna
har sin grund i tryckfrihetsförordningens (TF) regler i 2 kap.

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 16

KU 1972: 16

om allmänna handlingars offentlighet. Huvudregeln är där att varje
svensk medborgare äger fri tillgång till allmänna handlingar. Allmänna
handlingar är enligt TF alla hos stats- eller kommunalmyndighet förvarade
handlingar. Inskränkningar i rätten att ta del av allmänna handlingar
får enligt TF endast ske på de grunder som anges i TF 2 kap.
1 § och skall ”noga” anges i särskild av Konungen och riksdagen stiftad
lag. Sådana bestämmelser finns i lagen (1937: 249) om inskränkningar
i rätten att utbekomma allmänna handlingar, den s. k. sekretesslagen.

Frågan om enskilda handlingar tas inte upp i sekretesslagen men väl
i TF:s straffbestämmelser. Inskränkningar i rätten att disponera över
sådana handlingar kan följa såväl av avtal som av författningsbestämmelser
om tystnadsplikt eller förbud mot vissa förfaranden i övrigt, t. ex.
straffbestämmelserna i fråga om ärekränkning mot enskild person. Det
bör också i detta sammanhang erinras om de inskränkningar i fråga om
publicering som kan följa av gällande, på frivillighetens grund tillämpade
pressetiska regler vars tillämpning övervakas av allmänhetens pressombudsman
och pressens opinionsnämnd. Olika branschkutymer m. m.
kan vidare som god sed på resp. område föreskriva, att enskilda handlingar
av visst slag skall behandlas på ett sådant sätt att obehöriga inte
får insyn i dem.

I sekretesslagens 16 § finns bestämmelser, enligt vilka för statlig eller
kommunal statistik lämnade uppgifter kan hemlighållas. Där stadgas,
såvitt nu är i fråga, följande:

För statlig eller kommunal statistik lämnade uppgifter och myndighets
bearbetningar därav må, såframt de avse enskilda personer, bolag
eller andra enskilda samfälligheter, vilka äro angivna med namn eller
annan identitetsbeteckning, icke utlämnas förrän tjugu år från uppgiftens
datum förflutit, därest ej den som däri avses samtycker till ett tidigare
utlämnande, eller ock, med hänsyn till uppgiftens eller bearbetningens
natur eller det ändamål för vilken den åstundas och omständigheterna
i övrigt, trygghet kan anses vara för handen, att utlämnandet
ej kommer att missbrukas till hans skada.

Vid utlämnande skall enligt paragrafen erforderliga förbehåll göras.

Som anförts i motionen finns inga särskilda författningsföreskrifter
om sekretess för uppgiftslämnare till av enskild bedriven intervju- och
enkätundersökning.

Vissa pågående utredningar

Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (Ju 1970: 49, OSK)
tillkallades 1969 för att utreda frågor om offentlighet och sekretess
beträffande allmänna handlingar m. m. Utredningen har parlamentarisk
sammansättning. I uppdraget ingår en total översyn av gällande
lagstiftning om offentlighet och sekretess. Inom ramen för denna över -

KU 1972: 16

syn har utredningen enligt de ursprungliga direktiven att behandla frå v gan

om offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-lagrat informationsmaterial.

Samtidigt med OSK tillkallades kreditupplysningsutredningen (Ju
1970: 50) vars uppdrag är att verkställa utredning angående kreditupplysningsverksamhetens
normer och framtida organisation. Bakgrunden
härtill är enligt direktiven att samhället har anledning att ägna kreditupplysningsverksamheten
uppmärksamhet främst från integritetsskyddssynpunkt.
Det framhålls i direktiven att den moderna ADB-tekniken
öppnat betydligt större möjligheter än tidigare att sammanställa så stora
mängder upplysningar att den personliga integriteten lider intrång. I
direktiven angavs ursprungligen, att inom ramen för utredningens arbete
skulle prövas frågan om enskildas rätt att göra sammanställningar
och analyser med hjälp av ADB-teknik.

Enligt tilläggsdirektiv den 27 maj 1971 har OSK — med motsvarande
begränsning i kreditupplysningsutredningens uppgift — fått i uppdrag
att utreda hela frågan om lagstiftning rörande personorienterad
ADB-information. I OSK:s uppdrag ingår således numera även frågan
om enskildas handhavande av sådan information.

Utskottet

I förevarande motion begärs en prövning av frågan om införande av
sekretesskydd för uppgiftslämnare till intervju- och enkätundersökningar,
som utförs av annan än statlig eller kommunl myndighet.

Någon allmän skyldighet att lämna uppgifter till av enskild bedriven
intervju- och enkätundersökning finns inte. Undersökare och uppgiftslämnare
kan normalt fritt överenskomma om i vilken utsträckning lämnat
frågesvar får offentliggöras eller eljest begagnas av undersökaren.
För sådan överenskommelse gäller allmänna privaträttsliga regler, enligt
vilka bl. a. skadeståndsskyldighet kan föreligga vid brott mot överenskommelsen.

Enligt utskottets mening har inte förekommit sådana förhållanden
med avseende på av enskild bedrivna intervju- och enkätundersökningar
att det finns anledning att nu överväga en särskild reglering av frågan
om sekretesskydd för uppgiftslämnare till sådan undersökning. Utskottet
hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1972: 394.

Stockholm den 6 april 1972

På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

KU 1972: 16

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Nelander (fp),
Henningsson (s), Hernelius* (m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson
i Trollhättan (s), Mossberg (s), Pettersson i Örebro* (c), Andersson,
Sten, i Stockholm* (s), Bergqvist (s), Schött (m), Molin (fp)
och Wictorsson* (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Nelander (fp) och Molin (fp), vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Intervju- och enkätundersökningar riktade till enskilda utförcs i
ökande utsträckning av bl. a. myndigheter, organisationer, forskare och
enskilda. Det rör sig i många fall om angelägna undersökningar där
grundmaterialet endast kan erhållas genom direkt uppgiftsinhämtande
hos enskilda. Detta aktualiserar emellertid behovet av en översyn av
anonymitetsskyddet för uppgiftslämnarna till dessa undersökningar. Man
måste finna former för att säkerställa att utlovad anonymitet i praktiken
infrias och att de insamlade uppgifterna icke används på annat sätt
än vad som ursprungligen angetts. Det måste därför också finnas möjlighet
att kontrollera hur data av detta slag dokumenteras, lagras och utnyttjas.

Särskilt viktigt är givetvis sekretessproblemet vid politiska opinionsundersökningar.
Det är där av stort värde att kunna genomföra en serie
intervjuer med samma personer för att t. ex. studera den politiska rörligheten.
Institut som gör upprepade sådana undersökningar samlar med
tiden ett omfattande datamaterial som är ytterst känsligt från integritetssynpunkt.
Det är viktigt att så fullständiga garantier som möjligt
skapas för att detta material inte missbrukas, övcrlåtes eller på annat
sätt kommer i orätta händer. Ett aktuellt exempel på undersökningar
av enskildas politiska uppfattning där inga som helst särskilda sekretessregler
finns är Svenska kommunalarbetareförbundets medlemsenkät.

Ett sätt att tillgodose de här angivna önskemålen vore att inrätta en
nämnd som skulle ha till uppgift att kontrollera användningen av från
enskilda erhållna data. En sådan nämnd skulle givetvis ha rätt till full
insyn hos och kontroll av de institutioner som utför intervju- och enkätundersökningar.

Det väsentliga är att sådana förhållanden skapas att de enskilda uppgiftslämnarnas
personliga anonymitet säkerställs. Därigenom skulle allmänhetens
förtroende komma att öka för de undersökande institutioner,
som arbetar på ett seriöst sätt, medan verksamheten skulle försvåras
för mindre samvetsgranna undersökare. Dessa problem är således
förtjänta av en noggrann undersökning.

KU 1972: 16

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1972: 394 hos Kungl.
Maj:t hemställer att frågan om sekretesskydd för enskilda uppgiftslämnare
till intervju- och enkätundersökning görs till föremål
för utredning.

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720044