Konstitutionsutskottets betänkande nr 15 år 1972 KU 1972:15

Nr 15

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om förstärkt
anonymitetsskydd vid anmälan om barnmisshandel.

I detta betänkande behandlas motionen 1972:796 av herr Romanus
(fp) och fru Söder (c).

Hemställan avser: ”att riksdagen uttalar att förslag i fråga om förstärkt
anonymitetsskydd för den som anmäler misstanke om barnmisshandel
bör framläggas snarast”.

Frågans behandling 1971

Under höstsessionen 1971 behandlade riksdagen motionen 1971:553
av fru Söder m. fl. (c), där hemställan avsåg sådan ändring av 14 och
39 §§ sekretesslagen att person som anmäler eller lämnar upplysning om
barnmisshandel till barnavårdsnämnd garanteras att hans identitet aldrig
utlämnas om han inte själv lämnar sitt samtycke därtill. I sitt betänkande
i ärendet (KU 1971:61) redogjorde utskottet i reciten bl. a. för gällande
ordning på området. Vidare återgavs ett JO-uttalande 1970 om sekretessskydd
för anmälare i barnavårdsärende. Därjämte lämnades uppgifter om
avslutat och pågående utredningsarbete i aktuellt hänseende ävensom om
en interpellationsdebatt vårsessionen 1971 angående åtgärder för att
förhindra barnmisshandel. I nu nämnda delar hänvisas till betänkandet.

I sitt yttrande anförde utskottet enhälligt följande:

Under de senaste åren har uppmärksamheten alltmera riktats på det
problem som barnmisshandeln utgör. Enighet råder om att åtgärder
måste övervägas i skilda avseenden i syfte att bereda barnen ökat skydd
mot övergrepp från föräldrar och andra vårdare. Förevarande motion tar
upp ett av problemen i detta sammanhang, nämligen frågan om
sekretesskydd för den som gör anmälan till barnavårdsnämnd om
barnmisshandel eller eljest lämnar upplysningar i sådant ärende.

Gällande bestämmelser i sekretesslagen ger barnavårdsnämnd möjlighet
att vägra part att ta del av handling som visar vem som gjort anmälan
eller eljest lämnat upplysningar i ärende rörande barnavård eller
ungdomsvård. Härför krävs dock att det föreligger grundad anledning att
anta att den anmälde skall missbruka kännedom om anmälaren eller den
som lämnat upplysningar till skada för denne eller annan person. Det
finns således inte någon ovillkorlig rätt för anmälare eller upplysningsgivare
till sekretesskydd. Som JO påpekat i ett år 1970 avgjort ärende har
barnavårdsnämnd inte heller rätt att utan föregående prövning av
sekretessfrågan lämna ut namnet på sådan person. JO framhöll därvid att
denna prövning skall ske oberoende av om vederbörande särskilt påkallat
sekretesskydd eller inte.

Den reglering av sekretessfrågan som föreligger genom de nuvarande
bestämmelserna i sekretesslagen grundar sig på en avvägning mellan två

1 Riksdagen 1972. 4 sami. Nr 15

KU 1972:15

2

intressen. Ett effektivt förverkligande av samhällets barnavård förutsätter
att enskilda utan risk för skada skall kunna lämna upplysningar som
behövs som underlag för beslut om omhändertagande. Å andra sidan är
principen om parts rätt till insyn i allt material som kan ha betydelse i
hans ärende utomordentligt väsentlig ur rättssäkerhetssynpunkt. Olika
meningar kan givetvis råda om den avvägning som i detta fall gjorts
mellan de båda berörda intressena är den bästa.

Hela den svenska sekretesslagstiftningen är för närvarande föremål för
översyn genom den 1969 tillkallade offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.
Denna kommitté har också efter direktivens meddelande
fått särskilt uppdrag att överväga frågan om anmälares anonymitetsskydd.
Den av motionärerna aktualiserade frågan är sålunda redan
föremål för särskilt övervägande inom ramen för den pågående prövningen
av de allmänna principerna på sekretessområdet. Utskottet är inte
berett att tillstyrka att frågan utbryts ur detta sammanhang, som enligt
utskottets mening ger garantier för att den får den allsidiga prövning dess
vikt påkallar. Med hänsyn härtill bör den förevarande motionen inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

I enlighet med utskottets hemställan avslog riksdagen motionen.
Frågesvar 1972

Den 26 januari i år besvarade chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Geijer, en fråga (nr 19) av herr Romanus (fp) till statsrådet
Odhnoff om hon ansåg det tillfredsställande att frågan om förstärkt
anonymitetsskydd för den som anmäler misstanke om barnmisshandel
inte väntas bli löst förrän tidigast 1975. I svaret erinrade statsrådet Geijer
om de gällande sekretessbestämmelserna och om det pågående arbetet
inom offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén. Vidare anförde
statsrådet Geijer följande:

1 kommitténs uppdrag ligger att ta upp anmälares anonymitetsskydd
till behandling. På kommittén ligger alltså att överväga om ändring
behövs i de nuvarande bestämmelserna om bl. a. skydd för anmälare till
barnavårdsnämnd och om den intresseavvägning som de nuvarande
reglerna ger uttryck för är riktig.

Riksdagen har så sent som den 17 november 1971 haft frågan om
skyddet för anmälare till barnavårdsnämnd uppe till behandling. Riksdagen
ansåg då att frågan inte bör brytas ut ur det pågående
utredningsarbetet. Det finns inte någon anledning att nu frångå denna
bedömning. När offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén kommer
att vara klar med arbetet i den del som rör bl. a. den aktuella frågan
kan inte anges nu.

Motionen

I motionen erinras om att det vid kammarbehandlingen höstsessionen
1971 av utskottets betänkande KU 1971:61 av samtliga talare framhölls
att det var angeläget med en skyndsam lösning av frågan om förstärkt
anonymitetsskydd för den som anmäler misstanke om barnmisshandel.
Det sägs vidare att uppgifter av ordföranden och sekreteraren i
offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén ger vid handen att

KU 1972:15

3

utredningen inte torde komma att lämna något förslag i frågan förrän
tidigast 1975. Motionärerna anser att arbetet på ett förstärkt anonymitetsskydd
måste påskyndas antingen genom en utbrytning av frågan från
kommittén eller genom att utredningens sekretariat förstärks, så att
frågan kan behandlas parallellt med det övriga arbetet inom utredningen.

Utskottet

Under höstsessionen förra året behandlade riksdagen en motion om
förstärkt sekretesskydd vid anmälan om barnmisshandel. I sitt betänkande
i ärendet konstaterade utskottet att hela den svenska sekretesslagstiftningen
var föremål för översyn av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén.
1 kommitténs uppdrag låg också att överväga frågan om
anmälares sekretesskydd. Utskottet var inte berett att tillstyrka att den
av motionärerna aktualiserade frågan skulle utbrytas ur detta sammanhang,
som enligt utskottets mening gav garantier för att den fick den
allsidiga prövning dess vikt påkallade. Med hänsyn härtill ansåg utskottet
att den då behandlade motionen inte borde föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Riksdagen följde utskottet och avslog motionen.

I förevarande motion begärs ett uttalande från riksdagens sida att
frågan om förstärkt anonymitetsskydd vid anmälan om barnmisshandel
bör behandlas skyndsamt. Utskottet anser i likhet med motionärerna att
det är angeläget att frågan om anmälares sekretesskydd upptas till
övervägande så skyndsamt som omständigheterna medger. I den mån så
erfordras och kan ske bör enligt utskottets mening till undvikande av
onödig tidsutdräkt vidtas särskilda åtgärder för frågans beredande.
Utskottet anser sig kunna förutsätta att detta kommer att iakttagas utan
att något initiativ från riksdagens sida skall behöva tagas.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet

att riksdagen förklarar motionen 1972:796 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 21 mars 1972
På konstitutionsutskottets vägnar
GUNNAR LARSSON

Närvarande: herrar Larsson i Luttra (c), Adamsson (s), Henningsson (s),
Hernelius (m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan
(s), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), Andersson, Sten, i Stockholm
(s), Bergqvist (s), Karlsson i Malung (s), Norrby i Åkersberga (fp), Schött
(m) och Molin (fp).

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1221 S