Kulturutskottets betänkande nr 16 år 1972

KrU 1972:16

Nr 16

Kulturutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 23 angående skyldighet att anmäla yrkesmässig överlåtelse
och uthyrning av TV-mottagare jämte motioner.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1972: 23 under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 17 mars
1972 föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen angivet förslag till
lag om ändring i radiolagen (1966: 755).

Lagförslaget återfinns i propositionen på s. 2—3. Det innebär att
den som i detaljhandelsledet yrkesmässigt överlåter eller hyr ut TVmottagare
åläggs att till den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
lämna uppgift om dem till vilka överlåtelse eller uthyrning skett. Förvärvaren
eller den som företräder honom föreslås bli skyldig att lämna
de uppgifter som behövs för fullgörande av anmälningsskyldigheten.
Därjämte föreslås vissa straffbestämmelser.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande i anslutning
till propositionen väckta motioner nämligen
dels motionen 1972: 1633 av herr Annerås m. fl. (fp) vari hemställts
att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1972: 23,
dels motionen 1972: 1635 av herr Brundin m. fl. (m) vari hemställts
att riksdagen avslår propositionen 1972: 23 och att riksdagen uttalar
att de i motionen framförda förslagen närmare prövas,
dels motionen 1972: 1636 av herr Clarkson (m) vari hemställts att
riksdagen uttalar att möjligheten att lösa radio- och TV-licens på postverkets
kontor återinföres,
dels motionen 1972: 1637 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställts
att riksdagen beslutar att den föreslagna lagändringen tidsbegränsas till
två år, att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att
televerkets arbete med utveckling av elektronisk detektor för kontroll av
TV-innehav avbryts och att riksdagen med instämmande ger Kungl.
Maj:t till känna vad som i motionen anförs om administrativt enkla
rapportrutiner.

1 Riksdagen 1972. 13 sami. Nr 16

Kartong: S. 8, rad 18 Står: propositionon Rättat till: propositionen

KrU 1972:16

Utskottet har även behandlat följande under allmänna motionstiden
väckta motioner nämligen

dels motionen 1972: 232 av herr Björk i Göteborg m. fl. (s) vari hemställts
att riksdagen måtte uttala sig för anmälningsplikt för radiohandlare
vid försäljning av färg-TV-apparater,

dels motionen 1972: 236 av herrar Levin (fp) och Petersson i Röstånga
(fp) vari hemställts att riksdagen som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna det i motionen framförda förslaget.

I motionen 1972: 232 påpekas att frågan om olika åtgärder för att
stärka kontrollen av färg-TV-innehav tydligen under en längre tid varit
under övervägande men att handläggningen synes präglad av anmärkningsvärd
tröghet. Motionärerna anser att det ur rättvisesynpunkt
inte kan accepteras att de som har ekonomiska möjligheter att anskaffa
färg-TV-mottagare skall ha möjlighet att undandra sig tilläggsavgift.

I motionen 1972: 236 föreslås att var och en som säljer eller överlåter
en TV-mottagare skall vara skyldig att på en av televerket tillhandahållen,
enkel och ej portobelagd blankett göra anmälan därom.

Två motioner yrkar avslag på propositionen. Det är visserligen angeläget,
anförs det i motionen 1972: 1633, att åtgärder vidtas för att
minska inkomstbortfallet för rundradioverksamheten. Motionärerna
ifrågasätter dock om man av principiella och praktiska skäl kan ålägga
en branschorganisation en anmälningsskyldighet av detta slag, som kan
framstå som en otillbörlig övervakning av de enskilda individernas
handlande. Motionärerna anser vidare att det föreslagna systemet kan
bli svårt att administrera och dyrt samt att de föreslagna åtgärderna
inte direkt och omedelbart kommer att påverka nuvarande inkomstbortfall.

I motionen 1972: 1635 ifrågasättes om det kan anses principiellt riktigt
att statsmakterna så som föreslås i propositionen ingriper i relationerna
mellan ett affärsdrivande verk och dess kunder. I den mån
anmälningsskyldighet införes måste frågan om ersättning åt TV-handlarna
— exempelvis i form av ett fast belopp per anmälan — först lösas,
anser motionärerna.

De bestrider att det föreslagna anmälningssystemet blir effektivt och
anser att det finns möjligheter att lösa frågan om avgiftsbortfall med
andra metoder. I detta syfte föreslår de att uppvisande av gällande
»TV-licens» bör krävas vid köp av TV-apparat. För att en bestämmelse
av denna innebörd skall få effekt bör, enligt motionärerna, anskaffning
av »TV-licenser» underlättas och förenklas, vilket kan ske genom

KrU 1972:16

att dels TV-handlarna görs till kommissionärer för »radio- och TVlicenser»,
dels att man återinför möjligheten att lösa »licenser» hos
postverket. Det senare förslaget överensstämmer med hemställan i motionen
1972: 1636.

Även i motionen 1972: 1637 uttalas från principiella och praktiska
synpunkter tveksamhet inför lagförslaget. Motionärerna föreslår därför
att lagens giltighet tidsbegränsas till två år, varefter frågan får tas upp
till förnyad prövning. Vidare understryker motionärerna att det extra
arbete som anmälningsskyldigheten medför för TV-handlarna bör göras
så litet betungande som möjligt. De anser att den myndighet till vilken
rapportering skall ske, bör tillhandahålla lätthanterliga blanketter,
att uppgifterna på varje rapportblankett skall begränsas till det oundgängligt
nödvändiga samt att inga blankett- eller portokostnader bör
åvila TV-handlarna. Motionärerna tar även upp frågan om användning
av den av televerket konstruerade elektroniska detektorn och uttalar
att denna utgör ett hot mot individens integritet. Utvecklingsarbetet
på detektorområdet bör därför avbrytas.

I anslutning till den redogörelse som härmed lämnats för innehållet
i motionerna redovisas följande kompletterande upplysningar.

Enligt beslut av 1966 års riksdag (prop. 136, SU 163, rskr 388) avlöstes
fr. o. m. budgetåret 1968/69 ljudradio- och televisionslicenserna av
en allmän mottagaravgift. Denna avgift omfattar en kombinerad televisions-
och ljudradioavgift baserad på innehavet av TV-apparat. För
hushåll med enbart radioapparat utgår en särskild ljudradioavgift och
för hushåll med färg-TV-mottagare en tilläggsavgift. Innehav av mottagare
skall enligt kungörelsen 1967: 447 anmälas till televerket.

Frågan om integritetsskydd behandlas f. n. inom integritetsskyddskommittén
(se riksdagsberättelsen Ju 1967: 62). I direktiven till denna
har vederbörande departementschef erinrat om att den tekniska utvecklingen
under senare år inneburit att en mångfald nya apparater
för ljudöverföring, ljudupptagning och fotografering kommit fram.
Möjligheterna att i hemlighet skaffa sig underrättelser av olika slag
har alltså kraftigt ökat. Departementschefen anför att det i gällande
lagstiftning visserligen finns bestämmelser som kan användas för att
bekämpa åtskilliga former av kränkningar av privatlivet men att rättssystemet
f. n. inte erbjuder ett effektivt skydd mot de ökade risker för
integritetskränkningar som den moderna transistor- och fototekniken
medför. De sakkunniga får därför i uppgift att göra en allsidig översyn
av de olika rättsregler som är aktuella i detta sammanhang. I direktiven
erinras också om att behovet av rättsskydd för privatlivet gäller inte
bara förhållandet mellan medborgarna inbördes. Det är en inte mindre

KrU 1972:16

viktig uppgift för lagstiftaren att värna den enskilde mot opåkallad insyn
i hans privata angelägenheter från samhällsorganens sida. I den
mån undantagsvis sådant som hemlig övervakning måste förekomma i
myndigheternas arbete bör förutsättningarna härför noga regleras i
lag.

Utskottet

Enligt radiolagen får anordning för mottagning av radiosändning
eller trådsändning innehas och användas av var och en, men Konungen
äger efter riksdagens hörande förordna om avgift för innehav av dylik
anordning, dvs. av mottagare. Sådant förordnande har meddelats i en
särskild kungörelse i vilken även föreskrivits att innehav av radio- och
TV-mottagare skall anmälas till televerket, som har hand om avgiftsinkasseringen.
Hushåll med både radio- och TV-mottagare eller enbart
TV-mottagare har att betala allmän mottagaravgift och hushåll med
enbart radiomottagare särskild ljudradioavgift. För hushåll som har färgTV-mottagare
tillkommer utöver den allmänna mottagaravgiften en särskild
avgift. De inflytande avgifterna täcker, med vissa undantag, driftoch
investeringsutgifterna för rundradioverksamheten.

I propositionen konstateras att allmänheten i betydande omfattning
underlåter att anmäla innehav av TV-mottagare med påföljd att rundradioverksamheten
går miste om betydande inkomster. Enligt uppskattningar
av televerket är det fråga om ett inkomstbortfall på 30
å 40 milj. kr. per år. Departementschefen har i propositionen uttalat
att detta inte kan accepteras. Utskottet delar helt denna uppfattning.

Departementschefen har vidare uttalat att man i vad gäller åtgärder
för att minska inkomstbortfallet i första hand bör lita till informationskampanjer.
Därutöver diskuteras i propositionen två slag av kontrollåtgärder,
nämligen dels användning av en elektronisk detektor som
televerket konstruerat, dels införande av en anmälningsskyldighet för
TV-handlare m. fl. enligt ett av televerket och Sveriges Radio framlagt
förslag. Vad först gäller användningen av en detektor framhålles att
frågan om förutsättningarna för att tillåta apparater av detta slag ännu
inte lösts och inte kan lösas i detta sammanhang och departementschefen
har därför räknat med att detektorn f. n. inte kommer att användas.

Utskottet, som vill understryka att det är angeläget att informationsverksamheten
i fråga om skyldigheten att anmäla innehav av mottagare
intensifieras, delar departementschefens uppfattning att särskilda
kontrollåtgärder därutöver är erforderliga. Som framhållits i propositionen
kan emellertid frågan om förutsättningarna för användningen
av detektorer för spårande av TV-apparater inte lösas i detta sammanhang.
Utskottet erinrar om det arbete som f. n. pågår inom inte -

KrU 1972:16

gritetsskyddskommittén. I direktiven för denna kommitté har vederbörande
departementschef anfört att det i gällande lagstiftning visserligen
finns bestämmelser som kan användas för att bekämpa åtskilliga former
av kränkningar av privatlivet men att rättssystemet f. n. inte erbjuder
ett effektivt skydd mot de ökade risker för integritetskränkningar
som den moderna foto- och transistortekniken medför. Kommittén har
därför fått i uppgift att göra en allsidig översyn av de olika rättsregler
som är aktuella i detta sammanhang. Det har i direktiven framhållits
som en viktig uppgift för lagstiftaren att värna den enskilde mot opåkallad
insyn i hans privata angelägenheter från samhällsorganens sida.
Med den erinran utskottet härmed gjort om pågående utredningsarbete
har utskottet velat ansluta sig till departementschefens uppfattning
i fråga om användningen f. n. av detektorer.

Det i motionen 1972: 1637 framförda yrkandet att riksdagen bör ge
till känna för Kungl. Maj:t, att televerkets arbete med utveckling av
en elektronisk detektor för kontroll av TV-innehav bör avbrytas, anser
sig utskottet inte böra tillstyrka med hänsyn bl. a. till svårigheten att
inom det tekniska utvecklingsarbete som bedrives inom verket särskilja
och avbryta de moment som kan vara av betydelse för utvecklingen
av ifrågavarande apparatur.

Den kontrollåtgärd som föreslås i propositionen innebär, som framgått
i det föregående, bl. a. att en bestämmelse införs varigenom den
som i detaljhandelsledet yrkesmässigt överlåter eller hyr ut TV-mottagare
åläggs att till den myndighet som Kungl. Majit bestämmer lämna
uppgift om dem till vilka överlåtelse eller uthyrning skett. Invändningar
mot denna uppgiftsskyldighet har framförts i motionerna 1972:
1633 och 1972: 1635 i vilka båda yrkats att riksdagen avslår propositionen.

Utskottet har i det föregående redan uttalat, att det inkomstbortfall
på grund av underlåtenhet att göra föreskriven anmälan om apparainnehav
som faktiskt föreligger inte kan accepteras. I detta läge anser
sig utskottet böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag om införande av
viss anmälningsskyldighet i fråga om försäljning och uthyrning av TVapparater.
En dylik anmälningsskyldighet innebär givetvis ett betydligt
mindre intrång i den enskildes integritet än vad en användning av en
detektor skulle göra. Vidare kan villkoren för anmälningsskyldigheten
preciseras på ett tillfredsställande sätt. Det nu anförda innebär att utskottet
tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna 1972: 1633
och 1972: 1635, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga. Vid bifall till
propositionen kan motionerna 1972: 232 och 1972: 236 anses tillgodosedda
och behöver alltså inte föranleda någon särskild riksdagens åtgärd.

I motionen 1972: 1637 hemställs att den föreslagna anmälningsskyldigheten
skall tidsbegränsas till att gälla i två år. Motionärerna har

KrU 1972:16

hänvisat bl. a. till erfarenheter från Nederländerna, där en motsvarande
anmälningsskyldighet avskaffades, sedan man nått därhän att praktiskt
taget samtliga hushåll i landet hade registrerat TV-innehav. Uppgifter
som utskottet inhämtat tyder på att man i vårt land inte inom loppet
av två år kommer att ha nått så långt att det redan då kan vara aktuellt
med ett avskaffande av den föreslagna anmälningsplikten på motsvarande
grunder, som förelåg i Nederländerna. Utskottet avstyrker
därför ifrågavarande motionsyrkande men förutsätter att vederbörande
myndigheter noga följer utvecklingen och att Kungl. Maj:t i sinom tid
beaktar det önskemål som ligger bakom motionsyrkandet, nämligen
att anmälningsskyldigheten inte skall gälla under längre tid än som
är motiverat av de skäl som föranlett förslaget om dess införande.

Förslag som syftar till förenklad handläggning av anmälningsskyldigheten
för TV-handlarna förs fram i motionen 1972: 1637. Förslagen
går ut på att den myndighet till vilken rapportering skall ske bör tillhandahålla
lätthanterliga blanketter, att uppgifterna på blanketterna
skall begränsas till de oundgängligen nödvändiga samt att inga blanketteller
portokostnader skall åvila TV-handlarna. Med anledning härav
får utskottet påpeka att departementschefen uttalat att det bör vara
möjligt att utforma anmälningsförfarandet på ett mycket enkelt sätt.
Den närmare utformningen av förfarandet bör telestyrelsen få i uppdrag
att svara för i nära kontakt med företrädare för radiobranschen.
Utskottet som utgår från att blankett- och portokostnader inte kommer
att belasta radiohandlarna förutsätter att de i motionen anförda
synpunkterna övervägs vid utformningen av bestämmelser rörande anmälningsskyldigheten.
Någon särskild hänvändelse från riksdagen till
Kungl. Maj:t i denna fråga synes inte erforderlig.

Förslaget i motionen 1972: 1635 att TV-handlarna skall erhålla viss
fast ersättning för varje anmälan överensstämmer med förslag som radiobranschens
organisationer fört fram. Utskottet vill erinra om att den
ståndpunkt departementschefen intagit i denna fråga, nämligen att ersättning
inte skall utgå till radiohandlarna i detta avseende, överensstämmer
med gängse normer på olika områden av samhällslivet. Utskottet
avstyrker motionen såvitt den nu är i fråga.

I syfte att underlätta och förenkla anskaffandet av »TV-licenser»
föreslås vidare i sistnämnda motion dels att TV-handlarna skall göras till
kommissionärer för »radio- och TV-licenser», dels att möjligheten att
»lösa licenser» hos postverket återinförs. Det senare yrkandet överensstämmer
med ett som framställts i motionen 1972: 1636. Utskottet
får erinra om att skyldigheten att erlägga radio- och TV-licens fr.o. m.
1967 ersatts med skyldighet att dels till televerket anmäla innehav av
mottagare, dels därefter erlägga de avgifter som debiteras. I regel sker
debitering i samband med debitering av telefonavgifter, men mottagaravgift
kan också erläggas på posten. Ca 90 % av de allmänna mottagar -

KrU 1972:16

avgifterna faktureras sålunda tillsammans med telefonavgift. Utskottet
finner inte anledning tillstyrka någon ändring i nuvarande anmälningsoch
debiteringsförfarande och avstyrker ifrågavarande motionsyrkanden.

Vad slutligen gäller förslaget i motionen 1972: 1635 om införande av
krav på uppvisande av gällande »TV-licens» vid inköp eller förhyrning
av TV-mottagare får utskottet framhålla att vad en apparatinnehavare
numera, sedan licensen avskaffats, kan visa upp som närmast motsvarande
denna är kvittot på erlagd allmän mottagaravgift. Detta är
dock inte lämpat som underlag för en kontroll av den art och i det sammanhang
som nu är i fråga. Utskottet avstyrker motionen 1972: 1635
också i denna del.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1.att riksdagen i anledning av motionerna 1972:232 och 1972:
236 samt med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1972: 1633, 1972: 1635 och 1972: 1637, sistnämnda
båda motioner såvitt nu är i fråga, antager det i propositionen
1972: 23 framlagda förslaget till lag om ändring i radiolagen
(1966: 755),

2. att riksdagen avslår motionen 1972: 1637 i vad avser avbrytande
av televerkets arbete med utveckling av en elektronisk
detektor för kontroll av TV-innehav,

3. att riksdagen

a) avslår motionen 1972: 1637 i vad avser administrativt enkla
rapportrutiner,

b) avslår motionerna 1972: 1635 och 1972: 1636, förstnämnda
motion i vad avser återinförande av möjligheten att »lösa licenser»
hos postverket,

c) att riksdagen avslår motionen 1972: 1635 i vad avser närmare
prövning av vissa övriga i denna motion framförda förslag.

Stockholm den 27 april 1972

På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad
(c), Björk i Göteborg (s), Larsson i Vänersborg (s), Källstad (fp),
fru Sundström (s), herrar Nilsson i Agnäs (m), Zachrisson (s), fru
Fraenkel (fp), herrar Leander (s), Green (s), fru Ryding (vpk), fröken
Eliasson (c), herrar Andersson i Örträsk (s), Norrby i Gunnarskog (c)
och Nisser (m).

KrU 1972:16

Reservationer

1. beträffande godkännande av den föreslagna ändringen i radiolagen
av herrar Nilsson i Agnäs (m) och Nisser (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med »Utskottet
har» och på s. 6 slutar med »dess införande» bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening har motionärerna anfört vägande skäl mot
att den föreslagna anmälningsskyldigheten läggs på radio-TV-handlarna.
I princip måste det framstå som en otillbörlig övervakning av de
enskilda individernas handlande att inköp av vissa varor skall anmälas
till offentlig myndighet av vederbörande säljare. Detta har också understrukits
i justitiekanslerns remissyttrande över Sveriges Radios och
telestyrelsens förslag. De åtgärder som man vidtar för att komma till
rätta med inkomstbortfallet på grund av underlåtenhet att anmäla apparatinnehav
bör inte ha den karaktären att de kan komma att upplevas
som ett angivarsystem. Det är vidare att märka att den föreslagna anmälningsskyldigheten
kommer att medföra ett inte obetydligt arbete
för de enskilda företagarna. Utskottet anser att man bort söka andra
och rimligare metoder än som föreslås i propositionen för att lösa det
föreliggande problemet och att riksdagen därför med bifall till motionerna
1972: 1633 och 1972: 1635, den sistnämnda såvitt nu är i fråga,
bör avslå såväl propositionen som motionerna 1972: 232 och 1972: 236
ävensom motionen 1972: 1637 i vad avser en tidsbegränsad lagstiftning.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»l.att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 1633 och 1972:
1635, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, avslår propositionen
1972:23 samt motionerna 1972:232, 1972:236 och
1972: 1637, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga,»

2. beträffande motiveringen till utskottets hemställan under 3 av herrar
Nilsson i Agnäs (m) och Nisser (m) som — vid bifall till reservationen
under 1 — anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6
börjar med »Förslag som» och på s. 7 slutar med »denna del» bort ha
följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående tagit ställning till vissa yrkanden i
motionerna 1972: 1635 och 1972: 1637. Av de kvarstående yrkandena
i dessa motioner syftar några till underlättande av den för TV-handlarna
föreslagna anmälningsskyldigheten och andra, liksom också yrkandet
i motionen 1972: 1636, till att åstadkomma lättnader för allmänheten.
De förra hänför sig till den lagstiftning som utskottet avstyrkt,
de senare till det numera övergivna systemet med licens för innehav
av TV. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet dessa yrkanden. Utskottet
vill emellertid understryka att man bör ta till vara alla möjligheter
att underlätta för den enskilde att fullgöra sin skyldighet att anmäla
apparatinnehav.»

TRYCKERIBOLAGET IVAR HAGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1972