Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Kulturutskottets betänkande nr 16 år 1972        KrU 1972:16

Nr 16

Kulturutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts propo­sition 1972: 23 angående skyldighet att anmäla yrkesmässig över­låtelse och uthyrning av TV-mottagare jämte motioner.

Propositionen

Kungl, Maj:t har i propositionen 1972: 23 under åberopande av ut­drag av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 17 mars 1972 föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen angivet förslag till lag om ändring i radiolagen (1966: 755).

Lagförslaget återfinns i propositionen på s. 2—3. Det innebär att den som i detaljhandelsledet yrkesmässigt överlåter eller hyr ut TV-mottagare åläggs att till den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer lämna uppgift om dem till vilka överlåtelse eller uthyrning skett. För­värvaren eller den som företräder honom föreslås bli skyldig att lämna de uppgifter som behövs för fullgörande av anmälningsskyldigheten. Därjämte föreslås vissa straffbestämmelser.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande i anslutning till propositionen väckta motioner nämligen

dels motionen 1972: 1633 av herr Anneräs m, fl. (fp) vari hemställts att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts proposition 1972: 23,

dels motionen 1972: 1635 av herr Brundin m. fl. (m) vari hemställts att riksdagen avslår propositionen 1972: 23 och att riksdagen uttalar att de i motionen framförda förslagen närmare prövas,

dels motionen 1972: 1636 av herr Clarkson (m) vari hemställts att riksdagen uttalar att möjligheten att lösa radio- och TV-licens på post­verkets kontor återinföres,

dels motionen 1972: 1637 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen beslutar att den föreslagna lagändringen tidsbegränsas till två år, att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att televerkets arbete med utveckling av elektronisk detektor för kontroll av TV-innehav avbryts och att riksdagen med instämmande ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförs om administrativt enkla rapportrutiner.

1    Riksdagen 1972.    13 saml.    Nr 16

Kartone: S. 8. rad 18 Står: orooositionon  Rättat till- nrnnn<;ilinnpn

KrU 1972:16                                                             2

Utskottet har även behandlat följande under allmänna motionstiden väckta motioner nämligen

dels motionen 1972: 232 av herr Björk i Göteborg m. fl. (s) vari hem­ställts att riksdagen måtte uttala sig för anmälningsplikt för radiohand­lare vid försäljning av färg-TV-apparater,

dels motionen 1972: 236 av herrar Levin (fp) och Petersson i Rös­tånga (fp) vari hemställts att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna det i motionen framförda förslaget.

I motionen 1972: 232 påpekas att frågan om olika åtgärder för att stärka kontrollen av färg-TV-innehav tydligen under en längre tid va­rit under övervägande men att handläggningen synes präglad av an­märkningsvärd tröghet. Motionärerna anser att det ur rättvisesynpunkt inte kan accepteras att de som har ekonomiska möjligheter att an­skaffa färg-TV-mottagare skall ha möjlighet att undandra sig tilläggs­avgift.

I motionen 1972: 236 föreslås att var och en som säljer eller över­låter en TV-mottagare skall vara skyldig att på en av televerket till­handahållen, enkel och ej portobelagd blankett göra anmälan därom.

Två motioner yrkar avslag på propositionen. Det är visserligen an­geläget, anförs det i motionen 1972: 1633, att åtgärder vidtas för att minska inkomstbortfallet för rundradioverksamheten. Motionärerna ifrågasätter dock om man av principiella och praktiska skäl kan ålägga en branschorganisation en anmälningsskyldighet av detta slag, som kan framstå som en otillbörhg övervakning av de enskilda individernas handlande. Motionärerna anser vidare att det föreslagna systemet kan bli svårt att administrera och dyrt samt att de föreslagna åtgärderna inte direkt och omedelbart kommer att påverka nuvarande inkomst­bortfall.

I motionen 1972: 1635 ifrågasattes om det kan anses principiellt rik­tigt att statsmakterna så som föreslås i propositionen ingriper i rela­tionerna mellan ett affärsdrivande verk och dess kunder. I den mån anmälningsskyldighet införes måste frågan om ersättning åt TV-hand-larna — exempelvis i form av ett fast belopp per anmälan — först lösas, anser motionärerna.

De bestrider att det föreslagna anmälningssystemet blir effektivt och anser att det finns möjhgheter att lösa frågan om avgiftsbortfall med andra metoder. I detta syfte föreslår de att uppvisande av gällande »TV-hcens» bör krävas vid köp av TV-apparat. För att en bestämmel­se av denna innebörd skall få effekt bör, enligt motionärerna, anskaff­ning av »TV-licenser» underlättas och förenklas, vilket kan ske genom

 

KrU 1972:16                                                             3

att dels TV-handlarna görs till kommissionärer för »radio- och TV-licenser», dels att man återinför möjligheten att lösa »licenser» hos postverket. Det senare förslaget överensstämmer med hemställan i mo­tionen 1972: 1636.

Även i motionen 1972: 1637 uttalas från principiella och praktiska synpunkter tveksamhet inför lagförslaget. Motionärerna föreslår därför att lagens giltighet tidsbegränsas till två år, varefter frågan får tas upp till förnyad prövning. Vidare understryker motionärerna att det extra arbete som anmälningsskyldigheten medför för TV-handlarna bör gö­ras så htet betungande som möjligt. De anser att den myndighet till vil­ken rapportering skall ske, bör tillhandahålla lätthanterliga blanketter, att uppgifterna på varje rapportblankett skall begränsas till det ound­gängligt nödvändiga samt att inga blankett- eller portokostnader bör åvila TV-handlarna. Motionärerna tar även upp frågan om använd­ning av den av televerket konstruerade elektroniska detektorn och ut­talar att denna utgör ett hot mot individens integritet. Utvecklings­arbetet på detektorområdet bör därför avbrytas.

I anslutning till den redogörelse som härmed lämnats för innehållet i motionerna redovisas följande kompletterande upplys­ningar.

Enligt beslut av 1966 års riksdag (prop. 136, SU 163, rskr 388) av­löstes fr. o. m. budgetåret 1968/69 ljudradio- och televisionslicenserna av en allmän mottagaravgift. Denna avgift omfattar en kombinerad tele­visions- och ljudradioavgift baserad på innehavet av TV-apparat. För hushåll med enbart radioapparat utgår en särskild ljudradioavgift och för hushåll med färg-TV-mottagare en tilläggsavgift. Innehav av mot­tagare skall enligt kungörelsen 1967: 447 anmälas till televerket.

Frågan om integritetsskydd behandlas f. n. inom integritetsskydds­kommittén (se riksdagsberättelsen Ju 1967: 62). I direktiven till denna har vederbörande departementschef erinrat om att den tekniska ut­vecklingen under senare är inneburit att en mångfald nya apparater för ljudöverföring, ljudupptagning och fotografering kommit fram. Möjhgheterna att i hemlighet skaffa sig underrättelser av olika slag har alltså kraftigt ökat. Departementschefen anför att det i gällande lagstiftning visserligen finns bestämmelser som kan användas för att bekämpa åtskilliga former av kränkningar av privatlivet men att rätts­systemet f. n. inte erbjuder ett effektivt skydd mot de ökade risker för integritetskränkningar som den moderna transistor- och fototekniken medför. De sakkunniga får därför i uppgift att göra en allsidig översyn av de olika rättsregler som är aktuella i detta sammanhang. I direktiven erinras också om att behovet av rättsskydd för privatlivet gäller inte bara förhållandet mellan medborgarna inbördes. Det är en inte mindre

 

KrU 1972:16                                                             4

viktig uppgift för lagstiftaren att värna den enskilde mot opåkallad in­syn i hans privata angelägenheter från samhällsorganens sida. I den mån undantagsvis sådant som hemlig övervakning måste förekomma i myndigheternas arbete bör förutsättningarna härför noga regleras i lag.

Utskottet

Enligt radiolagen får anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning innehas och användas av var och en, men Konungen äger efter riksdagens hörande förordna om avgift för innehav av dylik anordning, dvs. av mottagare. Sådant förordnande har meddelats i en särskild kungörelse i vilken även föreskrivits att innehav av radio- och TV-mottagare skall anmälas till televerket, som har hand om avgifts­inkasseringen. Hushåll med både radio- och TV-mottagare eller enbart TV-mottagare har att betala allmän mottagaravgift och hushåll med enbart radiomottagare särskild ljudradioavgift. För hushåll som har färg-TV-mottagare tillkommer utöver den allmänna mottagaravgiften en sär­skild avgift. De inflytande avgifterna täcker, med vissa undantag, drift-och investeringsutgifterna för rundradioverksamheten.

I propositionen konstateras att allmänheten i betydande omfattning underlåter att anmäla innehav av TV-mottagare med påföljd att rund­radioverksamheten går miste om betydande inkomster. Enligt upp­skattningar av televerket är det fråga om ett inkomstbortfall på 30 ä 40 milj. kr. per år. Departementschefen har i propositionen uttalat att detta inte kan accepteras. Utskottet delar helt denna uppfattning.

Departementschefen har vidare uttalat att man i vad gäller åtgärder för att minska inkomstbortfallet i första hand bör lita till informations­kampanjer. Därutöver diskuteras i propositionen två slag av kontroll­åtgärder, nämligen dels användning av en elektronisk detektor som televerket konstruerat, dels införande av en anmälningsskyldighet för TV-handlare m. fl. enligt ett av televerket och Sveriges Radio framlagt förslag. Vad först gäller användningen av en detektor framhålles att frågan om förutsättningarna för att tillåta apparater av detta slag ännu inte lösts och inte kan lösas i detta sammanhang och departements­chefen har därför räknat med att detektorn f. n. inte kommer att an­vändas.

Utskottet, som vill understryka att det är angeläget att informations­verksamheten i fråga om skyldigheten att anmäla innehav av mot­tagare intensifieras, delar departementschefens uppfattning att särskil­da kontrollåtgärder därutöver är erforderliga. Som framhållits i pro­positionen kan emellertid frågan om förutsättningarna för användning­en av detektorer för spårande av TV-apparater inte lösas i detta sam­manhang. Utskottet erinrar om det arbete som f. n. pågår inom inte-

 

KrU 1972:16                                                             5

gritetsskyddskommittén. I direktiven för denna kommitté har vederbö­rande departementschef anfört att det i gällande lagstiftning visserligen finns bestämmelser som kan användas för att bekämpa åtskilliga for­mer av kränkningar av privatlivet men att rättssystemet f. n. inte er­bjuder ett effektivt skydd mot de ökade risker för integritetskränkningar som den moderna foto- och transistortekniken medför. Kommittén har därför fått i uppgift att göra en allsidig översyn av de olika rättsregler som är aktuella i detta sammanhang. Det har i direktiven framhållits som en viktig uppgift för lagstiftaren att värna den enskilde mot opå­kallad insyn i hans privata angelägenheter från samhällsorganens sida. Med den erinran utskottet härmed gjort om pågående utredningsar­bete har utskottet velat ansluta sig till departementschefens uppfatt­ning i fråga om användningen f. n. av detektorer.

Det i motionen 1972: 1637 framförda yrkandet att riksdagen bör ge till känna för Kungl. Maj:t, att televerkets arbete med utveckling av en elektronisk detektor för kontroll av TV-innehav bör avbrytas, anser sig utskottet inte böra tillstyrka med hänsyn bl. a. till svårigheten att inom det tekniska utvecklingsarbete som bedrives inom verket särskilja och avbryta de moment som kan vara av betydelse för utvecklingen av ifrågavarande apparatur.

Den kontrollåtgärd som föreslås i propositionen innebär, som fram­gått i det föregående, bl. a. att en bestämmelse införs varigenom den som i detaljhandelsledet yrkesmässigt överlåter eller hyr ut TV-mot­tagare åläggs att till den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer läm­na uppgift om dem till vilka överlåtelse eller uthyrning skett. Invänd­ningar mot denna uppgiftsskyldighet har framförts i motionerna 1972: 1633 och 1972: 1635 i vilka båda yrkats att riksdagen avslår proposi­tionen.

Utskottet har i det föregående redan uttalat, att det inkomstbortfall på grund av underlåtenhet att göra föreskriven anmälan om appara-innehav som faktiskt föreligger inte kan accepteras. I detta läge anser sig utskottet böra ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag om införande av viss anmälningsskyldighet i fråga om försäljning och uthyrning av TV-apparater. En dylik anmälningsskyldighet innebär givetvis ett betydligt mindre intrång i den enskildes integritet än vad en användning av en detektor skulle göra. Vidare kan villkoren för anmälningsskyldigheten preciseras på ett tillfredsställande sätt. Det nu anförda innebär att ut­skottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionerna 1972: 1633 och 1972: 1635, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga. Vid bifall till propositionen kan motionerna 1972: 232 och 1972: 236 anses tillgodo­sedda och behöver alltså inte föranleda någon särskild riksdagens åt­gärd.

I motionen 1972: 1637 hemställs att den föreslagna anmälningsskyl­digheten skall tidsbegränsas till att gälla i två år. Motionärerna har

 

KrU 1972:16                                                             6

hänvisat bl. a. till erfarenheter från Nederländerna, där en motsvarande anmälningsskyldighet avskaffades, sedan man nått därhän att praktiskt taget samtliga hushåll i landet hade registrerat TV-innehav. Uppgifter som utskottet inhämtat tyder på att man i vårt land inte inom loppet av två år kommer att ha nått så långt att det redan då kan vara aktu­ellt med ett avskaffande av den föreslagna anmälningsplikten på mot­svarande grunder, som förelåg i Nederländerna. Utskottet avstyrker därför ifrågavarande motionsyrkande men förutsätter att vederbörande myndigheter noga följer utvecklingen och att Kungl. Maj:t i sinom tid beaktar det önskemål som ligger bakom motionsyrkandet, nämligen att anmälningsskyldigheten inte skall gälla under längre tid än som är motiverat av de skäl som föranlett förslaget om dess införande.

Förslag som syftar till förenklad handläggning av anmälningsskyl­digheten för TV-handlarna förs fram i motionen 1972: 1637. Förslagen går ut på att den myndighet till vilken rapportering skall ske bör till­handahålla lätthanterliga blanketter, att uppgifterna på blanketterna skall begränsas till de oundgängligen nödvändiga samt att inga blankett-eller portokostnader skall åvila TV-handlarna. Med anledning härav får utskottet påpeka att departementschefen uttalat att det bör vara möjligt att utforma anmälningsförfarandet på ett mycket enkelt sätt. Den närmare utformningen av förfarandet bör telestyrelsen få i upp­drag att svara för i nära kontakt med företrädare för radiobranschen. Utskottet som utgår från att blankett- och portokostnader inte kom­mer att belasta radiohandlarna förutsätter att de i motionen anförda synpunkterna övervägs vid utformningen av bestämmelser rörande an­mälningsskyldigheten. Någon särskild hänvändelse från riksdagen till Kungl. Maj:t i denna fråga synes inte erforderlig.

Förslaget i motionen 1972: 1635 att TV-handlarna skall erhålla viss fast ersättning för varje anmälan överensstämmer med förslag som ra­diobranschens organisationer fört fram. Utskottet vill erinra om att den ståndpunkt departementschefen intagit i denna fråga, nämligen att er­sättning inte skall utgå till radiohandlarna i detta avseende, överens­stämmer med gängse normer på olika områden av samhällslivet. Ut­skottet avstyrker motionen såvitt den nu är i fråga.

I syfte att underlätta och förenkla anskaffandet av »TV-licenser» föreslås vidare i sistnämnda motion dels att TV-handlarna skall göras till kommissionärer för »radio- och TV-licenser», dels att möjligheten att »lösa licenser» hos postverket återinförs. Det senare yrkandet över­ensstämmer med ett som framställts i motionen 1972: 1636. Utskottet får erinra om att skyldigheten att erlägga radio- och TV-licens fr.o. m. 1967 ersatts med skyldighet att dels till televerket anmäla innehav av mottagare, dels därefter erlägga de avgifter som debiteras. I regel sker debitering i samband med debitering av telefonavgifter, men mottagar­avgift kan också erläggas på posten. Ca 90 % av de allmänna mottagar-

 

KrU 1972:16                                                             7

avgifterna faktureras sålunda tillsammans med telefonavgift. Utskottet finner inte anledning tillstyrka någon ändring i nuvarande anmälnings-och debiteringsförfarande och avstyrker ifrågavarande motionsyrkan­den.

Vad slutligen gäller förslaget i motionen 1972: 1635 om införande av krav på uppvisande av gällande »TV-licens» vid inköp eller förhyrning av TV-mottagare får utskottet framhålla att vad en apparatinnehavare numera, sedan licensen avskaffats, kan visa upp som närmast mot­svarande denna är kvittot på erlagd allmän mottagaravgift. Detta är dock inte lämpat som underlag för en kontroll av den art och i det sam­manhang som nu är i fråga. Utskottet avstyrker motionen 1972: 1635 också i denna del.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1.  att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 232 och 1972: 236 samt med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1972: 1633, 1972: 1635 och 1972: 1637, sistnämn­da båda motioner såvitt nu är i fråga, antager det i proposi­tionen 1972: 23 framlagda förslaget till lag om ändring i radio­lagen (1966: 755),

2.  att riksdagen avslår motionen 1972: 1637 i vad avser avbry­tande av televerkets arbete med utveckling av en elektronisk detektor för kontroll av TV-innehav,

3.  att riksdagen

 

a)   avslår motionen 1972: 1637 i vad avser administrativt enkla rapportrutiner,

b)   avslår motionerna 1972: 1635 och 1972: 1636, förstnämnda motion i vad avser återinförande av möjligheten att »lösa li­censer» hos postverket,

c)   att riksdagen avslår motionen 1972: 1635 i vad avser när­mare prövning av vissa övriga i denna motion framförda för­slag.

Stockholm den 27 april 1972

På kulturutskottets vägnar LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Her­restad (c), Björk i Göteborg (s), Larsson i Vänersborg (s), Källstad (fp), fru Sundström (s), herrar Nilsson i Agnas (m), Zachrisson (s), fru Frasnkel (fp), herrar Leander (s), Green (s), fru Ryding (vpk), fröken Eliasson (c), herrar Andersson i Örträsk (s), Norrby i Gunnarskog (c) och Nisser (m).

 

KrU 1972:16

Reservationer

1. beträffande godkännande av den föreslagna ändringen i radio­
lagen av herrar Nilsson i Agnas (m) och Nisser (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med »Utskottet har» och på s. 6 slutar med »dess införande» bort ha följande lydelse:

»Enligt utskottets mening har motionärerna anfört vägande skäl mot att den föreslagna anmälningsskyldigheten läggs på radio-TV-handlar-na. I princip måste det framstå som en otillbörlig övervakning av de enskilda individernas handlande att inköp av vissa varor skall anmälas till offentlig myndighet av vederbörande säljare. Detta har också un­derstrukits i justitiekanslerns remissyttrande över Sveriges Radios och telestyrelsens förslag. De åtgärder som man vidtar för att komma till ratta med inkomstbortfallet på grund av underlåtenhet att anmäla ap­paratinnehav bör inte ha den karaktären att de kan komma att upplevas som ett angivarsystem. Det är vidare att märka att den föreslagna an­mälningsskyldigheten kommer att medföra ett inte obetydligt arbete för de enskilda företagarna. Utskottet anser att man bort söka andra och rimligare metoder än som föreslås i propositionen för att lösa det föreliggande problemet och att riksdagen därför med bifall till mo­tionerna 1972: 1633 och 1972: 1635, den sistnämnda såvitt nu är i fråga, bör avslå såväl propositionen som motionerna 1972: 232 och 1972: 236 ävensom motionen 1972: 1637 i vad avser en tidsbegränsad lagstiftning.»

dels utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

»l.att riksdagen med bifall till motionerna 1972: 1633 och 1972: 1635, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga, avslår proposi­tionen 1972: 23 samt motionerna 1972: 232, 1972:236 och 1972: 1637, sistnämnda motion såvitt nu är i fråga,»

2. beträffande motiveringen till utskottets hemställan imder 3 av her­
rar Nilsson i Agnas (m) och Nisser (m) som — vid bifall till reservatio­
nen under 1 — anser att den del av utskottets yttrande som på s. 6
börjar med »Förslag som» och på s. 7 slutar med »denna del» bort ha
följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående tagit ställning till vissa yrkanden i motionerna 1972: 1635 och 1972: 1637. Av de kvarstående yrkandena i dessa motioner syftar några till underlättande av den för TV-hand­larna föreslagna anmälningsskyldigheten och andra, liksom också yr­kandet i motionen 1972: 1636, till att åstadkomma lättnader för all­mänheten. De förra hänför sig till den lagstiftning som utskottet av­styrkt, de senare till det numera övergivna systemet med licens för inne­hav av TV. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet dessa yrkanden. Ut­skottet vill emellertid understryka att man bör ta till vara alla möjhg­heter att underlätta för den enskilde att fullgöra sin skyldighet att an­mäla apparatinnehav.»

TRYCKERIBOLAGET    IVAR    H/EGGSTRÖM    AB,    STOCKHOLM    1972