Justitieutskottets betänkande nr 8 år 1972 JuU 1972: 8

Nr 8

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1972: 1 gjorda framställning om anslag för budgetåret 1972/73
till domstolsväsendets organisationsnämnd, m. m. jämte motioner.

ANDRA HUVUDTITELN

Domstolsväsendets organisationsnämnd

Kungl. Majit har i propositionen 1972: 1, bilaga 4, under punkten
D 10 (s. 58—65) föreslagit riksdagen att

1) besluta att en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet
inrättas i Jönköping fr. o. m. den 1 juli 1973,

2) till Domstolsväsendets organisationsnämnd för budgetåret 1972/73
anvisa ett förslagsanslag av 4 984 000 kr.

Motioner

I motionen 1972: 898 av herrar Boo (c) och Fiskesjö (c) hemställes
att riksdagen avslår Kungl. Maj:ts framställning i statsverkspropositionen
om principbeslut rörande inrättande av en central förvaltningsmyndighet
för domstolsväsendet.

I motionen 1972: 912 av herr Mellqvist m. fl. (s, c, fp, m) hemställes
att riksdagen vid sin behandling av frågan om lokaliseringsorten för ett
framtida domstolsverk beslutar att detta verk förläggs till Falun-Borlänge.

I motionen 1972: 918 av herrar Westberg i Hofors (s) och Haglund
(s) hemställes att riksdagen vid behandlingen av proposition 1972:1
bilaga 4 måtte besluta att den centrala förvaltningsmyndigheten för
domstolsväsendet lokaliseras till Sandviken.

Utskottet

Den organisationsstruktur med centrala ämbetsverk, som är utmärkande
för den svenska statsförvaltningen över lag, kännetecknar också
större delen av rättsväsendet. Kriminalvårdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen
utövar sålunda som centrala förvaltningsmyndigheter högsta inseendet
under Kungl. Majit över verksamheten inom sina områden, och
riksåklagaren har som högste åklagare på motsvarande sätt ansvaret för
och ledningen av åklagarväsendet. För domstolsväsendet saknas emeller 1

Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 8

JuU 1972: 8

tid ett motsvarande centralt organ. De administrativa uppgifter som
eljest brukar ankomma på ett centralt ämbetsverk fullgörs i fråga om
de allmänna underrätterna och arrende- och hyresnämnderna till övervägande
del av de sex hovrätterna, vilka för detta ändamål och för sin
egen kamerala och administrativa verksamhet är utrustade med var sin
särskilda administrativa enhet. De allmänna förvaltningsdomstolarna,
dvs. regeringsrätten och kammarrätterna, utgör efter förra årets genomgripande
reform av förvaltningsrättsområdet envar sin förvaltningsmyndighet,
och detsamma gäller, efter riksdagens nyligen fattade beslut om
nedre justitierevisionens avskaffande, från och med den 1 juli 1972 också
högsta domstolen.

Avsaknaden av ett centralt organ inom domstolsväsendet har föranlett
att administrativa ärenden som rör domstolsområdet kommit att
kräva relativt sett betydligt större insatser från Kungl. Maj:ts och justitiedepartementets
sida än motsvarande frågor rörande övriga grenar av
rättsväsendet.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till det omfattande rationaliseringsarbete,
bl. a. med utnyttjande av modern datateknik, som pågår
inom hela statsförvaltningen och som också berör domstolarnas administration
och organisation föreslås i statsverkspropositionen inrättandet
av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. En ny fristående
sådan myndighet är, uttalar departementschefen, nödvändig för
att åstadkomma en effektiv planering, en samordning av resurserna och
en effektiv uppföljning av verksamheten.

Kungl. Maj:ts förslag innebär att riksdagen skall ta ställning till
principfrågan om inrättandet av ett domstolsverk. Till frågan om den
nya myndighetens ställning, organisation och arbetsuppgifter avser departementschefen
att återkomma i ett senare sammanhang. Han framhåller
dock att domstolsverksutredningens förslag (SOU 1971:41) i
sina huvuddrag bör kunna läggas till grund för en senare proposition.
Verket föreslås bli inrättat fr. o. m. den 1 juli 1973 och förlagt till
Jönköping.

I motionen 1972: 898 yrkas avslag på Kungl. Maj:ts förslag om inrättande
av ett domstolsverk. Skälen är framför allt följande. Propositionens
knappa redovisning ger inte det beslutsunderlag som riksdagen
bör kräva för att i dagens ekonomiska läge och i en tid med en ständigt
svällande statsförvaltning inrätta ett verk som uteslutande skall vara ett
serviceorgan för andra myndigheter, ett ”verk för verken”. Ett ställningstagande
till en så betydelsefull och grannlaga fråga som den föreliggande
bör göras på grundval av ett preciserat förslag som anger verkets
ställning och organisation. Den principiellt viktiga avgränsningen
av det föreslagna verkets uppgifter från domstolarnas är oklar. Inrättandet
av verket kan därför skapa problem beträffande domstolarnas

JuU 1972: 8

oberoende ställning. En decentraliserad administration, knuten till de
särskilda enheterna, är på grund härav att föredra. De opreciserade
uttalandena i propositionen att verket avses få vissa uppgifter på dataområdet
inger vissa farhågor.

I motionerna 1972: 912 och 1972: 918 föreslås andra lokaliseringsorter
än Jönköping. I den förstnämnda yrkas att domstolsverket förläggs
till Falun-Borlänge och i den sistnämnda att verket lokaliseras till
Sandviken.

Utskottet vill till en början något erinra om de reformer av genomgripande
natur som på senare år ägt rum inom domstolsväsendet. Sålunda
har rådhusrätterna förstatligats från den 1 januari 1965, och häradsrätterna
och rådhusrätterna har, från den 1 januari 1971, ersatts av
enhetliga domstolar, tingsrätter. Antalet underrätter har samtidigt skurits
ned avsevärt och därefter ytterligare nedbringats. Staten har också
från städerna och de s. k. tingshusbyggnadsskyldige övertagit skyldigheten
att hålla lokaler för underrätterna. Vidare har statliga arrendeoch
hyresnämnder inrättats. Reformerna har inneburit ökade krav på
administrativa resurser och medverkat till att de administrativa funktionerna
inom domstolsväsendet fått allt större betydelse och omfattning.
Härtill har också i väsentlig mån bidragit det omfattande rationaliseringsarbete
som pågår inom hela statsförvaltningen. Bland de olika
rationaliseringsprojekt som påverkar även domstolarnas administration
och organisation skall här blott nämnas statens ekonomiadministrativa
system (SEA), vari ingår s. k. programbudgetering och omläggning av
den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten, statskontorets
personaladministrativa informationssystem (PAI), som syftar till att
åstadkomma förbättringar i fråga om insamling, lagring, bearbetning och
redovisning av information på det personaladministrativa området med
utnyttjande av datateknik, rättsväsendets informationssystem (RI) för ett
förenklat och förbättrat utbyte av information inom och mellan rättsväsendets
olika myndigheter samt ett nytt inskrivningssystem som bygger
på att bl. a. inskrivningsregisterdata skall samlas i en för hela landet gemensam
databank.

Den beskrivna utvecklingen har i betydande grad rubbat förutsättningarna
för den kamerala och administrativa verksamheten inom domstolsväsendet
och ökat justitiedepartementets redan tidigare oproportionerligt
stora arbete med administrativa problem som rör domstolarna.
Uppbyggnaden av SEA, PAI, RI och övriga ADB-system har accentuerat
nackdelarna med den nuvarande uppdelningen av uppgifterna på
skilda organ. En rationell drift och vidareutveckling av systemen skulle
underlättas om dessa stod under central ledning. Ett centralt organ är
också önskvärt från allmänna planerings- och samordningssynpunkter.
Uppgifterna bör av principiella och praktiska skäl inte ligga på de lf

Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 8

JuU 1972: 8

partemental nivå. Inte heller bör de, som motionärerna menar, decentraliseras
till de särskilda enheterna; att lägga dem på skilda händer
skulle medföra uppenbara olägenheter. Det är också olämpligt och i fråga
om vissa av uppgifterna uteslutet att anförtro dem åt någon redan
befintlig enhet inom domstolsväsendet, t. ex. någon av hovrätterna.
Dessa synpunkter har också varit vägledande vid inrättandet av domstolsväsendets
organisationsnämnd (DON). Nämnden inrättades den 1
juli 1971 (prop. 1971: 1, bil. 4, JuU 1971: 5, rskr 1971: 101) som ett
provisorium i avvaktan på resultatet av behandlingen av domstolsverksutredningens
förslag angående ett domstolsverk. Verksamheten inom
nämnden har redan nu successivt utvidgats, och personalen, som för
budgetåret 1971/72 uppgått till 20 personer, föreslås för nästa budgetår
bli förstärkt med fyra handläggare och nio biträden. Härtill kommer
den personalökning som erfordras för fortsatt arbete med bl. a. rättshjälpsreformen
och för vilken medel beräknats för nästa budgetår
(prop. 1972: 1, bil. 4, s. 59).

Vad sålunda anförts leder utskottet till uppfattningen att det föreligger
ett starkt behov att också inom domstolsväsendet inrätta ett fristående
centralt organ av permanent karaktär för planering och samordning
av den administrativa verksamheten.

De farhågor som i motionen 1972: 898 uttalas för att domstolarnas
självständighet skulle kunna äventyras av ett sådant beslut föranleder utskottet
att, i överensstämmelse med uttalanden i direktiven för domstolsverksutredningen
och i denna utrednings betänkande, mycket bestämt
framhålla att tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet
för domstolsväsendet självfallet inte får innebära något som helst ingrepp
i domstolarnas självständighet och integritet när det gäller den
dömande verksamheten. Att så inte blir fallet är en rättssäkerhetsfråga
av stor vikt som bör ägnas särskild uppmärksamhet i detta sammanhang.
Framför allt bör enligt utskottets mening övervägas den problematik
som sammanhänger med gränsdragningen mellan dömande och administrativ
verksamhet. Utskottet förutsätter att så sker i det fortsatta
arbetet med fastläggandet av verkets ställning, organisation och arbetsuppgifter.
I sammanhanget kan ytterligare framhållas att ett domstolsverk
självfallet blir i vanlig ordning underkastat justitieombudsmännens
och justitiekanslems tillsyn samt att vederbörande statsråd har
att se till att verksamheten hålls inom den ram som Kungl. Majit och
riksdagen gemensamt dragit upp. Man kan också utgå från att domstolarna
själva har förutsättningar att tillse att ifrågavarande gränser
inte överskrids.

I anslutning till motionärernas uttalanden om bristande underlag för
beslutsfattandet kan utskottet instämma i att det i och för sig självfallet
hade varit till fördel om ställningstagandet till frågan om verkets inrättande
kunnat anstå till dess det föreligger ett förslag som också i detalj

JuU 1972: 8

redovisar den nya myndighetens ställning, organisation och arbetsuppgifter.
Departementschefens uttalande att domstolsverksutredningens förslag
i sina huvuddrag bör kunna ligga till grund för en senare proposition
innebär dock enligt utskottets mening att tillräckligt underlag föreligger
för ett principbeslut om inrättandet av ett domstolsverk. Som
departementschefen framhåller är det också av olika skäl angeläget att
ett snabbt ställningstagande tas i principfrågan. Hit hör den ovannämnda
successiva utökningen av verksamheten i domstolsväsendets organisationsnämnd
och hänsynen till den berörda personalen som inte längre
än nödvändigt bör tvingas sväva i ovisshet om innehållet i ett kommande
beslut. Ett starkt skäl för ett avgörande utan dröjsmål utgör också
att frågan om tillkomsten av ett domstolsverk är av väsentlig betydelse
för lösningen av en rad andra frågor av stor angelägenhetsgrad på rättsväsendets
område. Hit hör t. ex. det av utskottet i betänkande 1972: 12
behandlade spörsmålet om administrationen av en reformerad rättshjälp.
I propositionen med förslag härom, 1972: 4, förutsätts att uppgiften
skall handhas av ett blivande domstolsverk.

På anförda skäl avstyrker utskottet motionen 1972: 898 och tillstyrker
att en central förvaltningsmyndighet inrättas för domstolsväsendet.

I frågan om verkets lokalisering uttalar departementschefen bl. a. att
den nya myndigheten bör förläggas till en ort utanför Stockholmsområdet
samt att arbetsekonomiska skäl och kostnadssynpunkter talar för
lokalisering till en ort i de södra eller mellersta delarna av landet, dit
det allt övervägande antalet domstolar och andra myndigheter som kommer
att höra under det nya verket är eller torde komma att bli förlagda.
Vid valet har departementschefen som ovan nämnts stannat för Jönköping.

Utskottet har i anledning av motionerna 1972: 912 och 1972: 918 inhämtat
yttrande i lokaliseringsfrågan från inrikesutskottet. I yttrandet,
vilket som bilaga fogats till detta betänkande, erinras inledningsvis om
riksdagsuttalandet i samband med 1971 års beslut om omlokalisering av
viss statlig verksamhet, att de fyra nordligaste länen borde speciellt beaktas
vid fortsatt utflyttning av statliga verk (InU 1971: 15 s. 77—78,
rskr 1971: 196). Uttalandet syftar enligt inrikesutskottet i första hand
på det utredningsarbete i lokaliseringsfrågor som utförs inom delegationen
för lokalisering av statlig verksamhet men har självfallet relevans
även för nyinrättade statliga verksamheter. När det gäller att bestämma
lokaliseringsort för ett domstolsverk är det enligt inrikesutskottets
mening fördelaktigt om ställningstagandet kan göras i ett större
sammanhang än nu är möjligt. Inrikesutskottet förordar därför att
beslutet i lokaliseringsfrågan uppskjuts och att det definitiva ställningstagandet
görs i samband med prövningen av delegationens förslag, vilket
beräknas föreligga inom loppet av maj månad 1972. I andra hand föreslås
att domstolsverket förläggs till Sundsvall.

JuU 1972: 8

Justitieutskottet vill för sin del understryka att frågan om domstolsverkets
lokalisering i första hand måste bedömas från effektivitetssynpunkt;
regionalpolitiska eller liknande hänsynstaganden får inte äventyra
förutsättningarna för myndighetens rationella och effektiva verksamhet.
Liksom inrikesutskottet anser utskottet dock att det skulle vara fördelaktigt
om frågan om verkets lokalisering kunde bedömas i ett större sammanhang,
där förslag föreligger rörande planerad, fortsatt utlokalisering
av statlig verksamhet. En sådan ordning möjliggörs om ställningstagandet
i lokaliseringsfrågan får anstå tills vidare, i första hand till dess
förslag framlagts av delegationen för utlokalisering av statlig verksamhet.

På grund av det anförda förordar utskottet att ifrågavarande ärende
såvitt gäller frågan om domstolsverkets lokalisering uppskjuts till höstsessionen
med 1972 års riksdag. Uppskovet bör även gälla frågan om
tidpunkten för verkets inrättande. Talmanskonferensen har förklarat sig
intet ha att erinra mot ett uppskov i dessa hänseenden.

Mot Kungl. Maj:ts medelsberäkning såvitt gäller domstolsväsendets
organisationsnämnd har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag på motionen 1972: 898 beslutar att en central förvaltningsmyndighet
skall inrättas för domstolsväsendet;

B. att riksdagen beslutar att till höstsessionen med 1972 års riksdag
uppskjuta behandlingen av dels propositionen 1972: 1, bilaga
4, punkten D 10 Domstolsväsendets organisationsnämnd,
såvitt gäller frågorna om lokalisering av den centrala förvaltningsmyndigheten
för domstolsväsendet och tidpunkten för
dess inrättande, dels motionerna 1972: 912 och 1972: 918;

C. att riksdagen till Domstolsväsendets organisationsnämnd för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 4 984 000 kr.

Stockholm den 27 april 1972

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herr Dockered
(c), fröken Mattson (s), herrar Ernulf (fp), Larfors (s)*, Johansson i
Växjö (c), Jönsson i Malmö (s)*, Nygren (s)*, Polstam (c), fru HjelmWallén
(s), herrar Schött (m), Måbrink (vpk), fru Bergander (s) och
herr Henmark (fp).

Vid behandlingen av punkterna B och C i utskottets hemställan ersattes
herr Måbrink av herr Lövenborg (vpk)* och fru Bergander av herr
Alf Pettersson i Malmö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

JuU 1972: 8

Reservation

Vid punkterna A och B
av fru Kristensson (m), herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i
Växjö (c), Polstam (c), Schött (m) och Henmark (fp) vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 6 med ”dessa hänseenden” bort ersättas
med text av följande innehåll:

För inrättandet av ett domstolsverk åberopar departementschefen
i propositionen att tiden är mogen att genomföra en centraliserad ledning
och samordning av den administrativa verksamheten inom domstolsväsendet
samt att ett centralt organ är nödvändigt för att åstadkomma
en effektiv planering, en samordning av resurserna och en effektiv
uppföljning. I direktiven för domstolsverksutredningen har även understrukits
behovet av en central instans för ett rationellt utnyttjande av
de olika datasystem som påverkar domstolarnas administration samt
angelägenheten av att avlasta justitiedepartementet ärenden som inte
lämpar sig för departemental handläggning och som utan olägenhet
kan delegeras till fristående myndighet.

Utskottet delar uppfattningen att det också inom domstolsväsendet
finns behov av ett centralt organ under Kungl. Maj:t för vissa administrativa
uppgifter. Det synes också önskvärt att justitiedepartementet
avlastas en del mer eller mindre detaljbetonade ärenden rörande domstolarna.
Enligt utskottets mening gäller behovet av ett centralt organ
särskilt — i varje fall under ett uppbyggnadsskede — den verksamhet
som sammanhänger med det ökade utnyttjandet av modern datateknik
inom domstolsväsendet, men även frågor rörande tekniska hjälpmedel
i övrigt, blanketter och handläggningsrutiner, informations-, utbildnings-
och kursverksamhet samt lokal- och byggnadsärenden skulle
sannolikt med viss fördel kunna anförtros ett sådant organ. Det sagda
gäller däremot knappast personaladministrativa uppgifter som personalplanering
och personaldisposition, arbetsfördelning, anställning av tingsnotarier,
fiskalsaspiranter och icke rättsbildad personal och inte heller
det budgetarbete som nu utförs i domstolarna. Dessa uppgifter har i regel
sådant samband med den dömande verksamheten att de bör handhas
av hovrätterna.

Som framhålles i motionen 1972: 898 bör nya centrala förvaltningsmyndigheter
inte tillskapas utan mycket starka skäl. En koncentration av
uppgifterna till ett centralt organ står också i strid med de strävanden
till decentralisering som präglat flertalet av de senaste årtiondenas administrativa
reformer.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening naturligt att
känna tvekan inför Kungl. Maj:ts förslag om inrättandet av ett centralt

JuU 1972:8

ämbetsverk för domstolsväsendet. Denna tvekan förstärks av ovissheten
om den föreslagna myndighetens ställning, organisation och arbetsuppgifter.
Dessa frågor underställs som ovan nämnts inte riksdagen
i detta sammanhang. Departementschefen uttalar i denna del
endast att domstolsverksutredningens förslag i sina huvuddrag bör
kunna läggas till grund för en senare proposition. Härtill bör anmärkas
att utredningens förslag om inrättandet av ett domstolsverk direkt avstyrkts
av bl. a. tre hovrätter. Stor tveksamhet har vidare uttalats av
bl. a. regeringsrätten. Till det anförda bör läggas att propositionen icke
heller redovisar några kostnadsberäkningar beträffande det föreslagna
verket.

Ovissheten om framför allt verkets uppgifter gör det omöjligt för
utskottet att genom en detalj granskning av förslaget göra en närmare
avvägning mellan för- och nackdelar. Utöver vad ovan anförts vill
utskottet emellertid i överensstämmelse med vad som anförs i motionen
1972: 898 framhålla betydelsen av en klar avgränsning gentemot domstolarnas
dömande verksamhet av den administrativa verksamhet som
ett domstolsverk skulle utöva; att värna om domstolarnas självständighet
och integritet är en rättssäkerhetsfråga av yttersta vikt. Visserligen framhålles
såväl i direktiven för domstolsutredningen som i utredningens
betänkande att tillskapandet av en central förvaltningsmyndighet på
domstolsväsendets område inte får innebära något som helst ingrepp i
domstolarnas självständighet och integritet när det gäller den dömande
verksamheten. Avsevärda svårigheter föreligger emellertid att skilja
mellan administrativ och dömande verksamhet. Utredningen har icke
givit någon lösning på problemet och det tas över huvud taget inte upp
i propositionen. Garantier saknas således för att domstolarnas självständighet
i den dömande verksamheten inte skulle komma i fara genom
inrättandet av ett verk med styrande funktioner på det administrativa
området.

I huvudsak här upptagna överväganden gör att utskottet f. n. icke kan
ställa sig bakom ett principbeslut om inrättande av ett domstolsverk. I
avsaknad av preciserade uttalanden om ett sådant verks ställning, uppgifter
och organisation samt om kostnaderna för dess inrättande avstyrker
utskottet således Kungl. Maj ris förslag härom. Erforderlig avlastning
från departementet bör i stället — utöver vad redan skett —
åstadkommas genom överflyttning av olika ärendegrupper till domstolsväsendets
organisationsnämnd (DON). Detta synes kunna ske utan att
nämnden i övrigt ändrar karaktär. Vissa ytterligare arbetsuppgifter
torde också med fördel kunna anförtros hovrätterna.

JuU 1972:8

dels att utskottets hemställan under punkten A bort ha följande
lydelse:

A. att riksdagen med bifall till motionen 1972: 898 beslutar
avslå Kungl. Maj:ts förslag om inrättande av en central förvaltningsmyndighet
för domstolsväsendet;

dels ock — under förutsättning av bifall till vad reservanterna hemställt
under punkten A — att utskottets hemställan under punkten B
bort ha följande lydelse:

B. att riksdagen avslår motionerna 1972: 912 och 1972: 918.

JuU 1972: 8

Bilaga

Inrikesutskottets yttrande nr 1 år 1972

Till justitieutskottet

Yttrande angående lokaliseringen av en central förvaltningsmyndighet
för domstolsväsendet.

Justitieutskottet har hemställt om yttrande av inrikesutskottet över
motionerna 1972: 912 av herr Mellqvist m. fl. (s, c, fp, m) och 1972: 918
av herrar Westberg i Hofors (s) och Haglund (s) i fråga om lokaliseringen
av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet.

I prop. 1972: 1 bil. 4, justitiedepartementet, (s. 60—65) behandlas frågan
om en ny domstolsadministration. Kungl. Maj:t föreslår att riksdagen
beslutar att en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet
inrättas i Jönköping fr. o. m. den 1 juli 1973. Kungl. Maj:ts förslag innebär
att riksdagen skall ta ställning till principfrågan. Den nya myndighetens
ställning, organisation och arbetsuppgifter skall behandlas i ett
senare sammanhang.

Det föreslagna domstolsverket avses bli central förvaltningsmyndighet
för ca 150 lokala myndigheter inom domstolsväsendet samt hyresnämnds-
och rättshjälpsorganisationen. Domstolsverksutredningen har
beräknat personalbehovet till 75 tjänstemän. I propositionen påstås att
erfarenheten visat att personliga kontakter främst mellan domstolarna
och ett centralorgan genom ofta återkommande personliga besök på
domstolarna — inte minst på deras inskrivningsavdelningar — blir ett
oumbärligt inslag i verksamheten. Med hänsyn till att det övervägande
antalet myndigheter som kommer att höra under det nya verket är förlagda
till södra och mellersta delarna av landet talar enligt föredragande
departementschefen arbetsekonomiska skäl och kostnadssynpunkter
för att myndigheten förläggs till en ort i dessa delar av landet. Departementschefen
har vid valet av ort stannat för att föreslå Jönköping.

I motionerna framförs andra lokaliseringsalternativ än Jönköping. I
motionen 1972: 912 yrkas att domstolsverket skall förläggas till Falun/
Borlänge och i motionen 1972: 918 hemställs om lokalisering till Sandviken.

I motionen 1972: 912 anförs bl. a. att de regionalpolitiska skälen talar
för en lokalisering till något av de områden i skogslänen som utpekats
som storstadsalternativ. Motionärerna hävdar att Falun/Borlänge är den
bästa lösningen. Härför talar bl. a. regionens centrala läge i landet och
goda kommunikationer. Till detta kommer att Falun/Borlänge under
senare tid fått vidkännas flera stora företagsnedläggningar och driftinskränkningar,
vilket lett till väsentliga svårigheter att förverkliga uppställda
regionalpolitiska mål.

JuU 1972:8

Även i motionen 1972: 918 framhålls den utpekade lokaliseringsortens
— Sandviken — centrala läge och goda kommunikationer. Gävle/
Sandviken har hänförts till den grupp orter bland vilka storstadsalternativ
skall väljas. Motionärerna understryker att man genom en förläggning
till Sandviken får en mer allsidig befolkningsstruktur och bättre
regional balans i Gästrikland med dess stora exportindustrier.

Utskottet har funnit anledning pröva lokaliseringsfrågan i dess helhet.

Av propositionen framgår inte klart om förevarande lokaliseringsfråga
prövats mot bakgrunden av de regionalpolitiska prioriteringar i ärenden
av detta slag som statsmakterna uttalat sig för. Utskottet vill erinra om
att riksdagen i samband med 1971 års beslut om omlokalisering av viss
statlig verksamhet på utskottets förslag uttalade att de fyra nordligaste
länen borde speciellt beaktas vid fortsatt utflyttning av statliga verk
(InU 1971: 15 s. 77—78, rskr 196). Därutöver anförde inrikesutskottet
att mycket talade för att möjligheterna till omlokalisering av statlig
verksamhet till sydöstra Sverige borde särskilt prövas. I övrigt avslog
utskottet samtliga motioner som syftade till ställningstagande av riksdagen
om framtida utlokalisering till vissa regioner eller orter. Uttalandena
av riksdagen och utskottet syftar i första hand på det utredningsarbete
i omlokaliseringsfrågor som utförs inom delegationen för
lokalisering av statlig verksamhet men har självfallet relevans även för
nyinrättade statliga verksamheter.

Utskottet instämmer i Kungl. Maj:ts förslag så till vida att utskottet
anser att domstolsverket med fördel bör kunna förläggas utanför Stockholmsområdet.
När det gäller att bestämma lokaliseringsort är det enligt
utskottets mening fördelaktigt om det ställningstagandet kan göras i ett
större sammanhang än som nu är möjligt. Utskottet har inhämtat att
delegationen för lokalisering av statlig verksamhet under loppet av maj
i år kommer att föreslå omlokalisering av ytterligare statlig verksamhet.
Det definitiva ställningstagandet vid valet av ort för domstolsverkets
placering bör enligt utskottets mening göras i samband med prövningen
av delegationens förslag.

Utskottet är emellerttid medvetet om att ett uppskovsbeslut kan vara
problematiskt från andra utgångspunkter, främst med hänsyn till den
planerade rättshjälpsreformen. För den händelse lokaliseringsfrågan
anses böra avgöras nu har utskottet på grundval av föreliggande material
gjort en bedömning av vilken ort som bör väljas.

Vid denna bedömning har riksdagsuttalandet till förmån för de fyra
nordligaste länen varit en självklar utgångspunkt. De skäl i fråga om
kontakter med domstolar etc. som åberopats för verkets förläggning
till Syd- eller Mellansverige har inte övertygat utskottet. En verksamhet
av den art domstolsverket avses skola bedriva bör utan större problem
eller alltför höga extra kostnader kunna förläggas till Norrland. I likhet

JuU 1972:8

med delegationen för lokalisering av statlig verksamhet vars förslag inte
redovisas i propositionen men väl i domstolsverksutredningens betänkande
(SOU 1971: 41) förordar utskottet — för den händelse riksdagen anses
böra ta ställning under vårsessionen — att domstolsverket lokaliseras
till Sundsvall, som är avsett att bli ett större centrum för statlig förvaltning.
Utskottet vill erinra om att till Sundsvall skall lokaliseras bl. a. två
myndigheter med omfattande lokala kontakter över hela landet, nämligen
centrala studiehjälpsnämnden och statens personalpensionsverk.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att utskottet — med avstyrkande
av det förslag i lokaliseringsfrågan som läggs fram i propositionen
samt motionerna 1972: 912 och 1972: 918 — föreslår i första hand att
beslut i lokaliseringsfrågan uppskjuts och i andra hand att domstolsverket
förläggs till Sundsvall.

Stockholm den 29 februari 1972

På inrikesutskottets vägnar
KARL ERIK ERIKSSON

Närvarande: herrar Eriksson i Arvika (fp), Fagerlund (s), Nilsson i
Tvärålund (c), Nilsson i östersund (s), Andersson i Billingsfors (s),
Nordgren (m), fru Hörnlund (s), herrar Fridolfsson (s), Rimås (fp), fru
Ludvigsson (s), herrar Oskarson (m), Lorentzon (vpk), Mattsson i Skee
(c) och Gustafsson i Säffle (c).

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720047