Justitieutskottets betänkande nr 6 år 1972

JuU 1972:6

Nr 6

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1972:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1972/73
till kriminalvården jämte motioner.

ANDRA HUVUDTITELN

Kriminalvården

Inledning

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande i oktober 1971 (Ju 1971: 9) har
sakkunniga tillkallats för att utreda behovet av reformer inom kriminalvården
m. m.

I direktiven för de sakkunniga — kriminalvårdsberedningen — erinras
om det reformarbete som sedan lång tid pågått inom kriminalvården,
framför allt i olika kommittéer, såsom fångvårdens byggnadskommitté,
kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården
(KAIK), tillsynsutredningen, narkomanvårdskommittén och kommittén
för kriminologisk behandlingsforskning. De reformer som kan komma
att aktualiseras inom den närmaste tiden har, sägs det vidare, ett starkt
inbördes samband, och det anges som nödvändigt att tillse att insatserna
inom kriminalvården görs med en bestämd målsättning och efter
enhetliga riktlinjer. En prioritering måste också ske mellan de olika åtgärderna
inbördes och i förhållande till de krav som ställs på resursförstärkningar
på andra områden av samhällsbyggandet. Beredningen bör
enligt direktiven göra upp en plan för det fortsatta reformarbetet inom
kriminalvården. Planeringen bör i första hand ge underlag för ställningstaganden
till aktuella reform- och resursbehov, men planeringsarbetet
bör också sättas in i ett mera långsiktigt perspektiv på kriminalvårdens
målsättning och innehåll. I detta syfte bör beredningen gå igenom
framlagda utredningsförslag och bedöma angelägenhetsgraden av aktualiserade
reformer. Beredningen skall i första hand bedöma de mera
näraliggande resursbehoven inom kriminalvården, särskilt vad avser en
avvägning av behovet av insatser inom å ena sidan anstaltsvården och å
andra sidan frivården. Utredningsarbetet bör bedrivas i sådan takt att
resultatet kan redovisas under första halvåret 1972.

1 Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 6

JuU 1972: 6

1. Kriminalvårdsstyrelsen. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts i propositionen
1972: 1, bilaga 4, under punkten F 1 (s. 70 och 71) framlagda
förslag samt hemställer

att riksdagen till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 20 840 000 kr.

2. Fångvårdsanstalterna. Kungl. Maj:t har under punkten F2 (s. 73—
75) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna för budgetåret
1972/73 anvisa ett förslagsanslag av 294 058 000 kr.

Motioner

1 motionen 1972: 177 av herr Wiklund i Stockholm (fp) hemställes
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att Samarbetsorganet för bekämpande
av narkotikamissbruk (eller annat lämpligt organ) får i uppdrag
att ta initiativ, som kan erfordras för anordnande av särskilda
vårdåtgärder avseende narkomaner i kriminalvårdens anstalter.

I motionen 1972: 309 av herrar Henmark (fp) och Nelander (fp)
hemställes att riksdagen beslutar att utöver i statsverkspropositionen
upptagna belopp sammanlagt 250 000 kr. ställes till kriminalvårdsstyrelsens
förfogande för i motionen angivna ändamål (andlig vård inom
kriminalvårdens anstalter).

I motionen 1972: 313 av herrar Ringaby (m) och Oskarson (m) hemställes
att Kungl. Maj:t i anledning av vad som anförts i motionen
omedelbart föranstaltar om överläggningar med fångvårdspersonalen i
syfte att förbättra dess arbetssituation och öka dess medinflytande i
fångvårdsfrågor.

I motionen 1972: 429 av herr Bohman m. fl. (m) hemställes såvitt nu
är i fråga att riksdagen till Fångvårdsanstalterna för budgetåret 1972/
73 anvisar ett förslagsanslag av 295 658 000 kr.

I motionen 1972: 431 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställes såvitt nu
är i fråga att riksdagen till Fångvårdsanstalterna för budgetåret 1972/
73 anvisar ett med 1 900 000 kr. i förhållande till Kungl. Maj-.ts förslag
förhöjt förslagsanslag av 295 958 000 kr.

I motionen 1972: 897 av herr Björck i Nässjö (m) hemställes såvitt
nu är i fråga att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en överflyttning av
huvudmannaskapet för utbildningsverksamheten inom anstalterna till
arbetsmarknadsstyrelsen (yrkande 1).

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt innefattar medel för
tjänster vid nya frigångshem i Sundsvall och Göteborg samt vid en ny
frigångsavdelning vid ungdomsanstalten Roxtuna. För den befintliga
anstaltsorganisationen har medel beräknats för punktvisa förstärkning -

JuU 1972: 6

ar, omfattande tillhopa 24 tjänster, varav 18 som vårdare. Medel har
också beräknats för ytterligare åtta tjänster som förman och nio som
vårdare för att möjliggöra tillämpningen av beslutade, mer generösa
permissionsregler och för att åstadkomma förbättrade besöksförhållanden.
För samma ändamål har härutöver skett en anslagsuppräkning med
1 milj. kr. Ett mindre belopp har vidare beräknats för försöksverksamhet
med s. k. terapeutiskt samhälle. Totalt omspänner de av Kungl.
Maj:t föreslagna förstärkningarna ca 4 milj. kr., innefattande medel för
i runt tal 60 tjänster. Erforderliga medel frigörs genom nedläggning av
fångvårdsanstalten Helsingborg och genom indragning av viss medelsreserv.
Med hänsyn till det antal tjänster som härigenom dras in innebär
Kungl. Maj:ts förslag på anstaltssidan totalt sett en minskning med 64
tjänster.

I motionerna 1972: 429 och 1972: 431 har föreslagits anslagsökningar
med 1,6 resp. 1,9 milj. kr. utöver Kungl. Maj:ts förslag. Enligt den
förstnämnda motionen bör anslås 400 000 kr. för inrättande av 10
assistenttjänster i syfte att möjliggöra ett bättre förberedande av de intagnas
frigivning och 1,2 milj. kr. för inrättande av särskilda narkomanvårdsavdelningar
på fångvårdsanstalterna Hall, Kumla och Hinseberg.
Den i motionen 1972:431 föreslagna anslagsökningen utöver
Kungl. Maj:ts förslag är avsedd för inrättande av en narkomanvårdsavdelning
på fångvårdsanstalten Hall, för försöksverksamhet med social
träning av de på fångvårdsanstalt intagna inför utskrivningen samt
för inrättande av assistenttjänster och för anlitande av psykologisk expertis
i syfte att få en bättre planering av permissioner och utskrivningar.
De i motionerna angivna ändamålen med de föreslagna medelsanvisningarna
anknyter till förslag som framlagts och närmare motiverats
i kriminalvårdsstyrelsens petita.

Anstalternas narkotikaproblem tas också upp i motionen 1972: 177.
Motionären erinrar om det stora antalet narkomaner på kriminalvårdens
anstalter — 1 084 personer eller 23 procent av de intagna enligt
den senaste beräkningen den 1 april 1971 — och anser att regeringens
samarbetsorgan för bekämpande av narkotikamissbruk (SBN) eller annat
lämpligt organ bör få i uppdrag att ta initiativ till särskilda vårdåtgärder.

För förstärkning av den andliga vården inom kriminalvården föreslås
i motionen 1972: 309 att ytterligare 250 000 kr. ställs till kriminalvårdens
förfogande. Beloppet är avsett att möjliggöra en arvodeshöjning
för ledamöterna i fångvårdsanstaltemas nämnder för den andliga
vården (NAV) och att täcka olika utgifter i samband med den kontaktoch
trivselskapande verksamhet för de intagna som framför allt de
kristna trossamfunden bedriver.

Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt liksom under övriga

JuU 1972: 6

punkter beträffande kriminalvården präglas av stark restriktivitet. Återhållsamheten
bör ses mot bakgrund av — förutom det budgetpolitiska
läget i allmänhet — den övergripande utredning på kriminalvårdens
område som pågår inom kriminalvårdsberedningen.

Av beredningens direktiv, som i sammanfattning redovisats i inledningen
till detta betänkande, framgår att en huvuduppgift för beredningen
är att göra upp en plan för det fortsatta reformarbetet inom kriminalvården,
vilken kan gc underlag för ställningstaganden till aktuella reform-
och resursbehov ävensom ligga till grund för en mer långsiktig
bedömning av kriminalvårdens målsättning och innehåll. Som särskilt
angelägen anges uppgiften att avväga behovet av insatser inom å ena sidan
anstaltsvården och å andra sidan frivården.

Även om de förstärkningar som föreslås i motionerna i och för sig
synes välgrundade, finner utskottet övervägande skäl tala för att beredningens
arbete inte bör föregripas genom punktvisa insatser utöver dem
som innefattas i Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet har därvid särskilt beaktat
att det bör vara till fördel att de i motionerna upptagna spörsmålen
prövas och vägs mot andra förslag i beredningens mer vittomfattande
och långsiktiga perspektiv. Hänsyn har också tagits till att resultatet
av beredningens arbete enligt direktiven bör föreligga under innevarande
halvår.

Utskottet avstyrker således motionerna 1972: 429 och 1972: 431 såvitt
gäller förevarande anslag.

Med hänsyn till beredningens utredningsarbete avstyrkes också motionen
1972: 177.

Beträffande förslaget i motionen 1972: 309 om en förstärkning av den
andliga vården bör framhållas att den religiösa verksamheten vid fångvårdsanstalterna
övervägts av KAIK, som funnit (SOU 1971: 74, s. 141)
att nämnderna för den andliga vården (NAV) haft en väsentlig betydelse
för vårdarbetet på anstalterna. KAIK har också förutsatt att nämnderna
i fortsättningen kommer att bedriva samma verksamhet som hittills.
Huruvida verksamheten bör prioriteras i förhållande till andra resurskrävande
behov bör prövas i samband med de fortsatta övervägandena
i anledning av KAIK:s förslag. Den i motionen upptagna, speciella
frågan om en höjning av NAV-ledamöternas arvoden innefattas i den
allmänna omprövning av arvoden för bisysslor som f. n. sker inom finansdepartementet.
Den andliga vården inom fängelserna kommer enligt
vad utskottet erfarit också att behandlas i det betänkande som 1968
års beredning om stat och kyrka kommer att avge innevarande år. På
dessa skäl avstyrker utskottet motionen 1972: 309.

I motionen 1972: 897 föreslås att huvudmannaskapet för utbildningsverksamheten
inom fångvårdsanstalterna överflyttas från kriminalvårdsstyrelsen
till arbetsmarknadsstyrelsen. Därigenom skulle enligt motionären
överslussningen till det mer normala arbetslivet efter frigivningen

JuU 1972: 6

underlättas och också skapas större enhetlighet, eftersom AMS redan i
dag har betydande uppgifter på utbildningssidan inom ramen för frivården.

Utskottet vill erinra om att kriminalvårdsstyrelsen i samband med sin
omorganisation 1969 fick en särskild arbetsvärds- och utbildningsenhet,
varigenom möjligheterna att genom centrala åtgärder verka för en effektiv
praktisk och teoretisk utbildning av de intagna förbättrades. Styrelsens
strävanden på utbildningssidan är inriktade på att undervisning och
utbildning vid fångvårdsanstaltema i största möjliga utsträckning skall
ske under medverkan av det allmänna utbildningsväsendet. Ett vidsträckt
samarbete har därför etablerats med såväl skolöverstyrelsen som
arbetsmarknadsstyrelsen. I verksamheten deltar också de frivilliga bildningsorganisationerna.
Enligt vad utskottet inhämtat har samarbetet
fungerat mycket bra. Mot denna bakgrund bör krävas starka skäl för en
reform av det slag som föreslås i motionen. Sådana skäl har inte anförts
av motionären. Utskottet avstyrker därför motionsförslaget.

Motionen 1972: 313 tar upp fångvårdspersonalens situation. Motionärerna
anser att i debatten om kriminalvården de intagna och vissa extrema
organisationer får stort utrymme för att föra fram sina synpunkter,
medan vårdpersonalen, som arbetar under utomordentligt svåra förhållanden,
sällan får komma till tals. I motionen hemställes att Kungl.
Maj:t omedelbart skall föranstalta om överläggningar med personalen i
syfte att förbättra dess arbetssituation och öka dess medinflytande.

Utskottet är medvetet om de stora svårigheter anstaltspersonalen på
många håll möter i sitt ansvarsfulla och ofta mycket otacksamma arbete.
Svårigheterna har accentuerats genom den förändring i anstaltsklientelet
som bl. a. den vidgade användningen av kriminalvård i frihet har
medfört. Bland de intagna finns numera i ökad utsträckning gravt kriminellt
belastade, fysiskt nedgångna och psykiskt avvikande människor som
är i särskilt behov av omvårdnad och tillsyn. Även inslaget av avancerade
drogmissbrukare är stort och har bidragit till att framför allt vårdoch
tillsynspersonalens uppgifter blivit mer arbetskrävande och svårbemästrade.

Mot denna bakgrund ser utskottet med tillfredsställelse att tillsynsutredningen
(Ju 1967: 69), som har att utreda behovet av tillsynspersonal
vid fångvårdsanstalten^, genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att undersöka
hur kravet på ökad säkerhet och trygghet i tjänsteutövningen
kan komma att påverka personalbehovet på tillsynssidan. Härvid skall
bl. a. prövas lämpligheten av en ytterligare differentiering av klientel eller
omfördelning av personal. Det kan tilläggas att frågor rörande personalens
sammansättning och arbetsförhållanden även omfattas av det
uppdrag som kriminalvårdsberedningen enligt sina direktiv har att överväga.
Med hänsyn härtill finner utskottet att motionen 1972: 313 inte
påkallar några åtgärder från riksdagens sida.

lf Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 6

JuU 1972: 6

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande den andliga vården inom anstalterna,
m. m. avslår motionen 1972: 309 såvitt nu är i fråga,

2. att riksdagen beträffande inrättandet av särskilda narkomanvårdsavdelningar,
m. m. avslår motionerna 1972:429 och
1972: 431, båda såvitt nu är i fråga,

3. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och avslag
på motionerna 1972: 309, 1972: 429 och 1972: 431, alla såvitt
nu är i fråga, till Fångvårdsanstalterna för budgetåret 1972/73
anvisar ett förslagsanslag av 294 058 000 kr.,

4. att riksdagen beträffande uppdrag till Samarbetsorganet för bekämpande
av narkotikamissbruk avslår motionen 1972: 177,

5. att riksdagen beträffande fångvårdspersonalens arbetssituation
m. m. avslår motionen 1972: 313,

6. att riksdagen beträffande huvudmannaskapet för utbildningsverksamheten
inom fångvårdsanstalterna avslår motionen 1972:
897 i denna del.

3. Frivården. Kungl. Maj:t har under punkten F 3 (s. 76 och 77) föreslagit
riksdagen att till Frivården för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 52 576 000 kr.

Motioner

I motionen 1972: 110 av herr Wiklund i Stockholm (fp) hemställes
att riksdagen, i syfte att uppnå en angelägen förstärkning av eftervården
inom kriminalvården, beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa att motionen
överlämnas till kriminalvårdsberedningen för beaktande.

I motionen 1972: 212 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Norrby i
Gunnarskog (c) hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att Arvika
skyddskonsulentdistrikt behålles och att medel anslås så att en
skyddsassistent vid Karlstadsdistriktet i viss utsträckning kan tjänstgöra
i Arvika.

I motionen 1972:311 av fröken Ljungberg m. fl. (m, s, c, fp, vpk)
hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t föreslår en höjning av ersättningen
till övervakarna inom kriminalvården i enlighet med vad som anförts
i motionen.

I motionen 1972: 429 av herr Bohman m. fl. (m) hemställes såvitt nu
är i fråga att riksdagen till Frivården för budgetåret 1972/73 anvisar ett
förslagsanslag av 53 396 000 kr.

I motionen 1972: 431 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställes såvitt nu är
i fråga att riksdagen till Frivården för budgetåret 1972/73 anvisar ett
med 3 100 000 kr. i förhållande till Kungl. Maj ris förslag förhöjt förslagsanslag
av 55 676 000 kr.

JuU 1972: 6

I motionen 1972: 903 av herr Gustavsson i Alvesta (c) hemställes att
riksdagen uppdrar åt kriminalvårdsberedningen att överväga och framlägga
förslag angående rekrytering och utbildning av övervakare.

I motionen 1972: 904 av herr Hedin m. fl. (m, c, fp) hemställes att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag till höstriksdagen
om former för en av staten stödd utökad övervakarverksamhet inom
de religiösa och i övrigt ideella organisationerna.

I motionen 1972: 905 av herr Helén m. fl. (fp) hemställes att riksdagen
till Frivården utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit anvisar 2 000 000
kr., avseende tjänster för 25 skyddsassistenter och 10 biträden.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning under punkten F3 innebär
en fortsättning av den utbyggnad av frivårdens resurser som ägt rum under
det senaste årtiondet. Till fullföljande av den föregående år påbörjade
uppdelningen av skyddskonsulentdistrikt föreslås att vart och ett av
Kalmar och Stockholms södra förorters skyddskonsulentdistrikt delas i
två distrikt. I samband med en omreglering av Arvika, Karlstads, Västerås
och Örebro skyddskonsulentdistrikt föreslås vidare att Västerås och
Örebro distrikt delas i vartdera två skyddskonsulentdistrikt samt att Arvika
distrikt indrages. Som en följd av indelningsändringarna beräknas
medel för ytterligare tre tjänster som skyddskonsulent. I övrigt tillförs
frivården bl. a. medel för ytterligare 14 tjänster som assistent och åtta
som biträde. Den totala personella förstärkningen enligt Kungl. Maj:ts
förslag uppgår till 26 tjänster.

I motionerna 1972: 429, 1972: 431 och 1972: 905 framställes — bl. a.
mot bakgrunden av att frivården tillförs alltmer svårbehandlade fall —
yrkanden om högre anslag än Kungl. Maj:ts förslag innehåller. Den i
motionen 1972: 429 föreslagna uppräkningen av anslaget — med 820 000
kr. — avser att möjliggöra tillsättandet av ytterligare 20 assistenttjänster
inom frivården för bl. a. behandlingen av narkomaner. Av den i motionen
1972: 431 föreslagna uppräkningen — med 3,1 milj. kr. — är 2,6
milj. kr. avsedda för en allmän förstärkning av de personella resurserna
och återstoden för behandlings- och stödåtgärder. Yrkandet i motionen
1972: 905 om ett med 2 milj. kr. förhöjt anslag avser att möjliggöra
inrättandet av tjänster för 25 skyddsassistenter och 10 biträden med hänsyn
till önskemålet om en snabbare utbyggnad av frivården än Kungl.
Maj:ts förslag medger.

Även på frivårdsområdet har en tydligt märkbar klientelförskjutning
ägt rum under senare år. Bland frivårdsfallen ingår sålunda numera i
ökad utsträckning personer som tidigare togs om hand inom anstaltsvården.
Vidare har antalet drogmissbrukare ökat kraftigt — från 572 den
1 augusti 1966 till 2 584 den 1 april 1971 — och bruket av tyngre narkotikapreparat
har den sista tiden blivit allt vanligare. Utvecklingen har

JuU 1972: 6

medfört att antalet arbets- och resurskrävande fall stigit i betydande
grad.

I viss mån har utvecklingen kunnat mötas genom den satsning på frivården
som skett under en följd av år. Kungl. Maj:ts förslag för nästa
budgetår innebär emellertid en mer restriktiv resurstilldelning än tidigare
och en stark prutning av kriminalvårdsstyrelsens äskanden. Återhållsamheten
bör — på samma sätt som i fråga om anslagen till Fångvårdsanstalterna
— ses mot bakgrund av det statsfinansiella läget och kriminalvårdsberedningens
utredningsuppdrag. I avvaktan på beredningens
ställningstaganden finner utskottet inte anledning till annan medelsanvisning
än den som innefattas i propositionen. Utskottet tillstyrker alltså
Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker bifall till de ovan angivna yrkandena
i motionerna 1972: 429, 1972: 431 och 1972: 905.

Olika frågeställningar inom frivården utan direkt samband med anslagets
storlek tas upp i övriga motioner. I motionen 1972: 110 behandlas
sålunda frivårdens organisation och arbetsformer. Mot bakgrunden av
påtalade brister inom skyddskonsulentorganisationen finner motionären
det angeläget med en snabb analys av frivårdens läge och förutsättningar
i syfte att nå en effektivisering inte enbart genom personalförstärkningar
utan t. ex. genom förbättrat samarbete mellan kriminalvården och
bostadsförmedling, arbetsförmedling, alkoholist- och narkomanvård samt
socialhjälpsorgan. Motionären förordar vidare att beredningen tar
initiativ till konferenser för övervakningsnämnderna i syfte att finna vägar
till effektivisering av frivården och att främja en enhetlig praxis i
övervakningsnämndernas verksamhet. Yrkandet innefattar begäran att
motionen för beaktande överlämnas till kriminalvårdsberedningen. I motionen
1972: 903 hemställes att riksdagen uppdrar åt kriminalvårdsberedningen
att överväga och framlägga förslag angående rekrytering och
utbildning av övervakare. Motionären anför som skäl för yrkandet bl. a.
att många övervakare av tidsbrist förhindras att i önskvärd omfattning
ägna sig åt problemen med övervakningsfallen samt att risken för misslyckande
på grund av bristande lämplighet hos övervakaren är förhållandevis
stor. Rekryteringen av övervakare bör därför enligt motionären
ske i en mera organiserad form än för närvarande. Övervakningsverksamhetens
organisation berörs också i motionen 1972: 904, som tar upp
ett till föregående års riksdag motionsvägen framlagt yrkande om skyndsam
utredning och förslag rörande en av staten stödd, utökad övervakarverksamhet
inom religiösa och övriga ideella organisationer.

JuU 1972: 6

övervakningsverksamheten tas upp även i motionen 1972: 311, vari
hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t föreslår en höjning av ersättningen
till övervakarna inom kriminalvården. Motionärerna anser att
ersättningen, som sedan den 1 juli 1968 uppgår till 50 kr. per månad
och övervakningsfall, varav 35 kr. utgör arvode och återstoden kostnadsersättning,
bör bestämmas till 100 kr., varav ena hälften arvode och den
andra gottgörelse för kostnader. Som skäl för den föreslagna höjningen
anför motionärerna att det nuvarande arvodet inte står i rimligt förhållande
till det ansvar och den tidsåtgång ett övervakningsfall kräver samt
att beloppet också visat sig för lågt för att i tillräcklig grad stimulera
nyrekrytering av övervakare. Även kostnadsersättningen anses otillräcklig;
motionärerna uppger att utgifterna för uppdragets fullgörande i regel
överstiger utgående ersättning.

Ersättning till de omkring 12 000 frivilliga övervakarna inom kriminalvården
utgår ur förevarande anslag med belopp som av Kungl. Majit
för budgetåret 1972/73 upptagits till 17 037 000 kr. Arvodet för varje
övervakningsfall utgick före den 1 juli 1968 med 25 kr. i månaden. Beloppet
innefattade också ersättning för kostnader i samband med uppdraget.
Från och med den 1 juli 1968 höjdes ersättningen till 50 kr. per
månad. I samband därmed uttalade departementschefen (prop. 1968: 1,
bil. 4, s. 84) att möjlighet borde finnas att ge övervakare gottgörelse för
större kostnader av engångskaraktär — utöver de 15 kr. i månaden som
ingår i den fasta ersättningen.

Enligt utskottets mening utför de frivilliga övervakarna inom kriminalvården
ett synnerligen ansvarsfullt och krävande arbete, och det är av
stor vikt att det till denna frivårdsverksamhet knyts ett tillräckligt antal
lämpliga personer. Som motionärerna anför torde den nuvarande ersättningsordningen
ha verkat återhållande på rekryteringen. Det kan
också antas att ersättningsfrågan har bidragit till att många lämpliga
övervakare inte åtagit sig nya fall efter att ha fullgjort ett första uppdrag.
Redan dessa förhållanden motiverar en högre ersättning. Med beaktande
jämväl av den förändring i det allmänna löne- och kostnadsläget
som ägt rum sedan ersättningsbeloppet senast fastställdes finner utskottet
att en uppräkning av övervakarnas ersättning bör ske inom den närmaste
tiden. Beloppsbestämningen bör göras i anslutning till bedömningen
av övriga resursbehov inom kriminalvården. Motionen bör därför överlämnas
till kriminalvårdsberedningen för beaktande.

I motionen 1972: 212 upptas i anslutning till den av Kungl. Majit föreslagna
omregleringen av skyddskonsulentdistrikt ett yrkande om bibehållande
av Arvika distrikt. Motionärerna framhåller att en indragning
av detta distrikt skulle innebära en betänklig försvagning av skyddskonsulentorganisationen
för västra Värmland och medföra en stigande kriminalitet.
För att distriktet, som betjänas av en skyddskonsulent och ett
biträde, skulle kunna bestå, föreslås att en skyddsassistent från Karl -

JuU 1972:6

stadsdistriktet avdelas för att biträda i Arvikadistriktet vissa dagar i
veckan och under ledighet för skyddskonsulenten.

Det i propositionen omnämnda förslaget till indelningsändring bygger
på de resultat som organisationsutredningen om kriminalvård i frihet redovisade
år 1970 (stencil Ju 1970: 12). Indragningen av Arvika skyddskonsulentdistrikt
som — enligt vad utskottet inhämtat — numera tillstyrks
också av kriminalvårdsstyrelsen, är bl. a. motiverad av att enmansbetjänade
distrikt inte bör finnas. Utskottet, som ej finner skäl
frångå utredningens och Kungl. Maj:ts bedömning av distriktsindelningsfrågan,
vill framhålla att verkningarna av omregleringen i Värmlands län
innebär ett tillskott i stort för frivården. Möjligheten att i Arvika anordna
filialmottagning såsom sker i många landsortsdistrikt bör övervägas
i samband med indelningsändringen. Under hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motionen 1972: 212.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionerna 1972: 429, 1972: 431 och 1972: 905, de
båda förstnämnda såvitt nu är i fråga, till Frivården för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 52 576 000 kr.,

2. att riksdagen beträffande frivårdens organisation avslår motionen
1972: 110,

3. att riksdagen beträffande rekrytering och utbildning av övervakare
avslår motionen 1972: 903,

4. att riksdagen beträffande de ideella organisationernas övervakarverksamhet
avslår motionen 1972: 904,

5. att riksdagen beträffande bibehållande av Arvika skyddskonsulentdistrikt
avslår motionen 1972: 212,

6. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 311 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om höjning av ersättningen
till övervakarna inom kriminalvården.

4. Maskin- och verktygsutrustning m. m. med flera anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkterna F 4—F 7 (s. 77—79) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar

1. till Maskin- och verktygsutrustning m. m. ett reservationsanslag
av 490 000 kr.,

2. till Engångsanskaffning av inventarier m. m. ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr.,

3. till Anskaffning, montering och transport av baracker m. m.
ett reservationsanslag av 560 000 kr.,

4. till Utbildning av personal m. fl. ett reservationsanslag av
2 125 000 kr.

JuU 1972: 6

5.
föreslagit riksdagen att till Kriminologisk forskning för budgetåret
1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 485 000 kr.

Motioner

I motionen 1972: 430 av herr Bohman m. fl. (m) hemställes såvitt nu
är i fråga att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att den kriminologiska
forskningen utbyggs för att möjliggöra en saklig diskussion kring
olika behandlingsformers effektivitet och avvägningen mellan allmänoch
individualprevention.

I motionen 1972: 897 av herr Björck i Nässjö (m) hemställes såvitt nu
är i fråga att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att ytterligare en
professur i kriminologi inrättas (yrkande 2).

Utskottet

I motiveringen till motionen 1972: 430, redovisad i motionen 1972:
294, framhålles att kunskaperna om olika behandlingsformers rehabiliterande
effekt och om allmänpreventionens betydelse i olika sammanhang
ännu är ytterst begränsade, varför debatten om dessa frågor — i
första hand cm strafftid och behandlingsform — blir mer grundad på
tro och tyckande än på vetande. Den kriminologiska forskningen bör
därför enligt motionärerna byggas ut för att möjliggöra en saklig diskussion
om olika behandlingsformers effektivitet och om avvägningen
mellan allmänprevention och individualprevention.

I motionen 1972: 897 anföres att försök med nya behandlingsinsatser
bör göras inom frivården i syfte att ytterligare förbättra förutsättningarna
för en god anpassning i samhällslivet. Motionären framhåller
att forskningen på området måste ges ett utvidgat stöd samt yrkar att
ytterligare en professur i kriminologi inrättas.

Kunskapen om värdet av olika behandlingsmetoder inom kriminalvården
är som framhålles i motionen 1972: 430 bristfällig. Det är därför
en väsentlig forskningsuppgift att belysa hithörande problematik
och skapa underlag för bedömningar, grundade på sammanställda och
värderade iakttagelser. Tillsättandet av kommittén för kriminologisk
behandlingsforskning utgör, även om därmed främst åsyftas en bättre
planering av det kriminologiska forskningsarbetet, ett betydelsefullt
steg i denna riktning. Enligt kommitténs direktiv bör forskningsplaneringen
inriktas på projekt som syftar till att söka mäta rehabiliteringseffekten
av olika behandlingsåtgärder. Därvid skall i första hand sådana
undersökningar komma i fråga som kan ge underlag för ställningstaganden
beträffande kriminalvårdens praktiska utformning under den
närmaste tiden. Samtidigt bör kommittén eftersträva att sätta in sitt
planeringsarbete i ett större kriminalpolitiskt perspektiv. En forskning

JiiU 1972: 6

efter dessa riktlinjer — syftande till att påvisa säkrare korrelationer
mellan behandlingsmetoder och behandlingsresultat — bör, som utskottet
framhöll då samma fråga övervägdes föregående år, öka förutsättningarna
att komma fram till en rationellt utformad kriminalvård.

I sammanhanget vill utskottet härutöver erinra om den brett upplagda
forskning som i kommitténs regi äger rum i anslutning till försöksverksamheten
med förstärkt frivård i Sundsvalls skyddskonsulentdistrikt.
Beträffande motionärernas önskemål om forskning rörande allmänpreventionens
betydelse hänvisar utskottet till sitt uttalande föregående år
(JuU 1971: 5 s. 33) av innebörd att någon riksdagens åtgärd för en sådan
prioritering av forskningsuppgifterna inte är lämplig.

Med stöd av det anförda avstyrker utskottet motionen 1972: 430 och
tillstyrker Kungl. Maj ris förslag till medelsanvisning under förevarande
punkt.

Förslaget i motionen 1972: 897 om inrättande av ytterligare en professur
i kriminologi — ett önskemål som icke prioriterats i universitetskanslersämbetets
anslagsframställning — kan i det budgetpolitiska läget
icke tillstyrkas.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande utbyggnad av den kriminologiska
forskningen avslår motionen 1972: 430 i denna del,

2. att riksdagen till Kriminologisk forskning för budgetåret 1972/
73 anvisar ett reservationsanslag av 485 000 kr.,

3. att riksdagen beträffande inrättandet av en professur i kriminologi
avslår motionen 1972: 897 i denna del.

6. Frivillig kontaktverksamhet m. m. Kungl. Majri har under punkten
F 9 (s. 80) föreslagit riksdagen att till Frivillig kontaktverksamhet m. m.
för budgetåret 1972/73 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kr.

Motion

I motionen 1972: 314 av herrar Ringaby (m) och Oskarson (m)
hemställes att anslaget under punkt F 9 nedräknas med det belopp som
utgår till organisationen KRUM. Motiveringen för yrkandet återfinns i
motionen 1972: 315.

Utskottet

Kungl. Maj ris förslag under punkten F9 innebär att anslaget till
Frivillig kontaktverksamhet m. m. förs upp med 100 000 kr. eller med
samma belopp som under de närmast föregående budgetåren. Anslaget
används för lokala, konkreta insatser i vårdarbetet med särskild inriktning
på sådan verksamhet som direkt kan främja positiva kontakter
mellan kriminalvårdsklientelet och personer utanför kriminalvården.

Juli 1972:6

Ur anslaget har KRUM, Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering,
under ettvart av de två senaste budgetåren erhållit ett bidrag på
38 000 kr. För kontaktverksamhet som bedrivs av Röda korset har utgått
12 000 kr. resp. 15 000 kr. Återstoden har av kriminalvårdsstyrelsen
ställts till räjongchefernas förfogande för fördelning på både anstaltssidan
och frivårdssidan.

Innevarande års anslag under förevarande punkt disponeras av kriminalvårdsstyrelsen
för avsett ändamål. Enligt utskottets mening har
inte i motionen eller eljest anförts skäl som bör föranleda riksdagen
att ge anvisningar om hur anslaget för nästa budgetår bör disponeras.
Anledning föreligger ej heller till ändrad medelsanvisning. I enlighet
härmed bör motionen 1972: 314 avslås.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1972: 314 till Frivillig kontaktverksamhet
m. m. för budgetåret 1972/73 anvisar ett reservationsanslag
av 100 000 kr.

7. Kriminalvårdsenheter med särskild budget. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkten F 10 (s. 80 och 81) samt hemställer att

riksdagen till Kriminalvårdsenheter med särskild budget för
budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Stockholm den 16 mars 1972

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herr Dockered
(c), fröken Mattson (s), herrar Larfors (s), Johansson i Växjö (c),
Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), Polstam (c),
fru Hjelm-Wallén (s), herrar Schött (m), Måbrink (vpk), fru Bergander
(s) och herr Petersson i Röstånga (fp).

Reservationer

vid punkten 2 (Fångvårdsanstalterna)

1. beträffande den andliga vården inom anstalterna, m. m. av fru
Kristensson (m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg
i Ljusdal (fp), Polstam (c), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp),
vilka ansett

JuU 1972: 6

dels att det stycke på s. 4 i utskottets betänkande som börjar med
orden "Beträffande förslaget” och slutar med orden ”motionen 1972:
309.” bort ersättas med text av följande lydelse:

Beträffande förslaget i motionen 1972: 309 om en förstärkning av
den andliga vården inom kriminalvården vill utskottet framhålla att
den religiösa verksamheten vid fångvårdsanstalterna övervägts av
KAIK, kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården, som
funnit (SOU 1971: 74 s. 141) att nämnderna för den andliga vården
(NAV) haft en väsentlig betydelse för vårdarbetet på anstalterna. Denna
uppfattning delas av utskottet, som i likhet med motionärerna finner
det angeläget att verksamheten intensifieras. För detta ändamål och för
att bringa ersättningen till nämndernas ledamöter till en mer rimlig nivå
bör ledamöternas arvoden, som inte uppräknats efter nämndernas tillkomst
1962, höjas i enlighet med motionärernas förslag.

Utskottet ser också mycket positivt på den kontakt- och trivselskapande
verksamhet i övrigt som de kristna trossamfunden bedriver. Även
om samfunden visat stor villighet att själva satsa erforderliga medel,
finner utskottet liksom motionärerna naturligt att direkta omkostnader
för verksamheten i viss utsträckning ersätts av det allmänna. I enlighet
härmed ansluter sig utskottet till motionärernas förslag att varje anstalt
för ändamålet bör disponera ett belopp av 1 000 kronor per år.

dels att utskottet under 1. bort hemställa

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1972: 309, såvitt nu är i fråga, ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört om den andliga vården inom anstalterna,
m. m.

2. beträffande inrättandet av särskilda narkomanvårdsavdelningar,
m. m. av fru Kristensson (m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö
(c), Westberg i Ljusdal (fp), Polstam (c), Schött (m) och Petersson i
Röstånga (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 3 med
orden ”Kungl. Maj:ts förslag” och slutar på s. 4 med orden ”förevarande
anslag.” bort ersättas med text av följande lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt liksom under övriga
punkter beträffande kriminalvården präglas av mycket stark restriktivitet.
En återhållsamhet i anslagsgivningen är enligt utskottets mening
motiverad med hänsyn till det budgetpolitiska läget och det utredningsarbete
på kriminalvårdens område som pågår inom kriminalvårdsberedningen.
Angivna förhållanden bör dock enligt utskottets mening inte
hindra punktvisa insatser på områden där snabba åtgärder bedöms vara
erforderliga.

JuU 1972: 6

Ett av de svåraste problemen inom anstalterna utgör vården av de
intagna som är narkomaner. Enligt kriminalvårdsstyrelsens undersökningar
har antalet drogmissbrukare inom anstalterna ökat explosionsartat
— från 450 missbrukare den 1 augusti 1966 till 1 084 den 1 april
1971 eller, i procent, från 9 till 23 procent av samtliga intagna. I årets
petita framhåller styrelsen att tillskottet av missbrukare synes ha minskat
något men att samtidigt de åt missbruket hemfallna sjunkit allt
djupare och att tyngre narkotikapreparat som LSD och heroin blivit
vanligare. För att råda bot på det allvarliga läget föreslår styrelsen inrättande
av särskilda narkomanvårdsavdelningar, tillhopa sju stycken,
på anstalterna Hall, Kumla, Hinseberg och Österåker.

De mer begränsade förslagen i motionerna 1972: 429 och 1972: 431
om särskilda narkomanvårdsavdelningar framstår mot denna bakgrund
som välmotiverade. Utskottet vill för sin del i anledning av motionärernas
förslag föreslå att en narkomanvårdsavdelning inrättas på vardera
Hall och Kumla.

I enlighet med vad som föreslås i motionerna bör vidare medel anslås
för att möjliggöra ett bättre förberedande av de intagnas frigivning.
Enligt utskottets mening är det ytterst angeläget att den alltför
vanliga klyftan mellan anstaltsvård och frivård överbryggas och att de
intagnas återanpassning i samhället effektivt förbereds.

För de angivna ändamålen bör inrättas de assistenttjänster och genomföras
den verksamhet som närmare beskrivs i motionerna på grundval
av kriminalvårdsstyrelsens projektbeskrivningar.

dels att utskottet under 2. bort hemställa

2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj ris förslag och motionerna
1972: 429 och 1972: 431, båda såvitt nu är i fråga, ger
Kungl. Majri till känna vad utskottet anfört om inrättandet av
särskilda narkomanvårdsavdelningar, m. m.

3. beträffande medelsanvisningen av fru Kristensson (m), herrar
Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp), Polstam
(c), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp), vilka — under förutsättning
av bifall till reservationen nr 1 — ansett att utskottet under 3. bort
hemställa

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Majris förslag och motionen
1972: 309 såvitt nu är i fråga samt med avslag på motionerna
1972: 429 och 1972: 431, båda såvitt nu är i fråga, till
Fångvårdsanstalterna för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag
av 294 308 000 kr.

4. beträffande medelsanvisningen av fru Kristensson (m), herrar
Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp), Polstam

JuU 1972: 6

(c), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp), vilka — under förutsättning
av bifall till reservationen nr 2. — ansett att utskottet under 3.
bort hemställa

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1972: 429 och 1972: 431, båda såvitt nu är i fråga,
samt med avslag på motionen 1972: 309, såvitt nu är i fråga,
till Fångvårdsanstaltenta för budgetåret 1972/73 anvisar ett
förslagsanslag av 295 858 000 kr.

5. beträffande medelsanvisningen av fru Kristensson (m), herrar Dockered
(c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp), Polstam (c),
Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp), vilka — under förutsättning
av bifall till reservationerna 1. och 2. ansett att utskottet under 3. bort
hemställa

3. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1972: 309, 1972: 429 och 1972: 431, alla såvitt nu är i
fråga, till Fångvårdsanstalterna för budgetåret 1972/73 anvisar
ett förslagsanslag av 296 108 000 kr.

6. beträffande uppdrag till Samarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk
av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Petersson i Röstånga
(fp), vilka ansett

dels att det stycke i utskottets betänkande på s. 4 som börjar med
orden ”Med hänsyn till” och slutar med orden ”motionen 1972: 177.”
bort ersättas med text av följande lydelse:

Anstalternas narkotikaproblem är enligt utskottets mening av en sådan
omfattning att frågan bör tas upp till särskilt övervägande. Uppgiften
bör i enlighet med vad som föreslås i motionen 1972: 177 ankomma
på regeringens samarbetsorgan för bekämpande av narkotikamissbruket
(SBN) eller annat lämpligt organ.

dels att utskottet under 4. bort hemställa

4. att riksdagen beträffande uppdrag till Samarbetsorganet för
bekämpande av narkotikamissbruk med bifall till motionen
1972: 177 hos Kungl. Maj:t anhåller att samarbetsorganet
eller annat lämpligt organ får i uppdrag att ta initiativ, som
kan erfordras för anordnande av särskilda vårdåtgärder avseende
narkomaner i kriminalvårdens anstalter.

7. beträffande fångvårdspersonalens arbetssituation m. m. av fru
Kristensson (m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg
i Ljusdal (fp), Polstam (c), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp),
vilka ansett

JuU 1972: 6

dels att det stycke på s. 5 i utskottets betänkande sorn börjar med
orden ”Mot denna” och slutar med orden ”riksdagens sida.” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Den allvarliga försämring i vård- och tillsynspersonalens arbetsförhållanden
som sålunda inträtt måste enligt utskottets mening också leda
till att syftet med anstaltsvården på många håll äventyras. Från både de
intagnas och personalens synpunkt framstår det därför som synnerligen
angeläget att åtgärder vidtages för att råda bot på missförhållandena.
Enligt utskottets mening kan man härvid inte låta sig nöja med att frågan
kan komma att övervägas av tillsynsutredningen och kriminalvårdsberedningen
utan Kungl. Maj:t bör, som motionärerna begär,
föranstalta om överläggningar med fångvårdspersonalen i det syfte som
anges i motionen.

dels att utskottet under 5. bort hemställa

5. att riksdagen beträffande fångvårdspersonalens arbetssituation
m. m. med bifall till motionen 1972: 313 hos Kungl. Maj:t
hemställer att Kungl. Maj:t omedelbart föranstaltar om överläggningar
med fångvårdspersonalen i syfte att förbättra dess
arbetssituation och öka dess medinflytande i fångvårdsfrågor.

vid punkten 3 (Frivården)

8. beträffande medelsberäkningen av fru Kristensson (m), herrar
Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp), Polstam
(c), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp), vilka ansett

dels att det stycke på s. 8 i utskottets betänkande som börjar med
orden ”1 viss” och slutar med orden ”och 1972: 905.” bort ersättas
med text av följande lydelse:

I någon mån har utvecklingen kunnat mötas genom den satsning på
frivården som skett under senare år. Kungl. Maj:ts förslag för nästa
budgetår innebär emellertid en mer restriktiv resurstilldelning än tidigare
och en mycket stark prutning av kriminalvårdsstyrelsens äskanden.
Med hänsyn till de ökande svårigheterna i behandlingsarbetet på frivårdssidan,
som bl. a. beror på att antalet socialt utslagna, oftast alkohol-
eller narkotikaskadade klienter stigit i oroväckande grad, finner
utskottet i överensstämmelse med vad som anförs i motionerna 1972:
429, 1972: 431 och 1972: 905 att den pågående ökningen av frivårdens
resurser måste äga rum i snabbare takt än vad Kungl. Maj:ts förslag
medger och ske utan att man avvaktar resultaten av kriminalvårdsberedningens
arbete. Förstärkta insatser krävs sålunda för vård i frihet av
drogmissbrukare och för en effektivisering av frivårdens behandlingsoch
stödåtgärder. Utskottet finner det också angeläget med punktvisa
förstärkningar i övrigt av frivårdens personella resurser utöver Kungl.

JuU 1972: 6

Maj:ts förslag. Mot den angivna bakgrunden förordar utskottet en uppräkning
av anslaget med ytterligare 2 miljoner kronor.

dels att utskottet under 1. bort hemställa

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1972: 429, 1972: 431 och 1972: 905, de båda förstnämnda
såvitt nu är i fråga, till Frivården för budgetåret
1972/73 anvisar ett förslagsanslag av 54 576 000 kr.

9. beträffande frivårdens organisation m. m. av fru Kristensson (m),
herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp),
Polstam (c), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp), vilka ansett

dels att det stycke på s. 8 i utskottets betänkande som börjar med
orden ”Motionerna behandlar” och slutar med orden ”av motionerna.”
bort ersättas med text av följande lydelse:

Motionerna behandlar enligt utskottets mening viktiga spörsmål rörande
frivårdens framtida organisation och funktion, och utskottet finner
det liksom motionärerna angeläget att alla möjligheter att stärka
frivårdens rehabiliteringseffekt tas till vara. Vad motionärerna anfört
om frivårdens organisation, om rekrytering och utbildning av övervakare
och om de ideella organisationernas övervakarverksamhet innefattar
enligt utskottets mening värdefulla förslag i sådan riktning. Förslagen
bör närmare övervägas, och utskottet anser att motionerna i detta
syfte bör överlämnas till kriminalvårdsberedningen.

dels att utskottet under 2., 3. och 4. bort hemställa

2. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 110 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om frivårdens organisation,

3. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 903 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om rekrytering och utbildning
av övervakare,

4. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 904 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om de ideella organisationernas
övervakarverksamhet.

10. beträffande bibehållande av Arvika skyddskonsulentdistrikt av
herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Petersson i Röstånga (fp), vilka ansett dels

att det stycke på s. 10 i utskottets betänkande som börjar med
orden ”Det i” och slutar med orden ”motionen 1972: 212.” bort ersättas
med text av följande lydelse:

Det i propositionen omnämnda förslaget till indelningsändring bygger
på de resultat som organisationsutredningen om kriminalvård i frihet

JuU 1972: 6

redovisade år 1970 (stencil Ju 1970: 12). Indragningen av Arvika skyddskonsulentdistrikt,
som främst motiverats med att enmansbetjänade distrikt
inte bör finnas, skulle för västra Värmland innebära en återgång
till förhållanden som rådde före den 1 juli 1964 då distriktet tillkom.
Efter nämnda tidpunkt har som motionärerna redovisat brottsligheten i
området kunnat hållas under kontroll, och kriminalvården i frihet har
fungerat på det sätt som varit avsett med brottsbalkens nya regler. Härtill
har med all sannolikhet bidragit att skyddskonsulenten på grund
av distriktets förhållandevis ringa storlek kunnat på ett effektivt sätt
lära känna och utöva tillsyn över dem som efter lagföring varit föremål
för kriminalvård i frihet inom distriktet. Om Kungl. Maj:ts förslag genomförs
kommer det på grund av de långa avstånden att bli omöjligt
att upprätthålla en lika effektiv tillsyn, och hela västra Värmland kommer
att betjänas av skyddskonsulenten i Karlstad, vilket skulle leda till
en sämre service för frivårdsklientelet. Som en följd av förändringen
kan befaras ökad kriminalitet inom området, och Arvika tingsrätt skulle
kunna tvingas utdöma frihetsberövande påföljder i fall där skyddstillsyn
nu kan meddelas. Indragningen skulle också medföra ökade svårigheter
att anskaffa lämpliga övervakare och försvåra kontakten mellan skyddskonsulent
och övervakare. Vid bedömningen bör enligt utskottets mening
vidare beaktas den negativa regionalpolitiska effekten av en indragning
av ett statligt förvaltningsorgan från en glesbygd som västra
Värmland. Det anförda leder utskottet till ståndpunkten att Arvika
skyddskonsulentdistrikt i enlighet med motionärernas önskemål bör bibehållas.
Eventuellt erforderliga medel för distriktets bibehållande får
begäras på tilläggsstat.

dels att utskottets hemställan under 5. bort ha följande lydelse

5. att riksdagen i anledning av motionen 1972: 212 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om bibehållande av Arvika
skyddskonsulentdistrikt.

vid punkten 5 (Kriminologisk forskning)

11. beträffande utbyggnad av den kriminologiska forskningen av
fru Kristensson (m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg
i Ljusdal (fp), Polstam (c), Schött (m) och Petersson i Röstånga
(fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets betänkande som börjar på s. 11 med
orden ”Kunskapen om” och slutar på s. 12 med orden ”förevarande
punkt.” bort ersättas med text av följande lydelse:

Som framhålles i motiveringen till motionen 1972: 430 är kunskaperna
om olika behandlingsformers effektivitet ännu ytterst begränsade.
Det är därför en väsentlig forskningsuppgift att belysa hithörande pro -

JuU 1972: 6

blematik och skapa underlag för bedömningar, grundade på sammanställda
och värderade iakttagelser. Uppgiften har enligt utskottets mening
hittills försummats i alltför hög grad i vårt land. Tillsättandet av
kommittén för kriminologisk behandlingsforskning utgör självfallet i
och för sig ett värdefullt initiativ på ifrågavarande forskningsområde,
men det bör framhållas att kommitténs arbete inte syftar till en utbyggnad
av forskningsverksamheten utan främst till en bättre forskningsplanering.
Verksamheten kan således inte antas komma att leda till någon
snar utbyggnad av den kriminologiska behandlingsforskningen. Inte
heller kan därav förväntas någon belysning av den i motionen berörda,
centrala problematiken kring avvägningen mellan allmänprevention och
individualprevention.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionärernas förslag att
riksdagen tar initiativ till en utbyggnad av den kriminologiska forskningen.

dels att utskottet under 1. bort hemställa

1. att riksdagen beträffande utbyggnad av den kriminologiska
forskningen med bifall till motionen 1972: 430 i denna del hos
Kungl. Maj:t anhåller att den kriminologiska forskningen
byggs ut för att möjliggöra en saklig diskussion om olika behandlingsformers
effektivitet och om avvägningen mellan allmänprevention
och individualprevention.

Särskilt yttrande

vid punkten 6 (Frivillig kontaktverksamhet m. m.) av fru Kristensson
(m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal
(fp), Polstam (c), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp), vilka anfört:

Alla möjligheter att under anstaltstiden främja de intagnas återanpassning
i samhället bör tas till vara. Vi anser det därför i hög grad
önskvärt att medel anslås för lokala, konkreta insatser i vårdarbetet
med särskild inriktning på sådan verksamhet som direkt kan främja positiva
kontakter mellan kriminalvårdsklientelet och personer utanför kriminalvården.
I enlighet härmed har vi vid behandlingen av yrkandet i
motionen 1972: 314 inte funnit anledning att inta annan ställning till
medelsanvisningen under ifrågavarande punkt än den som framgår
av vad utskottet anfört. Med hänsyn till att bidrag ur anslaget till Frivillig
kontaktverksamhet under de senaste åren utgått till KRUM,
Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering, finner vi emellertid
anledning framhålla att anslaget självfallet inte bör användas för verksamhet
eller aktivitet som motverkar de syften som medelsanvisningen
är avsedd att främja. Detta uttalande motiveras av att enskilda medlemmar
eller grupper av medlemmar i KRUM vid olika tillfällen del -

JuU 1972: 6

tagit i eller initierat aktioner som föranlett störningar och stundom svåra
konflikter i arbetet på anstalterna och sålunda verkat i strid mot det
angivna syftet. Då det emellertid är av vikt att deltagare i kontaktverksamheten
rekryteras från så många skilda sektorer i samhällslivet som
möjligt och då KRUM:s arbete i form av anstaltsbesök m. m. också
kan innehålla inslag som kan öka de intagnas medvetenhet och utveckla
deras aktivitet i positiv riktning, har vi f. n. stannat för att riksdagen
inte bör ge några närmare anvisningar om hur anslaget bör disponeras.

MARCUS BOKTR. STHLM 1*72

720047

HgSPaBSg