Justitieutskottets betänkande nr 3 år 1972 JuU 1972: 3
Nr 3
Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen
1972:1 gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1972/73 till justitiedepartementet m. m. jämte motioner.
ANDRA HUVUDTITELN
Justitiedepartementet m. m.
1. Statsrådsberedningen m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
i propositionen 1972:1, bilaga 4, under punkterna A 1—A 5 (s. 6—9)
framlagda förslag och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar
1. till Statsrådsberedningen ett förslagsanslag av 3 467 000 kr.,
2. till Justitiedepartementet ett förslagsanslag av 12 532 000 kr.,
3. till Svensk författningssamling ett förslagsanslag av 1 600 000
kr.,
4. till Justitiekanslern ett förslagsanslag av 1 116 000 kr.,
5. till Lagberedningen ett reservationsanslag av 480 000 kr.
2. Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter. Kommittéer m. m. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna A 7 och A 8 (s. 10 och
11) samt hemställer
att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar
1. till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter ett förslagsanslag
av 60 000 kr.,
2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 11 700 000 kr.
3. Efterutbildning inom justitiedepartementets verksamhetsområde. Extra
utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
A 10 och All (s. 13) samt hemställer
att riksdagen för budgetåret 1972/73 anvisar
1. till Efterutbildning inom justitiedepartementets verksamhetsområde
ett reservationsanslag av 1 000 kr.,
2. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 735 000 kr.
4. Ersättning för personskador på grund av brott. Kungl. Maj:t har under
punkten A 12 (s. 14) föreslagit riksdagen att till Ersättning för personskador
på grund av brott för budgetåret 1972/73 anvisa ett förslagsanslag
av 1 000 000 kr.
1 Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 3
JuU 1972: 3
2
Motioner
I motionen 1972: 315 av herrar Ringaby (m) och Oskarson (m) hemställes
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en översyn
av anslaget till Ersättning för personskador på grund av brott i enlighet
med vad som anförts i motionen.
I motionen 1972: 316 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp) hemställes
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning och förslag angående
statlig ersättning vid skada genom brott, i första hand vid personskada
genom våldsbrott, allt i enlighet med vad som anförts i motionen.
I motionen 1972: 433 av herr Levin (fp) hemställes att riksdagen
i anslutning till propositionen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i
motionen anförts (angående information om möjligheterna till ersättning
ur förevarande anslag).
Utskottet
Från anslaget, som inrättades fr. o. m. budgetåret 1971/72, betalas ersättning
av statsmedel för vissa personskador på grund av brott som har
begåtts efter årsskiftet 1970—1971. De närmare förutsättningarna för
rätt till ersättning från anslaget har angivits i kungörelsen (1971: 505) om
ersättning av allmänna medel för personskada på grund av brott. Enligt
kungörelsen utgår ersättning efter prövning av sökandens behov. Därvid
tages hänsyn till skadestånd eller annan ersättning som tillkommer honom
med anledning av skadan. Ersättning utgår ej i vidare mån än som
följer av allmänna regler om skadestånd vid personskada. Sveda och
värk samt lyte eller annat stadigvarande men gottgöres endast om särskilda
skäl föreligger. Om sökandens behov av gottgörelse befinnes böra
skattas till lägre belopp än 300 kronor, utgår inte ersättning. Ärende
om ersättning prövas av Kungl. Maj:t.
I motionen 1972: 315 betecknas den begränsning som ligger däri, att
ersättning från anslaget icke kan utgå för skador som uppkommit genom
brott före den 1 januari 1971, som otillfredsställande. Enligt motionärerna
torde antalet sådana skador av så allvarlig art att de kan berättiga
till ersättning inte vara så stort att ett slopande av tidsbegränsningen
skulle medföra några betydande merkostnader för samhället. I
motionsyrkandet begärs en översyn av anslaget i enlighet med vad som
sålunda anförts i motionen.
I viss anslutning till en motion i samma ämne föregående år kritiseras
i motionen 1972: 316 den begränsning som ligger i att ersättningen
endast skall täcka socialt ömmande behov. Motionärerna menar
att staten bör ta på sig ett generellt ansvar för att personskador i samband
med brott blir ersatta. Det bör enligt motionärerna även övervägas
att låta ersättningen omfatta andra skador än personskador. Ersättnings
-
JuU 1972: 3
3
frågan bör om möjligt avgöras av den domstol som dömt eller skulle ha
dömt i brottmålet och utgiven ersättning i princip återbetalas till staten
av skade vällaren. Motionärerna hemställer att riksdagen begär utredning
och förslag angående statlig ersättning vid skada genom brott,
i första hand personskador genom våldsbrott, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
Motionen 1972: 433 tar upp frågan om information angående den
förevarande ersättningsordningen. Enligt motionären finns det anledning
antaga att reformen inte blivit allmänt känd. För att de som skadas
genom brott skall bli informerade om den möjlighet till ersättning
som anslaget erbjuder föreslår motionären att polismyndigheterna ålägges
att i samband med anmälan eller utredning av brott, som föranlett
ersättningsgill skada, underrätta den skadade om de ersättningsregler
som knutits till anslaget. Vad i motionen föreslagits bör enligt motionären
ges Kungl. Maj:t till känna.
Utskottet uttalade i samband med anslagets inrättande föregående år
i sitt av riksdagen godkända betänkande i ämnet (JuU 1971: 5 s. 5) att
ersättningsordningen borde i viss mån ses som en försöksverksamhet,
vilken, om erfarenheterna visade sig goda, borde kunna utvecklas vidare.
De begränsningar och den restriktivitet som vidlåder systemet borde
enligt utskottets mening bedömas med hänsyn härtill. Möjligheterna till
diskretionär prövning i de enskilda fallen var nödvändiga för att ge de
socialt önskvärda resultaten. Under dessa förhållanden var det enligt
utskottet inte tänkbart att utforma systemet så att ersättning skall utgå
med belopp som fastställes av domstol och som motsvarar hela skadan.
Inte heller fanns det enligt utskottet skäl att tillsätta en ny utredning
angående systemets utformning över huvud taget.
Beträffande anslagets utnyttjande under de nio månader som ersättningsordningen
funnits kan nämnas att hittills ca 40 ansökningar
om ersättning från anslaget har inkommit till Kungl. Maj:t. Av dessa
har 25 slutligt avgjorts. Ersättning har utbetalats i nio fall med tillhopa
15 400 kronor. Då ersättning vägrats har i ca 15 fall anledningen varit
att skadan inträffat före den 1 januari 1971.
De erfarenheter, som vunnits under den korta tid som anslaget funnits
till, är enligt utskottets mening inte tillräckliga för ett annat ståndpunktstagande
än det som 1971 års riksdag fann lämpligast. Utskottet
avstyrker således kravet i motionen 1972: 316 på en utredning rörande
ersättningsordningens grundläggande principer liksom yrkandet i motionen
1972: 315 om en översyn i syfte att möjliggöra en retroaktiv
tillämpning utan begränsning i tiden.
Beträffande önskemålet i motionen 1972: 433 om information genom
polismyndigheterna om föreliggande ersättningsmöjligheter vill utskottet
först nämna att, utöver den allmänna information som gavs i massmedia
i samband med anslagets tillkomst, särskild information om den
JulJ 1972: 3
4
nya ersättningsordningen utgått till landets samtliga advokater och
rättshjälpsanstalter samt att särskilda pressmeddelanden genom justitiedepartementets
försorg utgår vid varje beslut om ersättning ur anslaget.
Vad särskilt gäller information genom polismyndigheterna, varom motionen
handlar, kan nämnas att landets samtliga polisdistrikt tillställts
— förutom erforderliga blanketter — särskilt utarbetade anvisningar om
ersättningsmöjligheterna. Blanketter skall enligt anvisningar från rikspolisstyrelsen
finnas tillgängliga på samtliga polisstationer. Utskottet
har vidare inhämtat att en promemoria rörande de erfarenheter som
hittills förvärvats vid tillämpningen av det nya systemet inom kort
kommer att tillställas polisdistrikten. Berörda åtgärder synes enligt utskottets
mening ge goda förutsättningar för en ändamålsenlig information
om möjligheterna till ersättning ur anslaget. Motionen påkallar
därför ej något initiativ från riksdagens sida.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen till Ersättning för personskador på grund av
brott för budgetåret 1972/73 anvisar ett förslagsanslag av
1 000 000 kr.,
2. att riksdagen avslår motionerna 1972: 315 och 1972: 316,
3. att riksdagen avslår motionen 1972: 433.
Behandlad fråga
5. Behandlad fråga. Kungl. Maj:ts förslag under punkten A 9 Centralnämnden
för fastighetsdata behandlas i civilutskottets betänkande
1972: 5, varom utskottet här
erinrar.
Uppskjuten fråga
6. Uppskjuten fråga. Utskottet avser att senare under sessionen yttra
sig beträffande Kungl. Maj:ts förslag under punkten A 6 Fideikommissnämnden,
vilket utskottet här
anmäler.
Stockholm den 29 februari 1972
På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON
Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson
(s), herrar Ernulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö
(s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), Polstam (c), fru HjelmWallén
(s), herrar Schött (m), Stjernström (c), Alf Pettersson i Malmö
(s) och Lövenborg (vpk).
JuU 1972: 3
5
Reservation
vid punkten 4 (Ersättning för personskador på grund av brott) av fru
Kristensson (m), herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Westberg i
Ljusdal (fp), Polstam (c), Schött (m) och Stjernström (c), vilka ansett
dels att det avsnitt på s. 3 av utskottets betänkande som börjar med orden
”Utskottet uttalade” och slutar med orden ”den 1 januari 1971.”
bort ersättas med text av följande lydelse:
I samband med inrättandet förra året av förevarande anslag framfördes
mycket stark kritik mot ersättningsordningens utformning. Bland annat
ifrågasatte LO i ett avstyrkande remissyttrande över det förslag som
låg till grund för statsmakternas beslut, om förslaget i sin restriktiva form
verkligen fyllde något egentligt syfte, och flertalet av övriga remissorgan
uttalade att förslaget var för begränsat i olika avseenden. Härvidlag anfördes
bl. a. att ersättningssystemet borde omfatta inte bara personskador
utan också egendomsskador samt ideell skada i större utsträckning än
som förutsattes i förslaget. Kritiken gällde också principen att den skadelidandes
ekonomiska situation skall beaktas vid ersättningsprövningen
samt att därvid skall tillgodoses endast socialt ömmande behov. Vidare
framfördes önskemål att skadeståndsrättsliga principer i görligaste mån
skulle tillämpas vid ersättningsbedömningen samt att prövningen borde
anförtros domstol eller liknande organ.
Ersättningsordningen har hittills funnits till i endast nio månader, och
erfarenheterna är självfallet alltför begränsade för att några bestämda
slutsatser skall kunna dras med ledning av tillämpningen. Att enligt vad
utskottet inhämtat endast drygt 15 000 kr. utbetalats ur anslaget och att
ersättning inte i något enda fall utgått med yrkat belopp ger emellertid
visst stöd åt antagandet att invändningarna mot utformningen av reglerna
inte saknat fog. En omarbetning av ersättningssystemet bör därför
komma till stånd. I enlighet härmed tillstyrker utskottet förslaget i motionen
1972: 316 om en översyn av reglerna för statlig ersättning för skador
genom brott. Några bestämda anvisningar bör inte här ges om hur de
många, delvis komplicerade spörsmål som sammanhänger med ett vidgat
statligt ersättningsansvar skall lösas. Riktpunkter för utredningen bör
emellertid vara att även egendomsskada och skada av ideell natur skall
kunna ersättas samt att ersättningsprövningen i görligaste mån bör ske
med tillämpning av allmänna skadeståndsrättsliga regler och handhas
av domstol eller domstolsliknande organ. Vidare bör i enlighet med vad
som uttalas i motionen 1972: 315 den nuvarande begränsningen i tiden
omprövas så att ersättning även skall kunna utgå för skada orsakad genom
brott som förövats före den 1 januari 1971. Frågan härom bör prövas
med förtur. Det ytterligare anslagsbehov för budgetåret 1972/73 som
utredningen kan föranleda får tillgodoses genom anslag på tilläggsstat.
JuU 1972:3
6
dels att utskottet under punkten 2. bort hemställa
2. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 315 och 1972:
316 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning av frågan om
vidgad ersättning till brottsoffer i enlighet med vad utskottet
anfört.
MARCUS BOKTR. STHLM 1 »72 720047