Justitieutskottets betänkande nr 15 år 1972

JuU 1972:15

Nr 15

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 96 med förslag till lag om ändring i brottsbalken jämte motioner.

Propositionen

Genom en den 7 april 1972 dagtecknad proposition, 1972: 96, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
justitieärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till lag om ändring i brottsbalken.

I propositionen föreslås att de grövsta formerna av sådant dobbleri
som består i anordnande eller tillåtande av illegalt äventyrligt spel skall
betecknas grovt dobbleri. Straffet för sådant brott föreslås bli fängelse
i högst två år. Vidare föreslås att förberedelse och försök till grovt dobbleri
skall straffbeläggas.

De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 juli 1972.

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom förordnas i fråga om brottsbalken
dels att 16 kap. 14 § skall ha nedan angivna lydelse
dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 16 kap. 14 a och
17 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

14 §

Anordnar någon för allmänheten
äventyrligt spel om penningar
eller penningvärde eller
tillåter någon sådant spel i lokal
som han upplåtit åt allmänheten,
dömes för dobbleri till böter eller

1 Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 15

Anordnar någon för allmänheten
äventyrligt spel om penningar
eller penningvärde eller tilllåter
någon sådant spel i lokal
som han upplåtit åt allmänheten,
dömes för dobbleri till böter

JuU 1972:15

Föreslagen lydelse

eller fängelse i högst sex månader.

Deltager någon i spel som avses
i första stycket och som anordnats
för allmänheten eller eljest äger
rum i lokal vartill allmänheten har
tillträde, dömes för dobbleri till
böter.

14 a §

Ar brott som i 14 § första stycket
sägs att anse som grovt, skall för
grovt dobbleri dömas till
fängelse i högst tvä är.

Vid bedömande huruvida brottet
är grovt skall särskilt beaktas, om
verksamheten bedrivits yrkesmässigt,
omfattat avsevärda belopp
eller eljest varit av särskilt farlig
art.

17 §

För försök eller förberedelse
till grovt dobbleri dömes till ansvar
enligt vad i 23 kap. stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

Motionerna

A. Vid riksdagens början väckt motion

1. I motionen 1972: 12 av herr Hörberg m. fl. (fp, s, c, m, vpk) har
hemställts att riksdagen måtte besluta 1. att 16 kap. 14 § brottsbalken
kompletteras med bestämmelse att, om brottet är att anse som grovt,
skall för grovt dobbleri dömas till fängelse i högst två år samt att vid
bedömandet härav särskilt skall beaktas, om gärningen skett yrkesmässigt
eller eljest i större omfattning, 2. att vederbörande utskott måtte
utarbeta erforderlig lagtext.

B. I anledning av propositionen väckta motioner

2. I motionen 1972: 1691 av herr Söderström (m) har hemställts att
riksdagen måtte besluta att spel med s. k. enarmade banditer av typ
multi-players skall bedömas som dobbleri enligt 16 kap. brottsbalken.

Nuvarande lydelse

fängelse i högst sex månader.
Deltager någon i dylikt spel som
anordnats för allmänheten eller
eljest äger rum i lokal vartill allmänheten
har tillträde, dömes
för dobbleri till böter.

JuU 1972:15

3. I motionen 1972: 1698 av herrar Börjesson i Falköping (c) och
Polstam (c) har hemställts att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 96 beslutar att 16 kap. 14 och 17 §§ brottsbalken
ges följande lydelse:

14 §

Anordnar någon för allmänheten äventyrligt spel om penningar eller
penningvärde eller tillåter någon sådant spel i lokal som han upplåter
åt allmänheten, dömes för dobbleri till böter eller fängelse i högst två
år.

Deltager någon i spel som avses i första stycket och som anordnas
för allmänheten eller eljest äger rum i lokal vartill allmänheten har
tillträde, dömes för dobbleri till böter.

17 §

För försök eller förberedelse till dobbleri som är avsett att bedrivas
yrkesmässigt eller omfatta avsevärda belopp dömes till ansvar enligt
vad i 23 kap. stadgas.

Utskottet

Enligt 16 kap. 14 § brottsbalken kan den dömas för dobbleri som
för allmänheten anordnar äventyrligt spel om penningar eller penningvärde
eller som tillåter sådant spel i lokal som han har upplåtit åt
allmänheten. Straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Även
den som deltar i spelet kan enligt samma lagrum dömas för dobbleri.
I sådant fall är straffet böter. Försök eller förberedelse till dobbleri är
inte straffbart.

I propositionen föreslås att de grövsta formerna av sådant dobbleri
som består av anordnande eller tillåtande av illegalt äventyrligt spel
skall betecknas grovt dobbleri. Straffet för sådant brott föreslås bli
fängelse i högst två år. Vidare föreslås att förberedelse och försök till
grovt dobbleri skall straffbeläggas. De nya bestämmelserna avses träda
i kraft den 1 juli 1972.

Förslag om straffskärpning för grova fall av dobbleri har också framlagts
i den vid riksdagens början väckta motionen 1972: 12. Även där
föreslås ett maximistraff av fängelse i två år.

Bakgrunden till förslagen är att under senare tid organiserat dobbleri
börjat bedrivas i en omfattning och i former som hittills varit okända i
vårt land. Utmärkande för verksamheten, som hittills koncentrerats till
våra största städer, är att den äger rum i för ändamålet särskilt iordningställda,
ofta mycket dyrbart inredda lokaler och med som regel
avsevärda penningbelopp som insatser. Av den utredning rörande bl. a.
spelets omfattning som företagits av riksåklagaren och rikspolisstyrel -

JuU 1972:15

sen framgår också att verksamheten har samband med annan brottslighet
av allvarlig beskaffenhet; bl. a. har narkotikabrott, olaga vapeninnehav
samt befattning med stulen eller smugglad sprit kunnat påvisas.
Även utpressning, rån, misshandel och skadegörelse har förekommit
i flera fall. Belägg finns också för att speldeltagare till följd av förluster
vid spelbordet drivits in i brottsliga förehavanden. Till detta
kommer de skadeverkningar av social och personlig natur som ofta är
en följd av äventyrligt spel.

Av det anförda framgår att det numera förekommer en spelverksamhet
som på ett markerat sätt skiljer sig från sådana förfaranden
som vid brottsbalkens tillkomst hänfördes under brottsbeteckningen
dobbleri och för vilka en straffskala med ett maximum av fängelse i
sex månader ansågs till fyllest. Det har också visat sig att det inte varit
möjligt att med de straff som kunnat utdömas enligt gällande straffskala
avhålla de dömda eller deras omgivning från fortsatt brottslighet.
Fall finns där den som dömts för dobbleri har fortsatt verksamheten
medan domen varit under högre rätts prövning och där medhjälpare
skött rörelsen medan straffet avtjänats.

Mot den angivna bakgrunden delar utskottet departementschefens
och motionärernas mening att en straffskärpning framstår som i hög
grad motiverad för denna nya form av yrkesmässigt organiserad dobbleriverksamhet.

Straffskärpningen föreslås i propositionen få den lagtekniska utformningen
att i 16 kap. brottsbalken i en ny paragraf, betecknad
14 a §, införs en ny brottsbeteckning ”grovt dobbleri” med straffmaximum
av fängelse i två år. Enligt det föreslagna lagrummet skall vid
bedömande av huruvida brottet är grovt särskilt beaktas om verksamheten
bedrivits yrkesmässigt, omfattat avsevärda belopp eller eljest varit
av särskilt farlig art. Väsentligen samma förslag framläggs i motionen
1972: 12. I propositionen föreslås härjämte att förberedelse och
försök till grovt dobbleri straffbeläggs i en ny 17 §.

I motionen 1972: 1698 föreslås att straffskärpningen i stället ges det
uttrycket att straffskalan vidgas i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
men att den nuvarande brottsbeteckningen ”dobbleri” bibehålls i 14 §.
Försök eller förberedelse till dobbleri som är avsett att bedrivas yrkesmässigt
eller omfatta avsevärda belopp föreslås bli straffbelagt i en ny
17 §. Motionärerna motiverar förslaget om en gemensam straffskala
för alla former av dobbleri med angelägenheten av att skapa tillräckliga
möjligheter att ingripa med husrannsakan, häktning och andra
tvångsåtgärder mot grövre former av dobbleri. Med den lagtekniska
utformning som föreslagits i propositionen torde det enligt motionärerna
i de flesta fall vara möjligt att först efter ingående utredningsarbete
avgöra om brottet är att bedöma som grovt och därmed av
sådan svårighetsgrad att erforderliga tvångsmedel kan få användas.

JuU 1972:15

Förslaget i motionen 1972: 1698 ger utskottet anledning understryka
att den i propositionen föreslagna lagstiftningen endast är riktad
mot den ovan beskrivna, nya form av yrkesmässigt organiserad dobbleriverksamhet,
som knappast torde ha förutsetts vid utformningen av
gällande straffbestämmelser. Behov av någon generell skärpning av straffet
för den typ av dobbleri som den nuvarande lagstiftningen vid
sin tillkomst närmast avsåg, regelmässigt av ordningsförseelses natur,
har inte framkommit vid den utredning som föregått Kungl. Maj:ts
förslag och är inte heller åsyftad. En sådan verkan skulle emellertid
bli följden av motionärernas förslag om höjning av straffet för dobbleri
utan gradindelning av brottet.

Beträffande motionärernas argumentering rörande möjligheterna att
använda tvångsmedel bör framhållas att husrannsakan och kroppsvisitation
redan enligt gällande lagstiftning normalt kan företas beträffande
den som misstänks för anordnande eller tillåtande av äventyrligt
spel, eftersom frihetsstraff ingår i strafflatituden. Detsamma gäller i
fråga om beslag, eftersom beslut därom kan meddelas oberoende av det
aktuella brottets svårighetsgrad. Motionärernas förslag om gemensam
straffskala för dobbleribrotten innefattar därför i detta hänseende inga
fördelar jämfört med nu gällande eller i propositionen föreslagen ordning.
Ett ändrat straffmaximum har däremot betydelse i fråga om möjligheterna
till anhållande och häktning. Dessa tvångsmedel kan med
hänsyn till att maximistraffet för dobbleri är lägre än fängelse i ett år
i regel inte användas f. n. i samband med utredningar om misstänkt
dobbleriverksamhet. Den i propositionen föreslagna straffhöjningen ger
emellertid erforderliga möjligheter härtill. Att som motionärerna hävdar
uppdelningen i särskilda straffskalor för dobbleri och grovt dobbleri
skulle försvåra polisens utredningsarbete i de grova fall som lagstiftningen
riktar sig mot synes utskottet svårt att förstå. Det bör framhållas
att anhållande och häktning inte förutsätter full bevisning om att
brott av visst slag begåtts utan — i normalfallen — att någon på sannolika
skäl är misstänkt för brott av viss svårighetsgrad. Utskottet vill
tillägga att svårigheterna på förundersökningsstadiet f. n. framför allt
torde vara att hänföra till avsaknaden av möjlighet för myndigheterna
att ingripa mot illegala spelhålor redan innan något spel har kommit i
gång. Dessa svårigheter torde väsentligen kunna undanröjas genom förslaget
i propositionen att straffbelägga förberedelse och försök till grovt
dobbleri. I fråga om de svårigheter som kvarstår — och beträffande
vilka motionärernas förslag icke innebär någon lösning — vill utskottet
understryka departementschefens uttalande att straffbestämmelsen om
förberedelse ofta torde kunna tillämpas mot den som har gjort sig skyldig
till grovt dobbleri och som kort därefter ånyo anskaffar spelutrustning
som är väl lämpad för illegalt spel i oförändrad omfattning.

På anförda skäl tillstyrker utskottet den lagtekniska utformning som

JuU 1972:15

straffskärpningen givits i propositionen och avstyrker motionen
1972: 1698. Ställningstagandet innebär ett tillgodoseende i huvudsak av
önskemålen i motionen 1972: 12.

I motionen 1972: 1691 föreslås en vidgad kriminalisering av äventyrligt
spel i så måtto att spel med s. k. ”enarmade banditer” av typ
”multi-players” skall bedömas som dobbleri. Till stöd härför anför
motionären bl. a. att spel med automater av denna typ — med insatser
på 100 kr. och vinster upp till 1 200 kr. — avsevärt skiljer sig från
det legala spel på vanliga automater som faller under lotteriförordningen.

Spel på spelautomater, i vilka insatsernas och vinsternas storlek bestäms
enligt en i mekanismen inbyggd spelplan, är enligt gällande lagstiftning
inte att hänföra till äventyrligt spel, vilket förutsätter att utgången
av spelet bestäms av regler som tillåter deltagarna att fortgående
påverka sina vinstmöjligheter genom någon sorts kalkyl eller
annan verksamhet. Då spel på spelautomat förekommit utan samband
med offentlig nöjestillställning eller eljest på otillåtet sätt har i stället
vederbörande anordnare dömts för brott mot lotteriförordningen.

Sådant spel som sker på s. k. enarmade banditer och motsvarande
automater — liksom roulett- och bingospel — har övervägts av 1969
års punktskatteutredning. I syfte att åstadkomma en sanering och bättre
ordning på spelområdet har utredningen i ett nyligen framlagt betänkande
(Ds Fi 1972: 2) framlagt förslag som inte enbart avser skattetekniska
och skattcrättsliga frågor. Utredningen förslår bl. a. ändringar
i fråga om tillståndsgivningen och beträffande övriga nu gällande villkor
för spelens bedrivande. Reglerna härom jämte bestämmelser om
beskattningen av spelen föreslås bli sammanförda i en särskild författning,
benämnd spelförordning. Förslaget upptar för grovt olovligt spel
ett straffmaximum av fängelse i två år. Betänkandet är f. n. föremål
för remissbehandling.

Frågan om ny lagstiftning rörande bl. a. automatspel av den typ
motionärerna åsyftar har således aktualiserats i Kungl. Maj:ts kansli.
Med hänsyn härtill bör motionen 1972: 1691 inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I övrigt föranleder de framlagda förslagen icke något yttrande från
utskottets sida.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen beträffande ytterligare kriminalisering av äventyrligt
spel avslår motionen 1972: 1691;

JuU 1972:15

B. att riksdagen

1. med avslag på motionen 1972: 1698 antar det genom
propositionen 1972: 96 framlagda förslaget till lag om ändring
i brottsbalken;

2. avslår motionen 1972: 12 i den mån den icke tillgodosetts
genom utskottets hemställan under B 1.

Stockholm den 17 maj 1972

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), herr Dockered (c), fröken Mattson (s),
herrar Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal
(fp), Nygren (s), Polstam (c), fru Hjelm-Wallén (s), herrar Schött (m),
Måbrink (vpk), fru Bergander (s), herrar Petersson i Röstånga (fp),
Karlsson i Ronneby (s) och Alf Pettersson i Malmö (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1 >72 720047