Justitieutskottets betänkande nr 12 år 1972

JuU 1972:12

Nr 12

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:4 med förslag till rättshjälpslag m. m. jämte motioner.

Genom en den 17 december 1971 dagtecknad proposition, 1972: 4,
har Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
de vid propositionen fogade förslagen till

1) rättshjälpslag,

2) lag om ändring i rättegångsbalken,

3) lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken.

I samband med propositionen har utskottet behandlat nio i anledning
av propositionen väckta motioner samt en vid riksdagens början väckt
motion. Motionsyrkandena anges nedan på s. 18—21.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet till
vad utskottet anför på s. 22—24.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag till
Rättshjälpslag

Inledande bestämmelser

1 § Rättshjälp enligt denna lag utgår såsom allmän rättshjälp (6—
34 §§), rättshjälp åt misstänkt i brottmål (35—40 §§) och rådgivning
(41-43 §§).

2 § Rättshjälp lämnas av advokat eller biträdande jurist på allmän
eller enskild advokatbyrå eller, i fall som anges i lagen, av annan.

Chef för allmän advokatbyrå skall vara advokat.

3 § För handläggning av ärenden om rättshjälp finns rättshjälpsnämnder.
Verksamhetsområde för rättshjälpsnämnd bestämmes av Konungen.

1 Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 12

JuU 1972:12

Rättshjälpsnämnd står under tillsyn av en centralmyndighet. Centralmyndighet
är den myndighet som Konungen bestämmer.

4 § Rättshjälpsnämnd består av ordförande, som skall vara lagfaren
och erfaren i domarvärv, samt fyra andra ledamöter. Av dessa skall
två vara inom nämndens verksamhetsområde verksamma advokater, en
anställd på allmän advokatbyrå och en enskilt verksam. De två övriga
skall vara svenska medborgare, myndiga och bosatta inom nämndens
verksamhetsområde.

Ordförande i rättshjälpsnämnd förordnas av Konungen. Centralmyndigheten
utser övriga ledamöter. Av dessa utses den ledamot som skall
vara enskilt verksam advokat efter förslag av Sveriges advokatsamfund
och de ledamöter som ej skall vara advokater efter förslag av landsting i
län inom rättshjälpsnämndens verksamhetsområde. Ingår i verksamhetsområdet
kommun, som ej tillhör landstingskommun, lämnas förslag även
av fullmäktige i kommunen.

För ledamot skall finnas ersättare. Bestämmelserna om ledamot äger
motsvarande tillämpning på ersättare.

5 § Rättshjälpsnämnd är beslutför med ordföranden och de två ledamöter
som ej är advokater. Är ärende av principiell betydelse eller annars
av särskild vikt eller finnes i annat fall på grund av ärendets beskaffenhet
deltagande av de båda ledamöter som är advokater påkallat,
skall samtliga ledamöter deltaga.

Rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål äger motsvarande
tillämpning när ärende avgöres av rättshjälpsnämnd. Ordföranden skall
dock säga sin mening först.

I den utsträckning Konungen bestämmer får tjänsteman vid rättshjälpsnämnden
på nämndens vägnar slutligt pröva rättshjälpsärende.
Tjänstemannen skall vara lagfaren och ha erfarenhet av domstols- eller
advokatverksamhet.

Allmän rättshjälp

Tillämpningsområdet

6 § Allmän rättshjälp får lämnas fysisk person i rättslig angelägenhet,
om han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst ej överstiger
ett gränsbelopp som motsvarar åtta gånger det enligt lagen (1962:
381) om allmän försäkring bestämda basbeloppet för oktober året innan
rättshjälp begäres.

Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans underhåll,
ökas gränsbeloppet med vad som motsvarar ett halvt basbelopp för var
och en till vilkens underhåll han sålunda bidrager.

Är den rättssökandes betalningsförmåga väsentligt ökad på grund av
förmögenhetsinnehav eller annan särskild omständighet eller väsentligt
nedsatt på grund av skuldsättning eller annan särskild omständighet,
skall den beräknade årsinkomsten jämkas på det sätt att skäligt belopp
tillägges eller fråndrages.

7 § Allmän rättshjälp får lämnas dödsbo i rättslig angelägenhet, om
boet behöver sådant bistånd och det med hänsyn till boets behållning
och delägarnas ekonomiska förhållanden är skäligt.

JuU 1972:12

Avlider den som har allmän rättshjälp, utgår därefter rättshjälpen till
dödsboet.

8 § Allmän rättshjälp får ej lämnas

1. i angelägenhet som ej prövas eller på annat sätt behandlas i landet,
om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger för
rättshjälp,

2. den som ej är bosatt i landet, om han ej är svensk medborgare eller
särskilda skäl föreligger för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet,
om ej särskilda skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn
till hans ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen
kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning
av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration,

6. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och
normalt av enkel beskaffenhet kan Konungen förordna att allmän rättshjälp
ej skall lämnas.

Under förutsättning av ömsesidighet kan Konungen förordna att
medborgare i viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall
vara likställd med svensk medborgare.

Förmåner

9 § Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga
angelägenhet som rättshjälpen avser. Bestämmelser om att den rättssökande
har att själv helt eller delvis betala kostnad för rättshjälp finns
i 16 § andra stycket och 27 § första stycket andra punkten.

Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för

1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,

2. bevisning vid allmän domstol, krigsrätt eller arbetsdomstolen samt
nödvändig utredning i angelägenhet, som kan komma under sådan
domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän och som ej är
förvaltningsärende eller av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets
prövning,

3. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare
och för vårdare eller annan, som måste anlitas, i samband med inställelse
inför domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts,
eller i samband med inställelse för blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller
faderskapet till barn utom äktenskap,

4. avgift som enligt expeditionskungörelsen (1964: 618) utgår för ansökan
och expedition vid domstol som anges i 2, dock ej i fråga om sådan
rättens expedition som utfärdas endast på särskild begäran om icke
expeditionen begäres innan tiden för fullföljd av talan gått till ända,
samt avgift som utgår enligt exekutionsavgiftskungörelsen (1971:1027),

5. kungörelse i mål eller ärende vid domstol som anges i 2,

6. vad av allmänna medel utgått i ersättning till tolk eller stenograf
eller i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen (1958: 642) angående blodundersökning
m. m. i mål om äktenskaplig börd eller vid utredning av fader -

JuU 1972:12

skåpet till barn utom äktenskap eller enligt föreskrift i rättegångsbalken
eller 3 § första stycket nämnda lag för bevisning som rätten självmant
föranstaltat om.

Såsom kostnad för bevisning enligt andra stycket 2 anses ej den rättssökandes
kostnad för blodundersökning eller annan undersökning rörande
ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd eller faderskapet till
barn utom äktenskap.

10 § Skall den rättssökande ställa säkerhet för att få till stånd kvarstad,
skingringsförbud eller annan handräckning enligt rättegångsbalken
eller utsökningslagen (1877: 31 s. 1), får rättshjälpsnämnden, om den
beviljat allmän rättshjälp, utfärda ansvarsförbindelse på statens vägnar.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om verkställighet
enligt 41 eller 42 § utsökningslagen, om rättshjälpsnämnden beviljat
allmän rättshjälp i verkställighetsärendet.

Föranleder ansvarsförbindelsen utgift för staten, anses utgiften såsom
kostnad för rättshjälpen.

Kostnadsbidrag

11 § Den rättssökande skall bidraga till kostnaderna för allmän rättshjälp
enligt vad som sägs i 12—15 §§.

12 § överstiger ej den rättssökandes beräknade årsinkomst ett gränsbelopp
som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första
stycket, utgör kostnadsbidraget en etthundratjugofemtedel av basbeloppet,
jämnad till närmast lägre tiotal kronor. Bidraget får nedsättas eller
efterges, om särskilda skäl föreligger.

Är inkomsten högre än som anges i första stycket, utgör maximibeloppet
för kostnadsbidraget

en tjugondel av den del av den rättssökandes inkomst som överstiger
tre men ej fem gånger basbeloppet,

en femtondel av den del av inkomsten som överstiger fem men ej sex
gånger basbeloppet,

en tiondel av den del av inkomsten som överstiger sex men ej sju
gånger basbeloppet,

hälften av den inkomst som överstiger sju men ej åtta gånger basbeloppet.

Vid tillämpning av andra stycket iakttages att maximibeloppet jämnas
till närmast lägre tiotal kronor och att lägsta kostnadsbidrag utgör en
etthundratjugofemtedel av basbeloppet, jämnad till närmast lägre tiotal
kronor.

13 § Bidrager den rättssökande i väsentlig omfattning till annans underhåll,
ökas gränsbelopp enligt 12 § första eller andra stycket med vad
som motsvarar hälften av där angivet basbelopp för var och en till vilkens
underhåll han sålunda bidrager.

JuU1972:12

14 § Söker dödsbo rättshjälp, utgör maximibeloppet ett med hänsyn
till boets behållning och delägarnas ekonomiska förhållanden skäligt
belopp.

15 § Undergår inkomst eller sådant förhållande som avses i 13 eller
14 § väsentlig förändring innan rättshjälpsärendet avslutats, skall maximibeloppet
jämkas efter vad som är skäligt, dock ej under vad som redan
betalats i kostnadsbidrag.

Allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnden

16 § Anlitar den rättssökande advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå
får, så länge kostnaderna för rättshjälpen ej överstiger maximibeloppet
för den rättssökandes kostnadsbidrag, allmän rättshjälp lämnas
utan beslut av rättshjälpsnämnden. Vad som sagts nu gäller ej fall
som avses i 7 § första stycket.

Skyldigheten att utge kostnadsbidrag fullgöres genom att den rättssökande
till biträdet betalar dennes ersättning och svarar för övriga
kostnader för rättshjälpen.

17 § Ersättning till biträde samt för bevisning och annan utredning
skall i fall som avses i 16 § bestämmas som om kostnaden skolat utgå
av allmänna medel enligt denna lag.

I mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 fastställes
ersättningen till biträdet av domstolen. I annat fall fastställes
biträdesersättningen av rättshjälpsnämnden, om den rättssökande eller
biträdet begär det eller rättshjälpsnämnden självmant upptager ersättningsfrågan
till prövning.

Allmän rättshjälp efter beslut av rättshjälpsnämnden

18 § Beslut om allmän rättshjälp får av rättshjälpsnämnden meddelas
efter ansökan av den rättssökande. Ansökan skall vara skriftlig samt innehålla
uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer.

Ansökan om allmän rättshjälp upptages av den rättshjälpsnämnd
inom vars verksamhetsområde sökanden är bosatt eller, om sökanden
är dödsbo, den avlidne var bosatt. I fråga om den som ej är bosatt i
landet eller dödsbo efter den som ej var bosatt här, upptages ansökan
av den rättshjälpsnämnd som Konungen bestämmer.

Ansökan får upptagas av annan rättshjälpsnämnd än som följer av
andra stycket, om nämnden finner särskilda skäl föreligga.

19 § Bifalles ansökan om allmän rättshjälp, fastställer rättshjälpsnämnden
samtidigt det för sökanden gällande maximibeloppet. Kan sökanden
ej själv eller genom någon som i tjänsteställning eller annars
lämnar honom bistånd behörigen tillvarataga sin rätt, får rättshjälpsnämnden
på sökandens begäran förordna biträde.

20 § Sedan beslut meddelats om allmän rättshjälp, betalas därefter
uppkommande kostnader av allmänna medel. Har allmän rättshjälp
lämnats enligt 16 § första stycket, utgår biträdesersättningen även för
denna del av uppdraget av allmänna medel.

I fråga om ersättning som avses i 9 § andra stycket 6 skall rätten, i
stället för att enligt 18 kap. 13 § rättegångsbalken ålägga den som beviljats
allmän rättshjälp betalningsskyldighet, förklara att ersättningen utgör
en kostnad för rättshjälpen.

JuU 1972:12

21 § Till biträde förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå
eller annan som är lämplig för uppdraget. Har sökanden själv föreslagit
någon som är lämplig, skall denne förordnas, om ej hans anlitande
skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder
annat.

Förordnande som biträde får av rättshjälpsnämnden återkallas, om
skäl föreligger till det.

Biträde får ej sätta annan i sitt ställe utan rättshjälpsnämndens medgivande.

22 § Biträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och
utlägg som uppdraget krävt. Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
centralmyndigheten fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande
av ersättning.

Har biträde genom vårdslöshet eller försummelse föranlett kostnad
för rättshjälpen, skall detta beaktas vid ersättningens bestämmande.

Ersättning till biträde fastställes i mål eller ärende vid domstol, som
anges i 9 § andra stycket 2, av domstolen. Biträdesersättning i annat
fall fastställes av rättshjälpsnämnden.

23 § Biträde får ej förbehålla sig eller mottaga ersättning av sin huvudman
utöver vad som följer av 22 §. Har det skett, är förbehållet
utan verkan och skall biträdet återbetala vad han uppburit för mycket.

24 § I den mån ej särskilda föreskrifter gäller, utgår ersättning för
bevisning i mål eller ärende vid domstol som anges i 9 § andra stycket
2 med skäligt belopp enligt domstolens bestämmande.

25 § I angelägenhet, som ej handlägges vid domstol som anges i 9 §
andra stycket 2, beslutar biträde om utredning. Har biträde ej förordnats,
beslutar rättshjälpsnämnden.

Den som medverkat vid utredning som avses i första stycket har rätt
till ersättning enligt föreskrifter som Konungen meddelar. Ersättningen
bestämmes av rättshjälpsnämnden.

26 § Ersättning som avses i 9 § andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

Ersättning enligt första stycket bestämmes av den myndighet inför
vilken inställelsen sker. Vid inställelse för blodundersökning eller annan
undersökning rörande ärftliga egenskaper i mål om äktenskaplig börd
eller faderskapet till barn utom äktenskap bestämmes ersättningen av
domstolen.

27 § Har biträde förordnats, betalas kostnadsbidrag till biträdet intill
det enligt 19 § fastställda maximibeloppet. Vad som sagts nu gäller
ej i den mån skyldigheten att utge sådant bidrag redan fullgjorts enligt
16 § andra stycket.

Från ersättning enligt 22 § skall avräknas vad den rättssökande är
skyldig att utge som kostnadsbidrag till biträdet. Understiger ersättningen
det bidrag som skall avräknas, svarar biträdet mot statsverket för
mellanskillnaden och har att inbetala denna.

Har biträde ej förordnats, skall kostnadsbidraget erläggas till rättshjälpsnämnden.

JulJ 1972:12

28 § Har sedan beslut om allmän rättshjälp meddelats maximibeloppet
blivit höjt, skall det bidrag som kan föranledas av höjningen erläggas
till rättshjälpsnämnden.

29 § Har den som beviljats allmän rättshjälp eller ställföreträdare för
honom genom vårdslöshet eller försummelse föranlett ökade kostnader
för rättshjälpen, får vid fastställande enligt 30 § av det slutliga kostnadsbidraget
maximibeloppet överskridas efter vad som är skäligt.

30 § Sedan den rättsliga angelägenheten slutförts eller rättshjälpen på
annat sätt upphört, skall rättshjälpsnämnden fastställa slutligt kostnadsbidrag
och göra avräkning med den som haft rättshjälp.

31 § I fråga om part som åtnjuter allmän rättshjälp i mål eller ärende
vid domstol som anges i 9 § andra stycket 2 äger bestämmelse i lag om
parts rättegångskostnad tillämpning i fråga om kostnaderna för rättshjälpen.
Motpart eller annan som är ersättningsskyldig för sådana kostnader
skall åläggas att utge ersättningen till statsverket.

Vinner makar efter gemensam ansökan boskillnad, hemskillnad eller
äktenskapsskillnad och har ena maken åtnjutit allmän rättshjälp, skall
rätten, om det ej med hänsyn till omständigheterna är obilligt, ålägga
andra maken att betala statsverket hälften av kostnaderna för rättshjälpen.

Skall i annat fall beslut meddelas om fördelning av kostnader mellan
parter, äger därom gällande bestämmelser motsvarande tillämpning i
fråga om kostnaderna för allmän rättshjälp åt part. Därvid skall betalningsskyldighet
åläggas mot statsverket för dessa kostnader i deras helhet
eller till viss kvotdel utan angivande av bestämt belopp.

32 § När mål eller ärende i vilket part har allmän rättshjälp avgöres,
skall beslut samtidigt meddelas angående ersättning till statsverket enligt
31 §.

33 § Ersättning som motpart eller annan enligt 31 § betalat till statsverket
för kostnader för allmän rättshjälp skall utges till den som erhållit
rättshjälpen i den mån ersättningen överstiger kostnaderna minskade
med vad som erlagts i kostnadsbidrag.

34 § Rättshjälpsnämnden skall förordna att rättshjälpen skall upphöra
om

1. kostnadsbidrag ej erlägges enligt 27 eller 28 §,

2. sökanden lämnat oriktig uppgift och rättshjälp ej skulle ha beviljats
om riktig uppgift lämnats,

3. sökanden uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig
uppgift, som varit ägnad att leda till befrielse från eller till för lågt slutligt
kostnadsbidrag,

4. sökanden ej längre kan anses ha befogat intresse av att få sin sak
behandlad, eller

5. de ekonomiska förhållandena ändrats i sådan mån att sökanden
ej längre är berättigad till allmän rättshjälp.

I fall som avses i första stycket 3 eller 4 skall förordnande ej meddelas,
om det är uppenbart obilligt att rättshjälpen upphör.

JuU 1972:12

Meddelas förordnande om allmän rättshjälps upphörande, skall den
som haft rättshjälp själv bära kostnaderna för denna. I fall som avses
i första stycket 1 och 4 skall hans ansvar dock ej överstiga maximibeloppet,
om ej annat följer av 29 §.

Rättshjälp åt misstänkt i brottmål

35 § Om offentlig försvarare finns särskilda bestämmelser.

36 § Annan rättshjälp åt misstänkt i brottmål än som avses i 35 § får
beviljas tilltalad, om hans beräknade årsinkomst ej överstiger ett gränsbelopp
som motsvarar tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första
stycket.

Vid prövning enligt första stycket äger 6 § andra och tredje styckena
motsvarande tillämpning.

Är det uppenbart att sökanden själv kan svara för de kostnader som
ersätts genom rättshjälpen, får dock rättshjälp ej beviljas.

37 § I fråga om förmåner vid rättshjälp enligt 36 § äger 9 § andra
stycket 2—4, 20 § första stycket samt 24 och 26 §§ motsvarande tilllämpning.

38 § Bestämmelserna i rättegångsbalken om skyldighet för tilltalad
eller annan att till statsverket återbetala kostnad som enligt rättens beslut
utgått av allmänna medel äger motsvarande tillämpning i fråga om
kostnad för rättshjälp enligt 36 §.

I fall som avses i 19 § andra stycket lagen (1946: 804) om införande
av nya rättegångsbalken gäller vad där är föreskrivet.

39 § Beslut om rättshjälp enligt 36 § meddelas på ansökan av den
tilltalade. Sådant beslut meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

Har rätten skilt saken från sig får den, till dess talan fullföljts av den
tilltalade eller tiden för sådan talan utgått, bevilja honom rättshjälp i
högre rätt.

40 § Ansökan om rättshjälp enligt 36 § skall vara skriftlig samt innehålla
uppgifter i de hänseenden som Konungen bestämmer. Om särskilda
skäl föreligger, får ansökan göras muntligen.

Rådgivning

41 § Med rådgivning förstås i denna lag kortare rådgivning och därmed
jämförlig åtgärd i rättslig angelägenhet. Som rådgivning skall dock
ej anses åtgärd i angelägenhet som avses i 8 § första stycket 5 eller som
omfattas av förordnande som meddelats med stöd av 8 § andra stycket.

42 § Rådgivning sker mot en avgift som motsvarar en etthundratjugofemtedel
av det basbelopp som anges i 6 § första stycket, jämnad
till närmast lägre tiotal kronor. Avgiften får nedsättas eller efterges, om
särskilda skäl föreligger. För vad som nedsatts eller eftergivits utgår
ersättning av allmänna medel till den som meddelat rådgivning.

JuU 1972:12

Lämnas efter rådgivning allmän rättshjälp, skall kostnaden för rådgivningen
anses som en kostnad för den allmänna rättshjälpen. Den
rättssökande får därvid räkna sig erlagd rådgivningsavgift till godo såsom
betalning på kostnadsbidrag.

43 § Rådgivning meddelas av advokat eller av biträdande jurist på
advokatbyrå utan beslut av rättshjälpsnämnden.

Beslut om nedsättning eller eftergift av rådgivningsavgift meddelas
av biträdet.

Särskilda bestämmelser

44 § Mot rättshjälpsnämnds eller annan förvaltningsmyndighets beslut
enligt denna lag föres talan hos centralmyndigheten genom besvär.
Mot centralmyndighetens beslut i anledning av besvär får talan ej
föras.

I fråga om talan mot allmän domstols, krigsrätts eller förvaltningsdomstols
beslut enligt denna lag tillämpas vad som i allmänhet gäller
om talan mot sådan domstols beslut.

45 § Den som, i firma eller annars, i yrkesmässig verksamhet som ej
utövas vid advokatbyrå uppsåtligen använder benämningen rättshjälp
på sätt som är ägnat att leda till att verksamheten förväxlas med den
rättshjälpsverksamhet som enligt denna lag utövas vid advokatbyrå dömes
till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen, i firma eller annars,
i yrkesmässig verksamhet obehörigen använder benämningen allmän
advokatbyrå eller benämning som är ägnad att leda till förväxling
därmed.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973, då lagen (1919: 367) om fri
rättegång upphör att gälla.

Förekommer i lag eller annan författning bestämmelse som avser
fri rättegång, skall den i stället gälla rättshjälp som beviljats av rättshjälpsnämnden.

Har ansökan om fri rättegång gjorts före den nya lagens ikraftträdande,
äger äldre bestämmelser fortfarande tillämpning.

JuU 1972:12

2) Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken
dels att 8 kap. 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 8 kap. 2 §, 17 kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 21 kap. 5 och 10 §§,
23 kap. 13, 15 och 19 §§, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 2, 9 och 11 §§,
33 kap. 5 § samt 49 kap. 4 och 7 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 KAP.

2 §

Till ledamot av advokatsamfundet må antagas allenast den som är
svensk medborgare, äger hemvist inom riket och fyllt tjugofem år samt
avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och
förvärvat sådan praktisk utbildning, som föreskrives i samfundets stadgar.
Han skall hava gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt
finnas lämplig att utöva advokatverksamhet.

Ej må den antagas till ledamot, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Lagfaren domare i eller befattningshavare
vid allmän domstol
eller allmän åklagare eller utmätningsman
må ej antagas till ledamot;
ej heller den som eljest är
anställd i statens eller kommuns
tjänst eller hos annan enskild än
advokat, med mindre advokatsamfundets
styrelse medgiver undantag.

17 KAP.

14 §

Rätten äge, när skäl äro därtill, i dom förordna, att den må verkställas
utan hinder av att den icke äger laga kraft.

Beslut under rättegången, mot
vilket talan ej må föras särskilt,
skall genast gå i verkställighet.
Vad nu sagts gälle ock beslut,
varigenom rätten avvisat ombud
eller biträde eller ogillat tredje
mans yrkande att få som intervenient
deltaga i rättegången eller
utlåtit sig angående ersättning el -

Juli 1972:12

Nuvarande lydelse

ler förskott till biträde, vittne,
sakkunnig eller annan, som ej är
part eller intervenient, eller förordnat
om någons hållande i häkte
eller om kvarstad, skingringsförbud
eller annan handräckning eller
om hävande av sådan åtgärd eller
bestämt, att förmån av fri rättegång
skall upphöra, eller till biträde
utsett annan, än part föreslagit.
Rätten äge, när skäl äro
därtill, i beslut, varigenom föreläggande
meddelats part eller annan
att förete skriftligt bevis eller
att tillhandahålla föremål för syn
eller besiktning, förordna, att beslutet
må verkställas utan hinder
av att det icke äger laga kraft.

Föreslagen lydelse

ler förskott till biträde, vittne,
sakkunnig eller annan, som ej är
part eller intervenient, eller förordnat
om någons hållande i häkte eller
om kvarstad, skingringsförbud
eller annan handräckning eller om
hävande av sådan åtgärd eller till
biträde utsett annan, än part föreslagit.
Rätten äge, när skäl äro
därtill, i beslut, varigenom föreläggande
meddelats part eller annan
att förete skriftligt bevis eller
att tillhandahålla föremål för syn
eller besiktning, förordna, att beslutet
må verkställas utan hinder
av att det icke äger laga kraft.

Är särskild föreskrift meddelad därom, att dom eller beslut som
icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gällande.

18 KAP.

13 §

Skall kostnad för bevisning eller annan åtgärd enligt rättens beslut
utgå av allmänna medel eller utgivas av parterna en för båda och
båda för en, gälle i fråga om skyldighet att återgälda sådan kostnad
vad i detta kapitel stadgas om rättegångskostnad. Skola parterna bära
var sin rättegångskostnad, må förordnas, att kostnaden skall fördelas
med hälften å vardera. Har av allmänna medel utgått kostnad för parts
hämtande till rätten, skall kostnaden återgäldas av parten.

Om återgäldande av kostnad, Om skyldighet att ersätta stats som

utgått av allmänna medel i verket kostnad i anledning av att

anledning av att part åtnjutit fri part åtnjutit rättshjälp är särskilt
rättegång, är särskilt stadgat. stadgat.

21 KAP.

5 §

Till offentlig försvarare skall
förordnas advokat, som finnes
lämplig därtill. Företrädesvis bör
anlitas någon, som vid rätten brukas
som rättegångsombud.

Till offentlig försvarare skall
förordnas advokat, som finnes
lämplig därtill. Om särskilda skäl
föreligga, må till sådan försvarare
utses annan lämplig person, som
avlagt för behörighet till domarämbete
föreskrivna kunskapsprov.
Företrädesvis bör anlitas någon,
som vid rätten brukas som rättegångsombud.

JuU1972:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har den misstänkte till offentlig försvarare föreslagit någon, som
är behörig därtill, skall han förordnas, om ej hans anlitande skulle
medföra avsevärt ökade kostnader eller eljest särskilda skäl föranleda
annat.

10 §!

Offentlig försvarare äge av allmänna
medel åtnjuta arvode för
arbete och tidsspillan samt ersättning
för kostnad efter vad rätten
prövar skäligt.

Offentlig försvarare äge av allmänna
medel åtnjuta skälig ersättning
för arbete, tidsspillan och utlägg
som uppdraget krävt.

Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, centralmyndigheten
för rättshjälpen fastställer
taxa som skall tillämpas vid bestämmande
av ersättning.

Ej må offentlig försvarare av den misstänkte förbehålla sig ytterligare
ersättning; har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

23 KAP.
13 §

Vägrar någon vid förhör att yttra sig angående omständighet, som
är av vikt för utredningen, och är han, om åtal väckes, skyldig att i
målet vittna därom, eller finnes eljest för utredningen av synnerlig vikt,
att någon, som är skyldig att vittna i målet, redan under förundersökningen
höres som vittne, må på undersökningsledarens begäran vittnesförhör
med honom äga rum inför rätten.

Förhör, som avses i första
stycket, må ej äga rum, innan
förundersökningen fortskridit så
långt, att någon skäligen kan misstänkas
för brottet. Om förhöret
gälle i tillämpliga delar vad om
bevisupptagning utom huvudförhandling
är stadgat; den misstänkte
skall erhålla tillfälle att närvara
vid förhöret.

Förhör, som avses i första stycket,
må ej äga rum, innan förundersökningen
fortskridit så långt,
att någon skäligen kan misstänkas
för brottet. Om förhöret gälle i
tillämpliga delar vad om bevisupptagning
utom huvudförhandling
är stadgat; den misstänkte
skall erhålla tillfälle att närvara
vid förhöret. Ersättning för hans
inställelse skall utgå av allmänna
medel i enlighet med vad som
gäller för tilltalad som åtnjuter
rättshjälp.

15 §

Ar fara, att bevis, som skall
åberopas vid huvudförhandlingen,
därförinnan går förlorat eller
då endast med svårighet kan fö -

Är fara, att bevis, som skall
åberopas vid huvudförhandlingen,
därförinnan går förlorat eller
då endast med svårighet kan fö -

1 Senaste lydelse 1969: 671.

JuU1972:12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ras, må på yrkande av undersökningsledaren
eller den misstänkte
rätten genast upptaga beviset. Om
beviset gälle i tillämpliga delar
vad om bevis, som upptages utom
huvudförhandling, är stadgat.
Kostnaden för bevisupptagningen
och för den misstänktes inställelse
vid rätten skall utgå av allmänna
medel. Ersättning för den misstänktes
inställelse skall utgå i enlighet
med vad som gäller för tilltalad
som åtnjuter rättshjälp.

19 §

Har undersökningsledaren, ehuru han slutfört den utredning han anser
erforderlig, ej bifallit begäran, som avses i 18 § andra stycket, eller
förmenar den misstänkte, att annan brist i utredningen föreligger, må
han göra anmälan därom hos rätten.

Då anmälan inkommit till rätten,
skall den, så snart ske kan,
upptaga anmälan till prövning.
När skäl äro därtill, må rätten hålla
förhör med den misstänkte eller
annan eller vidtaga den åtgärd i
övrigt, som finnes påkallad. Ersättning
för den misstänktes inställelse
skall utgå i enlighet med
vad som gäller för tilltalad som åtnjuter
rättshjälp.

30 KAP.
12 §i

Beslut under rättegången, mot
vilket talan ej må föras särskilt,
skall genast gå i verkställighet.
Vad nu sagts gälle ock beslut,
varigenom rätten avvisat ombud,
biträde eller försvarare eller utlåtit
sig angående ersättning eller
förskott av allmänna medel till
målsägande eller angående ersättning
eller förskott till biträde,
försvarare, vittne, sakkunnig eller
annan, som ej är part, eller angående
häktning eller åtgärd, som
avses i 25—28 kap., eller bestämt,
att förmån av fri rättegång skall

1 Senaste lydelse 1954: 432.

JuU1972:12

Nuvarande lydelse

upphöra, eller till biträde eller
försvarare utsett annan, än part
föreslagit. Rätten äge, när skäl
äro därtill, i beslut, varigenom
föreläggande meddelats part eller
annan att förete skriftligt bevis
eller att tillhandahålla föremål
för syn eller besiktning, förordna,
att beslutet må verkställas
utan hinder av att det icke äger
laga kraft.

Föreslagen lydelse

slagit. Rätten äge, när skäl äro
därtill, i beslut, varigenom föreläggande
meddelats part eller annan
att förete skriftligt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn eller
besiktning, förordna, att beslutet
må verkställas utan hinder av att
det icke äger laga kraft.

Är särskild föreskrift meddelad därom, att dom eller beslut, som
icke äger laga kraft, må verkställas, vare den gällande.

31 KAP.
1 §x

Dömes i mål, vari åklagare för
talan, den tilltalade för brottet,
skall han till statsverket återgälda
vad enligt rättens beslut av allmänna
medel utgått till vittne eller
sakkunnig eller eljest för bevisning
under förundersökningen
eller i rättegången samt i arvode
och ersättning till försvarare så
ock statsverkets kostnad för hans
hämtande till rätten. Den tilltalade
vare dock ej ersättningsskyldig för
kostnad, som icke skäligen varit
påkallad för utredningen, eller för
kostnad, som vållats genom vårdslöshet
eller försummelse av annan
än den tilltalade, hans ombud eller
av honom utsedd försvarare.
Står kostnadens belopp icke i rimligt
förhållande till den tilltalades
brottslighet eller till hans villkor,
må ersättningen jämkas efter vad
som prövas skäligt.

Eftergives påföljd eller finnes
den tilltalade hava begått brottet
under inflytande av sådan själslig
abnormitet, som avses i 33
kap. 2 § brottsbalken, eller har

Dömes i mål, vari åklagare för
talan, den tilltalade för brottet,
skall han till statsverket återgälda
vad enligt rättens beslut av allmänna
medel utgått för hans inställelse
vid rätten under förundersökningen,
till vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången
samt i ersättning till försvarare
så ock statsverkets kostnad
för hans hämtande till rätten.
Den tilltalade vare dock ej ersättningsskyldig
för kostnad, som icke
skäligen varit påkallad för utredningen,
eller för kostnad, som
vållats genom vårdslöshet eller försummelse
av annan än den tilltalade,
hans ombud eller av honom
utsedd försvarare. Han vare ej heller
i annat fall än som sägs i 4 §
första stycket skyldig att betala
mera än som motsvarar det för
honom gällande maximibeloppet
för kostnadsbidrag vid allmän
rättshjälp enligt rättshjälpslagen

( )■

Vad den tilltalade enligt första
stycket skall återgälda får jämkas
eller eftergivas, om skäl härtill föreligger
med hänsyn till den tilltalades
brottslighet eller hans per -

* Senaste lydelse 1969: 671.

JuU1972:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

han vid domen icke fyllt aderton sonliga och ekonomiska förhållan år,

vare han skyldig att ersätta den.

kostnad, som nu sagts, om och i
den mån det med hänsyn till omständigheterna
finnes skäligt.

Om det belopp som den tilltalade skulle hava att ersätta understiger
visst av Konungen fastställt belopp, skall kostnaden stanna å statsverket.

Har åklagare väckt åtal utan
sannolika skäl eller förekommer
eljest, då den tilltalade frikännes,
på grund av omständigheterna i
målet synnerlig anledning därtill,
äge rätten av allmänna medel tillerkänna
honom ersättning för hans
kostnad för försvarare, för vittne
eller sakkunnig eller eljest för bevisning
under förundersökningen
eller i rättegången samt för delgivning
och för utskrift av protokoll,
dom eller annat dylikt, såvitt kostnaden
skäligen varit påkallad för
tillvaratagande av hans rätt, så
ock för hans inställelse vid rätten.
Avvisas eller av skriv es åtal, äge
den tilltalade, om skäl äro därtill,
erhålla ersättning för kostnad, som
nu sagts.

Frikännes tilltalad i mål, vari
åklagare för talan, eller avvisas eller
avskrives av åklagare väckt
åtal, äge rätten av allmänna medel
tillerkänna den tilltalade ersättning
för hans kostnad för försvarare,
för vittne eller sakkunnig
eller eljest för bevisning under
förundersökningen eller i rättegången
samt för delgivning och för
utskrift av protokoll eller annat
dylikt, såvitt kostnaden skäligen
varit påkallad för tillvaratagande
av hans rätt, så ock för hans inställelse
vid rätten.

Ersättning för tilltalads inställelse
utgår i enlighet med vad som
gäller för tilltalad som åtnjuter
rättshjälp.

9 §

Vill åklagaren, att den tilltalade
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnad,
eller vill den tilltalade
erhålla ersättning för sådan
kostnad, skall han, innan handläggningen
avslutas, framställa yrkande
därom och uppgiva, vari
kostnaden består. Gör han det ej,
äge han ej därefter tala å den kostnad,
som uppkommit vid samma
rätt; dock må den tilltalade, även
om yrkande ej framställts, erhålla
ersättning för utskrift av rättens
dom eller slutliga beslut. Rätten
pröve självmant, huruvida kostnad,
som enligt rättens beslut skall utgå
av allmänna medel, skall återgäl -

Vill åklagaren, att den tilltalade
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnad,
eller vill den tilltalade
erhålla ersättning för sådan
kostnad, skall han, innan handläggningen
avslutas, framställa yrkande
därom och uppgiva, vari
kostnaden består. Gör han det ej,
äge han ej därefter tala å den kostnad,
som uppkommit vid samma
rätt. Rätten pröve självmant, huruvida
kostnad, som enligt rättens
beslut skall utgå av allmänna medel,
skall återgäldas av den tilltalade
eller annan eller den skall stanna
å statsverket. Fråga, som avses
i 3 §, pröve rätten ock självmant.

JuU 1972:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

das av den tilltalade eller annan
eller den skall stanna å statsverket.

Fråga, sorn avses i 3 §, pröve rätten
ock självmant.

Då rätten avgör målet, meddele rätten samtidigt beslut angående rättegångskostnaden.

Har förundersökning inletts men åtal ej följt och vill den misstänkte
kräva ersättning för kostnad under förundersökningen eller väckes å det
allmännas vägnar fråga om återgäldande av sådan kostnad, skall ansökan
därom göras hos rätten.

Om återgäldande av kostnad,
som utgått av allmänna medel i
anledning av att den tilltalade åtnjutit
fri rättegång, är särskilt
stadgat.

11 §

Om rättegångskostnad i mål, vari allenast målsägande för talan, gälle
i tillämpliga delar vad i 18 kap. är stadgat.

1 fråga om den tilltalades skyldighet
att ersätta statsverket kostnad
för offentlig försvarare och
för annan rättshjälp åt honom
själv äge dock 1 § första stycket
tredje punkten och andra stycket
detta kapitel motsvarande tillämpning.

I fråga om skyldighet för målsägande att i mål, vari han biträtt allmänt
åtal eller eljest fört talan jämte åklagaren eller denne fört talan för
målsäganden, ersätta rättegångskostnad och om hans rätt till ersättning
för sådan kostnad gälle, utöver bestämmelserna i 3 och 4 §§, vad i 18
kap. 12 § är stadgat.

33 KAP.

5 §*

Tredskodom delgives genom
rättens försorg endast

om den innebär att fordran fastställes
att utgå med särskild förmånsrätt
i fast egendom eller
tomträtt,

om den part som yrkat tredskodomen
begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång.

Tredskodom delgives genom
rättens försorg endast

om den innebär att fordran fastställes
att utgå med särskild förmånsrätt
i fast egendom eller
tomträtt,
om den part som yrkat tredskodomen
begär det, eller
om part beviljats rättshjälp genom
beslut av rättshjälpsnämnden.

1 Senaste lydelse 1971: 497.

JuU 1972:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 KAP.

4 §J

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt,
om rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången; 3.

förelagt part eller annan att förete skriftligt bevis eller att tillhandahålla
föremål för syn eller besiktning;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller
om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon,
som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad
kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till
målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,
vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad, skingringsförbud eller annan
handräckning eller i brottmål angående häktning eller åtgärd, som
avses i 25—28 kap.; eller

7. avslagit begäran om fri rät- 7. avslagit begäran om rätts tegång

eller om ersättning eller hjälp eller om ersättning eller förförskott
till part, som åtnjuter så- skott till part, som åtnjuter sådan

dan förmån, eller förordnat, att förmån, eller avslagit begäran om

förmån av fri rättegång skall upp- biträde eller försvarare eller till

höra, eller avslagit begäran om sådant uppdrag förordnat annan,

biträde eller försvarare eller till än part föreslagit.

sådant uppdrag förordnat annan,
än part föreslagit.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses
i 1, 2, 3 eller 7, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats
vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från
den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge
han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen
gjorts.

7 §

Har underrätt förklarat domare Har underrätt förklarat doma jävig

eller ogillat jäv mot särskild re jävig eller ogillat jäv mot sär ledamot

av nämnd eller bifallit be- skild ledamot av nämnd eller bi gäran

om fri rättegång, skall vid fallit begäran om rättshjälp, skall

underrättens beslut förbliva. vid underrättens beslut förbliva.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Har ansökan om fri rättegång gjorts före nya lagens ikraftträdande,
gäller dock fortfarande i fråga om ansökningens behandling enligt denna
balk och, om ansökan bifalles, beträffande den fria rättegången 17
kap. 14 §, 18 kap. 13 §, 30 kap. 12 §, 31 kap. 1, 9 och 11 §§, 33 kap.
5 § samt 49 kap. 4 och 7 §§ i äldre lydelse.

1 Senaste lydelse 1954:432.

2 Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 12

JuU 1972:12

3) Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken Härigenom

förordnas i fråga om lagen (1946: 804) om införande av
nya rättegångsbalken
dels att 27 § skall upphöra att gälla,
dels att 19 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19 §*

Har någon genom dom, som må verkställas, ehuru den icke äger
laga kraft, dömts till straff eller annan påföljd för brott och är han för
sådan verkställighet intagen i fångvårdsanstalt, skall han vid fullföljd
av talan i målet anses som häktad för brottet.

Vad i nya rättegångsbalken är
föreskrivet angående brottmål
skall, om ej annat är stadgat, i tilllämpliga
delar gälla, då mot någon,
som blivit dömd för brott,
vid domstol inledes förfarande,
som avser undanröjande av påföljd
och ådömande av annan påföljd
för brott eller ock annan åtgärd
i fråga om ådömd påföljd; är
han intagen i anstalt som avses i
första stycket, skall han anses som
häktad för brottet. Har offentlig
försvarare förordnats för den dömde,
skall arvode och ersättning till
försvararen alltid gäldas av statsverket.

Vad i nya rättegångsbalken är
föreskrivet angående brottmål
skall, om ej annat är stadgat, i
tillämpliga delar gälla, då mot någon,
som blivit dömd för brott,
vid domstol inledes förfarande,
som avser undanröjande av påföljd
och ådömande av annan påföljd
för brott eller ock annan
åtgärd i fråga om ådömd påföljd;
är han intagen i anstalt som avses
i första stycket, skall han anses
som häktad för brottet. Har offentlig
försvarare förordnats för
den dömde, skall ersättning till
försvararen alltid gäldas av statsverket.
Även kostnad för annan
rättshjälp åt den dömde skall gäldas
av statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Motio nsy rkand ena

De i betänkandet behandlade motionerna upptar följande yrkanden.

Motionen 1972:176 (väckt vid riksdagens början)

I motionen 1972:176 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställes
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utarbetande av bestämmel Senaste

lydelse 1966: 303.

JuU 1972:12

ser angående rätten att driva verksamhet under beteckningen juridisk
byrå.

Motionen 1972:1465

I motionen 1972: 1465 av herrar Hugosson (s) och Bergman (s) hemställes
dels att den föreslagna rättshjälpslagen ges ett sådant innehåll att
möjlighet skapas för part att erhålla allmän rättshjälp i den omfattning
som angivits i motionen, dels att riksdagen måtte besluta att i 9 § andra
stycket förslaget till rättshjälpslag införes en ny punkt ”2. skiftesman
vid bodelning samt skiljemän”, att i samma lagrum andra stycket punkterna
2—6 numreras 3—7, samt att hänvisningen till punkten 2 i punkterna
4 och 5 samt i 9 § tredje stycket ändras så att hänvisning sker till
punkten 3.

Motionen 1972:1466

I motionen 1972: 1466 av herr Hugosson (s) och fru Håvik (s) hemställes
att riksdagen beslutar

1. att advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå medges rätt att
vidtaga nödvändiga, brådskande åtgärder för att säkra klients rätt innan
rättshjälpsnämnden fattat beslut om allmän rättshjälp, när den rättssökande
ej synes vara pliktig utge kostnadsbidrag,

2. att rättshjälpsnämnden bemyndigas att därest särskilda skäl föreligger
meddela skäligt anstånd helt eller delvis med betalning av kostnadsbidrag,
samt

3. att advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå intill dess rättshjälpsnämnden
prövat ansökan om anstånd med inbetalning av kostnadsbidrag
interimistiskt må medge dylikt anstånd.

Motionen 1972:1467

I motionen 1972: 1467 av herr Limdberg (s) hemställes att riksdagen
beslutar

1. att avslå Kungl. Maj:ts proposition 1972: 4 med förslag till ny rättshjälpslag
och inrättande av ett nytt kostnadskrävande, byråkratiskt ämbetsverk,

2. att rättshjälpsanstaltema bibehålies hos landstingen och att kostnaderna
för verksamheten med rättshjälp helt skall betalas av staten genom
anslag till landstingen,

3. att i övrigt uttala sig för en vidgad juridisk och samhällsinriktad
utbildning för domarkår och jurister, där prejudikat- och praxisförfarande
elimineras och rättsspråket görs förståeligt för allmänheten.

Motionen 1972:1469

I motionen 1972:1469 av herr Larsson i Luttra m. fl. (c) hemställes
att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 4

JuU 1972:12

1. hemställer hos Kungl. Majt om nya överväganden och förslag senast
till 1973 års riksdag som tillgodoser vad som anförts i motionen om

a) rättshjälp åt näringsidkare och

b) täckning för motpartskostnad;

2. hemställer hos Kungl. Maj:t om förnyade överväganden rörande
lämplig centralmyndighet för rättshjälpen med beaktande av vad som anförts
i motionen;

3. hemställer hos Kungl. Maj:t om förslag senast till 1973 års riksdag
till nya sekretessregler för rättshjälpsområdet som tillgodoser vad
som anförts i motionen;

4. tillkännager för Kungl. Maj:t som sin mening vad som anförts i
motionen om

a) analys av rättsgångskostnaderna m. m.,

b) den allmänna rättshjälpen och behovet av ett förstärkt administrativt
rättsskydd.

Motionen 1972:1470

I motionen 1972:1470 av herrar Magnusson i Borås (m) och Nordgren
(m) hemställes att riksdagen beslutar att benämningen ”allmän advokatbyrå”
skall utbytas mot benämningen ”rättshjälpsanstalt”.

Motionen 1972:1471

I motionen 1972: 1471 av herr Sjöholm m. fl. (fp) hemställes att riksdagen
beslutar med antagande av propositionen 1972: 4

1. att hos Kungl. Maj:t begära att lagtexten i fråga om rättshjälp i
förvaltningsärenden förtydligas på sätt som i motionen anges;

2. att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts om behovet
av att komplettera reformen med förslag som föranleds av betänkande
från utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden;

3. att stadgandet i 8 § första stycket 3 i förslaget till rättshjälpslag utgår; 4.

att ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts om behovet
av allsidig och enkel information om rättshjälpslagens innehåll.

Motionen 1972:1472

I motionen 1972: 1472 av herr Sjönell m. fl. (c, s, fp, m, vpk) yrkas att
riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t om en utredning rörande reglerna
för förordnande av offentlig försvarare i brottmål i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Motionen 1972:1473

I motionen 1972: 1473 av herr Winberg m. fl. (m) hemställes att riksdagen
vid behandling av propositionen 1972: 4 med förslag till rättshjälpslag
m. m.

JuU 1972:12

1. avslår förslaget i vad gäller inrättande av statliga allmänna advokatbyråer,

2. avslår förslaget i vad gäller att näringsidkare skall undantagas från
rättshjälp (8 § 1 st. 3. förslaget till rättshjälpslag),

3. uttalar att annan än den som avlagt för behörighet till domarämbete
föreskrivna kunskapsprov kan förordnas till sådant biträde som avses
i 21 § förslaget till rättshjälpslag endast om synnerliga skäl föreligger,

4. uttalar att den som avlagt för domarämbete föreskrivna kunskapsprov
men icke är advokat kan utses till offentlig försvarare endast
om synnerliga skäl föreligger,

5. avslår förslaget i vad gäller införande av taxor för biträde och offentlig
försvarare,

6. uttalar att då fråga om rättshjälp uppkommer i mål och ärenden
som anhängiggörs vid domstol det bör ankomma på domstolen att pröva
frågan om rättshjälp och om förordnande och entledigande av biträde
samt

7. uttalar att rättshjälpen bör omfatta även biträdeshjälp vid bodelning
samt kostnad för särskilt utsedd skiftesman vid bodelning.

Motionen 1972:1474

I motionen 1972: 1474 av herr Norrby i Åkersberga (fp) hemställes att
riksdagen vid behandling av propositionen 1972: 4 angående rättshjälpsreform
beslutar att viss rättshjälp skall kunna lämnas även till ideell
förening, samt att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till erforderlig
lagtext och motivskrivning.

Utskottet

Inledning

I propositionen föreläggs riksdagen förslag till en genomgripande reform
av samhällets rättshjälp. I lagtekniskt hänseende innefattar propositionen
förslag till rättshjälpslag och till ändringar i rättegångsbalken
och lagen om införande av nya rättegångsbalken.

Statlig processuell rättshjälp lämnas f. n. i form av fri rättegång i
mål och ärenden vid domstol. Det ankommer på de domstolar vid
vilka fri rättegång kan erhållas att administrera denna form av rättshjälp.
Även den statliga rättshjälp i vidsträckt mening som ligger i att
offentlig försvarare kan utses för misstänkt i brottmål handhas av domstolarna.
Härutöver meddelas rättshjälp med det allmännas stöd huvudsakligen
i två former. Dels finns av landsting eller kommun anordnade
offentliga rättshjälpsanstalter samt en statlig rättshjälpsanstalt.
Dels lämnas rättshjälp inom vissa landstingsområden på grundval av
avtal mellan landsting och Sveriges advokatsamfund, det s. k. jämtlandssystemet.
Det bistånd som lämnas vid rättshjälpsanstalt och enligt

JuU1972:12

jämtlandssystemet avser inte bara rättegångsförfarande utan även utomprocessuell
rättshjälp. Vid sidan av den offentliga rättshjälpen förekommer
den rättshjälp försäkringsbolagen lämnar i form av s. k. rättsskyddsförsäkringar
samt det bistånd i rättsliga angelägenheter som vissa
intresseorganisationer tillhandahåller sina medlemmar.

Det nuvarande rättshjälpssystemet har i sina huvuddrag bestått ända
sedan år 1920. De ändringar som har genomförts har endast utgjort
reformer inom ramen för det bestående systemet. Jämtlandssystemet
började utbildas under 1940-talet.

Under årens lopp har företagits ett flertal utredningar som har berört
det allmännas rättshjälp. Utredningarna har gällt både den fria
rättegången och den utomprocessuella rättshjälpen. Bland betänkanden
från senare tid kan nämnas ”Rättegångshjälp” (SOU 1958: 40) och
”Rättegångshjälp, betänkande med reviderat förslag till lag om rättegångshjälp
m. m.” (SOU 1965:13). Ar 1968 tillsattes särskilda sakkunniga
för att utreda frågan om rättshjälp i förvaltningsärenden. De
avgav på hösten 1971 betänkandet ”Offentligt biträde och kostnadsersättning
i förvaltningsärenden” (SOU 1971: 76).

I 1970 års statsverksproposition (prop. 1970: 1 bil. 4 s. 58) framhölls
att tiden var inne att ta upp frågan om en genomgripande reform
av samhällets rättshjälp. Därjämte angavs allmänna riktlinjer för en sådan
reform. Samtidigt anfördes att en lösning av frågan om rättshjälp
i enlighet med dessa riktlinjer i viss utsträckning kunde bygga på redan
tillgängligt utredningsmaterial men att ytterligare utredningsarbete
måste göras. Detta ansågs böra ske inom justitiedepartementet.

Arbetet med rättshjälpsreformen i enlighet med angivna riktlinjer
bedrevs därefter inom justitiedepartementet och ledde till en departementspromemoria
(Ju 1970: 14) som upptog förslag till rättshjälpslag
och till ändringar i rättegångsbalken och giftermålsbalken. Efter sedvanlig
remissbehandling, varvid åtskilliga av ställningstagandena i promemorian
blev föremål för stark kritik, har föreliggande proposition
utarbetats. Remisskritiken har därvid beaktats i åtskilliga hänseenden.

Reformens huvudsakliga innebörd

Den föreslagna lagstiftningens huvudsakliga innebörd är följande.

Rättshjälp skall i princip kunna lämnas var och en i varje rättslig
angelägenhet, där behov av bistånd föreligger, oberoende av om frågan
behandlas vid allmän domstol, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet
eller av skiljemän. I den föreslagna rättshjälpslagen, som
innehåller reformens grundläggande bestämmelser, skiljs härvidlag mellan
allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål och rådgivning.
Rättshjälp i sistnämnda form består av kortare rådgivning eller därmed
jämförligt biträde i rättslig angelägenhet.

JuU 1972:12

Vissa begränsningar i tillämpningsområdet föreslås. I fråga om den
allmänna rättshjälpen föreslås sålunda att andra juridiska personer än
dödsbon inte skall kunna få rättshjälp. För angelägenhet som har samband
med den rättssökandes näringsverksamhet skall rättshjälp endast
kunna lämnas i undantagsfall. Begränsningar skall också gälla för den
som är bosatt utomlands samt för självdeklarationer och andra liknande
massärenden. Vidare skall personer i de högsta inkomstlägena vara
uteslutna från allmän rättshjälp enligt lagens bestämmelser. De skall
dock ha möjlighet att utnyttja de allmänna advokatbyråerna.

Vid allmän rättshjälp enligt förslaget betalar staten kostnaderna i den
rättsliga angelägenhet som rättshjälpen avser. De viktigaste kostnaderna
som ersätts är kostnader för biträde, för inställelse vid domstol eller
annan myndighet och för utredning. Den rättssökande skall efter förmåga
bidra till kostnaderna. Kostnadsbidraget beräknas i första hand
efter årsinkomst och underhållsskyldighet enligt vissa schabloner i en
progressiv skala. Bidraget skall kunna nedsättas eller helt efterges för
de ekonomiskt sämst ställda, om särskilda skäl föreligger.

När det gäller rättshjälp åt misstänkt i brottmål skall liksom hittills,
oberoende av den misstänktes ekonomiska förhållanden, offentlig försvarare
vid behov förordnas. I övrigt innebär denna form av rättshjälp
att inställelsekostnader och vissa utredningskostnader ersätts av allmänna
medel för personer i de lägsta inkomstlägena; gränsen uppåt
har satts vid tre basbelopp. Något kostnadsbidrag skall inte utgå. Frikänns
den tilltalade skall, väsentligen i likhet med vad nu gäller, ersättningen
till offentlig försvarare, kostnaden för annan rättshjälp liksom
annan kostnad som utgått av allmänna medel stanna på statsverket.
Reglerna om den tilltalades skyldighet att, om han döms för brottet,
återgälda statsverket sådan kostnad har mjukats upp i syfte att underlätta
den dömdes återanpassning. Återbetalningsskyldighet får bl. a.
inte åläggas med högre belopp än som motsvarar vad den dömde högst
skulle betala i kostnadsbidrag vid allmän rättshjälp.

För en frikänd tilltalad som inte meddelats rättshjälp enligt rättshjälpslagens
bestämmelser ger förslaget möjligheter att i efterhand få
ersättning för rättegångskostnad som varit skäligen påkallad för att tillvarata
hans rätt. Förslaget innebär härvidlag en betydande utvidgning i
förhållande till vad nu gäller i motsvarande situation. Utgångspunkten
för den nya ersättningsbestämmelsen, upptagen i 31 kap. 2 § rättegångsbalken,
är att den som frikänns skall hållas i görligaste mån skadeslös
för kostnad som varit nödvändig för att tillvarata hans rätt, såsom
kostnad för försvarare, för vittne eller annan bevisning under
förundersökningen eller vid rättegången samt för inställelse vid rätten.

Rättshjälp i form av rådgivning utgör ett betydelsefullt inslag i reformen.
Rådgivning skall utan särskild ansökan kunna lämnas av advokat
eller biträdande jurist vid advokatbyrå mot en enhetsavgift om

JuU 1972:12

f. n. 50 kronor. Avgiften kan i speciella fall sättas ned eller helt efterges.

Ersättning till biträde och offentlig försvarare skall kunna bestämmas
med ledning av taxor. Avsikten är att taxor skall kunna fastställas
för vissa typer av mål och ärenden där arbetsinsatsen erfarenhetsmässigt
kan beräknas vara relativt likartad.

När det gäller rättshjälpens organisation föreslås att i varje län skall
inrättas allmänna advokatbyråer med staten som huvudman. I första
hand är avsikten att rättshjälpsanstaltema skall omorganiseras till sådana
byråer. I övrigt skall uppbyggnaden och dimensioneringen av
allmänna advokatbyråer ske med beaktande av förekomsten av privatpraktiserande
jurister och andra förhållanden på varje ort.

De administrativa uppgifterna på rättshjälpsområdet skall regionalt
skötas av särskilda rättshjälpsnämnder. Dessa skall pröva ansökningar
om rättshjälp, förordna biträde och dessutom pröva ersättning till biträde
i sådana mål eller ärenden som inte behandlas vid allmän domstol.
Ersättning till biträde i mål eller ärende vid allmän domstol skall
prövas av domstolen. När det gäller misstänkt i brottmål skall domstolen
pröva ansökan om rättshjälp, förordna offentlig försvarare och
bestämma ersättningen till denne.

För tillsyn över och samordning av uppgifterna inom rättshjälpsområdet
skall finnas en centralmyndighet. Avsikten är att centralmyndighetsfunktionerna
skall förläggas till det blivande domstolsverket. Uppgifterna
för centralmyndigheten skall i första hand bestå av tillsyn över
rättshjälpnämndemas verksamhet. I anslutning härtill skall centralmyndigheten
genom direktiv och anvisningar sörja för en riktig och enhetlig
rättstillämpning i verksamheten. Centralmyndigheten skall också vara
fullföljdsinstans i fråga om beslut av rättshjälpsnämndema. En viktig
uppgift för centralmyndigheten är också att utarbeta och fastställa taxor
för ersättning till biträde och offentlig försvarare.

Reformen föreslås träda i kraft den 1 juli 1973.

Allmänna synpunkter

Utskottet ser med tillfredsställelse att den sedan lång tid aktuella frågan
om samhällets rättshjälp nu är på väg att få sin lösning. Det framlagda
förslaget innebär en viktig reform som ytterst gäller den för ett
rättssamhälle centrala principen om allas likhet inför lagen.

Vad som i första hand framstår som otillfredsställande med den nuvarande
ordningen är att endast de ekonomiskt sämst ställda kan få
rättshjälp vare sig det är fråga om fri rättegång eller biträde genom rättshjälpsanstalt
eller enligt jämtlandssystemet. Det föreliggande förslaget
är ägnat att avhjälpa denna brist; en grundtanke i reformen är att rättshjälp
skall medges i sådan utsträckning att ingen av ekonomiska skäl

JuU 1972:12

skall hindras från att tillvarata sina intressen i rättsligt hänseende.

En annan grundtanke som förslaget bygger på är att rättshjälp skall
kunna utgå i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp
föreligger, oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet
eller gäller rådfrågning vid förhandling eller liknande.
Genom tillgodoseendet härav försvinner den nackdel i den nuvarande
ordningen som ligger däri att det allmännas insatser i stor utsträckning
är koncentrerade på att ge rättshjälp i mål inför domstol. En ytterligare
framträdande fördel med den föreslagna reformen som utskottet vill understryka
är att den rådande splittringen av det allmännas insatser på en
mängd olika myndigheter upphör. Den föreslagna samordningen under
central ledning bör enligt utskottets mening möjliggöra ett effektivare
utnyttjande av tillgängliga resurser och underlätta kontrollen över samhällets
kostnader för rättshjälpen.

Utskottet ställer sig således bakom grundtankarna i förslaget och kan
också uttala sin principiella anslutning till de lösningar i stort som i propositionen
valts inom ramen för dessa grundläggande tankegångar. Härav
följer att utskottet avstyrker bifall till det bl. a. på kostnadsaspekter
och farhågor för ökad byråkrati grundade yrkandet i motionen 1972:
1467 om avslag på propositionen.

I anslutning till godtagandet av reformen i stort finner utskottet anledning
framhålla att det vidgade ekonomiska stödet från det allmänna
inte innebär att behovet av rättshjälp ej längre behöver tillgodoses i andra
former. I detta hänseende är enligt utskottets mening särskilt angeläget
att framhålla att reformen inte får uppfattas så att den skulle göra de
enskilda rättsskyddsförsäkringarna överflödiga. Dessa kommer — som
delvis belyses av vad utskottet anför i det följande — även i det nya
systemet att spela en betydande roll och utgör, som bl. a. lagrådet understrukit,
i själva verket ett komplement till det allmännas rättshjälp som
inte kan undvaras om målen för reformen skall kunna förverkligas. Det
är mot denna bakgrund angeläget att försäkringsbranschen även efter
lagstiftningens genomförande tillhandahåller rättsskyddsförsäkringar i erforderlig
utsträckning. Svårigheterna att anpassa försäkringarna till det
nya systemet torde, som framgår av bl. a. försäkringsinspektionens remissyttrande
över departementspromemorian, vara överkomliga.

I sammanhanget vill utskottet också peka på de möjligheter till begränsning
av den enskildes kostnader i rättsliga angelägenheter som kan
ligga i förenkling av rättegångsförfarandet. Det är av vikt att en utvidgning
av samhällets rättshjälp inte föranleder att arbetet på att effektivisera
verksamhetsformerna inom rättsväsendet kommer i skymundan.
Utskottet noterar härvidlag att frågan om förenklade rättegångsformer
aktualiserats inom Kungl. Maj:ts kansli, överväganden inom justitiedepartementet
har resulterat i en promemoria rörande rättegången i mindre
tvistemål (Ds Ju 1972: 6), som nu är föremål för remissbehandling.

JuU 1972:12

Till det närmare innehållet i promemorian återkommer utskottet under
avsnittet Förenklingar i rättegångsförfarandet (s. 51).

I det följande behandlar utskottet i olika avsnitt frågor som tagits upp
i motioner eller eljest tilldragit sig utskottets särskilda uppmärksamhet.

Inrättande av allmänna advokatbyråer

I propositionen uttalas att det allmänna bör över hela landet tillhandahålla
kvalificerad personal som kan bistå allmänheten i rättsliga angelägenheter.
Utvidgningen av det allmännas advokatverksamhet bör bygga
på de nuvarande rättshjälpsanstalterna och ske med riktpunkt att det
skall finnas en allmän advokatbyrå i varje län. Det anges att utbyggnaden
inte får leda till att förutsättningarna för en fristående advokatkår
i väsentlig mån rubbas samt att de allmänna advokatbyråerna bör konkurrera
med de privatpraktiserande advokaterna på lika villkor. Dessa
förhållanden bör medföra att utbyggnaden sker successivt.

Frågan om inrättande av allmänna advokatbyråer tas upp i flera motioner.
Motionen 1972: 1467 upptar sålunda — vid sidan av det ovan
redovisade avslagsyrkandet — hemställan att riksdagen beslutar att rättshjälpsanstalterna
skall bibehållas hos landstingen och att kostnaderna för
rättshjälpsverksamheten helt skall betalas av staten genom anslag till
landstingen. Även i motionen 1972: 1473 yrkas avslag på förslaget att inrätta
statliga allmänna advokatbyråer. Till stöd för yrkandet anför motionärerna
att en i förhållande till statsmakterna fri, obunden och självständig
advokatkår utgör en utomordentligt viktig institution i ett modernt
demokratiskt samhälle. Den ökade efterfrågan på rättshjälp i skilda
former som reformen kommer att leda till anses inte utgöra tillräckligt
skäl att inrätta statliga advokatbyråer. Den föreslagna ordningen skulle
— varje fall på något längre sikt — kunna innebära risk för att de allmänna
advokatbyråerna inte kommer att vara i erforderlig grad självständiga
gentemot statsmakten. Motionärerna anser det emellertid riktigt
att staten övertar kostnaderna för rättshjälpen vilket inte bör hindra
att landstingen kvarstår som huvudmän för rättshjälpen och i mån av
behov tar initiativ till inrättande av ytterligare rättshjälpsanstalter. För
det fall att nu redovisade motionsförslag inte skulle vinna riksdagens
gillande, hemställes i motionen 1972:1470 att riksdagen beslutar att benämningen
”allmän advokatbyrå” utbytes mot ”rättshjälpsanstalt”. Motionärerna
anser det inte tillfredsställande att staten söker utnyttja den
goodwill som är förenad med yrkesbeteckningen advokat. De anför vidare
bl. a. att den i propositionen föreslagna benämningen i viss mån
är missvisande, eftersom ordet advokat inom hela den demokratiska
världen betecknar en fri yrkesutövare som inte är anställd i det allmännas
tjänst.

Utskottet vill till en början erinra om att offentliga rättshjälpsanstal -

JuU 1972:12

ter (i några fall kallade rättshjälpsbyråer eller rättshjälpsnämnder) finns
inrättade på 15 orter (i Stockholm två anstalter) samt att rättshjälp enligt
jämtlandssystemet lämnas inom 16 landstingsområden. Den i propositionen
föreslagna utbyggnaden av samhällets rättshjälp kommer att
döma av de undersökningar som gjorts uppenbarligen att öka efterfrågan
på biträde i skilda rättsliga angelägenheter i sådan grad att behovet
inte kan tillgodoses inom ramen för de nuvarande rättshjälpsanstalternas
och enskilda advokatbyråernas resurser. När det gäller frågan hur
den ökade efterfrågan på biträdeshjälp skall mötas vill utskottet, liksom
departementschefen, understryka att principen om de rättssökandes
möjlighet att fritt välja advokat måste upprätthållas och att det sålunda
är självklart att de fritt yrkesutövande advokaterna och andra privatpraktiserande
jurister liksom hittills bör vara verksamma inom rättshjälpsområdet.
Principen om valfrihet leder emellertid också till att det
måste finnas möjligheter att vända sig till jurist på en av det allmänna
driven advokatbyrå. Som departementschefen framhåller finns det också
starka skäl att anta att många människor skulle föredra att få rättshjälp
i den form som nu tillhandahålls av rättshjälpsanstalterna men
som f. n. står öppen endast för de mindre bemedlade och endast i vissa
delar av landet. Mot den angivna bakgrunden finner utskottet det naturligt
och önskvärt att det allmänna i enlighet med vad som angivits
ovan lämnar rättshjälp över hela landet vid i princip en advokatbyrå
i varje län.

Beträffande de i motionerna anförda invändningarna mot att staten
skall överta huvudmannaskapet för samhällets rättshjälp vill utskottet
först erinra om att en av grundtankarna bakom reformen är att häva
den rådande splittringen av samhällets insatser på rättshjälpsområdet.
För ett effektivt utnyttjande av de resurser som ställs till förfogande
krävs att verksamheten samlas hos en huvudman och då staten redan
nu har den helt övervägande delen av ansvaret är det naturligt att huvudmannaskapet
helt läggs i statens hand. En sådan utveckling ligger
också i linje med det senaste årtiondets reformsträvanden på rättsvårdsområdet
i övrigt, t. ex. inom domstols- och polisväsendet. Det bör i sammanhanget
understrykas att utvidgningen av det allmännas advokatverksamhet
i första hand skall bygga på de nuvarande landstingskommunala
rättshjälpsanstalterna, varigenom det blir möjligt att ta till vara de goda
erfarenheterna av deras verksamhet. På anförda skäl tillstyrker utskottet
att staten övertar huvudmannaskapet för samhällets rättshjälp.

Med hänsyn till de farhågor för advokatkårens självständighet, som
yppats i bl. a. motionen 1972: 1473, vill utskottet framhålla att utskottet,
liksom motionärerna, anser en självständig advokatkår utgöra en institution
av mycket stor betydelse för vår rättsordning och att reformen
självfallet inte får innebära att principen att advokaterna skall stå
fria och oberoende i förhållande till det allmänna rubbas. Motionärernas

JuU 1972:12

farhågor synes utskottet överdrivna. Någon antydan till utveckling av
det slag motionärerna befarar har inte förmärkts vid de hittillsvarande
offentliga rättshjälpsanstalterna. Det kan i sammanhanget förtjäna understrykas
att centralmyndighetens befattning med de allmänna advokatbyråerna
skall begränsas till rent administrativa ärenden. En särskild
garanti för att advokatverksamheten i det allmännas regi kommer att
bedrivas under iakttagande av samma regler för god advokatsed som
de enskilda advokaterna enligt rättegångsbalken är skyldiga att följa
ligger f. ö. i det förhållandet att chef för allmän advokatbyrå skall vara
ledamot av Sveriges advokatsamfund liksom även flertalet övriga jurister
på sådan byrå. Härigenom kommer verksamheten vid dessa byråer
att i betydande utsträckning stå inte bara under JO:s och JK:s utan
även under advokatsamfundets tillsyn.

Vad slutligen beträffar det i motionen 1972: 1470 upptagna spörsmålet
rörande benämningen allmän advokatbyrå vill utskottet peka på
att en grundtanke i propositionen rörande advokatverksamhetens bedrivande
är att lika konkurrens skall råda mellan det allmännas advokatverksamhet
och den som bedrivs av privatpraktiserande jurister. Med
hänsyn härtill och till det förhållandet att verksamheten på de allmänna
advokatbyråerna i största utsträckning kommer att omhänderhas av
advokater är enligt utskottets mening den i propositionen föreslagna
benämningen väl vald.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet bifall till Kungl.
Maj:ts förslag i fråga om inrättandet av allmänna advokatbyråer och
avstyrker bifall till de här behandlade yrkandena i motionerna 1972:
1467, 1972: 1470 och 1972: 1473.

Tillämpningsområdet

Enligt 6 § i förslaget till rättshjälpslag skall allmän rättshjälp få
lämnas fysisk person i rättslig angelägenhet om han behöver sådant
bistånd. Med hänsyn till rättshjälpens karaktär av social förmån förordas
vissa begränsningar av rättshjälpens tillämpningsområde. Sålunda
skall rättshjälp i princip inte få utgå till den som har en årsinkomst
som överstiger åtta gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.
Vidare skall rättshjälp ej få lämnas näringsidkare i angelägenhet
som har samband med hans näringsverksamhet, om inte särskilda
skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till hans ekonomiska förhållanden
eller sakens beskaffenhet. Rättshjälp skall inte heller utgå till
annan juridisk person än dödsbo. Även vissa andra begränsningar i
tillämpningsområdet föreslås i propositionen.

Frågan om rättshjälp i angelägenhet som har samband med näringsverksamhet
tas upp i tre motioner. Under åberopande av att stark kritik
mot den föreslagna begränsningen av rättshjälpen såvitt gäller nä -

JuU 1972:12

ringsidkare framkommit under remissbehandlingen yrkas sålunda i motionen
1972: 1469 att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om nya
överväganden och förslag senast till 1973 års riksdag som tillgodoser
vad som anförts i motionen om rättshjälp åt näringsidkare. I avvaktan
på sådant förslag vill motionärerna emellertid inte motsätta sig att riksdagen
nu antager det genom propositionen framlagda förslaget. Enligt
motionärerna bör särskilt beaktas att rättshjälp inte längre skall vara
förbehållen de sämst ställda utan kommer att utgå även till inkomsttagare
med relativt höga inkomster. Med hänsyn härtill är det enligt
deras mening inte rimligt att utesluta näringsidkarna från rättshjälp
i den utsträckning som följer av Kungl. Maj:ts förslag. I motionerna
1972: 1471 och 1972: 1473 framställs yrkanden av innebörd att riksdagen
skall besluta att den i lagtexten föreslagna inskränkningen för
näringsidkare att få rättshjälp utgår. Motionärerna motiverar yrkandet
bl. a. med att det föreslagna stadgandet avser en heterogen grupp personer
som utövar sin näring under högst varierande ekonomiska förhållanden
och att det inte kan vara riktigt att t. ex. hantverkare, lantbrukare,
handlande och författare alltid skall hålla en ekonomisk beredskap
för att kunna betala eventuella rättegångskostnader.

Utskottet vill till en början nämna att den inledningsvis berörda
departementspromemorian upptog förslag om en sådan begränsning av
rättshjälpen såvitt gäller näringsidkare att rättshjälp inte fick beviljas
om det ej — med hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden eller
sakens beskaffenhet — förelåg synnerliga skäl härför. Flertalet av de
remissinstanser som uttalade sig i frågan ställde sig avvisande till den
föreslagna begränsningen under framhållande av bl. a. sådana synpunkter
som anförs i motionerna. Det förslag till avgränsning som det nu
föreliggande förslaget till rättshjälpslag innehåller i 8 § innebär en viss
utvidgning av området för rättshjälp i förhållande till promemorians
förslag. Enligt Kungl. Maj:ts förslag förutsätts för rättshjälp till näringsidkare
att särskilda skäl föreligger med hänsyn till näringsidkarens
ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet. Utskottet finner
för sin del, liksom departementschefen, att bedömningen bör ske med
utgångspunkt från att rättshjälpen i första hand bör ge skydd vid oförutsedda
händelser som berör den enskildes personliga och ekonomiska
förhållanden. De rättsliga angelägenheterna i näringsverksamhet är av
annan karaktär än i privatlivet och varierar dessutom starkt med hänsyn
till verksamhetens art och omfattning. Det rättsskyddsbehov som
föreligger i näringsverksamhet bör därför som departementschefen anför
i princip tillgodoses på annat sätt än genom rättshjälp med stöd av
det allmänna, t. ex. genom någon form av försäkring eller genom förmedling
av någon intresseorganisation. Skäl för en sådan begränsning
av möjligheterna till rättshjälp för näringsidkare utgör enligt utskottets
mening också det förhållandet att kostnader för biträde i rättsliga an -

JuU 1972:12

gelägenheter ofta är en normal företeelse i affärslivet, jämförbar med
andra driftskostnader som kan påverka rörelsens resultat. Å andra
sidan kan det emellertid, som departementschefen framhåller, förekomma
fall där rättshjälp bör kunna komma i fråga även beträffande
rättslig angelägenhet som har samband med näringsverksamhet. Så kan
t. ex. vara fallet beträffande vissa småföretagare, som praktiskt sett står
löntagarna nära, eller när sambandet med de privata förhållandena är
sådant att rättshjälp inte bör vägras. Den särregel som propositionen
upptar om möjlighet för näringsidkare att få rättshjälp om särskilda
skäl föreligger framstår därför enligt utskottets mening som väl motiverad.
Regeln bör enligt utskottets mening göra det möjligt att undvika
stötande konsekvenser av att rättsliga angelägenheter i näringsverksamhet
i princip ställs utanför rättshjälpens tillämpningsområde. Det sagda
utesluter icke att anledning kan finnas att följa utvecklingen med uppmärksamhet
och att ånyo överväga frågan sedan erfarenheter vunnits
av det nya systemets tillämpning. Detta uttalande har avseende på
skilda grupper av näringsidkare, däribland de renskötande samerna,
vilkas möjligheter att få rättshjälp aktualiserats i utskottet bl. a. genom
en skrift från Svenska samernas riksförbund. Att observera för samernas
del i förevarande sammanhang är också det förhållandet att deras ekonomiska
och rättsliga angelägenheter numera i viss utsträckning handhas
av en ny typ av juridisk person, kallad sameby. Som berörs i det
följande är i princip alla juridiska personer undantagna från rättshjälpens
tillämpningsområde.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet det förslag propositionen
innehåller och avstyrker bifall till de här behandlade yrkandena
i motionerna 1972: 1469, 1972: 1471 och 1972: 1473.

En annan fråga rörande tillämpningsområdet för rättshjälpen tas
upp i motionen 1972: 1474. Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar
att rättshjälp skall kunna lämnas även ideell förening samt hos
Kungl. Maj:t anhåller om förslag till lagtext och motivskrivning. Motionen
tar sikte på bl. a. sådana föreningar, som på senare år uppstått
genom att människor slutit sig samman i aktionsgrupper, byalag och
miljögrupper för att ge ökad tyngd åt sina synpunkter och krav, och
motionären framhåller att det framstår som orationellt att i vissa fall
varje medlem i en förening i princip skall kunna få rättshjälp i en
angelägenhet av gemensamt intresse men inte föreningen som gemensamt
organ.

Utskottet vill i denna del anföra att rättshjälpens karaktär av social
förmån leder till att i princip alla juridiska personer bör undantas från
rättshjälpens tillämpningsområde. Det i propositionen föreslagna undantaget
såvitt gäller dödsbo får ses mot bakgrunden av att starka sociala
skäl talar för att ge dödsbo en särställning i detta hänseende. I fråga om
ideella föreningar finner utskottet i likhet med departementschefen skäl

JuU1972:12

inte föreligga att inom rättshjälpens ram införa möjlighet till ekonomisk
subvention i rättsliga angelägenheter. Utskottet avstyrker således
motionen 1972: 1474.

Förmåner

I 9 och 10 §§ i förslaget till rättshjälpslag anges närmare de förmåner
som utgår vid allmän rättshjälp. Bland kostnader som enligt 9 § skall
betalas av staten anges kostnad för biträde som erfordrats för tillvaratagande
av den rättssökandes rätt Närmare regler om vem som får
förordnas till biträde och om ersättning till biträde ges i 21 och 22 §§,
vartill utskottet återkommer nedan. Som kostnad för rättshjälp anges vidare
den rättssökandes kostnad för bevisning vid allmän domstol,
krigsrätt eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet
som kan komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas
av skiljemän. Undantag görs för utredningskostnader på förvaltningsområdet.
Bland övriga kostnader som enligt föreslaget omfattas av rättshjälpen
är kostnader för resa och uppehälle i samband med inställelse
inför domstol eller annan myndighet samt expeditionsavgifter m. m.
Bland de ersättningsgilla kostnaderna upptas däremot inte kostnader
för särskild skiftesman, som förordnats av domstol för att förrätta bodelning
mellan makar, eller kostnader för skiljemän vid skiljeförfarande.
Utanför rättshjälpen föreslås även falla betalningsskyldighet för motparts
rättegångskostnader.

Frågan om rättshjälp för kostnader vid bodelning mellan makar
och för särskilt förordnad skiftesman vid dylik bodelning tas upp i
motionerna 1972: 1465 och 1972: 1473. Motionsförslagen innebär att
även sådana kostnader bör ersättas av rättshjälpen. I den förstnämnda
motionen yrkas också att även ersättning för kostnader för skiljemän
skall ingå bland rättshjälpförmånema. Frågan om motparts rättegångskostnader
behandlas i motionen 1972: 1469. Motionärerna yrkar att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om nya överväganden och förslag
senast till 1973 års riksdag som tillgodoser vad som anförts i motionen
om täckning för motpartskostnad.

Rörande kostnaderna vid bodelning anförs i motionen 1972: 1465
bl. a. att många av de problem som uppkommer vid bodelning är av så
komplicerad natur att de kräver juridiskt biträde åt parterna vid bodelningsförrättningen.
Bodelningsfrågan anges vara det problem som ibland
helt dominerar i samband med skillnad mellan makar. Motionärerna
pekar på en betydelsefull fråga som vid oenighet mellan makar skall
avgöras genom bodelning, nämligen spörsmålet om vilken av dem
som skall tilläggas hyres- eller bostadsrätten till makarnas gemensamma
bostad. Rättsförlust kan med den i propositionen föreslagna ordningen
komma att drabba den rättssökande som saknar ekonomiska förut -

JuU 1972:12

sättningar att begära förordnande av skiftesman. Viss begränsning av
kostnaderna för rättshjälpen i samband med bodelning bör dock gälla
enligt motionärerna. Från rättshjälp bör sålunda undantas bodelning
som med hänsyn till boets omfattning eller eljest är av enkel beskaffenhet.
Även i sådana fall bör dock alltid rättshjälp erhållas vid tvist om
vem av makarna som skall tilläggas hyres- eller bostadsrätten till makarnas
gemensamma bostad under förutsättning att boet är av ringa
omfattning. Rättshjälpen bör omfatta, förutom kostnader för skiftesman,
samtliga i 9 § upptagna förmåner. I motionen 1972:1473 hävdas
liksom i den nyss berörda motionen att det i bodelningsärenden inte
sällan förekommer att partema behöver hjälp i form av biträde samt
att både behov och billighet talar för att kostnad för skiftesman skall
kunna ersättas inom den allmänna rättshjälpen.

Det i motionerna upptagna spörsmålet i vilken omfattning bodelningskostnader
skall omfattas av rättshjälpen är i viss mån avhängigt av
frågan om vilka åtgärder som skall anses ingå i ett och samma rättshjälpsärende.
Som inledningsvis nämnts skall den som söker rättshjälp
erlägga ett på visst sätt beräknat kostnadsbidrag, f. n. lägst 50 kr.
Bidraget får nedsättas eller efterges för de ekonomiskt sämst ställda
om särskilda skäl föreligger. När den rättsliga angelägenhet, för vilken
rättshjälp beviljats, har slutförts eller då rättshjälpen eljest upphört, skall
enligt 30 § göras avräkning med den som haft rättshjälp, önskar
denne därefter ytterligare hjälp, får han på nytt begära rättshjälp och
utge nytt kostnadsbidrag. Såvitt gäller bodelning innebär den i propositionen
föreslagna regleringen att rättshjälp med förmåner enligt 9 §,
alltså även förmånen av biträde, skall kunna lämnas vid bodelning
såsom ett särskilt rättshjälpsärende. En annan fråga är i vad mån rättshjälp
som beviljats för hem- eller äktenskapsskillnad bör omfatta också
åtgärder för att få till stånd bodelning. För närvarande anses i skillnadsmål
enligt domstolspraxis biträde enligt lagen om fri rättegång i
viss utsträckning vara berättigat till ersättning för sitt sysslande med
bodelning. Det rör sig då om sådana fall då en lösning av bodelningsfrågan
haft betydelse för målet i övrigt. Denna ordning bör enligt departementschefen
bibehållas när lagen om fri rättegång ersätts av rättshjälpslagen.
Kostnaderna för biträdets befattning med bodelningen innefattas
alltså i dessa fall i rättshjälpen. Däremot anser departementschefen
tillräckliga skäl inte föreligga för att rättshjälp som beviljats för
rättegång bör omfatta också kostnaderna för biträde vid bodelning då
bodelningen företas efter rättegången. Enligt departementschefens mening
torde det i regel inte föreligga något behov av biträde i dylika fall.
Med beaktande av vad som ovan anförts innebär för dessa fall den i
propositionen föreslagna ordningen att den rättssökande om han anser
sig ha behov av biträde har att ånyo begära rättshjälp och utge nytt
kostnadsbidrag.

JuU 1972:12

Utskottet delar motionärernas uppfattning att bodelningsfrågor inte
sällan kan föranleda omfattande tvistigheter mellan makarna i ett hemskillnads-
eller äktenskapsskillnadsärende. I många fall gäller, som framhålls
i motionen 1972: 1465, oenigheten hyres- eller bostadsrätten till
makarnas gemensamma bostad, och ofta är motsättningarna sådana att
tvisten inte kan lösas utan juridiskt biträde eller utan att särskild skiftesman
förordnas.

Propositionen erbjuder som framgått av vad ovan anförts vissa möjligheter
till rättshjälp i samband med bodelning: dels kan biträde, då
allmän rättshjälp beviljats för hem- eller äktenskapsskillnad, få ersättning
för sitt sysslande med bodelning då en lösning av bodelningsfrågan
haft betydelse för målet i övrigt, dels kan rättshjälp meddelas särskilt
beträffande bodelning såsom ett fristående rättshjälpsärende. I betraktande
av att kostnadsbidraget för åtskilliga rättssökande icke uppgår
till högre belopp än f. n. 50 kr. — ett belopp som f. ö. kan nedsättas
eller helt efterges i de från ekonomisk synpunkt mest ömmande fallen
— bör värdet av framför allt den sist angivna möjligheten inte underskattas.
Å andra sidan synes det svårt att bestrida att det från den
rättssökandes synpunkt måste framstå som naturligt att den rättshjälp
som meddelats honom i ett skillnadsmål också skall omfatta de rättsliga
angelägenheter som har ett omedelbart samband med att sammanlevnaden
och den ekonomiska gemenskapen upphör, även om åtgärderna
företas efter rättegången.

Enligt utskottets mening är det av vikt att frågorna om biträde vid
bodelning och kostnaden för skiftesman inte bedöms isolerade från
varandra. Departementschefens — av motionärerna till riktigheten
bestridda — påstående att något behov av särskild biträdeshjälp (partsombud)
i allmänhet inte föreligger vid bodelning förtjänar enligt utskottet
instämmande åtminstone så till vida att ett förordnande av skiftesman
ofta torde innebära att parternas behov av biträde vid bodelningen
starkt minskar. Enligt vad utskottet har sig bekant är det också på åtskilliga
rättshjälpsanstalter regel att biträdeshjälpen inte omfattar bodelning
där skiftesman förordnas. Mot denna bakgrund bör övervägas en
ordning som innebär att den i propositionen förutsatta möjligheten till
biträdeshjälp kompletteras med regler innebärande att ersättning till
skiftesman i princip betalas av allmänna medel. Lösningen synes enligt
utskottets mening utgöra en rimlig avvägning mellan å ena sidan de
kostnadssynpunkter, som främst torde ha motiverat begränsningarna i
Kungl. Maj:ts förslag, och de önskemål om vidgad rättshjälp i bodelningsärenden
varpå motionerna bygger. Om rättshjälp enligt det sagda
skulle lämnas utan särskilda begränsningar, kunde emellertid resultatet
bli att en hel del onödigt arbete och mindre väl motiverade kostnader
lades ned på bodelningar som nu klaras av i enkla former. Den
skisserade lösningen måste därför kompletteras med regler som undan 3

Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 12

JuU1972:12

tar de mindre komplicerade fallen, där förordnande av skiftesman inte
erfordras. En lösning efter dessa riktlinjer inom rättshjälpslagens ram
synes innebära vissa lagtekniska svårigheter, bl. a. i vad gäller ansvaret
för ersättningen till skiftesmannen i de fall då t. ex. endast en av parterna
meddelats rättshjälp. En reglering med någon form av offentlig
skiftesman, vars arvode kunde stanna på statsverket, torde därför sannolikt
vara att föredraga. Frågan härom bör emellertid övervägas ytterligare.
Övervägandena bör göras i Kungl. Maj:ts kansli, och nytt förslag
som tillgodoser de av utskottet anförda synpunkterna bör föreläggas
riksdagen, om möjligt i sådan tid att kompletterande bestämmelser
kan träda i kraft samtidigt med rättshjälpsreformen i övrigt. Vad
utskottet sålunda i anledning av motionerna förordar bör ges Kungl.
Maj:t till känna.

Vad härefter gäller den i motionen 1972: 1465 upptagna frågan om
kostnader i tvister som tillhör skiljemäns prövning bör noteras att
sådana kostnader ingår bland förmånerna enligt förslaget till rättshjälpslag.
Som framhålles i motionen avser rättshjälpen emellertid inte den
ersättning som part kan bli skyldig att utge till skiljemän. Enligt motionärerna
bör även dessa kostnader omfattas av rättshjälpen när särskilda
skäl föreligger, t. ex. när skiljemännens arvode uppgår till ett i
förhållande till parternas ekonomiska förhållanden oskäligt belopp.

Skiljeförfarande innebär att parter i stället för att processa inför allmän
domstol hänskjuter en tvist, varom förlikning får träffas, till avgörande
av en eller flera skiljemän. Eftersom en tappande part i regel
åläggs att betala såväl partemas kostnader som skiljemannakostnadema,
är förfarandet förenat med sådana kostnadsrisker, att det — då rättshjälp
enligt lagen om fri rättegång är utesluten — som regel inte kan
utnyttjas av andra än ekonomiskt starka parter. Denna brist i lagstifningen
elimineras i betydande grad genom förslaget i propositionen
att den nya rättshjälpen även skall omfatta kostnader vid skiljeförfarande.
Som framhållits ovan avser emellertid rättshjälpen inte den
ersättning som utgår till skiljemännen. Det kan antas att kostnadssynpunkterna
härvidlag varit avgörande för Kungl. Maj:ts ställningstagande.
Kostnadsaspekten gör det enligt utskottets mening också svårt
att tillstyrka den mindre långtgående lösning som motionärerna förordar,
även om den i och för sig framstår som välmotiverad. Frågan
synes enligt utskottets mening få lösas utanför rättshjälpens ram.
Ett steg i denna riktning har tagits genom domstolskommitténs nyligen
avgivna slutbetänkande ”Skiljedomstol” (SOU 1972: 22), vari föreslås
ett alternativ till det nuvarande skiljeförfarandet. Enligt förslaget skall
avtalstvister förutom till skiljemän kunna hänskjutas till tingsrätt som
skiljedomstol. I skiljedomstolen skall, om parterna inte kommit överens
om annat, ingå två bisittare, skiljemän, som inte behöver vara lagfarna.
För att parternas möjligheter att välja skiljemän och att över

JuU 1972:12

huvud taget anlita skiljedomstolsförfarandet inte skall inskränkas av
ekonomiska hänsyn föreslås att ersättningen till skiljemännen skall stanna
på statsverket. Förslaget, som nu är föremål för remissbehandling,
innebär i väsentliga delar ett tillgodoseende av de önskemål om förbättrad
rättshjälp vid skiljeförfarande varpå motionsförslaget ytterst
vilar. I detta läge bör de fortsatta övervägandena i anledning av betänkandet
avvaktas och motionen i denna del icke föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Under detta avsnitt skall slutligen tas upp det i motionen 1972: 1469
behandlade spörsmålet om kostnadsansvaret för vinnande motparts
rättegångskostnader. Enligt rättegångsbalkens huvudstadgande om rättegångskostnader
i tvistemål skall part som tappar målet ersätta motparten
dennes rättegångskostnad om ej annat är stadgat. Även part
som åtnjuter rättshjälp enligt lagen om fri rättegång åläggs betalningsskyldighet
för motpartens kostnader enligt kostnadsreglerna i rättegångsbalken.
Genom den föreslagna rättshjälpsreformen avses inte
någon ändring av denna ordning. Inte heller föreslås införandet av
regler som ger vinnande part möjlighet att få ersättning av statsverket
för kostnader vilka ålagts tappande motpart som har rättshjälp men
inte kunnat tas ut av den tappande parten.

I motionen återges under remissbehandlingen framförda invändningar,
enliga vilka bl. a. risken att få bära motpartskostnaden och svårigheterna
att beräkna denna blir av inte oväsentlig betydelse för de
sämst ställdas och mellangruppernas möjligheter att göra sin rätt gällande
genom att öppna en process för att få en tvistefråga löst. Motionärerna
anser att det bör övervägas om inte möjlighet till en viss subventionering
av motpartskostnaden för de nämnda grupperna kan införas.
Enligt motionärerna bör riksdagen nu anta förslaget till rättshjälpslag
men hemställa hos Kungl. Maj:t om förslag till lagändring senast till
1973 års riksdag.

Utskottet vill framhålla att det vid bedömningen av det genom motionen
resta spörsmålet bör uppmärksammas att den i rättegångsbalken
föreskrivna skyldigheten för förlorande part att ersätta motpartens
rättegångskostnader är av stor betydelse som ett korrektiv mot oöverlagda
processer. En lösning som innebär att även dessa kostnader
skulle ersättas genom rättshjälpen kan befaras medföra ett ökat antal
omotiverade rättegångar. Det är självfallet av stor vikt att sådana rättegångar
inte förs med stöd av allmänna medel. Med hänsyn härtill och
till den allmänna kostnadsaspekten vill utskottet ansluta sig till den av
departementschefen och av flertalet remissinstanser omfattade meningen
att rättshjälpen inte kan utsträckas till att också omfatta betalningsskyldighet
för motparts rättegångskostnad. Det behov som den enskilde
kan ha att skydda sig mot sådan betalningsskyldighet får i stället tillgodoses
utanför rättshjälpens ram. En möjlighet härtill erbjuder de

JuU 1972:12

rättsskyddsförsäkringar försäkringsbolagen tillhandahåller. I sammanhanget
vill utskottet också erinra om det inom justitiedepartementet pågående,
inledningsvis berörda arbetet med lagstiftning rörande förenklat
rättegångsförfarande i mindre tvistemål. Bland de förslag som övervägs
i den i samband med detta arbete upprättade departementspromemorian
finns också sådana som syftar till att väsentligen minska parternas
rättegångskostnader i mål av ifrågavarande slag samt till att avlyfta
ansvaret för motparts ombudskostnader. Mot den angivna bakgrunden
saknas enligt utskottets mening f. n. anledning till någon riksdagens
åtgärd beträffande det här behandlade, i motionen 1972: 1469
väckta spörsmålet. Frågan bör dock följas med uppmärksamhet.

Utskottet vill i detta sammanhang inte förbigå den omstridda frågan
huruvida vinnande part bör ges rätt till ersättning av statsverket för
kostnad som inte kunnat tas ut av förlorande part som åtnjuter rättshjälp.
Tanken på en regel som möjliggör sådan ersättning avvisas av
departementschefen under hänvisning framför allt till propositionens
regel om intresseprövning (8 § första stycket 6 förslaget till rättshjälpslag),
som enligt hans mening måste antas komma att utgöra en betydelsefull
spärr mot att rättegångar med obefogade anspråk förs med det
allmännas stöd. Utskottet, som konstaterat att det helt övervägande
antalet remissinstanser haft en avvikande mening härvidlag, anser att
det vid en ogynnsam utveckling kan finnas anledning att ta upp bl. a.
frågan om intresseprövningens effektivitet i förevarande hänseende till
förnyat övervägande. Rättsskyddsförsäkringarnas roll i sammanhanget
bör även uppmärksammas.

Beslutande organ i frågor om allmän rättshjälp m. m.

Rättshjälp enligt nu gällande lag om fri rättegång meddelas enligt
beslut av den domstol vid vilken rättegången förs. Detta gäller såväl
i tvistemål och ärenden som i brottmål. Biträde enligt lagen om fri
rättegång och offentlig försvarare förordnas också av domstol. Har part
till biträde eller offentlig försvarare föreslagit behörig person, skall
denne förordnas, om det inte skulle medföra avsevärt ökade kostnader
eller eljest särskilda skäl föranleder annat. Till behörighetskraven återkommer
utskottet i det följande.

Enligt propositionen skall allmän rättshjälp kunna lämnas vid allmän
eller enskild advokatbyrå utan särskilt beslut så länge kostnaderna för
rättshjälpen understiger maximibeloppet för den rättssökandes kostnadsbidrag.
När kostnaderna överstiger detta belopp och subvention
från det allmänna blir aktuell, skall beslut om rättshjälp fattas av
rättshjälpsnämnd. Vid bifall till ansökan om allmän rättshjälp skall
nämnden fastställa det för sökanden gällande maximibeloppet samt i
förekommande fall förordna biträde åt sökanden i den angelägenhet
rättshjälpen avser. Beslut om rättshjälp åt misstänkt i brottmål samt

JuU 1972:12

förordnande av offentlig försvarare skall enligt förslaget såsom hittills
meddelas av den domstol där målet är anhängigt.

I motionen 1972: 1473 kritiseras den föreslagna ordningen såvitt gäller
frågor om rättshjälp som uppkommer i tvistemål och ärenden i
samband med att talan väcks vid domstol. Motionärerna hemställer
att riksdagen uttalar att det i sådana fall bör ankomma på domstolen
att pröva frågan om rättshjälp och om förordnande och entledigande
av biträde. I motionen 1972: 1472 anförs kritik mot de nuvarande
principerna vid förordnande av offentlig försvarare vilka enligt motionärerna
innebär att vid olika domstolar en mindre krets advokater
favoriseras i fråga om sådana uppdrag. Den rådande ordningen har
också, uttalar motionärerna, uppgivits kunna leda till att försvararen
kan känna ett beroendeförhållande till domaren i vad avser själva
uppläggningen av målet. Att överföra befogenheten att förordna offentlig
försvarare från domstol till annan instans, närmast länsstyrelsen,
nämns som en tänkbar lösning för att råda bot på angivna missförhållanden,
och motionärerna föreslår att riksdagen hos Kungl. Maj:t
hemställer att reglerna om förordnande av offentlig försvarare blir
föremål för utredning.

Utskottet vill vad beträffar reglerna om allmän rättshjälp först uttala
sin anslutning till den av departementschefen förordade och av remissorganen
allmänt omfattade lösningen att rättshjälpsnämnderna skall
handha frågor om rättshjälp i angelägenheter som inte avser rättegång
eller förfarande inför förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol,
dvs. utomprocessuella ärenden. Som framgått av det föregående kommer
i det föreslagna rättshjälpssystemet de nuvarande gränserna mellan
den utomprocessuella och den processuella rättshjälpen att försvinna.
Det kan på goda grunder antas att rättshjälp i många fall kommer
att sökas på ett tidigt stadium även i sådana angelägenheter som
sedan kan komma under domstols prövning, övergår ärendet till rättegång
bör som föreslås i propositionen rättshjälpsnämndens beslut om
rättshjälp inklusive biträdesförordnande självfallet avse också rättegången.
De i motionen 1972: 1473 åsyftade fallen är de där fråga om
allmän rättshjälp uppkommer först i samband med att talan väcks vid
domstol. Beträffande dessa kan givetvis ifrågasättas om det inte vore
lämpligast att beslut i rättshjälpsfrågan fattades av domstolen, önskemålet
om en enhetlig praxis, särskilt när det gäller att fastställa det för
sökanden gällande maximibeloppet, bör emellertid föranleda att man
inte gör en uppdelning av beslutsfunktionerna. Utskottet finner således
liksom departementschefen att övervägande skäl talar för att ansökan
om rättshjälp prövas av rättshjälpsnämnd också i dessa fall. Eftersom
ansökan i regel innefattar begäran om biträdesförordnande, bör av det
sagda följa att rättshjälpsnämnderna också skall utse biträdet. I enlighet
härmed avstyrker utskottet motionen 1972: 1473 i nu berörd del.

JulJ1972:12

Det i motionen 1972: 1472 upptagna spörsmålet om var beslutsfunktionen
bör ligga i fråga om utseendet av offentlig försvarare har i lagstiftningsärendet
varit föremål för delade meningar. Promemorieförsluget
innebar att uppgiften att avgöra om behov av sådan försvarare
föreligger skulle ligga kvar hos domstol, medan personvalet skulle ankomma
på rättshjälpsmyndigheten. Det stora flertalet remissinstanser
ansåg att bägge uppgifterna borde ligga hos domstol. I propositionen
har som ovan nämnts remissopinionen följts. Enligt motionen bör utredas
hur en mer tillfredsställande ordning skall komma till stånd.

Utskottet vill för sin del framhålla att principiella skäl med viss
styrka talar för att uppgiften att utse offentlig försvarare bör läggas
på annat organ än domstol. En sådan lösning skulle emellertid å andra
sidan sannolikt medföra avsevärda praktiska olägenheter. I detta hänseende
kan särskilt framhållas att stor skyndsamhet ofta är påkallad i
mål där offentlig försvarare förordnas och att onödig omgång i sådana
fall självfallet bör undvikas. Det bör också understrykas att den av motionärerna
påtalade risken för att uppdragen skall styras till viss eller
vissa advokater motverkas av bestämmelsen att den som parten själv utsett
till försvarare i princip skall förordnas. Denna risk skulle f. ö. föreligga
även om förordnande meddelades av annan myndighet än domstol.
För ett bibehållande av nuvarande ordning kan ytterligare anföras att
frågor om rättshjälp åt misstänkt i brottmål enligt propositionen skall
handläggas av domstol. Praktiska skäl talar för att samma myndighet
skall utse offentlig försvarare, särskilt som beslut i de angivna hänseendena
ofta torde komma att aktualiseras samtidigt. På i huvudsak
här anförda skäl föreligger enligt utskottets mening inte tillräcklig anledning
att göra någon ändring i den ordning som nu gäller och som i
propositionen föreslås skola gälla även i fortsättningen. Utskottet vill
dock erinra om att departementschefen uttalar att det kan finnas anledning
att aktualisera frågan på nytt när erfarenheter vunnits av det
nya rättshjälpssystemet. Med hänsyn härtill kan förutsättas att det av
motionärerna upptagna spörsmålet kommer att i erforderlig grad vara
uppmärksammat inom Kungl. Maj:ts kansli. Anledning till någon
riksdagens åtgärd till följd av motionen föreligger därför inte.

Förfarandet

Som framgått av den inledande redogörelsen skall enligt den i propositionen
föreslagna ordningen den rättssökande vid allmän rättshjälp erlägga
ett på visst sätt bestämt kostnadsbidrag för rättshjälpen. Kostnadsbidraget
skall kunna nedsättas eller helt efterges för de ekonomiskt
sämst ställda om särskilda skäl föreligger. För de fall när biträde anlitas
innebär förslaget vidare att bidragsskyldigheten i princip fullgörs genom
att den rättssökande inom beräknat maximibelopp för kostnadsbi -

JuU1972:12

draget direkt till biträdet betalar ersättning för dennes arbete och utlägg.
Detta gäller såväl då allmän rättshjälp lämnas av advokat eller biträdande
jurist vid advokatbyrå utan beslut av rättshjälpsnämnd som då
hjälpen lämnas efter beslut av rättshjälpsnämnd. Enligt förslaget ansvarar
biträdet gentemot statsverket för det kostnadsbidrag som den rättssökande
skall betala; biträdet står risken för att kostnadsbidrag inte erläggs.
I princip skall bidraget betalas innan rättshjälp lämnas, och regler
om möjlighet till anstånd från det allmännas sida finns inte i förslaget.
Om kostnadsbidrag inte betalas, skall rättshjälpen upphöra.

Mot den föreslagna ordningen framställs erinringar i motionen 1972:
1466 mot bakgrunden av att rättssökande för att kunna ta till vara
sin rätt ibland måste iaktta mycket korta fatalietider. Motionärerna anser
det otillfredsställande att anstånd på det allmännas risk inte kan lämnas,
om den rättssökande i en dylik situation saknar möjlighet att omedelbart
betala kostnadsbidraget. Risken bör inte drabba en enskild
person. Motionsyrkandena går ut på att rättshjälpsnämnd skall kunna
meddela skäligt anstånd med betalning av kostnadsbidraget, i dess helhet
eller delvis, när särskilda skäl föreligger, att advokat eller biträdande
jurist på advokatbyrå intill dess rättshjälpsnämnden prövat ansökan
om sådant anstånd interimistiskt skall kunna medge anstånd samt att,
i fall där den rättssökande inte synes vara pliktig att utge kostnadsbidrag,
advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå medges rätt att
vidta nödvändiga, brådskande åtgärder för att säkra klients rätt innan
rättshjälpsnämnden fattat beslut om allmän rättshjälp.

Med den konstruktion av förfarandet vid meddelande av allmän
rättshjälp som enligt vad ovan upptagits föreslås i propositionen kan
antas att biträdet normalt kommer att kräva förskottsbetalning innan
han lämnar biträdeshjälp. Huruvida betalningsanstånd medges kommer
att bero på biträdets egen bedömning. Även om det kan förutsättas
att förskott tas ut med skäliga belopp efter hand som kostnaderna
uppkommer, finns det enligt utskottets mening viss risk för att den
angivna ordningen i praktiken stundom kan komma att föranleda vissa
svårigheter då fråga är om rättshjälp åt mindre bemedlade eller obemedlade
i brådskande rättssaker. Svårigheterna, särskilt när det gäller
rättssökande som ej haft möjlighet att själva välja tidpunkt för sakens
behandling och när kostnadsbidraget är förhållandevis stort, har i lagstiftningsärendet
uppmärksammats av lagrådet. Lagrådet uttalar att det
kan synas vara en brist i det rättsskydd reformen avser att ge även inkomsttagare
i mellangrupperna, att möjlighet icke skall finnas att under
särskilda omständigheter på det allmännas risk lämna anstånd med
betalning av kostnadsbidrag. Å andra sidan kan det enligt lagrådets uttalande
inte uteslutas att en regel om anståndsmöjlighet leder till missbruk.
Lagrådet framhåller också att för närvarande den som ej har eller
skall kunna få fri rättegång som regel också måste vara beredd att

JuU1972:12

betala förskott för att få juridiskt biträde. Lagrådet förordar f. n. ingen
ändring av den föreslagna regleringen men anser det angeläget att frågan
efter genomförandet av reformen följs med uppmärksamhet. I dessa
uttalanden kan utskottet till fullo instämma. I anledning av innehållet
i motionen vill utskottet härutöver tillägga att i fråga om många av de
fall som motionärerna särskilt fäster avseende vid, t. ex. då det gäller att
inom viss kortare tid inkomma med en skrift till domstol eller annan
myndighet, det i regel torde röra sig om belopp av ringa storlek. I dessa
och liknande fall torde f. ö. redan nu gälla att anstånd regelmässigt
beviljas. Såvitt avser de allmänna advokatbyråerna torde vid behov
centrala ansvisningar kunna meddelas om anstånd med erläggande av
kostnadsbidrag i sådana fall. Det kan också tilläggas att konsekvensen
av att kostnadsbidrag inte inbetalas i fall då anstånd beviljats inte som
motionärerna förutsätter torde drabba biträdet personligen utan betraktas
som en omkostnad i rörelsen. För de allmänna advokatbyråerna kan
härvidlag förutsättas att erforderliga föreskrifter härom kommer att
utfärdas. Motionen bör mot denna bakgrund inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Behörighetskrav beträffande biträde och offentlig försvarare

Till biträde enligt lagen om fri rättegång skall förordnas advokat
eller annan som har avlagt juris kandidatexamen. Företrädesvis bör
utses befattningshavare vid rättshjälpsanstalt eller advokat som vid rätten
brukas som rättegångsombud. Till offentlig försvarare skall enligt
rättegångsbalkens nuvarande bestämmelser förordnas advokat som är
lämplig för uppdraget. Även här gäller att någon som brukas som
rättegångsombud vid domstolen företrädesvis bör anlitas. Enligt särskild
reglering kan undantag medges från kravet att offentlig försvarare
skall vara advokat. Vid de domstolar Kungl. Maj:t bestämmer kan sålunda
även annan lämplig person, som avlagt juris kandidatexamen,
förordnas till offentlig försvarare. En sådan ordning, som motiverats
av bristen på advokater i vissa domkretsar, gäller för närvarande bl. a.
vid flertalet domstolar under hovrätten för Övre Norrland.

I förslaget till rättshjälpslag upptas inte något formellt krav att biträde
skall ha avlagt juris kandidatexamen. Enligt 21 § skall till biträde
förordnas advokat, biträdande jurist på advokatbyrå eller annan
som är lämplig för uppdraget. Även i rättegångsbalkens regler om offentlig
försvarare föreslås en uppmjukning av behörighetskravet. Sålunda
skall till offentlig försvarare kunna förordnas, förutom advokat,
även annan lämplig person som avlagt juris kandidatexamen om särskilda
skäl föreligger (RB 21: 5).

I motionen 1972: 1473 kritiseras den författningsmässiga regleringen
av den föreslagna uppmjukningen av behörighetskraven beträffande

JuU 1972:12

biträde och offentlig försvarare. Motionärerna menar att det av lagtexten
bör framgå att huvudregeln beträffande biträde skall vara att
biträde skall ha avlagt juridisk examen och att det bör tydligare markeras
att annan än advokat skall kunna förordnas till offentlig försvarare
endast i speciella undantagsfall. I detta syfte föreslår motionärerna att
det i ifrågavarande paragrafer anges att avvikelse från huvudregeln skall
kunna ske endast om synnerliga skäl föreligger.

Utskottet vill, vad först beträffar behörighetskravet för biträde, erinra
om att området för rättshjälp genom den föreslagna reformen kommer
att väsentligt utvidgas i förhållande till vad som f. n. gäller enligt lagen
om fri rättegång. Till exempel blir det möjligt att erhålla rättshjälp
inom taxeringsprocessen. Liksom departementschefen anser utskottet
det vara till fördel att också annan än jurist skall kunna komma i fråga
som biträde på speciella områden om han har sådan sakkunskap och
erfarenhet att han vid föreskriven prövning befinnes lämplig för uppdraget.
Biträde i rättegång bör däremot, som departementschefen anför,
regelmässigt ha juridisk utbildning. I vissa fall bör dock även till
rättegångsbiträde kunna utses annan än jurist, t. ex. i hyrestvister en
ombudsman hos partsorganisation på hyresmarknaden. I anledning av
motionärernas önskemål vill utskottet härutöver uttala att den föreskrivna
lämplighetsprövningen får förutsättas leda till att den rättssökande till
biträde erhåller endast sådant biträde som har erforderlig erfarenhet av
rättsliga angelägenheter av den art rättshjälpen i det särskilda fallet
avser.

Synpunkter motsvarande dem som nu lagts på frågan om förordnande
av biträde kan enligt utskottets mening anläggas då det gäller förordnande
av offentlig försvarare. Särskilt bör understrykas att även utseende
av offentlig försvarare skall föregås av en prövning av vederbörandes
lämplighet. Som ovan redovisats kan redan enligt gällande
ordning i skilda delar av landet juris kandidat som icke är advokat
efter lämplighetsprövning förordnas till offentlig försvarare. Synnerliga
skäl har inte föreskrivits som villkor för sådant förordnande. Som departementschefen
anför bör självfallet uppdragen som offentlig försvarare
även i fortsättningen i princip inte lämnas andra än advokater. Förutom
det skäl som föranlett den nyssnämnda undantagsbestämmelsen —
bristen på advokater i vissa domkretsar — kan emellertid även tänkas
andra förhållanden som bör föranleda avvikelse från kravet att offentlig
försvarare skall vara advokat. Som exempel anför departementschefen
att medlem i fackligt förbund föreslagit en erfaren förbundsjurist
som försvarare. Självfallet bör sådant förordnande kräva att den föreslagne
har tillräcklig erfarenhet av rättegångsväsendet i brottmål. Garantier
härför ligger i den föreskrivna lämplighetsprövningen. Den -

JuU 1972:12

na prövning kan också antas komma att leda till att huvudregeln över
lag upprätthålls. I enlighet med det sagda bör motionsyrkandet inte
bifallas.

Taxebunden ersättning till biträde och offentlig försvarare

Enligt gällande ordning är biträde enligt lagen om fri rättegång berättigat
till arvode för nedlagt arbete och för tidsspillan samt gottgörelse
för nödvändiga utgifter. Arvode skall bestämmas till det belopp som kan
anses utgöra skälig ersättning för uppdraget med avseende på det arbete
och den tidsspillan det krävt, den omsorg och skicklighet varmed det
utförts samt övriga omständigheter. Arvode till offentlig försvarare för
arbete och tidsspillan samt ersättning för kostnad utgår enligt rättegångsbalken
efter vad rätten prövar skäligt. Utgångspunkt vid domstolens arvodesprövning
är det belopp som biträdet eller försvararen anser vara
skäligt och som han begär i ersättning. Enligt i propositionen föreslagen
lydelse av 22 § rättshjälpslagen och 21 kap. 10 § rättegångsbalken skall
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, centralmyndigheten
för rättshjälpen fastställa taxor som skall tillämpas vid bestämmande
av ersättning åt biträde och offentlig försvarare. Fråga om ersättning åt
offentlig försvarare samt åt biträde i mål eller ärende vid allmän domstol,
krigsrätt och arbetsdomstolen skall enligt förslaget avgöras av domstol.
I andra fall fastställs biträdesersättningen av rättshjälpsnämnd. Detta
föreslås gälla även vid allmän rättshjälp utan beslut av rättshjälpsnämnd
om den rättssökande eller biträdet begär det eller om rättshjälpsnämnden
självmant tar upp ersättningsfrågan till prövning.

I motionen 1972: 1473 framförs kritik mot det föreslagna taxesystemet,
och motionärerna yrkar att riksdagen avslår förslaget i denna del.
Till stöd härför åberopas bl. a. vad Göta hovrätt anfört i remissyttrande
över departementspromemorian. Enligt hovrättens mening är de nuvarande
reglerna, främst med hänsyn till den enskildes intresse, förtjänta
att bibehållas som huvudprincip eftersom de lämnar utrymme för ett
hänsynstagande till halten av biträdets eller försvararens individuella
insats. Ett omfattande taxesystem, innebärande att biträdet eller försvararen
till följd av målets art på förhand kan beräkna den blivande
ersättningen, skulle enligt hovrätten kunna medföra risk för minskat intresse
för målet från hans sida och även kunna leda till överbetalning för
vissa insatser. Bl. a. mot denna bakgrund föreslår motionärerna att — i
stället för av statlig myndighet fastställda taxor — överenskommelser
om riktlinjer för normalarvoden i de vanligast förekommande målen
skall träffas efter samråd mellan t. ex. centralmyndigheten, advokatsamfundet,
presidentkollegiet och tingsrättsdomareföreningen.

Utskottet vill till en början konstatera att biträde och offentlig försvarare
givetvis skall ha rätt till skälig ersättning för sitt arbete samt att

JuU1972:12

någon ändring i detta hänseende inte är avsedd. Det finns också anledning
erinra om att det genom nyligen vidtagna ändringar i rättegångsbalken
och lagsökningslagen införts en ordning som innebär att ersättning
för inkassokostnad och kostnad i mål om betalningsföreläggande skall
bindas till en i författning fastställd taxa (prop. 1971: 105, JuU 1971:
12, rskr 1971: 203). Vid sidan härav har vid skilda domstolar utvecklats
en mer eller mindre schabloniserad arvodessättning i enklare tvistemål
och brottmål av mera vanligen förekommande slag. Även i andra mål
förekommer viss schablonisering vid beräknande av arvode med hänsyn
till den tidsåtgång uppdraget krävt.

Vid bedömande av det i propositionen föreslagna taxesystemet måste
enligt utskottets mening beaktas att rättshjälpsreformen får antas komma
att medföra en väsentlig ökning av antalet rättshjälpsärenden och av det
allmännas utgifter för rättshjälpen. Det är därför nödvändigt att systemet
medger en så effektiv kontroll över statsverkets kostnader som
möjligt. En kostnadskontroll är också självfallet av stort värde för den
som har rättshjälp och skall bidra till kostnaderna eller kan drabbas av
återbetalningsskyldighet mot statsverket. Det föreslagna taxesystemet har
sin grund i önskemålet att finna en metod för arvodesprövningen som
ålägger den som begär ersättning att visa att det begärda arvodet är skäligt.
För ett sådant system talar enligt utskottets mening olika synpunkter,
bl. a. svårigheterna att rätt värdera ett biträdes arbetsinsats och intresset
av likformighet vid bedömningen. Angeläget är emellertid att
understryka att taxorna skall ses som utgångspunkter eller riktpunkter
vid arvodesprövningen — ett komplement till de gällande ersättningsreglerna.
Avvikelser skall kunna ske från taxorna i den mån den arvodesberättigade
visar att det föreligger skäl att avvika från normalarvodet. Avvikelse
skall också kunna ske i sänkande riktning. Härigenom ges
för att citera lagrådet ett rimligt utrymme för att tillgodose variationer
i svårighetsgrad, ådagalagd skicklighet, arbetsmängd och andra sådana
förhållanden i de särskilda ärendena. Mot denna bakgrund är enligt utskottets
mening de farhågor för bl. a. överbetalning av vissa insatser
och minskat intresse från ombudens sida som motionärerna anför betydligt
överdrivna.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen
i förevarande del och avstyrker motionsförslaget.

Centralmyndighet för rättshjälpen

Som framgått av den inledande redogörelsen för reformens huvudsakliga
innebörd skall de centrala funktionerna på rättshjälpsområdet
enligt propositionen anförtros åt en centralmyndighet. Om ett domstolsverk
inrättas i enlighet med domstolsverksutredningens förslag, anser departementschefen
lämpligt att verket blir central förvaltningsmyndighet

JuU 1972:12

även inom rättshjälpsområdet. Centralmyndigheten för rättshjälpen avses
få hand om vissa personal- och ekonomiadministrativa uppgifter rörande
rättshjälpsnämnderna och de allmänna advokatbyråerna. Den skall
också fastställa taxor på rättshjälpsområdet och följa tillämpningen av
taxorna. Vidare skall den kunna meddela direktiv och anvisningar för
rättshjälpsnämndernas kostnadsprövning och prövning av frågor om
kostnadsbidrag samt även i övrigt genom direktiv och anvisningar till
rättshjälpsnämnderna sörja för en riktig och enhetlig rättstillämpning
inom sitt område. Även de allmänna advokatbyråerna föreslås bli inordnade
under centralmyndigheten, dock endast i administrativt hänseende.
Slutligen föreslås centralmyndigheten få ställning som fullföljdsinstans
vid talan mot beslut av rättshjälpsnämnd.

I motionen 1972: 1469 anförs att det torde stå klart att en centralmyndighet
erfordras för rättshjälpen. Motionärerna anser dock att myndighetens
arbetsuppgifter bör bli begränsade, och de ifrågasätter det
lämpliga i att sammanföra de allmänna advokatbyråerna och domstolarna
under samma administrativa myndighet. Andra alternativ bör prövas,
såsom en fristånde central rättshjälpsnämnd av mycket begränsad
storlek. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna att riksdagen hemställer
hos Kungl. Majit om förnyade överväganden rörande lämplig
centralmyndighet för rättshjälpen.

Utskottet finner att den föreslagna utbyggnaden av samhällets rättshjälp
gör det erforderligt med en centraliserad ledning och samordning
av verksamheten inom rättshjälpsområdet. Arbetsuppgifter av angivet
slag bör av praktiska och principiella skäl inte lämpligen ligga på departemental
nivå. Utskottet ansluter sig därför till uppfattningen att det
bör finnas en centralmyndighet för rättshjälpen. Riksdagen har denna
dag fattat beslut att en central förvaltningsmyndighet — ett domstolsverk
— skall inrättas för domstolsväsendet (prop. 1972: 1 bil. 4 s. 58 f,
JuU 1972: 8, rskr 1972: 159). Med hänsyn bl. a. till de arbetsuppgifter av
personal- och ekonomiadministrativ natur som denna myndighet kan
väntas få beträffande domstolsväsendet och även i viss mån beträffande
åklagarväsendet synes det utskottet lämpligt att myndigheten som departementschefen
förordar får ansvaret även för de uppgifter av motsvarande
slag inom rättshjälpsområdet som centralmyndigheten för rättshjälpen
bör ha. I motsats till motionärerna har remissinstanserna allmänt
ansett att hinder inte föreligger för att domstolarna och de allmänna
advokatbyråerna i rent administrativt hänseende sorterar under samma
centralmyndighet. Utskottet delar denna uppfattning. Att såsom motionärerna
föreslagit överväga inrättandet av ytterligare en central myndighet
på rättsväsendets område vid sidan av domstolsverket kan enligt
utskottets mening bl. a. från statsfinansiella synpunkter inte komma
i fråga. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i
motionen 1972: 1469 om ytterligare överväganden beträffande valet av
centralmyndighet.

JuU 1972:12

I sammanhanget bör uppmärksammas att riksdagen ännu inte tagit
ställning till tidpunkten för domstolsverkets inrättande, liksom f. ö. inte
heller till lokaliseringsorten för verket. Ställningstagandet härvidlag har
uppskjutits i första hand till höstsessionen med 1972 års riksdag. Detta
förhållande aktualiserar frågan var centralmyndighetsfunktionema bör
ligga, därest domstolsverket inte hinner byggas upp innan rättshjälpsreformen
träder i kraft. Av propositionen framgår att organisatoriska
förutsättningar föreligger att knyta dessa funktioner inom rättshjälpsområdet
till den sedan den 1 juli 1971 bestående organisationsnämnden
för domstolsväsendet (DON). Utskottet finner för sin del naturligt att —
i den mån det blir erforderligt — nämnden i avvaktan på domstolsverkets
inrättande handhar de ifrågavarande arbetsuppgifterna. Utskottet
förutsätter att så sker.

Skydd för begreppet rättshjälp m. m.

Mot bakgrund av bl. a. en framställning från riksdagen om skydd för
begreppet rättshjälp (3 LU 1970: 46, rskr 1970: 245) har i 45 § förslaget
till rättshjälpslag intagits en bestämmelse som innebär att den som i firma
eller annars i yrkesmässig verksamhet som inte är advokatverksamhet
uppsåtligen använder benämningen rättshjälp på sätt som är ägnat
att leda till att verksamheten förväxlas med den rättshjälpsverksamhet
som bedrivs vid advokatbyrå — allmän eller enskild — skall dömas till
böter. Lagrummet innehåller också straffstadgande för den som uppsåtligen
i firma eller annars i yrkesmässig verksamhet obehörigen använder
benämningen allmän advokatbyrå eller benämning som kan förväxlas
därmed.

I den vid riksdagens början väckta motionen 1972: 176 kritiseras det
förhållandet att personer som inte har några juridiska kvalifikationer
inte så sällan innehar och driver juridisk byrå. Benämningen juridisk
byrå är enligt motionären för många vilseledande och ger association
till juridisk sakkunskap samtidigt som man kan tro att det är fråga om
advokatbyrå. Motionären finner det angeläget att bestämmelser tillskapas,
som föreskriver skyldighet för den som driver juridisk byrå att antingen
själv inneha juridisk kompetens eller till byrån knyta person med
sådan kompetens. Med hänsyn härtill hemställes i motionen att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller om utarbetande av bestämmelser angående
rätten att driva verksamhet under beteckningen juridisk byrå.

Enligt utskottets mening riktar motionen uppmärksamheten på en
mindre tillfredsställande företeelse inom det svenska rättslivet. Det är
självklart angeläget att den rättssökande allmänheten inte genom illojala
förfaranden förleds att i rättssaker anlita biträde utan erforderliga kunskaper,
till äventyrs mot oskäliga kostnader. Beträffande de medel som
står till buds för ingripande mot sådana förfaranden som avses i motio -

JuU1972:12

nen vill utskottet anmärka att begagnande av vilseledande firma i vissa
situationer kan vara straffbart som bedrägeri eller liknande brott. Vidare
ger generalklausulen i 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring möjligheter
till vitesingripande mot förfarande som strider mot god affärssed
eller på annat sätt är otillbörligt. Bestämmelsen i 45 § i förslaget till
rättshjälpslag om straff för den som obehörigen använder benämningen
allmän advokatbyrå eller benämning som kan förväxlas därmed kan också
i viss utsträckning bli tillämplig mot juridiska byråer i allmänhet.
Enligt utskottets mening torde vidare genomförande av rättshjälpsreformen
få till följd att utrymmet för sådana juridiska byråer som avses i
motionen blir mindre, samtidigt som allmänhetens insikter om befintliga
möjligheter till kvalificerad rättshjälp blir större. Här kan tilläggas att
det förslag till firmalag som framlades i firmautredningens betänkande
”Firmaskydd” (SOU 1967: 35) innehåller generella stadganden om förbud
mot användning av vilseledande firma. Enligt vad utskottet inhämtat
kan förslag till en allmän firmalagstiftning, innehållande bl. a. stadganden
av nyssnämnd art, förväntas bli remitterat till lagrådet sommaren
1972.

Enligt utskottets bedömning synes — trots de möjligheter till ingripande
som enligt det ovan sagda står till buds — åtskilliga fall kunna
förekomma då mer verkningsfulla åtgärder erfordras för att stävja sådana
förfaranden som motionären vänder sig mot. Frågan om sådana åtgärder
bör därför enligt utskottets mening närmare övervägas inom
Kungl. Maj:ts kansli och förslag i ämnet föreläggas riksdagen i lämpligt
sammanhang.

Mot den föreslagna bestämmelsen i 45 § förslaget till rättshjälpslag
har utskottet ingen erinran.

Rättshjälp i förvaltningsärenden

Som framgått av det föregående innebär propositionen att rättshjälp
i princip skall kunna lämnas var och en i alla rättsliga angelägenheter
där behov av bistånd föreligger, oavsett om ärendet behandlas av allmän
domstol, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet eller
gäller rådfrågning eller annat biträde. Så till vida innebär reformen en
betydande vidgning av tillämpningsområdet för samhällets rättshjälp.
Däremot omfattar rättshjälpen i det nya systemet i huvudsak samma slag
av förmåner som f. n. kan utgå enligt lagen om fri rättegång. I fråga
om biträdeshjälp föreslås sålunda att rättshjälpen skall täcka kostnad
för biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt. Biträdesförordnande förutsätter att den rättssökande inte själv
eller genom någon, som i tjänsteställning eller annars lämnar honom
bistånd, kan behörigen ta till vara sin rätt. Beträffande parts inställelsekostnad
föreslås att den som har rättshjälp skall kunna få ersättning av

JuU1972:12

allmänna medel för kostnader för resa och uppehälle i samband med
inställelse. Som förutsättning uppställs här att personlig inställelse
ålagts vederbörande. I nu berörda hänseenden föreslås reglerna bli
desamma vare sig det är fråga om ärende vid allmän domstol, förvaltningsdomstol
eller förvaltningsmyndighet. Beträffande bevisnings- och
utredningskostnader görs emellertid skillnad mellan å ena sidan ärenden
vid allmän domstol och å andra sidan ärenden på förvaltningsområdet.
När fråga är om rättshjälp för rättegång vid allmän domstol kan kostnaderna
bestridas av allmänna medel. I förvaltningsärende eller i angelägenhet
av beskaffenhet att kunna komma under förvaltningsmyndighets
prövning omfattas bevisnings- och utredningskostnaderna däremot
inte av det nu föreslagna rättshjälpssystemet. Frågan om bl. a. sådan
rättshjälp i förvaltningsärenden är emellertid f. n. föremål för Kungl.
Maj:ts övervägande i anledning av förslag av utredningen om rättshjälp
i förvaltningsärenden (SOU 1971: 76).

Frågor om rättshjälpens omfattning i förvaltningsärenden tas upp i
två motioner. I motionen 1972:1471 uttalas att det är oklart hur och
i vilken omfattning rättshjälp skall utgå i fråga om förvaltningsärenden
samt att det är nödvändigt att rättshjälpsreformen kompletteras på
grundval av de förslag som framlagts av den nyssnämnda utredningen.
Motionärerna hemställer att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att lagtexten
beträffande rättshjälp i förvaltningsärenden förtydligas och att
riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts om behovet
att komplettera reformen med förslag om rättshjälp i förvaltningsärenden.
I motionen 1972: 1469 framhålls att den nu föreslagna
reformen endast i begränsad utsträckning kan tillgodose rättsskyddsbehovet
på den administrativa sidan bl. a. med hänsyn till att advokatbyråerna
inte har eller kan förväntas få erforderlig sakkunskap på alla
områden. Det anförda leder motionärerna till att stor vikt bör fästas
vid den av utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden behandlade
frågan om offentliga biträden. I detta hänseende tar motionärerna särskilt
upp frågan om införande av ”allmänt ombud” för att bl. a. bevaka
de enskildas rätt i socialförsäkringsmål. Motionärerna hemställer att
riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad i motionen anförts om den
allmänna rättshjälpen och behovet av ett förstärkt administrativt rättsskydd.

Utskottet vill till en början beträffande rättshjälpens omfattning i förvaltningsärenden
enligt Kungl. Maj:ts förslag anföra följande. Som
framgår av den här ovan lämnade redogörelsen är möjligheterna att
inom rättshjälpens ram erhålla behövligt biträde begränsade på det sätt
att biträde får förordnas endast om inte sökanden själv eller genom
någon, som i tjänsteställning eller annars lämnar honom bistånd, kan
behörigen tillvarata sin rätt. Denna begränsning får som departementschefen
anför särskild betydelse i fråga om rättshjälp i förvaltningsären -

JuU 1972:12

den, eftersom statliga myndigheter enligt det s. k. servicecirkuläret har
en vidsträckt skyldighet att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar.
Möjligheten till hjälp från myndighets sida kan naturligtvis
leda till att allmän rättshjälp inte lämnas. Samtidigt måste emellertid,
som departementschefen framhåller, beaktas att det finns förvaltningsärenden
där den enskilde, trots myndigheternas serviceskyldighet, otvivelaktigt
har ett framträdande behov av rättshjälp. Beträffande sådana
fall kan det enligt utskottets mening förutsättas att biträde regelmässigt
kommer att förordnas om förutsättningarna härför i övrigt är uppfyllda.

Vad härefter gäller utredningskostnader i förvaltningsärenden, som
alltså uttryckligen inte omfattas av förslaget till rättshjälpslag, vill utskottet
hänvisa till att utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden
haft att utreda frågan huruvida sådana kostnader bör följa de regler
som nu föreslås gälla för mål och ärenden inför allmän domstol. Utredningens
förslag övervägs, enligt vad som närmare redovisas i det följande,
f. n. i Kungl. Maj:ts kansli. De ställningstaganden som förslagen
slutligt kan föranleda bör enligt utskottets mening inte föregripas. Härtill
skall endast fogas att genom den nyligen antagna förvaltningsprocesslagen
skapats möjlighet till ersättning av allmänna medel för bl. a.
vittne och sakkunnig i regeringsrätten, kammarrätt, skatterätt och länsrätt.
Sådan ersättning skall i princip stanna på statsverket

Vad slutligen gäller inställelsekostnader i förvaltningsärenden, för
vilka rättshjälp enligt det ovan sagda skall kunna utgå, bör framhållas
att förvaltningsprocesslagen också innehåller en bestämmelse som ger de
nyssnämnda domstolarna möjlighet att tillerkänna enskild part ersättning
för inställelsekostnader. Enligt vad departementschefen i propositionen
uttalar i anslutning till frågan om förmånerna enligt rättshjälpslagen
bör förvaltningsprocesslagens bestämmelser om inställelsekostnad
tillämpas i första hand och rättshjälpsreglema först om ersättning inte
kan utgå enligt förvaltningsprocesslagen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts erfordras enligt utskottets mening
inte något förtydligande av lagtexten i enlighet med vad som yrkats
i motionen. Utskottet avstyrker därför bifall till det här behandlade yrkandet
i motionen 1972: 1471.

I anledning av önskemålen i motionerna 1972:1469 och 1972: 1471
om utvidgad rättshjälp i förvaltningsärenden vill utskottet anföra följande.
Frågorna om offentligt biträde i förvaltningsärenden och om
kostnadsersättning i sådana ärenden har utretts av den ovannämnda
utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden, som i sitt betänkande
(SOU 1971: 76) föreslagit att offentligt biträde i fall av behov skall
kunna förordnas i vissa ärenden som angår den personliga rörelsefriheten.
Sålunda föreslås att bestämmelser härom skall intas dels i en
särskild lag om offentligt biträde, dels i vissa författningar på förvaltningsrättens
område, såsom lagen om beredande av sluten psykiatrisk

JuU1972:12

vård i vissa fall, lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,
nykterhetsvårdslagen, barnavårdslagen, utlänningslagen och
nordiska verkställighetslagen. Utredningen har vidare föreslagit införande
i ett flertal lagar av särskilda kostnadsersättningsregler. Förslagen
omfattar som ovan nämnts även utredningskostnader i förvaltningsärenden.
Sådana kostnader bör enligt utredningen ingå i förmånerna i
ett utbyggt rättshjälpssystem. I anledning av uttalanden i motionen
1972: 1469 kan härutöver nämnas att utredningen övervägt frågan om
inrättande av allmänt ombud på socialförsäkringens område. De sakkunniga
har därvid kommit fram till att medlen för att åstadkomma
en förbättrad rättshjälp på socialförsäkringsområdet inte är att söka i
en ombudsorganisation av något slag. Strävandena bör i stället inriktas
på utbildningen av personal hos försäkringskassorna samt på att inom
den allmänna rättshjälpens ram tillhandahålla lämpligt biträde. Utredningen
har i sin bedömning utgått från det förslag till rättshjälpslag som
lades fram i den tidigare nämnda departementspromemorian (Ju 1970:
14). I en inom justitiedepartementet utarbetad, i mars 1972 publicerad
promemoria med förslag till följ dlagstiftning till rättshjälpslagen m. m.
(Ds Ju 1972: 9) redovisas en formell omarbetning av de förslag utredningen
lämnat; syftet har varit att anknyta förslagen till den utformning
rättshjälpslagen har i den nu föreliggande propositionen. Promemorian
innebär sålunda bl. a. sådana ändringar i rättshjälpslagen att även utredningskostnader
i ärenden som skall prövas av förvaltningsdomstol och
förvaltningsmyndighet kommer att omfattas av rättshjälpen. Arbetet
inom departementet fortgår med sikte på att en proposition i ämnet skall
föreläggas riksdagen till hösten.

I det läge lagstiftningsärendet sålunda för närvarande befinner sig
saknas enligt utskottets mening anledning till något riksdagens uttalande
rörande en utvidgad rättshjälp i förvaltningsärenden. Yrkandena härom
i motionerna 1972: 1469 och 1972: 1471 bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Sekretesskyddet vid allmän rättshjälp

I motionen 1972: 1469 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär förslag senast till 1973 års riksdag om nya sekretessregler för
rättshjälpsområdet. Yrkandet motiveras med att det är angeläget att
samma sekretess till skydd för enskilda rättssökande blir gällande vid
det allmännas advokatverksamhet enligt den föreslagna ordningen som
vid enskild advokatverksamhet. Motionärerna anför att det inte är
tilltalande om luckor i sekretessskyddet uppkommer till följd av att rättshjälpen
inordnas i en myndighetsorganisation.

De nuvarande rättshjälpsanstalterna är att anse som myndigheter i
tryckfrihetsförordningens mening. I följd därav är handlingar, som

Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 12

JuU1972:12

upprättas på rättshjälpsanstalt eller inkommer dit, allmänna handlingar
som i princip är offentliga. Med hänsyn till advokatverksamhetens
särskilda karaktär av förtroendeuppdrag föreskrivs emellertid i 26 §
sekretesslagen sådan inskränkning i offentligheten att handlingar angående
rättshjälp åt enskild, vilka inkommit till eller upprättats hos offentlig
rättshjälpsanstalt, inte får utlämnas tidigare än 70 år efter handlingens
datum om inte handlingens ändamål kräver det eller den rättshjälpssökande
samtycker därtill. Berörda regler kompletteras med bestämmelser
om tystnadsplikt i reglementena för rättshjälpsanstalterna.
Regler om tystnadsplikt finns också i stadgarna för Sveriges advokatsamfund
samt i 36 kap. 5 § rättegångsbalken.

Utskottet vill till en början göra klart att de föreslagna allmänna
advokatbyråerna blir att betrakta som myndigheter i tryckfrihetsförordningens
mening på samma sätt som de nuvarande rättshjälpsanstalterna
och att i följd härav handlingar som upprättas där eller inkommer
dit blir offentliga.

Behovet av sekretess i fråga om dylika handlingar avses bli tillgodosett
genom sådan ändring i den nyss återgivna 26 § sekretesslagen att
stadgandet också blir tillämpligt på motsvarande handlingar hos allmän
advokatbyrå. Förslag härom har framlagts i den i det föregående nämnda
promemorian med förslag till följdlagstiftning till rättshjälpslagen
m. m. (Ds Ju 1972: 9). I fråga om handlingssekretessen i förhållandet
mellan olika myndigheter bör framhållas att enligt en allmän regel om
handlingssekretess samma sekretesskydd gäller oavsett hos vilken myndighet
handlingen finns. En handling, som enligt 26 § sekretesslagen
kommer att vara hemlig på allmän advokatbyrå, kommer följaktligen
att vara hemlig även när den inkommer till rättshjälpsnämnd eller till
centralmyndigheten för rättshjälpen. Med hänsyn till att motsvarande
bör gälla även i fråga om handlingar som inkommer till rättshjälpsnämnd
eller till centralmyndigheten från enskilda advokater eller andra
som uppträder som biträde inom rättshjälpssystemet, föreslås i promemorian
ett tillägg till 3 § civilförvaltningens sekretesskungörelse (1939:
7) av innehåll att samma sekretesskydd som föreskrivits i 26 § sekretesslagen
kommer att gälla handlingar i ärenden angående rättshjälp
åt enskild vilka handläggs vid rättshjälpsnämnd eller centralmyndigheten.

I förhållandet mellan olika myndigheter gäller vidare som en allmän
regel att myndigheter som handlägger samma typ av ärenden i regel
bör kunna få tillgång till varandras handlingar som ett led i det allmänna
samarbetet. Som departementschefen uttalar anses dock allmänt
att intresset bakom sekretesslagens bestämmelser skall beaktas även om
det är en annan myndighet som önskar ta del av viss handling. Detta
innebär att den myndighet som innehar handlingen i dylika fall i regel
inte bör lämna ut den om ett förtroendeförhållande skulle brytas.

JuU1972:12

Utskottet kan också hänvisa tih departementschefens uppfattning att,
när det gäller handlingar hos de allmänna advokatbyråerna, det är uppenbart
att intresset av sekretess i ärenden om rättshjälp åt enskilda regelmässigt
är sådant att det i praktiken aldrig kan bli aktuellt att ställa
handlingar till förfogande för myndighet utanför rättshjälpsområdet.

Vad utskottet anfört torde visa att motionärernas farhågor för att
lagstiftningen kommer att innebära ett försämrat sekretesskydd saknar
berättigande. I enlighet härmed finner utskottet, som förutsätter att
förslag på grundval av promemorian kommer att föreläggas riksdagen
före rättshjälpsreformens ikraftträdande, att förevarande motionsyrkande
ej påkallar någon riksdagens åtgärd.

Härutöver vill utskottet endast erinra om att offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs
uppdrag (Ju 1970: 49) även innefattar problemkomplexet
rörande sekretess mellan myndigheter.

Förenklingar i rättegångsförfarandet m. m.

I motionen 1972: 1469 uttalas att den nuvarande processordningen
— med alla dess förtjänster — medför utomordentligt långdragna och
kostnadskrävande rättegångar samt att detta förhållande är en av
huvudorsakerna till att en väsentlig utbyggnad av samhällets rättshjälp
framstår som en angelägen reform. Bl. a. med hänsyn till att
rättshjälpsreformen kan antas leda till ett ökat antal rättegångar anser
motionärerna det vara oundgängligt att man genom förändringar inom
processordningens ram söker nedbringa både tidsutdräkt och kostnader.
Mot denna bakgrund ifrågasätter motionärerna om inte regeringen
borde ta initiativ för att få till stånd en analys av rättegångskostnaderna
i nuvarande system, av orsakerna till att de drivits i höjden och av
möjligheterna att genom förenklingar i processordningen åstadkomma
kostnadsbesparingar. I anslutning till det anförda hemställer motionärerna
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i
motionen anförts om analys av rättegångskostnaderna m. m.

Utskottet har redan inledningsvis — i nära överensstämmelse med
grundtanken i motionen — pekat på de möjligheter till begränsning av
den enskildes kostnader i rättsliga angelägenheter som kan ligga i förenkling
av rättegångsförfarandet samt framhållit angelägenheten av att
utvidgningen av samhällets rättshjälp inte föranleder att arbetet på att
effektivisera verksamhetsformerna inom rättsväsendet kommer i skymundan.
I anslutning härtill har utskottet noterat att överväganden inom
justitiedepartementet resulterat i en promemoria rörande rättegången i
mindre tvistemål (Ds Ju 1972: 6). I denna promemoria föreslås — i
syfte att förkorta handläggningstiderna och nedbringa rättegångskostnaderna
i tvistemål om mindre värden — ett förenklat rättegångsförfarande
i sådana mål. Promemorian är f. n. föremål för remissbehand 4f

Riksdagen 1972. 7 sami. Nr 12

JuU 1972:12

ling i vanlig ordning, och arbetet i departementet fortgår med sikte på
att proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen under hösten 1972 eller
våren 1973. Överväganden av processekonomisk art ligger också bakom
förslagen i domstolskommitténs i det föregående, under rubriken
Förmåner, redovisade betänkande ”Skiljedomstol” (SOU 1972:22).
Även detta betänkande är f. n. föremål för remissbehandling. Med hänsyn
till det lagstiftningsarbete som sålunda pågår saknas enligt utskottets
mening anledning till någon riksdagens åtgärd till följd av det nu
behandlade yrkandet i motionen 1972: 1469.

Domarutbildning m. m.

I motionen 1972: 1467 hemställes att riksdagen beslutar att uttala sig
för en vidgad juridisk och samhällsinriktad utbildning för domarkår och
jurister, där prejudikat- och praxisförfarande elimineras och där rättsspråket
görs förståeligt för allmänheten. I anslutning till yrkandet uttalar
motionären bl. a. att en förändring av rättsförhållandena förutsätter
en förändring av domares och andra juristers utbildning. Utbildningen
måste anpassas till dagens demokratiska samhällssyn. En modern
demokratisk rättsstat kan, som motionären uttrycker det, inte fortsätta
att rättsligt leva kvar i stånds- och privilegiesamhället från fornstora
dar. Ingen rättshjälp kan bota eller förändra rättskränkningar som
följer med ett sådant system.

Utskottet vill i anslutning till motionsyrkandet nämna att Kungl.
Maj:t nyligen bemyndigat chefen för justitiedepartementet att tillkalla
sakkunniga för att utreda bl. a. frågan om domarutbildningen och domarkarriären
samt att översyn av juristutbildningen f. n. pågår inom ramen
för 1968 års utbildningsutredning (U 1969: 47). Vid sidan härav
har förslag till kortsiktiga åtgärder beträffande domarrekrytering och
domarutbildning för de allmänna förvaltningsdomstolarna nyligen framlagts
av utredningen om regeringsrättens kansliorgan m. m. (Ds Ju
1972: 10).

Då frågorna om juristutbildningen samt om domarutbildningen och
domarkarriären sålunda f. n. är föremål för översyn, saknas enligt utskottets
mening skäl till någon riksdagens åtgärd i anledning av det nu
behandlade yrkandet i motionen 1972: 1467.

Information

I motionen 1972: 1471 uttalas att det i en rättsstat är ett oavvisligt
krav att alla skall ha möjlighet att fullt ut hävda sina intressen och anspråk
i rättsliga angelägenheter. Motionärerna anser det därför utomordentligt
betydelsefullt att, sedan lagstiftningen om rättshjälp antagits
av riksdagen, informationen om dess innehåll och om de möjligheter
som därigenom står allmänheten till buds blir fullödig och omfattande

JuU1972:12

samt utformas i så lättillgänglig form som möjligt. Under åberopande
härav hemställer motionärerna att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna
vad i motionen anförts om behovet av allsidig och enkel information om
rättshjälpslagens innehåll.

Även enligt utskottets mening är det mycket angeläget att verkningsfulla
åtgärder vidtas för att informera allmänheten om den betydelsefulla
reform som den nya lagstiftningen innebär. Härvidlag är som berörts
i det föregående under avsnittet om skydd för begreppet rättshjälp
av särskild betydelse att allmänheten bibringas kunskaper om de former
av vederhäftig rättshjälp som avses med reformen. Med hänsyn till frågans
vikt anser sig utskottet kunna utgå från att erforderlig information
på skilda sätt kommer att spridas genom justitiedepartementets försorg.
På grund härav saknas skäl till någon riksdagens åtgärd i anledning av
det nu behandlade yrkandet i motionen 1972: 1471.

Övrigt

Utöver vad som framgår av vad utskottet anfört i det föregående
föranleder propositionen icke annan erinran än att utskottet föreslår en
mindre redaktionell jämkning i 8 § första stycket 2 förslaget till rättshjälpslag.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. att riksdagen avslår motionen 1972: 1467 såvitt däri yrkats
avslag på propositionen 1972: 4;

B. att riksdagen avslår motionerna 1972: 1467 och 1972: 1473
såvitt däri yrkats avslag på propositionen i vad gäller förslaget
att inrätta statliga advokatbyråer;

C. att riksdagen beträffande benämningen allmän advokatbyrå
avslår motionen 1972: 1470;

D. att riksdagen bifaller propositionen såvitt avser 2 och 45 §§
i det genom propositionen 1972: 4 framlagda förslaget till
rättshjälpslag;

E. att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1469 beträffande
centralmyndighet för rättshjälpen bifaller propositionen såvitt
avser 3 § förslaget till rättshjälpslag;

F. att riksdagen beträffande rättshjälp åt ideell förening avslår
motionen 1972: 1474;

G. att riksdagen beträffande rättshjälp åt näringsidkare avslår
motionerna 1972: 1469, 1972: 1471 och 1972: 1473 i denna
del;

JuU 1972:12

H. att riksdagen för sin del antar 8 § första stycket förslaget till
rättshjälpslag med följande såsom Utskottets förslag betecknade
lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

8 § Allmän rättshjälp får ej lämnas

1. i angelägenhet som ej prövas eller på annat sätt behandlas i landet,
om ej den rättssökande är bosatt här och särskilda skäl föreligger
för rättshjälp,

2. den som ej är bosatt i lan- 2. den som ej är bosatt i landet,
om han ej är svensk medbor- det, om han ej är svensk medborgare
eller särskilda skäl föreligger gare eller om särskilda skäl ej före för

rättshjälp, ligger för rättshjälp,

3. näringsidkare i angelägenhet som har samband med hans näringsverksamhet,
om ej särskilda skäl föreligger för rättshjälp med hänsyn till
hans ekonomiska förhållanden eller sakens beskaffenhet,

4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om överlåtelsen
kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid prövning
av begäran om rättshjälp,

5. för upprättande av självdeklaration,

6. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.

I. att riksdagen beträffande rättshjälp för kostnader vid bodelning
i anledning av motionerna 1972: 1465 och 1972:
1473 i denna del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört; K.

att riksdagen beträffande rättshjälp för kostnader för skiljemän
avslår motionen 1972: 1465 i denna del;

L. att riksdagen beträffande rättshjälp för täckning av motpartskostnad
avslår motionen 1972: 1469 i denna del;

M. att riksdagen med avslag på motionen 1972: 1465 såvitt gäller
förslaget till lagtext bifaller propositionen såvitt avser 9 §
förslaget till rättshjälpslag;

N. att riksdagen beträffande beslutande organ i fråga om förordnande
av biträde, m. m. med avslag på motionen 1972:
1473 i denna del bifaller propositionen såvitt avser 19 §
förslaget till rättshjälpslag;

O. att riksdagen beträffande behörighetskraven för biträde med
avslag på motionen 1972: 1473 i denna del bifaller propositionen
såvitt avser 21 § förslaget till rättshjälpslag;

P. att riksdagen beträffande taxebunden ersättning till biträde
och offentlig försvarare med avslag på motionen 1972:1473

JuU 1972:12

i denna del bifaller propositionen såvitt avser 22 § förslaget
till rättshjälpslag och förslaget till ändring i 21 kap. 10 § rättegångsbalken; Q.

att riksdagen beträffande anstånd med erläggande av kostnadsbidrag,
m. m. med avslag på motionen 1972: 1466 bifaller
propositionen såvitt avser 16 och 27 §§ förslaget till rättshjälpslag; R.

att riksdagen bifaller propositionen såvitt avser förslaget till
rättshjälpslag i den mån det icke behandlats ovan;

S. att riksdagen beträffande verksamhet under beteckningen juridisk
byrå i anledning av motionen 1972: 176 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört;

T. att riksdagen beträffande rättshjälp i förvaltningsärenden,
m. m. avslår motionerna 1972: 1469 och 1972: 1471 i denna
del;

U. att riksdagen beträffande beslutande organ i fråga om förordnande
av offentlig försvarare avslår motionen 1972: 1472;

V. att riksdagen beträffande behörighetskraven för offentlig
försvarare med avslag på motionen 1972: 1473 i denna del
bifaller propositionen såvitt avser förslaget till ändring i 21
kap. 5 § rättegångsbalken;

X. att riksdagen bifaller propositionen såvitt avser förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken i den mån det icke behandlats
ovan;

Y. att riksdagen bifaller propositionen såvitt avser förslaget till
lag om ändring i lagen om införande av nya rättegångsbalken; Z.

att riksdagen beträffande domarutbildning m. m. avslår motionen
1972: 1467 i denna del;

Å. att riksdagen beträffande sekretessregler för rättshjälpsområdet
avslår motionen 1972: 1469 i denna del;

Ä. att riksdagen beträffande förenklingar i rättegångsförfarandet
m. m. avslår motionen 1972: 1469 i denna del;

Ö. att riksdagen beträffande information om den nya lagstiftningen
avslår motionen 1972: 1471 i denna del.

Stockholm den 5 maj 1972

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), herrar Dockered
(c), Emulf (fp), Eskel (s), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson
i Malmö (s), Nygren (s), Polstam (c), Schött (m), Måbrink (vpk), fru
Bergander (s), herrar Petersson i Röstånga (fp) och Alf Pettersson i Malmö
(s).

JuU 1972:12

Vid behandlingen av punkterna E, H, S och T samt Z—ö ersattes herr
Eskel av herr Svedberg (s) och herr Måbrink av herr Lövenborg (vpk).
Herr Norrby i Gunnarskog (c) ersatte i fråga om punkterna B—D, F
och G herr Polstam och beträffande punkterna E och H—Ö herr Dockered.

Reservationer

vid punkten B

1. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), vilka beträffande inrättande
av statliga advokatbyråer ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 28 med ”advokatsamfundets tillsyn”
bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början erinra om att offentliga rättshjälpsanstalter
(i några fall kallade rättshjälpsbyråer eller rättshjälpsnämnder)
finns inrättade på 15 orter (i Stockholm två anstalter) samt att rättshjälp
enligt jämtlandssystemet lämnas inom 16 landstingsområden.
Den i propositionen föreslagna utbyggnaden av samhällets rättshjälp
kommer av allt att döma att efter hand öka efterfrågan på biträde i
skilda rättsliga angelägenheter. Enligt utskottets bedömning får det
förmodas att den ökade efterfrågan kommer att ge sig till känna först
successivt över en längre tidsperiod. Med hänsyn härtill och till det
självklara förhållandet att de fritt yrkesutövande advokaterna och
andra privatpraktiserande jurister liksom hittills bör vara verksamma
inom rättshjälpsområdet saknas anledning till någon vittsyftande förändring
av formerna för tillhandahållandet av det allmännas rättshjälp.
Om det skulle visa sig att behov uppkommer av rättshjälpsanstalt
i län där sådan för närvarande saknas får naturligtvis förutsättningarna
att inrätta dylik anstalt övervägas. Den utbyggnad som sålunda
kan bli en följd av rättshjälpsreformen måste — särskilt med
hänsyn till att möjligheterna till fritt advokatval inte får inskränkas och
och till att förutsättningarna för en fristående advokatkår inte får rubbas
— äga rum successivt.

Ett nära samband med principen om det fria advokatvalet och förutsättningarna
för advokatkårens självständighet har enligt utskottets mening
den i motionerna 1972: 1467 och 1972: 1473 upptagna frågan om
huvudmannaskapet för det allmännas rättshjälpsverksamhet. I detta
hänseende konstaterar utskottet att den administration av rättshjälpsanstalterna
som utövats av de hittillsvarande huvudmännen, främst
landstingen, ägt rum friktionsfritt och utan anmärkningar. Anledning
saknas därför att anta annat än att landstingen skulle kunna sörja för
den erforderliga utvidgningen av det allmännas rättshjälpsverksamhet.
En sådan ordning, i enlighet med motionärernas förslag, skulle också

JuU1972:12

utgöra en stark garanti för bibehållandet av en fri och gentemot statsmakten
oberoende advokatkår, en institution av mycket stor betydelse
för vår rättsordning. I sammanhanget vill utskottet erinra om att
första lagutskottet år 1968 i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1LU
1968: 24) i anledning av motion om en fast organisation av statsanställda
offentliga försvarare särskilt framhållit att det från psykologisk
synpunkt måste vara värdefullt att den tilltalade som nu är fallet kan
anförtro sig åt en offentlig försvarare med oberoende ställning i förhållande
till myndigheterna. Mot bakgrund av vad ovan anförts kan
utskottet inte tillstyrka att staten övertar huvudmannaskapet för det
allmännas rättshjälps verksamhet genom inrättandet av statliga advokatbyråer.

Nya överväganden bör ske rörande huvudmannaskapet för samhällets
rättshjälp. Riktpunkter härvidlag bör vara att ansvaret för den utvidgning
av det allmännas rättshjälpsverksamhet som följer av rättsfa
jälpsreformen i princip bör åvila landstingen samt att kostnaderna för
rättshjälpen i det nya systemet i sin helhet bör täckas av staten. Övervägandena
bör ske i Kungl. Maj:ts kansli och förslag i ämnet föreläggas
riksdagen senast under vårsessionen 1973.
dels att utskottet under punkten B bort hemställa

B. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 1467 och
1972: 1473, såvitt däri yrkats avslag på propositionen i vad
gäller förslaget att inrätta statliga advokatbyråer, hos Kungl.
Maj:t hemställer om nya överväganden rörande huvudmannaskapet
för samhällets rättshjälp i enlighet med vad utskottet
ovan anfört.

2. av herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Petersson
i Röstånga (fp) och Norrby i Gunnarskog (c), vilka beträffande inrättande
av statliga advokatbyråer ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 28 med ”advokatsamfundets tillsyn”
bort ha följande lydelse:

JuU 1972:12

principen om de rättssökandes möjlighet att fritt välja advokat måste
upprätthållas och att det sålunda är självklart att de fritt yrkesutövande
advokaterna och andra privatpraktiserande jurister liksom hittills bör
vara verksamma inom rättshjälpsområdet. Principen om valfrihet leder
emellertid också till att det bör finnas möjligheter att vända sig till
jurist på en av det allmänna driven advokatbyrå. Mot den angivna
bakgrunden finner utskottet det naturligt att det allmänna skall tillhandahålla
rättshjälp över hela landet.

När det gäller formerna för tillhandahållandet av denna rättshjälp
erbjuder sig enligt utskottets mening olika alternativ. En möjlighet är
att med bibehållande av de nuvarande rättshjälpsanstalterna och deias
administration bygga ut ett system för meddelande av rättshjälp enligt
de principer som tillämpas inom de 16 landstingsområden där f. n.
rättshjälp lämnas enligt jämtlandssystemet. En utbyggnad av de nuvarande
rättshjälpsanstalterna är ett annat alternativ, som också förslaget
i propositionen utgår från. Denna tanke har också omfattats av
flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan. Med hänsyn
bl. a. till att erfarenheterna från den utomprocessuella rättshjälpen visar
att anstaltssystemet mer än väl kunnat mäta sig med jämtlandssystemet
finner också utskottet övervägande skäl tala för en sådan utbyggnad
av systemet, varvid de goda erfarenheterna från verksamheten
vid rättshjälpsanstalterna kan tillvaratagas.

Vid den erforderliga utbyggnaden av verksamheten bör, i likhet med
vad departementschefen anfört, riktpunkten vara att det i varje län bör
finnas en byrå för att lämna allmänheten biträdeshjälp. Självklart bör
— om så finnes erforderligt — fler än en byrå kunna finnas i samma
län. Så är redan nu fallet på några håll. Med hänsyn till att möjligheterna
till fritt advokatval inte får inskränkas och till att förutsättningarna
för en fristående advokatkår inte får rubbas vill utskottet understryka
vikten av att utbyggnaden, som departementschefen uttalat, sker successivt.

Ett nära samband med principen om det fria advokatvalet och förutsättningarna
för advokatkårens självständighet har enligt utskottets mening
den i motionerna 1972: 1467 och 1972: 1473 upptagna frågan om
huvudmannaskapet för det allmännas rättshjälpsverksamhet. I detta hänseende
konstaterar utskottet att den administration av rättshjälpsanstaltema
som utövats av de hittillsvarande huvudmännen, främst landstingen,
ägt rum friktionsfritt och utan anmärkningar. Anledning saknas därför
att anta annat än att landstingen skulle kunna sörja för den erforderliga
utvidgningen av det allmännas rättshjälpsverksamhet. En sådan
ordning, i enlighet med motionärernas förslag, skulle också utgöra en
stark garanti för bibehållandet av en fri och gentemot statsmakten oberoende
advokatkår, en institution av mycket stor betydelse för vår rättsordning.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att första lagutskottet

JuU1972:12

år 1968 i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1LU 1968: 24) i anledning
av motion om en fast organisation av statsanställda offentliga försvarare
särskilt framhållit att det från psykologisk synpunkt måste vara
värdefullt att den tilltalade som nu är fallet kan anförtro sig åt en offentlig
försvarare med oberoende ställning i förhållande till myndigheterna.
Mot bakgrund av vad ovan anförts kan utskottet inte tillstyrka att staten
övertar huvudmannaskapet för det allmännas rättshjälpsverksamhet
genom inrättandet av statliga advokatbyråer.

Nya överväganden bör ske rörande huvudmannaskapet för samhällets
rättshjälp i ett utbyggt system. Riktpunkter härvidlag bör vara att
ansvaret för den utvidgning av det allmännas rättshjälpsverksamhet som
följer av rättshjälpsreformen i princip bör åvila landstingen samt att
kostnaderna för rättshjälpen i det nya systemet i sin helhet bör täckas
av staten. Övervägandena bör ske i Kungl. Maj ris kansli och förslag i ämnet
förelägges riksdagen senast under vårsessionen 1973.
dels att utskottet under punkten B bort hemställa

B. att riksdagen i anledning av motionerna 1972: 1467 och 1972:
1473, såvitt däri yrkats avslag på propositionen i vad gäller
förslaget att inrätta statliga advokatbyråer, hos Kungl. Majri
hemställer om nya överväganden rörande huvudmannaskapet
för samhällets rättshjälp i enlighet med vad utskottet ovan
anfört.

vid punkten C

3. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), vilka beträffande benämningen
allmän advokatbyrå ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med
”Vad slutligen” och slutar med ”och 1972: 1473” bort ersättas med
text av följande lydelse:

Vad slutligen beträffar det i motionen 1972: 1470 upptagna spörsmålet
rörande benämningen allmän advokatbyrå vill utskottet i anslutning
till vad motionärerna uttalat framhålla att det får anses mindre tillfredsställande
att det allmänna söker utnyttja ordet advokat och därigenom
benämningen advokatbyrå, som hittills varit förbehållen enskilt
verksamma advokater. Den av motionärerna föreslagna beteckningen
rättshjälpsanstalt förefaller däremot utskottet mindre lämplig. I likhet
med vad redan på olika håll ägt rum bör beteckningen rättshjälpsanstalt
utbytas mot beteckningen rättshjälpsbyrå. De lagändringar som detta
ställningstagande föranleder bör utformas i Kungl. Maj ris kansli och
nytt förslag i dessa delar föreläggas riksdagen före lagstiftningens ikraftträdande.

dels att utskottet under punkten C bort hemställa

C. att riksdagen i anledning av motionen 1972:1470 ger Kungl.

JuU 1972:12

Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande benämningen
allmän advokatbyrå.

vid punkten E

4. av fru Kristensson (m), herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c),
Polstam (c), Schött (m), Petersson i Röstånga (fp) och Norrby i Gunnarskog
(c), vilka beträffande centralmyndighet för rättshjälpen ansett

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar på rad 8
med ”En ytterligare” och slutar på rad 14 med ”för rättshjälpen” bort
utgå,

dels att den del av yttrandet som börjar på s. 44 med ”Utskottet finner”
och slutar på s. 45 med ”så sker” bort ersättas med text av följande lydelse: Enligt

utskottets mening har departementschefen inte framlagt några
skäl som motiverar inrättandet av en centralmyndighet med uppgifter av
den omfattning som förutsätts i propositionen.

F. n. förekommer inte någon central samordning av rättshjälpsanstalternas
verksamhet. Varje anstalt utgör organisatoriskt en enhet och ombesörjer
själv de kamerala och administrativa frågor som uppkommer
inom anstalten. Enligt normalreglementet skall anstalt stå under ledning
av en styrelse. Anstaltens verksamhet utövas under styrelsens överinseende
av en föreståndare med biträde av erforderlig personal. Inte
heller på övriga delar av rättshjälpsområdet förekommer någon central
samordning av rättshjälpsverksamheten. Den nuvarande ordningen har
allmänt ansetts fungera bra, och det finns knappast skäl att anta att en
central samordning skulle höja effektiviteten. Med avseende på rättshjälpsbyråerna
finns således enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl
att inrätta ett centralt organ. Förslaget om tillskapandet av rättshjälpsnämnder
ger emellertid anledning till särskilda överväganden. För deras
del föreligger onekligen ett visst behov av ett organ som kan dra upp
vissa riktlinjer för verksamheten, bl. a. när det gäller nämndernas kostnadsprövning
och prövning av frågan om kostnadsbidrag. En centralmyndighet
är även motiverad utifrån behovet av en fullfölj dsinstans i
sådana frågor där talan får föras mot rättshjälpsnämndernas beslut.
Dessutom kan en samordning av de personal- och ekonomiadministrativa
uppgifterna vara till viss fördel. Utskottet har mot denna bakgrund
stannat för att rättshjälpsreformen motiverar ett centralt organ för begränsade
uppgifter i huvudsaklig överensstämmelse med vad ovan upptagits.

De angivna funktionerna — bortsett från dem som gäller det administrativa
området — ligger vid sidan om de uppgifter som det domstolsverk,
om vars inrättande riksdagen denna dag beslutat, skall ha. Enligt
utskottets mening bör därför för rättshjälpsområdet tillskapas en sär -

JuU 1972:12

skild myndighet, som kan ges mycket begränsad storlek. För en särskild
myndighet talar också att det, med hänsyn till vikten av att rättshjälpsanstaltema
intar en självständig ställning i förhållande till domstolarna,
synes mindre lämpligt att rättshjälpsmyndigheterna inordnas under
samma förvaltningsmyndighet som domstolsväsendet. I enlighet med dessa
uttalanden bör frågan om centralmyndighet för rättshjälpsområdet bli
föremål för förnyat övervägande i Kungl. Maj:ts kansli. Förslag bör
föreläggas riksdagen före rättshjälpsreformens ikraftträdande.
dels att utskottet under punkten E bort hemställa

E. att riksdagen beträffande centralmyndighet för rättshjälpen

1. bifaller propositionen såvitt avser 3 § förslaget till rättshjälpslag,

2. med bifall till motionen 1972: 1469 i denna del ger Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet ovan anfört.

vid punkten F

5. av herrar Ernulf (fp) och Petersson i Röstånga (fp), vilka beträffande
rättshjälp åt ideell förening ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 30 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 31 med ”motionen 1972: 1474” bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill i denna del anföra att det, även om rättshjälpens karaktär
av social förmån leder till att juridiska personer i princip bör undantas
från dess tillämpningsområde, kan finnas starka sociala skäl som
talar för att ge vissa juridiska personer en särställning i detta hänseende.
I propositionen har en särställning på sådan grund ansetts motiverad
beträffande dödsbo. Även i fråga om sådana föreningar som motionärerna
tar sikte på kan enligt utskottets mening de sociala skälen stundom
tala för att rättshjälp bör utgå. Sådana synpunkter har också framförts
under remissbehandlingen. Med hänsyn till det anförda bör frågan om
möjligheterna för ideell förening att få rättshjälp ånyo övervägas och
förslag i ärendet föreläggas riksdagen i lämpligt sammanhang.
dels att utskottet under punkten F bort hemställa

F. att riksdagen beträffande rättshjälp åt ideell förening i anledning
av motionen 1972: 1474 ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört.

vid punkten G

6. av fru Kristensson (m), herrar Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson
i Växjö (c), Schött (m), Petersson i Röstånga (fp) och Norrby i Gunnarskog
(c), vilka beträffande rättshjälp åt näringsidkare ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med
”Utskottet vill” och slutar på s. 30 med ”systemets tillämpning” samt

JuU1972:12

det stycke på s. 30 som börjar med ”1 enlighet” och slutar med ”och
1972: 1473” bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet vill till en början nämna, att den inledningsvis berörda
departementspromemorian upptog förslag om en sådan begränsning
av rättshjälpen såvitt gäller näringsidkare att rättshjälp inte fick beviljas
om det ej — med hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden
eller sakens beskaffenhet — förelåg synnerliga skäl härför. Flertalet
av de remissinstanser som uttalade sig i frågan ställde sig avvisande
till den föreslagna begränsningen under framhållande av bl. a. sådana
synpunkter som anförs i motionerna. Enligt Kungl. Maj:ts förslag
förutsätts för rättshjälp till näringsidkare att särskilda skäl föreligger
med hänsyn till näringsidkarens ekonomiska förhållanden eller sakens
beskaffenhet. Även om propositionen sålunda i någon mån innebär
en utvidgning av området för rättshjälp i förhållande till promemorians
förslag har enligt utskottets mening den under remissbehandlingen framförda
kritiken inte i tillräcklig grad beaktats.

Bedömningen bör som departementschefen anför ske med utgångspunkt
från att rättshjälpen i första hand skall ge skydd vid oförutsedda
händelser vilka berör den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden.
Å andra sidan måste emellertid beaktas att gränsdragningen
mellan anställningsförhållande och företagsamhet i egen regi ofta är
svår att göra samt att såväl tolkningen av dessa båda begrepp som tilllämpningen
av den föreslagna undantagsbestämmelsen säkerligen skulle
komma att många gånger förorsaka bryderi och osäkerhet. Från social
synpunkt är det enligt utskottets mening för övrigt inte mindre angeläget
att en näringsidkare i små ekonomiska omständigheter bereds möjlighet
att ta till vara sin rätt i fråga om sin näring än att han erhåller
bistånd i fråga om sina rent privata angelägenheter, ty i båda fallen
drabbas han och hans familj lika hårt av följderna av att han genom
ekonomiskt trångmål förlorar sin rätt. För flertalet småföretagare är
rättegångskostnader en i budgeten oförutsedd utgiftspost. Det är, som
framhållits i motionen 1972: 1473, fråga om en heterogen grupp personer
som utövar sin näring under högst varierande ekonomiska förhållanden.
Enligt utskottets mening kan det inte begäras att t. ex. hantverkare,
lantbrukare och handlande alltid skall hålla en ekonomisk be
redskap för att kunna betala eventuella rättegångskostnader. Även med
en generös tolkning av den i propositionen föreslagna undantagsbestämmelsen
kan stora grupper av näringsidkare med beaktansvärt behov av
rättshjälp bli ställda utanför reformen. Det kan inte förutsättas att detta
behov i tillbörlig utsträckning kommer att kunna tillgodoses genom någon
form av försäkring eller genom förmedling av någon intresseorganisation.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte godtaga den i propositionen
föreslagna begränsningen av möjligheterna för näringsid -

JuU 1972:12

kare att få rättshjälp utan vill i detta hänseende föreslå riksdagen att
hemställa om nya överväganden och förslag till riksdagen som tillgodoser
vad utskottet ovan uttalat. Förslagen bör föreläggas riksdagen före
rättshjälpslagens ikraftträdande.

dels att utskottet under punkten G bort hemställa

G. att riksdagen beträffande rättshjälp åt näringsidkare med bifall
till motionen 1972: 1469 och i anledning av motionerna
1972: 1471 och 1972: 1473, alla motionerna i denna del, hos
Kungl. Maj:t hemställer om nya överväganden och förslag i
enlighet med vad utskottet ovan uttalat.

vid punkten N

7. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m) vilka beträffande beslutande
organ i fråga om förordnande av biträde m. m. ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 37 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill vad beträffar reglerna om allmän rättshjälp först uttala
sin anslutning till den av departementschefen förordade och av remissorganen
allmänt omfattade lösningen att rättshjälpsnämndema skall
handha frågor om rättshjälp i angelägenheter som inte avser rättegång
eller förfarande inför förvaltningsmyndighet eller förvaltningsdomstol,
dvs. utomprocessuella ärenden. När det gäller mål och ärenden
vid allmän domstol talar enligt utskottets mening flera omständigheter
mot propositionens förslag att frångå gällande ordning enligt vilken
frågor om beviljande av fri rättegång och om förordnande eller
entledigande av biträde skall handläggas av den domstol där målet
eller ärendet är anhängigt. Sålunda finner utskottet skäl anta att frågan
om rättshjälp och om biträdesförordnande i åtskilliga fall uppkommer
först i samband med att talan väcks eller under målets handläggning
vid domstolen. I sådana fall skulle den i propositionen föreslagna ordningen
enligt utskottets mening föranleda besvär och onödig tidsutdräkt
därigenom att ansökan först måste inges till och prövas av rättshjälpsnämnd,
som f. ö. kommer att finnas endast på ett begränsat antal
orter. Utskottet finner därför att övervägande skäl talar för att man utnyttjar
domstolarnas hittillsvarande erfarenheter beträffande tillämpningen
av lagen om fri rättegång och den erfarenhet de vinner i fråga
om tillämpningen av rättshjälpslagens regelsystem. Det är i detta hänseende
att märka att domstolarna enligt propositionens förslag i fortsättningen
kommer att — i de i 31 kap. 1 § rättegångsbalken avsedda
fallen rörande den tilltalades återbetalningsskyldighet — göra bedömningar
rörande maximibelopp för kostnadsbidrag enligt 12 och 13 §§
rättshjälpslagen samt även förordna och entlediga offentlig försvarare
och i övrigt tillämpa rättshjälpslagens regler om rättshjälp åt misstänkt
i brottmål. I enlighet med vad som uttalas i motionen 1972: 1473 fin -

JuU1972:12

ner utskottet sålunda att, då fråga om rättshjälp uppkommer i mål och
ärenden som anhängiggörs vid domstol, det skall ankomma på domstolen
att pröva frågan om rättshjälp samt om förordnande och entledigande
av biträde. Erforderlig överarbetning av lagtexten torde få
företagas inom Kungl. Maj:ts kansli, och förslag i enlighet med vad
utskottet uttalat bör föreläggas riksdagen före rättshjälpslagens ikraftträdande.

dels att utskottet under punkten N bort hemställa

N. att riksdagen beträffande beslutande organ i fråga om förordnande
av biträde, m. m.

1. bifaller propositionen såvitt avser 19 § förslaget till rättshjälpslag,

2. med bifall till motionen 1972: 1473 i denna del ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

vid punkten P

8. av fru Kristensson (m) och herr Schött (m), vilka beträffande
taxebunden ersättning till biträde och offentlig försvarare ansett

dels att det avsnitt på s. 43 i utskottets yttrande som börjar med
”Vid bedömande” och slutar med ”avstyrker motionsförslaget” bort
ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet finner att det, som uttalats i propositionen, får antas att
rättshjälpsreformen kommer att medföra en väsentlig ökning av det allmännas
utgifter för rättshjälpen. En betydande del av dessa utgifter
består av arvoden till biträden och offentliga försvarare. I vilken utsträckning
kostnadsökningen kommer att bero på att biträde eller offentlig
försvarare förordnas i ett ökat antal mål och ärenden vid domstol
är svårare att bedöma. Vad gäller biträdesförordnande är härvidlag
att beakta att en intresseprövning, liksom hittills enligt lagen om
fri rättegång, skall föregå beslutet om rättshjälp samt att den rättssökande
i fortsättningen kommer att själv bidraga till kostnaderna för
rättshjälpen enligt bestämmelserna om kostnadsbidrag. Med hänsyn
härtill förefaller behovet av kostnadskontroll i fråga om arvoden för
processuell rättshjälp icke vara så framträdande att det ensamt motiverar
införande av ett taxesystem som föreslagits i propositionen. Vid
bedömningen måste enligt utskottets mening också beaktas de skäl mot
ett taxesystem som anförts under remissbehandlingen. Det föreslagna
systemet kan innebära risker för att biträde eller försvarare, som på
förhand kan beräkna den blivande ersättningen, skulle komma att
visa ett minskat intresse för visst uppdrag eller för uppdrag inom rättshjälpens
ram i allmänhet. Omvänt skulle systemet också kunna leda till
överbetalning för vissa insatser. Med hänsyn till det sagda bör enligt
utskottets mening propositionens förslag till lagstadgande rörande fastställande
av taxa som skall tillämpas vid bestämmande av ersättning till

JuU1972:12

biträde och offentlig försvarare icke godtagas. I stället bör man pröva
möjligheten att genom samråd av den art motionärerna föreslagit åstadkomma
riktlinjer för normalarvoden i de typer av mål där så visar
sig lämpligt och därigenom bygga vidare på den praxis, som enligt
vad utskottet angivit i det föregående redan utvecklats. I enlighet härmed
föreslår utskottet att 22 § första stycket andra punkten i förslaget
till rättshjälpslag utgår samt att förslaget till ändring i 21 kap. 10 §
rättegångsbalken avslås.

dels att utskottet under punkten P bort hemställa

P. att riksdagen beträffande taxebunden ersättning till biträde
och offentlig försvarare, med bifall till motionen 1972: 1473
i denna del och med förklaring att propositionen icke kunnat
antagas i oförändrat skick

1. bifaller propositionen såvitt avser 22 § förslaget till rättshjälpslag
med den ändring att första stycket andra punkten
utgår,

2. avslår propositionen såvitt avser förslaget till ändring i
21 kap. 10 § rättegångsbalken.

9. av herrar Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Polstam (c), Petersson
i Röstånga (fp), och Norrby i Gunnarskog (c), vilka rörande motiveringen
beträffande taxebunden ersättning till biträde och offentlig försvarare
ansett att sista meningen i det stycke på s. 43 i utskottets yttrande
som börjar med ”Vid bedömande” bort ha följande lydelse:

Mot denna bakgrund och under förutsättning att taxorna används
endast beträffande sådana mål och ärenden där arbetets omfattning icke
varierar i någon högre grad synes man icke behöva hysa farhågor av
det slag motionärerna yppat.

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 720047