JoU 1972:35

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Antby (fp), Johanson i Västervik (s), Hedin (m),
Hedström (s), Jonasson (c), Magnusson i Grebbestad (s), Larsson i Borrby
(c), fru Lindberg (s), herrar Kronmark (m), Takman (vpk), Berndtsson i
Bokenäs (fp) och fru Theorin (s).

Göteborgs Offsettrycken AB 72 1382 S Stockholm 1972

Jordbruksutskottets betänkande nr 36 år 1972

JoU 1972: 36

Nr 36

Jordbruksutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972: 38 med förslag till godkännande av ändringar i 1954 års
internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening
genom olja, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1972: 38 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 24
mars 1972

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna 1969 och 1971 års ändringar i 1954 års internationella
oljeskyddskonvention,

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

2. lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,

3. lag om ändring i lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg,

4. lag om ändring i lagen (1971: 1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten.

Lagförslagen återfinns på s. 2—6 i propositionen.

I propositionen föreslås att Sverige godkänner de ändringar som åren
1969 och 1971 har gjorts i 1954 års oljeskyddskonvention. Genom ändringarna
slopas de s. k. fria zonerna av havet, där olja nu får släppas
ut. Av bl. a. tekniska skäl tillåts fartyg emellertid att under snävt preciserade
förutsättningar släppa ut en begränsad mängd olja. Nya regler
om oljedagbok avser att underlätta kontrollen av oljehanteringen på
fartyg. Särskilda skyddsregler föreskrivs för Stora Barriärrevet utanför
Australien. Slutligen ges bestämmelser om storlek och konstruktion av
oljetankar i tankfartyg.

I en ny lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, som avses
ersätta 1956 års lag i samma ämne och träda i kraft den 1 juli 1972,
föreslås bl. a.

ändringar för anpassning till de nya konventionsbestämmelserna,

föreskrifter om förbud att använda fartyg och om föreläggande av
åtgärd för att hindra eller begränsa utsläpp från fartyg av olja eller annat
som är skadligt,

utvidgad befogenhet för Kungl. Maj:t att besluta om förbud mot utsläpp
av annat avfall från fartyg än olja, t. ex. toalettavfall.

1 Riksdagen 1972. 16 sami. Nr 36

JoU 1972: 36

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels de vid riksdagens början väckta motionerna

1. 1972: 263 av herr Ahlmark m. fl. (fp, c, m) vari yrkats att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer att en utredning tillsätts för att så
snabbt som möjligt undersöka tänkbara alternativ till supertankers med
olja i våra skärgårdsområden,

2. 1972: 268 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att en utredning beträffande olje- och kemikalietransporterna
i Mälarregionen och Stockholms skärgård tillsätts
med uppgift att dels kartlägga nuvarande och framtida behov av sådana
transporter, dels lämna förslag till åtgärder som från miljösynpunkt kan
befinnas lämpliga och dels undersöka lämplig plats för en oljeterminal,

3. 1972: 744 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari hemställts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär 1. att en utredning tillsätts med uppgift att analysera
riskmomenten i samband med oljetransporter i dess olika former,

2. att föreskrifterna för prospektering och undersökningsarbete vid
borrning efter olja under havsbotten kompletteras med detaljerade regler
för hur borrning får utföras samt för borrningsföretagens ansvar för
oljeskydd och deras ekonomiska förpliktelser i samband med oljesanering,
3. att försöksverksamheten med isotopmärkning och alternativa
metoder för märkning av oljelaster ges ökad omfattning, 4. att övervakning
av oljetransporter längs kusterna förbättras genom bl. a. kontinuerlig
flygspaning, 5. att förslag föreläggs riksdagen om skyldighet
att i hamnar inrätta anordningar för mottagande av oljeavfall och att
använda dessa samt om skärpning av straffen för oljeutsläpp, 6. att
förslag föreläggs riksdagen om överförande av tillsynen över sjöfartens
naturvårdsproblem till statens naturvårdsverk, 7. att åtgärder vidtas för
att påskynda installering av elektroniska överfyllningsskydd på äldre
oljecisterner,

4. 1972: 746 av fru Sundberg m. fl. (m) vari yrkats att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer om utarbetandet av en metodik för registrering
av fartyg, vilkas olja märkts med radioaktiva isotoper,

5. 1972: 1249 av herr Gustafsson i Byske m. fl. (c, fp, m) vari hemställts
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning
med parlamentarisk förankring angående behovet ur miljöskyddssynpunkt
av trafik- och säkerhetsföreskrifter för sjöfarten,

dels de i anledning av propositionen 1972: 38 väckta motionerna

1. 1972: 1673 av herr Strömberg m. fl. (fp) vari yrkats att riksdagen
måtte besluta 1. att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna att totalförbud
mot oljeutsläpp i haven snarast bör genomföras, att regler i
överensstämmelse med nuvarande artikel III C i avvaktan på ett totalförbud
bör återinföras i oljeskyddskonventionen, att oljeutsläpp i Ös -

JoU 1972: 36

tersjön, Skagerack och Nordsjön under inga omständigheter kan accepteras
samt hos Kungl. Maj:t hemställa att den svenska regeringen energiskt
verkar i detta syfte, 2. att 2 § i förslaget till lag om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg måtte få en sådan utformning, att den svarar
mot vad som hemställts i denna motion under punkten 1, 3. att
hos Kungl. Maj:t hemställa att Sverige i IMCO och andra internationella
sammanhang verkar för en internationell begränsning av tanktonnagets
storlek, 4. att Konungen äger bestämma att även i annan
hamn än allmän hamn skall finnas anläggning för omhändertagande av
olj erester och att 9 § i ovan nämnda lag ändras i detta syfte, samt

5. att hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om höjda bötesstraff
för avsiktligt oljeutsläpp,

2. 1972: 1674 av herrar Tobé (fp) och Grebäck (c) vari hemställts
att riksdagen måtte besluta dels att 2 § i förslaget till lag om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg omarbetas, så att däri inrymmes regler
i överensstämmelse med Artikel III C i gällande oljeskyddskonvention
samt att 9 § av nämnda lagförslag ändras så, att bestämmelsen kommer
att gälla även annan hamn än allmän hamn, dels att hos Kungl. Maj:t
anhålla att regler i överensstämmelse med nämnda Artikel III C snarast
bör återinföras i oljeskyddskonventionen, att utredning verkställes om
höjda bötesstraff i de fall då otillåtet oljeutsläpp kan hänföras till ekonomisk
vinning samt att utredning verkställes om inte omkastad bevisbörda
mot nuvarande ordning kunde införas för brott mot oljeskyddslagen,

3. 1972:1675 av herr Torwald (c) vari hemställts att riksdagen vid
behandlingen av propositionen 1972: 38 beslutar 1. att förbudet mot utsläpp
av olja från svenska fartyg på fria havet skall upprätthållas, i
vad gäller östersjön och Nordsjön, i samma omfattning som hittills i
enlighet med vad som har anförts i motionen, samt 2. att uppdra åt
vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.

Utskottet

För handhavandet av olja ombord på fartyg gäller 1954 års internationella
oljeskyddskonvention med däri år 1962 vidtagna ändringar.
Konventionen, vari Sverige deltager, förbjuder inom särskilda zoner utsläpp
från fartyg, som konventionen är tillämplig på, av s. k. beständig
olja och blandning som innehåller minst 100 miljondelar sådan olja.
Fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 000 ton, för vilka byggnadskontrakt
tecknats efter tidpunkten för ikraftträdandet av 1962 års
ändringar, är överallt til! sjöss förbjudna att släppa ut olja eller oljebiandning
av angivet slag. Med beständig olja förstås råolja, brännolja,
tjock dieselolja och smörjolja.

Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) antog i ok lt

Riksdagen 1972.16 sami. Nr 36

JoU 1972: 36

tober 1969 nya ändringar i oljeskyddskonventionen och rekommenderade
medlemsstaternas regeringar att godkänna ändringarna. Dessa syftar
till en ytterligare inskränkning av rätten att släppa ut olja från fartyg
och träder i kraft för samtliga 44 konventionsstater, när två tredjedelar
av staterna har godkänt dem. Vid utgången av år 1971 hade åtta stater
underrättat IMCO om sitt godkännande, nämligen Danmark, Island,
Norge, Storbritannien, Sovjetunionen, Japan, Madagaskar och Syrien.
Dessa svarar tillsammans för omkring hälften av världens tankfartygstonnage.
Under innevarande år har sedermera även Frankrike godkänt
ändringarna.

Vissa ytterligare ändringar — avseende huvudsakligen speciella bestämmelser
rörande Stora Barriärrevet utanför Australien samt regler
för storleken av oljetankar — antogs av IMCO år 1971.

I vad gäller den svenska lagstiftningen på förevarande område kan
bl. a. erinras om att enligt lagen (1956:86) om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg olja inte får tömmas från fartyg i vattenområde som
utgör svenskt territorium. I den mån så är möjligt skall även utflöde
av olja från fartyg förhindras i sådant vattenområde. För annat vattenområde
kan Kungl. Maj:t enligt lagen bestämma att samma regler skall
gälla i fråga om svenska tankfartyg med en bruttodräktighet av minst
150 registerton och andra svenska fartyg (s. k. torrlastfartyg) med en
bruttodräktighet av minst 500 registerton eller i fråga om vissa slag av
sådana fartyg.

I förevarande proposition föreslås att Sverige godkänner de här tidigare
berörda ändringarna i oljeskyddskonventionen. Vidare framläggs
bl. a. förslag till en ny lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg
som är anpassad till de nya konventionsbestämmelserna och avsedd
att ersätta 1956 års förenämnda lag.

I det följande kommer utskottet i samband med behandlingen av
motioner i ämnet att beröra vissa ytterligare i propositionen framförda
synpunkter och uttalanden.

I de i anslutning till propositionen väckta motionerna 1972: 1673,
1972:1674 och 1972:1675 framställs bl. a. yrkanden av innebörd att
totalförbud för oljeutsläpp skall genomföras för östersjön och Nordsjön.
Utskottet vill i denna fråga anföra, att de undantag från förbudet
att utsläppa olja från fartyg som f. n. gäller innebär att på vissa villkor
oljehaltigt slagvatten och bottensats som består av rester från rening av
brännolja eller smörjolja får lämnas i havet. Tankfartyg får enligt de nu
föreslagna bestämmelserna tömma oljehaltig blandning på ett avstånd
av minst 50 sjömil från land. Detta innebär bl. a. att tankfartyg får
tömma sådan blandning inom delar av östersjön och Nordsjön. Rätten
till utsläpp av olja från tankfartyg är emellertid i vissa hänseenden mer
begränsad enligt de nya reglerna än enligt de nuvarande. Den nuvarande
rätten att tömma bottensats av rester från rening av brännolja eller

JoU 1972: 36

smörjolja upphör i enlighet med konventionsändringen. Slagvatten som
förorenats av smörjolja från maskinutrymme får i dag tömmas utan inskränkning,
men de nya reglerna begränsar den rätten genom bestämmelse
om högsta tillåtna oljekoncentration. Vidare skulle komma att
för såväl tankfartyg som torrlastfartyg gälla bl. a. att fartyget skall
vara under gång och att den momentana uttömningshastigheten inte får
överstiga 60 liter olja per sjömil. I fråga om annan olja från tankfartyg
gäller inte det särskilda kravet på högsta oljekoncentration men i stället,
förutom övriga nämnda krav, att den sammanlagda mängd olja som
töms ut under en barlastresa inte får överstiga en femtontusendel av
fartygets lastförmåga.

Det är enligt utskottets mening synnerligen angeläget att utsläppen av
olja begränsas så långt ske kan. Departementschefen har i denna fråga
framhållit bl. a att bestämmelserna i oljeskyddskonventionen även efter
1969 års ändringar framstår som otillräckliga i olika hänseenden. Konventionsändringarna
innebär emellertid som helhet klara förbättringar
och får därmed, anför departementschefen, ses som ett steg på vägen
mot målet att utsläpp av olja från fartyg över huvud inte skall förekomma.
Arbete för ytterligare skärpning av reglerna pågår inom IMCO
som avser att behandla sådana frågor vid en konferens år 1973. Utskottet
ansluter sig för egen del till departementschefens uppfattning att
målet för strävandena på detta område bör vara att allt utsläpp av olja
förbjuds. I motionerna 1972: 1673, 1972: 1674 och 1972: 1675 betonas
angelägenheten, inte minst med hänsyn till svenska intressen, av att
Östersjön och Nordsjön såsom särskilt känsliga områden får ett skydd
mot oljeutsläpp som svarar mot innehållet i f. n. gällande artikel III c
i oljeskyddskonventionen. Utskottet vill i detta sammanhang nämna att
enligt den nya konventionen ett speciellt skydd mot sådana utsläpp bestämts
för Stora Barriärrevet. Departementschefen har bl. a. uttalat att
enligt hans mening vid IMCO:s konferens år 1973 i första hand bör
prövas möjligheten att ge ett liknande skydd för alla vattenområden.
Om detta inte är möjligt, bör åtgärder vidtas för att ge särskilt känsliga
vattenområden, bl. a. Östersjön, sådant skydd.

Även utskottet anser att Östersjön och Nordsjön är speciellt känsliga
områden som i förevarande sammanhang kräver stor uppmärksamhet.
Utskottet förutsätter att från svensk sida stora ansträngningar görs
för att på det internationella planet lösa frågan om totalförbud mot utsläpp
och att därvid bl. a. de speciella förhållandena i fråga om Östersjön
och Nordsjön beaktas. Mot bakgrund av vad i det föregående anförts
förväntar utskottet att åtgärder motsvarande syftet med motionerna
1972: 1673, 1972: 1674 och 1972: 1675 i här förevarande avseende
kommer att vidtas i samband härmed. Enligt utskottets mening bör
riksdagen som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
i nu berörda fråga.

JoU 1972: 36

I det föreliggande lagförslaget stadgas bl. a. (9 §) att i allmän hamn
som Konungen bestämmer skall finnas anläggning eller anordning för
mottagande av oljerester och oljehaltig blandning från fartyg. I motionerna
1972: 1673 och 1972:1674 yrkas att sådana anläggningar eller
anordningar bör finnas även i andra hamnar än allmänna. I den vid
riksdagens början väckta motionen 1972: 744 framförs ett yrkande om
generell skyldighet för hamnar att inrätta mottagningsanordningar.

Utskottet vill i denna fråga anföra att sedan Kungl. Maj:t tillkallat
en sakkunnig för utredning av frågor rörande omhändertagande och behandling
av kemiskt avfall m. m. den sakkunniges uppdrag utvidgats till
att gälla även frågan om omhändertagande av olja och oljerester från
fartyg. Enligt det utvidgade uppdraget skall den sakkunnige överväga
hur omhändertagandet av olja och oljerester från fartyg kan samordnas
med annan liknande samhällelig aktivitet och hur drifts-, kostnads- och
avgiftsfrågoma bör lösas. Kungl. Maj:t konstaterade att de mottagningsanläggningar
som finns på grund av beslut enligt 1956 års lag f. n.
anlitas i jämförelsevis ringa omfattning och att risken därmed ökar för
att olja och oljerester från fartyg inte tas om hand på ett från miljöskyddssynpunkt
tillfredsställande sätt.

Utskottet vill starkt understryka vikten av att tillfredsställande anordningar
för mottagande av oljerester m. m. från fartyg finns i ett tillräckligt
antal hamnar, bl. a. i samtliga hamnar där olja lastas eller lossas.
Den nyssnämnda sakkunniges uppgift är dock inte begränsad att avse
endast allmänna hamnar utan gäller en prövning av frågan i hela dess
vidd. Enligt uppgift i propositionen väntas ifrågavarande utredningsarbete
bli slutfört innevarande år. Utskottet utgår från att i samband härmed
förslag rörande den i motionerna väckta frågan kommer att framläggas.
Enligt utskottets mening synes till följd av det anförda inte påkallat
att föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna
1972: 1673, 1972: 1674 och 1972: 744 i förevarande delar.

Ansvarsbestämmelserna i 21—25 §§ i lagförslaget innebär bl. a. att
böter eller fängelse kan ådömas för brott mot lagen. Straffmaximum
har höjts från ett halvt års fängelse enligt 1956 års lag till ett års
fängelse. I motionerna 1972: 1673 och 1972:1674 samt 1972: 744 föreslås
skärpning av straffen för oljeutsläpp. I samtliga fall avses skärpning
av bötesstraffen. Utskottet vill för egen del framhålla önskvärdheten
av att kännbara straff utdöms framför allt för uppsåtliga brott av
den art som här är i fråga. Det bör emellertid kunna förutsättas att
den tankegång som ligger bakom den föreslagna, kraftiga höjningen av
straffmaximum också skall komma till uttryck vid utmätningen av
straff. Motionernas syfte i förevarande delar torde enligt utskottets mening
kunna tillgodoses utan någon särskild riksdagens åtgärd.

I motionen 1972:1673 hemställs att Sverige i bl. a. IMCO skall verka
för internationell begränsning av tanktonnagets storlek. Såvitt utskottet

JoU 1972:36

kunnat bedöma bör denna fråga komma under prövning i samband med
de tidigare nämnda strävandena inom IMCO att nå fram till ett totalförbud
mot oljeutsläpp. Utskottet hänvisar i denna fråga till vad utskottet
i det föregående anfört i nyssnämnda sammanhang.

I motionen 1972: 1674 föreslås utredning angående omvänd bevisbörda
vid brott mot oljeskyddslagen. Utskottet vill i detta sammanhang
även ta upp yrkanden i motionen 1972: 744 angående försöksverksamhet
med isotopmärkning och andra metoder för märkning av olja och i
motionen 1972:746 angående registrering av fartyg vars olja märkts
med isotoper. Utskottet vill erinra om att såväl i Sverige som utomlands
arbete pågår för att få fram nya och bättre metoder när det gäller
att fastställa från vilket fartyg ett oljeutsläpp härstammar. Chefen
för kommunikationsdepartementet har vidare nyligen tillkallat sakkunniga
som skall ingå i en ledningsgrupp med uppgift att svara för utvecklingsarbete
i fråga om metoder för märkning av olja i fartyg. I den
mån detta arbete leder till resultat torde bevismöjlighetema i samband
med oljeutsläpp bli väsentligt förstärkta, vilket blir av betydelse bl. a.
för frågan vem bevisbördan bör åvila. Enligt utskottets mening bör det
pågående arbetet avvaktas och utskottet anser sig därför inte böra föreslå
någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna 1972:1674 och
1972: 744 i sist behandlade delar eller motionen 1972:746.

I ett antal motionsyrkanden tas upp frågor som helt eller till stor del
berör problem för inre svenska vatten. Sålunda föreslås i motionen
1972:263 utredning om alternativ till supertankers i skärgårdsområden,
i motionen 1972: 268 utredning om olje- och kemikalietransporterna i
Stockholms skärgård m. m., i motionen 1972: 744 dels en utredning med
uppgift att analysera riskmomenten vid oljetransporter, dels övervakning
av oljetransporterna genom bl. a. flygspaning samt i motionen
1972:1249 utredning om behovet från miljöskyddssynpunkt av trafikoch
säkerhetsföreskrifter för sjöfarten. Uskottet vill i anledning av dessa
motionsyrkanden anföra att Kungl. Maj:t i skrivelse den 21 april
1972 uppdragit åt sjöfartsverket att i samråd med naturvårdsverket utreda
frågor i samband med olje- och kemikalietransporter på svenskt
inre vatten. Utredningen skall omfatta dels en kartläggning av nuvarande
olje- och kemikalietransporter och en bedömning av den framtida
omfattningen av sådana transporter, dels en bedömning av de krav i
fråga om konstruktion och utrustning som bör uppfyllas av fartyg avsedda
för ifrågavarande transporter, dels utarbetande av förslag till trafik-
och säkerhetsföreskrifter och andra åtgärder som från miljöskyddssynpunkt
kan anses nödvändiga. I sammanhanget bör beaktas internationella
normer och överenskommelser som berör förenämnda frågeställningar
samt belysas de konsekvenser från transportekonomisk synpunkt
som kan antas bli följden av föreslagna åtgärder. De i nu berörda
motioner och motionsdel upptagna frågorna synes samtliga vara av

JoU 1972: 36

den arten att de i allt väsentligt faller inom ramen för nämnda utredningsuppdrag.
Utskottet finner därför inte någon särskild riksdagens åtgärd
behövlig i anledning av utredningsyrkandena i motionerna 1972:
263, 1972: 268, 1972: 744 och 1972: 1249.

I motionen 1972: 744 hemställs att föreskrifterna för prospektering
och undersökningsarbete vid borrning efter olja under havsbotten kompletteras
med detaljerade regler för hur borrning får utföras samt borrningsföretagens
ansvar för oljeskydd och deras ekonomiska förpliktelser
i samband med oljesanering. De här berörda frågorna prövades även
av förra årets riksdag i anledning av motionsyrkande i ämnet. I sitt
betänkande över motionen (JoU 1971: 57) redogjorde utskottet för gällande
bestämmelser och föreskrifter och för tillsynsverksamheten på
området. Utskottet ansåg det mot bakgrunden av denna redogörelse
kunna förutsättas att de ansvariga myndigheterna uppmärksamt följde
hithörande frågor och var beredda att göra de framställningar till
Kungl. Maj:t om åtgärder från svensk sida som kunde befinnas påkallade
för att åstadkomma en internationell reglering av hithörande spörsmål.
Utskottet fann inte skäl föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning
av motionsyrkandet och riksdagen beslöt i enlighet härmed. Utskottet
vill i anledning av det nu föreliggande yrkandet erinra om att
någon fast eller flytande anläggning för borrning — inkl. provborrning
— under havsbotten inte får inrättas utan Kungl. Maj:ts medgivande.
Det kan förutsättas att de synpunkter motionärerna tagit upp kommer
att beaktas vid en eventuell prövning av frågan om medgivande
av borrning. Med hänsyn härtill och då i övrigt intet förekommit som
motiverar ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida finner utskottet
förevarande motionsyrkande inte böra föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motionen 1972: 744 framförs vidare ett yrkande angående överförande
av tillsynen över sjöfartens naturvårdsproblem till statens naturvårdsverk.
Utskottet vill erinra om att oljeskyddsfrågor handläggs av
naturvårdsverkets vattenvårdsbyrå. Säkerhetsföreskrifter, som ofta är
förbundna med tekniska spörsmål, utarbetas av sjöfartsverket. Tullverket
och kustbevakningen svarar för beredskapen mot oljeskador. Såvitt
utskottet kunnat bedöma har emellertid naturvårdsverket genom sin
vattenvårdsbyrå redan bl. a. en allmän överblick över naturvårdsfrågorna
på sjöfartens område och utskottet finner sig inte böra förorda någon
riksdagens åtgärd i anledning av förevarande motionsyrkande.

Utskottet vill slutligen ta upp ett yrkande i motionen 1972: 744 om
åtgärder för att påskynda installering av elektroniska överfyllningsskydd
på äldre oljecisterner. Utskottet får anföra att den centrala tillsynsmyndigheten
på området, kommerskollegiet, i samarbete med petroleumbranschen
verkar för att sådana överfyllningsskydd som här är i
fråga skall komma till allmänt bruk så snart tillräckliga resurser härför

JoU 1972: 36

föreligger. Utskottet anser det kunna förutsättas att dessa strävanden
kommer att fullföljas utan onödig tidsutdräkt och finner sig inte behöva
föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av det nu berörda motionsyrkandet.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot de i Kungl.
Maj:ts proposition 1972: 38 framlagda förslagen, får under hänvisning
till vad i det föregående anförts hemställa
att riksdagen

A. 1. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1972:
1673, 1972: 1674 och 1972: 1675, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört beträffande skydd mot oljeföroreningar
i östersjön och Nordsjön,

2. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionerna 1972: 1673, 1972: 1674 och 1972: 1675 i övrigt
samt motionen 1972: 744 såvitt här är i fråga

a. godkänner 1969 och 1971 års ändringar i 1954 års internationella
oljeskyddskonvention,

b. för sin del antager lag om åtgärder mot vattenförorening
från fartyg,

c. för sin del antager lag om ändring i lagen (1965:719)
om säkerheten på fartyg,

d. för sin del antager lag om ändring i lagen (1971: 1154)
om förbud mot dumpning av avfall i vatten,

B. 1. anser motionerna 1972: 263, 1972: 268 och 1972: 744, den
sistnämnda såvitt här är i fråga, samt motionen 1972: 1249
besvarade med vad utskottet i det föregående anfört beträffande
viss utredning angående olje- och kemikalietransporter
m. m.,

2. lämnar motionen 1972: 744 i vad den inte tidigare berörts
utan åtgärd,

3. lämnar motionen 1972: 746 utan åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1972

På jordbruksutskottets vägnar
NILS G. HANSSON

Närvarande: herrar Hansson i Skegrie (c), Mossberger (s), Persson i
Skänninge (s), Johanson i Västervik (s), Hedin (m), Hedström (s)*, Jonasson
(c), Magnusson i Grebbestad (s), fru Anér (fp), fru Lindberg (s),
herrar Kronmark (m)*, Takman (vpk)*, fru Olsson i Helsingborg (c),
fru Theorin (s) och herr Strömberg (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1972 820056